Dricksvattenteknik 1. Projektledare: Stefan Nilsson Jimmy Hansson Lisa Hultberg Mats Bülund Fredrik Olsson

Dricksvattenteknik 1 Projektledare: Stefan Nilsson Jimmy Hansson Lisa Hultberg Mats Bülund Fredrik Olsson 1

Sammanfattning Denna rapport beskriver olika processer för att rena yt- och grundvatten till bra dricksvatten. 50% av Sveriges råvatten tas från ytvatten och 25% från grundvatten, resterande kommer från konstgjort grundvatten. Man får här reda på vad som skiljer dessa vattentyper åt generellt samt vad man behöver göra för att bereda råvattnet till ett förstklassigt dricksvatten. I processerna använder man sig av fysikaliska, kemiska och biologiska reningsmetoder där det är mycket viktigt att använda kemikalier på rätt sätt för att inte förorena vattnet i stället för att rena. En mycket viktig del i processerna är att avskilja bakterier, virus och parasiter vilket för många blev tydligt i och med det Cryptosporidiumutbrott som skedde i Östersund 2010. Efter det har många nya UV- filter sett dagens ljus! ph- värde är något de flesta hört talas om och det kommer in i alla sammanhang när man pratar om vatten och avloppsrening men även som en komponent i klimatpåverkan. I rapporten får du en närmare beskrivning av vad ph står för och dess uppkomst. Det beskrivs även vilka lagar som reglerar kommunens ansvar när det gäller vattenproduktion ur livsmedelsperspektiv samt vad som kan påverka vattnet under och efter distribution. Vi får även reda på vad som händer när allmänheten ringer vattenverket och har synpunkter på vad som kommer ur kranen när resultatet inte motsvarar förväntningen. Sverige har utarbetat ett miljömålssystem som består av 1 generationsmål, 24 etappmål och 16 st. miljökvalitetsmål av vilka 6 st. beskrivs närmare här i rapporten, några som speciellt berör dricksvattenproduktion och miljöfrågorna runt detta. Detta system används för att följa upp och konkret jobba mot de miljö- och klimatmål man satt upp för Sverige. I stort går det ut på att utveckla ett hållbart samhälle där man inte förbrukar jordens råvarutillgångar och samtidigt påverkar klimatet. Man eftersträvar att inte skjuta över sina egna miljöproblem på andra utan alla länder ska ansvara för hur man påverkar sin miljö globalt och lokalt, ett hållbart kretslopp där dricksvatten är en stor del. En fråga som man kan ställa sig är vem som skrivit miljömålen och vilka i samhället man vänder sig till? Gäller t.ex. biologisk mångfald människor? 2

Innehåll Sammanfattning... 2 Förord... 4 Bakgrund... 4 Syfte... 4 Frågeställningar... 4 Metod och material... 4 Projektplan... 4 Vilka krav ställs från Livsmedelsverket på kommunerna för det dricksvatten som levereras till kunderna?... 5 Vattenskyddsområde... 5 Dricksvatten i Stockholm.... 6 Reflektion över Studiebesök... 7 Uppgift 1... 11 Vattenanalys och reningsprocess grundvatten... 11 Vattenanalys och reningsmetod fall 2 & 3 bilaga 1... 17 Flödesschema Ytvattenrening, typvatten 2 enl. bilaga 1... 22 Uppgift 2... 24 Miljömål... 25 Ingen övergödning... 25 Miljömålet Giftfri miljö... 26 Grundvatten av god kvalitet... 27 Miljömålet Begränsad klimatpåverkan... 28 Frisk luft... 29 God bebyggd miljö... 30 Miljömål i konflikt med varandra?... 31 Exempel på konflikter:... 33 Slutsats... 34 Referenser... 35 Vilka krav ställs från Livsmedelsverket... 35 Vattenskyddsområde... 35 Dricksvatten i Stockholm... 35 Reflektion över Studiebesök... 35 Uppgift 1... 35 Uppgift 2... 35 Miljömål... 36 3

Förord Här vill vi tacka Mittsverigevattens kundtjänst och Gästrikevatten för våra frågor i uppgift 2. Vill även tacka personalen på Härnösands vattenverk för ett bra genomfört studiebesök. Bakgrund Vi är en grupp på fem personer som precis har påbörjat utbildningen Vatten- och miljöteknik i Sundsvall. Syfte Att vi ska lära oss om dricksvattenteknik och yttremiljövård. Frågeställningar Vad är skillnaden mellan grund och ytvatten och deras reningsprocess? Hur påverkar miljömålen VA-Branschen? Metod och material Vi har arbetat i projektform efter PBL metoden. Där vår utgångspunkt har varit en fallbeskrivning som lett oss in i en problemlösningsfas. Genom självstyrt lärande har vi nått vårt mål; en beskrivande rapport om Dricksvattenteknik och yttre miljö. För att ta fram faktamaterial har vi sökt information på nätet, gjort studiebesök och läst i referenslitteratur från svenskt vatten. Projektplan Projektplanen har reviderats allt eftersom nya delmål har tillkommit. Tillhörande checklista har använts för detaljerade arbetsuppgifter. 4

Vilka krav ställs från Livsmedelsverket på kommunerna för det dricksvatten som levereras till kunderna? Enligt LAV, lagen om allmänna vattentjänster, har kommunerna skyldighet att ansvara för leverans av dricksvatten till Svenska medborgare. Livsmedelsverket är den myndighet som utfärdar regler om dricksvattenförsörjning och ser till att kommuner och länsstyrelser följer livsmedelslagen. Livsmedelsförordningen och förordningen om livsmedelshygien är exempel på förordningar som rör VA- branschen. Förordningarna är i sin tur uppbyggda på föreskrifter som är mer detaljerade. Föreskriften för dricksvatten heter SLVS FS 2001:3, Till hjälp finns dessutom Livsmedelsverkets vägledning DRICKSVATTEN. KOMMUNERNAS MILJÖ OCH HÄLSOSKYDDSNÄMNDER är ansvariga för den lokala TILLSYNEN av dricksvattenproduktionen och ser till att Livsmedelsverkets krav följs. VA-VERKSAMHETEN är skyldig att kunna visa att de följer Livsmedelsverkets krav. Detta görs bland annat via egenkontrollprogram, HACCP, analysprotokoll mm. Svenskt vatten ger ut en handbok för detta som heter: Dricksvatten Produktion och Distribution, handbok för egenkontrollprogram med HACCP. Vattenskyddsområde 5

Vattenskyddsområde är ett geografiskt område som skall skydda där det finns råvatten som man vill tar vara på. Vattenskyddsområdet ska bevaras även för kommande generationer. På 1970-talet så började man se vikten av att skydda vattentäkterna och då blev det fler och fler som skapade vattenskyddsområde. 2009 var 75% av alla kommuners vattentäkter som hade vattenskyddsområde och det ökar med någon procent varje år. Sedan 2010 är det numera ett krav på kommunerna att upprätta ett vattenskyddsområde. Det ingår i vattenmydigheternas sk. åtgärdsprogram. Inom vattenskyddsområdet bör det inte finnas verksamheter som kan leda till att råvattnets kvalitet kan ta skada både på kort och lång sikt. Vattenskyddsområden kan delas in i fyra olika zoner, vattentäktzon, primärzon, sekundärzon och tertiärzon. I vattentäktzonen där får bara verksamhet som rör vattentäkten äga rum. Den bör även vara inhägnad eller tydliga naturliga gränser så man ser att det är en vattentäktzon. I den primära zonen är risken för förorening av vattentäkten stor och i den tertiära zonen är den som minst. Möjligheten att hinna åtgärda en skada i den primära zonen är mindre och därför ska skador förebyggas så att de aldrig uppstår. Till ett vattenskyddsområde finns det också skyddsföreskrifter. Skyddsföreskrifterna är restriktioner som reglerar t.ex. markanvändningen och verksamheter i dom olika zonerna i vattenskyddsområdet. Som redan nämnts är restriktionerna hårdare i den primära skyddszonen och mildare i den sekundära zonen. I den tertiära skyddszonen brukar det inte tillkomma ytterligare restriktioner som är utöver redan befintlig lagstiftning, som t.ex. Miljöbalken. Naturvårdsverket har gett ut en handbok om allmänna råd inom vattenskyddsområde Dricksvatten i Stockholm. Reningsprocessen I Stockholms län finns två dricksvattenverk som heter Norsborg- och Lovö vattenverk. Norsborg vattenverk invigdes under pompa och ståt av kung Oscar II år 1904 och är idag ett av nordens största vattenverk. Norsborg renar vatten till 60% av Stockholm befolkning. Lovö vattenverk ligger i Ekerö kommun och år 1933 invigdes vattenverket av kung Gustav V. Vattnet till dessa två reningsverk hämtas ifrån Östra Mälaren på mellan 5-23 meters djup, detta vatten håller en hög kvalité redan som råvatten och uppfyller med god marginal emot Livsmedelsverket, men det går igenom tre reningsprocesser efter det första finmaskiga nätet vid intagskammaren för att bli bra dricksvatten. Ungefär tolv timmar efter att vattnet har pumpats ifrån Östra Mälaren så är det renat och färdigt dricksvatten. De tre reningsprocesser som används är: kemiskt, mekaniskt och biologiskt. Vid den kemiska reningsprocessen tillsätts en liten mängd aluminiumsulfat som får de flesta partiklar att sjunka till botten och avskiljs som slam. När det kommer till den mekaniska reningen så tas de få flockar som bildades i den kemiska reningen bort i metertjocka sandbäddar som vattnet rinner snabbt igenom. Den sista reningen som är den biologiska består av stora utomhus bassänger som har drygt en meter tjock sandbädd. Det tar åtta timmar för vattnet att rinna igenom dessa sandbäddar där det finns mängder av nyttiga bakterier som äter upp de organiska ämnen som 6

finns kvar i vattnet. Varje dygn produceras cirka 370 000 m³ dricksvatten året om till cirka 1,3 miljoner människor i Stockholm, Huddinge, samt grannkommunerna Botkyrka, Ekerö, Haninge, Lidingö, Nacka, Nynäshamn, Salem, Strängnäs, Tyresö och Värmdö. Varje dag förbrukar vi ungefär 200liter per person varav 10 liter är till dryck och matlagning, resten förbrukas till dusch, tvätt med mera. Desinfektion och kontroll Kvalitén övervakas ständigt genom hela processen med den modernaste rening och kontrolltekniken. Det görs kemiska och mikrobiologiska analyser flera gånger i veckan. Det tas fler än 1000 prover varje år från vattenverket hela vägen ut till hushållen i användarens kran. Man justerar även ph-värdet på vattnet med hjälp av kalk, innan det lämnar reningsverket för att ledningarna ej ska rosta. På Norsborgs vattenverk tillsätts en liten mängd kloramin för att bakterier ej ska kunna växa i ledningsnätet. Lovö vattenverk använder sig av UV-ljus för att behandla och rena vattnet och tillsätts även en liten mängd kloramin. Kloramin är en kemisk förening av väte, kväve och klor. Vattenskyddsområde och Vattentäkt I november 2008 beslutade Länsstyrelsen att inrätta ett vattenskyddsområde för Östra Mälaren där Norsborg- och Lovö vattenverk tar sitt vatten för att försörja Stockholm med dricksvatten. Detta beslut påverkar hur sjön ska skyddas mot föroreningar av olika slag för att skydda vattentäkten. Stockholm har även Bornsjön som en reservvattentäkt och är tänkt att kunna användas i händelse av en akut förorening av Mälaren, vilket hittills aldrig har inträffat. Egendomarna runt Bornsjön sköts av Stockholms vatten för att kunna trygga marken runt sjön från föroreningar där man tar provtagningar både i sjön och i dess tillflöden och tillslut kunna se Bornsjön som en vattentäkt. I Stockholms län finns det cirka 90 vattenskyddsområden varav 50-tal av dessa är inrättade för kommunala allmänna vattentäkter. Resterande är för privata och samfällda vattentäkter. I arbetet har man målsättningar som bland annat är de nationella miljömålen "Levande sjöar och vattendrag" och "Grundvatten av god kvalitet" även EU:s ramdirektiv för vatten. Alla grund- och ytvattentäkter som försörjer fler än 50 personer med dricksvatten alternativt levererar mer än 10 m3/dygn ska skyddas. Med hjälp av 7 kap i miljöbalken fastställer Länsstyrelsen efter begäran från vattentäktens huvudman. Huvudmannen innebär den som har ansvaret för dricksvattenförsörjningen inom ett geografiskt område. kan vara tillexempel en kommun, större samfälldheten eller ett bolag. Ett skyddsområde skall vara ett bra skydd runt en vattentäkt men ej onödigt stort. Ett skyddsområde avgränsas och delas in i olika zoner bland annat beroende på vattnets rinntid till uttagspunkten där man pumpar vattnet ifrån. Zonerna delas in beroende på hur stor vattentäkten är och hur mycket åtgång det är på vattnet. Det är som striktast regler kring uttagspunken. Det spelar även in om det går några farliga transporter i närheten och hur stor risk det är för vattnet att förorenas. Reflektion över Studiebesök Vi har utgått från Härnösands vattenverk där Vattnet tas ifrån Bondsjön och Långsjön, vattnet tas upp på 13 meters djup från en flotte som flyter uppe på vattnet genom ett grov galler där de största föremålen som grenar, större fiskar och stenar förhindras att följa med in i ledningen. Innan pumparna som pumpar vattnet till vatten verket sitter ett finare sil som tar 7

bort finare föremål i vattnet som mindre fiskar och pinnar osv. När vattnet kommer till vattenverket och en intagsbassäng görs en föralkanisering där det tillsätts Koldioxid och kalkslurry för att få ett stabilare vatten till flockningen. (ph 6-6,5). Kalkslurry består av kalciumhydroxid. Generellt sett är ytvatten mjukt vatten. Kolsyra används för att kunna tillsätta denna stora mängd kalk. Vid den kemiska reningsprocessen tillsätts en liten mängd aluminiumsulfat som är positivt laddat som får de flesta partiklar som är negativt laddade att sjunker till botten och avskiljs som slam. Kiselsyra används för att hjälpa de små flockarna att sjunka till botten. Vattnet passerar en UV-ljus station för att ta bort de bakterier som finns i vattnet. Det tillsätts kalkvatten i slutet av processen för att höja ph-värdet från ph4,5 till ph8, men enbart en liten mängd kalkvatten för annars finns det en risk att vattnet blir grumligt. Kloramin tillsätts i vattnet för att förhindra en ökning av partiklar när vattnet kommit ut på ledningen, fördelen med kloramin gentemot klor är att det inte ger någon klor lukt. Koldioxid används för att kunna öka kalldoseringen som ger fördelen till ökad buffertförmåga och alkaliniteten. Alkalinitet är ett mått på vattnets förmåga att tåla tillskott av hydroniumjoner utan att reagera med en kraftig ph-sänkning, det vill säga ett mått på vattnets buffertkapacitet. Ut på ledningarna vill man ha ett tryck på mellan 3-6bar och det finns säkerhetsventiler som löser ut vid 9bar vid vissa ställen löses dom ut vid 10 bar. Ytvattnets kvalité är i större omfattning beroende av tillrinningsområdets beskaffenhet och användning. Ytvatten har en mer varierande kvalitet både med avseende på kemiska och mikrobiologiska ämnen och risken för yttre påverkan är också större. En potentiell förorening avklingar dock i allmänhet betydligt snabbare i en ytvattentäkt än i en grundvattentäkt, givet att tillförseln av ämnet avtar. Detta gör att det ställs högre krav på såväl reningsprocess som provtagning och övervakning när man framställer dricksvatten från ytvatten. Med en väl anpassad och fungerande rening erhålls ett rent och hälsosamt vatten oavsett om vattentäkten utgörs av ett grund eller ytvatten! De svenska kemikalielagstiftningarna påverkas i mycket stor omfattning av det europeiska regelverket. REACH trädde i kraft 1 juni 2007 och påverkar kemikaliehanteringen. Den svenska lagen för kemikalier är kopplad till europeisk lag. REACH är en EG-förordning (nr 1907/2006) om kemikalier som trädde i kraft som gäller hela EU från och med den 1 juni 2007, och som ersätter stora delar av tidigare kemikalielagar. REACH står för Registration, Evaluation, Authorisation and restriction of Chemicals, som på svenska betyder "registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier". Kemikalier ska enligt REACH registreras av de som tillverkar och importerar kemikalierna. Eftersom produktion av dricksvatten bland annat innebär att kemikalier används, så berör REACH alla vattenverk. Vad kan påverka dricksvattnet från vattenverk till brukare? En jämn och stabil vattenkvalitet är det första kriteriet för en bra dricksvattenkvalitet! Ta särskild hänsyn till kvalitetsförändringar under distributionen. 8

Förändringarna kan vara fysikaliska, kemiska och mikrobiologiska, och kan påverka varandra på ett komplicerat sätt. Som exempel kan en höjning av temperaturen under distributionen göra att dricksvattnet smakar sämre, men hög temperatur ökar också hastigheten på kemiska reaktionsförlopp och på den mikrobiologiska aktiviteten. Det i sin tur kan leda t.ex. till ökad korrosion på vattenledningar av järn och till problem med brunt vatten. Flera av de gränsvärden som finns i föreskrifterna och de riktvärden som nämns i vägledningen syftar till att motverka kvalitetsförändringar under distributionen. Motverka mikrobiologisk tillväxt i distributionsanläggningen Mikrobiologisk tillväxt i distributionsanläggningen kan i sig ge lukt och smak, men orsakar även biofilmsbildning som i sin tur kan förbruka desinfektionsmedel, påskynda korrosion eller sätta igen installationer. Biofilm kan också skydda sjukdomsframkallande mikroorganismer från desinfektion och från spolning/omsättning. Om dricksvattnet förorenats mikrobiologiskt t.ex. från råvattnet kan alltså en kraftig biofilmsbildning i distributionsanläggningen göra det svårare att ta bort föroreningen. I föreskrifterna används antalet långsamverkande bakterier som en indikation på mikrobiologisk tillväxt i ledningsnät och reservoarer. Viktiga förutsättningar för låg mikrobiologisk tillväxt är: Låg temreratur Lågt innehåll av organiska ämnen och oorganiska ämnen Lågt innehåll av mikroorganismer En viktig åtgärd i samband med beredningen är att minimera förekomsten av lättillgängligt kol och fosfor som kan användas som näringsämnen för mikroorganismerna. Beredningsmetoder som avskiljer organiskt material avskiljer även sådana näringsämnen, men med olika effektivitet. Det finns ingen enkel och allmänt accepterad metod för att mäta förekomst eller verkan av sådana näringsämnen. De metoder som används är biotester (bioassays) för t.ex. AOC (assimilerbart organiskt kol), MAP (mikrobiologiskt tillgängligt fosfor), BDOC (biologiskt nedbrytbart organiskt kol) och BFR (biofilmsbildningshastighet). De mätvärden som bör eftersträvas i de olika biotesterna för att få ett biostabilt dricksvatten (dricksvatten som inte bidrar till mikrobiologisk tillväxt i distributionsanläggningen) framgår av den vetenskapliga litteraturen. Dricksvattnets totala innehåll av organiskt material, mätt t.ex. som TOC eller oxiderbarhet ger begränsad information i detta sammanhang. Motverka Korrosion Korrosion på ledningsmaterial i distributionsanläggning och i fastighetsinstallationer kan medföra ökat underhållsbehov, ökad klorförbrukning (vilket i sin tur kan ge mer desinfektionsbiprodukter), ökad mikrobiologisk tillväxt, fler läckor och ökade metallhalter i dricksvattnet. (och i förlängningen i avloppsvatten och rötslam). Dricksvattnet kan dessutom bli grumligt eller färgat. Korrosion bör motverkas i beredningen genom att se till att dricksvattnet inte är ledningsangripande (aggressivt). Föreskrifterna tillåter inte tillsats av korrosionsinhibitorer som innehåller fosfat. Orsaken är att fosfat kan stimulera mikrobiologisk tillväxt. Korrosion uppstår som en följd av vattnets egenskaper i 9

kombination med egenskaperna hos det material som dricksvattnet kommer i kontakt med. Även distributionsanläggningens och va-installationernas utformning och skötsel påverkar korrosionen. Gränsvärden i bilaga 2 som bland annat har till avsikt att motverka eller indikera ökad risk för korrosion är de för: klorid konduktivitet koppar ph sulfat temperatur Gränsvärdena för dessa parametrar är bindande krav för dricksvatten hos användaren. För vattenverk med ph-justering finns dessutom ett krav i föreskrifterna att mäta och tillämpa gränsvärdet för otjänlighet för högt ph i bilaga 2 avsnitt A.II på utgående dricksvatten. Dessutom bör följande riktvärden tillämpas för att motverka korrosion: Parameter Riktvärde utgående dricksvatten Alkalinitet >60 1 (mg/l HCO3) Kalcium 20-60 (mg/l Ca) Ledningsnätets parametrar: Skick Material Reparationer Låga flöden Översvämningar/torka 10

Uppgift 1 Vattenanalys och reningsprocess grundvatten för typvatten 1 och 4,bilaga 1 Fall 4 mg/l Pt mg/l Indikerar Ytvatten Indikerar Grundvatten Färgtal Fe 0,1 x Mn 0,05 x HCO3 300 x *dh 23 x ph Parametrar man bör undersöka i dricksvatten är Fysikaliska, kemiska och mikrobiologiska. Alla vattenverk får egna processer avpassade efter det råvatten som verket har tillgång till. Järnhalten (Fe) är i detta fall under riktvärdet för råvattenkontroll som är <1 mg/l men anses större än endast spår vilket tyder på grundvatten. Enligt en undersökning kunde 5% av en försökspanel märka smaken vid en järnhalt av 0,04 mg/l destillerat vatten och 0,12 mg/l i grundvatten. Även missfärgning är vanligt i vatten med hög järnhalt, missfärgning kan ske av både sanitetsporslin och vid tvätt av kläder. Alltså bör mycket små toleranser av järnförekomst tillåtas. Gränsvärdet för järn är enligt SLV FS 2001:3 på utgående dricksvatten 0,1 mg/l och hos kund och som förpackat vatten 0,2 mg/l. Hög järnförekomst i grundvatten är inte ovanligt. Järn kan även tillföras vattnet via distributionsledningar av järn/stål pga. korrosionsangrepp. Halter över gränsvärdet kan orsaka utfällningar i distributionsanläggningar och VAinstallationer. Manganhalten (Mn) är under riktvärdet för råvattenkontroll som är <0,3 mg/l och anses inte större än endast spår vilket kan tyda på ytvatten. Gränsvärdet för mangan är hos användaren enligt SLV FS 2001:3 är 0,05 mg/l. Det finns inget riktvärde från vattenverket men man strävar efter att hålla så lågt värde som möjligt. Halter över gränsvärdet kan medföra utfällningar i distributionsanläggning och VAinstallationer, som när de lossnar färgar vattnet svart. Mangan kan orsaka skador på textilier vid tvätt. I ph- intervallet 6- nära 8 kan mikrobiologisk oxidation av mangan ge problem vid så låga halter som 0,01-0,05 mg/l. Även oxidation med klor eller kloroxid kan orsaka utfällning i distributionsnätet. Kan även ge upphov till korrosionsangrepp på kopparledningar. 11

Höga manganhalter anses inte hälsovådliga utom för små barn som ännu inte utvecklat reglersystem i tarmarna för upptag av t.ex. mangan. Beredning för att få bort järn och mangan Vad är oxidation, enligt wikipedia/allt om vetenskap: Oxidation eller oxidering (från franskans oxydation), är en kemisk reaktion vid vilken ett ämne avger en eller flera elektroner. En oxidation sker till exempel när zinkmetall bildar zinkjon, 2+ -. I denna reaktion oxideras zink. Elektronerna kan inte existera fritt utan måste tas upp av ett ämne som därvid reduceras. Vid snabbare förlopp och höga temperaturer brukar man tala om förbränning. Enligt kemiskt språkbruk, är oxidation en reaktion där oxidationstalet går upp. Ursprungligen innebar oxidation en kemisk reaktion mellan ett grundämne och syre varvid en oxid bildas. Oxidation sker när en atom lämnar ifrån sig elektroner och övergår till en positiv jon. I Sverige sker borttagning av järn och mangan vanligen genom oxidation och filtrering, men biologisk avskiljning förekommer också. Om luftsyre inte är tillräckligt för oxidation av järn måste man tillgripa starkare oxidationsmedel enl. tabell nedan Teoretisk förbrukning Oxidationsmedel g/g Fe 2+ g/g Mn 2+ Syre (O 2 ) 0,14 0,29 Hypoklorit (CIO - ), räknat 0,64 1,3 som CI 2 Kaliumpermanganat, 0,94 1,9 (KMnO 4 ) Klordioxid, (CIO 2 ) 1,2 2,5 Ozon, (O 3 ) 0,43 0,9 Mangan som är mer svåroxiderat än järn, kräver ofta kaliumpermanganat eller klordioxid. Ozon har också visat sig fungera. Om vattnet innehåller organiskt material ökar den nödvändiga dosen av oxidationsmedel påtagligt eftersom också det organiska materialet bryts ner, och vid för låg dos kan oxidationen av järn och manganjoner helt utebli. Ozon får inte överdoseras eftersom det finns en risk för att mangan oxideras vidare, exempelvis till permanganatjoner (MnO 4- ) som kan färga vattnet rödviolett. Oxidationshastigheten är för både järn och mangan beroende av flera faktorer, bland annat: ph- värde temperatur typ av oxidationsmedel mängd av oxidationsmedel salthalt (främst alkalinitet) Vid vattenverket kan man variera såväl typ och mängd oxidationsmedel som ph- värde. Dosen oxidationsmedel måste styras noggrant för att avskiljning av järn och mangan ska bli god och utan besvärande rest i dricksvattnet. En höjning av ph- värdet ökar 12

oxidationshastigheten påtagligt för både järn och mangan och kan därigenom minska halterna i det filtrerade vattnet. Beträffande järn är det som regel tillräckligt med råvattnets ph- värde för att få tillfredsställande utfällning, men för mangan måste man oftast höja ph- värdet till 8,0-8,5 och ibland högre än så. Löst järn och mangan i råvattnet måste alltså först överföras till en svårlöslig form som kan filtreras bort. Den normala metoden för borttagning av järn och mangan från grundvatten bygger därför på följande behandlingssteg: 1. Oxidation 2. ph- justering (eventuellt) 3. Filtrering Om antingen järn eller mangan ska avskiljas så kan oxidation ske i ett steg men om både järn och mangan ska avskiljas kan det vara nödvändigt med oxidation i 2 steg. I det första steget oxideras järnet som är mest lättoxiderat och i det andra steget oxideras manganet. Oftast kan järn oxideras med luftsyre. Fällning: Om järn eller manganjonerna är bundna till organiskt material kan det vara svårt att ta bort dem med de metoder som hittills nämnts. I sådana fall får man tillsätta fällnings och flockningsmedel för att fälla ut metallerna. Till det kan aluminium och järnsalter användas. Andra metoder för att avskilja järn och mangan är: Återinfiltration Vyredoxmetoden Markoxidationsmetoden Biologisk avskiljning För att få god avskiljning av järn och mangan krävs det en väl utformad anläggning och god driftkontroll. Vätekarbonathalten HCO 3 - är hög 300 mg/l vilket tyder på grundvatten. Mängden vätekarbonat ger alkaliniteten vilket är ett mått på buffertkapaciteten(förmåga att motstå försurning) i vattnet. Hög buffertkapacitet ger ett stabilt ph. Ett bra medelvärde på utgående vatten är ca: 50-100 mg/l. Riktvärde enligt SLV FS 2001:3 är >60 mg/l HCO 3. Tyska hårdhetsgrader *dh i detta fall 23, antyder att det är ett grundvatten. Hårdheten i ett vatten är summan av dess innehåll av alkaliska jordartsmetaller, i första hand kalcium och magnesiumjoner (Ca 2+ +Mg 2+) där kalciumjonerna dominerar. Som regel ger hög hårdhet utfällningar i kastruller och varmvattenberedare samt ökar tvättmedelsförbrukningen. Vid uppvärmning kan kalciumjoner falla ut som fast kalciumkarbonat (pannsten). Kalciumjoner bildar också svårlösliga föreningar med de fettsyror som finns i tvål och såpa, vilket ökar tvättmedelsförbrukningen. För hårdhet finns inget gränsvärde men medicinska synpunkter finns. Människokroppen behöver både kalcium och magnesium men i ett medelhårt vatten(5-10 *dh) så får man via dricksvattnet bara i sig ca: 5% av dagsbehovet. Hårt vatten ger alltså höga doser kalcium och 13

magnesium vilket verkar vara hälsosammare än små doser. Bör därför inte distribuera ut för mjukt vatten <2*dH. Beredning för att få lämplig hårdhet För att minska risken för utfällning av kalciumkarbonat och minska förbrukningen av tvål och såpbaserade tvättmedel är det vanligt att man avhärdar hårda vatten, det vill säga minskar deras innehåll av kalcium och magnesiumjoner. En annan orsak till avhärdning är att naturligt hårda och högalkalina vatten ger förhöjd kopparkorrosion. Alkaliniteten tillsammans med ph- värdet påverkar korrosionsprocesserna så att ett lågt phvärde tillsammans med hög alkalinitet ger hög korrosion samt höga halter koppar i nattståndet dricksvatten. Det leder också till höga halter koppar i avloppsslam. Genom att sänka vattnets innehåll av kalciumjoner(avhärdning) kan ett högre ph- värde väljas utan att vattnet blir kraftigt övermättat på kalciumkarbonat, och därmed kan korrosionen och kopparhalten begränsas. Dessutom kan utfällningar av kalciumkarbonat i exempelvis varmvattenberedare skapa förutsättningar för lokala korrosionsangrepp. Avhärdning kan ske: Centralt i vattenverket. I fastigheten, då vanligen bara den del som går till varmvattenberedaren avhärdas. På inkommande vatten till disk- och tvättmaskiner. Det är viktigt att man inte driver avhärdningen för långt bland annat därför att de hårdhetsbildande ämnena påverkar vattnets smak. Enligt gällande föreskrifter bör följande värden hållas: Kalcium=100 mg/l och högre ger tjänligt med anmärkning Magnesium=30 mg/l och högre ger tjänligt med anmärkning Alkalinitet=För att minska risken för korrosion på distributionsnätet bör alkaliniteten vara minst 60 mg/l HCO 3-. Gällande föreskrifter anger inte någon övre gräns, men halten bör inte vara alltför hög på grund av att hög alkalinitet ger hög kopparkorrosion. Dessutom ökar risken för utfällningar av kalciumkarbonat. Avhärdning kan ske dels med hjälp av avhärdningsfilter med katjonbytare, dels med membranteknik. På kemisk väg kan kalcium avlägsnas genom fällning med kalk eller lut vid höga ph- värden. ph- värdet: I detta fall nämndes inte något ph men kontroll bör göras innan beredning och distribution. Man kan höja eller sänka ph med hjälp av lut(naoh), soda(na2co3) och tekniskt kalk(ca2oh). Ett bra ph- värde på utgående dricksvatten anses vara mellan 7,5-9. 14

Flödesschema grundvattenrening, typvatten 4 enl. bilaga 1 Grundvattenbrunn med följande råvattenparametrar: Fall 4 mg/l Pt mg/l Indikerar Ytvatten Färgtal Saknas Indikerar Grundvatten Fe 0,1 x Mn 0,05 x x HCO3 300 x *dh 23 x ph Saknas Grundvattenbrunn Rensgaller, tar bort större fasta partiklar En stor del av grundvattnet i Sverige, beror på var i landet man bor, är surt(ph<6,5) och mjukt(*dh<2), för att rätta till det så använder man föralkalisering, här höjer man ph till >=7. Det gör även att fällningskemikalierna fungerar bättre. Det sker genom att filtrera vattnet genom en alkalisk massa som idag oftast består av kalciumkarbonat vilket även höjer alkaliniteten. I och med detta har man fått ett bra ph-värde samtidigt som man höjt buffringsförmågan vilket ger ett jämnare ph i hela processen. Eftersom HCO 3 - halten i detta vatten är 300 behöver ingen höjning av alkaliniteten göras(riktvärde 50-150). Därför föreslås ev: ph-höjning med hjälp av lut(natriumhydroxid) eller kalk(kalciumhydroxid) vilka inte innehåller några karbonatjoner och därför inte höjer HCO 3 - halten. Luftning används för att syresätta vattnet så att de kemiska reaktionerna får rätt förutsättning att fungera(>3mgo 2 /l), som i detta fall genom att vid oxidation avskilja järn och mangan. Järn kan ofta oxideras bort med enbart luftsyre. Man kan även genom s.k. avdrivning ta bort flyktiga ämnen som koldioxid, radon, svavelväte och mangan. Då krävs ett snabbare luftflöde. Om förekomsten av naturligt organiskt mtrl. är hög så kan järn och mangan-joner bindas hårt till detta vilket försvårar den kemiska fällningen. Man kan då bli tvungen att använda sig av fällningskemikalier. Mangan kräver högre ph än järn för att fällas ut. Ett vanligt oxidationsmedel för att fälla ut mangan är kaliumpermanganat(kmno 4 ) men även ozon används. Om både järn och mangan ska avskiljas kan det vara nödvändigt att oxidera i 2 steg, först järn som är lättoxiderat och sedan mangan som är svåroxiderat. Det görs i ett efterföljande snabbfilter. Det är viktigt att dosen oxidationsmedel blir rätt för att slippa besvärande rester i dricksvattnet. Fe- halten i detta vatten var 0,1mg/l och Mn- halten var 0,05mg/l varför denna metod med luftning kan antas sänka Fe- halten till önskad nivå. För Mn- halten föreslås en låg dos KMnO 4. Ytterligare vattenprover krävs därefter. Steg 1: Ta ytterligare vattenprov för att bestämma ph. För att få ett så bra vatten som möjligt måste man kunna mäta och kontrollera vilka joner och kemiska egenskaper som finns i vattnet Föralkaliserin g Luftningskammar e Mixer 15

I snabbfiltret tas grövre partiklar bort, beroende på om halterna av humusämnen är höga eller om oxidationen går långsamt kan längre kontakttid krävas i snabbfiltret vilket åtgärdas med olika materialstorlek i filterbädden(alt.fler filter) som då gör att kontakttiden förlängs, först grovt mtrl. därefter finare. Oxidationen och utfällningen av manganjoner underlättas av redan utfälld brunsten(fasta manganoxider bildade under oxiderande betingelser vid tillräckligt högt ph), när brunsten börjat bildas är reaktionen autokatalyserande vilket gör att den fortsatta oxidationen sker mycket snabbare. Filtersanden kan beläggas i förtid med ett tunt lager brunsten för att snabba upp processen. Snabbfiltret måste även rengöras noggrant med jämna intervall. Om behov föreligger av att avskilja oönskade ämnen under längre tid kan man använda ännu ett steg med s.k. långsamfilter. Avskiljning kan göras med hjälp av sedimentering eller flotation(görs med en uppåtgående luftström). Snabbfilter Filterbädd Shuntventil Avhärdning, hårdhet mäts i *dh, summan av främst kalcium och magnesiumjoner. Hårdhet har inget gränsvärde men för hårt vatten ger utfällningar i ledningar och hushållsmaskiner(främst varmvattenberedare) samt ökar tvättmedelsförbrukningen. För att avhärda vattnet leds vattnet(% av total mängd) genom ett filter med jonbytarmassa där andelen kalcium och magnesiumjoner minskas, därigenom kan ett högre ph väljas utan att vattnet blir kraftigt övermättat på kalciumkarbonat och därigenom kan korrosionen och kopparhalten begränsas. Jonbytarmassan byter ut vattnets kalcium och magnesiumjoner mot natriumjoner som då istället följer med vattnet ur filtret. Efterhand blir massan mättad och måste återställas vilket sker genom s.k. regenerering där 10% natriumkloridlösning sakta passerar bädden och natriumjoner återtar de aktiva ställena på jonbytarmassan. Det är vanligt att man använder minst 2 filter som avlöser varandra(det ena regenereras). En annan teknik för att avhärda vatten är med nanomembranfiltrering, om hela vattenvolymen filtreras utgör behandlingssteget en mikrobiologisk säkerhetsbarriär med mycket god avskiljning. Ett lämpligt mått för hårdhet på utgående vatten kan vara mellan 5-10*dH=medelhårt. Då *dh i detta fall var 23 föreslås en sänkning till 5 *dh för att skydda ledningsnät och hushållsutrustning från korrosion. X=100* H u /H i, 5/23*100=22% av vattnet ska shuntas förbi filtret. Efterbehandling, syftet med efterbehandling är oftast att förhindra korrosion på ledningsnät och reservoarer samt att säkerställa vattnets mikrobiologiska kvalitet(bakterier, virus, parasiter). Desinfektionssteget ska enbart oskadliggöra de mikroorganismer som eventuellt passerat genom tidigare mikrobiologiska barriärer om dessa inte haft full funktion, dessa får alltså inte ersättas av desinfektionssteget. Alkalisering och hårdhetshöjning syftar till att minska korrosionsangreppen. För att förhindra korrosion är en jämn och stabil vattenkvalitet viktigast. Då inte detta typvatten innehöll några mer specifika parametrar krävs ytterligare vattenprover innan distribution görs. Generella värden föreslås: ph=8-8,5 med alkalinitetsgrad=50-150 och en hårdhet på 5*dH. Avhärdningsfilter med jonbytarmassa Fler vattenprov ph,hco 3,mikrob io-logisk aktivitet. 16

Vattenanalys och reningsmetod typvatten 2 & 3 bilaga 1. Fall 2 & 3 mg/l Pt mg/l Indikera r Ytvatten Indikerar Grundvatte n Färgtal 20&45 x Fe 0,1 x Mn 0,05 x HCO3 25 x *dh 2,0&2,5 x Lukt(fal l3) Stark mossa Parametrar man bör undersöka i dricksvatten är Fysikaliska, kemiska och mikrobiologiska. Alla vattenverk får egna processer avpassad efter det råvatten som verket har tillgång till. Järnhalten (Fe) är i detta fall under riktvärdet för råvattenkontroll som är <1 mg/l men anses större än endast spår vilket tyder på grundvatten. Enligt en undersökning kunde 5% av en försökspanel märka smaken vid en järnhalt av 0,04 mg/l destillerat vatten och 0,12 mg/l i grundvatten. Även missfärgning är vanligt i vatten med hög järnhalt, missfärgning kan ske av både sanitetsporslin och vid tvätt av kläder. Alltså bör mycket små toleranser av järnförekomst tillåtas. Gränsvärdet enligt SLV FS 2001:3 är på utgående dricksvatten 0,1 mg/l och hos kund och som förpackat vatten 0,2 mg/l. Hög järnförekomst i grundvatten är inte ovanligt. Järn kan även tillföras vattnet via distributionsledningar av järn/stål pga. korrosionsangrepp. Halter över gränsvärdet kan orsaka utfällningar i distributionsanläggningar och VA-installationer. Manganhalten (Mn) är under riktvärdet för råvattenkontroll som är <0,3 mg/l och anses inte större än endast spår vilket tyder på ytvatten. Gränsvärdet hos användaren enligt SLV FS 2001:3 är 0,05 mg/l. Halter över gränsvärdet kan medföra utfällningar i distributionsanläggning och VAinstallationer, som när de lossnar färgar vattnet svart. Mangan kan orsaka skador på textilier vid tvätt. I ph- intervallet 6- nära 8 kan mikrobiologisk oxidation av mangan ge problem vid så låga halter som 0,01-0,05 mg/l. Även oxidation med klor eller kloroxid kan orsaka utfällning i distributionsnätet. Kan även ge upphov till korrosionsangrepp på kopparledningar. Höga manganhalter anses inte hälsovådliga utom för små barn som ännu inte utvecklat reglersystem i tarmarna för upptag av t.ex. mangan. 17

Beredning för att få bort järn och mangan Vad är oxidation, enligt wikipedia/allt om vetenskap: Oxidation eller oxidering (från franskans oxydation), är en kemisk reaktion vid vilken ett ämne avger en eller flera elektroner. En oxidation sker till exempel när zinkmetall bildar zinkjon, 2+-. I denna reaktion oxideras zink. Elektronerna kan inte existera fritt utan måste tas upp av ett ämne som därvid reduceras. Vid snabbare förlopp och höga temperaturer brukar man tala om förbränning. Enligt kemiskt språkbruk, är oxidation en reaktion där oxidationstalet går upp. Ursprungligen innebar oxidation en kemisk reaktion mellan ett grundämne och syre varvid en oxid bildas. Oxidation sker när en atom lämnar ifrån sig elektroner och övergår till en positiv jon. I Sverige sker borttagning av järn och mangan vanligen genom oxidation och filtrering, men biologisk avskiljning förekommer också. Om luft/syre inte är tillräckligt för oxidation av järn måste man tillgripa starkare oxidationsmedel enl. tabell nedan Teoretisk förbrukning Oxidationsmedel g/g Fe 2+ g/g Mn 2+ Syre (O 2 ) 0,14 0,29 Hypoklorit (CIO - ), räknat 0,64 1,3 som CI 2 Kaliumpermanganat, 0,94 1,9 (KMnO 4 ) Klordioxid, (CIO 2 ) 1,2 2,5 Ozon, (O 3 ) 0,43 0,9 Mangan som är mer svåroxiderat än järn, kräver ofta kaliumpermanganat eller klordioxid. Ozon har också visat sig fungera. Om vattnet innehåller organiskt material ökar den nödvändiga dosen av oxidationsmedel påtagligt eftersom också det organiska materialet bryts ner, och vid för låg dos kan oxidationen av järn och manganjoner helt utebli. Ozon får inte överdoseras eftersom det finns en risk för att mangan oxideras vidare, exempelvis till permanganatjoner (MnO 4- ) som kan färga vattnet rödviolett. Oxidationshastigheten är för både järn och mangan beroende av flera faktorer, bland annat: ph- värde temperatur typ av oxidationsmedel mängd av oxidationsmedel salthalt (främst alkalinitet) 18

Vid vattenverket kan man variera såväl typ och mängd oxidationsmedel som ph- värde. Dosen oxidationsmedel måste styras noggrant för att avskiljning av järn och mangan ska bli god och utan besvärande rest i dricksvattnet. En höjning av ph- värdet ökar oxidationshastigheten påtagligt för både järn och mangan och kan därigenom minska halterna i det filtrerade vattnet. Beträffande järn är det som regel tillräckligt med råvattnets ph- värde för att få tillfredsställande utfällning, men för mangan måste man oftast höja ph- värdet till 8,0-8,5 och ibland högre än så. Löst järn och mangan i råvattnet måste alltså först överföras till en svårlöslig form som kan filtreras bort. Den normala metoden för borttagning av järn och mangan från grundvatten bygger därför på följande behandlingssteg: 1. Oxidation 2. ph- justering (eventuellt) 3. Filtrering Om antingen järn eller mangan ska avskiljas så kan oxidation ske i ett steg men om både järn och mangan ska avskiljas kan det vara nödvändigt med oxidation i 2 steg. I det första steget oxideras järnet som är mest lättoxiderat och i det andra steget oxideras manganet. Oftast kan järn oxideras med luft/syre. Fällning: Om järn eller manganjonerna är bundna till organiskt material kan det vara svårt att ta bort dem med de metoder som hittills nämnts. I sådana fall får man tillsätta fällnings och flockningsmedel för att fälla ut metallerna. Till det kan aluminium och järnsalter användas. Andra metoder för att avskilja järn och mangan är: Återinfiltration Vyredoxmetoden Markoxidationsmetoden Biologisk avskiljning För att få god avskiljning av järn och mangan krävs det en väl utformad anläggning och god driftkontroll. Vätekarbonathalten HCO 3 - är låg 25 mg/l vilket tyder på ytvatten. Mängden vätekarbonat ger alkaliniteten vilket är ett mått på buffertkapaciteten(förmåga att motstå försurning) i vattnet. Hög buffertkapacitet ger ett stabilt ph. Ett bra medelvärde på utgående vatten är ca: 50-100 mg/l. Riktvärde enligt SLV FS 2001:3 är >60 mg/l HCO 3. Tyska hårdhetsgrader *dh i dessa fall 2,0-2,5 antyder att det är ytvatten. 19

Kemikalier för höjning av alkalinitet och ph- värde Kalksten, krita, alkalisk massa, soda och bikarbonat. Det är ofta praktiskt att höja både ph-värde och totalhalt av karbonatsystemets komponenter med en dosering av lämplig kemikalie. Hårdheten i ett vatten är summan av dess innehåll av alkaliska jordartsmetaller, i första hand kalcium och magnesiumjoner (Ca 2+ +Mg 2+) där kalciumjonerna dominerar. Som regel ger hög hårdhet utfällningar i kastruller och varmvattenberedare samt ökar tvättmedelsförbrukningen. Vid uppvärmning kan kalciumjoner falla ut som fast kalciumkarbonat (pannsten). Kalciumjoner bildar också svårlösliga föreningar med de fettsyror som finns i tvål och såpa, vilket ökar tvättmedelsförbrukningen. För hårdhet finns inget gränsvärde men medicinska synpunkter finns. Människokroppen behöver både kalcium och magnesium men i ett medelhårt vatten(5-10 *dh) så får man via dricksvattnet bara i sig ca: 5% av dagsbehovet. Hårt vatten ger alltså höga doser kalcium och magnesium vilket verkar vara hälsosammare än små doser. Beredning för att få lämplig hårdhet För att minska risken för utfällning av kalciumkarbonat och förbrukningen av tvål och såpbaserade tvättmedel är det vanligt att man avhärdar hårda vatten, det vill säga minskar deras innehåll av kalcium och magnesiumjoner. En annan orsak till avhärdning är att naturligt hårda och högalkalina vatten ger förhöjd kopparkorrosion. Alkaliniteten tillsammans med ph- värdet påverkar korrosionsprocesserna så att ett lågt phvärde tillsammans med hög alkalinitet ger hög korrosion samt höga halter koppar i nattstående dricksvatten. Det leder också till höga halter koppar i avloppsslam. Genom att sänka vattnets innehåll av kalciumjoner kan ett högre ph- värde väljas utan att vattnet blir kraftigt övermättat på kalciumkarbonat, och därmed kan korrosionen och kopparhalten begränsas. Dessutom kan utfällningar av kalciumkarbonat i exempelvis varmvattenberedare skapa förutsättningar för lokala korrosionsangrepp. Avhärdning kan ske: Centralt i vattenverket. I fastigheten, då vanligen bara den del som går till varmvattenberedaren avhärdas. På inkommande vatten till disk- och tvättmaskiner. Det är viktigt att man inte driver avhärdningen för långt bland annat därför att de hårdhetsbildande ämnena påverkar vattnets smak. Enligt gällande föreskrifter bör följande värden hållas: Kalcium=100 mg/l och högre ger tjänligt med anmärkning Magnesium=30 mg/l och högre ger tjänligt med anmärkning 20

Alkalinitet=För att minska risken för korrosion på distributionsnätet bör alkaliniteten vara minst 60 mg/l HCO 3-. Gällande föreskrifter anger inte någon övre gräns, men halten bör inte vara alltför hög på grund av att hög alkalinitet ger hög kopparkorrosion. Dessutom ökar risken för utfällningar av kalciumkarbonat. Avhärdning kan ske dels med hjälp av avhärdningsfilter med katjonbytare, dels med membranteknik. På kemisk väg kan kalcium avlägsnas genom fällning med kalk eller lut vid höga ph- värden. ph- värdet: I detta fall nämndes inte något ph men kontroll bör göras innan beredning och distribution. Man kan höja eller sänka ph med hjälp av lut(naoh), soda(na2co3) och tekniskt kalk(ca2oh). Ett bra ph- värde på utgående dricksvatten anses vara mellan 7,5-9. 21

Flödesschema Ytvattenrening, typvatten 2 & 3enl. bilaga 1 Grundvattenbrunn med följande vattenparametrar: Fall 4 mg/l Pt mg/l Indikera r Ytvatten Färgtal 20 x Fe 0,1 x Indikerar Grundvatte n Mn 0,05 x HCO3 25 x *dh 2,5 x ph Saknas Intagningskammare Intag med rensgaller/grovgaller En stor del av ytvatten är mjukt(*dh<2), för att rätta till det så använder man föralkalisering, här höjer man ph till >=7. Det gör även att fällningskemikalierna fungerar bättre. Det sker genom att filtrera vattnet genom en alkalisk massa som idag oftast består av kalciumkarbonat vilket även höjer alkaliniteten. I och med detta har man fått ett bra ph-värde samtidigt som man höjt buffringsförmågan vilket ger ett jämnare ph i hela processen. Eftersom HCO 3 - halten i detta vatten är 25 behöver en justering göras(riktvärde 50-150). Därför föreslås ev: Alkalisering. Steg 1: Ta vattenprov för att bestämma ph. För att få ett så bra vatten som möjligt måste man kunna mäta och kontrollera vilka joner och kemiska egenskaper som finns i vattnet Luftning används för att syresätta vattnet så att de kemiska reaktionerna får rätt förutsättning att fungera(>3mgo 2 /l), som i detta fall genom att vid oxidation avskilja järn och mangan. Järn kan ofta oxideras bort med enbart luftsyre. Man kan även genom s.k. avdrivning ta bort flyktiga ämnen som koldioxid, radon, svavelväte och mangan. Då krävs ett snabbare luftflöde. Om förekomsten av naturligt organiskt mtrl. är hög så kan järn och mangan-joner bindas hårt till detta vilket försvårar den kemiska fällningen. Man kan då bli tvungen att använda sig av fällningskemikalier. Mangan kräver högre ph än järn för att fällas ut. Ett vanligt oxidationsmedel för att fälla ut mangan är kaliumpermanganat(kmno 4 ) men även ozon används. Om både järn och mangan ska avskiljas kan det vara nödvändigt att oxidera i 2 steg, först järn som är lättoxiderat och sedan mangan som är svåroxiderat. Det görs i ett efterföljande snabbfilter. Det är viktigt att dosen oxidationsmedel blir rätt för att slippa besvärande rester i dricksvattnet. Fe- halten i detta vatten var 0,1mg/l och Mn- halten var 0,05mg/l varför denna metod med luftning kan antas sänka Fe- halten till önskad nivå. För Mn- halten föreslås en låg dos KMnO 4. Ytterligare vattenprover krävs därefter. Föralkalisering Föralkanisering Luftningskammare, flockning Mixe r sedimentering 22

I snabbfiltret tas grövre partiklar bort, beroende på om halterna av humusämnen är höga eller om oxidationen går långsamt kan längre kontakttid krävas i snabbfiltret vilket åtgärdas med olika materialstorlek i filterbädden(fler filter) som då gör att kontakttiden förlängs, först grovt mtrl. Sedan finare. Oxidationen och utfällningen av manganjoner underlättas av redan utfälld brunsten(fasta manganoxider bildade under oxiderande betingelser vid tillräckligt högt ph), när brunsten börjat bildas är reaktionen autokatalyserande vilket gör att den fortsatta oxidationen sker mycket snabbare. Filtersanden kan beläggas i förtid med ett tunt lager brunsten för att snabba upp processen. Snabbfiltret måste även rengöras noggrant med jämna intervall. Snabbfilter Filterbädd Om hela vattenvolymen filtreras utgör behandlingssteget en mikrobiologisk säkerhetsbarriär med mycket god avskiljning. Ett lämpligt mått för hårdhet på utgående vatten kan vara mellan 5-10*dH=medelhårt. Då *dh i detta fall var 2-2,5 föreslås ingen åtgärd. Vatten får fortsätta till ett långsamfilter för att reducera lukt, smak och skapa en mikrobiologisk barriär. Här kan man räkna med att färgstyrkan reduceras med upp till 20% Bakteriehalten minimeras till cirka 99% Som avslutning används nu ofta UV-ljus, klor för att säkerställa Ett rent vatten. Långsam filter Efterbehandling, syftet med efterbehandling är oftast att förhindra korrosion på ledningsnät och reservoarer samt att säkerställa vattnets mikrobiologiska kvalitet(bakterier, virus, parasiter). Desinfektionssteget ska enbart oskadliggöra de mikroorganismer som eventuellt passerat genom tidigare mikrobiologiska barriärer om dessa inte haft full funktion, dessa får alltså inte ersättas av desinfektionssteget. Alkalisering och hårdhetshöjning syftar till att minska korrosionsangreppen. För att förhindra korrosion är en jämn och stabil vattenkvalitet viktigast. Då inte detta typvatten innehöll några mer specifika parametrar krävs ytterligare vattenprover innan distribution görs. Generella värden föreslås: ph=8-8,5 med alkalinitetsgrad=50-150 och en hårdhet på 5*dH. Fler vattenprov ph,hco 3,mikrobi o-logisk aktivitet. 23

Uppgift 2 Ni sitter som ansvarig för dricksvattenproduktionen i en medelstor svensk kommun. En dag ringer telefonen och en lindrigt sagt irriterad vattenkonsument är i luren. Han/hon skulle fylla upp sitt nyinköpta bubbelbadkar, men till sin fasa upptäcker han/hon att det som kommer ur kranen är allt annat än klart vatten. Han/hon förklarar att det är ett kraftigt färgat och undrar givetvis vad ni håller på med på vattenverket. Hur bemöter ni kunden? Vad föreslår ni att kunden skall göra? När telefonluren är pålagd: Vad gör ni nu? Skickar ni ut någon och i så fall vem och vad skall han/hon göra? I första skedet kommer kunden till kundtjänst som svarar på frågor och lyssnar på vad problemet handlar om. Här är det viktigt att dom som jobbar i kundtjänst har ett serviceinriktat beteende, dvs att dom är lugna, förstående och intresserade av vad kunden har att säga. Dom har information om eventuella driftstopp eller pågående arbeten. Om det inte finns någon sådan information ber dom kunden spola 1-2 timmar. I detta fall är vattnet kraftigt färgat. Är det rödbrunt/brunt kommer det antagligen från rost i ledningarna. Är det grått/svart kommer det från mangan som är ett ofarligt grundämne som finns i vattnet. Om det inte försvinner efter spolningen ska kunden ringa tillbaka. Då ringer kundtjänst till driftpersonal eller skickar en felanmälan som åker ut och spolar eventuellt i en brandpost. Vi har varit i kontakt med MittSverige Vatten och Gästrike Vatten för att få förslag på hur man hanterar ärendet. Eftersom vi också kommer till kundtjänst är det dem vi har pratat med, svaren på frågorna i uppgift 2 var ungefär densamma. Vi har även tittat på olika vattenverks hemsidor och det varierar från vattenverk till vattenverk vilken service och information dom har. Reflektioner över kundbemötande När vi har ringt runt till kommunerna har vi sett att det är en stor skillnad på kunskaperna hos kundtjänsterna, själva bemötandet har varit gott men dom har inte kunnat ge så informativa svar. Vad man önskar som kund är att man får hjälp med problemet, blir bemött på ett tillmötesgående sätt och att man får en återkoppling. 24