Äganderättsförbehållens ändamålsenlighet

Umeå Universitet Juridiska institutionen Juris kandidatprogrammet Examensarbete med praktik, ht 2006 Handledare: Anders Bergman Äganderättsförbehållens ändamålsenlighet Sara Hellsten

Innehållsförteckning 1. INLEDNING--------------------------------------------------------------------------------------------------- 3-2. SYFTE OCH AVGRÄNSNINGAR ----------------------------------------------------------------------- 5-3. METOD OCH MATERIAL-------------------------------------------------------------------------------- 5-3.1 DISPOSITION----------------------------------------------------------------------------------------------- - 7-3.2 DEFINITIONER --------------------------------------------------------------------------------------------- - 7-4. VARFÖR ANVÄNDS ÄGANDERÄTTSFÖRBEHÅLL? -------------------------------------------- 8-5. ÄGANDERÄTTSFÖRBEHÅLLENS GILTIGHET--------------------------------------------------- 9-5.1 HUR UPPSTÄLLS ETT GILTIGT ÄGANDERÄTTSFÖRBEHÅLL-------------------------------------------- - 9-5.2 NÄR FÖRLORAR ÄGANDERÄTTSFÖRBEHÅLLET SIN SAKRÄTTSLIGA GILTIGHET? ------------------ 12-5.3 VAD INNEBÄR FÖRFOGANDERÄTT? --------------------------------------------------------------------- 13-6. UTTRYCKLIGT MEDGIVANDE TILL FÖRFOGANDE --------------------------------------- - 14-7. SÄLJARENS MEDGIVANDE TILL FÖRFOGANDE I DET SÄRSKILDA FALLET ---- - 15-7.1 NJA 1980 S. 219 ------------------------------------------------------------------------------------------ 16-8. SÄLJAREN HAR AGERAT SOM OM FÖRFOGANDERÄTT HAR MEDGIVITS ------- - 16-8.1 DEN NATURLIGA FÖRFOGANDETIDPUNKTEN ---------------------------------------------------------- 17-8.1.1 NJA 1960 s. 221 ---------------------------------------------------------------------------------- - 17-8.2 SÄLJARENS KÄNNEDOM OM KÖPARENS AVSIKT ATT FÖRFOGA ÖVER EGENDOMEN --------------- 18-8.3 FÖRBEHÅLL UPPSTÄLLDA FÖR VIDAREFÖRSÄLJNINGSGODS ----------------------------------------- 19-9. TIDIGARE UTREDNING------------------------------------------------------------------------------- - 21-10. DISKUSSION --------------------------------------------------------------------------------------------- - 23-10.1 STIFTANDE AV ÄGANDERÄTTSFÖRBEHÅLL----------------------------------------------------------- 23-10.2 UTTRYCKLIGT MEDGIVANDE TILL FÖRFOGANDE ---------------------------------------------------- 24-10.3 SÄLJARENS MEDGIVANDE TILL FÖRFOGANDE I DET SÄRSKILDA FALLET-------------------------- 24-10.4 SÄLJAREN HAR AGERAT SOM OM FÖRFOGANDERÄTT HAR MEDGIVITS ---------------------------- 27-10.5 BEVISBÖRDA OCH BEVISKRAV ------------------------------------------------------------------------- 30-10.6 TIDIGARE UTREDNING OCH DE LEGE FERENDA------------------------------------------------------- 30 - KÄLLFÖRTECKNING------------------------------------------------------------------------------------- - 33 - - 2 -

1. Inledning I ett bolag utgör ofta en betydande del av skulderna leverantörsskulder. Trots det är leverantörerna oprioriterade i förmånsrättsordningen och får sällan utdelning i en konkurs. Bankerna och finansinstituten är däremot högt prioriterade av lagstiftaren genom fler och bättre säkerhetsrätter. Man kan fråga sig varför de ges en sådan privilegierad ställning med hänsyn till att även leverantörerna, genom leverans på kredit eller för sent erhållen köpeskilling, ofta ofrivilligt fungerar som kreditgivare till företagen. 1 För att minska riskerna vid försäljning på kredit väljer leverantörer ofta att ställa upp ett äganderättsförbehåll 2 för den försålda egendomen. Om förbehållet är giltigt och köparen inte betalar i enlighet med avbetalningskontraktet har säljaren då rätt att återta varan efter avräkning för vad köparen redan har betalat. 3 Ett grundläggande rekvisit för äganderättsförbehålls giltighet är att säljaren inte får ha medgivit köparen rätt att förfoga över egendomen innan betalning har erlagts. Äganderättsförbehållet förlorar nämligen sin sakrättsliga giltighet om det av omständigheterna framgår att köparen trots förbehållet har förfoganderätt till egendomen. Man brukar säga att förbehållet i sådana situationer inte är allvarligt menat. 4 För verksamheter som har dyrbara lager, exempelvis bilhandlare, skapar reglerna om köparens förfogandeförbud vissa problem. Genom att lagerhållningen för en bilhandlare är mycket dyrbar, tvingas bilhandlaren som regel inhandla bilarna på avbetalning och normalt sett belastas då köpet av ett äganderättsförbehåll. Bilhandlaren vill givetvis sälja vidare inköpta bilar så fort som möjligt, men till följd av förfogandeförbudet måste bilhandlaren först fullgöra sina förpliktelser enligt 1 Persson, 1998, Förbehållsklausuler En studie om en säkerhetsrätts nuvarande och framtida ställning, s. 35. Avseende lagstiftarens argument för en privilegierad ställning för kreditgivare i förmånsrättsordningen, se ex. SOU 1999:1 Nya förmånsrättsregler, s. 370 och Persson, s. 36f. 2 Angående de juridiska skillnaderna i begreppen äganderättsförbehåll, återtagandeförbehåll och hävningsförbehåll, se Persson, s. 412f. 3 Zetterström, 2003, Sakrättens fyra huvudfall, s. 61 4 Håstad, 1996, Sakrätt avseende lös egendom, s. 189-3 -

avbetalningskontraktet innan en försäljning är möjlig. Konstruktionen ställer således vissa krav på likviditet hos bilhandlaren eftersom denne inte har möjlighet att betala säljaren med pengar som influtit vid en vidareförsäljning. 5 I doktrinen har påtalats att det föreligger, eller borde föreligga, en presumtion för att äganderättsförbehåll som ställts upp för varor som levererats från en grossist till en detaljist inte är allvarligt menade. 6 Något förbud mot att ställa upp äganderättsförbehåll för sådan egendom finns emellertid inte. 7 Hur vi väljer att reglera äganderättsförbehåll är oerhört viktigt med tanke på att förbehållen används i så stor omfattning. För säljare är det av största vikt att förbehållet erbjuder en betryggande säkerhet och att regleringen är förutsebar på så sätt att säljarens separationsrätt inte skall kunna gå förlorad på grund av omständigheter som säljaren själv inte kunnat påverka. För köpare är det viktigt att reglerna främjar omsättningen och möjliggör en effektiv belåning av exempelvis varulager, dvs. regleringen skall vara så effektiv som möjligt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. 8 Regleringen av äganderättsförbehåll har tidigare kritiserats. Adlercreutz har till exempel sagt: Kan man dra en någotsånär klar gräns mellan fall, då ägarförbehåll skall gälla respektive inte gälla, må en begränsning av giltigheten vara den bästa lösningen, men det kan ifrågasättas om svensk rätt nått en lycklig gränsdragning. 9 Enligt Persson består den kritik som framförts främst i att äganderättsförbehållet, till skillnad från många andra säkerhetsrätter, saknar ett sakrättsligt moment, t.ex. tradition, inskrivning eller denuntiation. 10 Äganderättsförbehållet är inget nytt påhitt. Ända sedan 1700-talet har förbehållen tillämpats. 11 Mot bakgrund därav kan man tycka att vi i dag, ca 300 år senare, borde ha nått fram till en ändamålsenlig reglering där alla aktörers intressen tillvaratas på bästa möjliga sätt. Verkligheten är dock att äganderättsförbehållet verkar på en 5 Jfr Håstad, s. 191 6 Se exempelvis SOU 1988:63, s. 68 och Håstad, s. 193 7 Se avsnitt 6 och 10.2. 8 Jfr Persson, s. 56 9 SOU 1988:63 Kommission och dylikt, s. 84 10 Se Persson s. 89 för den närmare innebörden av sakrättsrättsligt moment. 11 Persson, s. 77-4 -

ständigt föränderlig marknad. Diskussionen kring regleringens ändamålsenlighet är därför alltid aktuell. 2. Syfte och avgränsningar Mitt syfte är att beskriva hur äganderättsförbehållens sakrättsliga giltighet har bedömts i ett antal rättsfall. Jag har valt att fördjupa mig i de fall där säljaren uttryckligen har medgivit köparen förfoganderätt till egendomen samt de fall där säljaren agerat som om förfoganderätt har medgivits. I min problemdiskussion kommer jag att analysera ändamålsenligheten i domstolarnas bedömning. Särskild hänsyn kommer därvidlag att tas till omsättningsintresset och borgenärsintresset. Diskussionen är begränsad till äganderättsförbehåll som ställts upp i kommersiella förhållanden för lös egendom i form av omsättningstillgångar. Utifrån resultatet av min prövning av ändamålsenligheten i domstolarnas bedömning kommer jag även att föreslå förändringar i regleringen av äganderättsförbehåll. 3. Metod och material Då regleringen av äganderättsförbehåll i det närmaste uteslutande har vuxit fram i praxis har mitt arbete främst bestått av litteratur- och rättsfallsstudier. Någon speciell urvalsprocess avseende de rättsfall som behandlas i uppsatsen har inte tillämpats utan rättsfall som, utifrån uppsatsens syfte, har ansetts vara relevanta har behandlats. Även om den sakrättsliga giltigheten är huvudföremål för uppsatsen har även förbehållens obligationsrättsliga verkan berörts i vissa delar av uppsatsen i syfte att öka läsarens helhetsbild och förståelse. Någon djupdykning i de obligationsrättsliga frågorna görs dock inte mycket av anledningen att det till viss del oklara rättsläget skulle innebära att uppsatsens omfattning skulle behöva utökas avsevärt. Med hänsyn till att omsättningsintresset är av stor vikt i uppsatsens diskussion samt att uppsatsen avgränsats till situationer där en köpare får anses ha medgivits - 5 -

förfoganderätt till egendom belastat med äganderättsförbehåll, faller det sig naturligt att också avgränsa uppsatsen till äganderättsförbehåll som ställts upp för omsättningstillgångar 12. Något intresse hos en köpare att inom kredittiden förfoga över anläggningstillgångar föreligger nämligen sällan då det inte ligger i anläggningstillgångars karaktär att snabbt omsätta dem. I mina litteraturstudier har Annina H Perssons avhandling Förbehållsklausuler: en studie om en säkerhetsrätts nuvarande och framtida ställning samt Torgny Håstads bok Sakrätt avseende lös egendom utgjort huvudkällor. Perssons avhandling är omfattande och Persson får anses ha en hög tillförlitlighet i egenskap av juris doktor, docent samt universitetslektor i civilrätt (sakrätt och insolvensrätt). Håstad är erkänd inom sakrätten och får därför anses utgöra en tillförlitlig källa. Håstads bok är visserligen skriven 1996, men eftersom några nyare rättsfall som förändrat rättsläget, såvitt jag vet, inte har kommit därefter, återger den fortfarande det aktuella rättsläget. Naturligtvis är det en brist att låta uppsatsen bygga på två källor i den utsträckning jag gjort. Det finns fler författare som har behandlat ämnet, men ingen annan redogör för regleringen av äganderättsförbehåll lika ingående som Persson och Håstad. I den doktrin och de artiklar jag studerat, som författats efter 1996, har heller ingen kritik framförts mot varken Perssons eller Håstads ståndpunkter och redogörelser för äganderättsförbehåll. Även kommissionslagskommitténs slutbetänkande har fått betydande utrymme i uppsatsen. Ordförande i kommittén var Torgny Håstad. 13 Kommittén bestod i övrigt av tre jurister, en direktör och en bankdirektör och betänkandet är enhälligt. Jag ser ingen särskild anledning att ifrågasätta källans tillförlitlighet. Uppsatsen är skriven för en normalstudent på juristprogrammet som deltagit i kursen kredit- och exekutionsrätt. Begrepp som kan verka främmande har givits en förklaring eller hänvisning till doktrin. 12 För en definition av omsättningstillgångar, se avsnitt 3.2. 13 Mellan 1978 och 1984 var emellertid professorn Kurt Grönfors ordförande. I övrigt bestod kommittén av två riksdagsledamöter, SOU 1988:63, s. 3. - 6 -

3.1 Disposition Uppsatsen inleds med en redogörelse för varför aktörer på marknaden ofta använder sig av äganderättsförbehåll. Därefter följer en beskrivning av hur ett giltigt äganderättsförbehåll ställs upp. Innan de speciella situationer som är föremål för uppsatsen utvecklas, görs en kort genomgång av äganderättsförbehållets olika ogiltighetsgrunder. En uppsats inleds ofta med någon typ av bakgrundsinformation. Av den anledningen skulle det kunna diskuteras om inte det nionde kapitlet Tidigare utredning hellre borde placeras i början av uppsatsen. Tanken med stycket är emellertid inte att ge en bakgrund kring regleringen av äganderättsförbehåll, utan att till stöd för diskussionen kring regleringens ändamålsenlighet diskutera de förslag till förändringar som lades fram av kommissionslagskommittén 1988. Huruvida förslagen är lämpliga att genomföra eller ej diskuteras i uppsatsens avslutande avsnitt. I diskussionen kommer ändamålsenligheten av regleringen att stå i fokus. Tankar kring vilka förändringar som skulle kunna genomföras har inte sammanställts, utan presenteras löpande i diskussionen för att på ett tydligare sätt koppla dem till de specifika situationer de kan hänföras till. 3.2 Definitioner Det finns ingen allmängiltig definition av omsättningsintresse, varför det är nödvändigt att specificera vad som i uppsatsen avses med begreppet. Om en säljare i samband med en överlåtelse har ställt upp ett äganderättsförbehåll får köparen inte förfoga över den köpta egendomen förrän alla förpliktelser gentemot säljaren är fullgjorda. Köparen har emellertid ett intresse av att så snabbt som möjligt sälja vidare den inköpta egendomen, dvs. att ha så stor lageromsättning som möjligt. I diskussionen om omsättningsintressets betydelse för regleringen av äganderättsförbehåll kommer därför tyngdpunkten att ligga på köparens intresse av att - 7 -

så snabbt som möjligt sälja vidare eller på annat sätt förfoga över inköpta omsättningstillgångar. När jag i diskussionen kommer att behandla äganderättsförbehållens ändamålsenlighet utifrån borgenärsintresset kommer säljarens intresse av en betryggande säkerhetsrätt och en förutsebar bedömning av dess giltighet att stå i fokus. Även övriga borgenärers intressen, oftast företrädda av en konkursförvaltare, kommer att beröras. Definitionen av omsättningstillgångar är, enligt praxis inom redovisning, tillgångar som normalt omsätts i företagets verksamhet. Om avsikten med en tillgång är att inneha den under högst ett års tid utgör tillgången en omsättningstillgång. Det har alltså ingen betydelse vilken typ av tillgång det rör sig om. 14 Begreppets ekonomiska betydelse har dock begränsad betydelse i uppsatsen då det i samband med behandlingen av äganderättsförbehåll främst är intressant att studera hur regleringen harmoniserar med köparens intresse att förfoga över inköpta tillgångar. När jag i avsnitt 8.3 behandlar äganderättsförbehåll, som av en grossist ställts upp att gälla för egendomen levererad till en detaljist, har jag medvetet valt att frångå begreppet omsättningstillgångar eftersom jag anser att begreppet omfattar fler typer av egendom än vidareförsäljningsgods hos en detaljist. Omsättningstillgångar kan till exempel även utgöras av förbrukningsvaror eller material i en produktion. 4. Varför används äganderättsförbehåll? Äganderättsförbehåll tillämpas främst vid försäljning av lösöre, i synnerhet kapitalvaror. 15 Förutom den säkerhetsrätt som äganderättsförbehållet utgör, är förbehållet även ett påtryckningsmedel i händelse av utebliven betalning samt ett viktigt medel i konkurrensen om att erbjuda kunderna bästa möjliga kreditvillkor. 16 I förhållande till andra säkerhetsrätter har äganderättsförbehållet även den fördelen att säljaren slipper de inskrivningskostnader som exempelvis köp enligt 14 Se Thomasson, m.fl. (2006) Den nya affärsredovisningen, s. 261 15 Persson, s. 160 16 Ibid, s. 137, 260-8 -

lösöreköpslagen 17 ofta är förenade med samt de praktiska problem det innebär att förvara eventuella handpanträtter. 18 Äganderättsförbehållet innebär stora fördelar även för köparen genom att kreditköp möjliggörs i större utsträckning. Ofta har köparen inte möjlighet att betala varorna kontant och att erbjuda säljaren någon form av säkerhet för köpet är inte heller alltid möjligt. Genom äganderättsförbehållet kan köparen i stället förvärva egendomen på kredit med begränsad rätt, för att sedan när den är slutbetald, bli ägare till egendomen. 19 Äganderättsförbehåll kan av ekonomiska skäl vara mindre lämpliga som säkerhetsrätt om den egendom som säljs är specialtillverkad för köparen och av den orsaken skulle vara svår att sälja vidare till annan efter ett återtagande. Ett förbehåll kan vidare sakna värde om kostnaderna för ett eventuellt återtagande synes bli särskilt höga. 20 5. Äganderättsförbehållens giltighet 5.1 Hur uppställs ett giltigt äganderättsförbehåll För att ett äganderättsförbehåll skall vara sakrättsligt giltigt, i händelse av utebliven betalning, måste följande förutsättningar vara uppfyllda: 1. Äganderättsförbehållet måste ställas upp av den rättmätige ägaren För att kunna göra ett äganderättsförbehåll avseende viss egendom måste den som förbehåller sig äganderätten även vara egendomens rättmätige ägare. 21 17 Lag (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva 18 Zetterström, s. 61 19 Ibid, s. 61 20 Persson, s. 160 21 Jfr exempelvis dom mål nr T 3462-03, Hovrätten för västra Sverige, meddelad i Göteborg 2006-04- 21. - 9 -

2. Äganderättsförbehållet måste vara en del av avtalet. Att äganderättsförbehållet skall utgöra en del av avtalet innebär att de allmänna kraven avseende anbud, accept, rättshandlingars ogiltighet, oskäliga avtalsvillkor och avtalstolkning, skall vara uppfyllda. 22 Det finns inga krav på skriftlighet vid stiftandet av ett äganderättsförbehåll. 23 Ett av säljaren uppställt äganderättsförbehåll kan i vissa fall således bli giltigt även genom konkludent handlande eller på grund av att förbehållet anses vara underförstått. 24 Det vanliga är dock att förbehållet ställs upp i ett skriftligt avbetalningskontrakt. 25 I kommersiella förhållanden ställs äganderättsförbehållet oftast upp i ett standardavtal. För att förbehållet då skall kunna göras gällande måste standardavtalet vara inkorporerat i det enskilda avtalet. 26 Om förbehållet inte blivit en del av avtalet kan säljaren givetvis inte hävda ens några obligationsrättsliga anspråk med stöd av äganderättsförbehållet. 27 3. Äganderättsförbehållet måste ställas upp innan egendomen överlämnas eller senast i samband med överlämnandet. För att säljaren skall kunna vara säker på att det uppställda äganderättsförbehållet går att göra gällande mot köparen skall äganderättsförbehållet ha ställts upp innan egendomen överlämnas. Att äganderättsförbehållet ställs upp senast i samband med överlämnandet innebär att säljaren, exempelvis i samband med upprättandet av fullständiga köpehandlingar, förbehåller sig äganderätten. 28 22 Persson, s. 407 23 Observera dock att skriftlig form krävs för fast egendom samt i konsumentförhållanden, Persson, s. 409. 24 Håstad, s. 185. Se även NJA 1971 s. 288 där HD ansåg att det äganderättsförbehåll som uppställts för en TV-apparat som sedan byttes ut mot en ny TV-apparat på grund av ett fel, skulle anses gälla även den nya TV-apparaten, fastän ingenting hade avtalats därom. Att äganderättsförbehåll förelåg avseende den nya TV-apparaten skulle emellertid anses vara underförstått. 25 Ibid, s. 185 26 Persson, s. 407f. Om reglerna kring inkorporering av standardavtal, se Lehrberg, 2003, Avtalstolkning s. 63ff. 27 Ibid, s. 407 28 Håstad, s. 186. Beträffande äganderättsförbehåll uppställda i fakturor eller följesedlar, se Håstad s. 186 med resonemang om köparens mottagande av varan utan protest och att förbehållet därigenom i vissa fall kan anses vara överenskommet samtidigt som överlämnandet av varan. - 10 -

4. Äganderättsförbehållet måste avse bestämd egendom Den egendom som omfattas av ett förbehåll måste vara individualiserad. Det är således inte tillräckligt att egendomen går att bestämma till exempelvis kvantitet eller värde. 29 Även efter att egendomen överlämnats till köparen måste egendomen gå att identifiera för att säkerhetsrätten skall kunna göras gällande. I annat fall förlorar säljaren sin separationsrätt och får i stället nöja sig med en oprioriterad fordran och eventuellt skadestånd. 30 Förbehåll kan göras för såväl fast som lös egendom. 31 Annina H Persson anser att äganderättsförbehåll även torde kunna ställas upp för andel i lösöre. 32 5. Äganderättsförbehållet får inte vara utformat som ett kopplingsförbehåll. Enligt svensk rättspraxis är det, till skillnad från i vissa andra länder, inte tillåtet att göra kopplingsförbehåll, dvs. att låta äganderättsförbehållet omfatta andra skulder än köpeskillingen och därmed sammanhängande förbindelser. 33 Om det visar sig att säljaren har gjort ett kopplingsförbehåll förlorar äganderättsförbehållet både sin sakrättsliga och obligationsrättsliga verkan i den del förbehållet utgör kopplingsförbehåll. 34 6. Krediten för köpet måste lämnas av säljaren. Att krediten måste ha lämnats av säljaren innebär att äganderättsförbehåll som ställts upp i s.k. låneköp, dvs. köp där köparen betalar köpeskillingen kontant till säljaren med medel som han helt eller delvis lånat av en utomstående finansiär, inte är giltiga. 35 29 Jfr dock spannmålsfallet, NJA 1994 s. 506, där separationsrätt till fungibel egendom ansågs föreligga. 30 Persson, s. 490. Se även NJA 1976 s. 251 där en säljare, enligt flera olika köpeavtal, hade sålt sopcontainrar med äganderättsförbehåll. Säljaren medgavs inte separationsrätt i köparens konkurs pga. att det inte stod klart vilka containrar som omfattades av respektive köpeavtal samt vilka containrar som restskulden kunde hänföras till. 31 Jfr Persson, s. 409 32 En besittningsändring torde dock krävas för att uppnå sakrättsligt skydd, se Persson s. 161 och NJA 1987 s. 3 och NJA 1916 s. 656. 33 I Tyskland, England och USA är i vissa fall kopplingsförbehåll giltiga, se Persson, s. 523. 34 Persson, 1998, Förbehållsklausuler i vissa främmande rättssystem, s. 141. 35 Håstad, s. 196 och NJA 1966 s. 350 och NJA 1972 s. 451-11 -

5.2 När förlorar äganderättsförbehållet sin sakrättsliga giltighet? Trots ett principiellt giltigt äganderättsförbehåll kan säljaren förlora den förbehållna äganderätten på följande grunder: 1) Om egendomen blir tillbehör till fast egendom enligt jordabalken 2 kap 1-2, skeppstillbehör eller tillbehör till luftfartyg. 36 2) Om egendomen infogas i annan lös egendom. 37 3) Om köparen, utan säljarens medgivande, överlåtit, konsumerat eller på annat sätt förbrukat egendomen. 38 4) Om säljaren medgivit köparen rätt att förfoga över egendomen. 39 Vilken typ av förfogande som köparen företar, enligt punkterna ovan, har betydelse för äganderättsförbehållets sakrättsliga giltighet. Om köparen infogar egendomen i en fastighet på så sätt att kraven i 2 kap 1-2 jordabalken om fastighetstillbehör och byggnadstillbehör uppfylls, blir egendomen fast egendom och säljaren förlorar sin separationsrätt. 40 Säljaren kan då inte ens hävda några obligationsrättsliga anspråk. 41 Ett oprioriterat skadeståndsanspråk är det enda säljaren kan göra gällande mot köparen. 42 Om egendomen infogas i annan lös egendom blir i stället reglerna om särskiljande och värdeförstöring aktuella, vilket kortfattat innebär att äganderättsförbehållet kan förlora sin sakrättsliga verkan om egendomen blir infogad i en annan lös sak som i förhållande till den infogade egendomen framstår som huvudsaken. Om det dessutom skulle innebära betydande värdeförstöring att särskilja delarna från varandra kan äganderättsförbehållet inte längre göras gällande. 43 36 Persson, Förbehållsklausuler En studie om en säkerhetsrätts nuvarande och framtida ställning, s. 573. 37 Zetterström, s. 67 38 Ibid, s. 67 39 Ibid, s. 67 40 Se JB 2:4 och Håstad, s. 34 41 Se JB 2:5 och Håstad, s. 35 42 Håstad, s. 187 43 Se närmare Håstad, s. 47, 187f samt det omdiskuterade fallet NJA 1960 s. 9 där bildäck hade monterats på en bil vilket medförde att äganderättsförbehållet avseende bildäcken miste sin sakrättsliga verkan. - 12 -

I det tredje fallet, enligt ovan, har köparen överlåtit egendomen i strid med ett allvarligt menat äganderättsförbehåll. Säljaren har då separationsrätt till ett eventuellt surrogat, t.ex. en fordran hos tredje man. För tredje man aktualiseras reglerna om godtrosförvärv. 44 Om säljaren däremot, när han får kännedom om att köparen olovligen förfogat över egendomen, inte protesterar utan t.ex. fortsätter att leverera varor till köparen, anses äganderättsförbehållet inte vara allvarligt menat med anledning av att säljaren då agerat som om förfoganderätt har medgivits (se vidare under kapitel 8). 45 Har säljaren uttryckligen medgivit köparen förfoganderätt till egendomen anses äganderättsförbehållet inte vara allvarligt menat och säljaren förlorar sin rätt att göra anspråk på egendomen (se vidare under kapitel 6). 46 Huruvida äganderättsförbehåll även förlorar sin obligationsrättsliga giltighet i fallen 2-4 ovan är något oklart. 47 5.3 Vad innebär förfoganderätt? Att köparen har medgivits rätt att förfoga över egendomen innebär att köparen får infoga, konsumera eller överlåta egendomen. 48 Ett förfogandeförbud följer inte automatiskt när en säljare ställer upp ett äganderättsförbehåll, men det finns heller inget krav på att säljaren i samband med köpet skall meddela köparen att denne har förfogandeförbud över egendomen, utan ett sådant kan anses vara underförstått. 49 Köparen kan, som tidigare redovisats, medges förfoganderätt antingen genom säljarens uttryckliga medgivande eller genom att säljaren agerar som om förfoganderätt har medgivits. Om ett medgivande att förfoga över egendomen endast uppfattats av köparen bevarar 44 Zetterström, s. 66 45 Håstad, s. 192f 46 Zetterström, s. 66 47 Se vidare Persson, s. 585ff 48 Håstad, s. 189 49 Jfr Persson, s. 576-13 -

äganderättsförbehållet sin sakrättsliga giltighet. Det krävs således att säljaren, eller både säljaren och köparen, är av uppfattningen att köparen har tillåtelse att förfoga över egendomen för att äganderättsförbehållet skall förlora sin giltighet. 50 6. Uttryckligt medgivande till förfogande Om säljaren i samband med försäljningen ger köparen förfoganderätt till egendomen förlorar ett uppställt äganderättsförbehåll sin sakrättsliga giltighet omedelbart av orsaken att äganderättsförbehållet inte anses vara allvarligt menat. Huruvida köparen faktiskt har förfogat över egendomen eller ej saknar betydelse. 51 Vidare måste köparen betala säljaren innan förfogande kan ske. Det är således inte tillräckligt att köparen erlägger betalning omedelbart efter eller i samband med en vidareöverlåtelse. En sådan lösning skulle emellertid vara praktisk för köparen som då skulle kunna betala säljaren med medel som influtit från försäljningen. Lösningen underkänns dock eftersom den skulle innebära att säljaren accepterade att under viss tid, från köparens förfogande tills betalning sker, stå utan säkerhet. 52 Att komma runt problemet genom att exempelvis ange i köpeavtalet att äganderättförbehållet även skall gälla hos tredje man, som förvärvat egendomen från köparen, är inte möjligt. 53 Även ett partiellt medgivande till förfogande kan medföra ogiltighet hos äganderättsförbehållet. Om säljaren exempelvis har medgivit köparen att ingå avtal om försäljning av egendomen, men däremot förbjudit köparen att låta egendomen komma i tredje mans hand innan säljaren fått betalt, är äganderättsförbehållet ogiltigt av anledningen att tredje man redan genom köpeavtalet får bättre rätt till egendomen än säljaren har. Säljaren får inte ens separationsrätt till surrogatet, dvs. fordringen hos tredje man, vid händelse av köparens konkurs. Håstad anser därför att det ligger i linje med regleringens ändamål; att köparen inte skall ha tillåtelse att omintetgöra 50 Jfr NJA 1959 s. 590 51 Håstad, s. 189 52 Ibid, s. 191 53 Zetterström, s. 66-14 -

säkerheten, att sådana äganderättsförbehåll förlorar sin giltighet. 54 I NJA 1978 s. 593 hade en tysk säljare träffat avtal med en svensk köpare om försäljning av mattor. Köparen hade enligt köpeavtalet rätt att sälja mattorna vidare innan betalning erlades, trots att ett äganderättsförbehåll hade införlivats i avtalet. Köparen försattes senare i konkurs, vilket medförde att säljaren yrkade separationsrätt till mattorna i enlighet med tysk rätt. Samtliga instanser ansåg emellertid att svensk rätt skulle tillämpas då mattorna befann sig i Sverige och med hänsyn till att köparen hade medgivits förfoganderätt till mattorna var äganderättsförbehållet således utan sakrättslig verkan. 7. Säljarens medgivande till förfogande i det särskilda fallet Trots att säljaren i samband med försäljningen inte givit köparen förfoganderätt till egendomen händer det att köparen, sedan viss tid förflutit, kontaktar säljaren för att få dennes medgivande till förfogande i ett särskilt fall. Vad händer med äganderättsförbehållet om säljaren accepterar köparens förfrågan? Har säljaren då givit köparen ett uttryckligt medgivande till förfogande som ogiltigförklarar förbehållet i dess helhet eller kan säljaren fortfarande göra gällande sin separationsrätt i händelse av konkurs hos köparen? Av praxis kan konstateras att äganderättsförbehållet kan bevara sin sakrättsliga giltighet även om säljaren medger köparen att förfoga över egendomen i ett särskilt fall. Om säljaren inte vill förlora sin säkerhetsrätt avseende egendomen som köparen vill förfoga över, kan säljaren i samband med förfogandet se till att tredje man (den nye köparen) övertar den ursprungliga köparens förpliktelser enligt det första köpekontraktet, dvs. den skuld som kvarstår till säljaren. Säljaren erhåller då separationsrätt vid utmätning och konkurs både hos köparen och tredje man. 55 En liknande situation var föremål för prövning i NJA 1980 s. 219. 54 Håstad, s. 191 55 Ibid, s. 194-15 -

7.1 NJA 1980 s. 219 I NJA 1980 s. 219 hade ett företag (Drabant-Maskiner) sålt en lastmaskin med äganderättsförbehåll. Innan köparen (Lennart) hade fullgjort sina förpliktelser enligt avbetalningskontraktet såldes dock lastmaskinen vidare till tredje man (Roger) med Drabant-Maskiners samtycke. I samband med vidareförsäljningen övertog Roger ansvaret för den restskuld som kvarstod till Drabant-Maskiner. På överlåtelseavtalet antecknades att Lennart åtog sig ett borgensansvar för Rogers skuld till Drabant- Maskiner. Därutöver uppställdes även ett sekundärt äganderättsförbehåll att gälla mellan Lennart och Roger för den del av köpeskillingen som skulle betalas till Lennart, dvs. för den del köpeskillingen översteg restskulden. Roger försattes i konkurs innan hans förpliktelser var fullgjorda, vilket medförde att Drabant-Maskiner krävde betalning av Lennart i egenskap av borgensman. Tingsrätten anförde att Lennart hade rätt att göra gällande (det primära) äganderättsförbehållet beträffande sitt regressanspråk mot Rogers konkursbo enligt reglerna om borgensmans rätt att utnyttja säkerhet som stått till borgenärens förfogande. Tingsrättens anförande fastställdes sedan av hovrätten. Lennart ansågs även ha möjlighet att göra gällande det sekundära äganderättsförbehållet avseende den fordran som Lennart hade på Roger. Hovrättens motivering var att sekundära äganderättsförbehåll som regel bör godtas med hänsyn till förbehållets funktion som kreditsäkerhetsrätt med syfte att underlätta omsättningen i allmänhet. HD fastställde sedan hovrättens dom. 56 8. Säljaren har agerat som om förfoganderätt har medgivits Även om säljaren inte har gett sitt uttryckliga medgivande, kan förbehållet underkännas sin sakrättsliga giltighet vid händelse att säljaren agerat som om förfoganderätt har medgivits. Att redogöra för alla typer av agerande hos säljaren som 56 Se vidare avsnitt 10.3-16 -

kan medföra att han, vid bedömningen av äganderättsförbehållets giltighet, anses ha agerat som om förfoganderätt har medgivits är naturligtvis inte möjligt. De kanske vanligaste exemplen är dock när säljaren, trots att han upptäckt att köparen förfogat över egendomen, har fortsatt leverera eller inte protesterat mot förfogandet och krävt betalning. 57 Ett annat exempel då köparen kan anses ha medgivits förfoganderätt är när säljaren har beviljat köparen en kredittid som överskrider den naturliga förfogandetidpunkten. 58 8.1 Den naturliga förfogandetidpunkten Ett äganderättsförbehåll anses inte vara allvarligt menat om den s.k. naturliga förfogandetidpunkten infaller inom kreditttiden. Med det menas att man exempelvis vid försäljning av tomater (med äganderättsförbehåll) inte kan medge 30 dagars kreditttid eftersom den naturliga förfogandetidpunkten för tomater infaller betydligt tidigare. Köparen anses i ett sådant fall ha medgivits förfoganderätt. 59 Ett annat exempel framgår av NJA 1960 s. 221 där dörrar hade levererats vartefter ett bygge fortskred. 8.1.1 NJA 1960 s. 221 I rättsfallet hade en säljare sålt ett antal brand- och skjutdörrar med äganderättsförbehåll som av köparen skulle användas i en entreprenad. Då köparen senare försattes konkurs hade alla dörrar levererats till byggnadsplatsen och fem av dem hade dessutom infogats i byggnaden. De dörrar som ännu inte hade infogats i byggnaden såldes vidare av konkursboet. När säljaren ville göra gällande sitt äganderättsförbehåll menade konkursboet att förbehållet aldrig hade blivit en del av avtalet eftersom det hade ingått i en försäljningsklausul som vanemässigt bifogats till offerten och orderbekräftelsen. Konkursboet hävdade att äganderättsförbehållet i vart 57 Håstad, s. 192 58 Jfr NJA 1959 s. 590 där griskultingar hade sålts med äganderättsförbehåll. HD resonerade i domskälen om den naturliga förfogandetidpunkten, dvs. den normala tiden för slakt av griskultingar, skulle anses infalla inom kredittiden. 59 Jfr Håstad, s. 192-17 -

fall inte kunde anses vara allvarligt menat då inga särskilda villkor avseende rätten att förfoga över dörrarna hade avtalats. I första instans bedömdes äganderättsförbehållet utgöra en del av avtalet eftersom konkursbolaget inte hade motsatt sig innehållet i försäljningsklausulen. Äganderättsförbehållet underkändes emellertid på den grunden att säljaren måste ha insett att köparen (konkursbolaget) inte skulle anse förbehållet utgöra hinder mot att infoga dörrarna i den takt bygget fortskred. Fri förfoganderätt till dörrarna ansågs således föreligga. Hovrätten ändrade domslutet från första instans med motiveringen att äganderättsförbehållet till alla delar var giltigt. Försäljningen av dörrarna ansågs således ha skett i strid med äganderättsförbehållet. I HD vitsordade konkursboet att äganderättsförbehållet utgjorde en del av avtalet, varför frågan lämnades utan avseende. Beträffande det faktiska tillvägagångssättet ansåg HD att dörrarna hade levererats till byggnadsplatsen med hänsyn till byggets beräknade fortgång och att köparen ägt att omedelbart efter leverans infoga dörrarna även om betalning ej hade skett. Förbehållet förlorade således sin sakrättsliga verkan. 8.2 Säljarens kännedom om köparens avsikt att förfoga över egendomen Schmidt förespråkar att äganderättsförbehåll skall bedömas vara ogiltiga om säljaren har haft kännedom om att köparen, trots ett förfogandeförbud, har för avsikt att förfoga över egendomen. 60 Samma bedömning gjorde Svea hovrätt i ett fall där en bil vidareförsålts i strid med ett äganderättsförbehåll. I köpeavtalet hade säljaren ställt upp ett äganderättsförbehåll som innebar att säljaren ägde rätt att ta tillbaka bilen om köparen inte betalade köpeskillingen inom kredittiden (två veckor). Av avtalet framgick även uttryckligen att köparen inte hade rätt att förfoga över bilen innan betalning hade erlagts. Mellan köparen och säljaren hade emellertid uttalats att 60 Schmidt, 1938, Om ägareförbehåll och avbetalningsköp, s. 195f - 18 -

köparen hade planer på att inom kredittiden sälja bilen vidare för att sedan kunna betala säljaren med medel som influtit från vidareförsäljningen. Förbehållet underkändes sin sakrättsliga verkan på grunden att säljaren, trots lydelsen i det skriftliga avtalet, genom hans kännedom om köparens planer om vidareförsäljningen, fick anses ha accepterat att köparen förfogade över bilen innan betalning erlades. 61 I ett liknande fall, RH 1996:17, kom emellertid hovrätten fram till motsatt slutsats. Hovrätten ansåg å ena sidan att säljaren måste ha insett att köparen hade svårt att med egna medel finansiera den stordator som fallet handlade om och att säljaren därför måste anses haft kännedom om att köparen eventuellt skulle sälja stordatorn vidare innan säljaren hade fått betalt. Hovrätten ansåg dock å andra sidan att omständigheter förelåg som visade att säljaren inte accepterade att köparen förfogade över utrustningen. Äganderättsförbehållet tillerkändes således giltighet. 62 8.3 Förbehåll uppställda för vidareförsäljningsgods Förbehåll som ställs upp för egendom som en grossist levererar till en detaljist har, precis som nämndes i inledningen, ifrågasatts av både Håstad och kommissionslagskommittén. 63 Håstad har anfört: De lege lata går det knappast att komma längre än till en presumtion för att återtagandeförbehåll inte är allvarligt menade i dylika fall (se JustR Mannerfelt i NJA 1974 s 660) eller till att sätta beviskravet ganska lågt, när borgenärerna skall visa att förbudet inte var menat att binda köparen själv. 64 Kommissionslagskommittén har å sin sida anfört att det borde föreligga en presumtion för att förfogandeförbud saknas i sådana situationer. Det är enligt kommittén emellertid oklart huruvida presumtionen kan brytas redan genom att säljaren i samband med uppställandet av förbehållet uttryckligen förbjuder köparen att förfoga över egendomen. 65 61 Dom mål nr T 3525-05, Svea hovrätt, meddelad i Stockholm 2006-12-11. 62 Se vidare Persson, s. 583ff 63 Se Håstad, s. 193 och SOU 1988:63, s. 68f 64 Håstad, s. 193 65 SOU 1988:63, s. 68f - 19 -

Hur betalningsvillkoret utformas kan däremot, enligt kommittén, vara avgörande för äganderättförbehållets giltighet: 66 Betalningsvillkorets lydelse Äganderättsförbehållets verkan Kommitténs kommentar 30 dagar netto Förbehållet blir ogiltigt. Grossisten har accepterat förfogande över varorna innan betalning sker. 30 dagar netto men senast innan förfogande sker Sannolikt att förbehållet blir giltigt. Förfogandeförbud får anses föreligga. Kommittén anser vidare att giltiga förbehåll för vidareförsäljningsgods torde kunna ställas upp om parterna använder sig av s.k. à conto-betalning. Med det menas att detaljisten (köparen) i förskott betalar grossisten (säljaren) en summa motsvarande den beräknade försäljningen för en viss tid. Köparen, exempelvis en bilhandlare, får då avyttra en bil i den mån à conto-beloppet täcker säljarens fordran för samma bil. Den del av à conto-beloppet som utgör säljarens fordran för bilen ses som en avbetalning för just den bilen. Säljaren gör sedan, med jämna mellanrum, avräkning från à conto-beloppet utifrån den verkliga försäljning som köparen har haft. 67 Även Håstad är positiv till idén att godkänna à conto-betalning. 68 Kommittén är, som det får förstås, inte främmande för tanken att förbehåll med à conto-betalning skulle kunna ställas upp för såväl bestämd som fungibel egendom. En förutsättning gällande fungibel egendom skulle emellertid vara att köparens lager är helt homogent, dvs. att den egendom som är belastat med äganderättsförbehåll härstammar från samma säljare och att varje leverans har skett till samma pris. En följd av att godkänna á conto-betalning för fungibel egendom skulle bli att specialitetsprincipen frångicks. I stället skulle principen FIFU (först-in-först-ut) tillämpas, vilken innebär att den egendom som först avyttrats även anses vara den först inköpta. 69 66 SOU 1988:63, s. 69 67 Ibid, s. 71 68 Håstad, s. 191 69 SOU 1988:63, s. 71f - 20 -