Jag tänker inte lämna Ramallah! Nummer 2 2003 Pris 25 kr

Jag tänker inte lämna Ramallah! Nummer 2 2003 Pris 25 kr

Innehåll 2 ges ut av Palestinagrupperna i Sverige (PGS). Tidskriften kommer ut med fyra nummer per år. Presslagt 030512 Bild framsidan: Jennie Johansson Ansvarig utgivare Lisa Norman I redaktionen Yvonne Fredriksson Ken Schubert Adnan Abou-Chakra Rebecca Hybinette Frank Fredriksson Anna Wester Redaktör och layout Håkan Brunnström Innehållet För innehållet i osignerade artiklar svarar redaktionen. För innehållet i signerade artiklar svarar respektive författare. Redaktionen ansvarar inte för insänt, ej beställt material. Adress Palestina Nu Palestinagrupperna i Sverige Tegelviksgatan 40 116 41 Stockholm 08-641 72 88 E-post info@palestinagrupperna.a.se Hemsida www.palestinagrupperna.a.se Prenumeration Löpande 4 nummer per år: 90 kr Institutioner 130 kr Postgiro 55 57 21-0 adress se ovan Annonser Helsida 2 500 kr, Halvsida 1 400 kr, Kvartssida 800 kr ISSN 1100-4746 2003 Palestinagrupperna i Sverige Tryckt hos Tryckverksta n, Örebro Ledare: OM INTE OM FANNS sid 3 Försvara folkrätten! sid 4 USA:s och Storbritanniens åsidosättande av internationell rätt är ett hot mot det palestinska folkets rätt till självbestämmande. Israel tar tillfället i akt att intensifiera sin ockupationspolitik... Rättegången mot Marwan Barghouti en politisk skådeprocess sid 6 Den 12:e april förra året greps Marwan Barghouti i sitt hem i Ramallah. Det var den israeliska armén som arresterade honom... Omvägen över bosättningarna på vägen till fred sid 7 Vad som än händer i Irak kommer den så kallade Road Map (vägkartan för fred) snart att hamna högst upp på Mellanösterns diplomatiska dagordning. Inte oväntat är den israeliska regeringen tidigt ute... Besök i palestinska byar utmed den israeliska säkerhetsmuren sid 8 Den 31 mars besökte, på initiativ av Sveriges Generalkonsulat i Jerusalem, EU:s lokala samordningsgrupp för humanitära frågor, tillsammans med UNRWA, palestinska byar utmed den s.k. israeliska säkerhetsmuren... Det Palestinska Nationella Initiativet (Al Mubadara) sid 10 Den 17 juni 2002 tillkännagav en grupp palestinska ledare lanseringen av det Palestinska Nationella Initiativet vid en presskonferens i Ramallah... De palestinska barnens rättigheter sid 12 Den 5 april är de palestinska barnens rättigheters dag. Defence for Children International skrev med anledning av detta följande uttalande... Jag tänker inte lämna Ramallah! sid 14 Fouteen Ansara är 22 år, hon studerar engelska vid universitet och arbetar som receptionist på ett av stadens finare hotell. Så långt skulle hon kunna vara som vilken svensk tjej som helst, men... Krönika: Per Gahrton sid 17 Palestinsk stat på USA-villkor bättre än fortsatt Israelockupation? Palestinafakta: Kristna i Palestina, palestinsk befolkning... sid 18 Rehabiliteringsprojektet i norra Libanon sid 20 Vad är PGS? sid 22 Intervju med David Henley. DET FINNS PÅ JORDEN Mahmoud Darwish sid 24 BESTÄLL FRÅN PGS sid 25 Landet runt sid 26 www.palestina.nu

Ledare I R A K OM INTE OM FANNS President George W Bush och premiärminister Tony Blair har gjort en gemensam utfästelse att ta itu med Palestinakonflikten. Nu skall det bli fart på fredsprocessen genom den s.k. vägkartan för fred (Roadmap to peace) sombygger på en förhandlingsprocess med olika interimfaser som Osloprocessen fast nu med en domarkvartett bestående av USA, FN, EU och Ryssland som skall godkänna processen. Detta skulle kunna vara en milstolpe i fredsprocessen Om det hade funnits någon kompromissvilja hos den israeliska regeringen. Om Sharon och hans regering hade varit villiga att dra tillbaka den israeliska armén från ockuperat område. Om det hos Israels regering hade funnits någon politisk vilja att återlämna de illegala bosättningarna till palestinierna. Om den amerikanska regeringen hade varit villig att utöva påtryckningar på den israeliska regeringen. Om den amerikanske presidenten varit hederlig och inte i första hand tagit hänsyn till viktiga lobbygrupper och ekonomiska donationer till sin egen presidentvalskampanj. Om George W Bush hade varit övertygad om att fredsinitiativet tjänade hans intressen istället för att se det som ett köttben han ger sin brittiska pudel. Om Tony Blair varit övertygad om att fredsinitiativet tjänade hans intressen istället för att se det som ett tomt löfte som skall få tyst på den kritiska brittiska opinionen. Om FN hade haft någon verklig makt. Om Europa hade haft förmåga till politisk enighet. Detta fredsutspel är inget annat än en politisk dimridå för att avleda den mediala uppmärksamheten från det verkliga innehållet i den Pax Americana som koalitionen Bush-Blair är i färd med att etablera i Mellanöstern. En ny ockupation har inletts i Irak och i skuggan av det senaste kriget har Israels regering trappat upp våldet i det ockuperade Palestina. Sharon är ju Bush främste vapendragare i kriget mot terrorismen i Sharons strategi är detta liktydigt med ett krig mot hela det civila samhället i Palestina. Den enda positiva slutsats man kan dra av det senaste fredsutspelet är att inte ens den amerikanske presidenten är okänslig för världsopinionen. Detta ställer oss inför uppgiften att intensifiera våra ansträngningar! För att försvara folkrätten i hela Mellanöstern! För att FN-resolutionerna skall gälla även för Israel! För att ockupationen av Palestina skall upphöra! För att bosättningarna skall bort! För att riva apartheidmuren! Låt oss aldrig glömma dem som betalat det högsta priset för Bush-Blair-Sharons politik! I Palestina och Irak har man aldrig känt av någon vägkarta för fred dagligen får man känna av deras vägkarta för krig och ockupation. Lisa Norman Palestinagrupperna i Sverige 3

Politik Försvara folkrätten! Jan-Åke Fält USA:s och Storbritanniens åsidosättande av internationell rätt är ett hot mot det palestinska folkets rätt till självbestämmande. Israel tar tillfället i akt att intensifiera sin ockupationspolitik. Kränkningar av de mänskliga rättigheterna ökar i omfattning och tidigare förskonade fredsaktivister från väst blir nu skjutna till döds. allt tal om USA som fredsmäklare helt otänkbart. USA och Storbritanniens krig mot Irak motiverades med att Irak hade massförstörelsevapen och att landet var farligt för omvärlden. Saddam Hussein och hans regim måste störtas i preventivt syfte. En månad efter alliansens angrepp har inga som helst bevis presenterats för att Irak innehar dessa vapen. och har förtydligats i Deklarationen Om Principer För Internationell Rätt antagen av FN:s generalförsamling, resolution 2625, 24 oktober 1970: No state or group of States has the right to intervene directly or indirectly, for any reason whatever in the internal or external affairs of any other State. Consequently, armed intervention and all other forms of interference or attempted Demonstration vid Mynttorget, Stockholm; en påminnelse om den israeliska apartheidpolitiken. FOTO: Gunilla Nilsson. Israel och USA begår samma brott Alla seriösa bedömare är överens om att USA:s befrielse av Irak är ett uppenbart brott mot folkrätten. För små länder och nationsbildningar som det palestinska självstyret är försvaret av internationell rätt livsviktig. Nyckeln till förståelse och lösning av den palestinskiraeliska konflikten är att inse att varaktig fred endast kan åstadkommas om den olagliga israeliska ockupationen av Västbanken och Gaza upphör. Då både USA och Israel begår samma brottsliga ockupationspolitik i Mellanöstern så blir 4 Däremot har operation Iraqi Freedom lett till att den irakiska befolkningen numera styrs av general Jay Garner. Han har gjort sig känd som nära vän och anhängare av Israels premiärminister Sharon. I praktiken förvandlas Irak till en modern koloni där beslutsfattarna sitter i Washington. FN, Israel och internationell rätt Syftet bakom FN:s bildande var att förhindra krig mellan länder och att slå vakt om staters rätt att besluta om sin egen framtid utan andra länders inblandning. Dessa avsikter återspeglas i FN-stadgan threats against the personality of the State or against its political, economic or cultural elements, are violation of international Law. Under alla år sedan staten Israels bildande har FN genom ett otal resolutioner krävt att Israel följer internationell rätt och respekterar mänskliga rättigheter. Insikten att Israel måste uppfylla dessa krav har vunnit allt större terräng hos den internationella opinionen. I avsaknad av militära resurser är den internationella rätten den hävstång som sakta men säkert urholkar Israels position. Den har gett

Politik STOPPA ISRAELS VÅLD MOT INTERNATIONELLA AKTIVISTER Pressmeddelande (17 april) från ISM (International Solidarity Movement) i Stockholm: Den senaste månaden har tre ISM-aktivister blivit brutalt drabbade av Israels ockupation av Palestina. Vägen till Beit Sahour en väg med förhinder. FOTO: Jennie Johansson. den palestinska befolkningen ett moraliskt vapen som undergräver Israels ockupationspolitik. Men med utvecklingen i Irak har folkrätten fått sig en ordentlig törn. USA och Storbritannien har visat att deras vapenmakt är starkare än FN. Sharon kan nu med än större tillförsikt fortsätta att ignorera alla FN-beslut och fortsätta att kränka mänskliga rättigheter. Om amerikanska soldater kan skjuta ihjäl irakiska kvinnor och barn i misstänkta skåpbilar, så får man väl förstå om nervösa israeliska soldater gör detsamma! Om USA kan skjuta ihjäl utländska journalister på Palestine Hotel i Bagdad, så varför ska Israel inte kunna göra detsamma i Ramallah! Ökade angrepp mot den palestinska befolkningen I skuggan av kriget i Irak har Israel trappat upp attackerna mot det palestinska civila samhället. FN:s kontor för samordning av humanitära frågor rapporterar att närmare 100 palestinier dödats under mars och början av april. Under samma period har 375 palestinier skadats av den israeliska militärens ökade framfart på Västbanken och Gaza. De utstuderade kollektiva bestraffningar där bulldozers river palestinska hem fortsätter. Under april i år har ett tjugotal hus raserats och vi ser nu en ökad omfattning av denna perversa bestraffning. Under de senaste två åren har ca 800 hus förstörts av de israeliska myndigheterna. På Västbanken och i Gaza har den israeliska armen ökat den militära våldsanvändningen. F-16 plan och helikoptrar bestyckade med missiler används allt oftare, med följd att hela bostadskvarter har raderats ut. Konfiskationen av mark i samband med bygget av muren mellan Västbanken och Israel har hittills drabbat tusentals palestinier. Idag omfattar muren ca 15 mil och ytterliggare 25 mil mur är planerat. ISM-aktivister mördas Ett helt nytt inslag i den israeliska politiken är att även fredsaktivister från Europa och USA blivit lovligt byte för israeliska soldater. Under fyra veckor under mars och april har två fredsaktivister från International Solidarity Movement (ISM) dödats och en skadats allvarligt. Dessa tre ungdomar bar västar som visade att de var fredaktivister. Slutsatsen är att det inte handlar om misstag utan att Israel nu medvetet testar gränserna för hur långt de kan gå för att skrämma och tysta den internationella opinionen. Persson måste agera Opinionen mot folkrättsbrotten får inte låta sig tystas av den senaste utvecklingen. Folkrätt och inte knytnävsrätt måste bli måttstock i Mellanöstern. Av den svenska regeringen och framför allt av Göran Persson måste vi kräva att Sverige sätter kraft bakom FN:s princip om alla folks rätt till självbestämmande. * 16 mars krossades Rachel Corrie till döds av en israelisk bulldozer i Rafah när hon försökte skydda ett palestinskt hus från rivning. * 5 april träffas Brian Avery av en israelisk kula i huvudet i Jenin. Brian har fått omfattande skador i ansiktet och vårdas på ett sjukhus i Haifa. * 10 april skjuts Tom Hurndall av en israelisk prickskytt i huvudet då han försöker hjälpa barn att komma i säkerhet från israelisk eldgivning. Tom är förklarad hjärndöd. För mer information se www.palsolidarity.org Om ISM..de kan mycket väl vara allt som vi har kvar mellan vad vi påstår oss vara och vad vi finner att vi har blivit långt bortom våra egna värsta mardrömmar av förföljelse och utplåning som folk. Danny Dworsky reservist i israeliska arméns Military Justice Department Palestine Chronicle 23 april, 2003. Se även www.ism-sweden.org 5

Palestina Rättegången mot Marwan Barghouti en politisk skådeprocess Den 12:e april förra året greps Marwan Barghouti i sitt hem i Ramallah. Det var den israeliska armén som arresterade honom och förde honom till ett förhörscenter i Jerusalem. Detta gripande är ett brott mot Osloavtalet, som föreskriver att den palestinska myndigheten har det juridiska ansvaret i område A till vilket Ramallah hör. Marwan Barghouti är en vald politisk ledare i Palestina. Han är generalsekreterare för Al Fatah på Västbanken och medlem av det palestinska parlamentet. Gripandet av honom är även ett brott mot de internationella regler som föreskriver parlamentarisk immunitet för valda politiska ledare. Efter sin arrestering flyttades Marwan Barghouti till det israeliska förhörscentret Moskoviq där han utsattes för både fysisk och psykisk tortyr. Detta är ett brott mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna (artikel 5). Tortyr är dessutom förbjudet i israelisk lag. Den 26:e maj 2002 förflyttades Marwan Barghouti till ett fängelse i Israel, Petha Tikva Detention FOTO: www.freebarghouti.org Centre. Detta är ett brott mot 4:e Genèvekonventionen som klart föreskriver att man under ockupation inte får flytta fångar ur landet till den ockuperande maktens territorium. (Artikel 49 ). I nästan ett års tid har Marwan Barghouti hållits isolerad i fängelse i Israel utan att få ta emot besök av sin familj. Under lång tid har han inte heller fått ta emot besök av sina advokater. Detta är ett klart brott mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna artikel 10 och 12. Dessa artiklar handlar om att ingen person skall hållas en längre tid i fängelse utan att få möjlighet att försvara sig i en opartisk och oberoende domstol. Efter nästan ett år i isolering i israeliskt FOTO: www.freebarghouti.org fängelse inleddes en rättegång i en civil domstol i Tel Aviv Tel Aviv District Court. De israeliska myndigheterna behandlar Marwan Barghouti som en vanlig kriminell fånge som skall dömas efter israelisk strafflagstiftning. Anklagelserna mot honom är terrorverksamhet, konspiration, mord, medhjälp till mord och anstiftan till mord. Alla dessa punkter handlar om att Al Fatah skall stämplas som en terroristorganisation och på de anklagades bänk är den palestinska Intifadan. Det offentliga förhöret gjordes till ett propagandajippo i israelisk TV. I rättssalen släppte man bara in de journalister som var speciellt inbjudna och publiken var också speciellt inbjuden: extrema bosättarorganisationer och organisationer som representerar anhöriga till offer för palestinska självmordsbombare. De skrek och hotade Barghouti under rättegången. Sveriges regering borde protestera mot denna skandalösa rättskipning och kräva att Marwan Barghouti omedelbart skall friges. Regeringen borde också kräva av Israels regering att de släpper de hundratals palestinska fångar, som hålls inspärrade under lång tid utan rättegång och under vidriga humanitära omständigheter. Marwan Barghouti har själv talat om ett bra sätt för Israel att komma till rätta med sina säkerhetsproblem: Det enda sättet för Israel att uppnå säkerhet är att helt enkelt avsluta den 35 år gamla ockupationen av palestinskt territorium. Israel måste överge myten att det går att ha fred och ockupation samtidigt att fredlig samexistens är möjlig mellan herre och slav. Avsaknaden av säkerhet i Israel är helt beroende av avsaknaden av frihet i Palestina. Säkerhet kan bara uppnås efter att ockupationen är över. Lisa Norman Källa: www.freebarghouti.org 6

FOTO: Yvonne Fredriksson. Omvägen över bosättningarna på vägen till fred Danny Rubinstein, Ha aretz, 7 april 2003. Publiceras med tillstånd från Ha aretz. Översättning från engelska av Ken Schubert. Vad som än händer i Irak kommer den så kallade Road Map (vägkartan för fred) snart att hamna högst upp på Mellanösterns diplomatiska dagordning. Inte oväntat är den israeliska regeringen tidigt ute med att lägga tonvikten på bestämmelsen i planen som talar om slutet på terror, våld och uppvigling. Den amerikanska planen ger direktiv för olika steg av palestinska reformer och ett slut på intifadan, vilket ska leda till ett stopp för de israeliska intrången på Västbanken och i Gaza. Ett stort mått av optimism krävs om man ska tro att planen kommer att lyckas terrordåden ska upphöra, den israeliska armén ska dra sig tillbaka, de ockuperade områdena ska bli lugna och ett demokratiskt val ska hållas. The Road Map innehåller dock ytterligare en omtalad bestämmelse där Israel ska frysa utbyggnaden av de judiska bosättningarna inklusive den naturliga utökningen. Sådana villkor ter sig om möjligt ännu mer ouppnåeliga än säkerhetsbestämmelserna. Anledningen är att bosättningarna genom åren blivit en integrerad del av den israeliska vardagen. Man behöver inte vara särskilt skarpsinnig för att inse att ingen israelisk regering sedan 1967 kunnat eller velat hindra att bosättningar ständigt upprättats, utvecklats och utvidgats. Att Yamitområdet på Sinaihalvön utrymdes efter fredsöverenskommelsen med Egypten 1979 är undantaget som bekräftar regeln. Regeln är att det alltid funnits en väg att manövrera, slå tillbaka och undvika alla de förbud och inskränkningar som har påtvingats bosättarna. När allt kommer omkring har varje försök att avveckla bosättningarna lett till den motsatta effekten de har expanderat och förstärkts, och de judiska bosättarna har blivit Västbankens självklara härskare. Allt sedan rabbinen Moshe Levinger anlände till Hebron lagom till den judiska påsken 1968 i avsikt att fira helgen i patriarkernas stad, har en hel kultur vuxit fram kring bosättningarna, där fantasi och självbedrägeri varit de främsta kännetecknen. Förevändningen för att upprätta den judiska bosättningen i Hebron var att man ville bygga en religiös skola. Bosättningen Ma aleh Adumin skulle bli ett läger för arbetare och Shiloh motiverades med att arbetarna skulle ägna sig åt arkeologiska utgrävningar. I sinom tid följde även Talmon Alef, Talmon Bet och Talmon Gimmel. Varje gång hävdades att man inte byggde en ny bosättning, utan ett nytt kvarter i en redan befintlig bosättning. Så kom de senare årens utposter och den naturliga ökningen, ett hopkok av olika knep och trollkonster med ett enda syfte att bosättningsprojektet skulle öka och befästas. De enda som köpte dessa historier var de som ville ha judiska bosättningar i de ockuperade områdena. Från fredsprocessens början vid Madridkonferensen 1991 till och med Intifadans utbrott år 2000 fördubblades antalet judiska bosättare från ca 100 000 till 200 000 människor. Palestinierna brukar lägga till de ca 200 000 invånarna i Östra Jerusalems judiska förorter, vilket också inkluderar bosättare mitt i palestinska byar såsom Ras Al-Amoud, dit de första judarna flyttade så sent som förra helgen. Bosättningsprojektet har underlättats genom en storskalig konfiskering av palestinska markområden. Den israeliska förvaltningen har beslagtagit mark för påstådda militära syften och förklarat stora områden på Västbanken som statlig mark. Förfarandet har möjliggjorts, då största delen av marken på Västbanken inte är registrerad. Mark som tillhör frånvarande palestinier som vistas utomlands eller mark som avsatts för offentliga (judiska bosättningars) syften har beslagtagits och mycket pengar, mestadels statliga, har gått åt till att förvärva palestinsk mark via den privata marknaden. Yehezkel Lein från B Tselem, Israeli Information Center for Human Rights in the Occupied Territories, har genomfört en utförlig undersökning av bosättningsprojektet och beskrivit det invecklade och raffinerade juridiska system som israeliska regeringar utvecklat för att gynna bosättningarna och i allt väsentligt införliva dem med staten Israel. Dessutom kartlägger han den labyrint av statliga och offentliga anslag som säkerställer att bosättningarna får en strid ström av stora penningsummor. För att hejda bosättningarnas utveckling och tillväxt måste det till en social och politisk jordbävning i Israel. Det finns inte en chans att en regering ledd av Ariel Sharon ens kommer i närheten av denna Road Map. 7

Besök i palestinska byar utmed den israeliska säkerhetsmuren FOTO: PENGON. Följande text är hämtad ur en rapport skriven av vicekonsul Peter Lundberg, efter att Sveriges Generalkonsulat i Jerusalem tillsammans med EU:s lokala samordningsgrupp för humantiära frågor besökt palestinska byar utmed den isareliska säkerhetsmuren. Den 31 mars besökte, på initiativ av Sveriges Generalkonsulat i Jerusalem, EU:s lokala samordningsgrupp för humanitära frågor, tillsammans med UNRWA, palestinska byar utmed den s.k. israeliska säkerhetsmuren. Syftet med besöket var att studera livsvillkoren för palestinierna i dessa gränsområden och hur de påverkats eller kommer att påverkas av säkerhetsmurens dragning. De samlade intrycken från besöket var både skakande och djupt upprörande. 8 Muren Muren som i verkligheten främst är ett system av elstängsel, vallgravar, taggtrådsstängsel, övervakningskameror och vägar för patrullering omfattar ungefär samma storlek som ett svenskt motorvägsbygge. Drygt 40 meter breda avsnitt krävs för konstruktionen. Enbart vid smala gränsavsnitt, som när muren t. ex. skär igenom palestinska byar eller städer, bygger man med betongmur. Betongmuren är oftast bara någon eller några kilometer lång och övergår till elstängsel så snart det är fysiskt möjligt. Kostnaden för 100 m mur uppgår till ca 1 000 000 SEK 1. Den s.k. israeliska säkerhetsmuren tar sin början i den lilla landsortsbyn Salem på norra Västbanken. Den slingrar sig sedan genom det kulliga och bördiga palestinska odlingslandskapet ner mot städerna Tulkarem och Qalqilya som ligger utmed den gröna linjen. Målet är att dra en 36 mil lång separationsgräns inne på den palestinska sidan av gröna linjen. Därmed kommer minst 10 procent av Västbanken att exproprieras av Israel. Muren slutar troligtvis i en första etapp norr om Jerusalem. Därefter antas muren gå vidare med nya avsnitt söder om Jerusalem, runt Betlehem och vidare söderut runt Hebron 2. Om muren slutligen byggs runt hela Västbanken beräknas sträckan bli drygt 70 mil (se karta nästa sida). Den nya säkerhetsmuren blir tre gånger så lång som Berlinmuren och dubbelt så hög. 3 Runt staden Qalqilya slingrar sig numera en 8 meter hög betongmur med infällda bevakningstorn. Även muren gör anspråk på s.k. säkerhetszoner. Därför har flera palestinska bostadshus utmed murens dragning i staden jämnats med marken och fraktats bort för att bana väg för 30-40 m breda, släta fält. Fälten underlättar för vakterna i bevakningstornen att bättre övervaka områdena. Qalqilya är numera att liknas vid ett getto. Staden är helt innesluten av murar, vallgravar, elstängsel och vakttorn. Invånarna kan enbart kommunicera med omvärlden via en, av IDF kontrollerad, grind i stadens östra del.

Palestina Landsbygden drabbas troligen värst Städer som Qalqilya och Tulkarem är redan kända exempel på hur muren drabbar den palestinska civilbefolkningen. Situationen är, om möjligt, än mer alarmerande för landsbygdsbefolkningen. Byar kommer att skäras av och isoleras från centralorternas sjukvård, utbildning och arbeten. På flera håll kommer vattenkällor och odlingsmark att exproprieras i samband med murens dragning. Drygt 14 000 människor i 17 byar hamnar i nuläget mellan muren och den gröna linjen. Ytterligare 55 000 landsbygdsbor påverkas av murens dragning. Uppskattningsvis 3 000 familjer kommer att separeras från sina jordbruksmarker. 4 Generalkonsulatet har besökt byn Azzun Atma som är en av de byar som hamnar mellan gröna linjen och muren. Borgmästaren i byn berättade att byns 1 500 invånare tidigare varit helt beroende av arbete i Israel, detta upphörde dock i samband med den s.k. andra intifadan. Sedan konfliktens utbrott har jordbruket kommit att, återigen, få en allt större betydelse för byn. Enligt dragningen av muren kommer över hälften av byns jordbruksmarker (ca.1000 hektar) att hamna utanför byns gränser. Indikationer från IDF pekar på att bönderna troligtvis kommer att tillåtas färdas till sina fält genom särskilda grindar! Vart och om dessa grindar kommer att byggas är ännu högst oklart. Enligt uppgift från UNRWA finns grindarna inte med i den övergripande budget som fastställts för murprojektet. Det fanns även rykten om att bönderna eventuellt kommer att behöva betala någon slags vägtull vid in- och utpassering. I byn Ras Atiya var rektorn för byns mellanstadieskola oroad över hur han i fortsättningen skulle kunna få lärare att komma till hans skola. De tjugofem lärarna var från Qalqilya och kringliggande byar. Men eftersom muren kommer att skära av hans by från Qalqilya, kommer resvägen till staden att ändras från nuvarande 3 km till 30 km. Muren drabbar även den palestinska sjukvården. Byarna Habla, Ras Atiya, Izbat Jalud, Izbat Salman, Al Mudawwar och Izbat al Ashkar är bara några exempel på byar som tidigare kunnat nå sjukhusen i Qalqilya och Nablus på 20-40 minuter med ambulans. Med murens dragning kommer en akuttransport att ta upp emot 2-3 timmar, då är effekterna av vägspärrarna inte fullt inräknade. Muren en fråga om säkerhet eller erövring? Det är svårt för en utomstående besökare att förstå hur murens oerhört slingrande dragning skall fungera som ett reellt säkerhetsskydd. Gränsen blir troligtvis mycket svår att övervaka. På flera ställen gick muren i sådana slingor att man bitvis omgavs av muren från flera håll samtidigt! Det är slående hur detta projekt så tydligt fokuserar på att inkludera markområden (t. ex. vattenkällor) snarare än logiska dragningar med betoning på säkerhet. De reviderade förslagen från israeliska bosättarorganisationer (se karta) om att gå in djupare med muren på de palestinska områdena understryker resonemanget om att muren möjligen är en fråga om de facto erövring. Borgmästaren i byn Jayyus (se detaljkarta) berättade att byns odlingsmarker inklusive växthus, citrusodlingar och olivträd i stort sett kommer hamna på den israeliska sidan av muren. Byns odlingar uppgår till drygt 1200 hektar och ligger placerade mellan bosättningen Ar. Ram Shiml (Zufin) och byn Jayyus. De israeliska myndigheterna har valt att dra muren på Jayyus sida av odlingarna, vilket skiljer byn från odlingarna, trots att marken tillhör byn och inte bosättningen. Byn och odlingarna ligger drygt 2-3 km in på Västbanken. Murens slutgiltiga utformning? Borgmästaren i Jayyus frågade de tillresta besökarna från de olika konsulaten och representationskontoren om var lösningen på bybornas problem låg. Fanns det någon lösning överhuvudtaget? Är det enda alternativet för byborna att ta livet av sig och ta så många som möjligt med sig i döden frågade borgmästaren. Allt vi har är vår mark, nu tar de även den ifrån oss och vad gör ni åt saken frågade han besökarna från EU. Det blev tyst i rummet, ingen hade något omedelbart svar att ge borgmästaren. Sveriges Generalkonsulat april 2003, Peter Lundberg. Rapport till UD-MENA. 1 Enligt UNRWA. 2 Beslut om denna dragning är ännu inte fattat av den israeliska regeringen. 3 Enligt uppgifter från UNRWA och olika lokala palestinska MR- och miljöorganisationer (bl. a. PENGON). 4 PENGON, www.pengon.org, mars 2003 9

Politik Denna artikel ingår i en artikelserie, där olika palestinska organisationer fritt får presentera sina ståndpunkter. Samtidigt vill vi klargöra att PGS syn framgår på annan plats i tidningen och på hemsidan www.palestina.nu/program. Det Palestinska Nationella Initiativet (Al Mubadara) Översättning från engelska: Adman International AB Den 17 juni 2002 tillkännagav en grupp palestinska ledare lanseringen av det Palestinska Nationella Initiativet vid en presskonferens i Ramallah, under ledning av dr. Haidar Abdul Shafi, dr. Mustafa Barghouthi och Ibrahim Dakkak. Initiativets målsättning är att realisera palestinska nationella rättigheter och en hållbar, rättvis fred. Dessa målsättningar uppnår man för närvarande bäst genom inrättandet av en nationell interimsregering, ett omedelbart genomförande av demokratiska val på alla nivåer i det politiska systemet, reformering av politiska, administrativa och andra institutionella strukturer, i syfte att uppfylla det palestinska folkets behov. Det palestinska folket har offrat mycket under sin kamp för frihet, rättvisa och varaktig fred. De accepterar inte att uppoffringarna gjorts förgäves. Tvärtom så menar man att uppoffringarna måste omsättas i konkreta gärningar och resultat. Det är av största vikt att palestiniernas förmåga att komma igen, och deras beslutsamhet att befrias från 35 års militär ockupation kan förverkligas. Målen att få ett slut på den israeliska ockupationen av Västbanken och Gaza, samt avvecklandet av de israeliska bosättningarna måste uppnås. Först då kan en rättvis fred 10 Haidar Abdel Shafi läkare från Gaza, ledare för den palestinska delegationen vid fredsförhandlingarna i Madrid 1991 och initiativtagare till Al Mubadara. FOTO: Yvonne Fredriksson åstadkommas genom upprättandet av en suverän, oberoende, livskraftig och demokratisk palestinsk stat inom alla de territorier som ockuperats av Israel alltsedan 1967, och med Jerusalem som sin huvudstad. Initiativet kräver realisering av de FNresolutioner, som kräver ett tillbakadragande av Israel från Västbanken och Gaza, och garanterande av de palestinska flyktingarnas rätt att återvända till sitt hemland. Vid denna kritiska tidpunkt uppmanar Initiativet alla berörda parter att hindra den israeliska regeringen från att annektera de palestinska territorierna, och från att befästa sin diskriminerande politik med kantonisering och skapandet av ett apartheidsystem på Västbanken och i Gaza. Avsaknaden av verkliga interna reformer och av en strategi, har utgjort svagheter som Israel har försökt utnyttja i syfte att underminera den palestinska frågan, och splittra palestinierna internt. Det är nu nödvändigt att ta itu med arbetet av verkliga reformer genom att skapa interna politiska strukturer som är bäst ägnade att verka för frihet, oberoende och socioekonomisk utveckling. Grundläggande åtgärder, snarare än ytliga förändringar, måste till i syfte att återvinna det palestinska folkets förtroende här och i förskingringen. Initiativet är ett svar på kraven från allmänheten som kräver ökat deltagande i processen för att bygga upp nationen. De vill ha möjligheter att medverka i den rättvisa kampen för att få till stånd en oberoende, livskraftig, demokratisk stat som garanterar säkerhet, rättvisa, jämlikhet inför lagen och en värdig tillvaro för sina medborgare. Initiativet utgår från tron på folkets förmåga och på styrkan hos landets mänskliga resurser. Utmaningen består i att skapa de rätta förhållandena, som medger ett fullständigt och konstruktivt utnyttjande av denna kollektiva energi, och folkets medverkan i tillskapandet av nationella strukturer. Initiativet hävdar be-

Gatuliv i Betlehem. FOTO: Jennie Johansson. stämt att de interna reformerna och utvecklingen av statliga resurser, är något som rör det hela det palestinska folket och dess institutioner, och som ska genomföras med aktiv medverkan från deras sida, och inte bara som en följd av externa påtryckningar. Initiativet är avsett att utgöra en del av en dynamisk process, och ska inte uppfattas som ett förutbestämt recept för åtgärder. Det ska i stället betraktas som en katalysator i syfte att mobilisera folkets intellektuella, kulturella, sociala och politiska energi. Initiativet är och kommer att förbli öppet för alla, så att det kan bli ett medel för utveckling av en storskalig nationell demokratisk rörelse. Initiativets direkta målsättningar Skapandet av en interimsregering med en enhetlig strategi som bygger på principen om full delaktighet i beslutsfattandet. Arbeta för fria, demokratiska val för alla institutioner och politiska befattningar, inklusive presidentposten, det lagstiftande palestinska rådet (parlamentet) och lokala fullmäktigeförsamlingar, med internationell medverkan för säkerställande av fria val. Omstrukturering av de statliga institutionerna med tydliga mandat, förordningar och ansvarsfördelningar, för att säkerställa insyn, ansvarighet och motarbeta korruption. Implementerande av grundlagen och alla andra lagar som antagits av det lagstiftande palestinska rådet (PLC). Fördelning av makten med oberoende dömande och lagstiftande strukturer, samt en reformering av domstolsväsendet. Uppfylla behoven hos de fattiga och missgynnade, genom att inrätta program mot fattigdom som verkar genom sysselsättning och genom socialvårdsåtgärder. Mustafa Barghouthi läkare från Ramallah, ledare för UPMRC, en av PGS främsta samarbetspartners i Palestina. FOTO: Yvonne Fredriksson Förstärkning av de lokala fullmäktigeförsamlingarnas roll, samt tilldela tillräckligt med medel för att underlätta utövandet av deras mandat. Konsolidering och stärkande av det civila samhällets institutioner och garanterande av deras självständighet. Centralisering av den nationella budgeten och tillskapandet av ett utgiftssystem med insyn och med insyn från den lagstiftande församlingens sida. Eliminering av faktorer som kan leda till korruption och missbruk av makt och befogenheter. Omstrukturering av säkerhetsstyrkorna för att eliminera dubblering av strukturer, och för att säkerställa att de inte ingriper i ekonomiska, administrativa och politiska beslut. Säkerhetsstyrkorna ska lyda under lagen och under beslut som fattas av det oberoende domstolsväsendet, och deras huvuduppgift ska vara att värna om palestiniernas säkerhet. Utveckling och förbättring av grundläggande hälso-, utbildnings- och socialvårdsprogram. Främjande av ett uthålligt, högkvalitativt system för högre utbildning, som uppfyller det palestinska samhällets utvecklingsbehov. Fortsatt kamp för frigivning av alla palestinska fångar och internerade personer. Aktivera och engagera palestinier i förskingringen i arbetet att bygga nationen. Utveckla och öka ut den internationella rörelsen för solidaritet med det palestinska folket. Idag har Initiativet hundratals medlemmar runt om på Västbanken och Gaza från alla skikt i samhället. 11

Palestina De palestinska barnens rättigheter Översättning Yvonne Fredriksson Den 5 april är de palestinska barnens rättigheters dag. Defence for Children International skrev med anledning av detta följande uttalande: Mer än 424 barn har dödats Mer än 9 000 barn har skadats Mer än 1 400 barn har arresterats Mer än 150 skolor har bombats eller attackerats Det finns ca 1,7 miljoner palestinska barn på Västbanken och i Gaza idag, vilket utgör 53 procent av den totala befolkningen. Nästan alla dessa barn har upplevt åtminstone en kränkning av sina mänskliga rättigheter i sina korta liv, särskilt sedan början av Intifadan 2001. Brotten varierar från trakasserier och restriktioner av rörelsefriheten till förlust av utbildning, fattigdom och till och med förlusten av liv. Israel skriver ofta under och ratificerar lagstiftning som gäller de mänskliga rättigheterna och är känt som en demokratisk stat. Tyvärr, visar verkligheten något annat än dessa universella normer, särskilt när det gäller Israels behandling av det ockuperade palestinska folket. Nyhetstäckningen av dessa brott är vida spridda, med seriösa handlingar mot dessa brott från omvärlden är det inte. Det internationella samfundet borde leva upp till sitt ansvar att genomdriva dessa normer när stater bryter mot dem. Defence for Children International/ Palestinian Section uppmanar det internationella samfundet att påbörja sina handlingar idag, på de palestinska barnens dag. Palestinska pojkar i flyktinglägret Askar utanför Nablus. FOTO: Yvonne Fredriksson. Trender Det har varit en stegvis ökning i antalet dödade barn och barnarresteringar sedan början av Intifadan. Detta är del av en ökande trend i kränkningarna av alla barns rättigheter, som beror på Israels brutalitet när man handskas med palestinier på de ockuperade områdena. Ökningen av Israels brott och dess vårdslösa attityd till internationellt erkända rättigheter för ett ockuperat folk och dess barn har lett till denna situation. Barns liv har satts på spel, de har blivit nekade sina rättigheter till frihet och utbildning och som ett resultat har de förlorat sin barndom, sin trygghet och blivit traumatiserade. Den israeliska armén skiljer inte mellan vuxna och barn. Detta leder till situationer där de mest oskyldiga och sårbara i samhället, barnen, blir måltavlor och förnekas sina grundläggande mänskliga rättigheter. Under år 2002 sjönk antalet barn som dödades under sammanstötningar mellan israeler och palestinier, medan antalet barn som dog med anledning av ensidiga aktioner från israeliska trupper ökade dramatiskt. De flesta dödsfallen bland barn inträffade under kraftiga bombningar från luften och vid markattacker eller vid avrättningsattentat. Den israeliska invasionen Operation Defence Shield under mars-april 2002 till de områden som är under Palestinska Myndighetens kontroll ledde till den högsta siffran av dödsfall bland barn sedan starten av Intifadan. 12

Palestina Nästan 40 procent av det totala antalet dödade barn under 2002, inträffade under dessa 1 ½ månader. Dessutom arresterades många barn under denna period. Detta höga antal döda barn motbevisar Israels officiella förklaring att våld mot barn är en indirekt skada eller resultaten av tråkiga omständigheter. Det visar hellre på deras vårdslöshet med barns rättigheter. Djupt oroande är hur övergreppen mer och mer griper in i det dagliga livet för palestinska barn, medan de går till skolan, leker utomhus eller till och med inomhus. Under 2002 stängdes 850 skolor under 22 dagar och många fler attackerades. De blev temporärt övertagna av israelisk militär eller till och med förstörda. Fattigdom och undernäring har ökat trefaldigt jämfört med i början av Intifadan. Anledningen är stängningarna och utegångsförbuden som ständigt råder. Skyddet av barns rättigheter, i dess mest grundläggande form är absolut nödvändig och viktig i denna förvärrade situation som råder på de ockuperade områdena. Antalet kränkningar ökar hela tiden och detta kräver ett omedelbart fördömande och direkt handling från det internationella samfundet och ansvarstagande, samvetsgranna israeliska medborgare. Källa: www.dci-pal.org Intifadarapport 28 september 2000-17 april 2003 Palestinier dödade Totalt 2 405 Avrättningar 219 Av dessa barn under 18 år 451 Utbildning Antalet dödade palestinska studenter 351 Antalet förstörda palestinska skolor 318 Förstörd egendom Antalet palestinska hus som totalförstörts 2 316 Palestinier som blivit hemlösa 2 461 Palestinska hus som rivits på Västbanken och i Östra Jerusalem efter domstolsbeslut 820 Antalet träd som ryckts upp ur marken 227 995 Antalet förstörda växthus 475 Källor: Palestine Monitor www.palestinemonitor.org Miftah www.miftah.org Faktaruta Husdemoleringar: Utöver de många husrivningarna i Jenin och Nablus under Israels brutala militäroffensiv i april 2002, ägnar den israeliska ockupationsmakten sig regelbundet åt att förstöra palestinsk egendom på Västbanken och Gaza. Ibland för att låta armén eller bosättare beslagta marken. Enligt 4:e Genèvekonventionen är detta att betrakta som krigsförbrytelser. De flesta husdemoleringarna i Gaza sker helt utan någon juridisk process. Bevis presenteras inte och de berörda får ingen varning eller möjlighet att överklaga. Ofta vaknar familjen mitt i natten och upptäcker att en bulldozer skall riva deras hus. Många gånger har de endast några minuter på sig att samla ihop sina tillhörigheter. I flera flyktingläger har hus förstörts för att skapa fria zoner mellan israeliska armen och de palestinska områdena. Israeliska militären river också hus där misstänkta terrorister eller deras familjer bor. Enligt Genèvekonventionen är kollektiva bestraffningar förbjudna. Hus rivs också i Östra Jerusalem och då med motiveringen att byggnadslov saknas. Ett bygglov som oftast är omöjligt för palestinierna att få. Källa: Palestinian Centre for Human Rights www.pchrgaza.org 13

Reportaget Jag tänker inte lämna Ramallah! Text: Fanny Persson Foto: Jennie Johansson Projekt LUST/Härnösands folkhögskola. Ni som utlänningar kan ta er nästan vart ni vill, men vi som är palestinier och som bor här, vi har inte den möjligheten. Turistnäringen är hårt drabbad, vilket Fouteens arbetsplats Grand Park Hotel är ett ekande bevis på. Endast tre av hotellets 84 rum används. Fouteen Ansara är 22 år, hon studerar engelska vid universitet och arbetar som receptionist på ett av stadens finare hotell. Så långt skulle hon kunna vara som vilken svensk tjej som helst, men det är hon inte. Hon bor i Ramallah på Västbanken. Vi, två tjejer från Sverige i 20-årsåldern, träffar Fouteen en solig söndag i mars vid den luthersk evangeliska kyrkan där hennes bror är präst. Ungdomsgruppen hon är starkt engagerad i har även sin hemvist där. Gudstjänsten är precis slut så hon hälsar oss välkomna och tar oss till ungdomsgruppens något svala lokal en trappa ner. Fouteen förklarar att det i dagsläget är relativt lugnt i Ramallah. Vi hör inga skottlossningar och på gatorna spatserar 14 människor i stilla mak och hälsar hjärtligt på varandra. Fouteen berättar för oss hur det var för ett år sedan under det då rådande utegångsförbudet, vilket varade under drygt tre veckor. De första tolv dagarna var vi helt inlåsta, vi vågade inte ens titta ut genom fönstren. Vi lyssnade till det hemska oljudet av bomber och tanks. Bisarrt nog även till fåglar som kvittrade i vårsolen. Vi var väldigt rädda. Vi promenerar till hotellet där Fouteen jobbar för att ta lite bilder. Fouteen berättar för oss vad som hände där för ungefär ett halvår sedan. Vid en förlovningsfest, som hölls på hotellet, blåste plötsligt fönstren in efter en kraftig smäll av en bomb som exploderade på andra sidan gatan. Huset som tidigare stått där Alla känner alla här i Ramallah, säger Fouteen och till höger och vänster, så vi kan inte annat än tro henn

Reportaget hejar e. är numera utjämnat med marken. Förlovningsfesten ändrade snabbt karaktär när några skadades och andra blev ordentligt chockade, däribland Fouteen. Det är ca 20 meter från hotellet. Den stora grushögen nedanför slänten bredvid trottoa- För ungefär ett halvår sedan stod det ett hus här säger Fouteen med en suck. Kvar är endast en sophög och minnen från explosionen. ren föreställer det forna huset. Trots att det återuppbyggs hus på många ställen i Ramallah är just dessa pulveriserade ruiner kvarlämnade. Vi frågar Fouteen om vad hennes drömmar är. Menar ni mina personliga framtidsdrömmar eller vad jag hoppas för mitt folk? Tanken som då slog oss var att om vi skulle ha ställt samma fråga till en svensk ungdom hade vi förmodligen inte fått den motfrågan. En svensk tjej eller kille hade antagligen svarat på vad hon/ han vill göra med just sitt liv, och inte med några förhoppningar för Sveriges del. Vi förklarar att vi är intresserade av hennes egna, personliga drömmar. Ett bra arbete där jag trivs och har en bra position. Att kunna resa till andra länder och uppleva andra kulturer, lära mig många språk. Men främst att se mer av mitt eget land, att uppleva Palestina. Fouteen berättar att hon har en kompis som bor i Jerusalem vilken hon inte har träffat sedan den senaste intifadans start. Hon har aldrig varit i Gaza, vilket hon verkligen skulle vilja. Ni som utlänningar kan ta er nästan vart ni vill, men vi som är palestinier och som bor här, vi har inte den möjligheten. Det är oerhört svårt att verkligen förstå hur det är att leva under ockupation, även om jag försöker. Det går att träffa människor, se vad som händer i checkpoints och läsa sig till en hel del. Men hur det än är, jag kan när helst jag vill åka hem till Sverige, till tryggheten och en verklighet utan väpnade soldater på gatorna och utan en ständig oro. Vid första anblicken är det därför ännu svårare att begripa att människor väljer att bo kvar. På frågan om hon skulle kunna tänka sig att flytta från Palestina svarade Fouteen bestämt nej. Jag älskar mitt land och jag älskar min stad Ramallah! Det bor väldigt trevliga människor här, öppensinnade människor. Alla känner alla och det är lätt att göra saker. Jag tänker inte lämna Ramallah, jag ska vara kvar och kämpa! Om vi unga lämnar Palestina, vilka ska då befria vårt land? 15

Reportaget Trots att Fouteen lever under dessa ickehumanitära omständigheter så är hon inte bitter, utan hon är en glad och en positiv tjej med hopp om framtiden. Även om det inte är den närliggande framtiden hon refererar till. Det israeliska och palestinska folket kan leva tillsammans, det är regeringarna som ställer till det. Varför skulle vi inte kunna göra ett försök med gemensam ekonomi och politik, om det inte går får det bli två stater efter den gröna linjen. Att ha den gröna linjen som gräns är bättre än inget land alls. I och med den pågående intifadan drabbas turistnäringen hårt. Dessutom framställs palestinierna i media som stenkastare, självmordsbombare och terrorister. Detta är något som Fouteen upplever i sitt dagliga arbete när hotellet hon jobbar. De första tolv dagarna var vi helt inlåsta, vi vågade inte ens titta ut genom fönstren. Vi lyssnade till det hemska oljudet av bomber och tanks. Bisarrt nog även till fåglar som kvittrade i vårsolen. Vi var väldigt rädda. Jag är rädd, men jag känner att jag måste offra av mig själv för mitt folk och mitt land. I augusti 2001 var hotellet fullbokat. Nu används tre av hotellets 84 rum. Det är mer en regel än ett undantag att lönen är uppdelad på flera månader och portioneras ut när hotellet har råd. Vi hjälps åt i familjen att få det att gå runt ekonomiskt. Vårt syfte med resan var att träffa människor för att höra om deras vardag. Situationen till trots försöker människor att leva sina liv. Det här är en av de berättelser som vi fick ta del av under vår vistelse i Palestina, en berättelse om en ung, studerande, tjej som tänker stanna kvar och kämpa för sitt land och sina rättigheter. Jag har mitt hopp, även om situationen för oss palestinier inte kommer ändras under min livstid, så har jag ändå min tro om att det kommer att bli bra. Men det tar tid. 16

Palestinsk stat på USA-villkor bättre än fortsatt Israelockupation? Krönika När dragkampen mellan Yassir Arafat och Abu Mazen om den palestinska regeringsbildningen var avgjord den 23 april utbröt sedvanligt massmediagräl om vem som egentligen hade vunnit presidenten eller premiärministern. Det sannaste svaret gavs kanske av en anonym palestinsk journalist, citerad i Ha aretz: Det var varken Arafat eller Abu Mazen som vann utan amerikanarna! USA:s Mellanösternstrategi handlar naturligtvis inte om demokrati utan om makt. Och olja. Medan USA 1973 självt producerade 9,2 miljoner fat olja om dagen och importerade bara 3,2 miljoner fat, hade relationerna redan 1999 blivit de ombytta: egenproduktion 5,9, import 8,6 miljoner fat/dag. Med dagens förbrukningstakt kommer USA:s oljekällor att sina redan 2010. Därför försöker USA nu göra Irak till sitt oljeprotektorat. Men Palestina har ju ingen olja? Nej, men Palestina har genom Jerusalems status och sin långa frihetskamp fått en särskild ställning i alla arabers och muslimers hjärtan. Palestina är litet och fattigt men ändå en potentiell ideologisk stormakt i Mellanöstern. I Washington inser man att en fortgående palestinakonflikt riskerar att underblåsa antiamerikanska stämningar. Särskilt känsligt är läget nu, när USA skall försöka upprätta en ockupationsregim i Irak. Alltfler irakiska talkörer kräver: Nej till Saddam, nej till USA! Situationen liknar läget efter tidigare stora arabiska nederlag 1948 och 1967. Båda gångerna utlöstes en våg av omvälvningar. En av de sista symbolpersonerna för en självständig arabisk hållning mot USA är Yassir Arafat. Om PLO-ledaren kan desarmeras, om en ny palestinsk ledning kan lockas till kohandel just när de arabiska massorna skall hantera sin besvikelse över USA-segern i Irak, vore det en framgång för USA. Säkert hoppas George W Bush nu på en kompromissfred mellan Abu Mazen och Ariel Sharon och en stenhård polisiär undertryckspolitik under den nye säkerhetsministern Mohammed Dahlan som liksom Sharon lärt sig hålla revoltörer i schack i Gazaremsans hårda skola. Ska Palestina än en gång drabbas av svek? Det pris det pales tinska folket betalar för ofreden är enormt: Bara i år har 241 palestinier dödats av israeliska ockupationsstyrkor, därav 60 barn (Al Quds al Arabi 28 mars). Amira Hass, en av de få icke-palestinska journalister som bor i de ockuperade områdena, har summerat läget: Enligt varje ekonomisk, historisk, mänsklig standard lever 3,5 miljoner palestinier i en katastrofsituation, med ständig förstörelse av normalt liv, skräckscenarier drabbar faktiskt varje dag varenda individ och varenda samhälle i Palestina. (Ha aretz March 26, 2003). Per Gahrton, ledamot av EU-parlamentet. FOTO: Miljöpartiet. Samtidigt undermineras förutsättningarna för att skapa en palestinsk stat. Efter Osloavtalet har byggandet av israeliska bosättningar ökat med över 50 procent och antalet israeliska bosättare vuxit från 260 000 till nästan 400 000. Och de tvåhundra bosättningarna knyts samman av ett nätverk av förbifarter som klipper av förbindelserna mellan de 700 palestinska städerna och byarna så att Palestina totalt har ändrat karaktär. (Graham Usher: Facing Defeat the intifada two years on, i Journal of Palestine Studies nr 126, no 2 Winter 2003). Nu är det inte längre ensamma israeliska bosättningar som omringas av ett hav av palestinier. Nu är det isolerade palestinska samhällen som omringas av israeliska militärer och beväpnade judiska fanatiker. Trots allt detta stödjer 73 procent av palestinierna en försoningsprocess mellan Israel och en palestinsk stat, bara 17 procent är helt emot (enligt en enkät i Journal of Palestine Studies). De flesta palestinier är trötta på krig och ond, bråd död. De önskar fred och lugn och ro. Kanske är de beredda att acceptera till och med en rumphuggen stat, kanske hellre herrar i ett litet hus än i inget hus alls. Den avgörande frågan är: Måste en palestinsk stat som skapas av USA-lakejer på USA:s uppdrag enligt en amerikansk road map för evigt förbli ett USA-protektorat? Eller öppnar en statsbildning möjligheter för dynamiska förvecklingar som kan ge Palestina både demokrati och fred och en förnyad roll som inspiratör och föredöme? En fördel med en suverän stat är att en sådan kan begära internationella fredstrupper. Med FN-trupper längs Palestinas gränser skulle det bli svårt för israeliska trupper att genomföra s.k. repressalieattacker. Och om palestinierna ser till att skapa sig en verklig demokrati kan de sedan rösta bort både Abu Mazen och Mohammed Dahlan om det visar sig att de båda herrarna faktiskt lyssnar mer på den amerikanske än den palestinske presidenten. För att inte tala om det palestinska folket! Per Gahrton 2003-04-25 17

Palestina Palestinafakta Kristendom i Palestina De kristna utgör ungefär tre procent av befolkningen i Palestina och är en integrerad del av det palestinska samhället: de upplever samma förtryck som andra palestinier och har deltagit i alla händelser som förknippas med det palestinska folkets historia. Relationen mellan kristna och muslimer har av tradition varit mycket goda sedan Omar Ibn Al-Khattab, den muslimska kalifen. När han kom till Jerusalem år 638 för att ta emot stadens kapitulation erbjöd han den arabiska patriarken Sophronius, Al-Uhdadh Al- Omariyah, garantier för de kristna och deras heliga platsers säkerhet. Omar valde att inte bedja i Den Heliga Gravens Kyrka, för att den inte skulle göras om till moské, utan bad istället vid en närbelägen plats (dagens Omarmoské). De kristnas heliga platser i Jerusalem inkluderar bl.a. Den Heliga Gravens Kyrka, Cænaculum, S:t Annes kyrka, jungfru Marias grav, Getsemaneträdgården och Olivberget. De kristna på Västbanken bor framförallt i Jerusalem, Betlehem, Beit Jala, Beit Sahour och Ramallah. Det finns också många kristna i Galilén framförallt i Nasaret. Källa: PASSIA/Christians in the Holy Land. Ed. by Prior, Michael & William Taylor, London: The World of Islam Festival Trust, 1994. En av kristendomens heligaste platser: Getsemane med Olivberget i bakgrunden. FOTO: Håkan Brunnström. 18

Palestina Befolkningspyramid palestinier 2002 Källa PCBS 80-70-74 60-64 kvinnor män 50-54 40-44 30-34 20-24 10-14 0-4 Beräknad palestinsk befolkning -350000-250000 -150000 i världen vid slutet av 2002-50000 50000 150000 250000 350000 Källa: PCBS Palestinska statistiska centralbyrån Land Antal Västbanken 2 260 596 24% Gaza 1 299 402 14% Israel Palestinsk 1 opinionsundersökning 037 752 11% april 2003 utdrag. JordanienKälla: www.jmcc.org 2 716 188 29% Syrien 423 453 5% Libanon Vilken palestinsk 402 977 person 4% har du störst Vilken palestinsk politisk eller religiös Saudiarabien förtroende för? 300 (procent) 565 3% gruppering har du störst förtroende för? Gulfstaterna 120 612 Totalt 1% Västbanken Gaza (procent) Irak och Libyen 112 177N=1201 1% N=761 N=440 Total Västbanken Gaza Egypten Yasser Arafat 60 114 21,11% 18,5 25,5 N=1201 N=761 N=440 Kuwait Ahmed Yassin 38 254 9,7 <1% 6,8 14,5 Fateh 22,6 18,0 30,7 Andra arabstater Marwan Barghouthi 6 333 3,7 <1% 4,1 3,2 Hamas 22,0 17,7 29,3 USA Abdul Aziz Rantisi 231 723 3,42% 2,8 4,5 Islamiska Jihad 6,3 6,6 5,9 Övriga länder Sa eb Erekat 295 075 2,3 3% 3,0 1,1 PFLP 2,0 1,6 2,7 Haider Abdul Shafi 2,3 1,4 3,9 Totalt 9 305 221 Andra islamiska grupper 1,2 1,2 1,4 Abu Mazen Andra grupperingar 1,9 1,8 2,0 (Mahmoud Abbas) 1,8 1,7 2,0 Jag litar inte på någon 34,3 41,1 22,5 Ramadan Shalah 1,1 0,9 1,4 Inget svar 9,7 12,0 5,5 Ahmad Sa adat 1,1 1,1 1,1 Abdallah al-shami 1,1 0,8 1,6 Hanan Ashrawi 1,0 1,3 0,5 Övriga 7,6 7,2 8,2 Jag litar inte på någon 36,1 40,7 28,2 Inget svar 7,7 9,7 4,3 19

Bistånd Rehabiliteringsprojektet i norra Libanon Rehab worker Siham Aben Dabuse framför skylten till sjukgymnastikkliniken i Beddawi. FOTO: Anna Mellgren. Rehabiliteringsprojektet i norra Libanon, närmare bestämt i de båda flyktinglägren Nahr el Barred och Beddawi fortgår planenligt och man har just påbörjat det sista årets budget för det av Sida beviljade anslaget för åren 2002 och 2003. Så dags brukar projektledarna få i uppgift att skriva ny ansökan. Lite oroande är de signaler som nu hörs från riksdag och regering om nerdragningar överlag, inte bara Sveriges sjukskrivna, de många arbetslösa och de barnlediga föräldrarna utan även biståndet till utlandet utomlands verkar vara i gungning. Dessutom pågår diskussioner om projektets eventuella framtida samgående med andra organisationer med liknande inriktning som våra. För att ha ett bra utgångsläge slutförs just nu en utvärdering av hela projektet och vi ser med spänning fram emot resultatet. Den förra utvärderingen gjordes hösten 1997. För övrigt förekommer mycket dokumentation på flera håll dessa sista månader. Den lokala personalen på den lilla sjukgymnastkliniken på Safad Hospital är flitiga skribenter och de har bl.a. gjort en broschyr i flerfärg, försedd med en hel del foton av verksamheten (dessvärre för oss på arabiska). Projektet presenteras också med text och bild i Palestinska Röda Halvmånens (PRCS) verksamhetsberättelse, givetvis också på arabiska, men av sidantalet att döma kan vi känna oss stolta över 20 den uppmärksamhet vi beskärs. Vidare omnämns vi som ett specialprojekt i The Ghassan Kanafani Cultural Foundations lilla news-letter, som utkommer en gång i kvartalet. Deras mycket dugliga arbetsterapeut Nahla Ghandour intresserar sig kontinuerligt för ett samarbete med oss och hon har bidragit med flera gemensamma work-shops i bl.a. identifikation av framförallt CP-barns praktiska behov för sitt vardagsliv och deras behov i form av hjälpmedel som tillverkas i enkelt och billigt materiel. Den lokala personalen i CBR-projektet samt rehabiliteringsarbetarna på PRCS-kliniken kan med all rätt känna sig stolta över att bli uppmärksammade och omtalade litet nu och då. Att ett regionalt intresse finns för projektet visar sig också genom de många studiebesök från olika instanser som lägrens projektledare får ta emot och organisera. Att skriva och tala inför publik har också kommit mer och mer under de år som projektet pågått (1993 2003) och idag får vi som projektledare i Sverige utan alltför många påstötningar, skriftliga rapporter om det aktuella läget. Ahmad al Refai, som förestår PRCS-kliniken i Beddawi, skickade nyligen en liten redogörelse för sin verksamhet, han skrev den på engelska och den är lite för omfattande för att ta med här, men kan läsas på PGS hemsida.

Bistånd Projektinformation Yvonne Fredriksson För att ge ett kort sammandrag så berättar han att kliniken arbetar ganska självständigt numera men också i gott samarbete med PRCS, som tidigare inte var speciellt intresserade av vårt CBR-tänkande. Detta att gå runt bland familjer med barn med kanske flera funktionshinder och ge information, samt försöka förbättra deras situation med olika åtgärder sågs tidigare inte med blida ögon av läkarna på sjukhuset. Idag bidrar PRCS i hög grad i CBR arbetet genom att tillåta sina anställda att göra hembesök hos främst de stroke drabbade eller därmed likställda neurologiska skador samt att t.ex. ge sjukgymnastisk behandling i hemmet till postoperativa patienter. Ahmad skriver också att allt fler doktorer, även från andra sjukhus, kommer för att få råd om behandlingar för sina patienter. Kliniken har ett gott rykte och Ahmad framför i sin rapport idéer om vidare utbildningar för de anställda (två fasta Rehabilitation Workers med flera års erfarenhet samt två utbildningsplatser) Sedan gäller det för oss som projektledare för PGS att se till att pengarna räcker och att så många som möjligt får ta del av de utbildningsresurser som finns eller som de själva kan skapa. Anna Mellgren Ragnhild Söderqvist projektledare PGS Den 7 maj hade biståndsutskottet möte med Sida för att diskutera fortsatta bidrag för de projekt som stöds via PGS. Yvonne Fredriksson och Margareta Sjöberg besökte Palestina den 16 27 maj. Syftet med resan var att göra besök hos PGS olika samarbetspartners på plats. Extrautbetalningar via Palestinainsamlingen akutinsamlingen Ett stort tack till alla er som gett bidrag till PGS akutinsamling. Brödet och Fiskarna i Västerås skänkte i december 200 000 kr till Palestinainsamlingen. Dessa pengar är skickade till Gaza Community Mental Health Programme (GCMHP). www.gcmhp.net Till Palestinian Counceling Center i Jerusalem skickades 75 000 kr för att stödja organisationen i deras akutarbete för barn på Västbanken. Physicians for Human Rights (en israelisk organisation) fick ett stöd om 50 000 kr för sitt arbete i palestinska byar på Västbanken och i Gaza. www.phr-il.org I Libanon finns organisationen Womens Humanitarian Organization och dessa fick ett bidrag på 25 000 kr för sitt arbete bland fattiga kvinnor i Beirut. Extrapengar är också utbetalda till Abu Dees ungdomsgård och till läsestugan. Ahmad al Refai till vänster och chefsläkare Abed el Aziz på sjukhuset i Beddawi. FOTO: Anna Mellgren. UPMRC barnhälsovård PGS har fått besked från Sida om stöd till Union of Palestinian Medical Relief Committees barnhälsovårdsprogram. Stödet är för 2003-2005. Anna Danielsson (distriktsläkare i Örebro) är projektansvarig. www.upmrc.org 21

Solidaritet Vad är PGS? Intervju med David Henley David Henley kom första gången till Sverige från USA som forskarstudent i slutet av 1950-talet. I början av 1970-talet återvände han till Uppsala, där han nu bor med sin familj och arbetar som barnläkare/barnneurolog med barnhabilitering på Uppsala akademiska barnsjukhus. I USA var David engagerad i Vietnam- och medborgarrättsrörelsen och intresset för progressiv medicinsk verksamhet i utvecklingsländer har han haft länge. När PGS arrangerade ett seminarium i Uppsala 1980 för att rekrytera folk till tre månaders arbete vid en klinik i flyktinglägret Rashediyhe i Södra Libanon, anmälde han sig. De tänkta tre månaderna blev dock till sex månader. David var under den här tiden en av få barnläkare i Södra Libanon och arbetade bland annat med att bygga upp en barnavdelning på Al Bass-sjukhuset. David blev vänligt mottagen av palestinierna och hans judiska bakgrund sågs aldrig som något problem. De sex månader jag tillbringade i Libanon kom delvis att förändra mitt liv, säger David. Under min vistelse satte jag mig in i Palestinafrågan. Jag lärde mig av Palestinagrupperna har alltid varit en relativt liten organisation, men med mycket verksamhet. Det som syns utåt här i Sverige är framför allt det politiska opinionsoch informationsarbetet. I Palestina är PGS mest kända för de engagerade och kunniga människor som under 20-25 år tillsammans med palestinierna utvecklat och arbetat med viktiga projekt, framför allt inom hälsovården. PGS biståndsutskott rymmer en stor kunskap om Palestina och om frågor rörande barn, ungdomar och hälsovård. För många av utskottets medlemmar har arbetet i Palestina och Libanon kommit att bli en betydelsefull del av deras liv. David Henley är en av dem som arbetat aktivt med PGS biståndsprojekt sedan 1980-talet, då han också var PGS ordförande under åtta år. människorna jag mötte, läste mycket och intervjuade folk. Jag kände snart att detta var en viktig fråga som jag ville arbeta vidare med och att det var min fråga. Under ett par år gjorde David flera resor till Libanon för att delta i arbetet med att bygga upp kliniker tillsammans med Röda Halvmånen. Då var PGS arbete nästan helt inriktat på Libanon, men med tiden skulle blickarna mer komma att riktas mot Västbanken och Gaza. I mitten av 1980-talet började PGS leta samarbetspartners bland de utomparlamentariska grupperna (NGOs) i Palestina. Det var då samarbetet med Union of Palestinian Medical Relief Committes (UPMRC) och Mustafa Barghouthi inleddes. UPMRC var en unik organisation på Västbanken och Gaza som bestod av kunniga människor som arbetade för de svagaste i samhället. Flera hundra läkare och annan sjukvårdspersonal arbetade på sin fritid och besökte byarna med mobila kliniker, berättar David. UPMRC var och är en demokratisk organisation som kombinerar 22