Resan till Egypten en digital uppta cktsfa rd Ett litet äventyr? DIG 7942 En resa till Egypten år 1900, det måste väl ha varit ett stort äventyr? Ja, det var det. Resan var lång, tog tid och kostade mycket pengar, men krävde inte alls så mycket mod och förberedelser som man skulle kunna tro. Man behövde inte vara en dödsföraktande äventyrare för att ta sig till Kairo vid den här tiden, det räckte att vara relativt välbärgad och någorlunda nyfiken. Landet låg öppet för den växande turismen. I en ny, digital och helt webbaserad utställning visar Hallwylska museet bilder och berättar om familjen von Hallwyls Egyptenresa, vintern 1900-1901. Med tåg från Stockholm Den 5 november år 1900 steg Wilhelmina von Hallwyl och maken Walther ombord på Snälltåg nr 1 på Stockholms centralstation. De var på väg till Egypten. Med på resan var Wilhelminas sällskapsdam, fröken Ida Uhse och senare anslöt sig även döttrarna Irma och Ellen med makar. Tåget gick via Berlin, över Alperna och ned genom Italien till Neapel, där de stannade ett par dagar. Från Neapel fortsatte de till Port Said med ångbåt och anlände den 16 november. Sällskapet skulle stanna i Egypten i fyra månader innan några av dem reste vidare till Palestina och de andra åkte hem. Turist i Egypten Att turista i Kairo vid förra sekelskiftet var faktiskt inte särskilt obekvämt jämfört med idag. Åtminstone inte för dem som hade pengar. De fina hotellen var utrustade med alla tillgängliga bekvämligheter de hade elektrisk belysning, hissar, ibland till och med swimming pool. En elektrisk spårvagn till pyramiderna hade nyligen färdigställts. Det innebar att man kunde ta sig dit från centrala Kairo på runt 40 minuter. Bara några år tidigare hade den resan kunnat ta två dagar. Nöjeslivet var fullt utbyggt och kretsade kring lyxhotellen. Där fanns gourmetrestauranger av europeiskt snitt, barer, sportanläggningar och det gavs baler på olika hotell de flesta kvällar i veckan.
Hotellens gäster kunde bjuda in bekanta från andra hotell på middagar och fester. Societetslivet pågick på samma sätt som hemma. DIG 8046 På aftonen var det stor bal i vårt hotell för hotellets gäster samt äfven för gästerna från andra hotell. Belysningen var utmärkt. Men Egyptenresenären förväntades inte stanna hela vistelsen i Kairo. I resan ingick den nästan obligatoriska Nilseglatsen. Man skulle åka båt uppför Nilen och beskåda de viktigaste monumenten från faraonisk tid, med Luxor som krona på verket. Reseföretaget Thomas Cook & Son hade ångbåtslinjer som trafikerade sträckan enligt fastlagda tidtabeller. För den riktigt välbärgade resenären var det tjusigaste ressättet att hyra en så kallad dahabeya, ett gammaldags segelfartyg, och göra turen i sakta mak. Walther von Hallwyl hade hyrt en egen ångbåt för familjens Niltur ett nog så fint alternativ. Två månader tog resan. Längst söderut tog de tåget genom öknen från Wadi Halfa till Khartoum i Sudan, en sträcka på 90 mil enkel väg. Denna bit av resan var betydligt enklare år 1901 än nu. Den enda kommunikationen från Egypten till Wadi Halfa idag är en färja från Assuan som går en gång i veckan och järnvägslinjen till Khartoum har lagts ned på obestämd tid. Vid resan år 1901 tycks det enda störningsmomentet ha varit att det var lite varmt och sandigt. Dokumenterat i text och bild. En så här lång resa var förstås ändå något märkvärdigt och den skulle dokumenteras noggrant, både i text och bild. Wilhelmina von Hallwyls sällskapsdam, fröken Ida Uhse, skrev detaljerad resedagbok om allt hon såg och upplevde. Denna dagbok finns i stora delar återgiven i den nya webbutställningen och kan läsas i sin helhet på Wikimedia Commons. Det skulle också finnas bilder från resan. Wilhelmina von Hallwyl köpte många fotografier under sina resor. I Hallwylska museets arkiv finns album med över 1 600 bilder från olika resor. Egyptenresan var inget undantag, men familjen hade också med sig inte mindre än tre egna kameror. Det var inte helt vanligt att äga en egen kamera år 1900. Kamerorna var dyra och dessutom tunga och svårhanterade och krävde en del kunnande av fotografen. Oftast köpte man bilder av lokala fotografer som var specialiserade på turistfotografering. Där hittade man foton av de vanligaste resmålen med viktiga monument men också vackra vyer och en hel del fotografier av folktyper, där lokalbefolkning ställts upp i dekorerade studior, klädda i typiska dräkter.
DIG 7978 Lådan som står på bordet i förgrunden är en av de tre kamerorna som togs med på resan. De flesta bilderna är tagna av Wilhelmina von Hallwyl själv, dottern Ellen och svärsonen Wilhelm von Geijer (gift med Irma). De tre fotografernas bilder har olika karaktär. DIG 7959 Wilhelm von Geijer tar skämtsamma porträtt och arrangerade scener, till exempel bilden på svågern Henric de Maré på åsna, med en till synes road man som puttar på.
DIG 7932 Ellen (de Maré), som senare i livet skulle bli konstnär, tar mest naturlyriska landskapsbilder i lite större format. DIG 7963 Wilhelmina von Hallwyl själv är den som framstår som mest modern. Hon tar snapshots av folklivet och kommer tätt inpå människorna utan att ställa upp dem. Hennes bilder är ofta lite röriga och inte alltid skarpa, men är förmodligen de foton som ger den mest rättvisa bilden av vad resesällskapet faktiskt såg under sina utflykter till fots och på åsna eller kamel.
Turistens klagan DIG 7927 DIG 8058 Vi tror gärna att turism är en ganska ny företeelse och att försöken att ta avstånd från de andra turisterna, eftersom vi själva känner oss som genuina resenärer, är ett nutida fenomen. I utställningen Resan till Egypten ser vi att så inte är fallet. Ida Uhse klagar vid flera tillfällen på hur Cookbåtarna, med sina skränande horder av turister, kommer och stör friden just när de ska njuta av något ståtligt monument. Och faktum är att denna klagosång inte var ny ens då. Thomas Cook började med sina turistresor i England redan på 1840-talet. Då anordnade han grupptransporter för godtemplare inom landet. Han expanderade snart verksamheten och började skicka grupper av resenärer över kanalen till Frankrike. När ångmaskinerna utvecklades och båt- och tåglinjer utrustades med tidtabeller blev det allt lättare att arrangera resor i förväg och fler och fler hade tid och råd att åka utomlands. På 1860-talet färdigställdes Suezkanalen. Det underlättade för de brittiska kolonialtjänstemännen att företa den långa resan till Indien. När de ändå passerade Egypten var det en hel del som valde att göra ett stopp där och snart hade Thomas Cook & Son mutat in även Nilen som sitt område. Ångbåtslinjer anlades, hotell öppnades och lokalbefolkningen listade ut att de kunde sälja fornfynd som souvenirer till européerna.
Digital utställning Den 6 maj lanseras den digitala utställningen Resan till Egypten. Utställningen är gjord i ett verktyg som tillhandahålls av Google. På så sätt hittar man den både via Google Cultural Institute och Hallwylska museets egen webbplats. Hallwylska museet är ett av tre museer i myndigheten Livrustkammaren och Skoklosters slott med stiftelsen Hallwylska museet (LSH). Myndigheten har under de senaste åren satsat stort på det digitala och bland annat öppnat sitt bildarkiv med över 65 000 högupplösta foton för gratis nedladdning. De arbetar även med att utveckla verktyg och arbetssätt för att förmedla museiinnehåll digitalt. Resan till Egypten är den senaste i en rad digitala utställningar och den första där Googles utställningsverktyg prövas. Målet är tillgänglighet för så många som möjligt. Kulturarvet tillhör skattebetalarna och bör göras åtkomligt för alla.