Kemikalielagstiftningen

Arbetarskyddsanvisningar och guider 21 Kemikalielagstiftningen Åtgärder för introduktion av kemikalier på marknaden SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDENS PRODUKTTILLSYNSCENTRAL SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSMINISTERIET Arbetarskyddsavdelningen Tammerfors 2003

4 ISBN 952-00-1388-1 ISSN 1456-3614 Översättning av Samma-gruppen/Carola Rönnberg Hermes Tammerfors 2003

Kemikalielagstiftning 1 Kemikaliebestämmelser Kemikalier är handelsvaror liksom andra produkter. Verksamhetsidkare som introducerar kemikalier på marknaden åläggs i den europeiska gemenskapens (EG) lagstiftning skyldigheter som skall fullgöras innan en kemikalie får introducerars på marknaden. Det ställs till exempel krav på att kemikaliens egenskaper är bekanta, på klassificering, märkning, säker förpackning, överlämnandet av skydds-informationsblad, testning av ämnen, anmälan om nya ämnen och på att god laboratoriepraxis följs vid testning av kemikalier. I den här broschyren presenteras de beslut inom kemikalielagstiftningen som gäller för introduktionen av kemikalier på marknaden. Dessutom finns det i den finska lagstiftningen bestämmelser om användningen av kemikalier. Bestämmelser som gäller introduktion på marknaden finns i bilaga 1. Den här publikationen har utarbetats i samarbete av social- och hälsovårdsministeriet, social- och hälsovårdens produkttillsynscentral, miljöministeriet och Finlands miljöcentral. Lagstiftningen t.o.m. den 31 december 2002 har beaktats i publikationen. 2 Kemikalielagen Det har gjorts ändringar i kemikalielagen (744/1989) för att lagen skall uppfylla kraven i EG-direktivet (67/ 548/EEG) om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (det s.k. ämnesdirektivet), rådets direktiv 1999/45 EEG om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat (det s.k. preparatdirektivet) och direktiv 76/769EEG (det s.k. förbudsdirektivet) om förbud och begränsning av vissa farliga ämnen. Lagändringen har publicerats i författningssamlingen som nummer 1412/1992 och ändringen av ikraftträdelsebestämmelsen som nummer 558/1993. I kemikalielagen har gjorts ändringar om miljökonsekvensbedömning (472/1994) och bedömning av risker med existerande ämnen (720/1994). Genom en lagändring stadgas om lämnandet av uppgifter 5

om farliga ämnen till social- och hälsovårdens produkttillsynscentral (368/1998). Bestämmelserna om industriell hantering och upplagring av kemikalier har ändrats (57/1999). Ändringarna som EU:s direktiv om biocider (98/8/EG) gett upphov till har beaktats i en lagändring (1198/ 1999) På grund av offentlighetslagen gjordes ändringar i kemikalielagen (659/1999). Genom en ändring (591/2001) stadgas om att det på emballage och skyddssäkerhetsblad skall anges ett farligt ämnes exakta namn som generiskt namn. Ändringar i benämningarna på myndigheter har beaktats genom ändringar i kemikalielagen (1147/1994) (220/1995) (706/1995) (1073/1995) (12/1997) (135/1999). 3 Kemikalieförordningen I kemikalieförordningen (675/1993) omtalas bl.a. skyldigheten för den som introducerar kemikalien på marknaden att känna till kemikaliens egenskaper och grundbestämmelserna om indelningen av kemikalierna i kategorier enligt farlighetsgrad, klassificering, märkning, skyddsinformationsblad, lämnandet av uppgifter, förfaringssättet för att anmäla nya ämnen och förpackningen av kemikalier. Biocidpreparaten behandlas i en egen förordning (se punkt 12). Om förfaringssättet vid anmälningen av nya ämnen stadgas i ett beslut av social- och hälsovårdsministeriet (se punkt 7). I förordningen om ändring av kemikalieförordningen (287/1998) finns bestämmelser om ändringen av ämnens EG-märkning. Om tillställandet av uppgifter till produkttillsynscentralen stadgas i en ändring av förordningen (369/1998). Om myndigheternas samarbete i bedömningen av riskerna hos nya ämnen stadgas även i en ändring av förordningen (864/2000). Ändringarna som gjorts utifrån preparatdirektivet (1999/45/ EG) och den 28 tekniska anpassningen av ämnesdirektivet (67/548/EEG) har verkställts genom ändring av förordningen (555/2001). Namnändringar som gäller myndigheter har beaktats genom ändringar av förordningen(1153/1994,1212/1995, 256/ 1997). 6

4 Social- och hälsovårdsministeriets förordning om grunderna för klassificering och märkning Social- och hälsovårdsministeriets förordning om grunderna för klassificering samt märkning av kemikalier har publicerats med nummer 807/ 2001. Genom förordningen upphävs beslutet om grunderna för klassificering 979/1997 och ändringen 1058/1999. Genom den nya förordningen verkställs preparatdirektivet och ändringarna av ämnesdirektivet 2000/32/EG, 2000/33/EG, 2001/59/ EG och 2001/60/EG. I förordningen om grunderna för klassificering finns bestämmelser om kemikaliernas egenskaper utifrån vilka kemikalien skall klassificeras och märkas samt om vilka märkningar förpackningen skall förses med. I förordningen beskrivs bl.a. i klassificeringen kemikaliens farliga egenskaper som skall beaktas. Hit hör brand- och explosionsfarliga egenskaper samt egenskaper som kan vara skadliga för hälsa och miljö. I förordningen fastställs klassificeringen och märkningen av preparat som innehåller farliga ämnen utgående från koncentrationen i sammansättningens beståndsdelar, dvs. enligt den avtalsmässiga metoden. I förordningen ingår för första gången klassificeringskriterier för miljöfarliga blandningar. Klassificeringen som miljöfarlig sker på grundval av akut giftighet för vattenorganismer, beständighet och ansamlingstendens samt farlighetsgrad för ozonskiktet. I klassificeringen av preparatet användas huvudsakligen den avtalsmässiga metoden som beskrivs i förordningen om grunderna för klassificering. Förordningen om grunderna för klassificering trädde ikraft den 1 augusti 2002. På växtskyddsmedel som avses i lagen om bekämpningsmedel och på biocidpreparat som avses i kemikalielagen skall förordningen tillämpas senast den 1 augusti 2004. 7

5 Social- och hälsovårdsministeriets förordning om en förteckning över farliga ämnen Med stöd av social- och hälsovårdsministeriets förordning om en förteckning över farliga ämnen (624/ 2001) har klassificeringen och märkningen av ca 2900 ämnen fastställts (den s.k. förordningen om ämnesförteckning). Det är inte tillåtet att avvika från de klassificeringar och märkningar som anges för ämnena i förteckningen (bilaga 1). Samma bestämmelser om märkning tillämpas för dessa ämnens del i hela det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EU:s medlemsstater, Norge och Island). Förordningen om ämnesförteckningen motsvarar bilaga 1 i rådets ämnesdirektiv 67/548/EEG. Ämnesförteckningen omfattar ämnesdirektivets 26 och 28 anpassning. Miljöfarligheten hos nästan alla ämnen i förteckningen har bedömts och förteckningen har vid behov utökats med miljöfarlighetklassificeringen. En del ämnen kunde inte klassificeras utifrån sin miljöfarlighet på grund av att uppgifter som behövdes för en klassificering saknades. För ett flertal ämnen har det fastställts gränser för koncentrationerna enligt vilka blandningar som innehåller dessa ämnen klassificeras. För miljöfarliga ämnen har koncentrationsgränser inte ännu fastställts. Om ämnet inte upptagits i förteckningen över farliga ämnen är tillverkaren eller importören skyldiga att själva klassificera och märka kemikalien enligt förordningen om grunderna för klassificeringen. Varningsmärken, deras benämningar och bokstavsbeteckningar fastställs i förordningen om ämnesförteckning (bilaga 2). På samma sätt fastställs vilka R- och S- fraser som skall användas på kemikaliernas emballage (bilagorna 3 och 4). Nya fraser har tagits upp och ändringar har gjorts i formuleringarna för vissa fraser jämfört med den tidigare lagstiftningen. Formuleringen i de svenskspråkiga fraserna motsvarar lagstiftningen i Sverige. Social- och hälsovårdsministeriets förordning om en förteckning över farliga ämnen (624/2001) trädde i kraft den 1 augusti 2002. Ämnesförteckningen kompletteras och preciseras kontinuerligt. Med stöd av arbetarskyddslagen har statsrådets förordning om avvärjande av cancerrisk i anslutning till arbete utfärdats (716/2000). Utifrån förordningen utfärdades arbetsministeriets beslut om cancerframkallande agenser (838/1993). Det kompletterades av social- och hälsovårdsministeriets förordning 1232/2000. I be- 8

slutet ingår en förteckning över cancerframkallande ämnen. Ämnen i förteckningen motsvarar emellertid inte fullständigt de ämnen som klassificeras som cancerframkallande i SHM:s förordning. Arbetsgivaren skall se till att förhållandena då i förteckningen nämnda ämnen som medför risk för cancer används är sådana att exponeringen blir så liten som möjligt. Hit hör även arbetsgivarens skyldighet att årligen registrera arbetstagare som exponerats för ämnen. Om den här skyldigheten bestäms i lagen om ett register över dem som i sitt yrke är exponerade för ämnen och processer som föranleder risk för cancersjukdom (717/2001). 6 Social- och hälsovårdsministeriets förordning om säkerhetsförslutare på emballage för en farlig kemikalie och om en varningssymbol för synskadade Emballaget för mycket giftiga (T+), giftiga (T) eller frätande (C) kemikalier avsedda för minutförsäljning skall förses med en säkerhetsslutare. Emballaget skall även förses med en säkerhetsslutare om det är fråga om en flytande kemikalie som klassificeras och märks som hälsoskadlig (Xn) och som medför risk för lugnskada (R65) när den förtärs vid inandning (aspiration) eller om kemikalien innehåller 3 % eller mer metanol eller 1 % eller mer metylenklorid. Emballaget för en kemikalie som är avsedd för minutförsäljning och som märkts som mycket giftig (T+), giftig (T), frätande (C), hälsoskadlig (Xn), extremt brandfarlig (F+) eller mycket brandfarlig (F) skall förses med en varningssymbol för synskadade (förhöjd triangel). Extremt brandfarliga (F+) och eller mycket brandfarliga (F) aerosoler behöver emellertid inte förses med en varningssymbol. De tekniska kraven på säkerhetsslutare och varningssymboler beskrivs i standarder som det hänvisas till i förordningens bilaga. SHM:s förordning om farliga kemikaliers säkerhetsslutare och varningssymboler har utfärdats med nummer 430/2001. 9

7 Social- och hälsovårdsministeriets beslut om förfarandet vid anmälan om nya ämnen I social- och hälsovårdsministeriets beslut om förfarandet vid anmälan av nya ämnen (1642/1993, 1132/1994) ingår bestämmelser om tillverkarens eller importörens skyldighet att anmäla nya ämnen hos social- och hälsovårdsministeriets produkttillsynscentral. I bilagan till beslutet finns en förteckning över de tekniska dokument som skall ingå i anmälan. Krav som gäller polymerer (876/1994) och mellanprodukter (762/2002) har fogats till beslutet. Anmälan om ett nytt ämne behöver inte göras om ämnet är avsett att användas enbart som verksamt ämne i växtskyddsmedel (261/2001) som avses i lagen om bekämpningsmedel eller i biocidpreparat som avses i kemikalielagen. Om riskbedömning av nya ämnen stadgas i ett beslut av social- och hälsovårdsministeriet (SHM:s föreskriftssamling 1994:57). 8 Förordning om myndigheternas uppgifter och inbördes samarbete vid bedömning och övervakning av riskerna med existerande ämnen Förordningen omfattar bestämmelser om myndigheternas uppgifter och samarbete i verkställandet av rådets förordning (EEG) nr 793/93 om bedömningen och kontroll av risker med existerande ämnen. Finlands miljöcentral och social- och hälsovårdens produkttillsynscentral fungerar som rapportörer. Förordningen har utfärdats med nummer 813/1995 och har ändats två gången (270/1997 och 865/2000). 10

9 Social- och hälsovårdsministeriets förordning om skyddsinformationsblad I social- och hälsovårdsministeriets förordning om skyddsinformationsblad fastställs kraven på hur ett skyddsinformationsblad skall göras upp. Förordningen om skyddsinformationsblad baserar sig på EG-direktiven 91/155/EEG, 93/112/EG och 2001/58/EG. Förordningen upphäver arbetsministeriets beslut om skyddsinformationsblad jämte ändringar (779/1993). I förordningen om skyddsinformationsblad ingår noggranna bestämmelser om när skyddsinformationsblad skall utarbetas och från och med vilken koncentrationsgräns ett farligt ämne skall anmälas. Skyddsinformationsbladet för en oklassificerad kemikalie skall stå i proportion till preparatets farlighet. Dessutom föreskrivs att den person som utarbetar skyddsinformationsbladet skall vara kompetent för sin uppgift. Ordningsföljden för rubrikerna i skyddsinformationsbladet är inte längre en rekommendation utan obligatorisk. Skyddsinformationsbladet lämnas för kemikalier som används i industriell verksamhet eller annars yrkesmässigt. För kemikalier avsedda för allmän konsumtion behöver skyddsinformationsblad inte lämnas. Skyddsinformationsbladet skall emellertid på begäran lämnas till mottagaren då en kemikalie som är avsedd för konsumtion används yrkesmässigt. I förordningen fastställs inte särskilda blanketter som skyddsinformationsbladet skall utarbetas på, emellertid skall de 16 huvudrubriker som anges i förordningen användas. Anvisningar för hur skyddsinformationsbladet skall fyllas i ges i förordningens bilaga. Skyddsinformationsbladets innehåll är omfattande. Uppgifterna om kemikaliers hälso- och miljöfarliga egenskaper och om avfallshanteringen är detaljerade. Märkningarna som kemikaliens emballage skall förses med anges i sin helhet i skyddsinformationsbladet. Skyddsinformationsbladet lämnas inte längre in hos social- och hälsovårdens produkttillsynscentral för kontroll. En särskild förordning har utfärdats om överlämnandet av kemikalieuppgifter för registrering (se punkt 10). Det är verksamhetsidkaren som introducerar kemikalien på marknaden som ansvarar för skyddsinformationsbladet. Även ett företag som verkar utanför Finland men inom EU kan vara ansvarig för skyddsinformationsbladet. Då kan vid behov uppgifterna om ett företag som verkar utanför Finland inom EU anges för tillverkarens, importören eller en 11

annan verksamhetsidkares kännedom. Skyddsinformationsbladet skall emellertid alltid överlämnas till mottagaren på finska (vid behov på svenska). Förordningen om skyddsinformationsblad (1202/2001) trädde i kraft den 1 augusti 2002. På växtskyddsmedel som avses i lagen om bekämpningsmedel och biocidpreparat som avses i kemikalielagen skall förordningen tillämpas senast den 1 augusti 2004. 10 Social- och hälsovårdsministeriets förordning om lämnande av uppgifter om kemikalier Social- och hälsovårdsministeriets förordning (374/2002) har getts om lämnandet av uppgifter om kemikalier för registrering. Genom den här förordningen upphävs social- och hälsovårdsministeriets beslut med bilagor (377/1998). Enligt förordningen om lämnande av uppgifter om kemikalier skall en verksamhetsidkare som driver verksamhet i Finland och introducerar kemikalien på marknaden eller för bruk lämna uppgifterna om kemikalien till social- och hälsovårdens produkttillsynscentral för registrering. Uppgifterna skall lämnas såväl om kemikalier som används yrkesmässigt som om kemikalier som är avsedda för allmän konsumtion. Uppgifterna registreras i kemikalieregistrets produktregister som används av myndigheterna och hos Giftinformationscentralen. Uppgifterna som skall lämnas är huvudsakligen desamma som ingår i skyddsinformationsbladet (16 huvudrubriker). Uppgifterna i skyddsinformationsbladet kompletteras genom anmälan av beståndsdelarnas kodbeteckningar (CAS-nummer e.d.) samt koderna för preparatets användningsändamål och branschgrupp. Dessutom lämnas information som behövs för vård och förebyggande verksamhet i förgiftningsfall och då det gäller utredningar av yrkesrelaterade sjukdomar och olycksfall. I förordningen ingår en detaljerad anvisning om lämnandet av uppgifter. Förfarandet som beskrivs i förordningens bilaga 3 om att bevara ämnesnamnet som affärsoch yrkeshemlighet är en del av gemenskapslagstiftningen och baserar sig på artikel 15 i rådets direktiv 1999/45/EG. Verksamhetsidkaren kan ansöka om eller anmäla hos produktregisterenheten att det specificerande kemiska namnet på ämnet i preparatet bevaras som en yrkes- och affärshemlighet. Beteckningen kan hållas hemlig om ämnet är klassificerat som skadligt enligt R-fraserna 20, 21 eller 22 eller om ämnet har klassi- 12

ficerats som frätande med R-fraserna 36, 37 och 38. I det fallet lämnas det allmänna namnet. Vid lämnandet av uppgifter för registrering kan blanketten som finns i förordningens bilaga användas. Blanketten kan även användas för att utarbeta skyddsinformationsblad. Blanketten fås från STTV:s hemsida på Internet www.sttv.fi på finska, svenska och engelska. Förordningen om lämnande av uppgifter om kemikalier har givits den 13 maj 2002 och anmälningarna till kemikalieregistrets produktregister skall ha förnyats i enlighet med den nya förordningen senast den 1 april 2003. Bestämmelserna om bevarandet av ämnesnamnet som affärsoch yrkeshemlighet trädde i kraft den 1 augusti 2002. Förordningen skall tillämpas på växtskyddsmedel och biocidpreparat senast den 1 augusti 2004. Uppgifterna lämnas till produktregisterenheten vid social- och hälsovårdens produkttillsynscentral. Adressen är STTV/produktregisterenheten, PB 686, 33101 Tammerfors. Uppgifterna ges i pappersform eller som PDF- eller Word-dokument. Enligt social- och hälsovårdsministeriets förordning om lämnande av uppgifter om mängder i fråga om kemikalier som klassificerats som farliga (1233/2000) skall den finska tillverkaren eller importören årligen uppge för Produkttillsynscentralens produktregisterenhet den mängd av den som farlig klassificerade kemikalien som tillverkats eller importerats. Mängduppgifterna ges i början av året för föregående år. För första gången lämnas uppgifter om år 2001. 11 Förordning om minutförsäljning av farliga kemikalier I denna förordning (676/1993) stadgas om minutförsäljning av farliga kemikalier, annan överlåtelse och förvaring för försäljning av farliga kemikalier. Giftiga och mycket giftiga kemikalier, förutom bränsle, får överlåtas endast till personer som fyllt 18 år. När farliga kemikalier i minuthandeln överlåts oförpackade för att användas som bränsle eller smörjmedel, direkt till en användningsanläggning eller till cisterner som rymmer över 200 liter skall platsen för kemikaliens distributionsanläggning eller distributionsanläggningen förses med varningssymboler. 13

12 Statsrådets förordning om biocidpreparat I förordningen om biocidpreparat (466/2000) stadgas om förhandsgodkännande av biocider och om definitioner av centrala begrepp, behandlingen av ansökan och skyddstiden för uppgifterna, godkännande och registrering, exceptionell användning, temporärt godkännande, försöksverksamhet och arbetsfördelningen mellan myndigheterna. Genom förordningen har Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden trätt i kraft (det s.k. biociddirektivet). Biociderna är kemiska eller biologiska preparat och verksamma ämnen. Biocider är avsedda för att motverka skadliga organismer, bekämpa, göra ofarliga, förhindra eller begränsa deras verkan. Biocidpreparaten indelas i 23 preparatgrupper. Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral och Finlands miljöcentral ansvarar för kontrollen av biocidpreparat i Finland. Förutom förordningen om biocider har två förordningen utfärdats. Miljöministeriets förordning (467/ 2000) omfattar anvisningar för godkännandet och registrering av biocidpreparat och en förteckning över undersökningskrav. Social och hälsovårdsministeriets förordning (422/ 2000) innefattar särskilda bestämmelser om förpackning och emballagemärkningar för biocidpreparat. Förfaringssättet för godkännande av biocider kommer småningom att ersätta förfarandet som gäller för godkännande och anmälning av skyddskemikalier och registreringsmetoden för andra bekämpningsmedel än sådana som används inom lantbruket. Övergångsperioden för biocidpreparat är 10 år från dagen för direktivets verkställighet, dvs. den sträcker sig fram till den 13.5.2010. Under övergångsperioden tillämpas förfaringssättet för förhandsgodkännande av träskydds- och slembekämpningskemikalier och registreringsförfarandet vid s.k. övriga bekämpningsmedel tillsvidare oförändrade i enlighet med skyddskemikalieförordningen (123/ 1994 jämte ändringar 1347/1994, 86/1996 och 271/1997) och bestämmelserna om bekämpningsmedel. Skyddskemikalier-na omfattas av miljöministeriets beslut om förfarandet vid förhandsgodkännande och anmälan av skyddskemikalier (246/1994). Enligt kemikalielagen (1198/1999) skulle för antifoulingprodukter, liksom för skyddskemikalier, sökas godkännande före utgången av 2001 hos Finlands miljöcentral. 14

13 Statsrådets beslut om förbud och begränsningar i fråga om vissa kemikalier Genom statsrådets beslut har förbud och begränsningar som gäller introduktion på marknaden och överlåtelse av kemikalier verkställts. Förbuden och begränsningarna som gäller introduktionen på marknaden och användning av asbest och material som innehåller asbest är emellertid strängare i Finland än i EG-bestämmelserna. Förbud och begränsningar för ozonnedbrytande ämnen grundar sig på det internationella s.k. Montrealprotokollet. Även EU har utfärdat förordningen (EG) 2037/2000 jämte ändringar 2038/2000, 2039/2000 som baserar sig på Montreal-protokollet. Följande förbud och begränsningar om introduktionen av kemikalier på marknaden och användningen av dem har getts: Med stöd av avfallslagen (1072/1993) Statsrådets beslut om begränsning av användningen av PCB och PCT (1071/1989) Med stöd av kemikalielagen (744/ 1989), arbetarskyddslagen (738/2002) och /eller produktsäkerhetslagen (914/1986) Statsrådets beslut om begränsning av utsläppande på marknaden och användning av organiska tennföreningar (871/2002) Statsrådets beslut om förbud och begränsningar som gäller vissa kemikalier som orsakar hälsoskada och produkter som innehåller dessa kemikalier (489/1992) (428/ 1998), förbuden och begränsningarna hänför sig till följande kemikalier: bensen vinylklorid mjöl av kvillajabark (kvillaja saponaria) och derivat därav som innehåller dess saponiner, mjöl som erhålls från rötterna av Helleborus viridi och Helleborus niger, mjöl som erhålls från rötterna av Verat rum album och Veratrum nigrum, bensidin och derivat därav, o-nitrobensaldehyd (CAS Nr 552-89-6), trämjöl, ammoniumsulfid (CAS Nr 12135-76-1), ammoniumvätesulfid (CAS Nr 12124-99-1), ammoniumpolysulfid (CAS Nr 12259-92-6), metylbromacetat (CAS Nr 96-32-2), etylbromacetat (CAS Nr 105-36-2), propylbromacetat, butylbromacetatförbudet gäller skämtartiklar blykarbonater 2-naftylamin och dess salter bensidin och dess salter 15

4-nitrobifenyl 4-aminobifenyl och dess salter förbud att använda vissa klassificerade kemikalier i prydnadsföremål, askkoppar, skämtartiklar, spel eller andra föremål som avses för detta ändamål. Tris(atsiridinyl) fosfinoxid, poly bromerade bifenyler, tris (2,3- dibrompropyl) fosfat Bränsle för olje- eller prydnadslampa som försetts med R65-fras får inte innehålla färg- eller luktämnen om det säljs i förpackningar på 15 l eller mindre. Statsrådets beslut om begränsning av användningen av arsen- och kvicksilverföreningar och dibutyltennväteborat (1224/1992) Statsrådets beslut om förbud och begränsningar som gäller produkter och förnödenheter som innehåller kadmium och dess föreningar (1415/1992) Statsrådets beslut om förbud mot tillverkning, import, försäljning och ibruktagande av asbest och asbesthaltiga produkter (852/1992) (1133/1993) och i anslutning därtill arbetsministeriets (arbetarskyddsstyrelsens) beslut om varningspåskrifter för material, föremål och produkter som innehåller asbest (929/1988) Statsrådets beslut om förbud mot utsläppande på marknaden och användning av pentaklorfenol samt vissa difenylmetaner (143/2000) Statsrådets beslut om begränsning av introduktion på marknaden och användning av tvätt- och rengöringsmedel (1430/1993) Statsrådets förordning om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av kreosot och trä behandlat med kreosot (8/ 2003) Statsrådets beslut om begränsning av användningen av hexakloretan (961/1997) Statsrådets beslut om förbud och begränsningar som gäller vissa klorerade lösningsmedel (1209/1997) Statsrådets förordning om förbud och begränsningar som gäller cancerframkallande, mutagena och reproduktionsstörande ämnen (610/2000, 550/2002) Statsrådets beslut om förbud och begränsningar i fråga om produkter som innehåller nickel och dess föreningar (2/2000) Statsrådets beslut om begränsningar som gäller vissa ftalater i barn- 16

vårdsartiklar och leksaker för barn under tre år vilka är avsedda att stoppas i munnen (919/1999) Följande beslut har getts med stöd av luftvårdslagen (67/1982), kemikalielagen (744/1989) och avfallslagen (1072/1993): Statsrådets beslut om ämnen som bryter ned ozonskiktet (262/1998) Statsrådets förordning om vissa svårnedbrytbara organiska ämnen (735/2002) 14 Tillsyn av lagstiftningen Enligt kemikalielagen utövas högsta ledningen och styrningen över förebyggande och avvärjning av kemikalieskador på hälsan och brand- och explosionsrisker av social - och hälsovårdsministeriet medan förebyggande och avvärjande av skador på miljön handhas av miljöministeriet. Den högsta tillsynen över att bestämmelserna i kemikalielagen för att förebygga och avvärja skador på hälsan och brand- och explosionsrisker iakttas utövas av social- och hälsovårdsministeriets produkttillsynscentral (STTV). Finlands miljöcentral (SYKE) sköter frågor som gäller förebyggande och avvärjning av kemikalieskador på miljön. Enligt 8 kemikalielagen övervakar arbetarskyddsmyndigheterna på arbetsplatserna att bestämmelser och föreskrifter som getts med stöd av kemikalielagen och som gäller klassificering av kemikalier, märkning, skyddsinformationsblad och lämnande av uppgifter om kemikalier samt att förbud och begränsningar iakttas. Behöriga arbetarskyddsmyndigheter är arbetarskyddsdistrikten och social- och hälsovårdsministeriets arbetarskyddsavdelning. Om förfaringssättet vid tillsynen stadgas i lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om sökande av ändring i arbetarskyddsärenden (131/1973). Det har gjorts en ändring (145/1973) i lagen om tillsynen över arbetarskyddet genom vilken arbetarskyddsmyndigheternas kontrollmedel inom marknadsövervakningen fastställs mer ingående än tidigare. Lagen har trätt i kraft genom förordningen 1408/ 1993. Även länsstyrelserna och de regionala miljöcentralerna såväl som kommunernas kemikalietillsynsmyndigheter övervakar att dessa bestämmelser följs. I kemikalieförordningens 23 ingår bestämmelser om de kommunala kemikalietillsynsmyndigheternas uppgifter. 17

I bestämmelserna stadgas att tillverkare, importörer och distributörer som introducerar kemikalier på marknaden skall arkivera material som har använts i bedömningen av klassificering och märkning. Myndigheterna har rätt att få se materialet och också be om ytterligare tilläggsuppgifter om kemikalierna, t.ex. fullständiga uppgifter om kemikaliernas sammansättning. Klassificeringen av kemikalier, märkningen av emballaget och skyddsinformationsbladen övervakas genom marknadstillsyn. Tillverkarnas och importörernas produkter väljs genom stickprov, utgående från preparatets användningsändamål, yrkessjukdomar eller branschvis osv. till föremål för tillsynen. Det görs sedan en bedömning av uppgifternas korrekthet, handlingarna som ligger till grund för bedömningen utreds och vid behov analyseras produkternas sammansättning och analysresultaten jämförs med lämnade uppgifter. Man strävar efter att för kemikalieanmälningarnas del fästa vikt vid att uppgifterna som lämnas är i en registrerbar form. Om väsentliga fel eller brister upptäcks i uppgifterna begärs precisering. Bestämmelserna som utfärdats med stöd av luftvårdslagen och avfallslagen övervakas av miljövårdsmyndigheterna. 18

Bilaga KEMIKALIELAGEN OCH BESTÄMMELSER SOM UTFÄRDATS MED STÖD AV DEN Kemikalielagen (744/1989) (1412/ 1992) (558/1993) (472/1994) (720/1994) (1147/1994) (220/ 1995) (706/1995) (1073/1995) (12/1997) (368/1998) (1119/ 1998) (57/1999) (135/1999) (659/1999) (1198/1999) (100/ 2000) (591/2001) (696/2001) (839/2001) (404/2002) (743/ 2002) Kemikalieförordningen (675/ 1993) (1308/1993) (441/1994) 1153/1994) (1212/1995) (256/ 1997) (287/1998) (369/1998) (697/1999) (864/2000) (555/ 2001) Social- och hälsovårdsministeriets förordning om grunderna för klassificering samt märkning av kemikalier (807/2001) Social- och hälsovårdsministeriets förordning om en förteckning över farliga ämnen (624/2001) Social- och hälsovårdsministeriets beslut om förfarandet vid anmälan om nya ämnen (1642/1993) (876/ 1994) (1132/1994) (261/2001) (762/2002) Social- och hälsovårdsministeriets förordning om säkerhetsförslutare på emballage rör en farlig kemikalier och om en varningssymbol för synskadade (430/2001) Social- och hälsovårdsministeriets förordning om skyddsinformations blad (1202/2001) Social- och hälsovårdsministeriets förordning om lämnande av uppgifter om kemikalier (374/ 2002) Förordning om minutförsäljning av farliga kemikalier (676/1993) Statsrådets förordning om biocidpreparat (466/2000) Miljöministeriets förordning om ansökningar och anmälningar gällande biocidpreparat och deras verksamma ämnen (467/2000) Social- och hälsovårdsministeriets förordning om förpackning och märkning av biocidpreparat (422/ 2000) STATSRÅDETS BELSUT OM FÖR- BUD OCH BEGRÄNSNINGAR SOM GETTS MED STÖD AV KEMIKA- LIELAGEN, ARBETARSKYDDSLA- GEN OCH/ELLER PRODUKTSÄKER- HETSLAGEN organiska tennföreningar (871/ 2002) vissa kemikalier som orsakar hälsoskada 489/1992) (428/1998) arsen- och kvicksilverföreningar och dibutyltennväteborat (1224/ 1992) kadmium (1415/1992) asbest (929/1988) (852/1992) (1133/1993) 19

pentaklorfenol samt vissa difenylmetaner (143/2000) begränsning av introduktion på marknaden och användning av tvätt- och rengöringsmedel (1430/ 1993) hexakloretan (961/1997) klorerade lösningsmedel (1209/ 1997) cancerframkallande, mutagena och reproduktionsstörande ämnen (610/2000) (550/2002) produkter som innehåller nickel och dess föreningar (2/2000) vissa ftalater i leksaker (919/2000) STATSRÅDETS BESLUT OM FÖRBUD OCH BEGRÄNSNINGAR SOM GETTS MED STÖD AV AVFALLSLAGEN begränsning av användningen av PCB och PCT (1071/1989) STATSRÅDETS FÖRFATTNINGAR OM FÖRBUF OCH BEGRÄNSNINGAR SOM UTFÄRDTAS MED STÖD AV LUFTVÅRDSLAGEN; KEMIKALIELA- GEN OCH/ELLER AVFALLSLAGEN EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS FÖRORDNINGAR Europeiska Gemenskapernas råds förordning (EEG) nr 2455/92 jämte ändringar (EG) nr 3135//94, 1492/96, 300/2002 om export och import av vissa farliga kemikalier. Europeiska Gemenskapernas råds förordning (EEG) nr 793/93 om bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen. Kommissionens förordning (EG) nr 1896/2000 om första fasen av det program som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om biocidprodukter. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) 2037/2000 jämte ändringar 2038/2000 och 2039/ 2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet. ämnen som bryter ned ozonskiktet (262/1998) vissa svårnedbrytbara organiska ämnen (735/2002) kreosot och trä behandlat med kreosot (8/2003) 20