Processorer och masterequalizrar Mikrofoner Musiker och instrument Stagebox och multikabel Mixerbord Lineboxar Multikabel och stagebox Signalkedjan i små PA-system I förra numret gick jag igenom hur du etablerar en strömförsörjning som minimerar risken för brum och andra störningar. I detta nummer ska vi följa signalkedjan i ett PA-system. Fokus ligger på små system. Svårighetsgrad: Lätt Principen är dock densamma för stora system. Har man bara signalkedjan klar för sig blir allt mycket lättare när man ska koppla ihop sin lilla rigg, soundchecka eller felsöka. Om vi börjar med en enkel generell signalkedja för ett PA-system så har vi allra först musikerna vars instrument och sångröster går in i mikrofoner eller line-boxar. Signalen leds vidare till mixerbordet, eventuellt via en multikabel som blir en slags gemensam förlängningskabel för alla kablar som ska till och från mixerbordet. På mindre spelningar, där musikerna själva sköter ljudet, får mixerbordet stå på scenen och då behövs ingen multikabel. Nåväl, från mixerns master-utgångar (en left och en right) kan signalen gå vidare direkt till slutsteget som förstärker signalen upp till önskad volym, ibland mer. Från slutsteget går sedan signalen vidare till vänster respektive höger högtalare. Högtalarna omvandlar den elektriska signalen till hörbart ljud igen och skickar ut det till publiken. Vi kan alltså sammanfatta signalkedjan så här: musiker mikrofoner och line-boxar mixerbord slutsteg högtalare lyssnare. Så långt är allt ganska enkelt. Utöver detta förekommer ofta aktivt delningsfilter, processorer och medhörning (monitor). Delningsfilter Slutsteg Högtalare Illustrationen till vänster. Grundläggande signalflöde i ett PA-system. Delar i de gråmarkerade områdena placeras vanligen på eller nära scenen. Delar i vitmarkerat område placeras vid mixplats. Ett 2-vägs aktivt delningsfilter. Det delar upp signalen från mixerbordet i två frekvensområden. Signalen går vidare till var sitt slutsteg. Aktivt delningsfilter I lite mer avancerade system går signalen från mixern via ett aktivt delningsfilter innan den når slutstegen. Delningsfiltret delar upp signalen i två eller flera frekvensområden. I små system är det sällan mer än två områden: subbas, det vill säga den lägsta basen (ofta under 100-120 Hz) och toppen, som då är alla frekvensområden över den lägsta basen: högbas, mellanregister (mid) och diskant (high). Efter delningsfiltret går respektive frekvensområde till ett eget slutsteg och vidare till subbashögtalare respektive Lyssnare - 1 -
topphögtalare (toppar). Vinsten med det hela är att man får en djupare och kraftigare bas, plus att det låter renare eftersom de vanliga högtalarna (topparna) blir avlastade från den energikrävande lågbasen. Vill du veta mer om detta rekommenderar jag min bok Jakten på det perfekta PA-ljudet. Processorer I den ovan beskrivna signalkedjan appliceras med fördel en masterequalizer där man, i viss mån, kan kompensera för lokalens akustiska problem samt kompensera för PA-systemets svagheter. En masterequalizer är ofta en grafisk equalizer med 7, 15 eller 31 frekvensband från 20 till 20 000 Hz, som kan förstärkas eller dämpas var för sig med hjälp av equalizerns sliders (små reglar). Masterequalizern insertas (kopplas via insertjacket) på mixerns master och ligger då precis före masterreglarna i signalkedjan. Förutom masterequalizer är det vanligt med olika typer av effektprocessorer där reverb (efterklang) nog tillhör den mest använda effekten. I små PA-system är det inte så vanligt med dynamiska processorer som t.ex. kompressorer, trots att en kompressor kan vara guld värd på t.ex. en (alltför) dynamisk sångare i sitt esse. Generellt ansluts effektprocessorer av typen reverb till post aux send på mixern (och tillbaka på en stereokanal eller en effektretur) men om den bara behövs på en enda kanal kan man välja insertjacket. Dynamiska processorer ansluts alltid till insert-jacket på mixern. På mindre analoga mixrar kan både en liten masterequalizer och en enklare effektprocessor finnas inbyggda. På lite större analoga mixrar får man istället koppla till externa enheter, men för det mesta har de i gengäld en högre ljudkvalité. I digitala mixerbord av alla storlekar brukar allt ingå, med minst ganska god ljudkvalité. Bilden till höger. Ett digitalt mixerbord. Digitala mixerbord har ofta både grafiska equalizrar, effektprocessorer (t.ex. reverb) och dynamiska processorer (t.ex. kompressorer) inbyggda. - 2 -
Medhörning För att musikerna ska höra sig själv och sina medmusikanter bättre använder man ofta ett eller flera medhörningssystem (monitorsystem) på scenen. Speciellt rösten druknar lätt i andra förstärkta instrument eller i instrument som är högljudda redan utan förstärkning, t.ex. trummor. Högtalarna till publiken placeras ofta framför scenen för att minska risken för rundgång och då hör musikerna inte så bra från dem. Ett medhörningssystems signalkedja är av samma art som det till publiken: eventuell masterequalizer slutsteg högtalare. Aktiv delad medhörning förekommer i princip aldrig för mindre system. Varje medhörningssystem matas med en egen mix från en rad av mixerbordets pre aux sends. Eller på svenska: tappningar. För varje extra system krävs en extra rad av aux sends. På varje system kan man hänga på en eller flera medhörningshögtalare (monitorer). I ett och samma system kan man förstås bara få samma mix oavsett antalet högtalare som ingår i det systemet. Fördelen med flera medhörningssystem är alltså att man kan ha en unik mix för varje system. För den lilla scenen räcker det ofta med ett eller två system. Multikabel fasttejpad på golvet, på väg till mixplatsen (i bildens övre vänstra hörn). För dig som jobbar med PA-ljud. För utbildningar eller självstudier. För musiker som rattar sitt eget ljud. Skapa bra PA-ljud med Jakten på det perfekta PA-ljudet Din ljudtekniker på nätet - 3 -
Bilden till höger. Subbashögtalare längst ner och topphögtalare högst upp. Topphögtalare är ofta s.k. fullrange-högtalare, vilket innebär att de klarar av hela frekvensregistret. Subbashögtalarna avlastar topparna från det hårda jobbet och ger en extra skjuts i basregistret. En grafisk equalizer med 2 x 15 band. Är det riktigt trångt kan man i stället placera publikhögtalarna på scenens bakre del, så att även musikerna hör genom dem. Det finns emellertid flera nackdelar med det. Nummer ett är den ökade rundgångsrisken. Det kan bli svårt att få upp tillräckligt med volym på t.ex. sången utan att det går runt. Nummer två är att det kan bli skadligt stark volym för musikerna eftersom de ofta hamnar alldeles för nära högtalarna. Nummer tre är att de är hänvisade till samma mix som publiken vilket inte alltid är det som de enskilda musikerna bäst behöver. Trots nackdelarna är detta ofta verkligheten för många. Det kan bero på att det är för trångt på scenen, för dyrt med mer utrustning, tar för lång tid att sätta upp den eller att den inte får plats i bilen. Hans Nicklasson Annonsera i Skapa bra PA-ljud. Mejla info@ljudteknikern.se eller ring 0522-290 67 för mer info. Jakten på det perfekta PA-ljudet En handbok i ljudteknik - 4 -
Ledig annonsplats! Mejla info@ljudteknikern.se för mer info. För dig som jobbar med PA-ljud. För utbildningar eller självstudier. För musiker som rattar sitt eget ljud. Skapa bra PA-ljud med Jakten på det perfekta PA-ljudet Din ljudtekniker på nätet Nyheter Jakten på det perfekta PAljudet finns nu inläst som talbok, s.k. Daisy-bok för synskadade. Beställning görs på närmaste bibliotek. Gratis Audiotabeller på www.ljudteknikern.se Frekvens, ljudtryck, el m.m. Bli medlem på min PAblogg - - 5 -