Sveriges lantbruksuniversitet Dnr SLU ua 12-3269/07 Slututvärdering av Miljö- och landsbygdsprogrammet 2000-2006 - vad fick vi för pengarna?
FÖRORD Har Miljö- och landsbygdsprogrammet gjort den nytta det var avsett att göra eller inte? Vad fick vi för pengarna? Det är denna fråga som har stått i fokus för utvärderingen. I vilken mån vi har lyckats besvara den eller inte överlämnas till läsaren att avgöra. Det är många sidor att ta sig igenom, men det är enligt min uppfattning sidor med kvalitet och mycket information för den som är intresserad och tar sig tiden. Att dokumentet blev så långt som det blev beror till del på att vi anser att det för läsaren och framtiden är viktigt att inte bara redovisa resultaten utan även redovisa hur de framkommit; vilka material och metoder som använts, vilka dataavgränsningar som bedömts nödvändiga mm. Till min hjälp har jag haft forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitetet (SLU), verksamma inom de områden programmet omfattat, som anlitades för att analysera effekten av enskilda stöd. På så sätt har såväl forskningsresultat som forskarkompetens ingått i utvärderingen. Livsmedelsekonomiska institutet (SLI) i Lund, med tidigare erfarenhet från utvärderingar inom området, är den andra mycket viktiga utföraren. Tack alla ni som verkligen inte haft en lätt uppgift. Även när det anvisade dataunderlaget sviktat har ni ibland lyckats vaska fram underbyggda svar genom att söka andra material och hitta kreativa analysmetoder. Mitt uppriktiga tack och uppskattning vill jag särskilt rikta till mina båda mycket skickliga och kompetenta sekreterare, Agronom Eva Kaspersson vid SLI samt PhD Jörgen Wissman vid Centrum för biologisk mångfald på SLU. Uppsala 30 oktober 2008 Rune Andersson Professor och projektledare
Sammanfattning Det utvärderade Miljö- och landsbygdsprogrammet gäller perioden 2000-2006. Viss överlappning sker med det tidigare programmet. Insatserna är indelade i två insatsområden, I och II. Nedan ges en komprimerad sammanfattning av vad programmet och stöden enskilt åstadkommit relativt de mål som sattes upp. Insatsområde I ett ekologiskt hållbart lantbruk Ett ekologiskt hållbart lantbruk kännetecknas av ett långsiktigt utnyttjande av naturresurser utan att jordens eller vattnets produktivitet minskar samtidigt som biologisk mångfald och kulturmiljöer bevaras och där läckage av växtnäringsämnen och spridning av naturfrämmande hälso- och miljöfarliga ämnen hålls nere. En rad åtgärder i Miljö- och landsbygdsprogrammet, motsvarande ungefär 90 procent av budgeten, hade ett ekologiskt hållbart lantbruk som övergripande mål. Redovisningen nedan skiljer på ersättningar för att kompensera för jordbrukets negativa miljöpåverkan och ersättningar för att bevara jordbrukets kollektiva nyttigheter. Effekterna av kompensationsbidraget kommenteras i samband med både Insatsområde I och II. Ett minskat läckage av växtnäring och bekämpningsmedel; När det gäller miljöersättningen till ekologisk produktion uppfylldes det operativa målet om att ha tio procent av alla mjölkkor och slaktdjur av nöt och lamm inom ekologisk produktion. Det andra operativa målet, att 20 procent av den totala åkerarealen skulle finnas inom ekologisk produktion, uppfylldes till 84 procent. Stora delar av ersättningen har gått till vallodling i Norrland, vilket i praktiken inte inneburit någon egentlig omställning och effekten av ersättningen på läckaget kan därför endast beskrivas som marginell. Ersättningen syftade dock också till att öka den biologiska mångfalden. Avseende miljöersättning till fånggröda och vårbearbetning uppfylldes det operativa målet till 358 %, vilket antyder viss överkompensation samtidigt som det också har visat sig att kompetensutvecklingsinsatser leder till att lantbrukare ändrar sitt beteende. Åtgärden har gett gott resultat i jämförelse med flera av de andra stöden med samma syfte även om effekten per arealenhet inte blev den kalkylerade. En förklaring till detta kan vara att målsättningen byggde på antagandet om att åtgärderna skulle lokaliseras till de områden där det fanns störst förutsättningar för positiva effekter. Så blev dock inte fallet och effekten på växtnäringsläckaget blev därför lägre än den förväntade. Beroende på den stora anslutningen blev dock den totala belastningsminskningen större än förutspått.
Miljöersättningen för anläggande av skyddszoner uppnådde det operativa målet till 112 procent. Totalt sett utgjorde dock arealen skyddszoner mindre än en procent av den svenska åkerarealen. Den potentiella arealen är betydligt större, och år 2005 var endast tolv procent av den areal där fosforförluster skulle kunna reduceras påverkade av skyddszonernas effekter. Vissa skyddszoner har legat på ställen där de inte gjort någon nytta alls. När det gäller våtmarker har det varit svårt att särskilja effekterna av de projektstöd som kunde fås från ersättningen för själva skötseln av våtmarken. Det förefaller som att anläggandet av våtmarker till stor del har gjorts för att fånga kväve, men samma våtmarker har samtidigt förväntats bidra till den biologiska mångfalden. Sammantaget beräknas dock kvävetransporten till havet ha minskat tack vare de anlagda våtmarkerna. Den totala användningen av växtskyddsmedel (exklusive glyfosat) minskade under åren 1998-2006 samtidigt som användningen av glyfosat ökade. Ökningen kan delvis hänföras till en ökning i andelen höstsådda grödor samt en minskad jordbearbetning, vilket kan kopplas till ersättningarna för fånggrödor och skyddszoner. De regler som funnits för vinterbevuxen mark har ökat behovet av kemisk bekämpning, och miljöersättningen har således bidragit till att användningen av växtskyddsmedel har ökat. Minskningen i användningen av växtskyddsmedel som en konsekvens av att arealen ekologisk odling har ökat uppgår endast till storleksordningen tre procent. Den ringa effekten beror främst på den stora andelen vall som de gårdar har som ställer om till ekologisk produktion. För en större effekt skulle en större andel av den ekologiskt anslutna arealen behövt ingå i växtföljder i slättbygderna. Växtskyddsmedel har inte varit tillåtet på skyddszonsarealerna, vilket har haft en minskande effekt på den totala användningen av växtskyddsmedel om än marginellt. Även kompensationsbidraget och stödet till miljövänlig vallodling har bidragit till minskningen av användningen av växtskyddsmedel, denna minskning är dock likaså relativt liten. Avslutningsvis kan konstateras att de ersättningar som var tydligt problemfokuserade hade en direkt inverkan på växtnäringsläckaget. Träffsäkerheten skulle dock ha kunnat vara större genom en bättre anpassning till var i landskapet ersättningen kunde utgå. Ersättningen till våtmarker är exempel på en arealmässigt liten ersättning som ändå haft relativt stor effekt. Retentionen av kväve var totalt 20 procent större från våtmarkerna än från den ekologiska produktionen, trots att ersättningen till ekologisk odling beloppsmässigt var mer än tio gånger större. Ett öppet landskap, biologisk mångfald och kulturmiljövärden; Det operativa målet för arealen betes- och slåttermarker uppfylldes till 96 procent. Detta är en indikation på att ersättningarna har lyckats att bevara den hävdade arealen; resultatet är att marken har hållits kvar i den önskade användningen. Det är dock svårare att bedöma själva miljöeffekterna.
De ersättningsberättigade betes- och slåttermarkerna har (tack vare skötselreglerna) bidragit till det övergripande målet att hålla jordbrukslandskapet öppet och därmed bevara viktiga livsmiljöer för floran och faunan i odlingslandskapet. Ersättningarna tycks ha gått till marker med hög kvalitet, det vill säga de har varit någorlunda träffsäkra. Jämförelser av betesmarker med ersättningar och betesmarker utan ersättningar visar att marker med ersättning är hävdade i större utsträckning och hyser något fler hävdgynnade kärlväxtarter och värdefulla habitatelement även om det varierar mellan olika län. Att miljöersättningarna bidrar till att bevara ett öppet landskap, skötsel av naturbetesmarker och kulturmiljöer samt att ersättningarna tycks gå till marker med hög kvalitet är dock inte liktydigt med att den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet bibehålls. För detta krävs bland annat att tillräckligt stora arealer betesmark utifrån ett landskapsekologiskt perspektiv bevaras. Så förfaller inte vara fallet idag. Ersättningen till ekologiska produktionsmetoder har sammantaget en viss positiv påverkan på den biologiska mångfalden. Några studier visar positiva samband, andra kan inte styrka detta medan inga studier kan visa negativa samband. Mycket tyder dock på att andra faktorer kan ha större inverkan på biologisk mångfald, t ex heterogeniteten på åkrarna (dess flikighet och mängden av ingående impediment) och omgivande landskap. Ersättningarna förefaller sammantaget inte ha lyckats vända den negativa trend som avseende vissa arter har pågått under en längre period. Tillgängliga uppgifter tyder på att många arter (t ex jordbruksfåglar) minskar nationellt och att arter (t ex hävdberoende kärlväxter) också minskar i betesmarkerna trots fortsatt hävd. Detta trots att arealen skött ängs- och betesmark har ökat sedan ersättningarna infördes. Utan ersättningarna skulle situationen dock troligen ha varit avsevärt sämre. Det skall betonas att utvärderingen av effekter på biologisk mångfald främst bygger på litteraturuppgifter i brist på adekvata fältdata. Kompensationsbidragets effekter på markanvändningen visade sig vara relativt små. Andelen jordbruksmark i extensiv produktion, det vill säga vallodling som inte gödslas och betesmark, förefaller inte ha påverkats nämnvärt av kompensationsbidraget. Kompensationsbidraget påverkar däremot andelen av arealen som läggs i träda och antalet nötkreatur, vilket har betydelse för förekomsten av en del ogräs och insekter och betande djur i markerna. Betande djur är en förutsättning för att bevara värdefulla betesmarker och arter knutna till dessa. Miljöersättningarnas kostnadseffektivitet; Mellan 2000-2006 betalades totalt 4 575 Mkr till fyra olika miljöersättningar ut med syfte att minska växtnäringsläckaget och användningen av bekämpningsmedel i jordbruket. Med hjälp av modellberäkningar har den minskade belastningen kunnat skattas och därmed har kostnaden i form av ett riksgenomsnitt per kilo reducerat kväve kunnat beräknas. Lägst kostnad per kg reducerat kväve uppvisar våtmarkerna (43 kr),
därefter fånggrödor och vårbearbetning (119 kr). Kostnaden per kg reducerat kväve från ekologisk odling beror på om hela ersättningen skall anses gälla ett minskat kväveläckage eller om viss del av kostnaden skall betraktas som ersättning för ökad biologisk mångfald; ersättningen har ju båda dessa mål. Om hälften av ersättningen till ekologiskt jordbruk bokförs på kontot för ökad biologisk mångfald blir beloppet 779 kr. En bedömning av kostnadseffektiviteten när det gäller de ersättningar som skulle öka den biologiska mångfalden har inte gått att göra. Miljöersättningarna bidrar till att behålla mark i en användning som anses vara fördelaktig för biologisk mångfald (betesmark m.m) men det finns ingen utvärdering av hur stark kopplingen är mellan den markanvändning som får ersättning och kvaliteten på och utvecklingen av den biologisk mångfalden. Insatsområde II en ekonomiskt och socialt hållbar landsbygd Miljö- och landsbygdsprogrammet innehöll ingen definition av begreppet ekonomiskt och socialt hållbar utveckling. Inte heller hur landsbygd skall avgränsas framgick särskilt tydligt. Ekonomiskt hållbar utveckling har tolkats som att landsbygdsbaserade företag skall vara konkurrenskraftiga även efter det att insatserna har upphört och socialt hållbar utveckling har tolkats som en situation där tillräckligt många människor får inkomster via sysselsättning i sådana företag så att avfolkningen motverkas. Insatsområde II utgjorde en förhållandevis liten del av programmet, och det kännetecknas av en inbyggd målkonflikt, eftersom förbättrad konkurrenskraft, tillväxtförmåga och säkra inkomster ofta uppnås på bekostnad av sysselsättning genom att företagen övergår till mindre arbetsintensiv teknik. Det övergripande målet framstår således som ambitiöst. De åtgärder som haft sysselsättning och inkomst som övergripande mål var investeringsstödet, förädlingsstödet och projektstödet. Det har inte gått att påvisa att åtgärderna på ett avgörande sätt har bidragit till att säkra sysselsättning eller inkomster inom eller utanför jordbruksföretagen. Kompensationsbidraget förefaller ha påverkat jordbrukarnas inkomster negativt genom att förhindra att företagen i stödområdet blivit större och kunnat utnyttja stordriftsfördelar. Långt färre företag fick investeringsstöd än vad som motsvarade det operativa målet, men å andra sidan ökade investeringarna betydligt i de företag som fick stöd. Med reservation för att tidsperioden kan vara för kort för att investeringarnas fulla effekter skall ha hunnit visa sig tycks stödet inte ha haft de effekter som förväntades. Det kan vara så att investeringsstödet huvudsakligen ledde till miljöinvesteringar, vilket kan vara en förklaring till att effekter på sysselsättning och inkomster inte kunde beläggas. Det är vidare sannolikt att alla investeringar i till exempel ny produktionsteknik innebär fördelar för miljön och således kan miljöinvesteringarna ha haft en positiv effekt på det övergripande målet för Insatsområde I.
Startstödet hade som mål att bryta trenden mot en åldrande företagarstruktur inom jordbruket. Den svenska jordbrukarkåren liksom den grupp företagare som fått startstöd har dock blivit allt äldre i genomsnitt under programperioden. Projektstödet förefaller ha gått till företag som hade goda förutsättningar att kunna komplettera med egna resurser. För de små tjänsteföretagen finns indikationer på att projektstödet gav tillfälligt ökade inkomster. Projektstöden har i första hand gått till medelålders och äldre personer. Förädlingsstödet förefaller inte ha haft någon effekt på företagens investeringar, utan har i stället lett till en undanträngning av investeringar som skulle ha gjorts i vilket fall som helst. Det betyder att stödet inte heller i övrigt kan ha haft några positiva effekter, avseende till exempel att öka jordbruksprodukternas mervärde. Ett specifikt mål med kompensationsbidraget var att bibehålla sysselsättningen inom jordbruket. Såväl den brukade arealen som antalet jordbruksföretag har minskat i hela Sverige under programperioden. Denna minskning har varit särskilt kraftig i de områden som fått kompensationsbidrag. Kompensationsbidraget förefaller dock ha bromsat strukturomvandlingen och haft en viss positiv effekt på antalet sysselsatta inom jordbruket. Målet om bibehållen sysselsättning har därför i viss mån uppfyllts. De stödmottagande företagen kännetecknas i stor utsträckning av att de är större och bättre rustade än genomsnittet. Insatserna i Insatsområdet skulle tillämpas så att lika möjligheter för män och kvinnor främjades. Reglerna förefaller dock inte ha varit gynnsamma för kvinnliga jordbruksföretagare. Detta kan bero på att kvinnor tenderar att bedriva sina företag i mindre skala. Regeln att man måste ha sin huvudsakliga sysselsättning i jordbruksföretaget för att beviljas investeringsstöd kan antas ha exkluderat fler kvinnliga företagare än manliga. Programmets påverkan på de sociala strukturerna på landsbygden förefaller endast ha varit begränsade. Detta är heller inte konstigt med tanke på att programmets tyngd inte ligger här. Den övergripande slutsatsen från den fältstudie där programmets effekter på social hållbarhet granskades är att goda sociala effekter av åtgärderna bara varit möjliga där stöden samverkat med andra gynnsamma betingelser på lokal, kommunal, regional eller nationell nivå. Betingelserna handlar både om ekonomiska förhållanden i stort, lokala traditioner och rätt kompetens. Olika miljöstöd förefaller dock ha spelat en roll avseende att stärka en redan etablerad gemenskap i vissa landsbygdssamhällen.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING 3 1 1. INLEDNING 13 1.1 Uppdraget 13 1.2 Utvecklingen på landsbygden och inom de areella näringar som berörs av Miljö- och landsbygdsprogrammet 14 1.3 Utvecklingen inom jordbrukspolitiken 21 1.4 Miljö- och landsbygdsprogrammet 2000-2006 23 1.5 Justeringar under programperioden 30 1.6 Tidigare genomförda utvärderingar av Miljö- och landsbygdsprogrammet 32 2 2. RIKTLINJER OCH METOD 35 2.1 Teoretisk grund för utvärdering av ekonomiska styrmedel 35 2.2 Riktlinjer för slututvärderingen 37 2.3 Slututvärderingens organisation 42 2.4 Metoder 47 2.5 Problem och avgränsningar i utvärderingen 47 3 3. INVESTERINGAR I JORDBRUKSFÖRETAG 49 3.1 Syftet med stödet - mål för insatserna 49 3.2 Logisk interventionsgrund 51 3.3 Utvärderingsfrågor avseende investeringsstödet 54 3.4 Halvtidsutvärderarens synpunkter och förslag 58 3.5 Underlag och metod för slututvärderingen 58 3.6 Resultat 63 3.7 Syntes och slutsatser 81 4 4. STARTSTÖD 85 4.1 Stödets syften och användning 85 4.2 Logisk interventionsgrund 86 4.3 Halvtidsutvärderarens synpunkter och förslag 90 4.4 Underlag och metod för slututvärderingen 4.5 Utvärderingsfrågor, indikatorer och svar 90 92 4.6 Sammanfattande svar på utvärderingsfrågorna 98 4.7 Har stödet bidragit till företagens tillväxt? 99 4.8 Syntes och slutsatser 100 Referenser 100 5 5. KOMPETENSUTVECKLING 103 5.1 Beskrivning av åtgärden operativ måluppfyllelse 103 5.2 Logisk interventionsgrund 112 9
5.3 Halvtidsutvärderarens synpunkter och förslag 115 5.4 Dataunderlag och metod för slututvärderingen 116 5.5 Resultat 118 5.6 Slutsatser KULM, K2 och Grönare skog 124 5.7 Svar på utvärderingsfrågorna med indikatorer och kriterier 125 Referenser 127 6 6. FÖRTIDSPENSIONERING 129 6.1 Förklaring 129 7 7. KOMPENSATIONSBIDRAG 131 7.1 Syftet med stödet mål för åtgärden 131 7.2 Logisk interventionsgrund 132 7.3 Beskrivning av stödet 135 7.4 Halvtidsutvärderarens synpunkter och förslag 138 7.5 Underlag och metod för slututvärderingen 138 7.6 Utvärderingsfrågor och svar 139 7.7 Syntes och slutsatser 166 Referenser 169 8 8. MILJÖVÄNLIGT JORDBRUK 171 8.1 Syftet med miljöersättningarna mål för insatserna 171 8.2 Logisk interventionsgrund och miljöersättningarnas relevans 173 8.3 Kostnad utfall för perioden 2000-2006 177 8.4 Med sikte på minskat växtnäringsläckage 179 8.5 Sammanfattande syntes och slutsatser för ersättningar riktade mot minskat växtnäringsläckage 216 8.6 Med sikte på minskad användning av bekämpningsmedel 218 8.7 Sammanfattande syntes och slutsatser för stöd vars delmål varit att minska miljö- och hälsorisker av kemiska bekämpningsmedel 223 8.8 Med sikte på öppet landskap, biologisk mångfald och kulturmiljö 224 8.9 Sammanfattande syntes och slutsatser för ersättningarna till öppet landskap, biologisk mångfald och kulturmiljö 278 8.10 Analys av miljöstödens kostnadseffektivitet 8.11 Sammanfattande syntes och slutsatser om miljöstödens kostnadseffektivitet 280 292 8.12 Utvärderingsfrågor, indikatorer och svar 295 Referenser 327 9 9. FÖRÄDLINGSSTÖDET 335 9.1 Syftet med stödet mål för åtgärden 335 9.2 Logisk interventionsgrund 337 9.3 EU:s utvärderingsfrågor avseende förädlingsstödet 341 9.4 Halvtidsutvärderarens synpunkter och förslag 346 10
9.5 Underlag och metod för slututvärderingen 347 9.6 Resultat 356 9.7 Syntes och slutsatser 368 Referenser 370 10 10. SKOGSBRUK 373 10.1 Syftet med stödet - mål för åtgärden 374 10.2 Logisk interventionsgrund 376 10.3 Kostnad utfall för perioden 2000-2006 377 10.4 Halvtidsutvärderarens synpunkter och förslag 381 10.5 Underlag och metod för slututvärderingen 381 10.6 Resultat 382 10.7 Utvärderingsfrågor och svar 386 10.8 Syntes och slutsatser 389 Referenser 389 11 11. PROJEKTSTÖD 391 11.1 Syftet med stödet - mål för åtgärden 391 11.2 Logisk interventionsgrund 393 11.3 Stödets användning och operativ måluppfyllelse 396 11.4 Halvtidsutvärderarens synpunkter och förslag 399 11.5 Underlag och metod för slututvärderingen 400 11.6 Resultat 404 11.7 Syntes och slutsatser 420 11.8 Svar på utvärderingsfrågorna 423 Referenser 425 12 12. KAPITELÖVERSKRIDANDE FRÅGOR 427 12.1 Överskridande fråga I: Hur har programmet bidragit till en stabilisering av befolkningen på landsbygden? 428 12.2 Överskridande fråga II: Hur har programmet bidragit till att säkra sysselsättningen inom och utanför jordbruksföretagen? 430 12.3 Överskridande fråga III: Hur har programmet bidragit till att bibehålla eller förbättra inkomstnivån i landsbygds-samhället? 431 12.4 Överskridande fråga IV: Hur har programmet förbättrat marknadssituationen för basprodukter från jordbruk/skogsbruk? 432 12.5 Överskridande fråga V: Hur har programmet bidragit till skydd och förbättring av miljön? 434 12.6 Överskridande fråga VI: Hur har genomförande-åtgärderna bidragit till att maximera programmets avsedda effekter? 438 13 13. UTVÄRDERARENS REFLEKTIONER 441 11
12
1 1. Inledning 1.1 Uppdraget Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har av regeringen fått i uppdrag att genomföra en slututvärdering av Miljö- och landsbygdsprogrammet för Sverige år 2000-2006 i enlighet med tillämpliga EU-regler och riktlinjer och i enlighet med vad som anges i regeringens beslut Jo2007/2907 av den 4 oktober, 2007: gentemot de olika mål som finns angivna för miljö- och landsbygdsprogrammet ta upp dels de frågor som är specifika för det svenska programdokumentet, dels de gemensamma utvärderingsfrågorna och svara på de frågor och indikatorer som följer av artikel 64.2 i kommissionens förordning (EG) nr 817/2004 granska hur de finansiella resurserna använts, huruvida stödet använts på ett effektivt sätt och om målen nåtts, i enlighet med artikel 64.2 i kommissionens förordning (EG) nr 817/2004. där så är möjligt göra kontrafaktiska analyser beakta halvtidsutvärderingens slutsatser, särskild uppmärksamhet skall läggas vid de åtgärder som bedömdes som svåra att analysera p.g.a. den korta tid åtgärderna hade tillämpats vid tiden för halvtidsutvärderingen lämna förslag till möjliga förbättringar av de åtgärder som ingår i landsbygdsprogrammet för perioden 2007-2013 lämna förslag till möjliga förbättringar av de effektindikatorer som ingår i landsbygdsprogrammet för perioden 2007-2013 Utvärderaren ska i sitt arbete även inkludera de jordbruksrelaterade åtgärderna i de svenska Mål 1-programmen som finansieras av EU:s jordbruksfonds utvecklingssektion. Dessa omfattar investeringsstöd, startstöd, förädlingsstöd samt kompetensutveckling. Utvärderaren ska följa den föreslagna struktur som anges i kommissionens riktlinjer för utvärderingar (VI/8865/99) och kommissionens förordning (EG) nr 817/2004 artikel 65.3. Utvärderingen ska resultera i en rapport som är skriven på svenska med en sammanfattning på engelska. Redovisningen ska ske på ett sådant sätt att den tydligt visar hur kommissionens utvärderingsfrågor besvaras. 13
I den mån utvärderaren önskar tillägga ytterligare frågor utöver de gemensamma utvärderingsfrågorna enligt kommissionens förordning (EG) nr 817/2004, ska detta ske i samråd med Jordbruksdepartementet. Till skillnad från halvtidsutvärderingen skall inte de administrativa rutinerna utvärderas. Utvärderaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 1 november 2008. 1.2 Utvecklingen på landsbygden och inom de areella näringar som berörs av Miljö- och landsbygdsprogrammet 1 Landsbygden Sverige är geografiskt indelat i tre större delar. Götaland i söder och Svealand i de centrala delarna utgör vardera en femtedel av landet. Norrland utgör 60 procent av landets totala yta. Dessa tre landsbygdsområden skiljer sig inbördes mycket åt. Befolkningen är koncentrerad till de södra delarna av landet och i de nordligare delarna finns områden som är mycket glest befolkade. Variationerna i befolkningsutvecklingen i de olika landsbygdsområdena är stora. Allmänt sett är människorna på landsbygden äldre än befolkningen totalt. Unga människor, numera både kvinnor och män, flyttar för att arbeta eller studera. Könsfördelningen är ojämn, det är bara på högskoleorter och i regioncentra som det bor fler kvinnor än män. Landsbygdens värde som attraktiv miljö för boende har dock ökat, vilket visar sig i en befolkningsökning i den tätortsnära landsbygden. Även sysselsättningsgraden varierar mellan olika landsbygdsområden och mellan tätort och landsbygd. Förvärvsfrekvensen är som lägst i delar av glesbygden i norra Norrland, vissa delar av nedre Norrland och i några områden i sydvästra Skåne. Strukturomvandlingen av arbetsmarknaden har under den senaste tioårsperioden fortgått med ökad sysselsättning inom tjänstesektorn och en allt mindre andel sysselsatta inom jord- och skogsbruk. De formella utbildningsnivåerna är generellt lägre på landsbygden än i tätorterna och detta är tydligast bland de yngre yrkesverksamma. Andelen individer med eftergymnasial utbildning är i tätorter cirka 30 procent och endast cirka 16-17 procent på landsbygden. 1 Detta avsnitt bygger på Regeringskansliet, (2007) Landsbygdsprogram för Sverige år 2007-2013, och den beskrivning av landsbygden och de areella näringarnas struktur och produktion som finns där. 14
Villkoren för företagande skiljer sig åt mellan den mer tätortsnära landsbygden och glesbygder. Befolkningsminskningen i många områden och de långa avstånden har bidragit till en försvagning av de sociala och ekonomiska villkoren. Låg tillväxt och låg sysselsättningsgrad präglar fortfarande många av dessa områden, medan arbetsmarknaden för den tätortsnära landsbygden mer eller mindre har integrerats med tätorten. Historiskt sett har de areella näringarna dominerat företagandet på landsbygden och svarat för merparten av sysselsättningen. Den pågående strukturomvandlingen med ett minskat antal jordbruksföretag i kombination med strukturomvandlingen inom industrin påverkar förutsättningarna för en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling på landsbygden. Detta ställer krav på förutsättningar för entreprenörskap, för att ett uthålligt näringsliv skall kunna utvecklas på landsbygden. Det kommer att behövas nya företag och fortsatt utveckling av befintliga företag. Kompetens och utbildning är då viktiga inslag för ett framgångsrikt företagande. Nya affärsområden och produkter kan behöva utvecklas även inom de traditionella näringarna. Sveriges nordliga läge påverkar möjligheterna att bedriva jordbruk. Det stränga klimatet och den korta vegetationsperioden norr om den 62 breddgraden och angränsande områden med liknande naturgivna förutsättningar för med sig låg skördeavkastning, snäva tidsramar för sådd och skörd, kort betessäsong samt höga byggnads- och uppvärmningskostnader. Jordbruket utgör dock fortfarande en grund, tillsammans med skogen och renskötseln, i denna del av Sverige, särskilt i inlandet, och präglar landskapet i stora områden genom att det hålls öppet. Skogsbruket och skogs- och träindustrin skapar sysselsättning på landsbygden och har stor betydelse för landsbygdens ekonomi. Generellt är skogsbrukets betydelse i den regionala ekonomin störst i glesbygdsregioner, exempelvis i Norrlands inland. Skog och skogsbruk påverkar indirekt ekonomin på landsbygden och dess attraktionskraft genom möjligheterna till jakt, fiske och naturturism. Samerna i Sverige bedriver renskötsel på drygt en tredjedel av Sveriges yta, koncentrerat till de nordligare delarna av landet. Renskötselrätten är samernas rätt att använda mark och vatten till underhåll för sina renar. Rennäringen utgår 15
från renens naturliga vandringsmönster och behov av naturbete vilket betyder att olika markområden nyttjas beroende på årstid, betes- och väderförhållanden. Jordbruket Sveriges totala landareal uppgår till ca 41 miljoner hektar. En relativt sett liten andel, 8 procent, utgörs av jordbruksmark, se tabell 1.1 nedan. Tabell 1.1: Markanvändningen i Sverige Markanvändning Miljoner hektar Procent Skogsmark 23,0 57 Myr- och naturliga gräsmarker 6,9 17 Berg och fjäll 5,7 14 Jordbruksmark 3,2 8 Bebyggelse 1 SCB, Markanvändningen i Sverige Den totala åkermarken i Sverige uppgår till 3,2 miljoner hektar varav ca 2,7 miljoner hektar är åker och ca 0,5 miljoner hektar är betesmark. Jordbruksmarken är koncentrerad till de södra delarna av landet. I Skåne utgör jordbruksmarken nästan halva arealen, och även i Uppsala, Södermanlands och Östergötlands län är en förhållandevis stor andel, 23-25 procent av ytan, jordbruksmark. I de fyra nordligaste länen utgör jordbruksmarken bara ett par procent, medan skog och fjällområden dominerar. Grödfördelningen framgår av tabell 1.2 nedan. Slåtter- och betesvall är den arealmässigt största grödan, och täcker nästan 40 procent av åkermarken. Grödfördelningen i landet varierar efter de naturliga förutsättningarna. Spannmål och oljeväxter dominerar i de södra delarna av landet, medan slåtter- och betesvall samt träda dominerar i de mellersta och norra delarna. Den ekologiskt odlade arealen uppgick år 2006 till ca 530 000 hektar, varav ca 200 000 hektar var certifierad. Den certifierade arealen har ökat långsammare än den totala arealen ekologisk odling. Andelen av den totala åkerarealen som är ekologiskt odlad är mindre i slättbygderna än i skogs- och mellanbygderna. (Se vidare kapitel 8 för mer information om den ekologiska odlingen). 16
Tabell 1.2: Markanvändning avseende de största grödorna, 2006, i hektar Produktionsområde Spannmål Oljeväxter Slåtter- och betesvall Träda Total areal, varav: 978 416 90 194 1 055 063 306 861 Gss 179 752 21 028 46 230 22 366 Gmb 121 271 11 919 122 264 25 054 Gns 218 879 24 178 101 845 62 357 Ss 269 482 25 943 176 375 105 362 Gsk 104 424 4 456 307 164 43 286 Ssk 46 768 2 591 102 115 29 608 Nn 21 913 62 116 363 8 290 Nö 15 926 16 82 706 10 538 Jordbruksstatistisk årsbok 2007, SJV Andelen huvudsakligen sysselsatta inom jordbruket har minskat sedan länge i Sverige och år 2004 utgjorde de 1,4 procent av samtliga förvärvsarbetande. Totala antalet sysselsatta inom jordbruket, både stadigvarande och tillfälligt sysselsatta, uppgick till 167 950 personer år 2003, varav drygt 20 procent var heltidsarbetande. Mest betydelsefullt sett som andel av totala antalet förvärvsarbetande är jordbruket på Gotland samt i Kalmar och Hallands län. Arbetsbehovet varierar stort mellan olika driftsinriktningar. Husdjursföretagen är ofta heltidsföretag, vilket är mindre vanligt bland växtodlingsföretagen. Antalet jordbruksföretag har minskat med 25 procent sedan 1995 och uppgick enligt senaste beräkningen år 2004 till 67 000. Omkring en tredjedel av företagen är heltidsjordbruk och knappt en tiondel av jordbruksföretagen är så stora att anställd arbetskraft behövs. Samtidigt som antalet företag minskar ökar den genomsnittliga storleken på företagen, både avseende areal och djurbesättningarnas storlek. Idag är den genomsnittliga storleken på jordbruken 40 ha vilket är en ökning med 26 procent sedan år 1995. De större och ofta specialiserade företagen står i dag för merparten av den samlade livsmedelsproduktionen och markanvändningen. Av den totala åkerarealen svarar företag med mer än 50 ha för närmare 70 procent. Det är framför allt bland familjejordbruken, d.v.s. små och medelstora företag som länge dominerat det svenska jordbruket, som nedläggningarna är mest omfattande. Flest jordbruksföretag har lagts ned i Götalands skogsbygder, men som 17