Handlingsprogram 2012 2015
Handlingsprogram 2012 2015 Antaget vid PROs kongress 15-18 juni 2012 1
produktion Bilda Förlag & Idé tryck TMG Sthlm, Bromma 2012 2012.08 2
Innehåll PRO mot 2015, och vidare... 5 PROs grundläggande värderingar... 6 Berättelsen om PRO...7 Äldrepolitiskt program... 8 Äldres rätt till inflytande och respekt...8 Ekonomisk trygghet på äldre dar...10 Ett liv i hälsa...16 En omsorg som ger trygghet och oberoende...33 Trygghet och säkerhet i vardagen...43 Äldreforskning...48 Pensionärer en del av samhället som helhet...49 PRO en folkrörelse i tiden... 54 PRO en stark, öppen och välkomnande organisation...54 Organisationsutveckling...56 Medlemskapets värde...57 Varumärke och kommunikation...58 Internationell verksamhet...59 PRO ska växa...60 Demokratiskt ledarskap i PRO...61 Studieverksamhet...62 Kulturverksamhet...63 Friskvård...63 PRO som konsumentorganisation...64 Trafikverksamhet...65 3
4
PRO mot 2015, och vidare Det blir bättre och bättre dag för dag. Faktum är att befolkningen, i Sverige och i världen aldrig haft en så hög levnadsstandard som i dag. Vi är friskare, bättre utbildade och vi lever längre. Att vi blir allt fler äldre är en naturlig konsekvens av en positiv utveckling. Till skillnad mot tidigare generationer får många i dag ett aktivt och utvecklande liv efter yrkeslivet. Från PROs sida är vi även angelägna om att först och främst lyfta upp de positiva aspekterna kring livet som pensionär. Som vi skriver nedan syftar vår verksamhet ytterst till att göra Sverige, och till och med världen, klokare, friskare och roligare. Dock saknas inte utmaningar. Vi lever längre, men en dag kommer flertalet av oss att hamna i en situation där vi behöver stöd för att klara vardagen. Den åldrande världsbefolkningen är en av de stora globala utmaningarna. Till allt större del kommer världens äldre att finnas i fattiga länder där pensioner och möjligheten till omsorg från samhället är mycket bristfälliga, eller kanske helt saknas. Men också i Sverige krävs politisk handlingskraft för att möta en situation där antalet pensionärer växer i förhållande till antalet som yrkesarbetar. För PRO är det självklart att solidaritet och rättvisa måste vara ledorden när framtidens pensioner och äldreomsorg utformas. Och att äldre människor aldrig får ses som en belastning i samhället. Men utmaningarna finns också här och nu. Detta handlingsprogram är i huvudsak inriktat på perioden fram till PROs nästa kongress. Det vill säga till och med 2015. Här beskriver vi i vilken riktning vi vill förändra pensionssystemet, äldreomsorgen, vården etc. Vi beskriver också hur vi vill utveckla PRO som en stark, öppen och välkomnande organisation. Men först visar vi på de grundläggande värderingar som PRO bygger sina ställnings taganden på, och på den berättelse om oss som vi vill att så många som möjligt ska höra. 5
PROs grundläggande värderingar PRO strävar efter ett samhälle som präglas av solidaritet, rättvisa och medmänsklighet. Det betyder bland annat att vård och omsorg ska fördelas efter olika individers behov, inte utifrån hur mycket pengar den ena eller den andra personen har. Vi menar att alla har rätt till ekonomisk trygghet och en trygg livsmiljö. Samhället ska erbjuda en god vård och omsorg för alla sina medborgare. För PRO är det självklart att motverka främlingsfientlighet och annan diskriminering, inte minst diskriminering på grund av ålder. Vi tar tydligt avstånd från främlingsfientliga rörelser och partier. Ett samhälle som är jämlikt och jämställt är bra för alla, även för pensionärer. PRO vill se ett samhälle där vi solidariskt ställer upp för varandra, och vi arbetar för minskade klyftor mellan rik och fattig, kvinnor och män, ung och gammal, svenskar och invandrare etc. Vår tilltro till solidaritet, rättvisa och medmänsklighet sträcker sig längre bort än till Sveriges gränser. Vi är aktiva och påverkar förhållanden på nordisk, europeisk och global nivå. 6
Berättelsen om PRO Pensionärer gör Sverige klokare, friskare och roligare Att bli pensionär innebär en stor förändring, på gott och ont. Din dagliga gemenskap med arbetskamraterna är borta, och inkomsten krymper. Men å andra sidan växer din fritid och möjligheten att engagera dig i vad du vill, när du vill och tillsammans med vem du vill. Samtidigt förändras din roll i samhället. Du riskerar att bli betraktad som en belastning, inte som en tillgång. Din ekonomi blir beroende av ett skakigt pensionssystem. Du kan bli sämre bemött på banken, inom sjukvården och andra områden i samhället bara på grund av din ålder. Du kan inte vara säker på att du erbjuds en äldreomsorg med acceptabel kvalitet, den dag du blir beroende av hjälp för att klara vardagen. Du har ju under ett helt liv varit med om att bygga upp samhället och betalt till din pension. Och du kan fortfarande bidra med mycket. Din livserfarenhet och kompetens borde väga tyngre än kortsiktiga vinstintressen när sjukvård, äldreomsorg, bostäder, kommunikationer och annan service ska utformas så de passar alla även äldre. Det är dags för pensionärerna. Vi är stolta pensionärer som vill leva, umgås, resa, älska, bo, äta och duscha på våra egna villkor. Genom PRO kan du arbeta för gemenskap och rättvisa som förändrar Sverige och världen till det bättre. Vi ordnar aktiviteter i nästan varje kvarter och samhälle runt om i Sverige från boule och IT till körsång och resor och vi använder vår gemensamma styrka till att påverka i frågor som berör vår vardag och våra liv. Tillsammans är vi många, och kan förhandla oss till bra förmåner för våra medlemmar. Ytterst handlar det om att göra Sverige klokare, friskare och roligare. 7
Äldrepolitiskt program Äldres rätt till inflytande och respekt Den åldersdiskriminering som präglar vårt samhälle innebär att människor enbart utifrån sin ålder tilldelas en särskild plats och roll i samhället. Den som anses gammal och har passerat det så kallade åldersstrecket blir satt på undantag. Detta trots att åldern inte säger något annat än hur många år en person har levat. Attityderna till äldre rymmer en grogrund för diskriminering. Dessa attityder återspeglas särskilt tydligt i arbetslivet. Hög ålder, sett med arbetsgivares och kollegors ögon, blir ofta hinder vid en ansökan om arbete, även om den sökande har god kompetens och väl tillgodoser de krav som arbetet ställer. Vid omorganisationer eller andra förändringar på arbetsplatser är det vanligt att den äldre arbetskraften får sluta med stöd av avgångsvederlag och avtalspension. Liknande mönster av negativa attityder och förutfattade meningar finns även i andra delar av samhällslivet. Inom socialförsäkringens område finns regler som missgynnar äldre. Vissa bostadsrättsföreningar har en övre åldersgräns för att få bli medlem och flytta in. Banker kan neka att ge lån med ålder som skäl. I flera landsting får äldre sämre tillgång till hjälpmedel. I tidningsstatistiken och radions lyssnarundersökningar räknas inte de som fyllt 80 år. Ett tydligt uttryck för de attityder som åldersdiskrimineringen skapat finner vi också inom politiken. I Sverige är det omöjligt att utse en partiledare som fyllt 60 år. Det ungdomliga lyfts fram som något självklart positivt, i stället för att man ser till vad individen står för. I ett samhälle som präglas av åldersdiskriminering uppstår lätt motsättningar mellan åldersgrupperna. Mot detta vill PRO i stället sätta samverkan mellan generationerna. PRO välkomnar den utvidgade lagstiftningen mot diskriminering, som nu omfattar ett flertal samhällsområden. Men det finns brister i lagen som gör att äldre fortfarande kan utsättas för negativ särbehandling. PRO efterlyser därför en verksam lagstiftning mot åldersdiskriminering, som omfattar alla samhällets områden. Lagstiftning är inte 8
den enda vägen till rättvisa och jämlika villkor för äldre personer, men det är en viktig markering att ålder aldrig kan få utgöra ett skäl för negativ särbehandling. För samhället är det angeläget att äldre människors kompetens och erfarenhet tas till vara i arbetslivet. Arbetsgivare ska kunna anpassa arbetet och arbetsmiljön till den äldre arbetskraftens förutsättningar och göra det möjligt för dem som så önskar att arbeta efter pensionsåldern. Samtidigt som PRO vill värna om möjligheterna att delta i arbetslivet även som äldre, är det viktigt att också värna om rätten att få gå i pension för dem som upplever att de har gjort sitt i arbetslivet. För många är pensionen en befrielse från ett både fysiskt och psykiskt ansträngande arbetsliv. Det gäller alltså att anpassa möjligheten att gå i pension till enskilda individers förutsättningar. Rätten att få fortsätta arbeta får aldrig bli ett tvång att stanna kvar i ett tungt och slitsamt arbete. För att kunna bevaka samhällsutvecklingen och hävda äldres intressen, krävs att PRO och övriga pensionärsorganisationer ges möjligheter att som rådgivare möta de politiska beslutsfattarna i kommuner, landsting, regioner och staten. I nästan alla kommuner finns idag kommunala pensionärsråd, detsamma gäller för landsting och regioner. Pensionärsorganisationerna möter också regelbundet regeringen i dess pensionärskommitté. Genom arbetet i dessa organ har pensionärernas representanter i sin egenskap av kunniga rådgivare kunnat påverka viktiga beslut som rör äldre personer. Det finns idag ingen lagstiftning som garanterar att det ska finns pensionärsråd. De saknas också i några av landets kommuner. En lag som gör pensionärsråden obligatoriska i kommuner, landsting och regioner behövs därför. Både regeringens pensionärskommitté och pensionärsråden fyller enligt PRO en viktig uppgift både för pensionärsorganisationerna och inte minst för politikerna. De politiska beslutsfattarna får genom dessa en god möjlighet att inhämta råd och synpunkter inför viktiga beslut. I kommunerna kan även finnas behov av andra samverkansformer med pensionärsorganisationerna, för att bevaka frågor som rör kvaliteten inom äldreomsorgen. 9
En statlig Äldreombudsman kan innebära att äldres rättigheter blir bättre tillgodosedda i samhället och minska risken för diskriminering. PRO ska under perioden arbeta för en lagstiftning mot åldersdiskriminering som omfattar alla samhällets områden, politiska åtgärder som skapar bättre förutsättningar för äldre att vara kvar i arbetslivet, att människors möjligheter att få stanna kvar i arbetslivet ska stärkas, men att det inte får utvecklas till ett tvång att fortsätta arbeta, att pensionärsråd genom lagstiftning blir obligatoriska i kommuner, landsting och regioner, att en statlig Äldreombudsman inrättas. Ekonomisk trygghet på äldre dar Samtidigt som vi får allt fler pensionärer med god ekonomi, finns också en stor grupp med låga pensioner. Många av dessa är kvinnor, eftersom kvinnor oftare har arbeten med låga löner och oftare än män arbetar deltid. Pensionsklyftorna kan endast i liten utsträckning minskas genom ändringar i pensionssystemet, eftersom de grundläggs under den yrkesverksamma tiden. Men pensionerna måste utformas på ett sådant sätt att det även för personer med låga inkomster ska ha lönat sig att arbeta när de väl blir pensionärer. Pension är uppskjuten lön och alltså ersättning för utfört arbete. Pensionen ska ge ekonomisk trygghet och måste därför utvecklas i takt med löne- och kostnadsutvecklingen i samhället. Den ska också beskattas som vanlig inkomst. Dagens pensionssystem Riktlinjerna för dagens pensionssystem fastställdes av riksdagen 1994, och lagen om inkomstgrundad ålderspension kom 1998. De första pensionerna enligt det nya systemet började utbetalas 2001. Avsikten med reformen var att skapa ett ekonomiskt stabilt system som samtidigt skulle ge ekonomisk trygghet för pensionärerna. Det 10
skulle finnas ett tydligt samband mellan arbetsinkomster och pension. Varje intjänad krona skulle ha betydelse för den framtida pensionen. Den ekonomiska stabiliteten skulle garanteras genom ett självständigt ekonomiskt system, frikopplat från statsbudgeten. Pensionerna skulle utvecklas i takt med lönerna (följsamhetsindexering), och inkomster och utgifter i systemet skulle balanseras enligt en långsiktig prognos (automatisk balansering, bromsen ). Pensionsavgiften skulle vara oförändrad från år till år, medan utbetalade pensioner skulle följa inkomstutvecklingen, med avdrag enligt ett normtal ( normen ), som fastställdes till 1,6 procent. Pensionsavgifter som betalades in ett visst år skulle finansiera de pensioner som betalades ut för samma år, och AP-fonden skulle fungera som en buffertfond de år då utbetalningarna blev större än inbetalningarna. Ökande medellivslängd skulle påverka pensionerna negativt genom ett så kallat delningstal. En del av pensionsavgiften skulle avsättas till premiepensionssparande efter personligt val. Grundtryggheten skulle säkras med en garantipension som omräknades i takt med förändringarna i prisbasbeloppet 1. Dags för översyn Statsmakterna har inte gjort någon uppföljning av det nya pensionssystemet. PRO har därför tagit initiativ till en uppföljning och utvärdering, som genomförts av pensionärsorganisationerna själva. En arbetsgrupp tillsattes för att i första hand se om systemet fungerat som det var tänkt, i andra hand lämna förslag till nödvändiga förändringar. I gruppen ingick representanter för de fem rikstäckande pensionärsorganisationerna PRO, Riksförbundet Pensionärsgemenskap (RPG), Svenska Kommunalpensionärernas Förbund (SKPF), Sveriges Pensionärsförbund (SPF) och Sveriges Pensionärers Riksförbund (SPRF). Resultatet av granskningen blev en rapport som publicerades och överlämnades till regeringen i april 2011, Pensionssystemet, blev det som tänkt? Vad behöver göras? 1 Basbelopp ligger till grund för beräkning av sociala förmåner och fastställs av staten för ett år i taget. Prisbasbeloppet följer inflationen, medan inkomstbasbeloppet följer inkomstutvecklingen. 11
Slopa bromsen och halvera normen Systemet för omräkning av pensionsrätter och pensioner i det nya systemet måste ses över. Både 2010 och 2011 har den så kallade bromsen slagit till, och pensionerna har sänkts. Det är till största delen en följd av den ekonomiska krisen 2008. Men under samma tid har löntagarnas inkomster ökat. Pensionsgruppen, med representanter för de fem partier som står bakom pensionsöverenskommelsen, måste se till att pensionerna följer löneutvecklingen, som det var tänkt. Bromsen ska slopas. Samtidigt gör en annan del i systemet, den så kallade normen, att inkomstpensionerna, som skulle följa löneutvecklingen, beräknas med ett avdrag på 1,6 procent. Det betyder att följsamheten, som var en av grundbultarna i det nya pensionssystemet, har gått om intet. Skillnaden mellan pensionerna och löntagarnas inkomster ökar stadigt. Därför anser PRO att normen i första hand ska halveras, i andra hand slopas helt, för att ge bättre följsamhet mellan pensioner och löner. Bättre grundskydd Garantipensionen är grundskyddet i pensionssystemet. Den har en basnivå som beräknas efter prisbasbeloppet. Basnivåerna skiljer sig åt mellan personer som är födda 1938 eller senare och dem som är födda tidigare. Det finns inga socialpolitiska skäl för den skillnaden. Alla har samma grundläggande behov. PRO anser därför att basnivån för dem som är födda 1937 eller tidigare ska gälla för alla. För att på ett bättre sätt ge pensionärerna kompensation för ökade priser bör garantipensionerna beräknas efter inkomstbasbeloppet i stället för prisbasbeloppet. Räkna upp sjukersättningen Sjukersättning, som tidigare kallades förtidspension, räknas upp årligen med hänsyn till den allmänna prisutvecklingen. Arbets skadelivräntor räknas upp enligt en delvis annan modell, som består av en kombination av ett särskilt inkomstprisindex och prisutvecklingen. PRO anser att sjukersättningen ska räknas upp enligt de regler som gäller för arbetsskadelivränta. Situationen för personer med arbetsskadelivränta och personer med sjukersättning är jämförbara i den 12
meningen att det i båda fallen gäller personer som har fått sin arbetsförmåga nedsatt, på grund av skada eller sjukdom, vid en ålder då de normalt skulle förvärvsarbeta. Bostadstillägg till alla som har rätt till det Boendekostnaderna stiger. Det gäller för alla grupper i samhället men kan bli särskilt betungande för pensionärer med låga inkomster. 80 procent av alla ålderspensionärer med bostadstillägg är kvinnor. Bostadstillägget till pensionärer är alltså en viktig jämställdhetsfråga, men det har inte höjts sedan 2007. PRO anser att bostadstillägget ska höjas till 100 procent av en månadskostnad på högst 6 200 kronor. Månadskostnaden ska sedan förändras i takt med boendekostnaderna, enligt konsumentprisindex. PRO ser med oro på försämringarna av bostadssituationen för äldre personer som bor i hyresrätt. Hyrorna marknadsanpassas och allt fler hyreslägenheter görs om till bostadsrätter. Detta medför ökade boendekostnader. Samma tendens märks i nybyggnationen. Det byggs fler bostadsrätter än hyreslägenheter, eftersom bostadsrätterna är mer lönsamma för byggföretagen. PRO kräver att det också i framtiden ska finnas tillgång till bra hyreslägenheter till rimliga kostnader. Många pensionärer söker inte bostadstillägg trots att de kan ha rätt till det. Pensionsmyndigheten har gjort ansträngningar för att förenkla ansökan om bostadstillägg. Det är positivt, men det räcker inte. Blanketten uppfattas som svår att fylla i. En översyn av pensionsmyndighetens beslut har också visat att en stor andel är felaktiga. Bostadstilläggen är en viktig samhällsinsats för de sämst ställda pensionärerna. Regeringen har det yttersta ansvaret för att myndigheten ser till att alla som har rätt till bostadstillägg också ska få det. Starkare finansiering av pensionssystemet För att säkerställa finansieringen av pensionssystemet måste avgiften höjas från nuvarande 16 procent till minst den nivå som gällde för det tidigare ATP-systemet. Dessutom ska de inkomster från ålderspensionsavgiften som ligger över det så kallade intjänandetaket också tillföras pensionssystemet. Det rör sig om ca 15 miljarder kronor, som idag går direkt in i statsbudgeten. 13
Den överföring på ca 260 miljarder kronor, som gjordes 1999-2001 från AP-fonden till staten, är ännu inte slutreglerad. PRO anser att överföringen ska omprövas för att stärka pensionssystemet. Slå ihop AP-fonderna Omorganisationen av AP-fonderna och ändringen av placeringsreglerna har inneburit en dramatisk ökning av kostnaderna för administration. Pensionssystemet ska bära sina egna kostnader, och eftersom administrationskostnaderna påverkar det ekonomiska resultatet och därmed pensionerna, är det viktigt att hålla dem så låga som möjligt. Sjätte AP-fonden har inte längre någon funktion i pensionssystemet. Den ska därför läggas ner och medlen föras över till de övriga fonderna. Dessa ska sedan slås samman, vilket skulle göra det möjligt att minska kostnaderna radikalt. Samtidigt är det nödvändigt med en grundlig översyn av fondens placeringspolicy. Risktagandet måste minska för att fonden ska bli mindre känslig för förändringar i den ekonomiska konjunkturen och för förändringar i valutakurserna. Allt i syfte att förbättra avkastningen och därmed pensionerna. Avveckla premiepensionssystemet Premiepensionssystemet i sin nuvarande form har varit ett misslyckande. Pensionssparandet är obligatoriskt men ger inte några garantier för det sparade kapitalet. Det stora antalet fonder gör systemet oöverskådligt också för tränade experter. Avkastningen har överlag varit låg och förvaltningskostnaderna höga. Intresset bland spararna för att byta fonder har varit minimalt. De som har gjort byten har i stor utsträckning köpt den tjänsten, och förvaltarna är nästan de enda som har tjänat på systemet. PRO anser att premiepensionssystemet ska avvecklas. Avgifterna ska i stället tillföras inkomstpensionssystemet. Lika skatt för lika inkomst Det nya pensionssystemet innebar bland annat att det särskilda grundavdraget för folkpensionärer avskaffades från och med 2003. All pension skulle beskattas som vanlig inkomst. Det var de fem partier som står bakom pensionsöverenskommelsen överens om. 14
Men överenskommelsen bröts genom det så kallade jobbskatteavdraget. Det första avdraget har följts av flera. Gemensamt för avdragen är att de bara är till för dem som förvärvsarbetar. Även om vissa skattelättnader har genomförts också för pensionsinkomster, har de hela tiden varit lägre än jobbskatteavdragen. En sådan skattepolitik innebär att inkomstklyftorna mellan generationerna fortsätter att öka. Jobbskatteavdraget är felaktigt och orättvist. Pension är uppskjuten lön och alltså ersättning för utfört arbete. Pensionärerna har under sin förvärvsaktiva tid avstått en del av sina arbetsinkomster till den kommande pensionen. Det är orimligt och orättvist att en person som har arbetat hela sitt liv och sedan dragit sig tillbaka från förvärvslivet ska betala högre skatt än en person som fortfarande förvärvsarbetar. Principen om lika skatt vid lika inkomst ska gälla alla, oavsett om man är anställd, rörelseidkare eller pensionär. Lika pension för gifta och ogifta Om två pensionärer är sammanboende och inte har eller har haft barn tillsammans påverkas inte pensionen. Om man däremot väljer att gifta sig så sänks garantipensionen för båda. PRO menar detta system är otidsenligt och bör avskaffas. Garantipensionen ska vara densamma oavsett civilstånd. PRO ska under perioden arbeta för att pension och arbetsinkomst beskattas lika, att bromsen, den automatiska balanseringen i det allmänna pensions systemet, slopas, att normen på 1,6 procent vid följsamhetsindexering av tilläggsoch inkomstpensioner halveras, att garantipensionens basnivå blir lika för alla och omräknas med inkomstbasbeloppet, att sjukersättningen beräknas enligt samma regler som gäller för arbetsskadelivränta, att bostadstillägget till pensionärer höjs till 100 procent av bostadskostnaden upp till 6 200 kronor per månad, och att denna månadskostnad justeras i takt med förändringen av boendekostnaderna, 15
att pensionsavgifter över intjänandetaket tillförs pensionssystemet, att den överföring av medel från AP-fonden till statsbudgeten som genomfördes 1999-2001 omprövas, att AP-fonderna slås samman till en fond, att premiepensionssystemet avvecklas och avgifterna överförs till inkomstpensionssystemet, att storleken på pensionen ska vara densamma oavsett civilstånd. Ett liv i hälsa De flesta äldre lever ett ganska gott och aktivt liv. En nybliven pensionär kan räkna med många aktiva år, som kan ge möjlighet att förverk liga önskningar som hon eller han tidigare inte har haft tid till. Samtidigt vet vi att ett gott liv i hälsa hänger nära samman med de sociala livsvillkoren. De stora sociala klyftorna bland äldre återspeglas i skillnader i ohälsa och tidig död. Ett övergripande mål för folkhälsopolitiken är därför att alla ska få samma förutsättningar att leva ett hälsosamt liv. En förutsättning för hälsa är att hälso- och sjukvården finns när man behöver den. Behovet av insatser från sjukvården ökar när man blir äldre. För PRO är det därför av betydelse att sjukvården tar de äldres sjukdomar på allvar. Äldre personer har ofta flera, sammansatta sjukdomar. För PRO är detta en viktig utgångspunkt för de krav vi ställer på hur sjukvården ska fungera. Det gäller att ha en helhetssyn, att göra rätt prioriteringar och att äldre ska prioriteras, att vården ska vara tillgänglig för äldre och att ingen ska kunna gå före i kön med hjälp av en tjockare plånbok. Reformer inom vården saknar ofta demokratisk förankring. Drivkrafter för förändringar är i stället ofta privata och kommersiella intressen. PRO har i sitt påverkansarbete en viktig roll som länk mellan medborgare och ansvariga politiker. Att den länken fungerar är särskilt viktigt för äldre med stora vårdbehov och i många fall en svag politisk röst. En levande demokrati inom hälso- och sjukvårdssektorn förutsätter att medborgarna kan utkräva samma politiska ansvar för all offentligt 16
finansierad vård, oavsett om den drivs i offentlig eller privat regi. Makten över vården får inte flyttas från demokratiskt valda organ till enskilda vårdbolags styrelserum. Landstingens/regionernas och kommunernas ansvar måste vara lika stort för all offentligt finansierad vård. PRO ska under perioden arbeta för en aktiv folkhälsopolitik med fokus på det som bidrar till god hälsa bland äldre, att hälso- och sjukvården ska utgå från en helhetssyn, där varje människa är en individ, inte summan av ett antal diagnoser, att denna helhetssyn även innefattar tandvård, att äldre människor med sammansatta sjukdomar ska få vård enligt den prioriteringsordning som riksdagen har beslutat, att särskilda äldrevårdsteam/äldrevårdscentraler med geriatrisk kompetens ska bildas för vård och omsorg av äldre med stora och sammansatta behov, att hälso- och sjukvården ska vara tillgänglig för alla, utan hänsyn till ålder eller ekonomi, att gränser mellan huvudmän inte får begränsa människors möjligheter till vård och omsorg. Mångfald och vinstintressen inom vård och omsorg Antalet alternativa utförare av vård och omsorg ökar inom landsting/ regioner och kommuner. De flesta av dessa utförare är privata företag, men det finns också stiftelser och företag som drivs av ideella organisationer eller kooperativ. Merparten av offentligt finansierad vård och omsorg ska ges i offentlig regi. PRO är inte avvisande till att andra utförare än kommuner och landsting/regioner ska få bedriva sjukvård och äldreomsorg. Mångfald kan också innebära stimulans och utveckling av en verksamhet. Men kommunen och landstinget/regionen får aldrig avhända sig sitt grundläggande ansvar. Kommunen ska alltid erbjuda hemtjänst och annan äldreomsorg i egen regi, och landstinget/ 17
regionen får aldrig lämna över mer än hälften av all sjukvård i privata händer. Det ska alltid finnas vårdcentraler och sjukhus som landstinget/regionen äger och driver. Finansiering ska kommunerna och landstingen/regionerna alltid svara för. Vinstintresse får aldrig styra utformningen av sjukvården och äldreomsorgen. Det innebär att privata utförare inte ska få diktera villkoren i den verksamhet de bedriver. Kommuner och landsting/regioner ska fastställa bestämda kvalitetskrav som alla utförare är skyldiga att följa. Riskkapitalbolag, med snabba vinster som överordnat intresse, passar över huvud taget inte som utförare inom vård eller omsorg. Inte heller företag som ägnar sig åt att föra över skattemedel till så kallade skatteparadis. PRO känner stor tveksamhet mot att vård och äldreomsorg ska kunna användas för att bygga upp enskilda individers förmögenheter. Vi menar därför att vinster från vård och omsorg i första hand ska återinvesteras i verksamheten. Insyn ska ske på samma villkor i de privata utförarnas verksamhet som i kommunernas och landstingens/regionernas. Det betyder bland annat att privatanställd personal ska garanteras samma meddelarfrihet som offentligt anställd personal. Alternativa utförare ska också omfattas av samma uppföljning och tillsyn som de offentliga. I avtalen med utförarna måste kontrollstationer läggas in, som gör det möjligt för en kommun eller ett landsting/en region att utan långa rättsliga processer avbryta verksamheter som inte uppfyller avtalade villkor. Reglerna för offentlig upphandling har inte stimulerat mångfald utan tvärtom bidragit till att ett fåtal stora vård- och omsorgsföretag kunnat konkurrera ut mindre företag och kooperativa utförare. För små lokala företag och kooperativ kan en upphandling vara på liv eller död och gälla den enda verksamhet de bedriver. De stora vårdkoncernerna finns över hela landet, och för dem är inte varje enskild upphandling lika viktig. Vi har därför fått se en utveckling mot att allt färre stora koncerner har fått en dominerande ställning inom vårdoch omsorgsområdet. Upphandling skapar ofta ryckighet och påverkar kvaliteten, till exempel när ett äldreboende ska tas över av en entreprenör från en annan. Vid de flesta upphandlingar får dessutom priset alltför stor betydelse. Många upphandlingar liknar gamla tiders fattigauktioner. 18
När kommuner och landsting/regioner erbjuder kundval och vårdval tillämpas inte traditionell upphandling. Det är inte landstinget eller kommunen som avgör vem som ska utföra insatserna utan den enskilde patienten eller brukaren. Enligt lagen om valfrihetssystem, LOV, ska utförare som ingår i dessa valsystem vara godkända eller certifierade av landstinget/regionen eller kommunen. När vårdval och kundval fungerar bra, gynnar det mångfald och ger större valfrihet. Men det är viktigt att landsting/regioner och kommuner har god kontroll över verksamheten. Det gäller såväl kvalitetskrav och insyn som möjligheter att styra etableringen och antalet utförare. Utan denna kontroll är risken stor att företagens vinstintressen får styra, inte minst när det gäller etablering av vårdcentraler. PRO anser att erfarenheterna av LOV är så oroande att lagen måste ifrågasättas. Kommuner och landsting/ regioner måste få större möjlighet att anpassa valfrihetssystemen efter lokala förhållanden för att garantera allas rätt till vård på lika villkor. PRO ska under perioden arbeta för att lagen om valfrihetssystem, LOV, ses över i grunden. En ny/ reviderad lag måste ge kommuner och landsting/regioner ökade möjligheter att besluta om den praktiska tillämpningen utifrån lokala förhållanden, att det regleras i lagen att placeringen av vårdcentraler ska styras utifrån behov, vård och omsorg i privat regi ska omfattas av samma kontroll och uppföljning som den offentligt drivna vården och omsorgen, kommuner och landsting/regioner inte ska få överlåta all sjukvård och äldreomsorg i privat regi, utan att det alltid ska finnas vårdcentraler och sjukhus i landstingens/regionernas ägo och hemtjänst som bedrivs av kommunerna, att privatanställd personal inom vård och omsorg ska garanteras samma meddelarskydd som offentligt anställd personal, att en översyn görs av lagen om offentlig upphandling, utifrån medborgarnas intressen. 19
Vård på lika villkor Hälso- och sjukvård ska ges på lika villkor och betalas efter förmåga, solidariskt över skattsedeln. Behoven ska styra, och de som är sjukast ska få vård först. Högkostnadsskyddens nivåer för hälso- och sjukvård samt läkemedel får inte vara så höga att de utgör hinder för någon som behöver vård eller läkemedel. Svensk sjukvård håller hög kvalitet. Det visar många internationella jämförelser. Utvecklingen inom hälso- och sjukvården går snabbt framåt. Nya behandlingsmetoder och läkemedel ger nya möjligheter, men samtidigt ökar kostnaderna. Fortsatt god sjukvård kräver ökade resurser. Därför bör en högre andel av BNP än idag gå till sjukvården. En höjning från dagens 9 procent till 10 procent skulle betyda mer än 30 friska miljarder till hälso- och sjukvården. Sedan 2007 är det enligt lag tillåtet för landsting och regioner att sälja och lägga ut sjukhus på entreprenad till företag som driver verksamheten med vinst. Inte ens akut- och universitetssjukhus är tryggade. För de privat drivna sjukhusen är det möjligt att ta emot både patienter med offentlig betalning och patienter med privat finansiering, till exempel via privata sjukförsäkringar. Det ökar risken för så kallade gräddfiler i vården, där de som betalar privat får vård först. Så skapas ett A- och ett B-lag i vården. PRO ser med stor oro på denna utveckling. PRO anser att de offentligt finansierade sjukhusen i första hand ska drivas offentligt eller av icke vinstdrivna privata vårdgivare. Sjukhus med en naturlig monopolställning utanför storstadsområdena ska, liksom universitets- eller regionsjukhus, alltid drivas i offentlig regi. PRO anser av samma skäl att öppenheten för alternativa vårdgivare inom vård och omsorg inte får leda till att stora kommersiella vårdbolag får en allt mer dominerande roll. PRO ska under perioden arbeta för att vården även i fortsättningen finansieras solidariskt och ges efter behov, att sjukvårdens andel av BNP ska öka, 20
att region- och universitetssjukhus ska behållas i offentlig ägo och drift, och att minst hälften av sjukhusen i varje landsting/region ska drivas i offentlig regi. Demenssjukdom Demenssjukdom är ett samlingsnamn för ett antal olika symtom som orsakas av hjärnskador. Alzheimers sjukdom är den största med två tredjedelar av de ca 150 000 demenssjuka i landet. Varje år insjuknar fler än 20 000 personer i någon demenssjukdom. Man räknar med att hälften av alla över 90 år lider av demens i någon form. Det är viktigt att de som drabbas så snart som möjligt får en diagnos och därmed möjlighet till adekvat behandling. Närstående som vårdar en dement person i hemmet måste få såväl utbildning som stöd och avlastning för att klara uppgiften. Personal som vårdar personer inom särskilt boende med inriktning på demens ska ha rätt kunskap och utbildning för sitt arbete. Det är också viktigt att det finns tillräckligt med personal för att stimulera och motverka en för snabb nedgång av den kognitiva förmågan hos patienter med demens. Forskningen om demenssjukdomar måste intensifieras för att utveckla såväl metoder för att ställa diagnos som behandlingsformer. Psykisk ohälsa hos äldre Depression och annan psykisk ohälsa drabbar många äldre, men uppmärksammas inte tillräckligt inom vården. Tyvärr är det dessutom många äldre som anser att besvären hör till det naturliga åldrandet och som känner skam för att söka hjälp. Det medför onödigt lidande, inte bara för de drabbade utan även för närstående. Det förekommer också att psykoser och depression förväxlas med demens. Statistik visar att personer över 65 år har den högsta självmordsfrekvensen av alla åldersgrupper. Varje år är det mellan 300 och 400 personer över 65 år som tar sitt liv. PRO har under flera år drivit frågan om psykisk ohälsa hos äldre, men väldigt lite har hänt. Fortfarande saknar närmare hälften av landstingen kompetens för äldre med psykisk ohälsa. Psykiska sjukdomar hos äldre är för det mesta behandlingsbara. Behandlingen är inte dyr, men den kräver kunskap om äldres speciella behov. Vården 21
måste ta hänsyn till att psykisk ohälsa hos äldre skiljer sig från den hos yngre. För att göra äldrepsykiatrin mer tillgänglig för dem som drabbas behöver psykiatrisk kompetens med kunskap om äldre knytas till vårdcentraler och till de äldrevårdsteam som byggs upp för att samordna vården och omsorgen av äldre med sammansatta behov. PRO ska under perioden arbeta för att den äldrepsykiatriska kompetensen byggs ut i vården och omsorgen, att de äldrevårdsteam som byggs upp för vård och omsorg av äldre med stora och sammansatta behov också får äldrepsykiatrisk kompetens, att all personal som arbetar med äldre ska få utbildning i äldrepsykiatri för att lära sig känna igen psykisk ohälsa hos äldre och kunna hantera den, att boenden för dementa ska ha en grundbemanning på minst tre anställda per nio boende under dagtid och minst en anställd per avdelning på natten. Palliativ vård Det ska vara allas rätt att i livets slutskede få stöd och hjälp utifrån de behov och önskemål varje enskild individ har. I fall där man inte kan föra sin egen talan, är det viktigt att anhöriga ges möjlighet, under förutsättning att den enskilde så medgivit, företräda personens vilja. För att kunna ge en vård och omsorg i livets slutskede, krävs multidisciplinära team med specialiserad palliativ kompetens, att tillgå efter den enskildes behov. Man ska ha rätt att få vård i sitt eget boende, inom hemsjukvården, inom institutionsvård eller dagvård. PRO ska under perioden arbeta för att multidisciplinära team med specialiserad palliativ kompetens ska finnas att tillgå, utifrån den enskildes behov. 22
Läkemedel på gott och ont Läkemedel är en viktig del i behandlingen av många sjukdomar. Rätt använda är läkemedel för många människor skillnaden mellan liv och död. Men det finns risker vid läkemedelsförskrivning och läkemedel får inte sällan en rakt motsatt effekt än den avsedda. 2010 förskrevs 10 eller fler läkemedel till 46,9 procent av dem som var över 80 år. I samma åldersgrupp fick 31,6 procent helt olämpliga läkemedel enligt Socialstyrelsens Indikationer för god läkemedelsterapi hos äldre. Siffrorna är medeltal för riket, med stora variationer mellan enskilda kommuner. Ett sätt att komma till rätta med en del av dessa problem och förbättra läkemedelsbehandlingen av multisjuka äldre, är att varje multisjuk patient får en läkare eller ett vårdteam med totalansvar för behandling och läkemedelsförskrivning. Kunskapen om äldres läkemedelsanvändning måste bli bättre, och forskningen om interaktioner av läkemedel hos äldre måste intensifieras. Det är nödvändigt för att motverka biverkningar till följd av felaktig ordination. Patienterna själva måste få bättre information om syftet med behandlingen och om läkemedlens användning och förväntade resultat. Systematiska läkemedelsgenomgångar ska genomföras minst en gång om året för att bidra till bättre hälsa och livskvalitet hos den enskilde multisjuka personen. Genomgångarna ska genomföras av den sjukvårds- och omsorgspersonal som finns runt den sjuke, i samarbete med apotekare eller farmaceut. Resultatet av genomgångarna kan innebära att läkemedel byts ut, doseringen justeras, eller att läkemedel helt enkelt sätts ut. Systematiska läkemedelsgenomgångar minskar behovet av sjukvård och bidrar till såväl mindre lidande för den enskilde som sänkta kostnader för samhället. Det behövs också tydligare information från förskrivare/apotekspersonal vid byte av läkemedel inom högkostnadsskyddet, för att undvika dubbel- eller felmedicinering för förskriven person. På sikt behövs en lagstiftning som garanterar alla över 75 år en systematisk genomgång av sin läkemedelsbehandling. Omregleringen av Apoteket AB har i vissa fall medfört problem med att få tag i förskrivna läkemedel, och den har inte lett till den sänkning av priserna som regeringen förutsåg i sin proposition om avregleringen. PRO kommer att noga följa utvecklingen av apoteks 23
näringen och aktivt driva frågor som kan komma upp genom otillfredsställande hantering/tillhandahållande av läkemedel från apotekens sida. PRO ska också bevaka att människor har tillgång till läkemedel i hela landet och inte bara i storstäder och tätorter. PRO ska under perioden arbeta för att alla över 75 år ska garanteras en systematisk genomgång av sin läkemedelsbehandling, att läkemedelsgenomgångar ska genomföras regelbundet, att noga följa utvecklingen av den avreglerade apoteksmarknaden, att varje patient med stora och sammansatta vårdbehov ska få en läkare eller ett vårdteam med totalansvar för behandling och läkemedelsförskrivning, bättre information om läkemedlens verkningar och biverkningar, att tillgängligheten när det gäller receptbelagd medicin blir bättre. Tandvård är hälsovård PRO har länge framhållit att tänderna är en del av kroppen och att tandhälsan är lika viktig som hälsan i övrigt. En bra tandhälsa har en förebyggande effekt i ett totalt sjukvårdsperspektiv eftersom många sjukdomar börjar i munhålan. Tandvården bör därför ingå i hälso- och sjukvården och föras in under högkostnadsskyddet. Sverige har en fri prissättning för tandvård. Varje tandläkare har rätt att bestämma vilken avgift som ska gälla för behandlingen. Den fria prissättningen har medfört ökade avgifter för tandvården. Resultatet av denna utveckling börjar bli synligt: Tandstatus är än en gång på väg att bli en klassfråga, när ekonomiskt svaga grupper får allt svårare att betala dyra tandläkarräkningar. Den tidigare tandvårdsförsäkringen för äldre har betytt att många fått råd att genomföra omfattande tandvårdsbehandlingar. Men kostnaderna kan i vissa fall bli mycket höga och svåra att klara för personer med låga pensioner. Sedan 2008 gäller ett nytt system för tandvårdsstöd som omfattar alla medborgare. PRO är kritiskt mot att tandvårdsförsäkringen inte omfattar alla tänder och anser att detta måste ändras. 24
Landstinget eller regionen ansvarar för att äldre i särskilda boenden eller äldre som får hemsjukvård erbjuds en avgiftsfri bedömning av munhälsan och individuell rådgivning. Landstingen/regionerna ska också svara för att dessa äldre erbjuds nödvändig tandvård. För den betalar patienterna samma avgift som inom den öppna hälso- och sjukvården. Landstingen/regionerna är tillsammans med kommunerna ansvariga för uppsökande tandvård inom den kommunala äldreomsorgen. Den verksamheten finansieras med särskilda statliga bidrag. Men stora delar av anslaget har aldrig betalats ut. Den uppsökande tandvården har inte alls fått den omfattning som det var tänkt. Många äldre går på så sätt miste om möjligheten att få en ordentlig genomgång av sin tandstatus, och risken är uppenbar att deras tandhälsa försämras. PRO anser att Socialstyrelsen ska göra en utvärdering av den förebyggande tandvården och föreslå riktlinjer för hur den ska förbättras. Högre krav måste ställas på att landsting/regioner och kommuner verkligen genomför den uppsökande verksamhet som de enligt lag är skyldiga att genomföra, och som de har statsbidrag för. Folktandvården har betytt mycket för att tandhälsan är mycket god i Sverige jämfört med andra länder. Folktandvårdens taxor har också varit styrande för ersättningar från tandvårdsförsäkringen. Det är angeläget att Folktandvården får vara kvar som en stor aktör inom tandvården. Den utförsäljning och avknoppning av Folktandvården som genomförs i många landsting är mycket olycklig. Den tvingar Folktandvården att ta ut högre priser för att klara sin verksamhet. De stora vinnarna i denna utveckling är de privata tandläkarna, som slipper Folktandvårdens prispress. Med stigande priser är det också nödvändigt att alla tandläkare som omfattas av tandvårdsförsäkringen erbjuder möjlighet till delbetalning. För många äldre med små inkomster kan det vara omöjligt att betala hela tandläkarräkningen direkt efter behandlingen. Det är inte bara av ekonomiska skäl viktigt att påminna om att tänderna är en del av kroppen. Problem med tänderna kan påverka andra delar av kroppen, och annan sjukdom kan påverka tandhälsan. En behandlande läkare kan behöva information om patientens tandstatus, och en tandläkare behöver veta om patienten behandlas för någon sjukdom som kan påverka tänderna. Ett gemensamt journalsystem för 25
sjukvården och tandvården skulle underlätta ett sådant informationsutbyte. PRO ska under perioden arbeta för att tandvården ska föras in under hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd, att landstingen/regionerna ska ta sitt ansvar för en uppsökande tandvård enligt gällande lagstiftning, att Folktandvården även i fortsättningen ska drivas i offentlig regi, att Folktandvården ska garantera en god kvalitet och fungera som prispress på de privata tandläkarna, att tandvårdsförsäkringen ska omfatta samtliga tänder, möjlighet till delbetalning hos alla tandläkare som omfattas av tandvårdsförsäkringen, att Socialstyrelsen ska göra en utvärdering av den förebyggande tandvården, att ett gemensamt journalsystem ska byggas upp för sjukvården och tandvården. Trygg kontakt med vården Äldre personer behöver, precis som yngre, tillgång till hälsoundersökningar för att i ett tidigt stadium kunna förebygga begynnande sjukdomar. Här krävs gerontologisk kunskap såväl som geriatrisk kompetens. Detta kan ske i Äldrevårdscentraler med samma uppdrag som företagshälsovården för den yrkesverksamme. Den hälso- och sjukvård som äldre ofta behöver ska vara lättillgänglig. Därför är vårdcentralerna viktiga. En vårdcentral ska ha tillgång till olika personalgrupper: läkare, sjuksköterskor, psykologer, sjukgymnaster med flera. Många äldre har flera sjukdomar samtidigt och tvingas därför träffa ett stort antal läkare och annan vårdpersonal på olika platser. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen har alla som vill rätt till en fast läkarkontakt. Men det fungerar inte överallt, eftersom det råder brist på allmänläkare i vissa delar av landet. Vid en del vårdcentraler 26
går verksamheten runt med hjälp av vikarierande läkare, så kallade stafett läkare, eftersom det är omöjligt att besätta de fasta läkartjänsterna. Redan idag råder brist på läkare, och den bristen riskerar att bli större i framtiden. Statsmakterna måste därför se till att utöka läkarutbildningen. Särskilt viktiga områden för äldre är utbildningen av geriatriker, psykiatriker och allmänläkare. En annan viktig uppgift för samhället är att tillgodose behovet av läkare i glesbygden. För att klara detta krävs både styr- och stimulansmedel. Numera finns en nationell vårdgaranti, som ska gälla lika för alla. Enligt den ska patienten komma i kontakt med vården samma dag hon eller han tar kontakt och få träffa en läkare inom sju dagar. Om det egna landstinget inte kan ge vård inom den garanterade tiden, ska patienten erbjudas vård i ett annat landsting. Akut vård ska naturligtvis ges omedel bart. Vårdgarantin ska följas, och PRO menar att den måste skärpas så att väntetiderna begränsas. Äldres rätt till en fast kontakt med läkare och distriktssköterska vid sin vårdcentral måste stärkas. På sikt bör de som vill kunna erbjudas en fast kontakt med geriatrisk kompetens, det vill säga specialkunskaper om äldres sjukdomar. Men det kräver mer sådan kompetens. Idag utbildas alldeles för få geriatriker. Ett sätt att möta behovet kan vara att underlätta vidareutbildning från andra specialiteter. Som en första insats bör allmänläkare och distriktssköterskor ges möjlighet att vidareutbilda sig i sjukvård för äldre. Inom akutsjukvården finns stora brister när det gäller att ta hand om äldre med stora och sammansatta vårdbehov. Personalen inom akutsjukvården måste därför få bättre kunskap om denna patientgrupp. PRO ska under perioden arbeta för att vårdgarantin ska följas och vårdköerna arbetas bort, samt att väntetiderna enligt vårdgarantin successivt ska förkortas, att den som är i behov av akut vård ska få den omedelbart, att vårdcentraler och hälsocentraler ska ha ett brett uppdrag och klara primärvårdens uppgifter, att resurser ska avsättas för att attrahera fler läkare att välja geriatrisk specialitet, 27
att mer geriatrik ska ingå i grundutbildningen för både läkare och övrig vårdpersonal, att primärvårdens specialister i allmänmedicin ska få kompletterande utbildning i geriatrik, att utbildningen av läkare och annan medicinsk personal ska utökas för att motsvara behoven, att stafettläkare ska vara ett undantag och inte en regel, att det inrättas Äldrevårdscentraler i landets kommuner. Helhetssyn och samverkan Alltför ofta skrivs äldre ut från den slutna sjukvården utan att det finns ett väl fungerande omhändertagande från kommunens eller primärvårdens sida. Kommunen eller primärvården måste kunna garantera att den enskilde får de insatser hon eller han behöver. Äldre personer som skrivs ut från den slutna sjukvården bör därför få tillgång till ett tvärprofessionellt team som är anpassat efter den enskildes behov av vård och omsorg. En person ska vara huvudansvarig i teamet. Vem det ska vara ska bestämmas av den enskilde brukaren i samråd med de yrkesgrupper som ingår i teamet. Vid utskrivningen ska en vård- och rehabiliteringsplan upprättas mellan den enskilde vård- och omsorgstagaren och teamet som tar över ansvaret från den slutna vården. För att skapa förutsättningar för en god hemsjukvård är det nödvändigt att den samordnas med kommunens omsorg, med kommunen som huvudman. I hälften av länen har ansvaret för hemsjukvården förts över till kommunerna, och i övriga län utreder eller förbereder man en sådan överföring. (En nyligen avslutad utredning förordar att hemsjukvården ska vara en kommunal uppgift.) PRO delar uppfattningen att kommunerna ska ha ansvar för hemsjukvården. I de län där man ännu inte överfört verksamheten har man två olika organisationer som svarar för vården och omsorgen om äldre som vårdas hemma. Det kan innebära att den enskilde får många besök av olika personal. De olika personalgrupperna vet ofta för lite om varandras insatser. Landstingen/regionerna ska fortsatt vara huvudmän för avancerad sjukvård i hemmet, ASIH, och den palliativa vården. 28
För en god hemsjukvård krävs också fler anställda distriktssköterskor och äldrevårdssjuksköterskor. Vården och omsorgen för äldre regleras av två lagar Socialtjänstlagen och Hälso- och sjukvårdslagen. Genom att de båda lagarna är konstruerade på olika sätt har det skapats två olika kulturer och arbetssätt inom kommuner och landsting/regioner. Socialtjänstlagen ger den enskilde en viss lagstadgad rätt till insatser, medan utrymmet för flexibla lösningar blir mindre. Ofta krävs formella beslut för insatserna. Hälso- och sjukvårdslagen är mindre reglerad och ger större utrymme för ett arbetssätt där insatserna bestäms av den aktuella situationen, utan formella beslut. Dagens lagstiftning skapar svårigheter för god samverkan inom vården och omsorgen för äldre. Enligt PRO krävs i stället en lagstiftning som utgår från en helhetssyn på människan, där medicinska och sociala insatser ses i ett sammanhang. Det kan finnas olika sätt att lösa detta lagtekniskt, men ett sätt är att slå samman Hälso- och Sjukvårdslagen och Socialtjänstlagen till en ny lag om vård och omsorg för äldre. PRO ska under perioden arbeta för att särskilda äldrevårdsteam med geriatrisk kompetens ska bildas för vård och omsorg av multisjuka äldre med ansvar för att samordna alla vårdinsatser, oavsett om de ges av landstinget/regionen eller kommunen, att stärka samverkan mellan kommuner och landsting/regioner så att vården för äldre är sammanhållen, även om den ges av olika huvudmän, att kommunen ska bli huvudman för hemsjukvården, ett gemensamt högkostnadsskydd som omfattar all medicinsk behandling, oavsett utförare och huvudman, att vårdplaneringen vid utskrivning från sluten sjukvård alltid ska omfatta nödvändiga insatser från primärvård och äldreomsorg, att rehabilitering som ingår i vårdkedjan ska erbjudas inom äldreomsorgen enligt de enskildas behov, att delar av Hälso- och sjukvårdslagen och Socialtjänstlagen slås samman till en ny lag om vård och omsorg för äldre. 29
Det fria vårdvalet Det fria vårdvalet i primärvården kan stimulera till bättre kvalitet och bättre kontinuitet inom vården. Detta är speciellt viktigt för patienter med begränsad rörlighet och sjukdomar som kräver regelbunden kontakt med läkare eller annan kvalificerad sjukvårdspersonal. Samtidigt finns risker med ett sådant system. Om landstingen/regionerna inte styr var verksamheterna ska etableras, är risken uppenbar att vissa områden får en kraftigt försämrad öppenvård, medan andra områden får ett överflöd av vårdcentraler. De senaste åren har vi sett hur glesbygd och socialt utsatta områden drabbats av denna utveckling. Den förebyggande vården kan bli lidande när vårdgivarna konkurrerar om enskilda patienter, eftersom förebyggande insatser tar resurser från patientkontakterna. Risken är stor att vårdgivare försöker välja bort patienter som inte betraktas som lönsamma. I stället prioriterar de patienter som inte kräver lång tid och stora resurser. De som drabbas blir då äldre med många sjukdomar, kroniskt sjuka, psykiskt sjuka och invandrare med språkproblem. För äldre med stora vårdbehov är närheten till vård viktigare än rätten att välja, men valfriheten kan stärka en äldre patients ställning. För att vårdvalet ska fungera bra för äldre vårdtagare måste vissa villkor vara uppfyllda. PRO vill lyfta fram följande krav: Det måste vara nära till läkare och annan kvalificerad vårdpersonal, inklusive goda möjligheter till hemsjukvård. Många sjuka äldre har svårt att ta sig till vårdcentralen. Läkare och annan sjukvårdspersonal måste därför göra hembesök, och ersättningarna ska stimulera detta. Mer geriatrisk kompetens måste föras ut till primärvården. Kompletterande utbildning bör erbjudas allmänläkare, sjuksköterskor och annan personal på vårdcentralerna. Vårdcentraler eller vårdenheter måste ha ett brett uppdrag och klara primärvårdens uppgifter. Etableringen av vården ska planeras demokratiskt, med utgångspunkt från var behoven finns. Vårdgivarna ska betalas av landstingen/regionerna helt eller delvis genom fasta ersättningar för det antal personer som är listade och 30