Judominnen från 60-talet

Inledning För ett berg eller ett träd är 40 år ingen ålder inte eller för en havssköldpadda. Att en människa blir 40 år är idag ingen bedrift. Skulle däremot en idrottare lyckas hålla sig kvar inom sin verksamhet nästan ett halvt sekel då anses det nästan som en evighet. När det rör sig om idrottsföreningar så hamnar tidsaspekten någonstans mitt emellan. För en judoförening är det en ansenlig ålder. Jk Sakura är inte unik men har en själ och ett hjärta som många andra föreningar strävar efter, var och en på sitt sätt. Jk Sakura återspeglar tankar och idéer från tidiga judoperioden. Det är en mycket traditionell judosyn som inpräntades redan från allra första början av Bäckis, Rune Berndtsson och framförallt av Walter Pielage s dryga 20 åriga ledning. Det är en speciell judosyn som idag lever kvar endast i ett fåtal judoföreningar. Att föreningen lever kvar och har en bra etablerad verksamhet och har under senare år vuxit fram till vad den är idag, beror främst på att det under alla åren funnits ett mindre gäng entusiaster som lagt ned åtskilliga ideella timmar på sin förening. Detta har de gjort för att de tyckt att det har varit så himla roligt att försöka föra vidare Jigoro Kanos tes om judon som fysisk och psykisk fostran. Det är nämligen vad föreningen har gjort under dessa 40 år, fostrat tusentals ungdomar, genom judo! En intressant frågeställning är på vilken nivå föreningen hade varit idag om man hade haft tillgång till dagens lokaler och alla möjligheter dessa erbjuder, redan från tidigt 70-tal?!. En viktig fråga är också vad som kommer att hända i framtiden när de äldre försvinner eller inte orkar lika mycket som tidigare? Finns det unga krafter som är beredda att ta på sig det ideella jobbet som krävs? Skriften du håller i din hand är ett försök att sätta på pränt fyrtio år av aktiviteter i föreningens regi. Det finns säkert namn som glömts eller som inte nämns. Ett varmt tack till alla ledare, tränare och funktionärer som hjälpt till under dessa år och ett speciellt tack till följande personer; Walter Pielage, tränare, ledare och styrelseledamot i över 20 år Bert Pettersson ordförande i 8 år Claudio Reggiani, tränare, ledare, styrelseledamot och alltiallo under 35 års tid Lennart Andersson, ordförande i 12 års tid Hans Hagström, tränare, ledare, styrelseledamot i 7 år Stefan Olsson ordförande under 11 år Håll tillgodo med lite av Göteborgs judohistoria. Styrelsen för JK SAKURA, år 2004 2

Judominnen från 60-talet av Rune Berndtsson I januari-04 får jag påhälsning på mitt arbete av Claudio Reggiani som vill att jag skall skriva något om Judoklubben Sakura på 60-talet, eller SKF judoklubb, som klubben hette på den tiden jag var med som tränare. När jag nu sitter och försöker komma ihåg var och när och vilka, personer som var med på den tiden börjar jag nästan ångra att jag lovade detta, men ett löfte är ett löfte så jag försöker väl så gott det går. Lite bakgrund om mig själv kan kanske behövas: Jag började träna i Kurre Durevalls jiujiutsuskola 1962. Men eftersom kompisen tränade på judoklubben BUDO gick jag med honom dit och fastnade direkt för judon. Sedan dess har det aldrig funnits någon annan idrott för mig, denna idrott var fantastisk med sitt hierarkiska system med färgade bälten och dangraderingarna.1964-65 jobbade jag en tid på SKF. Jag fick nys om att det fanns en nystartad judoklubb inom fabriksområdet, på den tiden hette den SKF judoklubb. När jag gick dit för att kolla och träna träffade jag Bäckis -Stig-Arne Bäckström- som jag redan hos Kurre Durevall tränat jiujiutsu med. Han var den som skötte huvudträningen i föreningen. Redan då kom en förfrågan om jag kunde hjälpa till med nybörjarträningen. Mycket av uppvärmningen på den tiden gick åt för att lägga ut mattorna. Nu när jag tänker efter var det få som kom senare för att slippa lägga ut dom. Klubben tränade på den tiden i SKF:s motionshall som låg inne på området vilket gjorde att det var svårt att komma utifrån och träna. Ville man vara med fick man ansöka om passerkort som i och för sig inte var svårt att få men att gå sporadiskt och träna var lite svårare. Namn som dyker upp i minnet: Sven-Erik Svenhede, Hans Ekstein, Karatekent Johansson, Kent Johansson 2, Bert Pettersson, Per Ekroth, Arne Karlson, Conny mjälten Snäll. Conny kommer jag nog aldrig att glömma, han var en av dom bättre jag någonsin haft i träning, när vi mötte Jk BUDO i en tävling med deras gul och orangebälte kastade han båda sina motståndare på uchimata, ett kast som jag aldrig lärt ut (jag kunde det nämligen inte själv på den tiden) tyvärr skadade han sig på jobbet och fick operera bort mjälten. Så vi döpte honom till mjälten Snäll. På träningen fick vi ibland besök av andra idrottsgubbar som arbetade inom SKFkoncernen. En kväll kom en känd vintersportare, som vanligt när det kom nytt folk talade vi om att dom skulle ta det lugnt i början, det är ju som dom flesta vet muskler som inte används så mycket i vanliga fall som arbetar i judon, men inte han inte.han till och med tränade extra efter träningen, så vi blev mäkta imponerade. Han kom aldrig mer efter den kvällen. Jag fick höra efter en tid att han lite svårt att komma upp på morgonen dagen efter. Magmusklerna mådde inte så bra. Förr när konkurrensen från TV var liten, vi hade bara 2 kanaler, var det lättare att motivera våra judoelever att träna. Det var alltid fullt på judomattan och roligt, och vi umgicks både på och utanför mattan. Så här såg humorn ut på 60-talet: Den håller nog än i dag.. Teckning hämtad från SKF Judoklubbs första och enda nummer av klubbtidningen Bladet. 3

Minnen från SKF-tiden Av Hans Hagström Det finns många minnen från den tiden. Jag kan berätta om en episod när vi var och tävlade i Gränges Cup i början på Sjuttiotalet Det var Claudio och jag och en del tävlande Det började med att min kompis och jag åkte till Kungälv kvällen innan och skulle hyra en buss, det var inte det lättaste, bussen startade inte så uthyraren fick dra igång oss. Vi startade från klubben tidigt på lördagsmorgonen för avfärd till Grängesberg en resa på över 50 mil. Vi hade övertalat min kompis Dan att köra, han var den enda med körkort på den tiden. Resan upp gick bra utan missöden, väl framme hittade vi inte till tävlingslokalen direkt men efter ett par timmars letande var vi framme. Jag mins inte så mycket av själva tävlingen men vi lyckades nog att knipa ett par medaljer. Det stora äventyret började vid hemresan på söndagen, en av de tävlande, Per Warger hade fått en hjärnskakning under tävlingarna så han fick ligga längst bak i bussen bland bagaget där också Claudio fick tränga in sig. Efter ett par mil började bussen att skramla och skaka. Vad hade hänt? Vi stannade och kollade men hittade inget och fortsatte, även skramlet fortsatte och ökade ännu mer. Till slut kom vi in på en bensinstation och dom kollade också men hittade heller inget som verkade konstigt. Resan fortsatte ännu några mil. Så kom vi till Örebro och skulle äta på en pizzeria alla var vrålhungriga och efter en lång stund kom äntligen våra pizzor hel oätbara brända och svarta. Vi klagade men vad hjälpte det, vi åt vad vi kunde och fortsatte resan hemåt lika hungriga och bussen skramlade vidare. Till slut närmade vi oss Mariestad där hittade vi en pizzeria till. Alla stormade in och beställde på nytt. Pizzorna var helt ok eller också berodde det på att vi var så hungriga. Några beställde lövbiff elefantöron denna gången, mest för att vara på den säkra sidan. Nu närmade vi oss Göteborg och klockan hade väl hunnit bli kring midnatt. Vi körde hem alla tävlande och Dan och jag skulle återställa bussen till Kungälv. Vi kom till Bohus där sa det stopp och innan vi fick tag i en telefon och ringt ill uthyraren (det var ju innan biltelefonernas tid) tog det närmare två timmar. Han var jättesur för vi väckte honom mitt i natten på en söndagskväll. Men han kom så småningom och bogserade hem bussen, det var bakaxeln som hade gått sönder, tur att det inte hände tidigare med tanke på den dyrbara lasten Judokas från SKF/Sakura. Väl hemma igen vid fyratiden på morgonen var det skönt att lägga sig att sova. PS. det hände säkert fler roliga saker på den resan men det är över trettio år sedan och man glömmer en del. Hasse Hagström vid GJF:s årsmöte i mars 2001 Foto: från Göteborgs Judoförbund 4

Nästan 40 år i en judoklubb Av Claudio Reggiani Början av 60-talet var en annorlunda tid. Man lyssnade på Simon & Garfunkel och Cat Stevens. Idolerna var fotobollens Pelé och Eusebio, boxningens Cassius Clay och med på ett hörn fans även världsmästaren i skrinning Johnny Nilsson. TV:n var relativ nytt och det fanns inte så många bra program mer en cowboys serien Bonanza. Ungdomar var ute och lekte, sprang och klättrade i berg och spontanidrottade istället för att sitta och glo i en dataskärm. Det fanns inte eller lika många aktiviteter som det finns idag att välja bland. Idrotten var mer säsongsbetonad. För grabbar var det mest fotboll på våren och sommaren samt ishockey så fort kylan slog till. Vi spolade och skötte våra egna isar. Att vara medlem i en idrottsförening var inte så vanligt som i våra dagar. Att skriva om de fyrtio åren som judo klubben varit verksam är inte enkelt, det är en lång period. Det är nästan lika många år som jag tillbringat på judomattan och de allra flesta i SKF /Sakura. Jag växte upp med judon och judoklubben och jag är av någon konstig anledning kvar än idag. Jag har sett massvis med folk i klubben komma och gå. Jag har lärt mig massor om hur folk är, hur de beter sig, hur de tränar, vad som gläder dem och på hur olika sätt man övervinner sina allra största hinder, och jag slutar nog aldrig att förvåna mig över människan! Tänker jag efter har jag nog aldrig lämnat en träning under alla dessa år, utan att ha lärt mig någonting nytt och då menar jag inte bara inom judo. Föga anade jag vilken resa som jag egentligen påbörjade när jag i slutet av sextiotalet stod där i min judodräkt av märket Toyo. En resa med många lyckliga stunder men tyvärr även med några sorgliga händelser som t.ex. Mathias Johanssons bittra olycka på Island i början av nittiotalet. En resa som tagit mig till flera olika platser som gett mig möjlighet att studera judo på fyra olika kontinenter, som tävlande, tränare och ledare. Från gul-orange tävlingar på den svenska landsorten, till världsmästerskap och Olympiska spel i olika världsmetropoler. Vid entrén till Kodokan institutet i Tokyo, vid Jigoro Kanos staty, januari 1988. Foto: Dick D. Johansson Alla dessa fantastiska barn, ungdomar och vuxna man har arbetat med och sett vad judon gett dom under åren de hållit på och hur de hjälpt dem i det fortsatta livet, är bara det en belöning i sig. Här kommer min berättelse. En lördag i augusti 1967 mötte jag upp vid SKF:s H-port eftersom judoklubben där hade startat judoträning för ungdomar. Mittemot fanns det bostadshus med en affär i källarplanet som sålde billiga läskedrycker. Det blev en hel del inköp av dåtidens favoritdricka, den nya päronsodan till det oförskämt billiga priset av 50 öre, som var ett fynd redan på den tiden. Från H-porten blev det en rask promenad på c:a 10 minuter genom fabriksområdet, över bron till Säveån, förbi olika lagerförråd tills man nådde Motionshallen, klubbens dojo. Sven Erik Svenhede som då var ordförande i klubben var i starten även ansvarig för ungdomsträningarna tillsammans med Yngve Nilsson. 6

efter ett års träningsuppehåll kom tillbaks till ett klubbmästerskap och sopade mattan med alla som hade tränat flitigt under året. Bert Pettersson föreningens nya ordföranden, som ibland fick lämna mattan under träningen för att gå och spy. 1966, Polisens dojo på Falkgatan efter en träning med gästande japanen Hichachi Kato. Knästående i mitten ses Kalle Wöst, Agne Tjust och Erik Ljungquist. Foto: från Agne Tjust Walter Pielage kastar Franco Lamacchia med kastet hane-goshi vid träning i motionshallen, november 1972. Foto: Claudio Reggiani Lars-Olof otto Österman som tillsammans med Lars Månsson utgjorde två av de mest roliga och underhållande människor jag någonsin träffat och som efter en julfest gjorde framåtfall genom varenda julgran som fanns uppställt på Avenyn. Idag hade de gjort succé som stå-upp komiker. Månsson lämnade judoklubben i början av sjuttiotalet medan Otto Österman blev kvar i föreningen som tränande och kassör fram till mitten av 80talet. Tyvärr förolyckades han i en trafikolycka några år senare. Han kommer alltid att finnas i våra tankar! Det fanns många flera vars namn jag inte kommer ihåg bl.a. en stor ung grabb med grönt bälte som de kallade för Ruska, efter holländske världsmästaren i tungvikt. Olika nationaliteter blandades med urgöteborgare och stämningen var alltid på topp. Det fanns alltid plats för ett skämt och ett gott skratt oavsett vem det var riktat mot. Förmodar att föreningen var det naturligaste sättet för många, till integration. Alla var lika värda yngre som äldre, svenskar som utlänningar, killar som tjejer och alla fick ibland ta del av den råa men hjärtliga stämningen som rådde. 1969 fick jag ta över ungdomsträningen. Det finns så många härliga minnen från tidig sjuttiotal med grabbar som Leo Kabalin, Inför höstavslutningen 67- anordnades i december det första klubbmästerskapet för ungdomar där klubbens dåvarande huvudtränare landslagsmannen och svenske mästaren, Walter Pielage tillsammans med Björn Engberg, båda ursprungligen från Jk Budo agerade som domare. Som bonus fick vi ungdomar gå randori mot dessa två. Walter skulle så småningom bli min tränare och mentor och följa mig i min judobana under flera år. Jag kom till SKF Jk från Göteborgs Polisens Judosektion efter att ha lärt mig grunderna i judo lite sporadisk i två års tid. Hos polisklubben var det Erik Ljungquist och Agne Tjust som skötte träningarna på den tiden. 1968 börjar jag som liten knalle, träna med vuxengruppen på SKF. Det blev mycket smisk för en ung grabb och man fick lära sig sin plats men jag kände mig hela tiden välkommen. Där fanns Sten Lemvert som drog foten ur led vid ett tillfälle och fick den fixad utav Walter. Kent karate Johansson som vid tävling mot Dala Jk blev strypt så han svimmade och när han vaknade till trodde att det var morgon och dags att kila iväg till jobbet. Kent flisa Johansson som 7

Roland Raneflod, Sergio Martinelli, Hans Hagström, Per Adriansson, Eddie Larsen, Roland Juranich, Stefan Francois, bröderna Per & Ruben Warger, Andreas Schmid, Ali Basusta och många, många fler. Segrare i lagmatch mot GJK under våren 1971. Stående fr.v. Ruben Warger, Claudio, Sergio Martinelli. Mitten; Kenn Kriisa, Andreas Schmid, Stefan Janson/Francois, knästående fr.v. Roland Raneflod, Kjell Andersson, Leo Kabalin och Per Warger. Foto: från Claudio Reggiani Bl.a.alla vattenkrigen i samband med terminsavslutningarna, kontrollen av flytande föremål i Säveån på lördagsmorgonen, de rejält förlängda träningspassen. Alla extra träningspass under sommar månaderna och under skolloven. 1:a dan stenen en betonggris som sades skulle slängas i Säveån när jag blev svartbälte, men som blev kvar då det visades att den var på tok för tung. De otaliga tävlingarna som vi åkte på. Bataljerna på tävlingsmattan som vi hade med främst Borås Jk, Jk Budos och Göteborgs Jk:s ungdomar, tågresan från Oxelösund då vi tvingades övernatta på en liten tågstation. De sena nätterna när vi återvände från tävlingar i Stockholm med distriktets gemensamma buss. Just i Stockholm när vi inte förstod varför Ali Basusta inte kunde äta förrän på kvällen p.g.a. av Ramadan. Kenn Kriisa som blev inlåst på toaletten på nedre våning och vi märkte inte att han saknades förrän i slutet av träningen. När vi fick bära Stefan Francois genom hela SKF-området till spårvagnen o.s.v. Hösten 1973 flyttade vi till Kristinedal. Vad jag minns härifrån är de otaliga timmarna med de preparerade flipperspelen, Leo Kabalin som alltid lyckades glömma något, dräkt, plånbok, jacka m.m. De många placeringarna på tävlingar som våra duktiga ungdomar och juniorer kammade hem. Samt en speciell kväll någon gång på 80-talet, efter en sommarträning då vi satt några stycken och varvade ner och samtalade och Walter somnade på mattan. Tysta och kvicka bar vi in resten av mattorna och smög oss upp till omklädningsrummet och lämnade Walter sovandes på en mattbit. Skulle ha velat se hans min när han kort därefter vaknade alldeles ensam, på en mattbit i en nedsläckt, 450m2 stor gymnastiksal. Den förvånade sömndruckna minen han hade när han kom upp till omklädningsrummet var rätt OK den också. Efter en träning 1976 på Kristinedal. Stående fr. v. Wlado Petrovski, Claudio, Wim Koolstee, Walter, Eddie Larsen. På knä fr.v. Stefan Francois, L-O Otto Österman och en liten Mikael Pielage. Foto: från Claudio Reggiani Under slutet av 70-talet och början av 80-talet fick vi en ny ungdomskull med bl.a. Mikael Pielage, Jonas Hallberg, Agim Mujedinovski, Jonas Andersson, Tomas Mällo, Joakim Bauer, Thomas Johansson, Johnny Utterberg, bröderna Robert & Rickard Racz m.fl. 8

Från Partille Jk kom först Stefan Olsson och något senare följde även Roger Svedberg, Peter Elgbratt och Jerry Pålsson. Under större delen av 80-talet var det Rein Mällo, Tony Olsson, Rolf Lindesfeldt, Henry Jällstrand och Carlos Vales som hjälpte till mest med nybörjarträningarna och från dessa formades nästa ungdomskull med Michael Paschetto, Stefan Sjöstedt, Martin Andersson, Jens Nielsen, Zoran Kostovski, Simon Stavreski, Martin Andreasson, Peter Laurin, Morten Christianssen, Ivica Jovic och många fler. Med detta gäng blev vi ett fruktat lag som bärgade hem ungdomsseriens mäktiga pokal vid fyra tillfällen 1983, 1987, 1988 och 1989. Sakuras segrande lag vid ungdomsserien 1983 Stående fr.v. Mikael Paschetto, Martin Andersson, Mikael Honkala, Tomas Olausson, Jens Nielsen, Ivica Jovic. Knästående fr.v. Jonas Andersson, Thomas Johansson, Agim Mujedinovski och Johnny Utterberg. Foto: från Sakura Jk Februari 1983 åkte vi på träningsläger till Italien med Kabalin, Raneflod, och Olsson sov i dojo och frös som hundar. 1985 var vi i tyska Bremen på juniortävling. Agim Mujedinovski och Jonas Andersson var de enda svenskarna på tävlingen. Jonas vår juji-gatame specialist, stod och pustade och frustade medan han laddade upp före sin första match. Flera av de övriga deltagarna skrattade åt detta och att vi var ett sådan liten trupp. Efter det att Agim vunnit fem matcher på ipponkast och Jonas rätat ut armen med armlås på sex olika motståndare var det ingen som skrattade längre. Claudio Reggiani t.v. på prispallen vid internationell tävling i Italien, april 1979. Foto: från Claudio Reggiani Även om minnet idag börjar svikta så smått så finns det fortfarande många namn och ansikten både från Sakura men även från andra klubbar. Flera skojiga och dråpliga händelser med olika ungdomar och på olika platser runt om i världen, vilket berikar ens sinne. I samspråk med Alexander och Jimmy Pedro, VM 1:a från USA efter träningsläger i Honolulu 1993. Foto: Cindy Sunada Tack för dessa 40 år Jk Sakura och grattis!! Någon gång i början av 80-talet fr.v. Rein Mällo, Wim Koolstee och Claudio på Kristinedal. Foto: från Claudio Reggiani 9

Hur det var förr Av Kenn Kriisa och Leo Kabalin Det duggregnar och ett tiotal grabbar står och hänger utanför H-porten vid Nya Kulan. Tiden är tidigt 70-tal. Eftersom landshövdingehusen på andra sidan gatan ännu inte rivits, men väl tömts på boende, passar vi på att smyga in på en av gårdarna och klirra så många rutor som vi har stenar till. Sedan springer vi tillbaka och väntar utanför grindarna igen. Den här gången har vi som kommer från Krönet i Kortedala tagit spårvagnen ner. Annars hade vi testat flera sätt att ta sig till träningen: gått, sprungit, cyklat och faktiskt en gång seglat med en rullgardin som segel på en lådbil. Vad jag minns blev vi aldrig skjutsade med bil av våra föräldrar. Anledningen till det var kanske att de inte hade någon större lust att tillbringa sin fritid på jobbet. SKF:s judoklubb var till för anställda och anställdas barn. ost. Då kommer Claudio. Han springer några steg runt fabrikshusknuten vid hållplatsen tills vi ser honom, varpå han saktar ner till skritt. Han har minsann stressat så gott han kan för att hinna. Nu blir vi insläppta genom grindarna och påbörjar promenaden genom SKF:s fabriksområde. Ungefär halvvägs till dojon kollar vi in cementgrisen som vi ska kasta i Säveån när Claudio tar svart bälte. Trodde vi. Väl uppe på bron spanar vi över den slemmiga vattenytan för att se om det gällande rekordet på sju samtidigt observerbara kondomer skulle slås idag. På andra sidan ån övergick omgivningen från smörjfettslukt och lastpallar till lummiga träd och små gräsplättar. Och där ligger hon! Den gamla dojon! En tvåvåningsbarack med duschar, bastu, toalett och omklädningsrum i undervåningen och träningslokal på övre planet. Prispallen i -45 kg på Judits Pokal 1972. Längst t.v. bronsmedaljör Kenn Kriisa. Foto: från Göteborgs Judoklubb Där stod vi alltså. Barnen. För en vecka sedan hade sommarlovet börjat och vi hade börjat planera vilka badplatser vi skulle besöka. Men Claudio hade en annan ide. -Nu har ni ju massor med tid över! Då kan vi ju köra två träningspass om dagen! Ta med lunchlåda så ses vi utanför grindarna klockan tio varje vardag. Han fick det att låta som något som vi hade tjatat oss till. Alltså stod vi där klockan 10.27 med väskor som, förutom träningskläder, nu även innehöll Zingo och mackor med svettig 10 Kenn Kriisa kastar Roland Juranich under vinterlovsträning, december 1972. Foto: Claudio Reggiani Den inofficiella uppvärmningen börjar med att mattan släpas fram och monteras ihop. Stora, tunga, rektangulära, grå och synnerligen elektriskt aktiva skumgummisjok pusslas ihop till en perfekt kvadrat på 7m X 7m. Därefter skjuts plank med triangulärt tvärsnitt in längs med sidorna på kvadraten och slutligen spänns en segelduk över mattan

och fästs med snöre i planken. Fanns det nybörjare på träningen så blev dessa rekommenderade att röra vid en metallpelare i lokalen, varpå den genom gnidning ackumulerade 20 kilovolts spänningen i nybörjarkroppen jordades under gnistbildning och skratt. Grabbarna i SKF:s JK blev ett fruktat lag, med flera medaljörer på ungdoms- och junior SM. Och NEJ! Jag kunde inte ha gjort något bättre den sommaren och jag kommer nog aldrig att glömma den. Kanske bara försköna den. Kenn Kriisa visar stolt upp sin SM guldmedalj. Huskvarna i december 1973. Foto: Claudio Reggiani Motionshallen i december 1972. Stående fr.v. Andreas Schmid, Ali Basusta, och Kenn Kriisa. Knästående Roland Raneflod och Leo Kabalin. Foto: Claudio Reggiani Träningen var som träningar brukar, men det var duschen efteråt som man kom dit för. Fullständigt hämningslösa duscharior och allsånger kompade av rytmiskt tveksamma trumvirvlar på allt som kunde tänkas låta. Vattenkrig med kallvattensslangar tills luften var så vattenmättad att sikten var max en halvmeter. Handdukssnärtande. Termodynamiska experiment för att avgöra om det verkligen blev varmare i bastun när ljuset var släckt. Skrönor, skratt och allmänt skitsnack i omklädningsrummet tills samtliga hade blivit tvungna att hasa iväg till mynttelefonen i nästa byggnad för att meddela föräldrarna att träningen råkat dra ut i 5 timmar, men att man nu var på väg hem. Vilken timme som helst nu. Promise! Jodå! Så var det förr...håhå-jaja! Och om någon nu skulle undra: JA! Den extra träningen gav resultat. 11

De första 20 åren hos SAKURA JUDO KLUBB, av Roger Svedberg. Jag började träna Judo 1975 i Partille judoklubb, tränare där var bl.a. Thomas Johannesson (II Dan) ursprungligen från Jk Budo. Ganska snart insåg vi att Walter Pielage och Claudio Reggiani på SKF Sakura Judo klubb var dem som Thomas hade ett gott samarbete med.(thomas hade tävlat tillsammans med både Walter och Claudio) Våra ungdomslag möttes i flera lagtävlingar under 1970 talet. Återkommande var också de mycket uppskattade Stenungsundslägren med bl.a. Claudio som tränare.(om dessa läger finns mycket roligt att berätta, men nog om det.) Hos Partille Jk var det full fart fram till början på 1980 talet. Men 1982 bytte Stefan Ohlsson till Sakura JK (Stefan skulle senare vara Ordförande i Sakura mellan åren 1991 t.o.m. 2000). Roger Svedberg t.h. tillsammans med Jonas Hallberg vid nyårsträningen 2002. Foto: John Kristensson Allt eftersom Partille judo klubb tynade bort sökte jag efter annan klubb. Det föreföll då naturligt att åka med Stefan, till SKF SAKURA. I flera år kom han och hämtade mig i Partille för att vi gemensamt skulle tampas med våra nyvunna klubbkamrater. 1984, blev jag medlem i den anrika klubben på Kristinedal, den kändes fräsch och var full med liv i jämförelse med Partille Jk. Trots att vi fick släpa in och ut med våra älskade mattor på den tiden. Motståndet på Sakura var tufft, man fick ju stryk av alla, inte minst av bröderna Andersson (numera Eng & Strömberg). Vidare var ju Agim en av de elakaste på den tiden. Trots det tuffa motståndet kändes det som jag kommit hem. SAKURAS själ kändes stark. Jag har så många minnen tillsammans med Judo kompisar, både före detta klubb medlemmar och passiva medlemmar, det är verkligen så att människorna kring oss formar oss. Vad vore jag utan mina randoribyten med Henry, Carlos, Tony, Stefan, Jaan, Claudio, Walter & alla andra som gillade att svettas. Eller alla dessa bastubad för att kapa vikt, inför tävlingarna. Vem kan någonsin glömma att Stefan Sjöstedt åt hamburgare innan invägningen uppe i Norge i slutet på 1980 talet. Stefan: - Jo, jag är helt säker jag klarar 60kg!! inga problem. På morgonen dagen efter: - Va f-n de måste vara fel på vågen. 1 kg över, jag åt ju bara en hamburgare! Bara för Stefan att ge sig ut och springa, sen rätt in i bastun. Hur hans matcher slutade kommer jag tyvärr inte ihåg, men vikten klarade han. Jag glömmer aldrig heller Carlos finger, på min skinka! Tack vare den klarade jag invägningen inför LAG-SM 1989 Kommer ni ihåg Stefan Olssons grymma timing med vikten i Danmark? Då han beslutat sig för att gå ner en hel viktklass från -78 kg till -71 kg. 12

Efter veckor av stenhård träning, bantning och knappt ätit någonting får han väl framme i Aarhus reda på att dom flyttat hans tävlingsdag, till samma dag som vi hade biljetter för att åka hem. Så det blev ändå för Stefan att tävla i den högre viktklassen. Snacka om frustration! Ja dessa vikter, vi får nog viga en särskild kväll åt det ämnet. När jag tänker på allt som jag upplevt och upplever tillsammans med klubben, uppfylls jag utav glädje. Det svåraste minnet var händelsen i Reykjavik under NM, när vår vän och klubbkamrat Mathtias Johansson skadade nacken. Finner inga ord inför denna erfarenhet, kan bara sända mina varmaste tankar till honom. Och att vi i vår judo tar lärdom utav detta. Under början av 90-talet lånades några av Sakuras tävlingsjudokas ut till Göteborgs Jk eftersom Sakura hade endast ungdomsträning kvar. Roger Svedberg knästående i mitten efter avklarad examen till 3:e dan, i februari 1999, tillsammans med andra nygraderade. Foto: Ann Reggiani Klubben Sakura tillsammans med GJK och Göteborgs Judoförbund har skickat mig i stort sett runt jordklotet, tävlingar, träningsläger och en massa intressanta möten med människor, (ibland djur). Vad sägs om Oslo, Köpenhamn, Reykjavik, Edinburg, Bryssel, Liegé, Miami och Hawaii etc. Möten mellan Ryssar, Engelsmän, Amerikaner och Japaner, det är livet det. Träningsläger med japaner, amerikaner, kanadensare och tyskar på Tokai universitetet i Honolulu 1992 Foto: Cindy Sunada En lycklig Roger knästående längst t.h. efter seger i lag SM med GJK:s lag, i december 1994. Foto: Dick D.Johansson Jag har svårt att plocka fram ett enda glädjeminne av alla, vad väljer jag? Glädjen vid första lag SM guldet med GJK, första elitserieguldet, eller när man får vara med att skriva Judo historia med GJK s över 20 SM guld, när man får se klubbkamraters tårade ögon av glädje för en viktigt vunnen match, eller när man tränat varje dag och varje helg, månad efter månad och åker ut första matchen, men biter ihop och kommer igen nästa gång. 13

Största glädjen just nu, är nog ändå när mina barn säger att dom längtar till klubben och till sina judokompisar där. En klubb, är ingen klubb utan medlemmar och ledare. Det är dessa som sätter sin prägel och sin atmosfär på klubben. Claudio Reggiani flerårig tränare och ledare i klubben är Sakura Judo klubb, men det är våra ungdomar som ger bränsle till tränarna och vidare till Claudio. Det är glädjen hos barnen som får lågan att brinna. Må SAKURAS blomma alltid blomma. Roger på prispallen i -66 kg vid en internationell turnering i Honolulu, augusti 1992. Foto: Cindy Sunada Sakuras samtliga tre ungdomslag som deltog på Millenium Cup i mars 2004. Foto: Ann Reggiani 14

1964, HUR DET BÖRJADE Ett tiotal motions intresserade SKFanställda höll på med gymnastik och några av dessa hade läst om judo och fann sporten intressant och bestämde sig för att starta en Judoförening i motionssyfte inom företaget. Träningen skulle bedrivas i SKF:s motionshall som låg inne på fabriksområdet närmare bestämt vid J-porten på von Utfallsgatan, mittemot Sävenäs järnvägar. Den 26 augusti 1964 kom man överens om att bilda SKF JUDOKLUBB. Det valdes en styrelse med Sven-Erik Svenhede som ordförande. En judo matta behövdes, ett mindre anslag på 600 kr tilldelades av företaget och resterande skaffade man själva fram, mattan gick på 1.600 kr. Ett gäng glada judokas på väg till en träning 1966. Fr.v. syns bl.a. Yngve Nilsson, Sven Erik Svenhede, Bert Petterson, Kent Flisa Johansson och Conny Snäll Foto: Kurt Durewall Nästa steg var att finna en tränare. Det ryktades att en italienare som arbetade på SKF vid namn Paride Calamassi kunde judo och tillfrågades om han kunde hålla i träningen, vilket han accepterade. Det skulle dock snart visa sig att det inte var judo man tränade utan en slags självförsvarsstil som Calamassi bl.a undervisat den italienska polisen i. Det blev därför att se sig om efter en annan tränare och man vände sig till Kurt Durewall som tog med sig Stig-Arne Bäckström. Både Durewall och Bäckström kom från Göteborgs Judoklubb, och man besökte SKF-klubben en träningskväll för att hålla en uppvisning i judo. 15 Föreningens ordförande Sven-Erik Svenhede i randoripass med Jk Budos Bo Andersson/Kärfstedt på SKF judoklubb någon gång i mitten av 60-talet. Foto: från Bosse Kärfstedt

BÄCKIS KLUBBENS FÖRSTE JUDOTRÄNARE "Bäckis" som Stig-Arne Bäckström allmänt kallades för, åtog sig tränaransvaret och judoträningen började på allvar i föreningen. Under senare delen av hösten 1964 samt våren och sommaren 1965 höll Bäckis ensam i klubbens träning. Varje onsdag kl.17.30 samlades 10-13 medlemmar för att träna under Bäckis' ledning, som då var graderad 3 :e kyu (grönt bälte) och tränare i Göteborgs Judoklubb (bildad 1961). På sensommaren 1965 fick klubben även en hjälptränare i Rune Berntsson från Jk Budo. Rune övertog så småningom tränaransvaret för SKF:s judoklubb i och med att Bäckis åkte utomlands för en längre period. Utan den minsta ansträngning fäller Stig Bäckström den betydligt kraftigare Sven-Erik Svenhede. FÖRSTA VERKSAMHETSÅRET Det första verksamhetsåret löpte från den 1 december 1964 t.o.m. den 30 november 1965. Dåvarande styrelse med ordförande Sven Erik Svenhede, kassör Nicco Callocchio, sekreterare Lennart Rosén ledamöterna Stig-Arne Bäckström, Stig Kressander, Yngve Nilson och Pentti Riutta presenterade föreningens första verksamhetsberättelse, i vilken man bl.a. redogjorde: att 10 graderingar skett under året (9 st. till 5:e kyu och 1st. till 4:e kyu), utförda av Bo Andersson (senare Kärfstedt) 1:a Dan från Jk Budo, samt att instruktör Rune Berntsson blivit graderad till 2:a kyu (blått bälte).vidare påbörjade man en filminspelning om klubben och dess verksamhet och genomförde en nybörjarkurs med 20 deltagare, samt att klubben omnämnts i företagets egna tidning Innerringen vid två tillfällen i form av notiser samt illustrerad artikel. Den 3 oktober 1965 blev SKF Judoklubb invald inom Svenska Judoförbundet och var därmed även automatiskt medlem av Svenska Riksidrottsförbundet. 16 Rune Berntsson stående t.v. går igenom en teknikserie under en träning. Kent Karate Johansson ståendes t.h. bl.a. lyssnar noga på instruktionerna. Foto: Kurt Durewall Kurt Durewall som hjälpte klubben att hitta tränare och Bosse Andersson /Kärfstedt som höll i första årets klubbgradering. Foto: från Kurt Durewall

MOTIONSHALLEN, VÅR FÖRSTA TRÄNINGSPLATS I bakrunden ser man motionshallen. T.v. klubbstugan. Stefan Francois visar ushiro goshi på Roland Raneflod Foto: Claudio Reggiani Träningslokalerna var helt kostnadsfria men varje medlem var tvungen att lösa ett träningskort à 10 kr/år. Detta kort gällde även som passersedel till industriområdet. Motionshallen var en barack som tidigare under 40- & 50-talet använts som SKF:s personalmatsal men som i början av 60-talet byggts om för företagets idrottsverksamhet. I källarvåningen fanns det 2 omklädningsrum med duschar och bastu och på övervåningen fanns ett mindre styrketränings rum samt en större sal med fönster längst med båda långväggarna med ribbstolar framför. Lokalen var ljus med bra ventilation men den var inte så stor på bredden. Takhöjden var så pass låg att man ibland slog fötterna i taket när man fick höjd på kasten. Men lokalen hade atmosfär och var mycket mysig! Bäckis övervakar falltekniken under en av de första träningarna i motionshallen under 1965. Foto: Från tidskriften Innerringen Träningsmattan bestod av tunna gummiskivor som limmats och tejpats samman och som fick dras ut vid varje träningstillfälle. Mattan täcktes med en presenning av segelduk som man spände med rep vid kanterna och mattytan var på 49 m2, d.v.s. ett träningsområde på 7x7 m2. Lokalen delades med företagets pingis- och gymnastik sektioner samt med styrketränande då lokalen inkluderade ett mindre gym. Föreningen hade även en egen klubbstuga med 2 rum där man förvarade sina prylar, och som var angränsande till Motionshallen. 17

KLUBBEN TAR FORM Under 1966 växer medlemsantalet. Föreningen profilerar sig mer. Man anordnar uppvisningar, affischerar och man har bl.a en elegant judouppvisning i Scania Vabis bilhall på Munkebäcksgatan under ledning av Rune och Bäckis, som resulterar i en artikel i dagspressen. Föreningen tar fram ett medlemsblad som man i begynnelsen kallar för "BLADET". Det blir bara ett nummer. Träningsavgiften var 25 kr/år. Den 12 januari 1966 hade föreningen sin nästa gradering där 4 man erhåller orange bälte och hela 14 st. graderas till gult bälte. Detta utförs av Rune Berntsson som nu hade erhållit graderingslicens för SKF Judoklubb. Den 23 mars var det dags för det första klubbmästerskapet. 10 man deltager och tävlar i en öppen klass. Det blir spännande matcher med många ippon och klubbens första medaljörer blev följande: 1:a Conny Snäll 2:a Kent "Flisa" Johansson 3:a Luciano Peiran Klubben blev även uppmärksammad och man skrev en större artikel i tidningen "JUDO SPORT" nr. 2 1967, en av dåtidens främsta idrottstidningar. Rune Berntsson håller i träningen t.o.m. vårterminen 1967 för att sedan lämna över tränaransvaret till duktige holländaren Walter Pielage, 1:a dan från JK Budo. Klubben var nu uppe i 40-talet medlemmar. Syrelsen bestod detta verksamhetsår av ordförande S-E Svenhede, kassör Bert Pettersson, sekreterare Erik "Putte" Anderberg, ledamöter Pentti Riutta, Yngve Nilsson och Kent "Karate" Johansson. Sven-Erik Svenhede satt vid denna period också i styrelsen för Göteborgs Judoförbund som också bildades under 1964 efter att ha existerat i ett år som en judoallians Namn: Walter Pielage, fighter av den hårdare typen Specialteknik: Koshi Guruma, Harai Tsurikomi Ashi Född: Haarlem, Holland Grad: 4:e Dan, 1974 Klubbar: Kenamju, Holland 1958-63 Göteborgs Jk 1964-1965 Jk Budo 1966-1977 Sakura Jk 1977- Brännö Judo 2001-2003

UNGDOMSGRUPPERNA STARTAR En lördag i augusti 1967 samlades vid SKF:s H-port på Hornsgatan, en stor grupp barn och ungdomar, för att i samlad trupp bege sig till Motionshallen på andra sidan SKF området och pröva på judoträningen under en första ledning av S-E Svenhede och Yngve Nilsson. Under höstens lopp inköptes judodräkter och snart var mattan på lördags träningarna fylld av små judokas i sina nya "Toyo" dräkter som försökte lära sig judons mjuka väg. I denna grupp började bl.a. Per och Ruben Warger samt Claudio Reggiani. I och med ungdomsgruppens start skulle det visa sig att föreningen började blomma ut och medlemsantalet bara växte. Nu var man var uppe i 85 tränande medlemmar. Rune Berndtsson övervakar när Kent Johansson övar fallteknik. S-E Svenhede väntar på sin tur. Foto: Kurt Durewall Walter Pielage, klubbens nye tränare försöker med sin specialare, Koshi guruma, i randoripass med Wim Ruska, VM ettan från Holland. Foto: från Göteborgs Judoklubb Träningar bedrevs nu för vuxna på onsdagar och fredagar samt på lördagar för ungdomarna. I december 1967 hade ungdomarna sitt första klubbmästerskap med flera olika viktklassindelningar. Ungdomarna graderades också till gult bälte av Walter Pielage och Björn Engberg från Jk Budo som även agerade som domare vid tävlingen. Ungdomarna började tävla i klubbmatcher mot Jk Budo, som då låg på Änggatan 5, och i distriktstävlingar på Göteborgs Jk, som låg då på Mölndalsvägen 87. Det visade sig snart att klubbens ungdomar hade potential och att man ville utvecklas. De tränade och kämpade på friskt. I mitten av 1968 togs ungdomsträningen över av Kent "Karate" Johansson som ledde ungdomarna fram till och med våren 1969 då Kent hade svårt att komma loss på lördagarna. Styrelsen beslöt då att tillfråga några av de äldre ungdomarna som tidigare hjälpt Kent med träningarna och det blev Claudio Reggiani som utsågs som ansvarig för ungdomsträningen fr.o.m. hösten 1969. Under denna period började bl.a. Leo Kabalin, Eddie Larsen och Hasse Hagström. 19

Under 1970 började bl.a. Sergio Martinelli, Roland Raneflod, Ken Kriisa, Andreas Schmid, Roland Juranic, Per Adriansson, Stefan Francois m.fl. i föreningen. Dessa skulle komma att bli föreningens stomme och bli mycket framgångsrika på tävlingsmattorna under de närmast kommande åren. Walter Pielage längst t.v., vinnare av öppna SM 1969 på Valhalla Foto: Kurt Durewall Walter P. segrare i NM för lag 1970. Foto: Kurt Durewall Våren 1970 var Walter Pielage med landslaget på träningsläger i Tyskland och tränade för Västtysklands dåvarande koreanske landslagstränare sensei Han-Ho-San, även känd som Mr. Betong för sina hårda träningar. Walter tog med sig hem ett oerhört krävande träningsprogram som klubbens vuxna började träna efter. Att folk gick ut för att spy under träning var inget ovanligt. Claudio anammade samma träningsupplägg för ungdomsgruppen och de lärdes slita ont. Man utökade tränings-tiderna för ungdomarna med söndagseftermiddagarna och snart kunde man se klara resultat. Seger i lag match mot GJK 1971. Ståendes fr.v. Ruben Warger Claudio, Sergio Martinelli, Kenn Kriisa, Andreas Schmid, Stefan Janson, Roland Raneflod, Kjell Andersson, Leo Kabalin och Per Warger. Foto: från Jk Sakura 20 Under en jullovsträning i november 1971. Ståendes fr.v. Kenn Kriisa, Kjell Andersson, Roland Juranic, Andreas Schmid,Roland Raneflod, Stefan Janson/Francois, Claudio, och Leo Kabalin. Foto: från Jk Sakura

Kenn Kriisa, klubbens första egna Svenska ungdomsmästare. Här på prispallen i Judits Pokal 1971. Under åren 1971 och 1972 utmanade och besegrade våra ungdomar i lagtävlingar Jk Budo 3 gånger, Göteborgs Jk 2 gånger. Båda dessa föreningar hade då en mycket stark ungdomsverksamhet. Även Jk Dala besegrades 2 gånger. Den enda förlusten i lag under denna period kom vid möte med Jk Ki som mycket överraskande slog oss på hemmaplan. Ungdomarna gjorde debut vid Ungdoms SM 1971 med Claudio som spelande tränare och det blev första gången som föreningen erövrar flera medaljer. Vid ungdoms-sm 1972 får vi vår förste egen producerade Svenska Mästare, Kenn Kriisa. 1973 blir föreningen näst bästa förening sammanlagt på ungdoms SM. Föreningens styrelse 1972 bestod av : ordförande Bert Pettersson, v.ordf. Sten Lemvert, kassör Tullio Fantini, sekr. Lars Holmström, ledamöter Lars-Olov Österman och Kent A Johansson. DE NYA TRÄNARNA Instruktörer 1972 var Walter Pielage som var ansvarig tränare samt hade vuxengruppen på onsdagar och fredagar. Claudio Reggiani hade hand om avancerade ungdomar lördagar och söndagar samt Hans Hagström som ansvarade för nybörjarungdomarna på lördagar. Walter som kom till vår förening från Jk Budo var på dåtiden landets bäste tävlingsjudoka. Han var känd som en mycket hård och bra tävlingskämpe som vägrade förlora en match. Han hade fantastiskt fina kasttekniker och ett mycket bra försvar i golvkamp. Hans motto var att man skulle beröra mattan endast med fotsulorna. Eddie Larsen, Claudio, Franco Lamacchia och Walter under en träning i Motionshallen, november 1972. Foto: Walter Arcangeli Claudio som kom till föreningen från Göteborgs Polisens Idrottssektion startade med ungdomsgrupperna 1969, vilka han senare fram till idag har lett framgångsrikt. 21

Walter Pielage kastar Pelle Gullström Borlänge under SM i Mölndal i mars 1971. Foto:Kurt Durewall Walter debuterade i Europamästerskapen för Sverige 1970 i Östberlin där han i första matchen ställdes mot regerande europamästaren Smirat från DDR och blev bestulen på segern. Walter kastade sin vana trogen och lyckades få runt östtysken vid tre tillfällen men fick endast en wazaari och ledde större delen av matchen innan han själv blev kastad i en spektakulär kata-guruma. Walter deltog även vid EM 1971 i Göteborg och gjorde VM debut 1971 i Ludvigshaven i Västtyskland. Walter var även uttagen att representera Sverige vid OS i München 1972, men tvingades lämna återbud p.g.a. sitt arbete och avslutade strax före OS sin mycket framgångsrika tävlingskarriär med bl.a. sju individuella SM ett lag-sm och två NM guld. Han ledde även det svenska landslaget vid EM i Madrid 1973. Claudio och Robert Racz vid OS i Atlanta 1996. Foto: från Robert Racz Claudio placerade sig på samtliga individuella SM tävlingar (ungdom, junior och senior samt internationella SM.) Placerade sig även på internationella tävlingar i Sovjet, Italien och Kanada. Fr.o.m. början av nittiotalet blir han huvudtränare även för Göteborgs Judoklubb som han leder bl.a. till 12 lag- SM titlar (10 st. med herrarna och 2 st. med damerna). Claudio är mellan åren 1987-92 landslagstränare för ungdomar och juniorer och 1994-1996 förbundskapten för svenska judolandslaget Deltager bl.a. som coach / ledare vid OS i Atlanta 1996. Hasse Hagström var en "egen" produkt som började sin judo bana i de egna ungdomsgrupperna och blev så småningom ansvarig för nybörjarungdomarna. Segrare i första Judits Pokal 1972 kom med i bild på G-P:s första sida. Blir fr.o.m. början av nittiotalet ledamot i Göteborgs Judoförbunds styrelse samt huvudtränare och drivande kraft i Lerums Judoklubb. Claudio Reggiani kastar Virtanen från Finland under Internationella SM i Helsingborg 1973. Foto:Kurt Durewall 22

FÖRENINGENS "FÖRSTA EGNA" SVARTBÄLTE Våren 1972 tränade Kent "Karate" Johanson och Claudio Reggiani kata för Walter Pielage och Kalle Wöst då de skulle examinera sig till första Dan. Vid Dangraderingen i maj i Helsingborg blev tyvärr båda våra killar kuggade, men vid Dangraderingen i november hade Claudio erhållit tillräckligt med tävlingspoäng att han tilldelades 1:a dan och blev då landets yngste danbarare i judo. Våren 1974 testades och godkändes Walter till 4:e dan (då bland de högsta i landet), av sin forne holländske klubbtränare från Ken Am Ju, den berömde Opa Schütte, nestor inom newaza judon. Graderingen hölls i Jk Budos lokaler på Bältgatan och Walter hade dels Kalle Wöst och Claudio som uke. Det skulle dröja ända till 1984 förrän föreningens fick nya svartbälten genom Roland Raneflod och Henry Jällstrand. Vid Danexamination i november 1986 deltog föreningen med 6 examinander, Jan Roth, Leo Kabalin, Peter Skoglund, Agim Mujedinovski, Roger Svedberg samt Jonas Andersson. Samtliga blev godkända till 1:a dan. Föreningen har idag några av landets högsta graderade genom 6:e dan bärarna Claudio Reggiani (1997) och f.d. medlemmen Peter Martin (1998). Ge Koning Holland instruerar tekniker efter dangradering i Göteborg 1974. Foto:Kurt Durewall Dangradering i mars 1974 på Jk Budo. Fr.v. Kalle Wöst Walter Pielage, Rolf Johansson. Foto:Kurt Durewall Peter Martin på hemmaklubben Budokwai i London i träning med Natsui, någon gång på 60-talet. Foto: från Peter Martin 23

FÖRENINGEN ÄR MEDARRANGÖRER Föreningens medlemmar började tidigt hjälpa till vid olika judoevenemang som arrangerades av bl.a. Göteborgs Judoförbund. 5 oktober 1969 utkämpades för första gången lag SM för lag, där 9 lag ställde upp i Valhalla Sporthall och såg Göteborgs JK vinna första Lag SM-guldet. SKF JK deltog inte med ett lag, (det skulle dröja ytterligare fyra år innan vi debuterade i lag-sm sammanhang), men vi hade med medlemmar som funktionärer. 25-26 april 1970 arrangerades Nordiska Mästerskapen i Valhalla Sporthall ett arrangemang som var generalrepetition inför Europa Mästerskapen i judo. Våra medlemmar var med och hjälpte till som funktionärer. 20-23 maj 1971 i samband med Göteborgs stads 350-årsjubileum arrangerades Europa Mästerskapet för herrar individuellt och i lag, av Svenska- och Göteborgs Judoförbund. Tävlingarna som pågick i 4 dagar hölls i Frölundaborgs ishall och ett 10-tal av föreningens medlemmar var med på olika sätt och hjälpte till med arrangemanget. S-A Bäckström och Rune Berntsson var två av de delaktiga medarbetare, vi hade även medlemmar som hjälpte till som nationsguider, ungdomar som höll nationsskyltar vid invigningens inmarsch och givetvis Walter Pielage som för andra året i rad tävlade för Sverige i EM i -80 kg:s klassen (mellanvikt) samt i lagtävlingen. Internationella Göteborgs turneringen 1998 i Valhalla Sporthall. Ett av flera arrangemang som föreningen medverkat i arrangerandet. Foto: Ann Reggiani Sedan dess har vi hjälpt till vid många olika evenemang bl.a. Internationella SM 69 och 70, Scandinavian Open Championship 81 och 84 och Swedish Open vartannat år sedan 1991. I mars 1982 startades Internationella Göteborgsturneringen där Rune Berntsson, Stig Arne Bäckström och Claudio var bland initiativtagarna och här har våra medlemmar hjälpt till sedan starten. Under 90-talet har vi även medverkat vid arrangerande av individuella senior SM -98, junior SM, veteran SM och SM i öppen klass -97 samt ungdoms- och Lag SM -94,- 98 samt 2002. 24

VI BYTER TRÄNINGSLOKAL I maj månad erbjöds Eddie Larsen och Claudio Reggiani möjligheten att tillsammans med en Göteborgskombination åka till Sovjet Unionen. Båda blev bronsmedaljörer i en samboturnering i Baku och tog med sig hem massor med nya tekniker. Vid samma tidpunkt utsågs Walter att leda det svenska herrlandslaget vid EMtävlingarna i Madrid. I oktober 73 deltog föreningen för första gången med ett lag på lag SM, som gick i Göteborg. Laget bestod av 5 deltagare varav 4 var juniorer! Alla kämpade väl och gjorde bra insatser mot de äldre motståndarna. På våren 1974 inköptes en ny judomatta från Strandh AB, en grå skumplastmatta med filtöverdrag som man täckte med presenning. Under hösten började Walter arbeta i Polen och Claudio gjorde sin militärtjänstgöring i Italien. Peter Martin kastar ippon vid Collco Cup tävling i GJKPeter Martin som då var aktiv i Jk Budo hallen någon gång på 70-talet Foto: från Peter Martini tillfrågades men kunde tyvärr ej leda träningen under kommande året. Det blev istället Joop en 20 mars 1973 flyttade föreningen från sina Jaunzen från Holland som blev ny vuxentränare. gamla lokaler i Motionshallen till den nybyggda Ungdomarna sköttes nu enbart av Hasse anläggningen Kristinedal. I och med detta försvann Hagström. en epok i klubbens historia. Både Walter och Claudio kom tillbaka till Nu slapp man förvisso att gå igenom SKF:s höstterminen 1975 och denna period började område men den nya lokalen som bestod av en Lennart Andersson att träna. Lennart blev gymnastiksal på 300 m2 som delades med flera ordförande fr.o.m. 1978, i samband med Bert andra verksamheter, var helt enkelt inte lika Petterssons avgång. "mysig". Vuxengruppen tränade nu onsdagar och fredagar och ungdomsgrupperna tränade lördagar samt söndagar. Tyvärr lyckades man inte komma överens med Kristinedals ledning som försökte övertyga föreningen om de nya lokalernas förträfflighet. Löftet som vi fått om egen träningslokal vid de initierande samtalen, ledde slutligen till en ny presenning till den gamla judomattan. I och med detta blev relationerna från första början minst sagt ansträngda mellan föreningen och Kristinedal. Det skulle dröja 20 år innan SKF-ledningen bytte ut berörda "betonghäckar" i Kristinedals ledning! Frågan är hur det hade blivit om vi kunnat vara kvar i den gamla motionshallen, om föreningen kanske utvecklats ännu bättre? 1973 var ett vändningens år för föreningen. Man kan säga att här började klubben utkristallisera sig. Conny Snäll 1967. Foto: Kurt Durewall Föreningen började skicka medlemmar utomlands för träning och tävling. D 25

I januari 1976 startades nya nybörjarkurser med ett 80-tal barn och ungdomar. I denna grupp fanns Mikael Pielage (då 11 år), Agim Mujedinovski (då 6 år),hans Gondel, Tomas Mällo, Joakim Bauer m.fl. Samma år men under hösten började även Jonas Andersson och Tomas Johansson att träna. Denna kull skulle bli föreningens nya stomme under de närmast kommande åren. I början av 1977 uppstod brand i judomattorna som låg i ett förråd på Kristinedal. Branden var förmodligen anlagd av några ungdomar. Träningen förlades temporärt till JK Budos lokaler på Lillhagsvägen under tiden man undersökte ny mattinskaffande. Genom försäkringsbolaget erhöll vi full ersättning och kunde köpa oss nya judomattor på 64m2 med PVC överdrag. Presenningens tid var över. Walter återupptar arbete i Polen och förnyar kontakten med 2 olika klubbar i Warszawa. Ena föreningen leds av förre OS-medaljören från München Antoni Zajkowski och den andra av Roman Kwaterski. Båda skulle komma att bli viktiga framtida samarbetsparter. Detta året leds föreningens träningar av Claudio, Leo Kabalin och Stefan Francois. Efter träning på Kristinedal 1977. Bl.a. syns ståendes fr.v. J-O Mark, Roland Raneflod, Lotta Hallberg, Glenn Town, Mikael Johansson, Stelios Tartiris. Knästående, Lennart Andersson, Karin Sahlé, Makis Fotiadis, Håkan Arviken. Foto: Från SKF judoklubb Vid årsmötet i februari 1978 får föreningen ny ordförande vid Bert Pettersons avgång. Lennart Andersson tar över ordförandeklubban som föreningens tredje ordförande sedan bildandet. Även sekreteraren sedan flera år Lars Holmström avgår. En ny styrelse väljs och ser ut som följer: ordförande Lennart Andersson, 26