RESTAURERING AV FÖNSTER VIBYGGERÅ KYRKA, VIBYGGERÅ SOCKEN, KRAMFORS KOMMUN Länsmuseet Västernorrland Kulturmiljöavdelningens rapport nr 2005:25 Bodil Mascher
2 Innehåll: Sid. IN LEDNING BESKRIVNING OCH HISTORIK 3 3 PLANERADE ÅTGÄRDER 4 GENOMFÖRDA ÅTGÄRDER 5 KÄLLOR 7 INLEDNING
3 Vibyggerå församling har under sommaren 2005 genomfört fönsterrestaurering på Vibyggerå nya kyrka, Vibyggerå församling, Kramfors kommun. Länsstyrelsen har beviljat tillstånd till restaureringen enligt beslut 2002 06 26 dnr. 433-3271-02. Upprustningen sker i enlighet med åtgärdsprogram upprättat av Leif Markström, Bygg & Restaureringskonsult AB 2002-03-19. Entreprenör är Jämtlands Fönsterteknik. Länsmuseet Västernorrland har genom byggnadsantikvarien dokumenterat restaureringen och varit rådgivande i kulturhistoriska frågor enligt Länsstyrelsens villkor. Syftet med denna medverkan är, att antikvarien tillför nödvändig kunskap om traditionella material och arbetsmetoder, i förekommande fall förtydligar och preciserar de kulturhistoriska värdena i detaljdiskussioner och avgör utifrån kulturhistoriska ställningstaganden beslut om insatser under arbetets gång. Avsikten är också att antikvarien skall öka vår kännedom och kunskap om de kulturhistoriska värden som Vibyggerå nya kyrka besitter och underlätta bevarandet av dessa värden. Antikvarien skall dokumentera arbetet och sammanställa det i en rapport. Från Länsmuseet Västernorrland har Hjördis Ek deltagit som antikvarie och Bodil Mascher har gjort rapportsammanställningen. Fotografier: Hjördis Ek. Ärendets d.nr. är 2002 / 62. BESKRIVNING OCH HISTORIK Vibyggerå Nya kyrka är en klassisk långkyrka med vapenhus och torn med lanternin i väster. En sakristia finns på norra väggen. Sadeltaket täcks av tvåkupigt lertegel och torntaket är plåttäckt. Stommen utgörs av skalmurar av natursten och väggarna är vitputsade. Det hårda nödåret 1867 påverkade även Vibyggerå och många tvekade inför ett stort kyrkobygge. Simon Brandell, son till den legendariske väckelseprästen Pehr Brandell i Nora, var som nybliven kyrkoherde i församlingen starkt pådrivande vid tillkomsten av den nya kyrkan. Vibyggerå Nya kyrka grundlades och byggdes upp till fönstren år 1871 och invigdes år 1875. Den nya kyrkan byggdes ett stycke från den gamla kyrkan av byggmästarna Per Norin från Trönö, Hälsningland och P O Hillgren från Gästrikland. Ritningarna upprättades av arkitekten J F Åbom (1817 1900), som vid denna tid hade tjänstgjort under lång tid vid överintendentsämbetet efter avslutad akademiutbildning. Kyrkan brann 1916 efter ett åsknedslag, då spiran tog eld. Orgelbyggaren P. Viberg ledde räddningen av piporna till kyrkorgeln, kyrkvärdarna tog hand om silvret, arkivet och ljuskronorna. Spiran ramlade ner över långhuset och malmen i klockorna smälte i tornet. Det hela slutade med att kyrkan brann ner till murarna. Vibyggerå medeltida kyrka återinvigdes och började då användas under en tid. Man beslöt sig för att bygga upp kyrkan igen med den gamla som förebild. Återuppbyggnaden skedde under ledning av stadsarkitekten i Härnösand, Albert Thurdin, som fick till uppdrag att kopiera kyrkans ursprungliga ritningar. En byggnadskommitté tillsattes. Byggnadsingenjör Gunnar Malmsten i Härnösand utsågs som entreprenör. Man bestämde, att spiran skulle utföras i kopparplåt och övrig takbeläggning i järnplåt, men valde sedan tegeltak. En ny klockstapel byggdes och man och gjöt en ny klocka ur den tillvaratagna malmen (lillklockan). Man införskaffade från Bergholtz & Co även en storklocka, som delvis utgjordes av den gamla malmen. Byggnadsarbetena avstannade på grund av ekonomiska
4 förvecklingar men återstående arbeten fortskred under ledning av byggmästarna O. Höglund, Daniel Höglund och Johan Nyberg. Målningsarbeten utfördes av P. C. Nyberg i Örnsköldsvik och Nils Norberg i Norrgällsta. Förgyllningsarbeten gjordes av glasmästaren K. Thorssell i Härnösand. Nuvarande kyrka stod färdig 1919. Den största förändringen som skedde i förhållande till kyrkan från 1870-talet var, att sakristian placerades mot norra vägen i stället för bakom koret. Då blev det också möjligt att flytta altaret längre bakåt. 1933 uppstod behov av renovering av kyrkan. Landshövdingen föreslog kyrkoherden att få kyrkan restaurerad som beredskapsarbete. Församlingen anlitade arkitekt David Frykholm för konservering av den gamla medeltidskyrkan och reparation av nya kyrkan. Man fick 70 % statsbidrag till båda kyrkorna (för gamla kyrkan fick man endast statsanslag till yttre åtgärder men med bidrag från Riksantikvarieämbetet och dir. T. Hedberg i Köpmanholmen restaurerades även interiören). Den nya kyrkan genomgick yttre och inre omputsning, även sockeln, samt avfärgning. En ny stjärnhimmel målades i koret likt den tidigare kyrkan. Predikstol, läktare och bänkar målades om. En ny altartavla utfördes av E. Stenholm från Sundsvall, som även skulpterade figurerna Jesaja och Johannes i altarbågen. Johan Norberg skar trälampetterna i altarbågen. Ovanför huvudingången har minnestavlan från restaureringen 1917-19 i polerad granit inmurats. 1934 återinvigdes kyrkan efter restaureringen. Eftersom man hade kvarstående problem med putsen på tornet, omputsades detta 1951. Omputsningen innebar bortbilning av allt bruk in till stenmuren och nätspänning för bättre vidhäftning av bruket, som uppges ha varit ett kc-bruk (Terracit) som yttre påslag. På 1950- talet installerades även oljeeldning. En stor interiör ombyggnad av långhuset skedde 1965, som omfattade bänkar, takvalv och installation av wc. År 1973 utfördes en omfattande invändig upprustning, då innertaket isolerades på utsidan och kyrkan genomgick en invändig ommålning. F önstren Långhuset har 12 stora fönster, sakristian 3 och i tornet sitter 2 stora och 3 mindre fönster. Koret har 3 stora fönster. Fönstren är enkla fönster med träspröjs och lösa innerbågar. Fönstersnickerierna är målade i en brunröd kulör. PLANERADE ÅTGÄRDER Kyrkans samtliga fönster skulle rengöras, kittkompletteras och eventuella rötskador bytas mot virke av fura i högklassisk kvalité efter samma form som ursprunglig fönsterdel. Därefter skulle fönstren ommålas i befintlig kulör. Målsättningen för restaureringen var att kyrkans karaktär skulle bibehållas med traditionella material, vilket innebär att äkta linoljefärg och linoljekitt skulle användas vid upprustningen.
5 Bilden ovan visar detalj av ett av fönstren före restaurering och ommålning. Foto 2005 06 14. Film 05-127:7. GENOMFÖRDA ÅTGÄRDER Upprustningen startade i maj och har omfattat ommålning av kyrkans fönster, även på sakristian och koret. Vissa delar av fönstren på södra sidan, särskilt understycken, som hade rötskador, har ersatts med friskt virke. Kittkompletteringar har gjorts med linoljekitt vid behov. Kyrkans samtliga ytterfönsterbågar har målats utvändigt av entreprenaden. Vid ommålningen har använts ren linoljefärg med äkta pigment i brun kulör som tidigare. Ytterfönstrens insidor är ommålade i en ljusgrå kulör. Ommålning av innerfönstrens bågar har ombesörjts av församlingens personal. Slutbesiktning skedde 2005 09 22. Länsmuseet anser att resultatet av restaureringen ur kulturhistorisk synpunkt är gott. Ommålad insida av ytterfönster. Foto 2005 09 15. Film 05-139:7.
6 Ommålade fönster. Foto t v 2005 09 15. Film 05-139:13. T h Foto 2005 09 15. Film 05-139:18. Ommålat fönster på sakristian. Ommålade fönster på koret. Foto 2005 09 15. Film 05-139:20. Foto 2005 09 15. Film 05-139:23.
7 KÄLLOR Ullångers kommun. Ullånger och Vibyggerå socknar, red. Alvar Nordström, Härnösand 1971. Leif Markström, Bygg & Restaureringskonsult AB: Program för utvändig restaurering av fönster och ombyggnad av värme och ljudanläggningar 2002-03-19.