Meddelandeblad Mottagare: Handläggare med ansvar för avgifter inom äldre- och handikappomsorg, Länsstyrelser, Pensionärs- och handikapporganisationer, Förvaltningsdomstolar. Juni 2009 Rättsfall om avgifter I detta meddelandeblad redovisas ett sammandrag av två domar om avgifter enligt 8 kap. i socialtjänstlagen inom äldre- och handikappomsorgen som behandlats av Regeringsrätten. Innehållet i domarna har aktualitet under lång tid framöver på grund av domarnas prejudicerande karaktär. De principfrågor som domarna tar upp gäller främst: bedömning av om boendekostnad i särskilt boende ska betraktas som hyra eller avgift enligt socialtjänstlagen att ärenden som handlar om avgifter enligt SoL kan drivas även efter att enskild part har avlidit. Texten i rättsfallen har redigerats så att namn på kommuner och enskilda ersatts med bokstäver. Vissa avsnitt i domarna har också uteslutits. Bedömning av om boendekostnad i särskilt boende ska betraktas som hyra eller utgöra en avgift enligt socialtjänstlagen. Först redovisas en dom från Regeringsrätten Mål nr 7304-7306-07, meddelad den 20 januari 2009. Den handlar om man och hustru där båda har överklagat sina beslut om avgifter enligt 8 kap. socialtjänstlagen. Utgången i målen påvisar vikten av att hyresavtal i särskilt boende upprättas skriftligen. Bakgrund Makarna NN1 och NN2 hade båda biståndsbeslut om bostad i särskilt boende i kommun A. Enligt avgiftsbeslut skulle NN1 för särskilt boende inklusive matkostnad betala 6 869 kronor/månad och NN2 skulle betala 6 739 kronor/månad. Båda makarna hade negativt avgiftsutrymme och betalade ingen hemtjänstavgift. Båda makarna överklagade sina avgiftsbeslut till länsrätten i X och yrkade att beloppet, som de skulle betala till kommunen, skulle fastställas till ett lägre belopp. De anförde att Information: Britta Mellfors, tfn 075-247 37 71 britta.mellfors@socialstyrelsen.se
hyran var oskälig med tanke på att kommunen enligt kommunallagen inte får ta ut mer än självkostnadspris. Länsrätten avslog båda överklagandena med motiveringen att bostadskostnaden för det särskilda boendet är att ses om en ersättning i ett hyresförhållande enligt jordabalken då NN1 och NN2 hyr egna rum. Hyra omfattas inte av maxtaxan (högkostnadsskyddet) enligt socialtjänstlagen. Länsrätten finner därför att nämndens beslut överensstämmer med bestämmelserna i 8 kap. SoL. Makarna överklagar länsrättens dom och yrkar att kammarrätten fastställer avgiften för boende till ett lägre belopp. Före kammarrättens avgörande lämnade omsorgsnämnden sina synpunkter och man anförde då att makarna har vistats på ett gruppboende för äldre personer med mycket stort omvårdnadsbehov. Hyresgästerna har eget rum och eget stort hygienutrymme men det finns varken spis eller diskbänk. Det finns gemensamma lokaler. Kommunen hyr bostäderna av det kommunala bostadsbolaget. Det finns inga upprättade skriftliga hyreskontrakt mellan respektive vårdtagare och staden. Hyresbeloppet framgår av avgiftsbeslutet och vad som ingår i hyra har muntligen avtalats med vårdtagaren. Kammarrätten avslår båda makarnas överklagande med motiveringen att upplåtelsen av bostaden i de aktuella fallen har sin grund i ett muntligt hyresavtal enligt hyreslagen och är således att hänföra till hyra. Det saknas därmed skäl att frångå nämndens avgiftsbeslut. Avgörande i Regeringsrätten Makan (NN2) och dödsboet efter den avlidne maken (NN1) överklagar kammarrättens domar och anför bl.a. följande: Efter bedömt behov fick makarna flytta till ett äldreboende med personal dygnet runt och med möjlighet till ständig tillsyn. De fick ta de rum som erbjöds. Det var inget tal om att det var fråga om hyresavtal. Det var först när de fick sina första fakturor som de fick veta att de skulle erlägga hyra. De menar att kommunen har överträtt kommunallagen när den tar ut en hyra som överstiger självkostnaden. Den enskilde är helt i händerna på uthyraren eftersom andra alternativ normalt är uttömda. Man menar vidare att i de fall omvårdnaden kräver ett speciellt boende borde boendet räknas som en del i själva omsorgen och därmed ingå i högkostnadsskyddet. Omsorgsnämnden bestrider bifall till överklagandet och anför bl.a. att makarna bor/har bott i en lägenhet i ett särskilt boende och att upplåtelsen av bostaden har sin grund i ett muntligt hyresavtal enligt hyreslagen (dvs. 12 kap. jordabalken) och är således att hänföra till hyra. De boende hyr sina lägenheter i andra hand. Den hyra som tas ut av hyresgästen är densamma som bostadsbolaget hittills tagit ut av kommunen. Förändringar i hyran ska följa gällande förhandlingsordning. Hyran överstiger inte självkostnaden. Socialstyrelsens yttrande Bestämmelserna i 12 kap. jordabalken avser enligt 1 avtal genom vilka delar av hus upplåts till nyttjande mot ersättning. Enligt 2 ska hyresavtal upprättas skriftligen, om hyresvärden eller hyresgästen begär det. Enligt kommentaren till hyreslagen är även ett muntligt avtal giltigt. Muntliga avtal bör dock undvikas bl.a. eftersom det är svårare att bevisa vad som överenskommits om parterna är oense. I betänkandet Bo tryggt Betala rätt (SOU 199:33) behandlas frågor som rör hyreslagens tillämplighet i särskilda boendeformer. Utredarens ställningstagande (sid. 67) är att hyreslagen med några få undantag är tillämplig för särskilda boendeformer. En förutsättning för hyreslagens tillämpning är att hyresgästen tillhandahålls ett utrymme som 2
han eller hon disponerar ensam och att upplåtelsen sker mot ersättning (Bostadsdomstolen, RBD 1994:8). Av betänkandet framgår att enligt ett avgörande från Svea hovrätt har hyreslagen inte ansetts vara tillämplig på flerbäddsrum. I andra avgöranden har som skäl för att hyreslagen inte skulle vara tillämplig angetts att boendet skulle vara av underordnad betydelse i förhållande till vården. Socialstyrelsen har ingen annan uppfattning än den som kommit till uttryck i samband med Ädelreformen, nämligen att utgångspunkten är att bostaden i särskilda boendeformer för äldre enligt SoL ska upplåtas genom avtal och att hyra ska betalas. Detta innebär att hyressättning i de allra flesta fall ska ske enligt bruksvärdsprincipen. Tanken är då att den enskildes egen bostadsyta, gemensamma utrymmen och standardfaktorer som toalett, balkong etc. ska värderas. Socialstyrelsen anser att skriftliga avtal är att föredra eftersom det annars i efterhand är svårt klarlägga vad som har avtalats. Socialstyrelsen anser att det finns flera omständigheter i de aktuella målen som tyder på att det boende som målen gäller inte grundas på ett hyresförhållande. Även om det är möjligt med muntliga avtal är det olämpligt när det är fråga om detaljrika avtal som hyresavtal och i synnerhet när avtalen ingås mellan två parter som inte är lika starka och då den ena är beroende av den andra. Vidare har kommunen inte skickat en hyresavi utan anger i stället hyresbeloppet i avgiftsbeslutet. I sitt yttrande till Regeringsrätten anför kommunen följande: Boendet är att jämställa med den vård som bedrevs i det som tidigare benämndes sjukhem. Hyresgästerna disponerar ett eget rum och ett eget stort våtutrymme. Bostaden saknar lämpligt utrymme för matlagning, dvs. i bostaden finns varken spis eller diskbänk. Socialstyrelsen anser att dessa uppgifter tyder på att kommunen inte ser upplåtelsen av bostaden som ett hyresförhållande. Skälen för Regeringsrättens avgörande Hyreslagen gäller för avtal genom vilka hus eller delar av hus upplåtits till nyttjande mot ersättning. En upplåtelse av bostad i särskilt boende utgör dock inte alltid ett hyresavtal i hyreslagens mening. Avgörande för denna bedömning kan sägas vara om upplåtelsen ingår som ett underordnat moment i vården och/eller servicen eller inte. För att hyreslagen ska vara tillämplig vid en upplåtelse av bostad i särskilt boende måste alltså föreligga ett hyresförhållande. En grundläggande förutsättning för hyreslagens tillämpning är att parterna faktiskt kan anses ha träffat ett avtal om hyra. Om hyreslagens regler inte är tillämpliga kan kommunen istället för hyra ta ut avgift för bostaden inom ramen för 8 kap. 2 SoL. Frågan i målen är om kostnadsposten som avser upplåtelsen av bostad i särskilt boende för NN1 och NN2 är en hyra enligt hyreslagen. Regeringsrätten finner att upplåtelsen av de aktuella bostäderna ska anses ingå som ett underordnat moment i den nödvändiga vård och service som NN1 och NN2 sökt bistånd till och också beviljats. Det kan uppenbarligen inte föreligga något hyresförhållande mellan makarna och kommunen. Överklagandena bifalles och Regeringsrätten undanröjer underinstansernas avgöranden och visar målen tillbaka till kommunen för förnyad handläggning. 3
Socialstyrelsens kommentar Mot bakgrund av resultatet av den nu beskrivna domen vill Socialstyrelsen framhålla vikten av att ett skriftligt hyresavtal upprättas när det gäller bostad i särskilt boende som upplåts i enlighet med 12 kap. jordabalken, hyreslagen. I synnerhet är skriftlig avtal viktigt då det ingås mellan två parter som inte är lika starka och då den ena är beroende av den andra. Ärende som rör avgifter bör tas upp till prövning även om enskild part har avlidit Den andra domen avgjordes i Regeringsrätten den 31 oktober 2005 och har målnummer 3499-03. Bakgrund NN bor i särskilt boende, i en enrumslägenhet med kokmöjlighet och tillgång till gemensamt kök. Omsorgsnämnden bestämde NN:s avgifter för särskilt boende till 4 620 kronor, för mat till 2 400 kronor och för omvårdnad till 0 kronor. NN yrkar i länsrätten att avgifterna ska sänkas. Omsorgsnämnden bestrider överklagandet. Länsrätten finner att den ersättning NN betalar för upplåtelsen för bostad i det särskilda boendet regleras enligt bestämmelserna i hyreslagen och frågor om skälig hyra kan efter ansökan prövas av hyresnämnden. Länsrätten tar därför inte upp NN:s yrkande om sänkning av avgiften (hyran) till prövning. Länsrätten tar inte heller upp yrkandet om sänkning av avgift i den del som avser avgiften för omvårdnad eftersom den hade bestämts till 0 kronor. När det gäller den totala kostnaden för mat som NN betalar avser 1 200 kronor kostnaden för matråvaror och 1 200 kronor ersättning för tillhandahållande av mat. Avgiften för tillhandahållande av mat ingår i hemtjänstbegreppet och bör bestämmas enligt reglerna i 8 kap. socialtjänstlagen. Kostnaden för själva råvarorna eller redan färdiglagad mat är sådan utgift som den enskilde normalt har att bekosta via förbehållsbeloppet. (Prop. 2000/01:149 sid. 44). Länsrätten ändrar omsorgsnämndens beslut på så sätt att den del av avgiften för mat som överstiger 1 200 kronor (råvaror) bestäms till 0 kronor. Omsorgsnämnden i kommunen överklagar länsrättens dom såvitt avser frågan om avgiften för tillhandahållande av mat. Kammarrättens beslut Kammarrätten avskriver målet med motivering att det framkommit att NN har avlidit och att frågan om huruvida NN:s avgift skulle ha beräknats enligt vad länsrätten bestämt därigenom har förfallit. Yrkande Omsorgsnämnden yrkar att avgiftsfrågan ska prövas i sak och anför bl.a. att eftersom kammarrätten inte tagit ställning i sak gäller länsrättens dom, vilket innebär att NN ska anses ha betalat för höga matavgifter. Detta torde innebära att kommunen är återbetalningsskyldig gentemot NN:s dödsbo. Nämnden har att beakta helt motstridiga domar från länsrätten när det gäller tillämpning av avgiftssystemet enligt 8 kap. SoL. Det är därför av stor vikt att få klarlagt hur bestämmelserna ska tillämpas. Regeringsrätten meddelar prövningstillstånd. 4
Regeringsrättens avgörande Frågan gäller i sak beräkningen och storleken av avgifter som omsorgsnämnden tagit ut av NN med stöd av bestämmelserna om avgifter enligt 8 kap. socialtjänstlagen. Frågan är om kammarrätten förfarit riktigt då den, efter att NN avlidit, avskrivit målet utan prövning i sak. Länsrätten har funnit att NN:s förbehållsbelopp var större än inkomsten och att omsorgsnämnden därför inte haft rätt att ta ut avgift om 1 200 kronor i månaden för tillhandahållande av maten. Kammarrättens avskrivningsbeslut innebär att omsorgsnämnden, till följd av länsrättens dom, är återbetalningsskyldig gentemot dödsboet. Regeringsrätten finner att omsorgsnämnden har haft befogat intresse av att få förutsättningarna för tillämpning av bestämmelserna om avgifter i 8 kap. socialtjänstlagen prövade, särskilt som en sådan prövning varit av vikt för nämndens framtida beslut om avgifter. Kammarrätten borde därför ha prövat överklagande i sak. Det förhållandet att NN avlidit har således inte utgjort något hinder för en prövning av de erlagda avgifterna. Regeringsrätten upphäver det överklagade beslutet och visar målet åter till Kammarrätten för fortsatt handläggning. Socialstyrelsens kommentar Ett ärende eller mål som rör själva biståndet i sig förfaller när personen som biståndet avser dör. Dödsboet kan inte driva ärendet/målet vidare. Utgången i den nu refererade domen innebär att ett dödsbo kan fortsätta att driva ett mål eller ett ärende när detta gäller avgifter enligt socialtjänstlagen. 5
Socialstyrelsen klassificerar sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är ett Meddelandeblad. Det innebär att den innehåller information om lagar och förordningar, avgifter, beslut vid andra myndigheter, rättsfall och JO-uttalanden av principiell betydelse samt uppgifter om att projektmedel kan sökas. Denna information (art nr 2009-126-177) kan laddas ner och beställas från Socialstyrelsens webbplats: www.socialstyrelsen.se/publicerat. Den kan även beställas från Socialstyrelsens kundtjänst, 120 88 Stockholm, fax 08-779 96 67. Publicerad: www.socialstyrelsen.se, 2009