Halva arbetstiden, hela ansvaret

Halva arbetstiden, hela ansvaret En rapport om kvinnors deltidsarbete Omslag s 1

Innehåll 1. Kort sammanfattning... 4 2. Inledning... 5 3. Begrepp... 6 4. Källor... 7 5. Omfattande deltidsarbete i kommunsektorn... 8 Sysselsättningsgrad och deltid... 8 Stark deltidsnorm i kvinnodominerade yrken... 11 Jobbar kvinnor i arbetaryrken deltid hela yrkeslivet?... 14 6. Den ojämställda frånvaron från arbetsplatsen... 18 Kvinnor är föräldralediga fyra gånger så länge som män... 18 Ojämn fördelning av betalt och obetalt arbete... 20 Kvinnors sjukfrånvaro högre än mäns... 22 Sambandet mellan kvinnors föräldraskap och sjukskrivning... 23 7. Vikten av att göra det möjligt för kvinnor att arbeta heltid... 27 Makten över tiden och arbetet... 28 Fungerande välfärdstjänster är en förutsättning för kvinnors heltidsarbete... 29 8. Sammanfattande diskussion... 30 9. Kommunals krav... 32 LITTERATUR... 33 3

1. Kort sammanfattning Nedan följer en sammanfattning av de viktigaste slutsatserna i rapporten: För Kommunals medlemmar som arbetar i kommunsektorn har sysselsättningsgraden, det vill säga hur många procent de arbetar av en heltidstjänst, ökat sedan slutet av 1990-talet. Det är framför allt Kommunals kvinnliga medlemmar som har ökat sin sysselsättningsgrad. Trots att kvinnorna närmat sig männen kvarstår skillnaden i sysselsättningsgrad mellan könen. År 2013 arbetade knappt 90 procent av de visstidsanställda i arbetaryrken i kommunsektorn deltid. Motsvarande siffra för tillsvidareanställda är cirka 40 procent. Det innebär att 136 000 av de visstidsanställda och 135 000 av de tillsvidareanställda arbetar deltid. Omfattande deltidsarbete i kvinnodominerade yrken. Deltidsnormen i kvinnodominerade yrken drabbar inte bara kvinnor, utan även män som arbetar i dessa yrken. 57 procent av kvinnorna och 53 procent av männen arbetar deltid i Kommunals kvinnodominerade yrken i kommunsektorn. I mansdominerade yrken arbetar kvinnor oftare heltid än i de kvinnodominerade. Trots det finns det stora skillnader mellan kvinnors och mäns heltidsarbete i mansdominerade yrken. 84 procent av männen och 67 procent av kvinnorna arbetar heltid. Många anställda arbetar kort deltid. Det innebär att de arbetar 40 procent eller mindre av en heltid. Under 2013 arbetade 120 000 personer kort deltid. Det motsvarar 23 procent av de anställda i Kommunals yrken i kommunsektorn. Kvinnor arbetar deltid under en stor del av sitt yrkesliv. När samma grupp kvinnor respektive män följs under en 20-årsperiod är det tydligt att kvinnor arbetar deltid under en stor del av sitt yrkesliv. Män arbetar däremot heltid under majoriteten av sitt yrkesliv. Heltidsarbetande har en högre medellön, beräknat på en heltidslön, än deltidsarbetande. Den som arbetar fler timmar får högre inkomst dels genom högre sysselsättningsgrad, dels genom att heltidslönen blir högre. Ett ojämställt familjeliv leder till ett ojämställt yrkesliv. Eller tvärtom. Kvinnor tar fortfarande det största ansvaret för barn och hem, och är ofta den förälder som går ner i arbetstid för att få både familjeliv och yrkesliv att fungera. Det är viktigt att skapa förutsättningar för kvinnor att arbeta heltid. En välutbyggd barn- och äldreomsorg är en förutsättning för kvinnors heltidsarbete. När dessa välfärdstjänster inte fungerar är det framför allt kvinnor som tvingas gå ner i arbetstid eller sluta att yrkesarbeta. 4

2. Inledning Den här rapporten har som syfte att undersöka hur utbrett deltidsarbetet är i arbetaryrken i kommunsektorn och hur utvecklingen av sysselsättningsgrad ser ut över tid. I Kommunals statistik kan även samma grupp medlemmar följas under en 20-årsperiod. Påbörjar dessa medlemmar sitt yrkesliv med deltidsarbete eller heltidsarbete? Om de påbörjar sitt yrkesliv med deltidsarbete, kommer de att successivt öka sin sysselsättningsgrad över tid? Den här rapporten undersöker även sambandet mellan sysselsättningsgrad och löneutveckling. En fråga som den försöker besvara är exempelvis om deltidsarbetande har samma medellön som heltidsarbetande. Kvinnor är mer frånvarande än män från arbetsplatsen på grund av föräldraledighet och sjukskrivning. Det tycks även finnas ett samband mellan familjebildande och sjukskrivning för kvinnor. Den här rapporten undersöker även det sambandet närmare och försöker diskutera varför förutsättningarna ser olika ut för kvinnor och män i yrkes- och familjelivet. Eftersom kvinnor fortfarande tar det största ansvaret för barn och hushåll är det viktigt med väl fungerande välfärdstjänster för att möjliggöra kvinnors heltidsarbete. En utbyggd barnomsorg är en förutsättning för att småbarnsföräldrar ska kunna arbeta heltid. En försämrad äldreomsorg riskerar att få konsekvenser för de medelålders barnen, framför allt döttrarnas, heltidsarbete. Rapportens avslutande del diskuterar vilka förutsättningar som krävs för att öka kvinnors möjligheter att arbeta heltid. En annan orsak till frånvaro från arbetsmarknaden är arbetslöshet. Framför allt drabbas kvinnor i kommunsektorn av deltidsarbetslöshet, det vill säga att de vill arbeta fler timmar men möjligheten till heltidstjänst finns inte. Samtidigt ökar visstidsanställningarna i antal, det kan innebära luckor av arbetslöshet mellan olika anställningar. Det kan i sin tur påverka arbetstagares exponering för arbetslöshet. Arbetslöshet kommer emellertid inte diskuteras inom ramen för denna rapport. 5

3. Begrepp Oftast avser deltid en arbetstid som utgör en viss andel av normalarbetstiden för heltid. I Sverige brukar en arbetstid på 35 timmar eller mer per vecka betraktas som en heltid medan en deltid innebär mindre än 35 timmar per vecka. Deltid kan även delas upp i kort och lång deltid, där kort deltid är 1 19 timmar per vecka och lång deltid är 20 34 timmar per vecka. 1) I det första avsnittet av den här rapporten används två snarlika definitioner av del- och heltid. I de inledande figurerna definieras deltid som 1 99 procent av en heltid. En kort deltid är 40 procent eller mindre av en heltid och en lång deltid är mellan 41 och 99 procent av en heltid. När medlemmarna i panelen följs, det vill säga de medlemmar som Kommunal kan följa över tid, definieras kort deltid som ovan. En lång deltid däremot är mer än 40 procent, men mindre än 95 procent av en heltid. Heltid innebär följaktligen en sysselsättningsgrad på 95 procent eller mer av en heltid. Deltid definieras även på andra sätt i rapporten, men på de ställen som andra definitioner används än de som redan angetts står det utskrivet i texten. Ett begrepp som ofta används i texten, framför allt inledningsvis, är Kommunals organisationsområde i kommunsektorn. Det vill säga alla de yrken som Kommunal normalt organiserar i kommuner och landsting. Stora yrkesgrupper är exempelvis undersköterskor, barnskötare och personliga assistenter. I rapporten används också begreppen tillsvidareanställning och visstidsanställning. En tillsvidareanställning är en fast anställning. Visstidsanställning används som samlingsbegrepp för vikariat och allmän visstidsanställning. På flera ställen i rapporten används också begreppen trygg och otrygg anställning. Med trygg anställning menas de som har en tillsvidareanställning och otrygg anställning är ett samlingsnamn för visstidsanställda. Skillnaden mellan lön och inkomst är central i fråga om deltidsarbete. I rapporten räknas alla utbetalda månadslöner om till heltidslöner, det vill säga hypotetiska månadslöner, sådana de skulle ha varit om personerna arbetat heltid. Den som arbetar halvtid för 10 000 kronor i månaden, har exakt samma lön per arbetad timme som den som arbetar heltid för 20 000 kronor i månaden. 1) Jönsson L. och Hartman L. (2008), s. 22. 6

Om lön är mängden pengar per tidsenhet är inkomst beroende av mängden tid. Den som arbetar fler timmar får högre inkomst än den som arbetar få timmar, även om lönen är densamma. Sysselsättningsgrad är hur stor andel av en heltid som en person arbetar. Om två personer har samma heltidsmånadslön, men olika sysselsättningsgrader, har de därför olika inkomster, deras utbetalda löner skiljer sig åt. Den person som har en sysselsättningsgrad på 50 procent får hälften av den inkomst som den som har en sysselsättningsgrad på 100 procent. Det innebär emellertid inte att de som arbetar deltid har samma heltidslön som en som arbetar heltid. 4. Källor Denna rapport bygger framför allt på Kommunals lönestatistik för kommunal sektor som baseras på samma rådata som redovisas i SCBs lönestrukturstatistik. Den statistik som följer medlemmar över tid grundar sig även den på Kommunals lönestatistik. Under hösten 2013 genomförde Kommunal även en medlemspanel med hjälp av Novus där frågor angående deltidsarbete ställdes till medlemmarna. Totalt svarade nästan 2 500 medlemmar. Eftersom medlemmar med förtroendeuppdrag tenderar att svara på medlemsenkäter oftare än vanliga medlemmar har de förtroendevalda viktats ned i undersökningen. Utöver lönestatistiken och medlemspanelen ligger även en rad rapporter från bland annat Försäkringskassan till grund för den här rapporten. 7

5. Omfattande deltidsarbete i kommunsektorn Forskning om deltidsarbete i Sverige och internationellt har visat att deltid till stor del är knuten till kön och de olika normer beträffande förvärvsarbete som finns för kvinnor och män. Deltidsarbete är vanligast inom kvinnodominerade yrken, verksamheter som i första hand sysselsätter män erbjuder oftare heltidsanställningar. Kvinnors deltidsarbete är heller inte bara en fråga om kön, utan även klass. 2) LO:s rapport Tid, makt och pengar konstaterar att cirka 10 procent av männen i tjänstemannayrken och 15 procent av männen i arbetaryrken arbetar deltid. Motsvarande siffra för kvinnorna i tjänstemannayrken är strax över 30 procent och för kvinnorna i arbetaryrken cirka 55 procent. 3) Sysselsättningsgrad och deltid Figur 1 visar utvecklingen av sysselsättningsgrad från 1999 till 2012 för alla anställda och medlemmar som jobbar i arbetaryrken i kommunsektorn. I de yrken som Kommunal organiserar har sysselsättningsgraden, det vill säga hur många procent en anställd arbetar av en heltidstjänst, ökat något över tid. Det framgår av figuren nedan. Figur 1. Utveckling av sysselsättningsgrad uppdelat på medlemmar respektive alla anställda, Kommunals organisationsområde i kommunsektorn, 1999 2012 Procent 100 95 90 85 80 75 70 65 60 55 50 Källa: Kommunals lönestatistik 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2) Red E. Blomberg och K. Niskanen (2013), s. 62. 3) LO (2014), s. 6. ssg för medlemmar 2008 2009 2010 2011 2012 ssg för alla 8

Det är svårt att veta exakt varför utvecklingen av sysselsättningsgrad ser ut som den gör. En generell tendens på arbetsmarknaden är att kvinnor ökat sin sysselsättningsgrad och närmat sig männens. Andra orsaker till att sysselsättningsgraden successivt ökat kan vara att de skrivningar som finns i det största avtalet med Sveriges kommuner och landsting (SKL) angående möjligheten att begära ökad sysselsättningsgrad har börjat användas mer frekvent sedan början av 2000-talet. Samtidigt är det möjligt att fler kommuner uppmärksammat deltidsnormen som drabbar anställda som jobbar i kvinnodominerade yrken och därför arbetat mer aktivt med rätten till heltid. Allt detta kan säkert till viss del förklara att sysselsättningsgraden ökat. Det är positivt att sysselsättningsgraden har ökat, om än från en relativt låg nivå. Samtidigt är det oroande att antalet tillsvidareanställda minskar samtidigt som antalet visstidsanställda ökar. Det framgår av figuren nedan. Figur 2. Antalet visstidsanställda och tillsvidareanställd, Kommunals organisationsområde, kommunsektorn, 1998 2012 Antal personer 450 000 400 000 350 000 300 000 250 000 200 000 150 000 100 000 50 000 0 Källa: egna beräkningar, Kommunals lönestatistik, 2012 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 Tillsvidare 2009 2010 2011 Kommunal har i ett flertal rapporter 4) konstaterat att medlemmarna har trygga anställningar och oftare arbetar heltid än de som inte är medlemmar. År 2008 var 25 procent av de anställda inom Kommunals organisationsområde visstidsanställda. För 2013 var siffran 31 procent. De visstidsanställda har en lägre sysselsättningsgrad än tillsvidareanställda och är ofta oorganiserade. En anledning till att antalet visstidsanställningar ökat efter 2008 är på grund av att anställningsformen allmän visstidsanställning infördes 2007. Den gör det möjligt för arbetsgivare att stapla olika former av visstidsanställningar på varandra under flera år. 2012 Visstid 4) Se exempelvis Visstid på livstid och Är det har okej? 9

Samtidigt är personalomsättningen hög i många av de yrken som Kommunal organiserar i kommunsektorn. Var fjärde anställd byts ut varje år och in kommer nya medarbetare på otrygga anställningar med låg sysselsättningsgrad. Eftersom personalomsättningen är hög är det rimligt att anta att de som har otrygga anställningar byts ut av arbetsgivarna, eller självmant väljer att lämna. Den här processen sänker sysselsättningsgraden för de som inte är organiserade. 5) Figur 3 visar att det framför allt är de visstidsanställda som arbetar deltid. Hela 136 000 av de visstidsanställda arbetade deltid under 2013. Det motsvarar nästan 90 procent av alla visstidsanställda. Motsvarande siffra för de tillsvidareanställda under samma år var cirka 40 procent. Den höga andelen deltidsarbetande bland de visstidsanställda stärker förklaringen till att sysselsättningsgraden har minskat för icke-medlemmar eftersom allt fler visstidsanställda sänker sysselsättningsgraden inom organisationsområdet. Figur 3. Antalet hel- respektive deltidsarbetande fördelade efter tillsvidare- och visstidsanställda, Kommunals organisationnsområde, kommunsektorn, 2013 Antal 250 000 200 000 150 000 100 000 50 000 218 000 21 000 135 000 Tillsvidareanställd Visstidsanställd 136 000 0 Heltid Deltid Källa: Kommunals lönestatistik 5) Kommunal (2014), s. 8. 10

Stark deltidsnorm i kvinnodominerade yrken Figur 4 visar att sysselsättningsgraden framför allt har ökat för kvinnorna. Å andra sida låg männen på en hög nivå redan 1999. Men även om de kvinnliga medlemmarnas sysselsättningsgrad har ökat finns det en betydande skillnad mellan kvinnor och män. Som nämndes i föregående del av rapporten är det rimligt att anta att kvinnors ökade sysselsättningsgrad har drivit upp sysselsättningsgraden för alla dem som jobbar i arbetaryrken i kommunsektorn. Figur 4. Utvecklingen av sysselsättningsgrad för Kommunals medlemmar uppdelat på kvinnor och män, Kommunals organisationsområde, kommunsektorn, 1999 2012 Procent 100 95 90 85 80 75 70 65 60 55 50 Källa: Kommunals lönestatistik 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Män medlemmar 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Kvinnor medlemmar Att män har en högre i sysselsättningsgrad än kvinnor kan bero på att kvinnor och män, även inom Kommunals organisationsområde, arbetar inom olika yrken. I många av de kvinnligt dominerade yrkena är deltid norm. Den normen gäller även för de män som arbetar i de kvinnodominerade yrken, exempelvis äldreomsorgen. Det framgår av figur 5 att även män i kvinnodominerade yrken jobbar deltid i stor utsträckning, även om en något högre andel av männen arbetar heltid i jämförelse med kvinnorna. 11

Figur 5. Andel heltidsrespektive deltidsarbetande i kvinnodominerade yrken, Kommunals organisationsområde, kommunsektorn, 2013 Procent 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 43 Kvinnor 57 47 Män 53 Heltid Deltid Källa: Kommunals lönestatistik Gäller det motsatta i mansdominerade yrken? En högre andel kvinnor arbetar heltid i mansdominerade än i kvinnodominerade yrken. Trots det arbetar fortfarande en större andel kvinnor deltid än män i de mansdominerade yrkena. Figur 5 och 6 visar att det är stora skillnader i heltids- och deltidsarbete i kvinno- respektive mansdominerade yrken, och att även män som arbetar i kvinnodominerade yrken drabbas av deltidsnormen. Figur 6. Andel heltidsrespektive deltidsanställda i mansdominerade yrken, Kommunals organisationsområde, kommunsektorn, 2013 Procent 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 67 Kvinnor 33 84 Män 16 Heltid Deltid Källa: Kommunals lönestatistik 12

Delas deltidsarbetet upp i lång- och kort deltid blir bilden tydlig av hur utbrett deltidsarbetet är i arbetaryrken inom kommunsektorn. Här definieras kort deltid som 40 procent eller mindre av en heltid. Lång deltid som mer än 40 procent men mindre än 100 procent av en heltid. Till heltid räknas de som arbetar 100 procent. Av figur 7 framgår att endast 47 procent av de anställda inom Kommunals organisationsområde arbetade heltid förra året. 30 procent arbetade lång deltid och 23 procent kort deltid. I antal anställda innebär det att 239 000 anställda arbetade heltid, 152 000 arbetade lång deltid och 120 000 arbetade kort deltid. Det visar att en betydande andel av de deltidsarbetande har en låg sysselsättningsgrad. Figur 7. Andelen heltidsrespektive deltidsanställda, Kommunals organisationsområde, kommunsektorn, 2013 23% 47% Heltid Lång deltid Kort deltid 30% Källa: Kommunals lönestatistik Sammanfattningsvis går det att konstatera att deltidsarbetet är utbrett och att en betydande andel av de deltidsarbetande dessutom har en låg sysselsättningsgrad. Deltidsarbetets omfattning är beroende av om ett yrke är kvinno- eller mansdominerat. I kvinnodominerade yrken är deltiden norm. Men deltidsarbetet är även utbrett bland kvinnor som arbetar i mansdominerade yrken. Det innebär att det antagligen finnas andra strukturer som påverkar om en kvinna arbetar deltid än enbart om hon arbetar i ett kvinno- eller mansdominerat yrke. 13

Jobbar kvinnor i arbetaryrken deltid hela yrkeslivet? I Kommunals lönestatistik kan medlemmar som varit med varje år från och med 1994 till och med 2012 följas. Det rör sig om strax över 100 000 individer, cirka 90 000 kvinnor och 10 000 män. Fortsättningsvis kommer den här gruppen medlemmar att kallas för panelen. Liksom i föregående figur är sysselsättningsgraden uppdelad i kort- respektive lång deltid samt heltid. Här definieras kort deltid som i förgående avsnitt och lång deltid som 41 till 94 procent av en heltid och heltid följdaktningsvis som 95 procent eller mer av en heltid. Figur 8 visar hur andelen som arbetar heltid har ökat från och med 1994 till och med 2012 samtidigt som andelen som arbetar lång deltid minskat något. År 1994 när mätningen började arbetade 43 procent av medlemmarna i panelen heltid, 55 procent arbetade lång deltid och två procent arbetade kort deltid. Nästan 20 år senare, 2012, arbetade 64 procent heltid, 35 procent lång deltid och en procent kort deltid. Det innebär att över tid rör sig denna grupp medlemmar från lång deltid mot heltid. Även om det finns en rörelse från lång deltid till heltid är ändå deltidsarbetet utbrett bland de medlemmar som har arbetat länge inom kommunsektorn. Figur 8. Utvecklingen av kort- och lång deltid samt heltid för medlemmar i panelen, Kommunals organisationsområde, kommunsektorn, 1994 2012 Procent 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 1994 2000 2006 2012 Heltid Lång deltid Kort deltid Källa: Kommunals lönestatistik 14

Som nämndes inledningsvis är deltidsarbete en klassfråga för kvinnor, men inte i samma utsträckning för män. Hur ser det då ut inom Kommunals organisationsområde om de medlemmar som ingår i panelen delas upp utifrån kön? Figur 9 visar hur heltid har utvecklat sig över tid för kvinnor och män. Där framgår att män i panelen i mycket större utsträckning än kvinnor har arbetat heltid under den senaste 20-årsperioden. För kvinnor ser det annorlunda ut. Gruppen rör sig delvis från deltid mot heltid. När Kommunal började mäta 1994 arbetade 38 procent av de ca 90 000 kvinnor som ingår i panelen heltid. Nästan 20 år senare arbetade 61 procent heltid. För gruppen kvinnor finns det med andra ord en rörelse från deltid till heltid över tid. Men de kommer inte ifatt männen. Efter 20 år arbetar fortfarande en stor del av gruppen kvinnor deltid. Figur 9. Andelar av panelen som arbetar heltid uppdelat på kvinnor och män, Kommunals organisationsområde, kommunsektorn, 1994 2012 Andel i procent 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Källa: Kommunals lönestatistik 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Det är tydligt att kvinnors mönster gällande sysselsättningsgrad skiljer sig åt från mäns när samma grupp av medlemmar följs under 20 år. För kvinnor är deltidsarbete norm. Även om det finns en rörelse från deltid till heltid för gruppen arbetar många fortfarande deltid efter nästan 20 år i yrket/branschen. 2004 Män heltid 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Kvinnor heltid 15

Lönegapet mellan kvinnor och män i Sverige var 13,9 procent under 2012. Vid beräkning av lönegapet räknas allas löner upp till heltid. Eftersom kvinnor arbetar deltid i mycket större utsträckning än män är det faktiska lönegapet mycket större än vad det ger sken av. Vad kan tänkas hända med kvinnors löner om de ökade sin sysselsättningsgrad? Skulle lönegapet minska? I figur 10 redovisas utvecklingen av medellönen för medlemmarna i panelen. Medellönen är medlemmarnas löner uppräknat till heltid, det vill säga den månadslön de skulle ha haft om personerna arbetat heltid. Av figuren framgår att anställda som arbetar heltid har en högre medellön än de som arbetar deltid. Figur 10. Utvecklingen av medellön för medlemmarna i panelen, Kommunals organisationsområde, kommunsektorn, 2008 2012 Kronor 24 000 23 000 22 000 21 000 20 000 19 000 18 000 2008 2009 2010 2011 2012 Heltid Lång deltid Kort deltid Källa: Kommunals lönestatistik I tabellen ovan redovisas skillnaderna i medellön för dem i panelen som arbetar kort- respektive lång deltid i förhållande till dem som arbetar heltid. Tabellen visar att de som arbetade lång deltid 2008 hade 400 kronor mindre i medellön än de som arbetade heltid. De som arbetade kort deltid hade en medellön som var 900 kronor mindre än de som arbetade heltid. Under 2012 hade en anställd som arbetade lång deltid 600 kronor mindre i medellön och de som arbetade kort deltid hade 1 400 kronor mindre i medellön än de som arbetade heltid. De som arbetar deltid, det vill säga de som har en sysselsättningsgrad som är mindre än 100 procent, har en lägre heltidslön än de som arbetar heltid. 16

Tabell 1. Skillnader i medellön mellan medlemmarna i panelen som arbetar kort deltid, lång deltid och heltid, Kommunals organisationsområde, kommunsektorn, 2008 2012 År Kort deltid Lång deltid 2008 900 400 2009 1 000 500 2010 1 200 500 2011 1 300 500 2012 1 400 600 Källa: Kommunals lönestatistik, siffrorna är avrundade till närmaste 100-tal Intressant att notera är att skillnaden i medellön har en tendens att öka över tid. Det beror delvis på att löner ofta beräknas i procent och inte i kronor. Säg att löneökningen ett år är 2,5 procent. 2,5 procent beräknat på 23 000 kronor är mer än 2,5 procent beräknat på 21 000 kronor. Det verkar med andra ord finnas en deltidsstraff som innebär att anställda som arbetar deltid får en lägre inkomst eftersom de har en lägre sysselsättningsgrad. Att inkomsten skiljer sig åt mellan en person som arbetar heltid och en person som arbetar deltid, särskilt om löneläget är detsamma, kanske inte är konstigt. Men att deltidsarbetande också får en lägre inkomst till följd av att deras löneläge, det vill säga deras löner uppräknat till heltid, är sämre än för dem som arbetar heltid kan det upplevas som orättvist. För att höja kvinnors inkomster är det viktigt att de ökar sin sysselsättningsgrad; kvinnor kommer att tjäna mer pengar om de arbetar fler timmar. Börjar kvinnor arbeta heltid i större omfattning kommer dessutom deras lönenivå öka. Det skulle med stor sannolikhet minska det lönegap som finns mellan kvinnor och män. Lag (2002:293) om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning har som uppgift att motverka diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning när det gäller löne- och andra anställningsvillkor. 6) Om en anställd som deltidsarbetar upplever att den har fått sämre lön än tillsvidareanställda har en den deltidsanställda möjligheten att pröva detta rättsligt. 6) http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20020293.htm 17

6. Den ojämställda frånvaron från arbetsplatsen Utöver att deltid är norm i många kvinnodominerade yrken finns det minst två andra faktorer som gör att kvinnor inte är lika närvarande på arbetsplatsen som män. Den ena är uttaget av föräldraledighet och den andra är kvinnors höga sjukskrivningstal. Både föräldraledighet och sjukskrivningar kan förklara kvinnors utbredda deltidsarbete inte bara återfinns i kvinnodominerade yrken utan även i mansdominerade. Kvinnor är föräldralediga fyra gånger så länge som män Sedan föräldraförsäkringens införande 1974 har det förts diskussioner om att delar av försäkringen borde reserveras till vardera föräldern för att uppnå ett mer jämställt uttag. 1995 reserverades 30 dagar till vardera föräldern och 2002 reserverades ytterligare en månad samtidigt som försäkringen förlängdes med ytterligare en månad. 7) De pappor som ökade sitt föräldrapenningsuttag vid införandet av den första reserverade månaden var de pappor som tidigare hade använt försäkringen i liten omfattning. I huvudsak var det pappor med låg inkomst, förgymnasial utbildning och pappor födda utomlands. Införandet av den andra reserverade månaden hade inte samma utjämnande effekt inom gruppen pappor. Införandet av de två reserverade månaderna har inte haft någon större betydelse för storleken på gruppen föräldrar som delar jämställt på föräldrapenningdagarna. För att uppmuntra ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen införde den nuvarande regeringen en jämställdhetsbonus 2008. Den är ett ekonomiskt incitament för föräldrar att använda föräldraförsäkringen på ett mer jämställt sätt, men den har inte gett önskat resultat. Det är bara 13 procent av föräldrarna som delar dagarna jämnt emellan sig under barnets två första år, det vill säga att antingen mamman eller pappan tar ut minst 40 procent av föräldrapenningdagarna. 8) Under 2013 tog kvinnor ut 75,6 procent av samtliga föräldrapenningdagar. Även om mäns uttag av föräldrapenningdagar ökar långsamt är det också viktigt att undersöka den faktiska föräldraledigheten för kvinnor respektive män. Då framkommer en bild där kvinnors frånvaro från arbetsplatsen/arbetsmarknaden är betydligt längre i samband med att de får barn än vad som tidigare varit känt. Kvinnor är föräldralediga på hel- och deltid i 15,3 månader. Motsvarande siffra för män är 3,8 månader. 9) Med andra ord innebär det att kvinnor i större utsträckning är lediga under längre perioder än vad deras föräldrapenninguttag avspeglar, medan mäns uttag i hög grad motsvaras av deras föräldrapenninguttag. 10) Kvinnornas och männens andel av uttaget av vård av barn (VAB) har däremot inte förändrats mycket 7) Socialförsäkringsrapport (2013:8), s. 9. 8) Socialförsäkringsrapport (2013:8), s. 9 10, 15. 9) Socialförsäkringsrapport (2013:9), s. 17 18. 10) Socialförsäkringsrapport (2012:9), s. 14. 18

under tidsperioden 2000 2013, utan har i genomsnitt legat runt 65 66 procent för kvinnor respektive 34-35 procent för män. 11) Det finns olika faktorer, både på individnivå och i parrelationen, som påverkar hur föräldrar fördelar föräldraledigheten emellan sig. Sannolikheten för ett jämställt uttag är störst när föräldrarna är ungefär jämngamla. Större åldersskillnader har en negativ inverkan oavsett om det är mamman eller pappan som är den äldre. 12) Att yngre är bättre på att fördela föräldrapenningdagarna jämnt emellan sig inger en förhoppning om att det sker en förändring mot ett mer jämställt familjeliv och arbetsliv. Utbildningsnivå är också en faktor som påverkar uttaget av föräldrapenningdagar, ju högre utbildning desto mer jämställt uttag. För mammor som har en eftergymnasial utbildning kortare än två år ökar sannolikheten för ett jämställt uttag kraftigt jämfört med gymnasial utbildning. Mönstret är det samma för pappor, men inte lika starkt. 13) Det innebär att utbildningsnivå, särskilt kvinnornas, har stor betydelse för fördelningen av föräldrapenningdagar mellan föräldrarna. Eftersom många av Kommunals kvinnliga medlemmar inte har en eftergymnasial utbildning är det rimligt att anta att de tar ut en stor del av föräldrapenningdagarna och är föräldralediga under en lång period. Med ökad inkomst för mamman ökar också sannolikheten för att fördela föräldrapenningdagarna på ett jämställt sätt. Däremot är det pappor med de lägsta och de högsta inkomsterna som har minst sannolikhet att dela jämt på föräldrapenningdagarna. 14) Det här tyder också på att det är Kommunals kvinnliga medlemmar som tar ut en stor del av dagarna eftersom de många gånger har låg inkomst. Har de dessutom barn med en man som arbetar i ett LO-yrke pekar det ytterligare mot att kvinnorna i arbetaryrken tar ut en större andel av föräldrapenningdagarna. Det argumenteras ofta att kvinnor tar ut den största delen av föräldrapenningdagarna för att de tjänar sämre än män. Försäkringskassans rapport De jämställda föräldrarna pekar på det paradoxala i att kvinnor som tjänar över taket i föräldraförsäkringen har en betydligt större sannolikhet att leva i en jämställd relation. Samtidigt har män som tjänar över taket en mindre sannolikhet för ett jämställt uttag. Detta talar emot att inkomsten generellt är det som styr uttaget. De paradoxala resultaten kan också beskrivas som att mammor och pappor med höga inkomster beter sig på ett likartat sätt, det vill säga de tar ut färre föräldrapenningdagar än andra mammor och pappor. Ett likartat beteende ger emellertid motsatt effekt på jämställdheten i föräldrapenninguttaget. Mammans minska föräldrapenninguttag ökar jämställdheten, medan pappans minskade uttag är negativt för jämställdheten. Med andra ord, mammor och pappor med höga inkomster beter sig på ett likartat sätt, det vill säga att de tar ut färre föräldrapenningdagar än andra mammor och pappor. 11) www.forsakringskassan.se 12) Socialförsäkringsrapport (2013:8), s 22. 13) Socialförsäkringsrapport (2013:8), s 17 18. 14) Socialförsäkringsrapport (2013:8), s 17 18. 19

Även om utbildning och inkomst är de två mest betydelsefulla faktorerna pekar rapporten från Försäkringskassan på att huruvida du är mamma eller pappa har en avsevärt större betydelse för hur ditt föräldrapenninguttag ser ut. Slutsatsen som kan dras av detta är att kön är den enskilt viktigaste förklaringen till hur föräldrar delar föräldrapenningdagarna emellan sig. Normer kopplade till könstillhörighet har förmodligen stor betydelse för uttag av föräldrapenningdagar. 15) En ojämställd fördelning av föräldraledighet mellan kvinnor och män resulterar i olika arbetsbörda, skilda livsvillkor och skilda förutsättningar att ta del av såväl arbetsliv som relationen till barnen. Ojämn fördelning av betalt och obetalt arbete Vid en jämförelse mellan 1990 och 2010 har kvinnor och män närmat sig varandra gällande tidsanvändning. Det framgår av figur 11. Trots det kvarstår stora skillnader. Män lägger något fler timmar på förvärvsarbete än vad kvinnor gör. Det större antalet timmar på förvärvsarbete vägs dock inte upp av den betydligt större andelen obetalt omsorgs- och hushållsarbete som kvinnor utför. 16) Figur 11. Genomsnittlig tid för aktiviteter år 2010, 2000 och 1990. Befolkningen 20 84 år. Alla veckodagar, Timmar per dag 12 10 8 6 4 2 0 Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Förvärvsarbete, totalt Hemarbete, totalt Personliga behov, totalt Fritid, totalt 2010 2000 1990 Källa: SCB 15) Socialförsäkringsrapport (2013:8), s. 30. 16) Socialförsäkringsrapport (2013:9), s. 32. 20

Det är också viktigt att notera att vid skattningar av arbetstid riskerar det obetalda arbetet att underskattas i jämförelse med det betalda arbetet. Det beror på att vid mätning av betalt arbete ingår tid för pauser, som exempelvis fika och lunch, medan det obetalda arbetet enbart mäter den faktiska tiden som läggs på respektive uppgift. 17) Det finns forskning som indikerar ett samband mellan användandet av föräldraförsäkringen och framtida fördelning av betalt och obetalt arbete. Redan innan barnets födelse skiljer antalet arbetade timmar per vecka åt mellan kvinnor och män. Den bilden förstärks när barnet har fyllt 1,5 år. Innan föräldraledigheten arbetade 65 procent av kvinnorna och 70 procent av männen heltid. Efter att barnet fyllt 1,5 år arbetade 57 procent av kvinnorna och 65 procent av männen heltid. 18) Tabell 2. Antalet arbetade timmar per vecka, inklusive övertid, procent Arbetade timmar per vecka Andel kvinnor Innan föräldraledighet Idag Andel män Innan föräldraledighet 1 34 19 29 2 5 35+ 80 71 98 95 Idag Källa: Försäkringskassan När barnet har fyllt 1,5 år har 65 procent av kvinnorna någon gång arbetat deltid jämfört med 23 procent av männen. Majoriteten av kvinnorna som någon gång har arbetat deltid har gjort det längre än ett år. Den största gruppen av männen har gjort det i mindre än ett år. Den här fördelningen av betalt arbete får konsekvenser för fördelningen av omsorgsarbete och hushållsarbete i hemmet: Kvinnor utför majoriteten av omsorgsarbetet i relation till barnen i hushållet. 76 procent av kvinnorna utför mer än 50 procent av omsorgsarbetet, vilket ska jämföras med 20 procent av männen. Kvinnor står dessutom för en ännu större andel av planeringen av omsorgsarbetet än själva genomförandet. 19) Det förefaller vara så att hushållsarbetet är något mer jämt fördelat. Cirka 30 procent av både kvinnor och män utför mellan 51 och 60 procent av hushållsarbetet. Däremot är det hela 41 procent av kvinnorna som utför mer än 61 procent av hushållsarbetet, jämfört med enbart 18 procent av männen. Precis som för omsorgsarbete är planeringen av hushållsarbetet mer omjämställt fördelat än själva utförandet. 20) 17) Socialförsäkringsrapport (2013:9), s. 10. 18) Socialförsäkringsrapport (2013:9), s. 21. 19) Socialförsäkringsrapport (2013:9), s. 22 23. 20) Socialförsäkringsrapport (2013:9), s. 23. 21

Fördelningen av föräldraledigheten och hur paren fördelar det obetalda arbetet kvarstår ett antal år senare. Ju större andel av föräldraledigheten som kvinnan tar ut, desto större andel av hushålls- och omsorgsarbetet utför hon. Samma samband finns hos männen, men eftersom det är kvinnorna som tar ut den större andelen av föräldraledigheten är det också de som utför den större andelen av hushållsarbetet. 21) Den påverkan kvinnors deltidsarbete har på lön och löneutveckling får inte bara effekt på kort sikt i form av låg lön och låga ersättningsnivåer i olika socialförsäkringssystem. På lång sikt påverkar det även pensionen. Kvinnors sjukfrånvaro högre än mäns Under 1970- och 1980-talet ökade kvinnors arbetskraftsdeltagande från 65 procent av männens år 1970 till 90 procent av männens 1990. Det finns ingen officiell statistik som anger vilken grupp av kvinnor som ökat sitt arbetskraftsdeltagande, men med tanke på utbyggnaden av barnomsorgen och av föräldraförsäkringen under samma period tyder på att det främste var kvinnor med småbarn som ökat sitt deltagande på arbetsmarknaden. När det gäller sjukfrånvaro var det under 1960- och 1970-talet ingen större skillnad mellan kvinnor och män. Från 1980-talets början och framåt har emellertid kvinnor haft fler sjukpenningdagar än män. 22) Under 1994 var kvinnors sjukpenningtal 25 procent högre än mäns. År 2002 var motsvarande siffra 71 procent. Därefter har sjukpenningtalet för både kvinnor och män minskat, men skillnaderna kvarstår. 23) Andelen kvinnor som arbetar har ökat under de senaste 30 åren. Samtidigt tar kvinnor fortfarande det största ansvaret för omsorg om barn och hushåll. Ett utfall av den ojämna arbetsfördelningen mellan kvinnor och män skulle kunna vara sämre hälsa och ökad sjukskrivning. Att kvinnors sjukfrånvaro ökar under graviditeten för att sedan minska under föräldraledigheten är inte särskilt konstigt. Det som däremot är anmärkningsvärt är könsskillnaderna i sjukfrånvaro efter det att barnet har fyllt ett år. Då börjar kvinnors genomsnittliga sjukfrånvaro att stiga brant för att bli ungefär det dubbla jämfört med männens då barnet är runt två år gammal. Betydelsen av barn är stor för könsskillnaden i sjukfrånvaro inom hushållet. Den största betydelsen för könsskillnaden i sjukfrånvaro återfinns under perioden efter barnets födelse och upp till femton år fram i tiden. Eftersom kvinnors arbetsmarknadsdeltagande har ökat under den studerade perioden kan könsskillnaden i engagemang för barn och familj förklara den ökade skillnaden i sjukfrånvaro mellan kvinnor och män. En viktig slutsats värd att notera är att närvaro av barn har olika betydelse för kvinnor och män. Vid mättillfället innebar närvaro av barn mindre sjukfrånvaro för män, medan kvinnor löpte en större sjukskrivningsrisk. 24) 21) Socialförsäkringsrapport (2013:9), s. 28 29. 22) Angelov m fl (2011), s. 4, 7. 23) Försäkringskassan (2012:14), s. 11. 24) Angelov m fl (2011), s. 40 44, 51 52. 22

Det finns även andra orsaker till att kvinnors sjukskrivningstal har ökat. En sådan är arbetsmiljön. När Försäkringskassan analyserade sjukskrivningar längre än 14 dagar konstaterades att de grupper som uppvisat högst ersatt sjukfrånvaro framför allt är sådana med en fysiskt ansträngande arbetsmiljö med bland annat tunga lyft, upprepade arbetsmoment och obekväma arbetsställningar. Anställda i dessa yrken har ofta även svårare att anpassa sin arbetsmiljö och sina arbetsuppgifter vid sjukdom och nedsatt arbetsförmåga. Det kan också vara så att personer med sämre hälsa och arbetsförmåga i större utsträckning har börjat arbeta i dessa yrken. 25) Sambandet mellan kvinnors föräldraskap och sjukskrivning Normer kan betraktas som outtalade regler som alla antas känna till med som det sällan pratas om. Normer har stark makt över mänskligt beteende, trots att de kan vara svåra att definiera och en se. Heléne Thomsson, ur Kvinnors sjukfrånvaro Utöver att deltid är norm i många kvinnodominerade branscher är kvinnor mer frånvarande från arbetsmarknaden än män eftersom de tar ut större delen av föräldraledigheten och har ett betydligt högre sjukskrivningstal. Hur kan vi då förstå att förutsättningarna för kvinnor och män ser så olika ut både i yrkeslivet och i familjelivet? Vad är det som styr att kvinnor fortfarande tar den största delen av ansvaret för barn och hem? Varför tycks det finnas en stark koppling mellan ansvaret för barn och hem å ena sidan och ohälsa å den andra sidan? Och hur skulle vi kunna förändra rådande situation? Könstillhörigheter spelar alltid roll och har betydelse för hur människor formar sina liv. Det finns ett oändligt antal normer som utgår ifrån antagandet att människor antingen är kvinnor eller män. Normerna beskriver vad som kan anses normalt för en kvinna respektive en man. Dessa normer blir extra starka och tydliga när kvinnor och män blir mammor respektive pappor. Normerna kan säga en rad saker; som att kvinnor är den primära föräldern. De kan också säga att det är helt naturligt att kvinnor har dubbel arbetsbörda och därför är mer sjuka än män. Normer kan även säga att män som har fått barn har en partner som tar huvudansvaret för barn och hem, och därför kan män arbeta mer. De kan också säga att kvinnor inte är värda att satsas på i arbetslivet eftersom de kommer att få barn och vara borta från jobbet. 26) 25) Socialförsäkringsrapport (2012:14), s. 17. 26) Thomsson (2013), s. 18 21. 23

Som konstaterats tidigare i rapporten är kvinnors sjukfrånvaro dubbelt så hög jämfört med mäns när barnet är två år. Denna skillnad finns kvar i upp emot 15 år efter barnets födelse. Kvinnors sjukfrånvaro lyfter en rad frågor om upplevelser av att skaffa barn, förväntningar på att prioritera barn, ett lågt värde på arbetsmarknaden, diskriminering och kanske frustration över att vara utbildad men ändå bli bortprioriterad i arbetslivet. Ojämställd hälsa och svårförklarade olikheter i sjukfrånvaromönster mellan kvinnor och män som får barn kräver en analys av samhällets normsystem. 27) Det är inte osannolikt att tänka sig att kvinnor i barnafödande ålder lever i en situation där det ställs höga krav i både arbetsliv och från kvinnorna själva. Det yrkesliv som möter kvinnor är kanske inte vad de heller har förväntat sig. Ojämställda strukturer och bemötanden kan tänkas krocka både med egna och andras förväntningar på lön och karriärmöjligheter. Även i mansdominerade yrken som generellt har högre löner, har kvinnor lägre löner än män. Få kvinnor ifrågasätter detta. Ojämställdhet på arbetsplatsen kan bidra till stress och psykisk ohälsa hos kvinnor, men inte i lika hög utsträckning hos män. Det finns forskning som tyder på att företag med små könsskillnader har en mer jämställd fördelning av sjukfrånvaro. Män tycks mer eftertraktade till arbeten som kräver kontinuitet, ger hög lön och stort beslutsutrymme över verksamheten. Män tycks också välja den typen av arbeten. Kvinnor tycks mer eftertraktade och själva välja arbeten med sämre lön och mindre beslutsutrymme. Är ohälsa en orsak till att välja en svagare anknytning till och karriärmässig satsning på förvärvslivet? Eller är den svagare kopplingen till förvärvslivet en orsak till ohälsan? 28) Det är problematiskt att mammor har huvudansvaret för omsorgen om barn eftersom det bland annat innebär att kvinnor överlag för en svagare position på arbetsmarknaden. 29) Siffror från Statistiska centralbyrån visar tydligt att kvinnors arbetsliv är mer osäkert än mäns. På hela arbetsmarknaden är betydligt fler kvinnor än män visstidsanställda och ungefär var tredje kvinna arbetar deltid. 30) Att ha en svagare anknytning till arbetsmarknaden kan innebära att bli ekonomiskt beroende av sin partner, det tillsammans med ansvar för andras välbefinnande kan givetvis bli en stress och påverka hälsan negativt. Samtidigt kan det skapa ett egenvärde i känslan av att vara behövd. Om ansvarstagande i föräldrarollen innebär mer bekräftelse än den som yrkeslivet ger är det kanske inte orimligt att välja det som i stunden upplevs som mest socialt och psykologiskt belönande. Identiteten som mamma kan i vissa fall blir stark om exempelvis yrkesidentiteten är svag. 31) 27) Thomsson (2013), s. 17 21, 24, 28. 28) Thomsson (2013), s. 26 30. 29) Thomsson (2013), s. 18 21, 28 30. 30) http://www.scb.se/sv_/hitta-statistik/artiklar/kvinnors-arbetsliv-mer-osakert/ 31) Thomsson (2013), s. 7 8, 18 21, 29 30. 24

Det kan vara frivilligt att gå ner i arbetstid. En egen vald strategi med syfte att kunna vara mer med barnen, samt att ha mer fokus och ork till privatlivet. Det kan också vara en ofrivillig situation som många kvinnor hamnar i på grund av andras bedömningar av vad de kan och borde göra. Män å andra sidan väljer sällan att arbeta deltid eller att arbeta nära hemmet när de får barn. Den som bryter mot en norm som andra ställer sig bakom, som exempelvis att det är mamman som ska gå ner i arbetstid när barnen är små, väcker ofta omgivningens uppmärksamhet och ifrågasättande. Även om ifrågasättandet inte är illa menat kan det sluka energi och tära på lusten att gå emot. Dömandet gäller inte enbart det avvikande beteendet, utan handlar ofta om att normbrytaren betraktas som en avvikande person. Det går att bryta normer. Personer som har en högre status eller position i en grupp eller i samhället har större påverkan på övergripande normer. De har även en större tillåtelse från omgivningen att bryta mot normer än de som har lägre status. Genom historien finns exempel på hur kvinnor tagit efter mäns beteende. Som att kvinnor med status började bära långbyxor, vilket till en början väckte uppseende men med tiden tog andra kvinnor att ta över detta beteende och det normaliserades. Ett exempel på ett långsamt normbrott är just att män tar ut mer föräldraledighet än vad som är brukligt att män gör. Framför allt är det männen i tjänstemannayrken som bryter normen gällande uttag av föräldraledighet. Här sker en normförskjutning, om än en mycket långsam sådan. Samtidigt kräver denna normförskjutning en annan, nämligen att kvinnor tar ut mindre föräldraledighet än vad som är brukligt. Här krockar en normbrytande utvecklingstrend med en vardag där kvinnor som tar huvudansvaret för sina barn belönas genom att betraktas som normala och bra mammor, kanske av både omgivningen och sig själva. Det är också viktigt att understryka att mildare normbrott, som att klä sig i annorlunda kläder, kan betraktas som enbart lite kul, eller som civil olydnad. Stora normbrott däremot, som att män tar en allt större del av föräldraledigheten, många gånger väcker ifrågasättanden. I den stund då valet görs angående om det är mamman eller pappan som ska vara hemma den största delen av tiden kan det upplevas som tryggare och mer belönande att välja det som är brukligt och förväntas, nämligen att det är kvinnan som tar det största ansvaret och större delen av föräldrapenningdagarna. 32) 32) Thomsson (2013), s. 18 21. 25

Ett viktigt inslag i svensk jämställdhetspolitik har länge varit att öka pappornas uttag av föräldraledighet. Ett syfte med det är att öka möjligheterna för både kvinnor och män att kombinera arbetsliv och familjeliv, att avbrotten i förvärvsarbete ska bli mer jämnt fördelade. En sådan utveckling skulle i sin tur minska risken för att arbetsgivare diskriminerar mammor och tänkta blivande mammor på arbetsplatsen och arbetsmarknaden. 33) Ett sätt att bryta normen och förväntningen om att det framför allt är kvinnor som ska ta huvudansvaret för familj och hem är att öronmärka en tredjedel av föräldrapenningdagarna till vardera föräldern. Det är svårt att veta vilket utfall en såda reform skulle få. Skulle män exempelvis låta föräldrapenningdagar brinna inne istället för att ta ut dem? Sannolikt skulle det bidra till en normförskjutning där förväntningar på kvinnorna skulle förändras. Inte bara de förväntningar kvinnor har på sig själva, eller de förväntningar deras partner har på dem, utan också arbetsgivarens och samhällets förväntningar. Om det finns en koppling mellan familjebildande och sjukskrivning skulle det även i förlängningen innebära att kvinnors sjukfrånvaro skulle minska. Ett steg på vägen i rätt riktning är den nya försäkringen för föräldrapenningtillägg som finns sedan årsskiftet. Man kan befara att den tidigare lösningen med de olika förbundsavtalen gjorde det dyrt för arbetsgivarna att anställa potentiella småbarnsföräldrar. Eftersom kvinnor tar ut den större delen av föräldrapenningdagarna kan man också befara att konstruktionen med föräldralön gjorde arbetsgivarna mindre benägna att anställa kvinnor i barnafödande ålder. En gemensam, avtalad försäkring har flera fördelar som bland annat en ekonomisk omfördelning mellan man- och kvinnodominerade förbund, så länge mäns och kvinnor uttag av föräldraledighet är ojämnt fördelad. Förenklat kan man säga att försäkringen kompletterar ersättningen från föräldraförsäkringen upp till 90 procent av lönen under 180 dagar. Det återstår att se om detta kan få någon effekt i from av ett mer jämnt uttag av föräldrapenningdagarna. 33) Thomsson (2013), s. 10. 26

7. Vikten av att göra det möjligt för kvinnor att arbeta heltid För individen kan valet att deltidsarbeta vara ett uttryck för allt ifrån frivilligt till ofrivilligt deltidsarbete, men i många fall kanske preferensen ligger någonstans där emellan. Den kan också förändras över tid. Det är också skillnad mellan personer som arbetar deltid på en heltidstjänst och personer som har en deltidstjänst. Vad som började som självvalt deltidsarbete kan med tiden bli ofrivilligt, och tvärtom, särskilt för den som har en deltidsanställning. 34) Det finns anställda som frivilligt väljer att gå ner i arbetstid eller att arbeta deltid, men många kvinnor i arbetaryrken har inte en heltidstjänst i botten. När de väl vill gå upp i arbetstid finns inte den möjligheten. Deltidsarbete är också problematiskt utifrån det som diskuterades i slutet av föregående avsnitt, nämligen att det också finns starka normer som styr livsval. På hela arbetsmarknaden arbetar ungefär var tredje kvinna och var tionde man deltid. Nästan 207 000 kvinnor och 71 000 män skulle hellre jobba heltid. De arbetar deltid därför att lämpligt heltidsarbete saknas. Drygt 143 000 kvinnor uppger att de arbetar deltid för att de tar hand om barn. Bland männen är det cirka 18 000 som uppger att de arbetar deltid av samma orsak. Många kvinnor uppger också att arbetet är för fysiskt och/eller psykiskt krävande för att orka arbeta heltid. 35) 34) Jönsson L. och Hartman L. (2008), s. 22. 35) http://www.scb.se/sv_/hitta-statistik/artiklar/kvinnors-arbetsliv-mer-osakert/ 27

Figur 12. Orsak till deltidsarbete för personer i åldern 20 64 år 2012 Lämpligt heltidsarbete saknas/söker heltid Vård av barn Vill inte heltidsarbeta, uppger inget skäl Egen sjukdom/nedsatt arbetsförmåga Studier Arbetet är fysiskt och/eller psykiskt krävande Har flera jobb Vård av både barn och vuxna anhöriga/släktingar Vård vuxna anhöriga/ släktingar Övrigt Uppgift saknas 0 50 100 150 200 250 Kvinnor Män Antal i 1 000-tal Källa: SCB När Kommunal frågade medlemmarna uppgav var tredje att de vill arbeta heltid men att den möjligheten inte finns på deras nuvarande arbetsplats. Ungefär var femte uppgav att arbetet är för fysiskt och/eller psykiskt krävande för att orka arbeta heltid. 36) Makten över tiden och arbetet Köns- och klassmönster är uppenbara i frågor om makt och inflytande i arbetslivet. Den bilden förstärks ytterligare om faktorer som bland annat psykisk och fysisk ansträngning läggs till bilden. 37) Kommunal har i tidigare rapporter konstaterat att det framför allt är kvinnor i arbetaryrken som har en svagare anknytning till arbetsmarknaden. 38) LO:s rapport Tid, makt och pengar jämför män och kvinnor i arbetar- och tjänstemannayrken. Det är tydligt att kvinnor i arbetaryrken sticker ut när det gäller andelen tidsbegränsade anställningar, deltid och oregelbunden arbetstid. Runt 45 procent av kvinnorna saknar även inflytande över arbetstidens förläggning. Kvinnor i arbetaryrken i bland annat offentlig sektor har minst möjlighet att bestämma över sin arbetstakt, något som har stor betydelse för hälsan. 39) En bra arbetsmiljö och en rimlig schemaläggning är av vikt för att kvinnor ska orka arbeta 36) Kommunals medlemspanel (2013). 37) LO (2014), s. 5 7. 38) Exempelvis: (2013) Visstid på livstid? och (2014) Är det är okej? 39) LO (2014), s. 5 7. 28