Arter och sorter av ven (Agrostis) och vitgröe (Poa annua) för greener i Skandinavien

Projektarbete för distanskursen Gräs för golfbanor Arter och sorter av ven (Agrostis) och vitgröe (Poa annua) för greener i Skandinavien Erik Svärd, Boel Pettersson, Bengt Hansson, Carl-Jan von Bergen, Lars- Göran Albrechtsson och Geir Wevang Handledare: Trygve Aamlid, Planteforsk Oktober 2004 Februari 2005

Innehållsförteckning Sid. Sammanfattning 3 Inledning 3 Syfte 4 Zonindelning 5 Jämförande försöksstationer 6 Vägledning för klimatzon A 7 Vägledning för klimatzon B 8 Vägledning för klimatzon C 9 Vitgröe. Bakgrund och marknad 10 Norsk krypven. Har vi användning för skandinaviska grässorter? 11 Diskussion 12 Referenser 13 2

Sammanfattning Vi har delat upp Norden i tre klimatzoner: Zon A: Zon B: Zon C: Danmark, Skåne, västkusten norrut till Göteborg, öskusten norrut till Kalmar, samt Öland, Gotland. Norges kustband norrut till Trondheim. I Sverige från Småland och norrut till en gräns mellan Uppsala och Karlstad, samt norrlanskusten upp till Sundsvall. Norr om gränsen till zon B både i Norge och Sverige. Dessa zoner är jämförda med gräsförsök på följande försöksstationer: Sports Turf Research Institute (STRI), England, National Turfgrass Evaluation Program (NTEP), USA och Norska sortförsöken i Apelsvoll och Landvik. Försöksstationerna som vi valt i USA är Illinois, Michigan, New Jersey och Wisconsin. Dessa är valda med hjälp av information från www.wetterzentrale.de och klimatkartor från www.intlseed.com och egna erfarenheter från klimatet i USA. STRI: Bland de äldre krypvenssorterna har Penn A-1 visat högst skottäthet samt det bästa helhetsintrycket. Tillsammans med nyare sorter står sig Penn A-1 väl i konkurrensen med Penn G-2 och G-6. Helhetsintrycket är dock bättre hos Penn G-2 jämfört med övriga sorter. Avalon är den enda brunvenssort som finns upptagen i listan, den är mycket tät och har visat ett bra helhetsintryck. NTEP: I Michigan var skillnaden liten i skottäthet (NTEP, summer density, tabell 12) mellan brunvenen och samtliga krypvensorter. Tydligare skillnad i försöken från Wisconsin, där brunvenen ligger i topp, följt av Penn A1 och A4, övriga Penn-sorter och därefter Providence och SR1119. Landvik och Apelsvoll: Av krypvenerna så presterade Penn A- och G-sorterna bäst på båda de norska försöksplatserna avseende skottäthet och helhetsintryck. På båda försöksplatserna uppvisadeb Brunvenerna Avalon och CISAC1 ett bra helhetsintryck samt klarade vintern bättre än Greenwich. Krypvenerna Bueno och Nordlys har haft bäst vinterhärdighet 2003/2004. De två sistnämnda kom dock igång senare på våren jämfört med övriga sorter. Försöket på Apelsvoll visade att brunvenen var mindre känslig för snömögel och trådklubba än de flesta krypvenssorterna. Den stora mängd vitgröefrö som säljs i Norden kommer i huvudsak ifrån USA, där den har rensats ut från fröpartier av rajgräs, svingel och ven. True Putt är en vitgröe av reptanstyp. I försök på Landvik och Apelsvoll har sortens helhetsintryck varit lågt beroende på dess ljusa färg, grovbladighet och rikliga frösättning på våren. Inledning Vi i Norden har på senare år insett vikten av att ha egen försöksverksamhet på gräs för golfbanor. Vi har många olika klimatförhållanden inom Norden och väldigt problematiska ljusförhållanden. Detta leder till att vi måste vara noggranna vid valet av gräsart och även grässort, på våra golfbanor. För att få reda på vilka grässorter som anpassar sig bäst till våra 3

förhållanden krävs att vi utökar vår försöksverksamhet och befintliga försök och framförallt under riktiga greenförhållanden. Medan de norska försöken växer och de andra nordiska länderna börjar bygga upp sin försöksverksamhet så har vi sammanställt på vilka försöksplatser i världen vi kan hitta relevant information motsvarande våra klimatförhållanden. Vi har delat upp Skandinavien i 3 geografiska zoner för att se vilka befintliga försöksplatser i världen dessa tre zoner kan överensstämma med. Vi har också gjort en sammanställning av hur de olika grässorterna har presterat på de olika försöksstationerna. Viss skillnad i bedömning av en sort, på de olika försöksplatserna beror på att bedömarna har olika uppfattningar. Helhets intrycket på alla sorter på en försöksplats påverkar också vilken bedömning respektive sort får. Enkelt uttryckt den mänskliga faktorn påverkar, eftersom det handlar om personliga bedömningar. Vi har valt att koncentrera oss på Agrostis arterna, eftersom de finns medtagna i de försök vi valt ut, både i USA och i Europa. Festuca arterna används inte lika flitigt i USA och finns därför inte medtagna i några greenförsök. De allra flesta Festuca sorter är också av europeiskt ursprung och borde därför inte vara lika känsliga för våra ljusförhållanden. Största skillnaden finner man hos Festuca rubra ssp. rubra, vilken dock inte är aktuell för greener. För försöksresultat på rödsvingel hänvisar vi till de norska sortförsöken på respektive försöksplats och på Sports Turf Research Institute (STRI). En majoritet av banorna i Sverige och Norge har vitgröe som största beståndsdel i sina greener, och många banor har uteslutande vitgröe. På grund av sin starka spridningsförmåga och höga konkurrenskraft har vitgröen blivit mer och mer intressant som greengräs. Vi har tittat på de olika sorterna som finns på marknaden och även tagit en titt på vitgröen som greengräs i framtiden. Syfte Detta arbete ska fungera som ett hjälpmedel för personer som arbetar med golfbanor eller andra personer som har intresse för gräs för golfbanor, var de kan hitta relevanta försöksresultat under klimatförhållanden som är likvärdiga deras egna. De resultat och kommentarer som vi funnit ger en vägledning till hur sorterna presterar på de olika försöksplatserna. Vi har valt att koncentrera oss på Agrostis arterna, i jämförelsen i de olika klimatzonerna eftersom de finns medtagna i de försök vi valt ut, både i USA och i Europa. Vi vill också informera om att det pågår en utveckling av vitgröe och nordisk krypven. 4

Zonindelning Zon A: Zon B: Zon C: Danmark, Skåne, västkusten norrut till Göteborg, öskusten norrut till Kalmar, samt Öland, Gotland. Norges kustband norrut till Trondheim. I Sverige från Småland och norrut till en gräns mellan Uppsala och Karlstad, samt norrlandskusten upp till Sundsvall. Norr om gränsen till zon B både i Norge och Sverige. ZON A ZON B ZON C Zonindelningen är gjord i grova mått med stor reservation för lokala skillnader avseende inlandsklimat och kustklimat. Småländska höglandet är en av regionerna som kan skilja sig markant från närliggande regioner. Någon hänsyn till ljusförhållanden är inte tagen. Ljusförhållandena i Sverige motsvarar norra Kanada och Alaska, och där bedrivs ingen 5

försöksverksamhet på gräs för golfbanor. Vi har använt svenska och norska klimatzonskartor och jämfört med motsvarande kartor i andra länder. Även personliga reflektioner och kontakter, samt väderstationer har använts. (Riksförbundet Svensk Trädgård s Zonkarta över Sverige, Hageselskapets Sortsliste, www.wetterzentrale.de). Jämförande försöksstationer Sports Turf Research Institute (STRI), England National Turfgrass Evaluation Program (NTEP), USA Norska sortförsöken i Apelsvoll och Landvik STRI s försöksverksamhet är beläget i Bingley i nordvästra England. STRI har också rådgivare utspridda över hela Storbritannien och Irland. Försöksparametrarna som STRI bedömer sorterna efter är skottäthet och utseende vilka ger ett medelvärde som rangordnar sorterna. Även finbladighet och resistens mot rödtrådssjuka poängbedöms samt vilken sommar- och vinterfärg sorten har. NTEP är världens största och mest omfattande försök på både warm-season och coolseason grasses. Alla delstater i USA och några i Kanada har en eller flera försöksstationer. NTEP gör väldigt omfattande försök och man anpassar valen av art och ändamål (green eller fairway) bra till vad som är relevant för den regionen. Man gör försök på allt från täthet på våren till motståndkraft mot vitgröeinvandring. Försöksstationerna i Landvik och i Apelsvoll är de enda oberoende försöken på gräs för golfbanor i Norden. Ytorna sköts under likvärdiga greenförhållanden, såsom kort nerklippning, kontinuerlig näringstillförsel och dressningar. Säsongen 2004 var andra året som försöken var i bruk. De norska försöken har många intressanta parametrar såsom övervintring, sjukdomsbenägenhet och skottäthet under nordiska förhållanden. Det ska också nämnas att de norska försöken är från insåningsåret och andra året medan resultaten från NTEP och STRI är baserade på flerårssnitt. 6

Vägledning i klimatzon A Zon A omfattar Danmark, Skåne, västkusten norrut till Göteborg, östkusten norrut till Kalmar, samt Öland, Gotland. Tabellerna nedan är ett utdrag ur försöken på STRI och i NTEP (Illinois og New Jersey). STRI, skottäthet Sortnamn 2004 2005 Krypven Penn A-1 7,1 7,1 Penn A-4 6,5 6,5 Penn G-2 7,1 7,1 Penn G-6 7,0 7,0 Providence 6,0 6,0 Bueno 6,6 6,0 Brunven Avalon (7200) 9,8 9,8 Rödven Bardot 6,5 6,5 Heriot 7,3 7,3 Lance 7,3 7,3 NTEP, skottäthet (NTEP, summer density, 1999-2002, table 12) Sortnamn Illinois New Jersey Krypven Penn A-1 6,8 8,1 Penn A-2 6,7 5,8 Penn A-4 6,8 6,8 Penn G-1 6,7 6,8 Penn G-6 6,5 6,6 Providence 6,3 4,7 SR 1119 6,0 5,3 Brunven Avalon (7200) 7,1 7,7 Vesper 7,8 7,4 Kommentarer till resultaten på STRI Bland de äldre krypvenssorterna har Penn A-1 haft högst skottäthet och uppvisade det bästa helhetsintrycket. Tillsammans med nyare sorter står sig Penn A-1 väl i konkurrensen med Penn G-2 och G-6. Helhetsintrycket är dock bättre hos Penn G-2 jämfört med övriga sorter. Avalon är den enda brunvenssort som finns upptagen i listan, den är mycket tät och har ett bra helhetsintryck. Rödvenerna Lance och Heriot ligger i topp både avseende skottäthet och helhetsintryck. Bardot är mindre tätvuxen och har ett lägre helhetsintryck än ovan nämnda sorter. Kommentarer till resultaten på NTEP Vid jämförelse mellan platserna avseende skottäthet (summer density, tabell 12, NTEP) ligger de båda brunvensorterna i topp. Mellan Penn A- och G-sorterna råder små skillnader i Illinois, medan Penn A1 utmärker sig i positivt och Penn A2 negativt jämfört med de övriga Pennsorterna i New Jersey. Providence och SR1119 har en lägre skottäthet på båda försöksplatserna jämfört med Penn-sorterna och brunvenen. Vid jämförelse av genomsnittlig skottäthet över året (NTEP, mean turf density, tabell 1, 2, ej med i vårt arbete) skiljer sig de båda försöksplatserna åt. I New Jersey ligger brunvenen i topp tillsammans med Penn A1 och mindre skillnader mellan övriga Penn-sorter. I Illinois var skillnaderna små mellan samtliga krypvensorter, medan brunvenen har gått betydligt sämre där jämfört med i New Jersey. 7

Vägledning i klimatzon B Zon B omfattar Norges kustband norrut till Trondheim och i Sverige, Småland norrut till en gräns mellan Uppsala och Karlstad, samt norrlanskusten upp till Sundsvall. Tabellerna nedan är ett utdrag ur försöken i NTEP (Michigan och Wisconsin) och på Landvik. NTEP (NTEP,summer density, 1999-2002, table 12) Sortnamn Michigan Wisconsin Krypven Penn A-1 8,3 6,3 Penn A-2 8,1 5,7 Penn A-4 7,8 6,2 Penn G-1 7,7 5,8 Penn G-6 7,8 5,8 Providence 7,5 5,6 SR 1119 7,6 5,4 Brunven Avalon (7200) 7,8 6,8 Vesper 7,8 7,2 Kommentarer till resultaten på NTEP Landvik (helhetsintryck) I Michigan var skillnaden liten i skottäthet mellan brunvenen och samtliga krypvensorter. Tydligare skillnad i försöken från Wisconsin, där brunvenen ligger i topp, följt av Penn A1 och A4, övriga Penn-sorter och därefter Providence och SR1119. Även vid jämförelse av genomsnittlig skottäthet över året (mean turf density, tabell 2, NTEP; obs. värdena är ej med i vårt arbete) är skillnaden liten mellan arterna och sorterna i försöken i Michigan. I Wisconsin är skottätheten överlag lägre jämfört med Michigan. Denna skillnad kan bero på den mänskliga faktorn hur man bedömer utifrån den nio gradiga skalan på de två försöksplatserna. Vesper uppvisade en genomsnittligt högre skottäthet än Avalon i detta försök. Kommentarer till resultaten på Landvik Sortnamn 2003 2004 Krypven Penn A-1 6,1 6,2 Penn A-4 6,0 6,2 Penn G-6 6,2 6,4 Providence 5,7 5,9 Bueno 4,9 5,7 Brunven Avalon (7200) 6,1 6,7 Greenwich 6,5 7,3 CIS AC1 6,2 6,8 Rödven Bardot 5,1 5,9 Denso 5,2 5,8 Jorvik 5,0 6,0 Lance 4,9 5,4 Nor 4,6 5,2 Av krypvenerna så presterade Penn A- och G-sorterna bäst på Landvik avseende skottäthet och helhetsintryck. Avalon och CISAC1 påvisade ett bra helhetsintryck samt klarade vintern bättre än Greenwich, dock gick Greenwich bäst på Landvik, både i jämförelse med övriga brunvenssorter samt krypvenssorterna. Sorterna Jorvik, Bardot och Denso har bästa helhetsintryck, Jorvik visade även god vinterhärdighet tillsammans med den norska sorten Nor. De norska sorterna har en tidigare invintring, vilket ger ett lägre helhetsintryck på hösten. Sorterna har även lägre skottäthet. Samtliga sorter övervintrade bra på Landvik. 8

Vägledning i klimatzon C Zon C omfattar området norr om gränsen till zon B både i Norge och i Sverige. Tabellen är ett utdrag ur försöken på Apelsvoll. (Aamlid et al., 2003 och 2004), vi hittade inga andra försöksplatser som motsvarar zon C. Apelsvoll (helhetsintryck, årsmedelvärde) Sortnamn 2003 2004 Krypven Penn A-1 7,4 7,1 Penn A-4 7,1 7,0 Penn G-6 7,1 7,0 Providence 7,3 6,8 Bueno 6,3 6,8 Norgreen/Nordlys 6,3 6,4 Brunven Avalon (SR7200) 6,3 6,9 Greenwich 6,0 5,7 CIS AC1 6,2 7,2 Rödven Bardot 5,3 5,9 Denso 5,0 5,7 Jorvik 5,4 5,9 Lance 5,1 5,1 Nor 5,6 5,8 Kommentarer till resultaten på Apelsvoll Norgreen döptes om till Nordlys inför säsongen 2004. Pennsorterna och Providence var tätare samt uppvisade bättre helhetsintryck än Bueno och Nordlys. Bäst vinterhärdighet har Bueno och Nordlys visat sig ha under vintern 2003/2004. De två sistnämnda kom dock igång senare på våren jämfört med övriga sorter. Brunvensorterna Avalon och CIS AC1 var vinterhärdigare och uppvisade en lägre höjdtillväxt än Greenwich. I försöket var brunvensorterna mindre känsliga för snömögel och trådklubba än de flesta krypvenssorterna. 9

Vitgröe Bakgrund Den morfologiska och fysiologiska variationen är mycket stor hos vitgröen. Det innebär att den har enorm anpassningsförmåga till olika förhållanden vilket gör att den går att finna i stora delar av världen. Vitgröen kan grovt delas in i tre grupper: en frodig annuell typ, en kortlivad perenn typ och långlivad perenn typ (s.k. reptanstyp) (Santesson Gerber, 2001) Den frodiga annuella typen lägger i huvudsak all sin energi på att producera frö tillskillnad mot de perenna som främst satsar energin på skottillväxt. En perenn vitgröe får en mer samlad blomning som innebär en årlig frösättning. I och med att den perenna vitgröen framförallt satsar energin på skottillväxt blir dess frösättning låg, vilket skapar problem vid förädlingsarbetet av vitgröe. I Norge och England har man framförallt hittat den perenna vitgröen i kustområdena och den annuella mer i inlandet. David Huff, Penn State University, USA driver projekt i syfte att få fram täta, lågvuxna och fleråriga vitgröesorter (Poa annua reptans) till greener. I försöken, där även uthållig vitgröe från svenska golfbanor finns med, testas de olika varianterna lämplighet som greengräs. Frö från dessa odlingar har sedan skickats åter till Sverige och ingått i försök i Ljusnedal på Funäsdalsfjällens GK. Tyvärr gick försöket ut pga. isbränna vintern 2003-2004 (Santesson Gerber, 2004). Det huvudsakliga problemet med reptanstyperna som framkommit i David Huss odlingar är dess låga frösättning, vilket innebär en osäker tillgång och i slutändan ett högt pris på varan (Santesson Gerber, 2004). I dagsläget finns det sorter på den internationella marknaden men ingen kan klassas som en högkvalitativ reptanstyp (Santesson Gerber, 2001). Marknad Vitgröe Anna är en odlad sort som kommer ifrån DSV i Holland (Nilsson, 2004). Urval har skett genom en renodling av frö från en planta till den befintliga sorten (Santesson Gerber, 2004). Sorten har testats i försök (med 30 mm klipphöjd) på Alnarp och på Rånna i Västergötland. Helhetsintrycket av sorten var 3,0, tolerans mot vinterskador har varierat mellan 4,2 och 6,0 på en niogradig skala (Nilsson, 2004). Sorten har inte jämförts med annan vitgröe utan med övriga greengräs i försöket. True Putt är en vitgröe av reptanstyp. I försök på Landvik och Apelsvoll, Norge har sortens helhetsintryck varit lågt beroende på dess ljusa färg, grovbladighet och rikliga frösättning på våren (Aamlid et al., 2004). Vinterskadorna har varit måttliga (23 % av försöksytan på Apelsvoll) jämfört med övriga greengräs (9-63 %) i försöket (Aamlid et. al., 2004). Den stora mängden av den vitgröefrö som säljs kommer i huvudsak ifrån USA, där den sorterats ut från fröpartier av rajgräs, svingel och ven (Santesson Gerber, 2004; Nilsson, 2004). 10

Norsk krypven Har vi användning för skandinaviska grässorter? Regelbundet stöter vi på problematiken med hur de amerikanska krypvenssorterna är anpassade till ett skandinaviskt klimat. Klimatet i Skandinavien är starkt påverkat av golfströmmen som ger en betydligt högre medeltemperatur än vad breddgraden antyder. I Skandinavien har vi dessutom en ljusinstrålning motsvarande förhållandena i norra Kanada eller Alaska. Detta innebär att de importerade amerikanska krypvenssorterna som vi framförallt använder inte är anpassade till det nordiska klimatet. Problemen visar sig först och främst avseende sjukdomsresistens och invintringstidpunkt. De amerikanska sorterna är förhållandevis dagslängdsneutrala, vilket innebär att de inte påverkas av dagslängden när det är dags att starta härdningsprocessen inför vintern. Det innebär att de sällan uppnår maximal vinterhärdighet (Tronsmo & Tronsmo, 2004). Dessa sorter kommer även att vara grönare och frodigare under hösten. De skandinaviska sorterna vill däremot i en mycket större utsträckning nyttja dagslängden, något som leder till att de tidigare går in i en säkrare härdningsprocesss, men de vill också mista färgen tidigare än de utländska sorterna. De uppvisar också en något lägre skottäthet och etableringshastighet, men i så hög grad att ett gräs som Nordlys inte passar som ett greengräs. Kan vi klara oss utan de lokala sorterna? En titt in i kristallkulan avslöjar att den verklighet som kommer att möta greenkeepers i framtiden, med strängare restriktioner av användandet av växtskyddsmedel samt ett högre krav på spelbara banor tidigt på våren. Försök på Apelsvoll, Landvik och Hallingdal visar att den nya norska sorten Nordlys är konkurrenskraftig avseende sjukdomsresistens och vinterhärdighet. Denna art är ett resultat av den fröinsamling som pågått i Norge från mitten av 1970-talet. Emellertid så har denna insamling och förädling avbrutits. Ansvaret för insamling och förädling har överförts från Planteforsk till Graminor AS och ledningen för Graminor har bestämt att det inte ska bedrivas förädling av grönytefrö i Norge. Då är vi i en situation där ideella och speciellt intresserade personer ska driva detta arbete vidare. En sådan eldsjäl är Styrkar Foss som deltog i insamlingsarbetet under 70- och 80talet, han är även den som samlat in grundmaterialet för det som senare blev sorten Norlys. I en artikel i Gressforum skriven av Agnar Kvalbein presenterade han en krypvenssort som kan vara lösningen på våra problem, speciellt på vinterutsatta greener. Det var en krypven som man funnit under is på gården Grindal i Trondelag. Här pratar vi om extrem vinterhärdighet. Geir Wevang fick tillgång till frö från denna fröodling och uförde ett försök i växthuset på Hvams vidaregående skole, i syfte att undersöka etableringshastighet samt skottäthet med tanke för bruk på golfgreener. I försöket ingick Providence och Nordlys som referenser. Första försöket med Grindal visade dålig eller ingen groning. Efter kontakt med Trygve S. Aamlid konstaterades att problemet kunde bero på användandet av orensat frö. Fröna rensades på Landvik och antagelserna var riktiga. 47 % av de orensade fröna var tomma. Försöket upprepades och såddes med rensat frö och groningen fördubblades, men även referenssorten Providence visade en långsam etablering. Orsaken till detta är oklar, en teori är att fröna är groningshämmade och tar tid på sig för att gro. Därför har frön lagts i frysen i ett försök att simulera vinter. Dessa frön blev sådda tillsammans med Providence som referens. Ingen märkbar skillnad i groningshastigheten sågs i detta försök. Då står vi uppenbarligen med möjligheten att detta är en art som i stort sett endast förökar sig med hjälp av stoloner. Från USA är det känt att en del krypvenssorter bara kan uppförökas med hjälp av stoloner och inte med frö. Vi kan anta att Grindal är en liknande sort (T. Aamlid, pers. medd.). 11

Bilden visar Grindal till vänster och Nordlys till höger Emellertid har försöket gett en positiv upplevelse av Nordlys. I försöket var sorten en dag efter Providence i groning och under etableringen låg sorten länge en dag efter. Efter fem veckor framstår den som ett mycket vackrare gräs än Providence både till färg och utseende. Det vore önskvärt att se detta gräs i ett fullskaligt greenförsök. I vilken tidsperiod vi talar om innan sorten kan komma ut i kommersiell handel beror på sortens fröproduktion. Det gäller att få fram en frövara som håller greenkvalitet dvs fri från ogräs. (T. Aamlid, pers. medd.). Efter försöket i växthuset var klart, blev plantorna stående och ett kraftigt svampangrepp av en icke identifierad svamp uppstod. Alla försöksplantorna var angripna med undantag av Grindal som var opåverkad. Detta kan bero på ett tunnare bestånd eller att sorten har en bättre resistens mot svampen som förhindrade ett angrepp. Diskussion De försök vi jämför med i USA ligger i liknande klimatzon som södra Sverige d.v.s. mellan 55:e och 60:e breddgraden. Motsvarande klimatzon i USA/Canada ligger mellan 43:e och 55:e breddgraden. Norra Sverige ligger mellan 60:e och polcirkeln(66,6), vilket motsvarar mellersta Kanada, Grönland och Alaska, där inga försök genomförs. De områden vi jämför med ligger alltså på en helt annan breddgrad med en annan ljusinstrålning. Under hösten har vi betydligt mindre solljus än vad man har i USA. Därför blir förhållandena för igångsättningen på våren och invintringen på hösten inte jämförbara. I Europa utförs greengräsförsök i större skala av STRI, som ligger på 54:e breddgraden. De försöken ligger söder om oss och har ett annat, maritimt, klimat. De olikheter, som här påvisats, mellan våra odlingsförhållanden och de som råder i de områden vi hämtar information ifrån, visar att vi är i stort behov av försöksstationer inom Norden, där våra speciella förhållanden beaktas. Med den raska utvecklingen som golfen haft inom Norden, borde det finnas möjligheter att skapa finansiering till försöksodlingar med kapital från golfens organisationer och närliggande branschorganisationer, som också kan dra nytta av denna försöksverksamhet. Det viktigaste faktorn för golfspelet är ytan man spelar på. Det borde vara lättare motivera medel till gräsförsök än till dataprogram. Scandinavian 12

Research Foundation är en god start. Dock fattas medel i stiftelsen för att starta en mer omfattande försöksutveckling. Vi har ett mycket avlångt område, i nord-sydlig riktning, att förse med lämpligt gräs. Mellan den 55:e breddgraden och polcirkeln finns ett flertal klimatområden. Sverige och Norge är båda indelade i 8 klimatzoner. Vi har förenklat det hela genom att dela in Norden i tre zoner. Det är en grov indelning utan hänsyn till all lokala variationer inom respektive zon. Försök kan genomföras på olika nivåer. De kan bedrivas i samarbete med golfbanor i lämpliga områden. Sådana försök riskerar att bli ovetenskapliga. Det vore önskvärt med en försöksanläggning på Sveriges Lantbruks Universitet, Ultuna, i samband med en golfbana på deras mark. Här finns ju specialkunskaperna som krävs för att kunna genomföra försöksodlingar på en vetenskaplig nivå. Det krympande traditionella jordbruket borde ge utrymme åt golfen, en mer inne form av jordbruk. Gräsytor behövs ju inte bara inom golfen utan också för andra idrotter och allmänna grönyteändamål. Från Ultuna bör man styra försök på minst tre olika platser i Sverige. Norge har redan två försöksplatser, Landvik och Apelsvoll. Vad som finns i Danmark och Finland är i skrivandets stund obekant. I vems regi det hela skall drivas är oklart. Scandinavian Research Foundation är ett samarbete mellan de nordiska länderna som bör ha stor del i ett samarbete med SLU i Sverige, Planteforsk i Norge och universiteten i Danmark och Finland. Eftersom våra ljus- och klimatförhållanden i Norden är så speciella är det mycket viktigt att vi får igång en utbredd försöksverksamhet på vilka grässorter eller arter som fungerar bra under våra förhållanden. Ett annat relevant forskningsområde är näringstillförsel för att kunna optimera härdningen på hösten och minimera vinterskadorna. Enligt den kanadensiske golfbanearkitekten Bob Kains så används i Torontoområdet uteslutande krypven som greengräs. Toronto har samma klimat som Stockholmsregionen. Han ställde sig väldigt frågande till en rödsvingel/rödven blandning i Kanada, och trodde inte att de någonsin används i Kanada. Rödven i renbestånd används i västra Kanada där man har ett riktigt fuktigt klimat med mycket nederbörd, dock inga vintrar som kan jämföras med nordiska. Referenser Aamlid, T.S., Molteberg, B., Enger, F., Susort, Å., Steensohn, A.A. 2004. Evaluation of Agrostis and Festuca varieties for use on Scandinavian golf greens. International Turfgrass Congress, Wales. Aamlid, T.S & Molteberg, B. 2004. Utproving av grasarter og sorter på golfgreener. Resultater fra green-forsoka på Landvik og Apelsvoll i såingsåret 2003. Gressforum 1, 18-21. Aamlid, T.S., Molteberg B, Engelsjord M.E., Larsen, K.O., 2004. Evaluation of Agrostis and Festuca varieties for use on Scandinavian golf greens. British Society of Plant Breeders Limited. 2004. Turfgrass Seed 2004. Försökssammanställning på STRI 2004. British Society of Plant Breeders Limited. 2005. Turfgrass Seed 2005. Försökssammanställning på STRI 2005. Hageselskapets Sortsliste. Riksförbundet Svensk Trädgård s Zonkarta över Sverige. 13

Santesson Gerber, A M. 2001. Vitgröe framtidens greengräs? Referat från 9th International Conference for Turfgrass Research, Toronto, Kanada. The Norwegian Crop Research Institute. (NCRI). The Norwegian Agricultural Inspection Service. (NAIS). Tronsmo, A. & Tronsmo, A.M. 2004. Hvilke tiltak bør vi gjøre i høst for å øke gressets vinteroverlevelse. Gressforum 3:18-20. Webbadresser http://www.intlseed.com/index.html www.ntep.org www.wetterzentrale.de Personliga meddelanden Nilsson, J. Skånefrö. Telefon den 15 nov 2004. Santesson Gerber, A M. Weibulls. Telefon den 17 nov 2004. Kains, R. Telefon den 11dec 2004. Weibull, P. Telefon den 14 dec 2004. Aamlid, T.S. Telefon den 24 jan 2005. 14