ÄNGS- OCH HAGMARKER i Göteborgs kommun

ÄNGS- OCH HAGMARKER i Göteborgs kommun Lena Åsander 1990

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Översiktskarta... Inledning... Göteborgs kommun... Metodik... Definitioner... Resultat... Objektsbeskrivningar: Kartblad 6171... Kartblad 6172... Kartblad 6173... Kartblad 6181... Kartblad 6182... Kartblad 6183... Kartblad 6191... Kartblad 6192... Kartblad 7104... Kartblad 7105... Kartblad 7111... Kartblad 7112... Kartblad 7113... Kartblad 7122... Kartblad 7123... Kartblad 7124... Kartblad 7133... Kartblad 7134... Kartblad 7136... Kartblad 7144... Kartblad 7146... Bil. 1 Fältblankett Bil. 2 Indikatorarter Bil. 3 Referenser

FÖRORD Föreliggande rapport ingår som en del i ett landsomfattande projekt som avser att kartlägga landets naturliga slåtter- och betesmarker. Inventeringen leds av naturvårdsverket och länsstyrelsernas miljövårdsenheter. Naturliga slåtter- och betesmarker utgör en starkt hotad naturresurs och arealen har minskat drastiskt under 1900-talet genom förändringar inom jord- och skogsbruket. Av landets 400 utrotningshotade växter återfinns ca 3/4 i jordbrukslandskapet och hälften av dessa är starkt beroende av slåtter- eller beteshävd. Markerna har ofta också stora kulturhistoriska värden med äldre hägnader, vägar, byggnader och fornlämningar. Öppna och ljusa ängs- och hagmarker skapar ett levande landskap och skänker det stora skönhetsvärden. Bildkonstnärer, författare och tonsättare har under århundradena hämtat inspiration och motiv till sina verk från det svenska bondelandskapet. Följande inventering och utvärdering är främst tänkt att tjäna som underlag för bedömning om ekonomiskt stöd till fortsatt hävd av de aktuella markerna enligt det s k NOLA-projektet. Det bör också tjäna som underlag vid myndigheternas prövning och rådgivning enligt gällande jord- och skogbrukslagstiftning samt som underlag vid statlig och kommunal naturvårdsplanering. Vid de bedömningar som gjorts i utredningen har hänsyn huvudsakligen tagits till områdenas vetenskapliga värden. I någon mån har områdenas värde för landskapsbild och friluftsliv medtagits. Inventeringen har finansierats av Göteborgs kommun. Författaren har utfört hela undersökningen och är ensam ansvarig för dess innehåll samt för de åsikter och värderingar som framförs i denna. Katrina Envall

1. INLEDNING Föreliggande ängs- och hagmarksinventering som utförts i Göteborgs kommun under 1990, utgör en del av projektet "Ängs- och hagmark", som Statens naturvårdsverk startade under 1985. I Göteborgs och Bohus län startade de kommunvisa inventeringarna 1987. Inventeringen är inriktad på naturliga slåtter- och betesmarker, eller naturlig fodermark. Med detta avses mark, "som sedan vanligtvis lång tid tillbaka och i mer eller mindre obruten följd använts som slåtter- och/eller betesmark och som inte utsatts för mer avancerade, sen-tida ingrepp" (SNV 1987). Inventeringen har som syfte att inventera den naturresurs som de naturliga ängs- och hagmar-kerna utgör. Denna naturresurs är under stark förvandling. Kulturlandskapet är den miljö, ur vilken flest arter har försvunnit under 1900-talet, pga de stora förändringar som jordbruket har genomgått under denna tid. De naturliga ängs- och hagmarkerna är värdefulla ur många olika aspekter. Biologiskt sett är de utomordentligt viktiga för de växt- och djurarter som lever där. Kulturhistoriskt sett är ängs- och hagmarkerna viktiga länkar bakåt i tiden, då de utgör "levande fornminnen", med en flora och vegetation som är knuten till människans sätt att bruka jorden och hålla boskap. I markerna förekommer ofta fornlämningar, som ytterligare ger markerna ett stort kultur-historiskt värde. Inventeringen av ängs- och hagmarker skall tjäna som underlag för: - säkerställande av särskilt värdefulla områden med hjälp av naturvårdslagen, NVL. - upprättande/revidering av naturvårdsplaner. - kommunal fysisk planering. - styrning av stödresurser, såsom NOLA-stöd ("Naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet"), landskapsvårdsstöd, anslag för vård av naturreservat samt AMS-medel. TACK för den hjälp jag har fått av medarbetare på Göteborgs kommun och på länsstyrelsens miljö-vårdsenhet. Göteborgs kommun tackas för finansieringen av projektet. Ett stort tack riktas också till alla som arbetar för att vidmakthålla dessa marker; naturvårdare i allmänhet och jordbrukare i synnerhet. 2. GÖTEBORGS KOMMUN Allmänt

Göteborgs kommun är till ytan 424 kvkm. Kommunen omges av Öckerö, Kungälvs, Ale, Lerums, Partille, Härryda, Mölndals och Kungsbacka kommuner. Göteborg tillhör den naturgeogra-fiska regionen "Ljungheds- och kustskogsområden längs svenska västkusten", enligt Nordiska Ministerrådets "Naturgeografisk regionindelning av Norden" (1984). Kommunen ingår i den agrara kulturlandskapsregionen "Bohuslänska kustbygden" (Dan Carlsson 1985) och i pro-duktionsområdet "Götalands skogsbygder". Geologiskt tillhör Göteborg det västsvenska gnejsområdet. I de östra delarna av kommunen är dock granit dominerande. Stråk av amfibolit finns inom kommunen och diabasgångar före-kommer bl a på Hisingen. Kalt berg dominerar landskapsbilden. Förekomsten av morän är sparsam. Göta älv, Säveån, Mölndalsån och Lärjeån är åar som bildar stora dalgångar. Dessa skär ge-nom kommunen och präglar den starkt. Barrskog dominerar i kommunens östra delar, på urbergsplatåerna. Det är främst planterad skog, på tidigare kala hedområden. Lövskogen i kommunen är områdets naturliga skogstyp. Rester av en tidigare långt större utbredning finns i skyddade lägen kvar som hedekskog eller ängslövskog. Kommunens jordbruksområden är olika till karaktären. I Askim och på norra Hisingen ligger odlingsmarken insprängd mellan bergen. På nordöstra Hisingen samt i Angered- Bergum ge-nomskärs odlingsmarken av raviner. Inom övriga delar av Hisingen finns ett mera storska-ligt odlingslandskap. Hela kusten är präglad av klimatet och av forna tiders markanvändning. Utbredningen av ljung-hedar vittnar om tidigare skogsavverkning och intensivt bete. Ljunghedarna är dock numera ohävdade. Igenväxningen av denna naturtyp går mycket långsamt pga kustklimatet. Kusten präglas av öppna urbergsplatåer, mellan vilka odlingsmark och strandängar är be-lägna. Ytterskärgården domineras av hällmarker. I stråk finns gräshedar eller skog. Historia För ca 7000-8000 år sedan bosatte sig de första människorna i området. Dessa stenåldersmän-niskor levde på fiske och jakt. Gamla stenåldersboplatser har återfunnits bl a på Hisingen och i Styrsöarkipelagen, där fynd av bl a redskap av flinta har gjorts. Någon gång under 4000-talet f Kr uppstod det första åkerbruket, som var enkelt med små åk-rar. Man började också hålla boskap. Den yngre stenålderns människor hade sina boplatser vid den dåtida vattenlinjen. Dessa boplatser återfinns idag ca 15-25 m ovanför nutida vatten-linje. I Göteborgstrakten finns många boplatser från denna tid, både på Hisingen och i södra delen av kommunen. Under bronsåldern (1500-500 f Kr) blev åkerbruket allt viktigare. Eftersom klimatet var be-tydligt varmare än nu, kunde boskapen gå ute året om. Göteborgstrakten var rik på lövskog. Bebyggelsen låg på större sammanhängande grus- och moränpartier i landskapet. De små åk-rarna var också belägna i grusiga sluttningar.

Under järnåldern (500 f Kr-ca 1050 e Kr) inträdde en klimatförsämring som förändrade vill-koren för jordbruket och boskapsskötseln. Djuren var tvungna att stallas vintertid och i och med detta infördes ängsbruket, för att trygga produktionen av vinterfoder. Ängarna låg på lerjord samt på stenbunden mark, medan de lättdränerade jordarna i de grusiga sluttningarna användes för åkerbruket. Göteborgstrakten var skogrik. Eken dominerade. Utmarkerna an-vändes till bete, men skogen började också att användas för uttag av timmer m m. Röjningar skapade nya betes- och slåttermarker. Genom svedjning och röjning skapades också ljung-hedarna. Bebyggelsen låg som förut på morän, i anslutning till de stora lerområden som stigit ur havet. Bergum, norra Askim, sydöstra delen av Frölunda, delar av östra Göteborg samt Tuve, Skändla, Bärby, Askesby, Öxnäs, Åseby, Björlanda och Kvisljungeby var bebyggda under vikingatid. Under medeltiden fortsatte man att bruka jorden ungefär som på järnåldern. Jordbruksbygden expanderade kraftigt. Skogsbygder och delar av utmarkerna togs nu i anspråk av en växande befolkning. Denna kolonisation kan spåras genom studier av ortnamn. Namn som slutar på t ex -red, -röd och -hult härrör från denna tid. Fram till 1800-talet odlades jorden på ungefär samma sätt som under medeltiden. Uttaget ur skogarna var stort, vilket sammantaget med hårt bete skapade vidsträckta ljunghedar. Det var ett starkt utarmat landskap som utnyttjades mycket hårt. Ny odlingsmark lades under plogen i utkanten av de tidigare jordbruksbygderna. Enheterna var ibland mycket små och svårarbetade pga arvsskiften. Under 1800-talet skedde stora förändringar inom jordbruket. Stålplogens införande gjorde att de leriga dalgångarna kunde odlas upp. Skiftesreformerna omdanade livet i byarna och för-ändrade landskapets utseende. Mellan 1830-1850 skiftades de flesta byarna i Göteborg. Vid sekelskiftet var Sveriges odlade areal som störst. I Göteborg låg nu åkern samlad på ler-markerna. De forna åkrarna på sluttningarna betades istället. Genom vallodlingen blev slåtterängen mindre viktig. Nuet och framtiden Idag återstår inte mycket av det odlingslandskap som formats under tusentals år. De snabba förändringarna inom jordbruket, med t ex införandet av handelsgödsel, täckdikning och vall-odling, har gjort att komponenterna i det gamla kulturlandskapet i stort har spelat ut sin roll. Slåtterängen och den naturliga betesmarken har förlorat sin ekonomiska betydelse. Åker-arealen har också minskat kraftigt under 1900-talet. Den utveckling som pågår, med bl a ett nyligen taget jordbrukspolitiskt beslut, pekar mot ytterligare nedläggning av åkermarker och minskad djurhållning. Götalands skogsbygder utmärks av djurhållning på mer än 70 % av jordbruksföretagen (54 % för riket), dubbelt så stor andel betesmark (20 %) av den totala jordbruksmarken jämfört med riket i övrigt och 40 % av landets totala betesmark. Detta gör att nedläggning av åkermark även drabbar regionens naturliga fodermarker mycket hårt. Effekterna av dessa förändringar är många. En utarmning av flora och fauna blir ofrånkom-ligt följden, värdefulla naturtyper försvinner och en mycket viktig del av vår

kulturhistoria går förlorad. Arbetet för att bevara de naturliga ängs- och hagmarker som ännu återstår ter sig mot denna bakgrund som utomordentligt viktigt. 3. METODIK Förarbete Förberedelserna inför sommarens fältarbete utgjordes av flygbildstolkning samt studier av skriftliga källor. Till flygbildstolkningen användes infraröda flygbilder i skala 1:30 000, som tolkades i ste-reoskop. Objekt som vid flygbildstolkningen bedömdes som intressanta ritades in på den eko-nomiska kartan. De kriterier som låg till grund för urvalet av objekt var: - område med naturlig gräsmark av minst 1,0 ha storlek. (Då det gäller slåttermarker har gränsen satts vid 0,1 ha). - område med småskuret landskap, vid ensligt belägna gårdar eller av annan avvikande beskaffenhet där någon form av hävd misstänktes. Litteratur som naturvårdsplan, inventeringar, kulturminnesvårdsprogram osv. studerades. Ett utskick om inventeringen gjordes till kommunen, lantbruksnämnden, Göteborgs universitet, Bohusläns muséum samt olika ideella organisationer. I utskicket framlades önskemål om synpunkter och tips på områden av intresse. Fältarbete Alla de flygbildstolkade objekten besöktes i fält. Några objekt upptäcktes under fältarbetet. Vid fältkontrollen gjordes först en bedömning huruvida objektet var intressant eller ej. De faktorer som var diskvalificerande var: - tydlig kvävegödselpåverkan - upphörd hävd-kraftig igenväxning - barrträdsplantering - ingrepp som t ex schaktning, dikning, deponering eller byggnation. Om objekten visade sig vara intressanta, gjordes en biologisk och kulturhistorisk dokumenta-tion med hjälp av en förtryckt fältblankett (se bil. 1). Här beskrevs negativa ingrepp i form av t ex gödselpåverkan, igenväxning m m, naturtyp, hävd, kulturhistoriska förhållanden, markförhållanden, vegetation och flora. En preliminär klassning av objektens värde gjordes, i en tregradig skala, där klass 1 har högsta bevarandevärde, klass 2 mycket högt bevarande-värde och klass 3 högt bevarandevärde. Felkällor Vid flygbildstolkningen kan objekt förbises pga alltför tätt trädskikt, eller pga ringa storlek när det gäller slåttermarker. De i Bohuslän så vanligt förekommande hällmarkerna utnyttja-des tidigare som betesmark, men det kan vid flygbildstolkningen

vara svårt att bedöma om de är intressanta eller ej. På hällmarker och mot igenväxande marker kan gränsdragningen vara tveksam. Därför är arealuppgifterna ibland högst ungefärliga. Naturen låter sig sällan upp-delas efter enkla mallar och klassificering i natur- och vegetationstyper är därför stundom komplicerad. 4. DEFINITIONER NATURTYPER De ängs- och hagmarker som omfattas av inventeringen, är marker där man ej gjort några in-grepp i markförbättrande syfte, som t ex gödsling, kalkning och dikning. Naturliga foder-marker delas in i naturlig slåttermark och naturlig betesmark. Denna indelning följer SNV:s inventeringshandbok och grundar sig på markförhållanden, hävd samt fördelning på inäga-utmark. FASTMARKSÄNGAR (HÅRDVALLSÄNGAR) Fastmarksängen finns vanligtvis på moränmark eller på sedimentmark, företrädesvis på torr-frisk mark. Annan öppen äng Öppen äng på fastmark, som hävdas genom slåtter. FUKT- OCH VÅTMARKER Fukt- och våtmarker användes förr för skörd av vinterfoder. Havsstrandäng Förekommer på stränder mellan hög- och lågvattengränsen. Strandängarna uppvisar oftast en tydlig zonering. De hävdas företrädesvis genom bete. Slåtterkärr Öppna kärr utgjorde förr en viktig foderresurs. Numera förekommer våtmarks-slåtter endast i undantagsfall. HAGMARKER Inhägnad, idag beteshävdad inägomark. Hagmarkerna har en mycket skiftande markanvändningshistoria. De kan ha lång kontinuitet som betesmarker, men har ofta ett förflutet som slåttermarker. Indelningen av hagmarker i inventeringen grundar sig på träd- och busk-skiktets sammansättning. Öppen hagmark Beteshävdad inägomark. Den öppna hagmarken saknar eller har ett mycket glest trädskikt. Blandlövhage Både marker som domineras av ädla lövträd, som t ex ask och alm, och mar-ker med mera triviala trädslag som asp, björk och rönn, ingår i begreppet blandlövhage.

Annan träd- och buskbärande hagmark Hagmark, som ej förs till ovanstående typer. Hag-marken är ofta barrträds- eller enbuskdominerad. Enebuskrik hagmark Enbuskdominerad hagmark, vanlig i Bohuslän. ÖVRIGA BETESMARKER Till gruppen hör olika typer av naturlig betesmark som huvudsakligen hör hemma på utmarken. Det är dock många gånger svårt att avgöra om objektet skall räknas som hagmark eller övrig betesmark, då gränser mellan inägomark och utmark har varierat genom åren. Ljunghed Ljungheden var under 1700- och 1800-talen den dominerande naturtypen i hela väst-sverige och upptog väldiga arealer. Ett stort virkesuttag och omfattande bete året runt gav upphov till dessa hedar som ofta hävdades genom bränning. Merparten av dessa marker har beskogats och idag återstår endast små fragment av ljunghed. Annan öppen utmark Öppen mark, som ej karaktäriseras som ljunghed. Hit räknas bl a de marker som ligger i anslutning till havsstrandängar. Buskrik utmark Betade utmarker som är för buskrika för att karaktäriseras som annan öppen utmark. I regionen utgörs de framförallt av enebuskrika utmarker. VEGETATIONSTYPER Inventeringens huvudintresse avser odlingslandskapets och havsstrandängens hävdberoende vegetationstyper. Indelningen följer "Inventering av ängs- och hagmark, handbok" (SNV 1987), som i sin tur bygger på Nordiska Ministerrådets handbok "Vegetationstyper i Norden" (1984). Nedan ges en kortfattad beskrivning av de vegetationstyper som berörs i invente-ringen. Dominerande arter omnämns. Rished av ljungtyp Öppen rished, ibland med enbuskar. Beroende av bete eller bränning. En, ljung, blåbär, kruståtel och blodrot. Rished av örtrik ljungtyp Öppen, betesberoende rished med relativt stort örtinslag. Ljung, gråfibbla. Rished av blåbär-lingontyp Förekommer i partier som betas ganska svagt, på tämligen mag-ra jordar. Blåbär, lingon, kruståtel. Fuktig rished av klockljungtyp Frisk till fuktig mark i öppen rished eller kusthed. Klock-ljung, hirsstarr. Fuktig rished av pors-blåtåteltyp Högvuxen rished på fuktig-våt mark vid kust. Blåtåtel, pors, klockljung, hundstarr. Gräshed av rödventyp Vegetationstyp som förekommer i välbetade marker på ganska torra, magra jordar. Dominerande art är rödven, med inslag av t ex ljung.

Fårsvingelvariant av rödvengräshed Liknar föregående men har större örtinslag. Fårsvingel, kruståtel. Gräshed av staggtyp Vegetationstyp på frisk-fuktig mark. Stagg dominerar, med inslag av t ex ljung. Sandgräshed av borsttåteltyp Lågvuxen gräsmark med av tramp stört växttäcke. Torr och mager sandjord. Vårtåtel, bergssyra, vitknavel, sandstarr, harklöver. Torräng av hällmarkstyp Förekommer på tunna jordlager på t ex klippor, "hällmarksöar" i betesmarker. Vanligt förekommande arter är bergssyra och gul fetknopp. Torräng av fårsvingeltyp Förekommer på lite djupare jordar än föregående. Marken är torr och mager. Fårsvingel, knippfryle, tjärblomster. Torräng av örtrik ängshavretyp Vegetationstypen är mera högvuxen än de föregående. Den förekommer oftast på kalkrikt underlag och domineras av arter som ängshavre, luddhavre och gulmåra. Friskäng av knylhavretyp Högvuxen gräsvegetation, fragmentariskt på slänter och vägkanter. Störningsberoende. Knylhavre, hundäxing, ängssvingel. Friskäng av rödventyp Mycket vanlig, betesberoende vegetationstyp. Rödven, röllika, dagg-kåpa och vitklöver. Friskäng av svinrottyp Svinrotdominerad äng, som tidigare varit slåtterhävdad. Innehåller även andra slåttergynnade arter. Svinrot, ormrot, ängsskallra. Fuktäng av tuvtåteltyp Förekommer på fuktigare marker. Domineras av tuvtåtel. Ängsgröe, smörblomma och ängssyra ingår. Fuktäng av staggtyp Fuktig äng dominerad av stagg, hirsstarr, hundstarr och ängsvädd. Fuktäng av högörttyp Är ofta ett igenväxningsstadium från tuvtåtelfuktäng. Domineras av älgört. Fuktäng av gräs-lågstarrtyp Vegetationstypen domineras av lågväxta arter som hundstarr och hirsstarr, samt gräs som blåtåtel och stagg. Betesberoende. Fuktäng av kalktyp Örtrik mark på kalkrik jord. Hävdad genom slåtter eller bete. Hirsstarr, älväxing, vildlin, orkidéer. Fuktäng av blåtåteltyp Tämligen högvuxen vegetation på fuktig, ofta fattigare mark. Blå-tåtel, odon, stagg, knapptåg. Fuktäng av högstarrtyp Högvuxen, tät starr-gräsvegetation. Bete eller slåtter. Vasstarr, jättegröe, vattenmåra, revsmörblomma.

Dvärgvass av flaskstarrtyp Kortvuxen vassvegetation som domineras av flaskstarr. Dvärgvass av jättegröetyp Kortvuxen vassvegetation som domineras av jättegröe. Övre landstrandsvegetation av salttåg-rödsvingeltyp Dominerande växtsamhälle vid Sve-riges salt- och brackvattenkuster. Salttåg, hundstarr, krypven, gulkämpe och rödsvingel. Nedre landstrandsvegetation av revigt saltgrästyp Artfattig vegetation på västra Sveriges havsstrandängar. Revigt saltgräs, krypven och gulkämpe.

5. REDOVISNING I objektsbeskrivningarna redovisas objekten i nummerordning och efter ekono-miskt kartblad, med början söderifrån i kommunen. En detaljkarta i skala 1:10 000 ger en bild av objektets gränser. Vissa större objekt redovisas endast på den ekonomiska kartan i skala 1:30 000. Med hjälp av informationen från fältblanketten har objekten beskrivits enligt följande: Namn Stamfastighet/-er samt socken. Naturtyp Den naturtyp som finns representerad anges. Koordinater Objektets mittpunkt anges enligt ekonomiska kartans bladindelning samt rikets koordinatsystem, 2,5 gon V. Areal Objektets areal anges med två siffrors noggrannhet. Allmän beskrivning Objektet beskrivs översiktligt vad gäller t ex läge och topografi. Vegetation Den eller de vegetationstyper som finns representerade samt träd- och buskskiktets sammansättning och omfattning anges. Flora De indikatorarter som påvisar kontinuerlig hävd genom slåtter eller bete anges. De för regionen lämpliga arterna har valts ut från "Inventering av ängs- och hagmarker, handbok" (SNV 1987), "Havsstrandängar" (Johansson 1986) och "Ängar" (Ekstam 1988). Hävd Hävdtyp, intensitet och ev. betande djurslag anges. Ingrepp och påverkan Negativ påverkan som t ex gödsling, dikning, insådd eller kalkning anges. Kulturhistoriska spår och lämningar Förekomst av stengärdesgårdar, odlingsrösen, äldre åkrar och fornminnen anges. Befintliga planer och skydd Här anges om objektet är representerat i länets natur- och kulturvårdsplaner, om det ingår i område av riksintresse för natur- och kulturvård samt om objektet är skyddat enligt naturvårdslagen, NVL. Dokumentation Här anges om objektet finns representerat i någon inventering eller annan dokumentation. Värdeklass Objektet ges en preliminär värdeklass enligt en tregradig skala där klass 1 har allra högsta skyddsvärde, klass 2 mycket högt skyddsvärde och klass 3 högt skyddsvärde. Kriterier För objekt som fått värdeklass 1 eller 2 anges de kriterier som varit vägledande vid klassningen. Dessa kriterier finns definierade i SNV:s "Inventering av ängs- och hagmarker, handbok". Kriterierna delas in i huvudkriterier och stödkriterier, se nedan.

Huvudkriterier - Välhävdade områden som utgör för regionen goda exempel på naturliga slåtteroch/eller betesmarker. - Områden som efter vissa restaureringsåtgärder och/eller intensifierad hävd utgör för regionen goda exempel på naturliga slåtter- och/eller betesmarker. - Områden med hotade naturtyper, biotoper, vegetationstyper och arter. - Områden med mycket rik flora och/eller fauna. - Områden av mycket säregen och märklig beskaffenhet. Stödkriterier Biologiska/ekologiska/kulturhistoriska - Kontinuitet i hävden - Mångformighet - Geografisk representativitet - Typrepresentativitet - Raritet - Storlek - Särprägel - Ingrepp-påverkan - Nuvarande hävd - Ålderdomligt jordbrukslandskap Övriga - Undersöknings- och forskningsinsatser - Studieobjekt - Skönhet - Symbol- och identitetsvärde - Värde för friluftsliv

6. RESULTAT Allmänt 57 områden har dokumenterats biologiskt. Dessa har tagits ur ett betydligt större flygbilds-tolkat material. De flesta ratade områden har diskvalificerats pga ohävd och kraftig kvä-vegödsling. Även ny bebyggelse och plantering har utgjort orsak till att rata objekt. De områden som är bäst bevarade är havsstrandängarna. I viss utsträckning hävdas de fort-farande, genom bete. Inga strandängar som hävdas genom slåtter finns kvar. Ljunghedarna i kustområdena är med mycket få undantag ohävdade. Dock sker igenväxningen mycket långsamt pga klimatiska orsaker. De kustnära hällmarkerna och ljunghedarna bär fortfarande en stark prägel av forna dagars markanvändning. Ljunghedarna är vid återupp-tagen hävd lätta att restaurera. De marker som dokumenterats är oftast öppna utmarker, havsstrandängar, öppna hagmarker, blandlövhagar eller enebuskrika hagmarker. I allmänhet råder för svagt betestryck. Ganska få objekt har helt tillfredsställande hävd. Tyngdpunkten i objektens utbredning ligger i kustzonen, samt på norra Hisingen, där områden med ålderdomliga drag i landskapet finns kvar. Objekten har grupperats i tre värdeklasser med följande fördelning: Klass 1 Klass 2 Klass 3 2 st. 15 st. 40 st.

7. OBJEKTBESKRIVNINGAR Objekt nr 1 Namn Kungsö; Styrsö s:n Naturtyp Annan öppen utmark Koordinater 6B7b3D6H. 638865/125875 Areal 2,4 ha Allmän beskrivning Kungsö ligger söder om Vrångö i Göteborgs södra skärgård. Ön är obebodd och utgörs av öppen utmark. Tvärs över ön löper en dalgång i vars östra del en sandstrand är belägen. Vegetation Marken är torr till frisk och vegetationen utgörs av en sandgräshed med arter som trift, gulkämpar och gullris. Övriga delar av ön är hällmarksdominerade, utan några större inslag av gräsmarker. Flora Darrgräs, gulkämpar och liten blåklocka. Hävd Ön betas ej. Det tramp som besökande åstadkommer utgör hävden, som är svag till måttlig. Kulturhistoriska spår och lämningar Stenhägnad. Befintliga planer och skydd Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen, Göteborg. Göteborgsregionens Kommunalförbund 1987. Inom objekt 6.50. Klass 2. Inom område av riksintresse för friluftsliv (FO 5) och kulturminnesvård (KO 7). Naturreservat enligt 7 NVL. Dokumentation Florén, A.: Vegetationsinventering. Delar av Öckerö kommun och Styrsö-arkipelagen, Göteborgs kommun. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län 1975. Lindberg, P., Selstam, E.: Styrsö kommun. Naturvårdsinventering. Del 1 och 2. Göteborg 1969. Objekt nr 2 Namn Nötholmen; Styrsö s:n Naturtyp Annan öppen utmark Koordinater 6B7b4E6J. 638965/125995 Areal 4, 6 ha

Allmän beskrivning Området är beläget på sydöstra Vrångö i Göteborgs södra skärgård. Det är en öppen gräshed på en udde, strax söder om hamnen. Längre ut på udden dominerar häll-marker. Vegetation Marken är torr till frisk, med dominans av torr sandgräshed. Området är det bästa exemplet på denna vegetationstyp i Göteborgs kommun. Vegetationen på sandgräsheden karaktäriseras av arter som vårtåtel, knägräs, harklöver, gulmåra, käringtand och liten blåklocka. Förutom sandgräshed förekommer också ljunghed och hällmarkstorräng. I vikarna finns sandstränder. I det glesa buskskiktet växer nypon. Flora Knägräs, liten blåklocka. Enligt natur- och kulturvårdsprogrammet för Göteborg finns också dvärglin och saltört. Martorn är en hotad art som här har sin enda växtplats i kom-munen. Hävd Området betas ej. Den hävd som förekommer består av det tramp som besökare åstadkommer. Ett måttligt slitage gynnar sandgräsheden. Området är helt öppet och väl trampat. Befintliga planer och skydd Natur- och kulturvårdsprogram för Göteborg. Fastighetskontoret m fl 1979. Inom objekt nr 142 (område av botaniskt intresse). Klass 2. Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen, Göteborg. Göteborgsregionens Kommunalförbund 1987. Inom objekt 6.50. Klass 2. Inom område av riksintresse för friluftsliv (FO 5) och kulturminnesvård (KO 7). Naturreservat enligt 7 NVL. Dokumentation Florén, A.: Vegetationsinventering. Delar av Öckerö kommun och Styrsö-arkipelagen, Göteborgs kommun. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län 1975. Lindberg, P., Selstam, E.: Styrsö kommun. Naturvårdsinventering. Del 1 och 2. Göteborg 1969. Värdeklass 2 Huvudkriterier Område med för regionen hotade arter. Stödkriterier Raritet, ingrepp-påverkan, skönhet, värde för friluftslivet. Objekt nr 3 Namn Valö; Styrsö s:n Naturtyp Annan öppen utmark Koordinater 6B7c3A0B. 638805/126015 Areal Ca 28 ha Allmän beskrivning Valö är beläget SSO om Vrångö, i Göteborgs södra skärgård. Ön utgörs av öppen utmark, med hällmarker, dalgångar och havsstrandängar.

Vegetation Ön domineras av hällmarker. De områden som i första hand dokumenterats är en havsstrandäng i nordost samt en dalgång som övertvärar ön. Marken på havsstrandängen är mestadels fuktig. Havsstrandsvegetationen är ej så tydlig i sin zonering pga ohävd, men man kan urskilja bårder med glasört, saltört och salttåg. Gulkämpar är en mycket vanlig art. Gås-ört, trift och strandkrypa ger strandängen karaktär. Strandängen kantas av slån och nypon. Längre ned mot söder går en dalgång tvärs över ön, bevuxen med lövkratt, med mycket rik ve-getation. Här finns ett litet kärr med bl a ängsnycklar, samt ett område med stor dominans av myskgräs. Flora Gulkämpar, saltört. Hävd Ön är ohävdad och igenväxande. Kulturhistoriska spår och lämningar Bronsåldersröse, stenhägnader. Befintliga planer och skydd Natur- och kulturvårdsprogram för Göteborg. Fastighetskontoret m fl 1979. Inom objekt nr 137-141 (områden av botaniskt intresse). Klass 1-3. Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen, Göteborg. Göteborgs- regionens Kommunalförbund 1987. Inom objekt 6.50. Klass 1. Inom område av riksintresse för friluftsliv (FO 5) och kulturminnesvård (KO 7). Naturreservat enligt 7 NVL. Dokumentation Florén, A.: Vegetationsinventering. Delar av Öckerö kommun och Styrsö-arkipelagen, Göteborgs kommun. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län 1975. Lindberg, P., Selstam, E.: Styrsö kommun. Naturvårdsinventering. Del 1 och 2. Göteborg 1969. Objekt nr 4 Namn Saltkälen; Askims s:n Naturtyp Annan öppen utmark Koordinater 6B7d4B6J. 638965/126695 Areal Ca 11 ha Allmän beskrivning Saltkälen är en liten ö belägen i Billdals skärgård, i sydligaste delen av Göteborgs kommun. Ön är hällmarksdominerad. Vegetation I stråk finns hävdgynnad vegetation, som ljunghed, rödvengräshed, stagghed och gräs-lågstarräng. För övrigt domineras ön av vegetationslösa hällmarker. I träd- och busk-skiktet förekommer björk och en. Hävd Ön betas av får. Hävden är svag till måttlig. I delar av objektet finns dock välbetad grässvål. Ställvis är igenväxningen med enbuskar tämligen stor.

Kulturhistoriska spår och lämningar Stenhägnad. Befintliga planer och skydd Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen, Göteborg. Göteborgsregionens Kommunalförbund 1987. Inom objekt 6.58. Klass 1. Objekt nr 5 Namn Hulan; Askims s:n Naturtyp Buskrik utmark Koordinater 6B7d4D1C. 638915/126825 Areal 1,0 ha Allmän beskrivning Objektet utgörs av en buskrik utmark, belägen vid kusten söder om Bill-dal, i sydligaste delen av Göteborgs kommun. Området domineras av hällmarker, men hyser också en smal zon med havsstrand. Från området är utsikten vidsträckt mot Billdals skär-gård. Sitt största värde har området för strövande och bad. Vegetation Största delen av området hyser torra till friska marker, där ljunghed och rödven-gräshed växlar. I bården vid havsstranden finns vegetation med salttåg och rödsvingel. Dock är alla dessa vegetationstyper mycket otydliga och i upplösning. Igenväxningen är stark och i det ställvis täta träd- och buskskiktet förekommer rönn, björk, tall, en och nypon. Flora Jungfru Marie nycklar, kattfot och svinrot. Hävd Området är ohävdat sedan flera år. Det är kraftigt igenväxande och har, förutom på små fläckar med indikatorarter, ingen hävdgynnad flora kvar. Havsstrandängen växer igen med vass. Området har inte längre något stort värde som naturlig fodermark. Ingrepp och påverkan Svag gödselpåverkan märks i en mindre del av objektet, där arter som brännässla och smörblomma uppträder. Befintliga planer och skydd Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen, Göteborg. Göteborgsregionens Kommunalförbund 1987. Inom objekt 6.62. Klass 3. Objekt nr 6 Namn Vidingen; Styrsö s:n Naturtyp Havsstrandäng Koordinater 6B8b1E5D. 639155/125935

Areal 3,2 ha Allmän beskrivning Havsstrandängen ligger på norra Vrångö. Den omges av hällmarker. Vegetation Vegetationstyperna på de fuktiga till våta markerna utgörs av havsstrandsvege-tation, med käringtand, trift och salttåg, samt gräs-lågstarräng i ett mindre parti i norr. På torrare marker förekommer små stråk av knylhavrefriskäng och sandgräshed. Vegetations-typerna är väl utvecklade. Flora Knutnarv, kustarun samt rikligt med blåsklöver. Hävd Området är ohävdat. Dock är det öppet, mycket pga det tramp som strövande åstad-kommer. Ingrepp och påverkan En mindre del av området används som fotbollsplan.dessutom finns här en liten träningsbana för hästar. Dock är vegetationen intakt. Befintliga planer och skydd Natur- och kulturvårdsprogram för Göteborg. Fastighetskontoret m fl 1979. Inom objekt nr 146 (område av botaniskt intresse). Klass 3. Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen, Göteborg. Göteborgs-regionens Kommunalförbund 1987. Inom objekt 6.50. Klass 2. Inom område av riksintresse för friluftsliv (FO 5) och kulturminnesvård (KO 7). Naturreservat enligt 7 NVL. Dokumentation Florén, A.: Vegetationsinventering. Delar av Öckerö kommun och Styrsö-arkipelagen, Göteborgs kommun. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län 1975. Värdeklass 2 Huvudkriterier Område som med intensifierad hävd utgör ett gott exempel på naturlig betesmark. Stödkriterier Geografisk representativitet, typrepresentativitet, skönhet, värde för friluftslivet. Objekt nr 7 Namn Vättnena; Styrsö s:n Naturtyp Annan öppen utmark Koordinater 6B8b1E3I. 639130/125985 Areal 3,3 ha Allmän beskrivning Området ligger på Vrångös nordöstra del och består av öppen hed, som omges av hällmarker.

Vegetation De mestadels torra markerna domineras av sandgräshed och ljunghed. Sandgräs-heden innehåller arter som vårtåtel, harklöver, gulmåra, käringtand och liten blåklocka. Björk, rönn och en växer i det glesa träd- och buskskiktet. Dessa arter bildar ungskog. Hävd Området betas ej, men hålls öppet genom strövandes tramp. Kulturhistoriska spår och lämningar Domarring, tomtningar. Befintliga planer och skydd Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen, Göteborg. Göteborgsregionens Kommunalförbund 1987. Inom objekt 6.50. Klass 2. Inom område av riksintresse för friluftsliv (FO 5) och kulturminnesvård (KO 7). Naturreservat enligt 7 NVL. Dokumentation Florén, A.: Vegetationsinventering. Delar av Öckerö kommun och Styrsö-arkipelagen, Göteborgs kommun. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län 1975. Objekt nr 8 Namn St. Rävholmen; Styrsö s:n Naturtyp Annan öppen utmark Koordinater 6B8b3D0C. 639305/125825 Areal 8,7 ha Allmän beskrivning St. Rävholmen ligger sydväst om Styrsö, i Göteborgs södra skärgård. Ön utgörs av öppen utmark med dominerande hällmarker och en del gräsmarksinslag. Vegetation Markens fuktighet varierar. Dominerar gör de friska till fuktiga partierna. De vegetationstyper som förekommer är havsstrandsvegetation samt ljunghed och rödvenfrisk-äng. Rönn och en växer i träd- och buskskiktet. Flora Darrgräs, gulkämpar, liten blåklocka. Hävd Ön betas svagt till måttligt av får. Inom små partier kan hävden sägas vara riktigt god. Ingrepp och påverkan Svag gödsling märks i en del av området. Kulturhistoriska spår och lämningar Tomtningar. Befintliga planer och skydd Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen, Göteborg. Göteborgsregionens Kommunalförbund 1987. Inom objekt 6.50. Klass 2.

Inom område av riksintresse för friluftsliv (FO 5) och kulturminnesvård (KO 7). Naturreservat enligt 7 NVL. Dokumentation Florén, A.: Vegetationsinventering. Delar av Öckerö kommun och Styrsö-arkipelagen, Göteborgs kommun. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län 1975. Objekt nr 9 Namn Styrsö; Styrsö s:n Naturtyp Havsstrandäng Koordinater 6B8b3D6G. 639360/125870 Areal 1,2 ha Allmän beskrivning Havsstrandängen ligger på södra Styrsö, ut mot Lilla Rävholmen. Vegetation Marken är fuktig till våt. Ett mycket smalt bälte med havsstrandängens ursprungliga vegetation finns kvar. Här växer t ex gåsört, käringtand och trift, bland salttåg och rödsvingel. Ovanför denna zon breder rödsvingelbältet ut sig och påvisar igenväxning. Ett stråk med knylhavre växer på något torrare mark. Denna vegetationstyp är störningsbe-roende. Nypon och slån bildar sly i ovankanten av strandängen. Hävd Hävd saknas och objektet är starkt igenväxande. Kulturhistoriska spår och lämningar Område med tomtningar. Befintliga planer och skydd Natur- och kulturvårdsprogram för Göteborg. Fastighetskontoret m fl 1979. Inom objekt nr 154 (område av botaniskt intresse). Klass 3. Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen, Göteborg. Göteborgs-regionens Kommunalförbund 1987. Inom objekt 6.48. Klass 3. Inom område av riksintresse för friluftsliv (FO 5) och kulturminnesvård (KO 7). Dokumentation Florén, A.: Vegetationsinventering. Delar av Öckerö kommun och Styrsö-arkipelagen, Göteborgs kommun. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län 1975. Objekt nr 10 Namn Styrsö; Styrsö s:n Naturtyp Havsstrandäng Koordinater 6B8b3E4B. 639340/125915

Areal 1,0 ha Allmän beskrivning Denna havsstrandäng är belägen öster om föregående objekt och utgör fortsättningen på den ovan beskrivna strandängen. Den sträcker sig längs södra stranden av Styrsö. Vegetation De fuktiga markerna upptas av havsstrandsvegetation, med de vegetationstyps-bildande arterna saltgräs, salttåg och rödsvingel. Arter som ytterligare ger strandängen dess karaktär är gåsört, rödmire, käringtand och blåsklöver. Ovanför denna zon finns smala stråk med rödvengräshed och knylhavrefriskäng. I det glesa trädskiktet växer asp och rönn, i busk-skiktet slån. Flora Backnejlika, bockrot, darrgräs, gulkämpar, knutnarv, liten blåklocka samt rikligt med blåsklöver. Hävd Strandängen betas av får. Hävden är mestadels måttlig, men svag i vissa partier. Få-ren preferensbetar den nedre delen av stranden, som är välbetad med fin grässvål. I kanten kommer en del ungskog av asp och rönn. Kulturhistoriska spår och lämningar Trägärdesgård, tomtningar, begravningsplats. Befintliga planer och skydd Natur- och kulturvårdsprogram för Göteborg. Fastighetskontoret m fl 1979. Inom objekt nr 154 (område av botaniskt intresse). Klass 3. Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen, Göteborg. Göteborgs- regionens Kommunalförbund 1987. Inom objekt 6.48. Klass 3. Inom område av riksintresse för friluftsliv (FO 5) och kulturminnesvård (KO 7). Värdeklass 2 Huvudkriterier Område som med intensifierad hävd utgör ett gott exempel på naturlig betes-mark. Stödkriterier Kontinuitet i hävden, geografisk representativitet, typrepresentativitet. Objekt nr 11 Namn Halsvik; Styrsö s:n Naturtyp Havsstrandäng Koordinater 6B8b4D0H. 639405/125875 Areal 1,0 ha Allmän beskrivning Objektet ligger på västra Styrsö och består av en havsstrandäng. Vegetation De fuktiga markerna intas av havsstrandsvegetation, med typiska arter som saltgräs, salttåg och rödsvingel. Arter som havssälting, gulkämpar, trift och käringtand ger karaktär. Längre upp mot land breder högörtfuktäng ut sig. Ett stråk med blåtåtel märks ock-så. Vid vattnet förekommer havssäv, vilket är ett tecken på svag hävd. I övre

kanten växer området igen med älgört, kvanne, slån och nypon. Trots begynnande igenväxning är vegetationstyperna fortfarande tydliga. Flora Gulkämpar. Hävd Hävd saknas. Befintliga planer och skydd Natur- och kulturvårdsprogram för Göteborg. Fastighetskontoret m fl 1979. Inom objekt nr 156 (område av botaniskt intresse). Klass 2. Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen, Göteborg. Göteborgs-regionens Kommunalförbund 1987. Inom objekt 6.48. Klass 3. Inom område av riksintresse för friluftsliv (FO 5) och kulturminnesvård (KO 7). Dokumentation Florén, A.: Vegetationsinventering. Delar av Öckerö kommun och Styrsö-arkipelagen, Göteborgs kommun. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län 1975. Objekt nr 12 Namn Haga kile; Askims s:n Naturtyp Havsstrandäng Koordinater 6B8d0D0G. 639000/126875 Areal 1,4 ha Allmän beskrivning Havsstrandängen ligger vid Haga kile, väster om Billdal. En bäck rinner genom området. Från strandängen ges utsikt över Billdals skärgård. Vegetation De fuktiga till våta markerna är bevuxna med havsstrandsvegetation. En smal zon med saltgräs avlöses inåt av salttåg och rödsvingel. Innanför denna tar tuvtåtelfuktängen vid. Arter som ger karaktär åt strandängen är havssälting, salttåg, rödsvingel och gåsört. Hävd Strandängen betas av får. I norra delen hävdas den troligen av häst. Hävden är svag till måttlig och visar prov på s k preferensbetning, vilket innebär att endast den mest strand-nära delen är godtagbart hävdad. Ingrepp och påverkan Gödselpåverkan visar sig i en mindre del av området genom förekom-sten av tistlar. Befintliga planer och skydd Natur- och kulturvårdsprogram för Göteborg. Fastighetskontoret m fl 1979. Inom objekt nr 5 (värdefullt område för fåglar). Klass 3. Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen, Göteborg. Göteborgs-regionens Kommunalförbund 1987. Inom objekt 6.61. Klass 2.

Objekt nr 13 Namn Byggholmen; Askims s:n Naturtyp Annan öppen utmark Koordinater 6B8d0C7B. 639075/126715 Areal 7,0 ha Allmän beskrivning Byggholmen är beläget söder om Stora Amundö i Billdals skärgård. Ön är dominerad av hällmarker. Vegetation Ljunghed och rödvengräshed förekommer i stråken med gräsmarker. I väster finns en fuktäng med bl a myskgräs. I träd- och buskskiktet växer björk och en. Hävd Ön betas av får. Hävden är svag. Kulturhistoriska spår och lämningar Stenhägnad. Befintliga planer och skydd Natur- och kulturvårdsprogram för Göteborg. Fastighetskontoret m fl 1979. Objekt nr 7 (område av botaniskt intresse). Klass 2. Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen, Göteborg. Göteborgs6- regionens Kommunalförbund 1987. Inom objekt 6.58. Klass 1. Objekt nr 14 Namn Stora Amundö; Askims s:n Naturtyp Havsstrandäng, öppen, blandlövhage Koordinater 6B8d2C2F. 639225/126760 Areal Ca 16 ha Allmän beskrivning Stora Amundö i södra delen av Göteborgs innerskärgård är en stor ö på ca 77 ha. Här finns hällmarker, badstränder, skogar, hagmarker och havsstrandängar. Stora Amundö besöks mycket och utnyttjas då för strövande, bad och naturexkursioner. Delobjekten utgörs av havsstrandängar, en öppen hagmark samt en blandlövhage. Vegetation Markerna växlar från torra till våta, men domineras av friska till fuktiga partier. Norr om gångvägen västerut ligger ett område som till största delen består av havsstrandsvegetation. Här växer saltgräs, salttåg och rödsvingel. De örter som kännetecknar strandängen är vidare skörbjuggsört, gåsört, gulkämpar och havssälting. Bergkullarna som ligger inom norra delen av strandängen hyser tjärblomster och styvmorsviol. På öns västra och södra sida ligger några små delobjekt som utgörs av havsstrandängar. Söder om vägen ligger en öppen hagmark med tillhörande smal strandremsa. Strandängens vegetation är mer väl-utvecklad än norr om vägen, pga bättre hävd. De öppna partierna

längre in mot land domi-neras av triviala tuvtåtelfuktängar. Blandlövhagen ligger innanför norra och östra sidans strandängar. Södra delen av området är en liten hagmark i anslutning till öns östra sidas strandäng. Den inramas av lummig grönska och omges för övrigt av hällmarker. Norra delen är mera öppen med stora vidkroniga träd i kanten. De vegetationstyper som förekommer i blandlövhagen är tuvtåtelfuktäng, rödvengräshed samt blåbär-lingonrished. Björk, ek och klibbal växer i det tämligen glesa trädskiktet. I buskskiktet förekommer en. Flora Bockrot, dvärglin, granspira, gulkämpar, kattfot, knutört, rödmire, smalbladig käringtand och strandmaskrosor. Enligt natur- och kulturvårdsprogrammet finns även kust-arun, saltmålla, ormtunga och sumpgentiana. Granspira är en hänsynskrävande art. Hävd Området i norr skall slås årligen, för att de botaniska värdena skall upprätthållas. NOLA-stöd utgår för områdets hävd. Östra sidans strandäng betas av hästar och nötkreatur. Övriga områden hålls öppna genom tramp av badande och strövande människor. Hävden är svag till måttlig. Blandlövhagen betas av får. I den lilla hagmarken i söder har röjning och bränning utförts. Hävden är svag till måttlig. Ingrepp och påverkan Västra delen av den östra strandängen verkar gödslad, vilket bl a förekomsten av vägtistel visar. I största delen av blandlövhagen märks en svag gödsling. Kulturhistoriska spår och lämningar Gårdstomt, boplatser, stenhägnader, ej stenröjd mark, bronsåldersröse. Befintliga planer och skydd Natur- och kulturvårdsprogram för Göteborg. Fastighetskontoret m fl 1979. Objekt nr 8 (område av botaniskt intresse). Klass 2. Objekt nr 6 (område av kulturhistoriskt intresse). Inom objekt nr 13 (värdefullt område för fåglar). Klass 3. Inom objekt nr 2 (värdefullt område för ryggradslösa djur). Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen, Göteborg. Göteborgs-regionens Kommunalförbund 1987. Objekt 6.57. Klass 1. Dokumentation Marklund, H.: Vegetationsinventering över St. Amundö. Göteborg 1989. Gillner, V.: En mångskiftande växtvärld- från ytterskärgård till inland. I Askim genom tiderna. 1973. Värdeklass 2 Huvudkriterier Område som med intensifierad hävd utgör ett gott exempel på naturlig slåtter- och betesmark. Stödkriterier Kontinuitet i hävden, storlek, geografisk representativitet, typrepresentativitet, nuvarande hävd, undersöknings- och forskningsinsatser, studieobjekt, skönhet, värde för friluftslivet. Objekt nr 15

Namn Galterö; Styrsö s:n Naturtyp Annan öppen utmark, havsstrandäng Koordinater 6B9b3C3H. 639840/125780 Areal Ca 90 ha Allmän beskrivning Galterö ligger i Styrsöarkipelagen i Göteborgs södra skärgård, väster om Brännö. Ön består av öppna utmarker och havsstrandängar och har lång kontinuitet som ut-marksbete. Förr brände man ljunghedarna. Den västra delen av ön är militärt område. Förutom de botaniska och kulturhistoriska värdena har ön även ett ornitologiskt värde som viktig rastplats för sydsträckande arter som kärrsnäppa, gluttsnäppa, småsnäppa och spov-snäppa. Vegetation Ön är hällmarksdominerad, men rymmer stora arealer gräsmarker. Dessa utgörs av gräshedar och rishedar, samt strandängar. Det är en mosaik av torra, friska och fuktiga hedar, från torra sandgräshedar (vid den stora viken på mitten av ön), ljunghed (framförallt på den centrala delen av ön), till rödvengräshed, fårsvingelvariant av rödvengräshed, klock-ljunghed, blåtåtelhed och stagghed. Hedarna är mycket magra, med ganska artfattig vege-tation. I vikarna i norr, sydost samt längs östra sidan av Galterö finns strandängsvegetation utvecklad, med glasört, saltgräs, salttåg och rödsvingel. I norr och öster finns skalgrusföre-komster, vilket ger en mer krävande vegetation med bl a spåtistel, vildlin och rikligt med darrgräs. En växer i buskskiktet. Flora Backnejlika, blåsklöver, bockrot, darrgräs, gulkämpar, knutnarv, kustarun, liten blå-klocka och vildlin. Hävd Hela ön, förutom det militära området i nordväst, betas av får. Hävden är mycket växlande, från svag på fukthedarna till mycket god på strandängarna. Preferensbetning gör att strandängarna är snaggbetade. Fukthedarna verkar närmast igenväxande, men igenväx-ningstakten är långsam, mycket pga kustklimatet och de magra jordarna. Den stora utbred-ningen av blåtåtel tyder på en igenväxningstendens. Hävden på sandgräshedarna runt den stora viken är måttlig. Trots hävdens varierande styrka finns alla vegetationstyper väl be-varade. Bränning bör återupptas för att styra över betet även till fukthedarna. Antalet djur bör ökas. Kulturhistoriska spår och lämningar Ödekyrkogård, stengärdesgårdar, stenhägnadsområde, ryggade åkrar, tomtningar, minneskors, röse. Befintliga planer och skydd Natur- och kulturvårdsprogram för Göteborg. Fastighetskontoret m fl 1979. Objekt nr 162 (område av botaniskt intresse). Klass 2. Objekt nr 88 och 89 (värdefulla områden för fåglar). Klass 3. Objekt nr 10 (värdefullt område för ryggradslösa djur). Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen, Göteborg. Göteborgs-regionens Kommunalförbund 1987. Objekt 6.41. Klass 1. Inom område av riksintresse för friluftsliv (FO 5) och kulturminnesvård (KO 7).

Dokumentation Florén, A.: Vegetationsinventering. Delar av Öckerö kommun och Styrsö-arkipelagen, Göteborgs kommun. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län 1975. Lindberg, P., Selstam, E.: Styrsö kommun. Naturvårdsinventering. Del 1 och 2. Göteborg 1969. Värdeklass 1 Huvudkriterier Välhävdat område som utgör/ område som med intensifierad hävd utgör ett gott exempel på naturlig betesmark. Stödkriterier Kontinuitet i hävden, mångformighet, storlek, typrepresentativitet, raritet, ingrepp-påverkan, nuvarande hävd, skönhet, värde för friluftslivet. Objekt nr 16 Namn St. Stårholmen; Styrsö s:n Naturtyp Annan öppen utmark Koordinater 6B9b2B9J. 639800/125700 Areal 2,0 ha Allmän beskrivning St. Stårholmen ligger söder om Galterö, i Göteborgs södra skärgård. Mitt på ön ligger öppna gräshedar. Vegetation Vegetationstypen utgörs av sandgräshed, med sandstarr, vårtåtel och knutnarv. Flora Knutnarv, liten blåklocka. Hävd Ön betas av får. Hävden är måttlig. Befintliga planer och skydd Inom område av riksintresse för friluftsliv (FO 5) och kultur-minnesvård (KO 7). Objekt nr 17 Namn Rivö; Styrsö s:n Naturtyp Annan öppen utmark Koordinater 6B9c0A3H. 639935/126075 Areal Ca 80 ha Allmän beskrivning Rivö är en i det närmaste obebodd ö, som ligger öster om Brännö. Ön har gammal tradition som utmarksbete för får.

Vegetation Ön är mycket kuperad och hyser en mosaik av hällmarker, rishedar och gräs-hedar. De friska och fuktiga markerna dominerar, med vegetationstyper som stagghed, klockljunghed, blåtåtelhed och högörtfuktäng. I stråk finns havsstrandsvegetation med salt-tåg och rödsvingel. På de torrare partierna växer istället ljunghed och hällmarkstorräng. En växer i det glesa buskskiktet. Flora Backnejlika, liten blåklocka och spåtistel. Hävd Ön betas svagt av får. Vegetationstyperna finns fortfarande kvar, men betet är inte tillräckligt för att upprätthålla en godtagbar hävd. Ön har stora värden som naturlig foder-mark och det är därför angeläget att betets omfattning ökar. Kulturhistoriska spår och lämningar Stenhägnader, gravplatser, fyndplats för flinta, rest av röse, tomtning. Befintliga planer och skydd Natur- och kulturvårdsprogram för Göteborg. Fastighetskontoret m fl 1979. Objekt nr 164 (område av botaniskt intresse). Klass 3. Objekt nr 96 (värdefullt område för fåglar). Klass 3. Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen, Göteborg. Göteborgs-regionens Kommunalförbund 1987. Objekt 6.43. Klass 2. Inom område av riksintresse för friluftsliv (FO 5) och kulturminnesvård (KO 7). Dokumentation Florén, A.: Vegetationsinventering. Delar av Öckerö kommun och Styrsö-arkipelagen, Göteborgs kommun. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län 1975. Värdeklass 2 Huvudkriterier Område som med intensifierad hävd utgör ett gott exempel på naturlig betesmark. Stödkriterier Kontinuitet i hävden, mångformighet, storlek, typrepresentativitet, ingrepp-påverkan, raritet, skönhet. Objekt nr 18 Namn Lilla Mosskullen; Styrsö s:n Naturtyp Annan öppen utmark Koordinater 6B9c0A3G. 639540/126060 Areal 6,6 ha Allmän beskrivning Lilla Mosskullen är en ö belägen mellan Styrsö och Köpstadsö, i Göte-borgs skärgård. Ön är hällmarksdominerad. NOLA-stöd utgår för öns hävd. Vegetation Vegetationen på de dominerande hällarna utgörs av hällmarkstorräng. Längs stränderna finns stråk av havsstrandsvegetation. Rönn och en förekommer sparsamt.