Resebrev nr 5 2014. Några slöa veckor i Datca-området o sedan ett besök av Pelle o Dan i Götcek! Äntligen har vi fått tummen ur och beskriva vår sista månad i Turkiet, det blir lättar o lättare att dra på skrivande tills, som man tycker, får mer tid att göra det, men i själva verket blir det svårare att få det gjort. När Malin o Martin lämnat oss tog vi oss runt hörnet till Datca halvön, där vi började några dagar i Bozborun för att vänta ut lite dåligt väder som var på väg. Därefter flyttade vi oss till staden Datca för att fixa med ny Transitlogg som är ett måste för att få stanna kvar i Turkiet. Vi hade också tänkt att stanna i detta område tills det var dags för Pelle o Dan och komma på besök till Dalaman. Vi skulle till Götcek för att där plocka upp dom. Lite förklaring om vad en transitlog är. Det är ett dokument, som alla båtar måste ha här i Turkiet. En form av skatt, som består av ett papper i minst 7 ex som skrivs ut på en matris skrivare (knappt läsbart). Dokumentet skall visas upp vid hamnvistelse för Coustguard om de kommer på besök (vilket inte har inträffat för oss). I Bozburun hade vi tänkt att förnya vår logg, men de hade slutat att göra detta sedan förra året. Vi frågade en agent om och hur han skulle kunna fixa detta. Jodå det kunde han ordna men då skulle de ta en vecka, för att han måste ordna detta i Marmaris (vilket ligger 5 mil bort), men han påtalade för oss att vi först måste ha en stämpel i blue card (som är ett annat dokument för att vi ska följa föreskrifterna gällande toatanktömning). Detta är något som alla talat om o undrat hur detta fungerar o vilka regler som gäller. Vi har läst skräckhistorier om detta på nätet. När vi kom till Turkiet för 2 år sedan var det ingen som brydde sig om att vi inte har någon tank som gick att tömma från land, vi tror det beror på var vi befinner oss vilka regler som gäller. När vi till slut kom till Datca och sökte ny transitlogg så var det ingen som frågade om stämpel i bluecard, så kan det gå. För att berätta en annan historia om en annan svensk båt som ville tömma sin skittank i Bozborun kan det gå så här; In kommer kapten från båten och anmäler att han VILL tömma tanken, och på kontoret får han en stämpel och får betala 20 lire för det. Och när kommer tömmaren då fråga kapten, nej blir svaret anläggningen fungera inte åk ut på havet o fixa detta!?! För det mesta så har alla hamnar en tömningsstation men det är väldigt vanligt att den är ur funktion! Detta är Turkiet, men för övrigt är det mycket bra att vara här, trevliga människor o rätt så billigt att leva här! Sådant här fartyg såg vi många av, alla ägare var ryska. Den här båten hette Madam Mu och var bygd förra året 110 meter lång o plats för helkopter, hur roligt kan dom ha på en sån här skuta?? Då var det skillnad på den här damen som campade i sin husvagn, hon var från Istanbul o tyckte det var trevligt att prata med oss!
Svenska produkter såg vi lite här o där. Runo har lyckats att få upp sin första fångst på harpun, en oktabus blev det. Nu återstod problemet att rensa o laga till den, med Google hjälp o lite öl i tryckkokaren blev det en god middag. Vi frågade en fiskare som gav oss rådet: 40 gånger i backen o ner i grytan så blir det bra, det tog lite tid att få till det, men det smakade jättegott.
Tro eller ej, men ibland hade vi seglen uppe, tyvärr så har vi seglat alldeles för lite under hösten. Det beror främst på 2 saker vindarna + urladdade batteri, vi har legat still på samma platser rätt mycket o det tar på batterierna, så när det är dags att förflytta sig, på med motorn för att få laddning, samtidigt så blåser det inte speciellt mycket här nere. En konstig sak hände när vi för en gångs skull hade bra vind o segel uppe, vi gjorde ca 6 knop och följande händer; Vi skulle passera ett utmärkt grund, vi håller ut ordentligt från grundet, plötsligt upptäcker vi en boj som ligger i vattnet på vår kurs OK tänker skepparen o styr ännu längre ut från grund o boj, när vi kommer närmare upptäcker vi ett rep som flyter ut från bojen, vi kör över repet (var för sent att väja) och vad händer, skeppare titta bakåt o ser bojen störtdyka o Pegasus tvärstanna på platsen med fulla segel o bra vind! Vad gör vi nu mycket sjö full vind o mitt i havet, jo vi börja med att få ner alla segel och sedan ser vi ner under vattnet att repet går under båten (vad sitter det fast i) starta motorn o pröva att backa ja det går (trodde repet satt i propellern), Ok tur att skepparen också kan dyka, så på med cyklop o i vattnet (hög sjö men 23 grader varmt) med kniv för att skära av repet, det visade sig att det var en TROSS, kniven var bara att glömma. Runo gör ett nytt försök att ta sig ner under båten som guppar upp o ner för att kolla vad Trossen sitter fast i - jo en ögla på TROSSEN satt fast runt ett propellerblad, har ni hört sådan otur att just den öglan skulle hamna just där. Med lite trixande så kan Runo lägga av öglan o vi var fria igen, förmodligen användes denna boj o tross till underhållsfartyg till fyren på ön? En sådan hör ögla fastnade Pegasus i? Här är Anette o Runo på promenad upp till en fin utsiktplats i viken Kuruca
På bilden ovan ser Ni den turkiska flaggan. Här intill är det flaggstången. Den enda flaggstången som är möjligt att gå in i o klättra upp i, inget för fotografen tur att det var staket runt o lås på dörren. Några fina vikar på Datcahalvön, detta var ju vårt mål med höstens segling. Fint väder o varmt o gott i vattnet var det ända fram tills vi åkta hem Hemlösa hundar följer gärna med på en promenad i bergen.
I viken Orhaniye var det ett konstigt fenomen med ett långt grund (ett par hundra meter) stack ut från land o det var möjligt att ta en promenad med vatten upp till knäna, det lockade många turister som kom i jeepar på besök! Denna gamla stad Lydea ligger uppe på vår favorit promenadsträcka. En landsköldpadda ute på en tur i bergen. Pelle med sonen Dan på besök, dom kom sent på natten o här dagen efter bär det av ut på sjön, lite bleka var dom förstadagen, men det blev bättre efter en vecka!
Dan på pruthumör på marknaden i Fethtie Här kollas in Kalamaris i fiskelådan Sista veckan i Finike hann vi med en del fester, här har vi (cykefest kallas det i Marbäck) en fest på att gå runt till varandra o äta gott o ha allmänt trevligt. Vi fick desserten på vår lott o vi svenskar samlades på Pegasus, trevligt var det och sent blev det innan alla gick hem! Efter en grillsöndag så tar spelningen vid, det är gött att sitta o lyssna o sjunga med så gott det går, tack alla duktiga musikanter som förgyller vår fritid! Just här ser vi David, Pelle o Tomas med sina gitarrer. Nu är det snart jul o nästa brev kommer (hoppas vi) i början av mars. God Jul o Gott Nytt År Agneta o Runo 2014-12-17