Kunskapsöversikt för kulturmiljö och vattenförvaltning

1 (51) Kunskapsöversikt för kulturmiljö och vattenförvaltning Ronnebyån HARO 82 Delrapport inom Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt Blekinge län, Kalmar län och Kronobergs län Arbetsmaterial Mars 2014 Kulturreservatet Ronneby Brunn. Gamla Brunnshotellet i bakgrunden, samt bryggor för båtarna som kom med gäster från Ronneby centrum. I förgrunden till höger en kvinna som tvättar. Foto: Wilhelm Eurenius, 1908 (Blekinge museum).

2 (51) INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING... 6 1.1 Avrinningsområdet... 6 1.2 Kulturlandskapet... 7 1.2.1 Kulturlandskapet och bebyggelsen... 7 1.2.2 Landskapets karaktärsdrag... 8 1.2.3 Agrarhistorisk landskapsanalys Kronobergs län... 9 1.3 Vattnets kulturhistoriska betydelse... 10 1.4 Vattenförvaltning... 11 1.4.1 Ekologisk status... 13 1.4.2 Kemisk status... 14 1.4.3 Biotopkartering och fiske-/biotopvård... 14 1.4.4 Biologisk återställning Fagerhultsån, Kronobergs län... 15 2 KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M... 21 2.1 Internationella och nationella intressen... 21 2.1.1 Natur-/kulturvattendrag... 21 2.1.2 Värdefulla vattendrag... 21 2.1.3 Riksintressen för naturvården, Natura2000 och naturreservat... 21 2.1.4 Riksintressen för kulturmiljövården och kulturreservat... 22 2.1.5 Regionala kulturmiljöprogram... 24 2.1.6 Kommunala kulturmiljöprogram... 26 2.1.7 Byggnadsminnen och kyrkor... 27 2.1.8 Övrig information... 28 2.2 Inventeringar... 28 2.2.1 Fornlämningar Fornminnesregistret (FMIS)... 28 2.2.2 Skog och Historia inventeringen... 29 2.2.3 Broar... 30 2.2.4 Kraftverk... 31 2.2.5 Svenskt dammregister... 31 2.2.6 Kvarnar och sågar... 32 2.2.7 Flottning... 36 2.2.8 Handpappersbruk... 38 2.2.9 Glasbruk... 40 2.2.10 Herrgårdar... 41 2.2.11 Dikningsföretag och historiska våtmarker... 41 2.2.12 Odlingslandskap... 41 2.3 Särskilda ansvarsmiljöer och unika/sällsynta limniska kulturmiljöer Ronnebyåns avrinningsområde... 42 3 KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING KULTURMILJÖ... 42 3.1 Geografisk... 42 3.2 Tematisk... 43 4 KUNSKAPSUPPBYGGNAD KULTURMILJÖ... 43 5 Förkortningar... 43 6 REFERENSER... 44 Bilaga 1 Korta beskrivningar av kunskaps-/planeringsunderlag... 46

3 (51) Kartbilagor Kartbilaga 1 Översiktskarta Kartbilaga 2 Ekologisk status Kartbilaga 3 Kemisk status Kartbilaga 4 Värdefulla vatten Kartbilaga 5 Natura 2000 och naturreservat Kartbilaga 6 KMP, riksintressen och kulturreservat Kartbilaga 7 FMIS Kartbilaga 8 BBR och kulturbroar Kartbilaga 9 Svenskt dammregister, Kvarnar och sågar Kartbilaga 10 Markavvattnings- och dikesföretag Kartbilaga 11 Odlingslandskap Kartbilaga 12 Glasbruk, herrgårdar och flottning

4 (51) Viktig information till läsaren Denna rapport har tagits fram inom delprojekt 2 för Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt, och i enlighet med den metod som presenteras i Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län). Syftet med översikterna är att redovisa kunskapsläget per huvudavrinningsområde/kustområde samt föreslå prioritering av fortsatt kunskapsbyggnad för kulturmiljön, dels i förhållande till vattenförvaltningens åtgärder, dels för kulturmiljövårdens egna behov. För mer information hänvisas till förstudien. Observera att det för flera avrinningsområden kan finnas kunskapsunderlag som är gammal och/eller behäftat med brister. Informationen kan därför vara inaktuell. Rapporten är ett arbetsmaterial och har tagits fram av antikvarie Jakob Marktorp Länsstyrelsen i Kronobergs län och antikvarie Petra Stråkendal Länsstyrelsen i Blekinge län. Kartproduktion: Jakob Marktorp Länsstyrelsen i Kronobergs län.

5 (51)

6 (51) 1 INLEDNING Denna sammanställning har gjorts av Jakob Marktorp, antikvarie vid Länsstyrelsen i Kronobergs län och Petra Stråkendal, antikvarie vid Länsstyrelsen i Blekinge län. Synpunkter på delar av rapporten har lämnats av Karl-Oskar Erlandsson, arkeolog vid Länsstyrelsen i Blekinge län och Theodor Samuelsson, vattenvårdshandläggare vid Länsstyrelsen i Kronobergs län. Egna kommentarer i texten nedan är författarens eventuella egna kommentarer/tillägg. Syftet med denna kunskapsöversikt är att läsaren utifrån befintligt kunskapsmaterial ska få en inblick i de kulturmiljöer som ligger i anslutning till vatten. Syftet är alltså inte att göra en heltäckande utredning eller diskussion kring de kulturmiljöer som finns. Under Kunskapsuppbyggnad utreds var och i vilka ämnesområden kunskapsuppbyggnad är nödvändig för att kulturmiljö i framtiden ska kunna föra en diskussion kring vattenvårdsåtgärder. Metoden innebär att författaren behandlar förutbestämt material och försöker lyfta de källor som behandlar kulturhistoriskt intressanta anläggningar och händelser vid vatten. Detta är kulturmiljöer som skulle kunna vara aktuella för vattenvårdsåtgärder. Exempel på material som behandlas är: riksintressen för kulturmiljövården, regionala och kommunala kulturmiljöprogram, fornminnesregistret och inventeringar. Metoden medför således att kunskapsläget redovisas och var kunskapsuppbyggnad är nödvändig för kulturmiljö i relation till vattenförvaltning. Vid vissa vattendrag är det kulturhistoriska kunskapsläget mycket dåligt. Det är därför svårt att avgöra vilka kulturmiljöer som är mest värdefulla. Då kulturmiljölagen ändrades vid årsskiftet 2014 infördes en tidsgräns som begränsar det allmänna skyddet av fornlämningar. En lämning som kan antas ha tillkommit år 1850 eller senare omfattas inte av det allmänna skyddet för fornlämningar. Förutom gällande lagstiftning inverkar flera andra värderingsgrunder såsom sällsynthet, representativitet, ålder mm. Lämningarna utgör hela kulturmiljöer som gör att värderingar av enskilda lämningar måste göras efter platsens och vattendragets kulturhistoriska sammanhang. Det är dock svårt att göra sådana bedömningar endast utifrån det material som sammanställs i denna kunskapsöversikt. Bara för att en kulturmiljö inte finns med i den här kunskapsöversikten betyder det inte att den inte finns eller inte har något kulturhistoriskt värde. 1.1 Avrinningsområdet Kartbilaga 1 Översiktskarta Kartbilaga 12 Blekinge Arkipelag Ronnebyåns källflöden upprinner på sydsluttningen av småländska höglandet. Avrinningsområdets norra och mellersta delar tillhör den sydsmåländska sjö- och slättbygden. Ronnebyån rinner genom en markerad sprickdal som i Blekinge skär igenom landskap med tre olika terrängtyper. I norra Blekinge består ARO av ett kulligt platåområde som sluttar långsamt söderut. Platåområdet övergår till ett starkt kuperat dallandskap. Dallandskapet är rikt på små sjöar. Dallandskapet övergår söderut till ett flackare kustland som är sjöfattigt. Största biflödet

7 (51) är Lesseboån (243 km²) och de största sjöarna med storlek 10-100 km² är Rottnen och Läen. I avrinningsområdet finns även 10 sjöar med storleken 1-10 km². Bergrunden i avrinningsområdet utgörs huvudsakligen av svårvittrade graniter. Dominerande jordart är morän och i södra Blekinge är jordtäcket ställvis mycket tunt. Inom avrinningsområdet finns stråk av isälvssediment som i regel följer dalgångarna för Ronnebyån och dess biflöden. En större flack deltayta har utbildats där dallandskapet når fram till slättlandet vid Kallinge flygflottilj. Ån är kraftigt utnyttjad för vattenkraft vilket innebär många vattenmagasin och få kvarvarande forssträckor. Industriutsläpp förekommer på flera ställen. Sjöarna i övre delen av vattensystemet är som regel näringsfattiga och har ett klart och rent vatten. Sörbybäcken som dränerar Leråkradeltat inklusive flygfältsområdet samt kringliggande åkermark och har inte alls det humösa och lågalkaliska vatten som är vanligt i Blekinges åar och bäckar (Dokab & Östensson). Tabellen visar de kommuner som ingår i Ronnebyåns HARO. Län Kommun Blekinge län Ronneby Blekinge län Karlskrona Kalmar län Emmaboda Kronobergs län Tingsryd Kronobergs län Uppvidinge Kronobergs län Växjö Kronobergs län Lessebo 1.2 Kulturlandskapet 1.2.1 Kulturlandskapet och bebyggelsen Ronnebyåns HARO 82 ligger inom två kulturlandskapsregioner enligt Sveriges nationalatlas, SNA (1994). Blekinge Den gamla riksgränsen mellan Sverige och Danmark bildar regionens norra gräns. Småbygder påträffas här över högsta kustlinjen. Mestadels ensamgårdar eller gårdsgrupper som uppkommit genom sen delning av ensamgårdar, omgärdade av ett ängs- och beteslandskap som på sina håll är välbevarat. Mot söder vidtar dalbebyggelse med relativt stora höjdskillnader, välbevarade byar och små samhällen. I zonen mot de mera uppodlade delarna förekommer tätt sammanliggande hemmansdelar på geometriskt reglerade tomter en 1700-talsföreteelse. I huvudsak strax norr om väg E22 möter relativt väl avgränsade slättbygder som utvecklats i de sedimentfyllda nord-sydliga sprickdalarna. I kustzonen förekommer fiskelägen, rester av stenhantering, ett agrart näringsfång med ängs- och betesmarker samt strandängar. Stora delar av Blekingekusten domineras emellertid av sommar- och fritidsbebyggelse (SNA 1994). Mellersta och södra Småland Områdets södra del, som motsvarar det gamla folklandet Värend, är beläget ovanför högsta kustlinjen men slätterna i dess centrala del bygger till stor del på sjösediment. I söder förekommer relativt små höjdskillnader, i norr är landskapet mera kuperat. I centrala bygder och runt de stora

8 (51) sjöarna förekommer betydande öppna arealer. Granskogen dominerar särskilt i öster men här förekommer också inslag av ädellövskog och ängsmarker. Den agrara bebyggelsen återfinns som löst sammanhållna oregelbundna byar i de centrala bygderna och som mestadels nedlagda ensamgårdar i perifera områden. Sirkön och trakten söder om Åsnen har utvecklat en specialisering på frukt- och bärodling. Möbelindustrin är framträdande liksom de många glasbruken i områdets östra del. Större orter är få. Södra stambanan har dock ett flertal smärre orter utefter sin sträckning. Ett annat område, motsvarande folklanden Finnveden och Njudung, är till största delen beläget ovanför högsta kustlinjen. Det har små relativa höjdskillnader. Granskog dominerar i väster men stora områden upptas av myrmarker. I den norra delen är den agrara bebyggelsen ofta knuten till höjdlägen. Den bästa åkerjorden återfinns på flacka moränhöjder som utgör karaktäristiska öar i skogshavet (SNA 1994). 1.2.2 Landskapets karaktärsdrag Vägverket (Antonsson 2006) gjorde en regionindelning efter landskapens karaktärsdrag som gavs ut 2006. Ronnebyåns HARO berörs av 2 sådana regioner. Drumlinlandskapet, region 11 En centralbygd som ligger ovanför högsta kustlinjen. Landskapet är starkt kuperat genom de många moränavlagringarna, såsom drumliner och åsar. Regionen genomskärs av några större vattendrag och är rik på både stora och små sjöar. Bebyggelsen är liten, ofta ensamliggande eller i mindre grupper och ligger vanligen lokaliserad till krönet på dessa moränavlagringar. Där ligger också åkermarken. Åkrarna är ofta små, och terränganpassade och kantas vanligen av stenmurar och odlingsrösen. På åkermarken odlas till övervägande del vall och fodersäd. Nedanför åkermarken ligger sjöar och bäckar och betesmarker. I betesmarkerna växer buskar och ädellövträd. De är öppnare nära åkrarna och sluter sig ju längre bort från dessa man kommer. Bortom betesmarkerna tar skogen vid. Ofta är det en blandning mellan ädellövskog och barrskog. Barrskogen dominerar dock, inte minst på grund av planteringar. Inom hela region är jordbruken i huvudsak inriktade på boskap. I regionens centrala delar, kring de stora sjöarna, finns större åkerområden. Där finns också ett herrgårdspräglat landskap som på många sätt på minner om säterierna i Södermanland och Skåne, fast i en mindre skala. Inom området finns en större stad (Växjö) och ett flertal mindre samhällen vars ursprung kan härledas till exempelvis trävaruindustri (Antonson 2006). Östra höglandet (Glasriket), region 12 Läget för dagens agrara bebyggelse etablerades framförallt under medeltiden. Regionen ligger över högsta kustlinjen. Området är kulligt och täcks i hög grad av skogsklädd morän. Inslaget av lövträd är stort. Flera större åar skär genom landskapet i nord-sydlig riktning. Bebyggelsen består vanligen av ensamliggande mindre gårdar. Bebyggelsen ligger som på andra delar av höglandet oftast lokaliserad till större eller mindre moränkullar. Rester efter mindre sätesgårdar finns i området med anor i 1600-tal. På samma sätt som i Södermanland och Skåne, fast i miniatyr, är landskapet kring de mindre sätesgårdarna planlagt jämfört med bondgårdarna med siktlinjer, rationaliserade åkrar, alléer o.s.v. Några typiska ortnamnsformer som innehåller efterleden skruv (samband med medeltida järnhantering) eller måla (betyder avmätt jordområde, medeltida ursprung) finns i denna del av Sverige. Bygden är känd för sin glasindustri och turismsatsningen kopplad till denna (Antonson 2006).

9 (51) Skärgården, region 18 Jordbrukets agrara bebyggelselägen etablerades i huvudsak under medeltid. Området ligger i sin helhet under högsta kustlinjen. Regionen består framförallt av skärgårdsöarna, men även av en smal remsa kust. Öarna är jordfattiga och bergiga. Flera är öppna, gräsbeväxta och saknar skog. Öarnas topografi är flack, flera ligger under 5 m.ö.h. De större öarna kan nås med bil. Näringarna såsom aktiva jordbruk saknas i princip idag. Istället har fritidsbebyggelsen brett ut sig med ett omfattande båtliv (Antonson 2006). Kusten, region 19 Centralbygd som ligger under högsta kustlinjen. I området ligger sedimentfyllda sprickdalar likt kilar i landskapet från norr till söder. Dessa utgör jordbruksområden som vidgar sig söderut. Höjdskillnaderna i norr mellan dalbotten och sidornas krön är markanta, men i söder blir relationen mindre. Mellan dalgångarna ligger relativt stora områden som består av flacka skogsklädda höjder av berg och morän. På dessa växer huvudsakligen lövskog. Blekinge är känd för sina eklandskap. Bebyggelsen ligger framförallt knuten till gränsen mellan odlingsjordar och höjder. Den är spridd eller förekommer i små grupper om några få gårdar. Jordbruket är inriktat mot boskapsproduktion och på den odlade joden dominerar vall och fodersäd. Närmast kusten finns på flera ställen en bård av skog med fritidsbebyggelse. Flera stora samhällen och städer (bl.a. Ronneby, Karlskrona, Karlshamn) är lokaliserade till denna region och ligger många gånger i skärningspunkten mellan å och kust (Antonson 2006). 1.2.3 Agrarhistorisk landskapsanalys Kronobergs län I Kronobergs läns har Stefan Höglin för Riksantikvarieämbetet tagit fram en agrarhistorisk landskapsanalys över Kronobergs län. I den finns en regional indelning av 11 karaktäristiska landskapsavsnitt. Följande berör Ronnebyåns HARO. Område II:A Centralbygd med kontinuerlig bosättning från stenåldern med tydliga samband mellan gravfält, ortnamn från järnåldern och historiska byar. Under medeltiden utgjorde området huvudbygd i folklandet Värend. Säteribildningen under 1600-talet var omfattande och resulterade förutom i en rad herrgårdsmiljöer även i en viss upplösning av den förhistoriska bygden till följd av avhysningar. Bebyggelse och odlingsmark har varit tydligt knutna till drumliner vars symmetriska karaktär erbjudit en naturlig zonering av markanvändningen. Byarna var i allmänhet stora, över tio hemman var ingen ovanlighet. Gårdarnas lokalisering varierade, men en placering på rad längs med drumlinens ena sida var vanlig. Åkermarken var väl samlad på drumlinens krön och övre sluttningar och var uppdelar i långsmala bandparceller i enlighet med det tegskifte som också omfattade den till svackorna lokaliserade ängen. Idag präglas landskapet i hög grad av 1800-talets jordbruksomvandling med regelbundet utlagda lagaskiftesgränser i form av stenmurar, en viss utflyttning av gårdar och omfattande utdikningsföretag som givit delar av området helåkerbygdens karaktär (Höglin 1998). Område II:B Ett svagt kuperat område i länets sydöstra hörn. Fornlämningsbilden indikerar ett brott i kontinuiteten under yngre järnåldern med en återkolonisation under medeltid bl.a. representerat av ett stort antal enheter med ortnamnsefterleden måla. Området dominerades

10 (51) av ensamgårdar och mindre byar med upp till fyra hemman medan bebyggelsetätheten var stor. Odlingslandskapet kännetecknades av små och starkt uppslittrade åkrar inom stora ängsgärden. Också idag är odlingslandskapet småskaligt med en relativt hög andel ängs- och hagmarker (Höglin 1998). Område II:G Delar av området räknas till Högsmåland men har inte samma dramatiska relativa relief som norra Kronoberg. Huvudsakligen ett rent medeltida kolonisationsområde med karaktäristiska ortnamnsformer på skruv. Området har delvis varit mycket glest bebyggt, där ensamgårdar var den vanligaste bebyggelseformen. Under historisk tid har odlingslandskapet därför dominerats av mycket omfattande utmarker, liksom av stora ängsgärden där små och spridda åkrar legat som öar i inägorna. Svedjandet var här tidigt mycket omfattande. Delvis har odlingslandskapet varit anpassat till sydost-nordväst gående höjdryggar. Från 1600-talet och framåt har bruksnäringen haft stor betydelse för gårdarnas ekonomi. Kolproduktion och malmupptagning var därför viktiga liksom andra utmarksnäringar som exempelvis tjärframställning för avsalu spelade säkert en väsentlig roll i bondeekonomin. Idag finns här länets största andel bevarade ängs- och hagmarker (Höglin 1998). 1.3 Vattnets kulturhistoriska betydelse För forntidens människor var Ronnebyån en viktig farled in i sydöstra Värend. Den tidiga bosättningen som därmed kom till stånd efterlämnade spår som fortfarande framträder i landskapet. Det finns exempelvis stenåldersboplatser och gravlämningar från bronsåldern. Under medeltiden fanns fyra städer i Blekinge; Avaskär, Elleholm, Ronneby och Sölvesborg. År 1387 fick Ronneby sina första stadsprivilegier och orten var då en viktig handelsstad. Namnet Ronnebyån härleds således till staden Ronneby. Vattendraget har även kallats för Rottneå efter sjön Rottnen i Kronobergs län. Sjöfartsförhållandena i Ronneby var unika med en yttre hamn och en innerhamn, ca fyra km uppströms havet, försedd med lastkajer. År 1749 bedrev köpmän i Ronneby handel med bönder i Småland. Det var bl.a. tjära och beck som transporterades vattenvägen samt timmer som flottades ner så långt sim en mil innan byn. I början av 1800-talet i Ronneby fanns det gevärsfaktori, såpsjuderi, garverier, pappersbruk och flera kvarnar. I mitten av 1800-talet var Ronnebyåns inlopp stängt av en sandbank som hindrade fartyg att ta sig uppför ån. Upprensningsarbetet hade börjat på 1840-talet och vid färdigställandet kunde segelfartyg ta sig in i Ronneby hamn. Vissa fartyg var dock för långa för att kunna vända i ån. Mellan åren 1861-1863 muddrades ån. Hamnen kom att förlora sin kommersiella betydelse då järnvägen introducerades år 1889. Transport till fartyg pågick förvisso fortfarande men de djupgående fick ankra vid Redden närmare Ronnebyåns mynning. Längs Ronnebyån gick det även att ta sig till Ronneby brunn. Brunnverksamheten ska ha börjat år 1705, då många svenskar besökte Ronneby för att prova vattnets kraft, som redan då ansågs ha hög minrealhalt. Mot senare delen av 1700-talet byggdes brunnen ut till en större anläggning och under 1800-talet kom brunnverksamhetens blomstringsår då bl.a. de fyra balerna årligen firades i brunnsparken. Ronneby brunn kom under 1800-talet att bli Sveriges största kurort.

11 (51) Gästerna transporterades till kurorten längs Ronnebyån på dragslupar, d.v.s båtar som med linor drogs av män längs strandkanten. Så småningom anlades även en väg för transport med vagn. Fiskebåtarna drogs likaså till Ronneby. Detta tunga arbete utfördes oftast av kvinnor. Det fanns trafikregler för hur båtar skulle mötas. Vid möte skulle den båt som drogs uppströms gå på innersidan. Vissa situationer fick lösas genom att linorna kastades över mötandes mast eller lät man linan löpa under den andra båten. Även Kockumverken trafikerade Ronnebyån med sina transportpråmar. Dessa gick främst till Kallinge och bruket i Konga/ Örmo järnbruk (Rollof 1977). Genom den rika fornlämningsmiljön utgör Ronnebyåns vattensystem centrala vattenvägar och ett värdefullt exempel på en gång viktiga samband i landskapet. Förutom att vattnet nyttjades som kraft till kvarnar/sågar och transport så var även flottningen stor i området under i synnerhet 1800-talet. Flygfoto över Ronnebyån. Till vänster om vattendraget ligger Ronneby brunnspark och till höger Fridhems gård (Blekinge museum). 1.4 Vattenförvaltning I området utförs övervakning inom Samordnad recipientkontroll (Ronnebyåns Vattenförbund). Övervakning utförs också av Länsstyrelsen inom ett Kalkeffektuppföljningsprogram med flera olika regionala program. Färgtalet nära utloppet av Ronnebyån har ökat med ca 60 % sedan början av 80-talet. I den norra delen av avrinningsområdet har färgtalen ökat betydligt mindre och på 2000-talet visar färgtalet en nedåtgående tendens. En svag ökning av kvävetransporten sedan slutet av 80-talet har uppmätts, vilket följer vattenföringens variation mycket väl. Punktkällors påverkan och effekter av kalkning av försurande områden samt opåverkade områden övervakas. Nedfall av försurande och övergödande ämnen mäts av luftvårdsförbunden i Kronoberg och Blekinge

12 (51) län. Det finns två stationer inom avrinningsområdet och tre i närliggande avrinningsområden som kan användas för beräkning av nedfall från diffusa källor. Inom Ronnebyåns avrinningsområde finns problem med försurning och flera vattenförekomster kalkas. Om kalkningsåtgärderna fortsätter kan god status förväntas uppnås men för att långsiktigt lösa problemet med försurning krävs det minskade utsläpp av försurande ämnen och ett icke försurande skogsbruk. Avrinningsområdet är försurningskänsligt genom att berg och jordtäcke domineras av svårvittrade mineral med dålig buffringsförmåga. Omkring sekelskiftet 1900 ökade det sura nedfallet från luft till följd av industrialiseringen. Södra Sverige exponerades särskilt kraftigt för luftföroreningar från övriga Europa, vilket ledde till att försurningen accelererade kraftigt i försurningskänsliga områden som detta. Även ändrad markanvändning som exempelvis skogsmarkens utveckling och skötsel är en betydelsefull faktor som påverkar försurningen och den pågående humifieringen av vattnen. Försurningen i områdets sjöar och vattendrag motverkas genom omfattande kalkningsverksamhet. Avrinningsområdet ligger inom Växjö, Lessebo, Tingsryd och Ronneby kommun. Huvuddelen av jordbruket bedrivs inom Ronneby kommun. I kommunen är 48 % av den totala åkerarealen ansluten till Greppa Näringen. Kallinge flygplats ligger inom avrinngsområdet. Stora delar av Ronnebyåns avrinningsområde har problem med övergödning. När det gäller fosfor så är det främst industri och reningsverk som står för de antropogena utsläppen. De mest belastade områdena är alltså i de delavrinningsområden där det finns tätbebyggda samhällen. Även kustområdena har övergödningsproblem. För att minska övergödningsproblemen längs kusten och i havet behövs en reduktion av kväve och fosfor från både landbaserade källor och utsjön. Detta innebär att åtgärder kan behövas i syfte att minska problemen i kustvattnen även i de områden i vilka inlandsvattnet inte har övergödningsproblem. Exempel på åtgärder är effektivare rening för avloppsreningsverk, förbättrad rening av industrier, anslutning av enskilda avlopp till kommunalt VA, anlägga skyddszoner och våtmarker. Ronnebyåns avrinningsområde har problem med brunifiering, vilket kan leda till förändringar i ekosystem samt att vattnet försämras som råvara för produktion och dricksvattenförsörjning. Som försiktighetsåtgärd behövs bl.a. ökad hänsyn i skogs- och jordbruk samt att återskapa strukturer och funktioner som har förstörts av mänskliga aktiviteter. Ett större problem i Ronnebyåns HARO är hydromorfologiska förändringar av vattendrag. Detta är en av de största anledningarna till att flera vattendrag inte uppnår god ekologisk status. Påverkan i form av rensningar och kontinuitetsförändringar såsom vandringshinder gör det angeläget att restaurera flera vattendrag för att uppnå god ekologisk status. I Ronnebyåns avrinningsområde finns totalt 25 vattendragssträckor och 12 sjöar som är de vattenförekomster som minst ska rapporteras till EU. I avrinningsområdet saknas biologisk övervakning för 17 av vattenförekomsterna, varav fem är sjöar. I ytterligare två vattenförekomster saknas fysikalisk-kemisk övervakning. Stora delar av Ronnebyåns vattensystem är reglerat och hydromorfologisk övervakning kan behövas. Transporten av närsalter till havet mäts nära åmynningen av vattenvårdsförbundet. Nedfall av försurande och övergödande ämnen mäts av Kronobergs luftvårdsförbund. Av de prioriterade ämnena övervakas enbart några metaller (Hg, Cd, Pb och Ni) inom avrinningsområdet. Det finns inga

13 (51) betydande utsläpp av andra förorenande ämnen. Zooplankton, makrofyter och påväxt mäts inte (Dokab & Östensson 2007). 1.4.1 Ekologisk status Kartbilaga 2 Ekologisk status Statusklassningen är preliminär och kan komma att ändras. Klassningen nedan är hämtad från VISS 2014-02-20. Tabellen visar vattendragens ekologiska status inom Ronnebyåns HARO. Vattendrag med god status har grönmarkerats då resterande vattendrag kan tänkas vara aktuella för åtgärdsarbeten. EU CD Namn Ekologisk status SE628944-146602 Bäck från Läen God SE626992-145611 Bäck från Rånnamåla Måttlig SE626086-145645 Bäck från Stora Hensjön Måttlig SE628991-146248 Bäck från Vasen God SE627149-146159 Bäck från Vikholmen Måttlig SE628364-146880 Bäck vid Öljeholm Måttlig SE630054-146540 Fagerekeån Måttlig SE628868-146519 LESSEBOÅN: Bäck från Läen - Öjen Måttlig SE630196-147176 LESSEBOÅN: Fagerhultsån Otillfredsställande SE628724-146541 LESSEBOÅN: Ronnebyån - Bäck från Läen Måttlig SE629140-146724 LESSEBOÅN: Öjen - Läen Dålig SE629883-145536 Lillasjöån God SE625896-146317 LILLÅN: Ronnebyån (Dämn. Omr.) - Kinnen God SE625021-146874 MÅLLEBÄCKEN: Ronnebyån - Boklången Måttlig SE626177-145783 RONNEBYÅN: Bäck från Stora Hensjön - Krokfjorden Måttlig SE628972-146194 RONNEBYÅN: Bäck från Vasen - Rottnen Måttlig SE627461-146375 RONNEBYÅN: Bäck från Vikholmen - Viren Dålig SE628526-146532 RONNEBYÅN: Bäck vid Öljeholm - Lesseboån Måttlig SE630434-146194 RONNEBYÅN: Fibbleån Måttlig SE626400-145878 RONNEBYÅN: Krokfjorden - Sandsjön vid Södra Sandsjö Måttlig SE628837-146417 RONNEBYÅN: Lesseboån - Bäck från Vasen Dålig SE625975-146058 RONNEBYÅN: Lillån - Bäck från Stora Hensjön Måttlig SE624879-146521 RONNEBYÅN: Mållebäcken - Ronnebyån (Dämn Omr) Måttlig SE627042-146112 RONNEBYÅN: Sandsjön vid Södra Sandsjö - Bäck från Vikholmen Måttlig SE623757-146861 RONNEBYÅN: Sörbybäcken - Mållebäcken Otillfredsställande SE628364-146296 RONNEBYÅN: Viren - Bäck vid Öljeholm Dålig SE623021-146784 RONNEBYÅN: Östersjön - Sörbybäcken Dålig SE627592-145948 Stångsmålaån Måttlig SE623716-146483 Sörbybäcken Måttlig

14 (51) Tabellen visar den ekologiska statusen i sjöarna inom Ronnebyåns HARO EU CD Namn Ekologisk status SE624764-146716 Horsasjön Måttilig SE626240-146544 Kinnen God SE626289-145811 Krokfjorden Dålig SE627920-145948 Linnerydssjön God SE629163-146824 Läen Otillfredsställande SE629022-146127 Rottnen Otillfredsställande SE626406-145882 Sandsjön vid Södra Sandsjö Dålig SE630747-147145 Sandsjön vid Åhult Måttilig SE626258-145514 Stora Hensjön God SE629031-146234 Vasen God SE627180-146143 Vikholmen Måttilig SE627780-146268 Viren Måttilig SE629073-146486 ÖJEN: Norra delen God SE629077-146553 ÖJEN: Oset Måttilig SE628988-146512 ÖJEN: Sörsjön Måttilig 1.4.2 Kemisk status Kartbilaga 3 Kemisk status Den kemiska statusen uppnår inte god status i hela Ronnebyåns HARO. 1.4.3 Biotopkartering och fiske-/biotopvård I Blekinge län finns inga biotopkarteringar eller detaljerade åtgärdsplaner. I Kronobergs län finns en vattenvårdsplan i Fagerhultsån (del av Lesseboån). Lessebo kommun gav 2011 Jönköpings Fiskeribiologi AB i uppdrag att genomföra en förprojektering av möjliga biotopvårdsåtgärder i Fagerhultsån mellan Läen och Sandsjön inom Ronnebyåns huvudavrinningsområde, samt presentera detta i en åtgärdsplan. I föreliggande rapport presenteras de föreslagna åtgärderna. Fagerhultsån rinner ca 13 km mellan sjöarna Läen och Sandsjön genom Uppvidinge och Lessebo kommun i Kronobergs län och Ronnebyåns HARO. Länsstyrelsen i Kronobergs län tog fram en åtgärdsplan år 2001 för Fagerhultsån i syfte att återställa den ekologiska statusen i vattendraget. Åtgärdsarbetet påbörjades år 2010-2011 då bl.a. Ekeforsdammen revs ut. På uppdrag av Lessebo kommun tog Jönköpings Fiskeribiologi AB fram en uppdaterad och detaljerad åtgärdsplan år 2012 för Fagerhultsån. De åtgärder som framförallt behövdes var tillförsel av lekgrus samt block och död ved (Lindvall och Nilsson 2012). Samma år inventerades vattendraget på flottningslämningar av antikvarier vid Länsstyrelsen i Kronobergs län. De kunde med stöd av arkivmaterial konstatera att vattendraget hade flottats och att lämningarna härrör från 1800-talet. Eriksson och Roslund-Forenius påpekade att alla

15 (51) åtgärder måste ske med försiktighet, då vattendraget i sin helhet med alla lämningar skapar ett högt pedagogiskt och kulturhistoriskt värde. Sammanlagt föreslås att drygt 80 åtgärder till en kostnad av cirka 1 miljon kronor genomförs i Fagerhultsån. Den dominerande åtgärdstypen, sett till antal föreslagna åtgärder, är tillförsel av lekgrus för att förbättra eller skapa nya lekbäddar följt av tillförsel av block och/eller död ved för att förbättra uppväxtområdenas kvalitet. Det enskilt dyraste åtgärdsförslaget är dock utrivningen av dammen vid Sågtorpet (cirka 250 000 kr) som i dagsläget utgör ett definitivt vandringshinder. Vidare föreslås att åtgärderna genomförs i paket, dvs. att markägarkontakter och ansökan sker för flera åtgärder inom ett område (t.ex. delsträcka 25-28) för att hålla nere etableringskostnader för maskiner, res-/inställelsetider för utförare och sakkunnig, samt få ett effektivt åtgärdsarbete. Det anses även mycket angeläget att den påbörjade återintroduktionen av öring i Fagerhultsån fortgår, samt utökas till fler platser. Detta eftersom det är en process som kan ta lång tid beroende på tillgången på utsättningsmaterial (öringyngel) och därför inte bör skjutas på framtiden. Effekterna av de genomförda biotopvårdsåtgärderna kommer först till sin fulla rätt då det finns lekmogen öring som kan utnyttja lekområdena och besätta uppväxtområdena. Läs mer: Marktorp Jakob & Roslund-Forenius Ylva. 2013. Flottningslämningar i Blekinge, Kronoberg och Skåne län. Lindvall Peter & Nilsson Niklas. 2012. Åtgärdsplan för biotopvårdsåtgärder i Fagerhultsån. Jönköpings Fiskeribiologi AB. 1.4.4 Biologisk återställning Fagerhultsån, Kronobergs län Under 2013 genomfördes vattenvårdsåtgärder i Fagerhultsån, Kronobergs län. Fältbesök (2014-02-24) Fagerhultsån inför biotopvård 2014. Delsträcka 7 enligt åtgärdsplanen för biotopvård: Biotopvård kan ske manuellt på hela sträckan, men med närvaro, inledningsvis, av kulturmiljö (Jakob Marktorp). Man får prova sig fram på sträckan för att se vad som är mest lämpligt för att både biologi och kulturmiljö ska öka respektive behålla sina värden. Förslagsvis görs insatser enligt följande: 1. Block läggs tillbaka punktvis som leder vatten in mot mer orensade områden, vilket gör att rensade delar kommer att avlösas av mer återställda delar 2. Den västra kanten av rensningen behålls intakt medan block från andra sidan av den rensade fåran kan flyttas tillbaka i den rensade delen av åfåran.

16 (51) 3. Vissa delar sparas helt medan resten återställs helt. Vid de båda parallella fårorna mitt på sträckan rörs ej den rensade fåran. Här leds istället vattnet in i den västra orensade fåran med samma teknik som vid teststräckan vid Gubbamon, men om möjligt med manuellt arbete. Varianterna har olika för och nackdelar. Förslag 1 riskerar att ge ån ett underlig utseende med korta sträckor av återställda och rensade sträckor. I förslag 2 kan västra kantens numera tydliga utseende minska och försvinna när block från andra kanten läggs ut. En kombination av alla tre förslagen anpassat efter sträckans utseende och naturliga sträckning kan troligen vara det bästa alternativet men kräver mycket delaktighet från kultur- respektive vattenvårdsfunktionen. Delsträcka 7. Foto Jakob Marktorp Delsträcka 4 enligt åtgärdsplanen för biotopvård: Åtgärder vid det partiella vandringshindret uppströms vägen är ok att åtgärda genom att lägga ut sten och block som redan i dag, i hög grad, har rasat ut i vattendraget. Delsträcka 2 enligt åtgärdsplanen för biotopvård: Biotopvård kan ske manuellt på sträckan från fallet och nedströms (bild nedan). Här kan block och sten tas från kanterna. Ovan fallet görs endast begränsad biotopvård. Sten och block kan här tas från omgivningen, men ej från vallar. Att öppna upp en sidofåra vid fallet är ok om man inte rör vallarna.

17 (51) Sträcka nedströms fallet. Blockutläggning går bra. Foto Jakob Marktorp. Ledarm ovan fallet. Ingen sten får tas från vallarna uppströms denna sträcka. Foto Jakob Marktorp.

18 (51) Del av samma ledarm som i föregående bild. Foto Jakob Marktorp. Ytterkurva av vall där ingen sten får tas. Foto Jakob Marktorp.

19 (51) Fältbesök (2014-02-24) Kårestadsån (Mörrumsåns HARO) inför biotopvård 2014. Sågtorpet: Vandringshindret vid Sågtorpet kan åtgärdas. Övre delen biotopvårdas manuellt med närvaro, inledningsvis, av Kulturmiljö (Jakob Marktorp). Sten tillförs utifrån, åtminstone i den övre delen som är lättillgänglig för maskin. Att öppna upp sidofåror är ok. Försök att spara strukturer så man kan se att fåran flottats. Nedre delen, nedanför kvillområdet, biotopvårdas med maskin. Sten och block ska inte tas från vallarna, förutom redan nedrasad sten eller material som tydligt är upplagd på vallarna och inte är överväxt av gräs. Stenmaterial tas i huvudsak utifrån. Vandringshinder (dammtröskel) vid sågtorpet. Foto Jakob Marktorp.

20 (51) Åtgärdssträcka i övre delen. Foto Jakob Marktorp Åtgärdssträcka nedre delen. Maskinellt arbete går bra men vallarna ska hållas intakta. Foto Jakob Marktorp.

21 (51) 2 KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M. 2.1 Internationella och nationella intressen 2.1.1 Natur-/kulturvattendrag Ronnebyån är inte utpekad i Vattendragsutredningens Omtankar om vattendrag (SOU 1996:155). 2.1.2 Värdefulla vattendrag Kartbilaga 4 Värdefulla vatten Naturvårdsverket, Fiskeriverket och Riksantikvarieämbetet har tillsammans med länsstyrelserna sammanställt nationellt värdefulla sötvattensområden sett utifrån natur-, fiskeoch kulturmiljösynpunkt. Områdena pekades ut 2006 i samband med framtagandet av en nationell strategi för skydd av särskilt värdefulla sjöar och vattendrag. Nationellt värdefulla och särskilt värdefulla vattendrag enligt Naturvårdsverket. Horsasjön är en näringsfattig klarvattensjö med förekomst av sjöhjortron (Nostoc zetterstedtii) och flodkräfta. Området Hjortsjön-Mållsjöbäcken-Mållsjön är utpekat som värdefulla vatten och består av näringsfattiga sjöar, samt sammanbindande bäck, med rik biologisk mångfald och flera rödlistade arter. Nationellt värdefulla vattendrag enligt Fiskeriverket. Horsasjön och Östersjön är utpekade pga. förekomst av flodkräfta. Nationellt särskilt värdefulla vattendrag enligt Riksantikvarieämbetet. Lessebo med levande bruksmiljö och omland. Bebyggelse från 1700- och 1800-talen. Korrö med småskalig tidig industriell miljö från 1800-talet med anor från 1500-talet. Ronneby Brunnspark, kurparksmiljö från 1800-talets andra hälft och utmarkinägostrukturen i Brunnsskogen samt det omgivande odlingslandskapets ålderdomliga struktur. Ronnebyån från Kallinge till utloppet. 2.1.3 Riksintressen för naturvården, Natura2000 och naturreservat Kartbilaga 5 Natura 2000 och naturreservat I Tabellen visas de 11 naturreservat som ligger inom Ronnebyåns HARO. ID Naturreservat Län Kommun 2002350 Grönvik Kronoberg Tingsryd 2000032 Göljahult Blekinge Ronneby

22 (51) 2014776 Hedasjön Kronoberg Uppvidinge 2002351 Hensjönäset Kronoberg Tingsryd 2002357 Korrö Kronoberg Tingsryd 2002581 Ljuva mon Kronoberg Tingsryd 2029152 Moabacken Blekinge Ronneby 2040849 Skärgöl Kronoberg Lessebo 2014842 Stocksmyr-Brännan Kronoberg Uppvidinge,Lessebo 2002398 Storasjöområdet Kronoberg Uppvidinge 2025429 Södra Brunnsskogen Blekinge Ronneby Tabellen nedan visar de 16 Natura 2000-områden som ligger inom Ronnebyåns HARO. ID Natura2000 SE0320162 Bro SE0410208 Brunnsskogen SE0320161 Dammarskulla SE0410209 Fornanäs SE0410232 Fornanäs östra SE0410201 Horsasjön SE0320072 Korrö SE0320158 Kulla-Skärgöl SE0320160 Pettersborg SE0410207 Piskabacken SE0410203 Rävsmåla SE0410202 Skarup SE0320231 Stocksmyr SE0320119 Stora Hensjön SE0320103 Storasjöområdet SE0330208 Tomeshultagölen Förutom Korrö lyfter inget av naturreservaten eller Natura 2000-områdena några kulturmiljövärden med vattenanknytning. De vattenanknutna kulturmiljöer som finns vid Korrö presenteras under riksintressen för kulturmiljövården. 2.1.4 Riksintressen för kulturmiljövården och kulturreservat Kartbilaga 6 KMP, riksintressen och kulturreservat Kulturreservat Ronneby brunnspark är det enda kulturreservatet i Blekinge och ligger inom Ronnebyåns avrinningsområde. Brunnsmiljön härrör från 1800-talet och är Sveriges kanske bäst bevarade brunnsmiljö från den klassiska brunnsdrickningstiden. Brunnsdrickningen har förekommit här sedan tidigt 1700-tal. År 1873 bildades ett nytt bolag, Ronneby hälsobrunn, med avsikten att genom kapitaltillskott och utvidgning av verksamheten skänka förnyelse åt Ronneby brunn. Den nya anläggningen var i stort sett färdigbyggd vid sekelskiftet. Den omfattade då bl.a. ett brunnshotell, brunnshall, tre badhus, gymnastiksal och restaurang. Sexton villor hade uppförts

23 (51) för brunnsgästerna och personalen. Byggnaderna hade en tidstypisk brunnsarkitektur och utgjorde med sina trähus och sin snickarglädje fram till 1950-talet en vanligt enhetlig brunnsmiljö från slutande 1800-tal (Länsstyrelsen i Blekinge län 1983). Riksintressen för kulturmiljövården Samtliga riksintressen för kulturmiljövården inom Ronnebyåns avrinningsområde har stark vattenanknytning. Ronneby brunn/blekan - Fridhem - Rönning [K 10] (Ronneby socken) Motivering: Välutbyggd brunnsmiljö med kringfunktioner från det sena 1800-talet. En av landets mest besökta kurortsmiljöer. Uttryck för riksintresset: Bebyggelse med välbevarad panelarkitektur och stor brunnspark. Inom Blekan, Rönninge och Fridhem, finns till brunnsverksamheten knuten bostads- och pensionatsbebyggelse. Bevarad tomtstruktur och gatunät (Riksantikvarieämbetet 2014). Ronnebyån och järnvägsstationen vid Ronneby brunnspark (Ronnebys hembygdsförening). Korrö [G 2] (Linneryds socken) Motivering: Småskalig tidigindustriell miljö från 1800-talet med anor från 1500-talet, med omgivande odlingslandskap som ger en uppfattning om det historiska sambandet mellan de agrara och de industriella näringarna. Uttryck för riksintresset: Hantverksby vid Ronnebyån med Korrö gård från 1700-och 1800-talet och kvarn, garveri, färgeri, såg och skomakeri. Ängs- och hagmark utmed ån präglad av bete och slåtter (Riksantikvarieämbetet 2014).

24 (51) Kosta [G 32] (Ekeberga socken) Motivering: Länets äldsta sammanhållna bruksmiljö med bevarad struktur, bebyggelse och funktioner. Uttryck för riksintresset: Traditionellt bebyggelsemönster och ålderdomlig relation mellan byggnader och vägsystem. Bruket grundades 1742, och dagens glashyttor härrör från 1902 och 1978 (Riksantikvarieämbetet 2014). Lessebo [G 31] (Hovmantorps sn) Motivering: Bruksmiljö med bebyggelse från 1700-och 1800-talen med omland. (Bymiljö). Uttryck för riksintresset: Järnbruk anlagt 1658 och under 1800-talet omvandlat till träindustri och pappersbruk. Två tidsåldrars egnahemsområden uppbyggda i planmässiga former. Lämningar efter Läseboda by i form av husgrunder, källor och invallningar (Riksantikvarieämbetet 2014). 2.1.5 Regionala kulturmiljöprogram Län Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Blekinge Blekinge Blekinge Blekinge Blekinge Namn Kosta Lessebo Bredebäckshult Fagerhult Hovmantorp Hästebäck och Bergdala Korrö Kylleskruv Lessebo Linneryd Rolsmo S. Sandsjö och Konga Skogsryd Tjugosjö Ugnanäs Vida och Ljuder Vieboda Vraneke och Herråkra Ronneby stadskärna Ronneby Brunn Klackamåla Bokön Röda Sta n Kallinge Nedan beskrivs de områden som har starkare vattenanknytning och som tidigare inte presenterats. Det regionala kulturmiljöprogrammet i Kalmar län berör inte Ronnebyåns

25 (51) avrinningsområde. Områdena i Blekinge läns regionala kulturmiljöprogram tar inte upp några värden med direkt vattenanknytning. Hästebäck och Bergdala, Kronobergs län Bergdala glasbruk består, förutom av den återuppbyggda trähyttan, av arbetarbostäder och disponentvilla, samt en mängd andra byggnader för brukets behov. I Lövås finns en kvarnbyggnad med en mindre kraftstation (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2014). Kylleskruv, Kronobergs län Förleden Kylle anses komma från ordet kvill, som syftar på plasten där två vattendrag rinner samman. Byns kvarn låg 1856 på en samfällighet vid det lilla bäckflödet strax sydväst om bebyggelsen och strax intill låg den gemensamma tjärdalen. År 1879 anlades Kylleskruvs glasbruk, som var verksamt till 1887, då det brann och aldrig återuppbyggdes. Fornlämningarna är inte många men speglar skogsbyns sammansatta näringsliv. Här finns flera lämningar efter tjärtillverkning, s.k. tjärdalar, en lintorkningsugn, slaggförekomster efter järnhanteringen samt en damvall som hängt samman med kvarnverksamheten. Efter glasbruket finns bland annat ett antal husgrunder (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2014). S.Sandsjön och Konga, Kronobergs län Området omfattar kulturmiljöerna kring Ronnebyån inom byarna Dångebo, Dångemåla, Örmåla samt den tidigare byn och bruket Örmo. Endast i begränsad omfattning innehåller landskapet några jordbruksmarker. Istället rör det sig bebyggelsemiljöer av olika slag, som en kyrkby, bruksbyggnader och industribyggnader. S Sandsjö tillhör de yngre sockenbildningarna i Kronobergs län. Genom avsöndring från Linneryd 1598 blev Sandsjö egen socken och kyrkan kom att placeras invid bygdens farled, Ronnebyån. En kvarn har funnits i Dångeborås sedan 1600-talet. Den nuvarande byggnaden är troligen från 1800-talet och ombyggdes i samband med elektrifieringen 1914. Kvarnen var i drift fram till 1960-talet och ombyggdes därefter till mekanisk verkstad. Kraftstationen anlades 1913, utvidgades tre år senare och nedlades under 1950-talet. 1996 återupptogs elproduktionen. I södra delen av området ligger den äldre industrimiljön i Konga, med bevarade traditioner av Öhrmo järnbruk (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2014). Skogsryd, Kronobergs län Skogskvarn intill Ronnebyån utgjorde ett skifteslag. Av namnet framgår att här fanns en kvarn etablerad och hade så gjort sedan medeltiden. Vid Ronnebyån uppfördes vid 1750-talet en kvarn som var belägen vid nuvarande brons södra brofäste. Kvarnen brann ner 1928. Den nya kvarnen samt en sågkvarn stod färdiga 1929 och drevs med elektricitet från Lessebo pappersbruks kraftstation en bit uppströms Ronnebyån (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2014). Ugnanäs, Kronobergs län Kvarnfallet vid Västra bro köptes 1918 av Hovmantorps Kraft AB, som inrättade en kraftstation på platsen. Kvarnverksamhet hade emellertid bedrivits på platsen åtminstone sedan tidigt 1700-tal. Kvarnen drevs som tullkvarn till 1929 och nedlades troligen 1931. Kraftstationen var i drift till 1949 (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2014).

26 (51) 2.1.6 Kommunala kulturmiljöprogram Det finns ännu inga heltäckande kommunala kulturmiljöprogram i Karlskrona eller Ronnebys kommuner, Blekinge län. I Emmaboda kommun, Kalmar län, berörs inte Ronnebyåns HARO av utpekade kulturmiljöer. I Kronobergs län har Växjö, Uppvidinge och Tingsryds kommuner egna kulturmiljöprogram. Lessebo kommun inget kulturmiljöprogram. I Växjö kommuns kulturmiljöprogram ligger inget område inom Ronnebyåns avrinningsområde. I Tingsryds kommun finns ett antal utpekade miljöer med vattenanknytning: Rolsmo (KL 6), Linneryds socken Rolsmo by ligger på östra sidan av Rolsmosjön. I området finns flera knuttimrade ängslador (Åhman 1992). Skogsryd Skogsrydstorp Skogskvarn (KL 7), Linneryds socken Vid Skogsryd fanns år 1487 en gård och en kvarn. Kvarnen är sannolikt Skogskvarn vid Ronnebyån som tillsammans med Skogsrydssjön spelat en viktig roll i bebyggelsens lokalisering.av kvarnen vid Skogskvarn återstår endast rester men söder om Ronnebyån på mark som ingår i Vilshult och Kålshult finns en kvarnbyggnad och såg från början av 1900- talet (Åhman 1992). Öljeholm Öljemåla (KL 8), Linneryds socken Byarna är belägna vid Ronnebyån och ett av dess små biflöden. Båda byarna lagaskiftades 1836-37 och år 1862 avstyckades en kvarnplan vid Ronnebyån. Det är sannolikt att fler kvarnar legat vid biflödet på gränsen mellan byarna, på tidigare samfälld mark (Åhman 1992). Korrö (KL 14), Linneryds socken Korrö är beläget vid Ronnebyån, där den delar sig i två smala armar. Vattenkraften har nyttjas sedan medeltiden på platsen. Första gången platsen nämns i skrift är år 1565. Det fanns kvarnar redan på 1600-talet. År 1742 omnämns två hjulkvarnar och år 1818 tre tullmjölkvarnar. På 1820-talet tillkom sågkvarn, skomakeri och gelbgjuteri, handelsbod och en surbrunn. År 1890 anlades ett bryggeri och till sist en kvarn och såg år 1948. Området är utpekat som riksintresse för kulturmiljövården (Åhman 1992). Läs mer om Korrö: Åhman Eva. 2005. Korrö hantverksby kulturhistorisk utredning. Smålands museum 2005:49. Bro (KL 15), Linneryd socken Bro är beläget på båda sidor om Ronnebyån. Byn omnämns år 1545 och under 1800-talet växte industriverksamhet fram vid byn. Denna omfattade bl.a. garveri, kvarn och såg. År 1842 tillkom färgeri och vadmalsstamp. År 1922 uppfördes även en kraftstation (Åhman 1992). S. Sandsjö och Konga (KS 4), Södra Sandsjö socken Området omfattar delar av Dångebo, Dångemåla och Örmo. Förstavelsen dång kommer av dunag, den dånande och syftar på Ronnebyån. Platsen Dångebo omnämns i början av 1300- talet. Till några av gårdarna har hört kvarnar och sågkvarnar i ån, bl.a. Dångs kvarn omtalad

27 (51) 1645 och nedlagd 1962. Det har även funnits färgeri, garveri, smedja och kopparslageri. Örmo järnbruk anlades 1743 med masugn och gjuterilada. År 1889 ersattes järnhanteringen av sulfitmassetillverkning (Åhman 1992). I Uppvidinge kommuns kulturmiljöplan finns ett antal områden med vattenanknytning: Holma, Herråkra socken År 1751 fanns en ödelagd kvarn i sydöstra hörnet av inägomarken i bäckdraget mellan Holmasjön och Myrasjö. Kvarnen hade ägts gemensamt med Vraneke Södregård. Denna gård hade 1750 en annan kvarn vid samma bäck på Holmas utmark. Hult, Herråkra socken Namnet Kvarnamaden minner om att byn haft en skvaltkvarn vid Djupabäcken ett stycke väster om bytomten. Vraneke/Herråkra, Herråkra socken På byns utmark ca två kilometer öster om bebyggelsen låg byns kvarn vid Kvarnbäcken. Kylleskruv, Lenhovda socken Byns kvarn låg år 1856 på en samfällighet vid det lilla bäckflödet strax sydväst om bebyggelsen. År 1879 anlades Kylleskruvs glasbruk, som var verksamt till 1887, då det brann ned (Åhman & Persson 2000). 2.1.7 Byggnadsminnen och kyrkor Kartbilaga 8 BBR och kulturbroar Inom Ronnebyåns avrinningsområde ligger tre byggnadsminnen. ID Län Kommun Socken Namn 21000001216420 Kronoberg Tingsryd Linneryd Kyrkstall 21000001468682 Kronoberg Tingsryd Linneryd Sockenmagasin 21300000014209 Blekinge Ronneby Ronneby Ronneby brunnspark Tabellen visar de kyrkliga kulturminnen som ligger inom Ronnebyåns avrinningsområde. Län Kommun Socken Namn Blekinge Ronneby Ronneby HELIGA KORS KYRKA Blekinge Ronneby Ronneby BREDÅKRA KYRKA Blekinge Ronneby Ronneby MÖLJERYDS KYRKA Blekinge Ronneby Ronneby KALLINGE KYRKA Kronoberg Lessebo Hovmantorp LESSEBO KYRKA Kronoberg Tingsryd Södra Sandsjö SÖDRA SANDSJÖ KYRKA Kronoberg Lessebo Hovmantorp HOVMANTORPS KYRKA Kronoberg Tingsryd Älmeboda ÄLMEBODA KYRKA Kronoberg Tingsryd Linneryd LINNERYDS KYRKA Kronoberg Tingsryd Södra Sandsjö TIMMERMANNENS KAPELL

28 (51) 2.1.8 Övrig information Inget RAMSAR-område ligger inom Ronnebyåns HARO. 2.2 Inventeringar 2.2.1 Fornlämningar Fornminnesregistret (FMIS) Kartbilaga 7 FMIS Tabellen visar de fornlämningar som ligger inom en buffert av 50 meter från fastighetskartans vattenskikt. Blåmarkeringarna visar de lämningar som har starkare vattenanknytning. FMIS: LÄMNINGTYP Summa alla Punkt Yta Linje Bergshistorisk lämning 1 1 Blästbrukslämning 18 16 2 Blästplats 2 1 1 Boplats 21 8 13 Bro 9 5 2 2 Brott/täkt 1 1 Brunn/källa 3 3 Byggnad annan 3 3 Bytomt/gårdstomt 45 45 Dammvall 16 3 13 Fornborg 1 1 Fornlämningsliknande bildning 2 2 Fossil åker/omr med fossil åker 122 1 121 Fyndplats 26 22 3 1 Fyndsamling 1 1 Fångstanläggning 1 1 Fångstgrop 1 1 Färdväg 8 8 Förvaringsanläggning 3 3 Glasindustri 2 1 1 Grav markerad av sten 1 1 Gravfält 1 1 Grav- och boplatsområde 1 1 Gränsmärke 9 9 Husgrund, historisk tid 19 19 Hyttlämning 1 1 Hägnad 3 3 Hög 1 1

29 (51) Industri övrig 1 1 Kemisk industri 19 19 Kraftindustri 1 1 Kolningsanläggning 23 23 Kvarn 27 11 6 10 Kyrka/kapell 2 1 1 Livsmedelsindustri 1 1 Lägenhetsbebyggelse 83 18 65 Minnesmärke 2 2 Naturföremål/-bildning med tradition Område med skogsbrukslämningar 4 3 1 47 47 Park-/trädgårdsanläggning 1 1 Plats med tradition 2 1 1 Ristning, medeltid/historisk tid 1 1 Röse 1 1 Samlingsplats 1 1 Sammanförda lämningar 2 2 Småindustriområde 5 5 Stadslager 1 1 Stenkammargrav 2 2 Stensättning 4 4 Textilindustri 9 9 Träindustri 6 2 4 Vägmärke 12 12 Övrigt 4 4 Totalt 583 214 328 41 Ronnebyåns avrinningsområde är fornlämningstätt vilket visar på människans tidiga exploatering och kontinuitet i området. Vattnet och skogen har med all sannolikhet varit viktiga näringar för föda och virkesuttag samt en förutsättning för de industrier som uppkommit. Exempelvis har vattnet fungerat som flottleder för timmertransporten till orterna i det södra området. Det finns därmed ett starkt samband mellan flera av de vattenanknutna kulturmiljöerna och utvecklingen mot dagens samhälle. 2.2.2 Skog och Historia inventeringen Skog- och historiainventeringen är avslutad, har kvalitetsgranskats och förts in i Riksantikvarieämbetets databas FMIS. Det innebär inventeringen inte tas upp här utan behandlas under fornlämningar.

30 (51) 2.2.3 Broar Kartbilaga 8 BBR och kulturbroar Vägverket (2005) gav ut en publikation över värdefulla broar i landet. Ingen bro inom Ronnebyåns HARO har utmärks. 9 broar är registrerade i FMIS (inom 50meter från fastighetskartans vattenskikt). Det rör sig sannolikt om stenvalvbroar. Broar i Blekinge. En kulturhistorisk inventering utförd av länsstyrelsen i samarbete med vägförvaltningen genomfördes 1982. Den är inte digitaliserad och kartmaterialet är inte numrerat med bronumreringen utan enbart med vilken grupp bron tillhör (Eriksson 1982). I Kronobergs län inventerades kulturhistoriskt värdefulla broar år 1977. Inventeringen har digitaliserats med beskrivningar i GIS under skiktet kulturbroar. I Ronnebyåns HARO finns 22 registrerade broar. Tabellen visar de 22 broar som registrerats i samband med Kronobergs inventering av kulturbroar 1977. Vägnummer Plats Typ övre skogholm kvarn, trä Antal spann 812-1 Bro kvarn Huggen sten, ca 1910 4 1910 1B Vid 120-16 Dångebo Kilad sten, 4 1851 1A 120-16 Dångebo Balkrambro, armerad betong 3 1938 1B nedf120-16 Dångebro kraftverk Fritt uppl balkbro, UB sten o bet ÖB stålprof 6 1913 1B Nstr 25-20 Gammal smedja UB sten o betong 3 1B 832-1 Hammarnäs Huggen sten, fogstr 2 1911 1B 122-1 Korrö 2-leds plattrambro, armerad betong 1 1937 1B Vid 122 Korrö kvarn ca 1920 2 1920 1B Vid 122 Korrö såg ca 1920 2 1920 1B 25-20 Lessebo bruk Huggen sten 1 1936 1B 25-18 N Hovmantorp 2-leds plattrambro, armerad betong 1 1944 2 a 834-2 O Ugnanäs UB huggen sten, Kallmur 1 2 Vid 619 U S Linneryds kyrka UB kilad sten, ÖB armerad betong 1 2 831-1 S Ormeshaga Huggen sten, ca 1925 2 1925 1B 831-2 S Ormeshaga Huggen sten, ca 1925 1 1925 1B 833-1 Skogsholm 2-leds plattrambro, armerad betong 1 2 Ö om 833-1 Skogsholm kraftv UB sten, mellanstöd stålprofiler 2 1B nedf 834-1 Ugnanäs UB sten o betong ÖB träbalksbro 3 1B 1031 U V Hästön UB betong ÖB armerad betong 1 2 a 834-1 V Ugnanäs fd kvarn UB huggen sten, kallmur 1 1936 1B e 197 U Vasebro UB kilad sten 1 2 Uppförd Bevarandevärde

31 (51) 2.2.4 Kraftverk I den nationella inventeringen Elektriska vattenkraftverk - Kulturhistoriskt värdefulla anläggningar 1891-1950, utsågs två anläggningar längs Ronnebyån, båda i Blekinge län (Brunnström & Spade 1995). Värperyd. Byggt år 1922. (1000 kw) Brantafors. Byggt år 1922. (700 kw) Egen kommentar: Totalt finns det fem utvalda anläggningar i Blekinge, men fler borde varit med, t.ex. Nötabråne i Mieån. I södra delen av Kronobergs län och Kalmar län finns inga utvalda anläggningar oberoende vilket avrinningsområde som väljs. 2.2.5 Svenskt dammregister Kartbilaga 9 Svenskt dammregister, Kvarnar och sågar Tabellen visar de dammar som ligger inom Ronnebyåns HARO. Namn Län Byggår Dammhöjd (Meter) Status Brantafors Blekinge län 1921 6,8 1 Djupafors Blekinge län 1922 5 1 Kallinge Blekinge län 1985 7,5 1 Karlsnäs Blekinge län 1952 5,5 1 Klåvben 1 Blekinge län 1948 25 1 Klåvben 2 Blekinge län 1948 4 1 Klåvben 3 Blekinge län 1948 3 1 Långgölsmåla Blekinge län 0 0 1 Ronneby Blekinge län 1950 4,7 1 Skallavraket Blekinge län 0 0 1 Värperyd Blekinge län 1921 8 1 Abrahamhults kvarn Kronobergs län 1850 4 2 Bro Kronobergs län 1925 4 2 Böket Kronobergs län 0 2,05 1 Dång Kronobergs län 0 5 1 Ekeberga Kronobergs län 0 4,7 2 Fagerfors Kronobergs län 0 3,3 1 Horkoneryd Kronobergs län 1984 7 1 Hovmantorp Kronobergs län 0 5 2 Hyllsjön Kronobergs län 0 3 1 Konga/Svalbäcksdammen Kronobergs län 0 3 1 Korrö Kronobergs län 0 4 1 Krokfjorden Kronobergs län 0 0 2 Lessebo kvarndammen Kronobergs län 0 5 2 Lessebo raspdammen Kronobergs län 0 4 2 Lessebo utskov 2 Kronobergs län 0 2,5 1 Lessebo, utskov 1 Kronobergs län 0 3 1

32 (51) Läen; norra utloppet Kronobergs län 0 3,3 1 Läen; södra utloppet (Djurahults bro) Kronobergs län 0 3 1 N Sandsjön Kronobergs län 0 3,2 1 Rottnen; n utloppet Kronobergs län 1904 5 2 Rottnen; s utloppet Kronobergs län 0 1,7 1 Rottneån Kronobergs län 1943 4 2 Skogsryd Kronobergs län 0 0 2 Stångsmåla Kraft Kronobergs län 0 0 1 Tjugosjön Kronobergs län 0 2 1 Ugnanäs Kronobergs län 0 2 2 Öjen Kronobergs län 0 4,2 1 Öljeholm Kronobergs län 0 3,5 1 2.2.6 Kvarnar och sågar Kartbilaga 9 Svenskt dammregister, Kvarnar och sågar Kartbilagan visar de kvarnar och sågar som registrerats i FMIS samt i Kronobergs läns kvarn och såginventering. I FMIS finns 31 kvarnar och sågar registrerade. I Kronobergs län kvarn och såginventering finns 11 anläggningar registrerade inom Ronnebyåns HARO. Tabellen visar de kvarnar som registrerades i Kronobergs kvarn- och såginventering. Namn Abrahamshult Bro Kvarn Dång Hovmantorp Korrö Lessebo Lövås Strömbergshyttan Stångsmåla Vida Västra bro, Ugnanäs Nedan beskrivs några av kvarnarna. Hjorthålans kvarn, Backaryd socken, Blekinge län Kvarnen uppfördes på 1700-talet, tillbyggdes bl.a. år 1926 till tre våningar. Tillhörde först friherrinnan på Djupadal. Drivs av vattenfall på 5 meter från Ronnebyån. Kvarnverket drevs även av elektriska motorer och bestod av två par stenar, en valsstol och fullständigt rensverk. Jämsides bedrevs även sågverksrörelse (Winning 1940).

33 (51) Kalleberga kvarn, Kallinge socken, Blekinge län Kvarnen uppfördes år 1920 i ett våningsplan. Kvarnverk med elektrisk kraft installerades år 1920 och drevs av en råoljemotor. Bestod av ett par stenar och fullständigt rensverk. Jämsides bedrevs klingsågverk (Winning 1940). Skallevrakets kvarn, Backaryd, Blekinge län Kvarnen uppfördes år 1887 i två våningsar. Drevs av ett vattenfall på 2,9 meter i Ronnebyån. Tillskottskraft från vattenhjul. Kvarnverket drevs även av en turbin och bestod av två par stenar och en skalare. Jämsides bedrevs sågverksrörelse (Winning 1940). Lövås kvarn, Lessebo kommun, Kronobergs län Kvarnen och sågen finns på Generalstabskartan 1870. Under 1920- till 1930-talet inrättades en mindre kraftstation i kvarnen. Kraftstationen lämnade bl.a. ström till Bergdala glasbruk. Elproduktionen upphörde på 1950-talet, då Sydkraft byggde ut ledningsnätet i området. Under samma decennium upphörde även driften vid kvarnen. Kommentar: Mindre bygdekvarn med det mesta av utrustningen sparad. Byggnaden är nyligen exteriört restaurerad och kvarndammen rensad. Tyvärr revs sågverket för några år sedan. Detta var byggt som en fortsättning på kvarnen, men befanns allt för rötskadat. Kvarnen ligger ensam och någon särskild mjölnarbostad finns ej, möjligen har mjölnaren varit inackorderad på någon av de kringliggande gårdarna. Stort kulturhistoriskt värde (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2004). Strömsbergshyttan, Lessebo kommun, Kronobergs län Kvarnen och sågen i Lindefors verkade lokaliserande på det glasbruk som anlades här 1876. Med hjälp av vattenkraften kunde man lättare efterarbeta glaset och ett sliperi samt ny kvarn och såg uppfördes 1878 i brukets närhet. Kvarnen och sågen drevs fram till 1940-talet, medan den mindre kraftanläggning som installerats i kvarnen levererade ström in på 1950-talet. Byggnaderna har därefter använts som magasin av glasbruket, som 1933 ändrat namn till Strömbergshyttan. Glasbruket nedlades 1979. Kommentar: Kombinationen sliperi och kvarn/såg har troligen funnits vid en del glasbruk inom länet, men finns ni endast kvar här vid Strömbergshyttan. Det rinnande vattnet utnyttjades för att driva såväl kvarnstenar och såg som slipstolar. Trots att utrustningen saknas har anläggningen ett stort värde för förståelsen av Strömbergshyttans glasbruk och brukssamhälle. Stort kulturhistoriskt värde (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2004). Lessebo kvarn, Lessebo kommun, Kronobergs län En kvarn har troligen funnits på denna plats sedan 1600-talet. Nuvarande byggnad är uppförd i sten på 1840-talet och som kvarn nedlagd redan 1898, beroende på att vattenkraften behövdes av pappersbruket. Byggnaden användes därefter som tvätt- och bakstuga av de anställda vid bruket. Kommentar: Kvarnen ligger ensam vid Lesseboån en bit nedströms pappersbruket. Just läget intill vatten är väl numera det som tydligast talar om att byggnaden en gång fungerat som kvarn. Stort kulturhistoriskt värde (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2004). Västra bro, Ugnanäs, Lessebo kommun, Kronobergs län Kvarnfallet vid Västra Bro köptes 1918 av Hovmantorps kraft AB, som inrättade en kraftstation på platsen. Kvarnen drevs som tullkvarn till 1929 och nedlades troligen 1931. Kraftstationen var i drift till 1949. Anläggningen har därefter använts som sommarnöje. Kommentar: Vackert belägen kvarn och såg med välbehållna byggnader och kvarndamm. Det

34 (51) teknikhistoriska värdet är dock ringa då all utrustning saknas. Stort kulturhistoriskt värde (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2004). Korrö, Tingsryds kommun, Kronobergs län En kvarn har funnits vid Korrö sedan medeltiden. Nuvarande kvarn är från 1840-talet och drevs av vattenhjul till 1891 då turbiner installerades. En såg har funnits på platsen sedan 1830-talet. Den nuvarande är uppförd på 1880-talet och drevs med vattenhjul när vattenståndet var högt, dvs från december till och med april. Under sommarmånaderna drev vattenhjulet en takspånshyvel. Kvarnen och sågen upphörde i drift år 1948. Kommentar: Korrö ligger intill Ronnebyån där den delar sig i två grenar så att en ö bildas i dess mitt. Här uppstod under 1800-talet en småskalig, varierad och hantverksmässig industri. Flera byggnader från 1800-talets mitt finns bevarade. Stora delar av kvarn- och sågutrustningen finns kvar som museiföremål. Mycket stort kulturhistoriskt värde (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2004). Sågen på Korrö. Foto Jakob Marktorp. Bro kvarn, Tingsryds kommun, Kronobergs län Bro kvarn anlades under 1700-talet och flyttades till nuvarande plats 1874. Kvarnverket, som installerades 1935, drevs av tre turbiner och två elmotorer, vilka matades från den närbelägna kraftstationen. Till kvarnen hörde även en såg, som numera är riven. Kvarnen var i drift till 1950-talet, medan kraftstationen ännu används för ursprungligt ändamål. Kommentar: Runt kvarndammen i Bro har det uppstått ett litet samhälle med Ronnebyån som livsnerv. Här har bl.a. funnits tegelbruk, garveri och såg. Kvarnen är typisk och välhållen, dock saknas all utrustning. Mycket stort kulturhistoriskt värde (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2004).

35 (51) Stångsmåla kvarn, Tingsryds kommun, Kronobergs län En skvaltkvarn har funnits på platsen sedan 1700-talet. År 1909 byggdes en kombinerad kvarn och såg, som drevs av vattenhjul till 1935 då en turbin installerades. Byggnaden förstördes i en brand 1949 och nuvarande uppfördes samma år. Anläggningen drevs av vattenkraft under sju månader (från tionde oktober till tionde maj), resten av året med en råoljemotor. Kring 1950 elektrifierades båda funktionerna. Driften vid kvarnen upphörde 1979 medan sågen ännu används sporadiskt för husbehov. Kommentar: Förhållandevis stor bygdekvarn med typiskt brutet tak, som gjorde att vindsvåningen kunde användas i sin helhet. Sågen är en längre byggnad, som placerats intill kvarnen av drifttekniska skäl. I kvarnens närhet finns även mjölnarbostad och ett mindre stall. Miljön är typisk för bygdekvarnarna och exteriört välbevarad (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2004). Dångs kvarn, Tingsryds kommun, Kronobergs län En kvarn har funnits i Dångeborås sedan 1600-talet. Den nuvarande byggnaden är troligen från 1800-talet och ombyggdes i samband med elektrifieringen 1914. Kvarnen var i drift fram till 1960-talet och ombyggdes därefter till mekanisk verkstad. Kraftstationen anlades 1913, utvidgades tre år senare och nedlades under 1950-talet. 1996 återupptogs elproduktionen. Kommentar: Dångs kvarn är en av flera kvarnar intill Ronnebyån. Vattenkraften utnyttjades här även av en mekanisk verkstad och en kraftstation, som båda lokaliserades vid kvarndammen. Det är en väl sammanhållen industrimiljö, trots att byggnader och verksamheter ändrats en del. Vattenkraftens betydelse för verksamheternas lokalisering framgår tydligt. Stort kulturhistoriskt värde (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2004). Abrahamshult, Tingsryd kommun, Kronobergs län Abrahamshult kvarn anlades 1856. Anläggningen förstördes i en brand 1917 och nuvarande byggdes. År 1944 utökades kvarnverket med en valsstol och plansikt, men cirka 20 år senare upphörde driften. De sista åren rensade man mest utsäde och malde foder. Sågen, som var belägen mitt emot kvarnen, på andra sidan kvarnrännan, drevs till 1984 då man flyttade verksamheten till ett äldre svinhus. Den gamla sågen revs därefter. Kommentar: Typisk kvarnmiljö med alla beståndsdelar, låt vara att sågen är flyttad till ett äldre svinhus. Byggnaderna ligger samlade runt en mindre gårdsplan, som åtminstone vid inventeringstillfället dominerades av en timmervälta. Kvarnen är i dåligt skick och provisoriskt stöttad men hotar att rasa. Stort kulturhistoriskt värde (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2004). Vida kvarn, Lessebo kommun, Kronobergs län Vida kvarn anlades 1924 och tillbyggdes med en såg tio år senare. Ägare till anläggningen var Vida Kraft AV som levererade ström till kvarnens elektriska belysning. Kvarnen drevs av en turbin på 35 hk med en råoljemotor som reserv vid lågvatten. Verksamheten upphörde då en elektrisk valskvarn anlades i Skruv 1945. Kommentar: Vida kvarn ligger i anslutning till en anlagd kvarndamm. Det är en tidstypisk bygdekvarn som kombinerats med ett mindre sågverk för legosågning. Till kvarnen hör även en mjölnarbostad och en mindre stallbyggnad. Stort kulturhistoriskt värde (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2004). Hovmantorps kvarn, Lessebo kommun, Kronobergs län Hovmantorps kvarn var skattelagd redan 1500-talet. Nuvarande byggnad uppfördes av Hovmantorps herrgård 1885 och tillbyggdes på 1940-talet. Kvarnen drevs av ett vattenhjul och en turbin. Utrustningen bestod av två stenpar, korngrynsverk, skalare, triör och kross. I

36 (51) kvarnkammaren var det inrättat ett skomakeri, så att bönderna kunde få sina skor lagade medan de väntade på malning eller rensning. Kvarnen och skomakeriet nedlades kring 1960 och kvarnhuset är idag ombyggt till bostad. Kommentar: Kvarnbyggnaden är på sedvanligt vis uppförd intill kvarndammen och det brutna sadeltaket var vanligt förekommande för de lite större kvarnarna. Anläggningen är förvisso ombyggd till privatbostad men av värde i ett lokalhistoriskt sammanhang. Måttligt kulturhistoriskt värde (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2004). Kvarn- och såglämning i Fibbleån. Foto Jakob Marktorp. 2.2.7 Flottning Kartbilaga 12 Glasbruk, herrgårdar och flottning Inom Ronnebyåns HARO finns 40 flottningslämningar registrerade i Fibbleån, Fagerhulsån och Mållebäcken. Det har varit gott om industrier längs Ronnebyån och dess biflöden. De flesta har varit mindre sågverk. Större sågverk fanns i Konga och Lessebo. Större industrier är Lessebo bruk i Småland och Djupafors Fabriks AB i Kallinge i Blekinge. Lessebo handpappersbruk grundades år 1693, ett träsliperi anlades där 1866-70 och en sulfitfabrik 1905-06. Djupafors papp- och kartongfabriker med träsliperier grundades år 1868. Detta företag verkar inte varit engagerat i inrättandet av den allmänna flottleden. I Konga fanns sedan 1890 en liten sulfitfabrik med tre kokare. Fanns fram till 1940-talet.

37 (51) Det hade flottats i större omfattning minst sedan 1860-talet. En ansökan om att inrätta en allmän flottled i vissa delar av Ronnebyån lämnades in 1898 av Konga AB till KB i Kronoberg. Ett detaljerat förslag presenterades för åtgärder för att skydda stränder, broar, fiske och vattenverk. Den allmänna flottleden infördes 1900, men enbart i Kronobergs län. Den sammanlagda längden av den allmänna flottleden med bileder anges 1928 till huvudled 58 km och bileder 11 km. Sista året för redovisat flottgods var 1940 (Ahlbäck & Albertsson 2006). Ronnebyåns allmänna flottled delades upp i fyra distrikt. Befintliga flottningsanläggningar kunde inordnas i samband med att den allmänna flottleden inrättades. Det uppfördes då även flera nya strömbyggnader för att underlätta timrets framfart och för att skydda andra anläggningar såsom broar och dammar. Det första distriktet utgick från sjön Rottnen vid Ånäs kvarn där flottleden sedan passerade under landsvägen Hovmantorp-Linneryd till Knäsjön, där ett avlopp från sjön Vasen anslöts. Längs denna sträcka utfördes i huvudsak rensningsarbeten samt utläggning av länsar vid bl.a. broar. Nedanför Knäsjön låg Ugnanäs kvarn och såg, där en 20 meter lång flottränna redan var belägen. Mellan Knäsjön, Ugnanäs kvarn och vid forsarna nedan kvarnen utfördes sprängnings- och rensningsarbeten samt utläggning av skyddslänsar. Från forsarna vid Ugnanäs kvarn övergick vattenflödet i stilla lopp till hemmanet Tången där flottleden från sjön Öjen tog vid. Strax ovanför Tången utfördes rensningsarbeten. Detsamma gäller flottleden från Tången till Öjen. I vattendraget från Tången till sjön Veden har större sprängningsarbeten utförts, inte minst vid Wäddemåla kvarn. Vid Skogsrydssjöarna anlades ett elektriskt kraftverk av Lessebo bruk i slutet av 1800-talet. Fallet på 7,7 meter kunde ge kraft motsvarande 500 hästkrafter. Vid kraftverket anlades en 280 meter lång flottränna samt ett 210 meter långt träbeklätt dike för flottningen. I mynningen av diket byggdes även en 25 meter lång flottränna. Det andra distriktet av flottleden gick mellan Skogsrydssjön och Viren där pålar och enkla länsar anlades. Genom pålar och länsar vid inloppet till sjön Viren bildades ett timmermagasin. Skyddslänsar lades även ut vid Hammarnäs bro. Över sjön Viren flottades timret i samlade flottar till Korrö där skyddslänsar anlades. Vid ön norr om Korrö utfördes sprängningsarbeten och skyddslänsar lades ut vid landsvägsbron mellan Linneryd och Älmeboda. En äldre flottränna fanns vid Korrö damm men byggdes år 1903 om till 17 meters längd. Mellan Korrö och Bro iordningställdes flottleden genom sprängningsarbeten. Det tredje distriktet av Ronnebyåns flottled var mellan kvarnen i Bro och Dångs bro där länsar lades ut. Längs denna sträcka utfördes mindre rensningsarbeten. Bastsjön fungerade som timmermagasin. Det fjärde distriktet var i Stångsmålaån - sträckan från Rolsmosjön och Linnerydssjön till sjön Vikholmen och till timmermagasinet i Bastsjön. Bredbäckshults gård begärde ökade rensningar och sprängningar längs denna sträcka för att öka avdikningseffekten på gårdens marker. I Linnerydssjön och Vikholmen uppfördes pålar och länsar (Riksarkivet 1903). Fibbleån blev allmän flottled år 1885. Strömbyggnader hade dock bekostats av bruket i Lessebo åtminstone sedan 1870-talet men flottningen hade säkert pågått tidigare än så (Riksarkivet 1885). Fagerhultsån blev allmän flottled år 1922 men enskild flottning hade pågått av Lessebo bruk sedan åtminstone 1877. År 1922 bedrevs flottning av både Lessebo

38 (51) bruk och Karlskrona Träexport. I vattendraget flottades årligen ca 20 000 kubikmeter timmer (Vadstena landsarkiv 1922). Även i Mållebäcken pågick flottning under 1800-talet och 1900- talet. Det var i synnerhet godset Johannishus som hade intresse i flottningen. Timmer avverkades omkring Hjortsjön och togs längs Mållebäcken till Mållsjön och vidare till Johannishus sågverk i Mölleryd. Flottleden kanaliserades genom rensningar och sprängningar. Vid Stensjömåla damm anlades även en flottränna i trä (Djupafors farbriks arkiv 1910). Läs mer: Marktorp Jakob & Roslund-Forenius Ylva. 2013. Flottningslämningar i Blekinge, Kronoberg och Skåne län. Länsstyrelsen i Kronobergs län 2013:15. T.v. Flottränna och dammvall vid Mållebäcken. Dammvallen uppfördes i samband med att flottleden anlades i slutet av 1800-talet. Godset Johannishus hade ett sågverk dit timmer flottades, bl.a. på Mållebäcken, Blekinge län. T.h. Vall av renssten i Fibbleån, Blekinge län. Foto Jakob Marktorp. 2.2.8 Handpappersbruk Handpappersbruken i Blekinge på 1700- och 1800-talen (Olsson 2000) På 1830-talet var handpappersbruken som flest i Sverige. För att driva ett handpappersbruk krävs energi. I Sverige kom energin främst från vattenkraft. Därför kallas pappersbruken ibland för papperskvarnar. Det var stampverket som sönderdelade lumpen (ofta utslitna linnevävnader), som drevs med vind eller vattenkraft. Pappersbruken var även beroende av vatten för att rengöra lumpen. Ett kilo papper krävde ca 1000 kg vatten. Om pappret skulle bli av bra kvalitet var det nödvändigt att vattnet som användes i processen var rent. Uppströms pappersbruken skulle det inte ligga några anläggningar som kunde förorena vattnet. En indikator på vattenkvalitén kan därför vara vilken typ av papper som tillverkades. Pappret kan delas in i skrivpapper (högsta kvalitén),

39 (51) tryckpapper, karduspapper (hölje för artilleriets krutladdningar) och förhydningspapper (tätning för båtar med träbordläggning var av lägsta kvalitén). I mitten av 1800-talet konkurrerade trämassan ut lumpen. 1700-1800-talsbruken var små och krävde inga stora energimängder. Till viss del kan vattenkvalitén och tillgången på lump ha styrt lokaliseringen. I Blekinge anses tillgången till lump ha varit god. Totalt privilegierades 49 bruk i Sverige under åren 1790-1830. Nio av dessa låg i Blekinge. Så småningom konkurrerades de ut av maskinell papperstillverkning. Notera att ett ris var ca 480 ark av de finare papperssorterna (Olsson 2000). Pappersbruk Grundades Lades ner 1831 års produktion. % av brukets försäljning Holje (Olofström) 1727 ca 1867 20 stampar, knip- och kopparhammare, stamp, garveri, tre såg- och sju mjölkvarnar Strömma (Karlshamn) Långasjönäs (Asarum) 1000 ris skrivpapper = 70 % 1748 1839 36 stampar 3,139 ris skrivpapper = 64% Störst i Blekinge 1831 räknat i värde av producerat papper 1762 1919 1831 störst i Blekinge räknat på antalet anställda, 22 stycken. 800 ris skrivpapper = 72% N. Hoka 1850 ca 1861 Inget skrivpapper Tararp (Bräkne- Hoby) 1863 1909 Osäkert vad som tillverkades Ronneby 1752 1863 310 ris skrivpapper = 43% 1850 producerades inget skrivpapper Gredby (Nättraby) 1764 ca 1775 Osäkert vad som tillverkades

40 (51) Augerum 1797 1870-talet linoljeslageri Inget skrivpapper Holma 1850-talet 1850-talet Osäkert vad som tillverkades Mariefors 1805 1852 307 ris skrivpapper = 29 % 1850 var siffran 14% Mariefröjd (Kättilsmåla) Lyckeby 1808 1860-talet 575 ris skrivpapper = 43% 1850 tillverkades inget skrivpapper. Näst störst i Blekinge 1831 räknat i värde av producerat papper Ovisst om någonsin igång Inget skrivpapper har/skulle tillverkas här 2.2.9 Glasbruk Kartbilaga 12 Glasbruk, herrgårdar och flottning Tabellen visar de glasbruk som ligger inom Ronnebyåns HARO i Kronobergs län Namn Bergdala Hovmantorp Hovmantorps Nya Glasbruk Kosta Kronobergs Glashytta, Linneryd Kylleskruf Lindefors / Strömbergshyttan Sandvik Snapphanehyttan / Strömbergshyttan Strömbergshyttans studioglas

41 (51) 2.2.10 Herrgårdar Kartbilaga 12 Glasbruk, herrgårdar och flottning Tabellen visar de herrgårdar som ligger inom Ronnebyåns HARO i Kronobergs län (Åkerberg 2003). Namn Säteri Hovmantorp 1646 Vida 1666-1683 Skogsnäs 1640-tal Vieboda 1660-1665 Vrångeboda - Enga - Brunsmåla 1650 Hermanstorp 1769 Ulvsåkraholm 1650-tal 2.2.11 Dikningsföretag och historiska våtmarker Kartbilaga 10 Markavvattnings- och dikesföretag Kartan visar var diknings-/markavvattningsföretag genomförts, utifrån det digitala underlag som Länsstyrelserna har. Kartan ger inte en fullständig bild. Alla dikningsföretag har inte digitaliserats. Vilken typ av dikningsföretag det handlar om och när de utfördes har inte analyserats. Kartbilden visar var i avrinningsområdet rensningar och rätningar sannolikt kan hänföras till just dikningsverksamhet. Om kartbilden kompletteras med samtliga utförda företag blir den ännu mer användbar för framtida kunskapsuppbyggnad och som planeringsunderlag kulturmiljö och vattenförvaltning. 2.2.12 Odlingslandskap Kartbilaga 11 Odlingslandskap Kartbilagan visar värdefulla odlingslandskap såsom ängs- och betesmarksinventeringen, bevarandeprogram för odlingslandskapet och ängslador. Inom Ronnebyåns HARO finns 837 ängslador i Kronobergs län.

42 (51) 2.3 Särskilda ansvarsmiljöer och unika/sällsynta limniska kulturmiljöer Ronnebyåns avrinningsområde Med hänvisning till rapporten Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län), kap 5.3. Särskilda ansvarsmiljöer: Glasbruksområdet i sydöstra Småland en av Sveriges industriregioner Exempelvis Kosta, Strömbergshyttan och bergdala. Stor andel av medeltida sätesgårdar i Småland Exempelvis Hovmantorp, Ulvsåkraholm och Hermantorp Kärnområde boskapsskötsel/hög andel naturliga fodermarker sydöstra Sverige Unika/sällsynta limniska miljöer: Bevarade garverier Exempelvis Korrö Bevarade färgerier Exempelvis Korrö Ängslador Finns gott om ängslador i Ronnebyåns HARO 3 KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING KULTURMILJÖ 3.1 Geografisk Just nu pågår endast åtgärdsarbeten i Fagerhultsån, Kronobergs län inom Ronnebyåns HARO. Fortsatt antikvarisk medverkan vid och uppföljning av åtgärdsarbetet rekommenderas. Vattendrag med dålig ekologisk status bör prioriteras inför kommande inventeringsarbeten av exempelvis flottningslämningar och värdering av vattenanknutna kulturmiljöer. Fagerekeån ligger mellan Fagerhultsån och Fibbleån, Kronobergs län och borde inventeras på flottningslämningar.

43 (51) 3.2 Tematisk Timmerflottningen har förekommit i många av Ronnebyåns vattendrag och sjöar. En fortsatt kartläggning och värdering av flottningslämningar är högst intressant för både Kronobergs län och Blekinge län. Blekinge bör genomföra en heltäckande inventering och värdering av kvarnar- och sågar. Kvarnar och sågar går att sätta i kontext till många andra vattenanknutna kulturmiljöer och skulle därmed utgöra en grundsten för andra inventeringar. Vid kvarnmiljöer är även vattendragen ofta hydromorfologiskt påverkade. Inventering av fiskfångstanläggningar och fiskets kulturhistoriska betydelse i vattendragen. En kulturhistorisk dokumentation av vattendragen i Ronnebyåns HARO, likt den Länsstyrelsen i Blekinge gjorde 2005-2008 (Torebrink 2010). Inför kommande biotopvårdsåtgärder bör gemensamma inventeringar och avvägningar direkt i fält göras av kulturmiljö och vattenvård. 4 KUNSKAPSUPPBYGGNAD KULTURMILJÖ (Utöver det som har nämnts i kap 3 önskar kulturmiljövården bland annat mer kunskap om): Då kulturmiljölagen ändrades vid årsskiftet 2014 infördes en tidsgräns som begränsar det allmänna skyddet av fornlämningar. En lämning som kan antas ha tillkommit år 1850 eller senare omfattas inte av det allmänna skyddet för fornlämningar. I samband med detta skulle en heltäckande inventering av torplämningar vara intressant för länen. 5 Förkortningar HaV - Havs- och vattenmyndigheten FV Fiskeriverket JV- Jordbruksverket LST - Länsstyrelsen NV - Naturvårdsverket RAÄ - Riksantikvarieämbetet VV - Vägverket

44 (51) 6 REFERENSER Otryckta referenser Djupafors farbriks arkiv FI:3 1910. Länsstyrelsens i Blekinge län. Beslut 2003-04-04, Ronneby Brunnspark. Dnr 436-4595-02. Riksarkivet. 1885. Södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet. F II. Avsyning och karta från år 1885. Riksarkivet 1903. Södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet, F II. Avsyning Ronnebyån 1903. Vadstena landsarkiv. 1922. Söderbygdens vattendomstol, AD 7, 1922, vol 37. Litteratur Ahlbäck, A; Albertsson, R. 2006. Flottning och flottleder i södra Sverige. Antonsson, H. 2006. Landskapets karaktärsdrag. Vägverket 2006:33. Brunnström, L & Spade B. 1995. Elektriska vattenkraftverk Kulturhistoriskt värdefulla anläggningar 1891-1950. Riksantikvarieämbetet 1995. Dedering, C. 2011. Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt. Vattenmyndigheten Södra Östersjöns vattendistrikt/länsstyrelsen Kalmar län, i samverkan med berörda länsstyrelser. Dokab, R & Östensson, E (red). 2007. Miljöövervakning av vatten. Tillstånd hos inlands-, kust- och grundvatten i Södra Östersjöns vattendistrikt. Vattenmyndigheten i Södra Östersjöns vattendistrikt 2007:1. Eriksson, A. 1982. Broar i Blekinge. En kulturhistorisk inventering utförd av länsstyrelsen i samarbete med vägförvaltningen. Helmfrid Staffan. 1994. Kulturlandskapet och bebyggelsen. Sveriges Nationalatlas (SNA) 1994. Höglin Stefan. 1998. Agrarhistorisk landskapsanalys Kronobergs län. Riksantikvarieämbetet 1998:1. Lindvall, P & Nilsson, N. 2012. Åtgärdsplan för biotopvårdsåtgärder i Fagerhultsån. Jönköpings Fiskeribiologi AB. Länsstyrelsen i Blekinge län. 1983. Kulturminnesvårdsprogram för Blekinge län del I-III. Marktorp, J & Roslund-Forenius, Y. 2013. Flottningslämningar i Blekinge, Kronoberg och Skåne län. Länsstyrelsen i Kronobergs län 2013:15.

45 (51) Nordström, P. 2003. Sveriges kust- och skärgårdslandskap. Kulturhistoriska karaktärsdrag och känslighet för vindkraft. Rapport från Riksantikvarieämbetet 2003:4 Olsson, K. 2000. Handpappersbruken i Blekinge på 1700- och 1800-talen. Ale. 2000:1. Riksantikvarieämbetet. 2013. Riksintressen för kulturmiljövården Kronobergs län (G) och Blekinge län (K). Dokument uppdaterat 2013-09-11. SOU 1996:155. Omtankar om vattendrag: ett nytt angreppsätt. Slutbetänkande av Vattendragsutredningen. Stockholm 1996. Torebrink, P. 2010. Kulturhistorisk dokumentation av vattendrag i Blekinge 2005-2008. Länsstyrelsen i Blekinge län 2010:16. Vattenmyndigheten Södra Östersjöns vattendistrikt. 2009. Förslag till åtgärdsprogram för Södra Östersjöns vattendistrikt underlagsmaterial 2009. Vägverket. 2005. Nationell plan för bevarandevärda broar. 2005:151. Winning, J. 1940. Svenska Kvarnar. Esselte AB: Stockholm 1940. Åhman, E. 1992. Kulturmiljöprogram för Tingsryds kommun. Kulturnämnden & Byggnadsnämnden 1992. Åhman, E & Persson, A. 2000. Kulturarv att vårda. Kulturmiljöplan för Uppvidinge kommun. Uppvidinge kommun, Kultur- och fritidskontoret 2000. Åkerberg, H. 2003. I Vejdes fotspår Bland herrgårdar i Kronobergs län. Länsstyrelsen i Kronobergs län 2003. Digitala referenser Blekinge Arkipelag. Ansökningsförmulär för biosfärområde Blekinge Arkipelag. Svensk version daterat 2009-07-01. Tillgänglig 2012-01-01, från: http://blekingearkipelag.se/?info=om. Länsstyrelsen i Kronobergs län. Regionalt kulturmiljöprogram. Tillgängligt 2014-02-19, från: http://www.lansstyrelsen.se/kronoberg/sv/samhallsplanering-ochkulturmiljo/kulturmiljoprogram Länsstyrelsen i Kronobergs län. 2004. Kvarnar & sågar, 11 februari. Tillgänglig 2014-03-04, från: http://www4.g.lst.se/scripts/kvarnsag/ Vatteninformationssystem Sverige, VISS. Tillgänglig 2014-02-20, från: http://www.viss.lansstyrelsen.se/

46 (51) Bilaga 1 Korta beskrivningar av kunskaps- /planeringsunderlag Till läsaren I listan nedan ges kortfattade beskrivningar av kunskaps-/planeringsunderlag som finns för hela landet och/eller som är gemensamma för eller finns i flera län, och som ingår i kunskapsöversikterna i Delprojekt 2 inom Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för södra Östersjöns vattendistrikt. Listan redovisar inte alla kunskapsunderlag. Historiska kartor är exempelvis ett grundläggande kunskapsunderlag för kulturmiljövården, men studier av sådana ingår inte i delprojekt 2 och beskrivs därför inte här. Innehållet under rubrikerna Områden med skydd enligt lag eller konvention, Planer och program med urval av objekt/miljöer, Inventeringar samt Övrigt har skrivits av Coco Dedering i november 2011, Länsstyrelsen Kalmar län, där arbets-, referens- och styrgrupp även bidragit med synpunkter. För de länsspecifika och/eller lokala kunskapsunderlagen svarar andra författare. Områden med skydd enligt lag eller konvention Världsarv - Ett världsarv är ett kulturminne eller naturminne som är så värdefullt att det är en angelägenhet för hela mänskligheten. Det är en plats, ort, miljö eller objekt som på ett alldeles unikt sätt vittnar om jordens och människans historia. Det är Unesco s Världsarvskommitté som beslutar om världsarv. Respektive lands regering kan nominera områden till den s.k. världsarvslistan. Den grundar sig på FN-organet Unescos konvention till skydd för världens natur- och kulturarv som Sverige undertecknade 1985. Ramsarområden Ramsarkonventionen är en internationell konvention för skydd av värdefulla våtmarker. Sverige har pekat ut ett antal internationellt värdefulla våtmarksområden, s.k. Ramsarområden, som landet har åtagit sig att bevara. Riksintressen Geografiska områden som är av nationell betydelse för en rad olika samhällsintressen kan, enligt miljöbalkens 3-4 kap., pekas ut som områden av riksintresse av respektive ansvarig central myndighet. Det kan exempelvis vara områden med naturvärden eller kulturmiljövärden som är så ovanliga att de gör områdena viktiga för hela landet. Vid planering och prövning enligt en rad lagar ska dessa områden skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada dem. I denna kunskapsöversikt redovisas eventuellt förekommande riksintressen för naturvård, kulturmiljövård, fiske och friluftsliv. Natura 2000 - Natura 2000 är ett nätverk inom EU som verkar för att skydda och bevara den biologiska mångfalden. Natura 2000-områden är skyddade enl 4 och 7 kap. miljöbalken. Det finns särskilda bevarandeplaner för varje Natura 2000-område som beskriver områdets naturvärden, bevarandemål, hotbilder och behov av bevarandeåtgärder. Natura 2000-arter Arter som nödvändigtvis inte behöver finnas inom ett Natura 2000- område men som skyddas enl 4 och 7 kap. miljöbalken.

47 (51) Nationalpark Syftet med en nationalpark är, enligt miljöbalken (7 kap 2 ), att bevara ett större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligt oförändrat skick. Staten äger all mark i en nationalpark. Regeringen beslutar efter riksdagens medgivande att bilda nationalparker. Naturvårdsverket har huvudansvar för planering och genomförande av nya nationalparker. Naturreservat Naturreservat bildas enligt miljöbalken (7 kap 4 ) när det huvudsakliga skyddsmotivet är höga naturvärden, värdefulla områden för friluftslivet m.m. Både länsstyrelser och kommuner kan bilda naturreservat och naturreservaten är skyddade i enlighet med fastställda beslut och skötselplaner. Kulturreservat - Kulturreservat bildas enligt miljöbalken (7 kap 9 ) när det huvudsakliga skyddsmotivet är kulturhistoriska m.fl. värden. Både länsstyrelser och kommuner kan bilda kulturreservat och kulturreservat är skyddade i enlighet med fastställda beslut och skötselplaner. Det finns ännu så länge bara ett fåtal kulturreservat i Sverige. Byggnadsminnen - Kulturhistoriskt värdefulla byggnader, miljöer och anläggningar kan förklaras som byggnadsminnen. Ärenden rörande enskilt ägda byggnadsminnen handläggs av Länsstyrelsen och skyddas enligt Kulturminneslagens 3 kap. Statligt ägda byggnadsminnen skyddas enligt Förordning (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m.m. och handläggs av Riksantikvarieämbetet. Kyrkliga kulturminnen Kyrkor, begravningsplatser m.m. som byggts före utgången av 1939 skyddas enligt kulturminneslagens 4 kap. Tillståndsärenden rörande dessa kyrkor och anläggningar handläggs av Länsstyrelsen. Fornlämningar och fornminnesregistret - Fornminnesregistret förvaltas av Riksantikvarieämbetet och innehåller information om fornlämningar och andra kulturhistoriska lämningar. Det bygger i huvudsak på inventeringar genomförda från 1937 till slutet av 1990-talet (olika i olika delar av landet). Registreringar har även gjorts/görs senare, dock i mindre skala. Fornminnesregistret uppdateras löpande. Fornlämningar kallas lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna sedan 1850. Fornlämningar är skyddade enligt Kulturmiljölagens 2 kapitel. Så kallade övrig kulturhistorisk lämning har inte detta skydd, men omfattas av generella hänsynsbestämmelser i miljöbalken, i skogsvårdslagen (30 ) och i kulturmiljölagens 1 kap. Det är länsstyrelsen som, från fall till fall, avgör om en lämning är fornlämning eller inte. Fornminnesregistret i digital form kallas FMIS (fornminnesinformationssystem). Detta finns tillgängligt på Riksantikvarieämbetets hemsida genom söktjänsten Fornsök. q-märkt bebyggelse i detaljplaner och områdesbestämmelser (digitalt skikt) - Genom detaljplaner och områdesbestämmelser kan kommunerna med stöd av Plan- och bygglagen (2010:900) utfärda skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i form av skydds- och varsamhetsbestämmelser. Flera länsstyrelser har digitaliserat (och uppdaterar årligen) byggnader som omfattas av detta skydd, i syfte att följa upp i vilken utsträckning kommunerna arbetar aktivt med skyddet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer. Detta arbete utgör grunden för en indikator vars kortnamn är q-märkt (Skyddade byggnader enligt plan- och bygglagen) på Miljömålsportalen, se www.miljömål.se.

48 (51) Vattenförvaltning och EUs ramdirektiv för vatten Syftet med EUs ramdirektiv för vatten är att skydda medlemsländernas vattenresurser och en grundtanke är att skapa en helhetssyn på Europas och de enskilda ländernas vattenresurser. I Sverige beslutade riksdagen och regeringen om nationell lagstiftning, vilket innebar en komplettering av miljöbalken och en särskild vattenförvaltningsförordning (SFS 2004:660) samt en organisation för den svenska vattenförvaltningen. Vattenförvaltningen omfattar grundvatten, sjöar, vattendrag och kustvatten och man arbetar utifrån vattnets egna gränser, de så kallade avrinningsområdena, som inte följer läns- eller kommungränser. Målsättningen med vattenförvaltningen är att allt inlands-, kust- och grundvatten ska ha god ekologisk och kemisk status år 2015. För att Sverige ska kunna nå målet krävs engagemang och nära samarbete mellan alla parter som påverkar vattnet inom ett visst avrinningsområde. Länsstyrelsen har en samordnande roll i vattenförvaltningsarbetet. Kunskaps- och planeringsunderlag uppdateras löpande och finns tillgängliga i VISS (Vatteninformationsystem Sverige), se http://www.viss.lst.se/. Planer och program med urval av objekt/miljöer Regionala kulturmiljöprogram - Regionala kulturmiljöprogram tas fram av länsstyrelsen och ska fungera som planeringsunderlag till länsstyrelser, kommuner, trafikverk och övriga fysiska planerare, med mera. De beskriver länets kulturhistoria och innehåller ofta ett urval av värdefulla kulturmiljöer. Programmen ska bland annat bidra till att säkerställa, levandegöra och utveckla länets kulturmiljöer. Kommunala kulturmiljöprogram - Dessa tas fram av kommunerna och ska fungera som planeringsunderlag, t.ex. som stöd för prövning av bygglov, i detalj- eller översiktsplanering. I de kommunala kulturmiljöprogrammen beskrivs som regel vad som är värdefullt och karaktäristiskt inom kommunen. De innehåller ofta ett urval av värdefulla kulturmiljöer, ibland med någon form av indelning/klassificering av byggnader och miljöer. I bland annat Plan- och bygglagen finns generella hänsynsbestämmelser för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Nationellt särskilt värdefulla/värdefulla sjöar och vattendrag - Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Fiskeriverket har tillsammans med länsstyrelserna sammanställt nationellt värdefulla sötvattensområden sett utifrån natur-, kulturmiljö- respektive fiskesynpunkt. Områdena pekades ut 2006 i samband med framtagandet av en nationell strategi för skydd av särskilt värdefulla sjöar och vattendrag. Information om områdena finns bland annat i databasen och karttjänsten Värdefulla Vatten (Naturvårdsverket). Arbetet skedde under stor tidpress och utifrån bristfälliga urvalsunderlag, varför en revidering är nödvändig. Kulturvattendrag m.m. - På 1990-talet gjordes den så kallade Vattendragsutredningen (Omtankar om vattendrag SOU 1996:155). Bakgrunden var att se över skyddet för vattendrag enligt 3 kap. Naturresurslagen. Länsstyrelserna lämnade in förslag till Riksantikvarieämbetet respektive Naturvårdsverket som i sin tur lämnade förslag till Vattendragsutredningen. Därefter sållade Vattendragsutredningen ut ett antal vattendrag som borde skyddas med avseende på natur- och kulturmiljön respektive orördhet.

49 (51) Elektriska vattenkraftverk: kulturhistoriskt värdefulla anläggningar 1891-1950 (Brunnström, Spade) - har getts ut av Riksantikvarieämbetet 1995. Det är resultatet av en nationell inventering och rapporten innehåller ett urval nationellt värdefulla anläggningar. Nationell plan för bevarandevärda broar har getts ut av Vägverket 2005 och innehåller ett urval med 121 st broar spridda över landet. Regionala fiskevårdsplaner Länsstyrelserna har tagit fram länsomfattande fiskevårdsplaner för att främja och vårda fiske och fiskebestånden. Regionala bevarandeprogram för odlingslandskapet Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet initierade 1991 ett arbete för att få länsstyrelserna att ta fram länsvisa bevarandeprogram för odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden. Bevarandeprogrammen innehåller ett urval av värdefulla miljöer, fungerar bl.a. som planeringsunderlag och ser olika ut i olika län. Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet - Naturvårdsverket i samarbete med länsstyrelserna och efter samråd med Riksantikvarieämbetet har på 1990-talet tagit fram en nationell bevarandeplan för odlingslandskapet. Urvalet av värdefulla helhetsmiljöer är inte komplett, bl.a. saknade kulturmiljövården tillräcklig kunskap för ett sådant urval (Naturvårdsverket 1997, Rapport 4815, Sveriges finaste odlingslandskap Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet etapp 1, här finns även information om de regionala bevarandeprogrammen) Inventeringar Skog & Historia Skog & Historia var ett samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen, och bedrevs regionalt tillsammans med Länsstyrelser, Länsarbetsnämnder och Länsmuseer. Det handlade bl.a. om kunskapsuppbyggnad om skogens kulturmiljöer/- lämningar. Inventeringarna inom Skog & Historia utfördes av anvisad personal, oftast under ledning av utbildade arkeologer. I vilken utsträckning Skog & Historia-inventeringar har genomförts varierar mellan olika län. Själva inventeringen är nu avslutad, och en stor del av resultatet finns samlat i Skogsstyrelsens digitala handläggningssystem Kotten. Större delen av materialet har inte kvalitetssäkrats av arkeologer - det är ett arbete som pågår. De lämningar som kvalitetssäkrats och därefter förts över i Riksantikvarieämbetets Fornminnesinformationssystem (FMIS) har inte alltid tagits bort ur "Kotten", vilket innebär ett källkritiskt problem. Skog & Historia-registret får ändå ses som ett intressant tipsregister. Biotopkartering av vattendrag Metodiken för biotopkartering av vattendrag togs fram på Länsstyrelsen i Jönköping i början på 1990-talet och har sedan dess vidareutvecklats. Den används numera över hela landet och bygger på fältarbete där man karterar vattenbiotoper, vandringshinder, strömförhållanden, närmiljön på land, och så vidare. Kunskapsunderlaget används bland annat i samband med vatten-, naturvårds- och fiskevårdsarbete och vattenförvaltningens statusklassningar. I vilken utsträckning vattendrag har biotopkarterats varierar mellan länen. SMHI:s dammregister - SMHI har med utgångspunkt från länsstyrelsernas damminventeringar byggt upp ett nationellt dammregister. Registret är tänkt att vara ett

50 (51) hjälpmedel vid till exempel planeringsarbete för att förebygga dammolyckor och översvämningar. Registret innehåller cirka 5 300 dammar ( Kartplan information om mark, fastigheter och klimat utgiven av Lantmäteriverket, SGU och SMHI 2010). Ängs- och betesmarksinventering TUVA Tillsammans med länsstyrelserna inventerade Jordbruksverket Sveriges ängs- och betesmarker under åren 2002-2004. Detta för att se var markerna finns och vilka speciella naturvärden och kulturlämningar som finns där, till exempel speciella växter eller gamla byggnader. Resultatet av detta arbete finns samlat i databasen TUVA (Jordbruksverket). Våra broar en kulturskatt (Ahlberg, Spade m fl) har givits ut av Vägverket 2001 (Vägverket = numera Trafikverket). Det är resultaten av en inventering av framför allt 1900- talets broar industrisamhällets broar - genomförd 1997-98 av Vägverket och Banverket. Övrigt Flottning och flottleder i södra Sverige är en bok som utkom 2006 (Ahlbäck, A och Albertsson, R) och som uppmärksammar flera flottleder, och flottningens betydelse, i södra Sverige. Dikningsföretag/markavvattning Flera länsstyrelser arbetar för närvarande med att sammanställa och tillgängliggöra uppgifter om äldre diknings- och sjösänkningsföretag, till exempel genom digitalisering. Nedan följer generell information om dikningsföretag och arkivförvaring: Sänkning och utdikning av sjöar och vattensjuka marker har sedan århundraden tillbaka tillämpats i Sverige. Redan i de medeltida landskapslagarna fanns bestämmelser om dikning och strömresningar. I och med en växande befolkning och behov av mer odlingsbar mark sköt markavvattning för utvinning av åkermark fart på allvar under 1800-talet. Våtmarker dikades ut via system av grävda kanaler och diken. Åar och bäckar rätades, breddades, fördjupades och rörlades för att förbättra vattenavledningen. Många sjöar sänktes eller torrlades helt. Den mest intensiva sjösänkningsperioden varade från 1880-talet till 1930-talet. Allt detta var en del av en del av den agrara revolutionen, och nyodlingarna blev betydande. Statens understödjande verksamhet för torrläggning av mark för jordbruksändamål går tillbaka till 1840-talet. Från denna tid beviljades lån och bidrag till utdikningar och avtappningar av sankmarker och sjöar; åtgärder som intensifierades på 1880-talet. Dikningsarbeten utförda fram till 1800-talets mitt syftade i regel endast till att förhindra översvämningar genom att ytvattnet leddes bort. Därefter kom torrläggningsföretagen alltmer att inriktas på att sänka grundvattennivån. Från och med 1879 prövades markavvattningen i enlighet med Dikningslagen, som senare, 1918-1920, hamnade under Vattenlagen. Den kallas ofta den äldre vattenlagen. Vattenlagen ändrades och omstrukturerades rejält 1983 och 1998 införlivades vattenlagen i miljöbalken (Hagerberg m fl 2004 sid 119). Handlingar tillhörande förrättningar som handlagts före vattenlagens tillkomst åren 1918-1920 kan återfinnas på länens lantmäterikontor. Handlingar från cirka 1920 och framåt finns hos respektive länsstyrelse. Från och med år 1995 arkiveras akter tillhörande förrättningar vid Statens Jordbruksverk. Förrättningsakter i berörda arkiv innehåller i allmänhet protokoll, utlåtanden och ritningar i plan- och profil.

51 (51) Viss dokumentation vad rör rättsliga frågor i samband med sjösänkningar, strömrensningar m.m. kan återfinnas i häradsrätternas arkiv (landsarkivet, detta gäller fram till år 1918 då vattendomstolarna infördes). Referens avsnitt om dikningsföretag/markavvattning: Hagerberg m fl. 2004. Åmansboken. Vård, skötsel och restaurering av åar i jordbruksbygd. Saxns-Braåns vattenvårdskommitté (s 6 f, 119) SMHI Svenskt vattenarkiv 1995 Sänkta och torrlagda sjöar sid 8-9, 15 (om arkiv och lagstiftning) Sänkta och torrlagda sjöar i Sverige - SMHI har i samarbete med länens jordbruksenheter upprättat ett register över sänkta och torrlagda sjöar och Sverige. (Se SMHI Svenskt vattenarkiv 1995 Sänkta och torrlagda sjöar.) Det finns tillgängligt som digitalt skikt, uppgifterna kommer från SMHI:s SVAR:s arkiv Under 1800-talet och början av 1900-talet sänktes/torrlades över 2500 sjöar för att få odlingsbar mark. Uppgifterna är utdrag ur Lantbruksenheternas arkiv och är namn, sjökoordinat, avrinningsområde, län, kommun, typ, år och arkivnummer. (SMHI:s hemsida http://www.smhi.se/kunskapsbanken/hydrologi/hydrologiska-data-1.5946 )