BESKRIVNING AV FÅGELFAUNAN FÖRBIFART LINDERÖD OCH SÄTARÖD - VÄ UNDERLAG FÖR ARBETSPLANER PÅ UPPDRAG AV TRAFIKVERKET OCH ATKINS SVERIGE AB 2012-10-01
Naturcentrum AB, 2012 Strandtorget 3, 444 30 Stenungsund Tel. 0303-726160 ncab@naturcentrum.se Ansvarig handläggare Andreas Malmqvist Tel. 046-530 45 andreas.malmqvist@naturcentrum.se Rapportförfattare Jens Morin Naturcentrum AB Övrig personal: Johan Sandström/Naturcentrum AB Per Ingvarsson/Naturcentrum AB Uppdragsgivare Atkins Sverige AB och Trafikverket Kartmaterial Tillhandahållet av uppdragsgivaren Omslagsfoto Bivråk, adult hane Jens Morin Naturcentrum AB 2 (16)
Innehåll INNEHÅLL... 3 SAMMANFATTNING... 4 INLEDNING... 5 SYFTE... 5 Utredningens syfte... 5 METODIK... 5 Insamling av befintlig information... 5 Fältinventering... 5 UTREDNINGSOMRÅDE... 6 OMRÅDESBESKRIVNING... 6 RESULTAT... 6 ARTREDOVISNING- RÖDLISTADE ARTER... 8 Sånglärka (NT)... 8 Bivråk (VU)... 8 Storspov (VU)... 9 Mindre hackspett (NT)... 9 Vaktel (NT)... 9 Rapphöna (NT)... 10 Sydlig gulärla (VU)... 10 Hämpling (VU)... 11 Nattskärra (NT)... 11 Kungsfiskare (VU)... 11 Tornseglare (NT)... 12 ARTER UTPEKADE I EU:S FÅGELDIREKTIV (EJ RÖDLISTADE)... 12 Glada... 12 Törnskata... 13 Spillkråka... 13 Trädlärka... 13 ÖVRIGA NATURVÅRDSINTRESSANTA ARTER... 13 Stenskvätta... 14 Rödbena... 14 ÖVERSIKTLIG BEDÖMNING... 14 REFERENSER... 15 3 (16)
Sammanfattning E22 Linderöd-Vä - Fågel Den undersökta vägkorridoren mellan Linderöd och Vä hyser att antal hänsynskrävande fågelarter. Områdets karaktär med småskaligt jordbruk med betydande inslag av lövskogsdungar i västra delen via Linderödsåsens sluttning med artrika betesmarker och lövskogar till öppnare och mer öppna sandiga marker ger en mycket stor variation och därmed underlag för en stor artdiversitet av fåglar såväl som andra organismgrupper vilket är speciellt även i ett nationellt perspektiv. Förekomsten av betesmarker med lång kontinuitet och med både sandig och kalkrik jordmån ger också speciellt goda förutsättningar för ett rikt växt och insektsliv som i sin tur ger förutsättningar för flera känsliga fågelarter. Det småskaliga med huvudsakligen öppna odlingslandskapet som finns främst öster om Vramsån uppvisar på flera platser täta populationer av odlingslandskapets fågelarter. Till dessa hör bland annat sånglärka, stenskvätta, glada och sydlig gulärla. Vramsån som är ett nationellt särskilt värdefullt vattendrag passerar genom korridoren och tillför potential för vissa fågelarter knutna till strömmande vatten och/eller strandskogar med lång kontinuitet. Skogsmiljöer med höga värden för fågellivet finns primärt väster om Vramsån med inslag av äldre ädellövskog och sumpskogar samt mer i form av dungar med lövträd. Bland känsliga fågelarter knutna till dessa miljöer konstateras mindre hackspett och bivråk förekomma i området. 4 (16)
Inledning På uppdrag av Atkins Sverige AB och Trafikverket har Naturcentrum AB sammanställt uppgifter och genomfört kompletterande inventeringar av fåglar utmed den föreslagna nya sträckningen av E22 mellan Linderöd och Vä. Syfte Utredningens syfte Syftet med utredningen är att ta fram underlag för och bedöma vilka hänsynskrävande arter som förekommer inom området. Utredningen ger också en översiktlig bild av hur vanliga de olika hänsynskrävande arterna är inom området. Förutom de arter som särskilt är utpekade i EU:s fågeldirektiv eller är upptagna i den nationella rödlistan (Gärdenfors 2010) redovisas även vissa ytterligare arter som bedöms vara särskilt intressanta lokalt eller som på annat sätt är naturvårdsintressanta. Metodik Insamling av befintlig information Information om fågelobservationer i undersökningsområdet har inhämtats genom beställning ur Artdatabankens databas den 7 februari 2011. Uttag av alla observationer av arter som är rödlistade eller skyddsklassade har beställts. För särskilt naturvårdsintressanta arter har även observationer eftersökts i Artdatabankens internetbaserade rapporttjänst Svalan. Fältinventering Fågelobservationer har gjorts löpande under naturvärdesinventering under perioden maj-augusti 2012. Kompletterande inventeringar har genomförts den 20-21 juni i den västra delen av området samt den 29 juni i den östra delen av området. Fätinventering har planerats till tillfällen med gynnsam väderlek och vid samtliga tillfällen var vädret mestadels soligt med måttliga vindar. Ingen inventering har gjorts nattetid vilket gör att exempelvis ugglor, nattskärra och en del nattsångare inte observerats. Riktad fågelinventering har planerats utifrån resultat av naturvärdesinventeringar och optimerats för att ge ett bättre underlag för bedömning av förekomst för de hänsynskrävande arter som bedömts kunna förekomma i området. Särskild fokus har lagts på spaning av rovfåglar där flera arter är lätta att förbise vid naturvärdesinventering/fotvandring. I övrigt har prioriterats områden med särskild potential får hänsynskrävande fågelarter som t ex naturbetesmarker, fuktiga marker och skogsområden med inslag av död ved. Dock har riktad fågelinventering inte kunnat utföras förrän i juni månad vilket begränsat förutsättningarna att observera vissa arter och i synnerhet att bedöma mer exakt var de häckar. Varje del av området har endast fältinventerats vid ett tillfälle vilket medför vissa begränsningar särskilt i möjligheten att bedöma lokala förekomster av de olika arterna. Det konstateras exempelvis att det lite svårtillgängliga området norr om Bertebäcken nordväst om Tollarp är ett område som förefaller underrepresenterat i un- 5 (16)
derlaget för flera arter. Detta beror sannolikt på att området genomströvades i sämre väder vid naturvärdesinventeringen och inte hann besökas mer än kortvarigt senare. Utredningsområde Området som undersökts utgörs av den markerade vägkorridor som tillhandahållits av beställaren (figur 1). Figur 1: Översiktskarta över undersökningsområdet Områdesbeskrivning Vägkorridoren sträcker sig genom ett område med skiftande förutsättningar i såväl geologi och topografi som hydrologi. Markanvändningen går från primärt skogsproduktion i väster till helt jordbruksdominerat i öster. I öster finns i skogsmarken inslag av näringsfattiga torra såväl som friska och fuktiga betesmarker liksom en del mindre åkerlappar som primärt nyttjas för vallodling. Både granskog och bokskog finns i denna del. Öster om Linderöd och nedför Linderödsåsens sluttning blir marken bitvis rikare, kalkhaltigare och här finns inslag av rika lövskogspartier och bitvis mycket artrika betesmarker med lång hävdkontinuitet. Mot öster ökar också andelen intensivt brukad bördig åkermark. Längst i öster är landskapet i huvudsak öppet och åkermark dominerar. Även här finns inslag av artrika naturbetesmarker med lång kontinuitet och här är marken huvudsakligen sandig. I större delen av området finns ett rikt inslag av stenmurar även om de i den östra delen ofta är beskuggade. Många av betesmarkerna innehåller blommande och bärande träd och buskar. Resultat Totalt har 15 fågelarter som är rödlistade eller listade i EU:s fågeldirektiv bilaga 1 bedömts som sannolikt häckande inom utredningsområdet (tabell 1). Utöver dessa har storspov (VU) noterats tillfälligt under häckningstid samt som förbiflygande och kan potentiellt häcka inom området vissa år. Silltrut (NT) och gråtrut (NT) har noterats som rastande på olika platser men häckar inte inom området eller utnyttjar det 6 (16)
mer än tillfälligt utanför häckningstid. Övriga arter som noterats under inventeringen redovisas i tabell 2. Tabell 1. Särskilt hänsynskrävande fågelarter (rödlistade, eller utpekade i EU:s fågeldirektiv) där observationer gjorts som indikerar häckning inom vägkorridoren/utredningsområdet. Gulmarkerade arter har inte observerats under inventeringen utan kunskapen baseras på uppgifter från Artportalen. Art Rödlista Fågeldirektivet Sånglärka NT Tornseglare NT Hämpling VU Vaktel NT Spillkråka X Mindre hackspett NT Törnskata X Trädlärka X Röd glada X Rapphöna NT Bivråk VU X Sydlig gulärla (M. f. flava) VU Trädlärka X Nattskärra NT Kungsfiskare VU X 7 (16)
Artredovisning- rödlistade arter Sånglärka (NT) Sånglärkan är knuten till åkerlandskapet men är samtidigt beroende av tillgång till kantzoner, trädor eller små impediment som inte brukas intensivt. Områdets östra del innehåller rikligt med miljöer som är lämpliga för arten medan de saknas nästan helt i den västligaste delen. Trenden att arten minskar drastiskt särskilt i gränszonen mot skogsdominerade områden med småbrutna odlingsmarker avspeglas tydligt även i nationell miljöövervakning. Förekomst redovisas på figur 2 och grundar sig på observationer gjorda både under naturvärdesinventering och riktad fågelinventering under maj-juni 2012. Punkterna anger inte säkra häckningar utan sannolika revir. Figur 2: Observationer av sånglärka som indikerar häckning, ofta sjungande, revirhävdande fåglar. Även observationer i direkt anslutning till vägkorridoren är inkluderade. Bivråk (VU) Bivråken häckar främst i rikare uppväxta lövskogsmiljöer och gynnas av rik tillgång på insekter. Från övervintringsplatser i Afrika återkommer de häckande bivråkarna till reviret i maj, inom vilket exakt boplats kan skifta år från år. Bivråken har, i synnerhet efter äggen kläckts, mycket stora födorevir. Särskilt eftersök har genomförts i hela utredningsområdet genom spaning från platser med god överblick den 20-21 samt 29 juni. Spelflygande fåglar noterades på flera platser vilket tillsammans med observationer under naturvärdesinventeringen legat till grund för markering av 5 områden på figur 3 som visar uppskattat läge för bivråksrevir. En observation finns även från 2010 under häckningstid från Vä-Mosslunda utmark i områdets östligaste del men inga observatiner gjordes vid inventeringstillfällena i detta område. Strax norr om Linderöd samt ned mot Bjära har observationer gjorts vid inventeringstillfällena men dessa områden har bedömts ligga för långt från vägkorridoren för att vara relevant. Man kan konstatera att främst den centrala och västra delen av området har synnerligen lämpliga förutsättningar för arten med inslag av rika lövskogar och tillgång till insektsrika betesmarker och hyggen. 8 (16)
Figur 3: Bedömda lägen för bivråksrevir utifrån observerad spelflykt markerat med gröna cirklar med 1 km diameter. Utredningsområdet är markerat med lila begränsningslinje. Endast revir som bedöms beröra utredningsområdet har inkluderats. Storspov (VU) Storspov är knuten till hävdad mark belägen nära vatten och gärna fuktig. Arten kräver stora öppna ytor av gräsmark och har minskat påtagligt i Sverige de senaste decennierna. Endast en observation har gjorts under häckningstid i områdets östra del nära Adamsberg (figur 4). Inga observationer som i övrigt indikerar häckning har gjorts. Mindre hackspett (NT) På två platser nära Sätaröd noterades två olika individer under fågelinventering den 20 juni (figur 4). Mindre hackspett kräver tillgång på lövskog med död ved och inslag av al behöver finnas i födosöksreviret. Spår av födosökande mindre hackspett har även noterats vid naturvärdesinventering i flera områden. Eftersök av fåglar i juni kan inte förväntas ge en helt representativ bild av förekomsten av mindre hackspett. Arten kräver dock en typ av biotop, lövskog och helst lövsumpskog med död ved, som även lyfts fram i naturvärdesinventeringen. Förekomsten bedöms därmed säkrast genom att även titta på var dessa miljöer finns exempelvis i skogarna väster om Vramsån. Vaktel (NT) Spelande vaktel noterades den 29 juni vid Björka (figur 4) och rapporter finns även från tidigare år från området kring Vä (dock utanför vägkorridoren). Vakteln är sällsynt med generellt på viss frammarsch i Sverige. Den kräver öppna gräsmarker och missgynnas liksom exempelvis rapphöna av tidig maskinell slåtter, användande av bekämpningsmedel samt förlust av småbiotoper som kantzoner kring stenmurar, åkerholmar etc. Arten häckar sannolikt regelbundet i området, men det är okänt om just årets spelplats är särskilt väl frekventerad. 9 (16)
E22 Linderöd-Vä - Fågel Rapphöna (NT) 1 par rapphöna noterades i maj söder om Brearöd (figur 4). Arten är likt vaktel beroende av öppna odlingsmarker men missgynnas av alltför rationellt jordbruk. Rapphöna häckar sannolikt årligen främst i vägkorridorens östligaste delar där goda förutsättningar finns för arten. Figur 4: Fynd under häckningstid av de rödlistade arterna storspov, mindre hackspett, vaktel och rapphöna. Sydlig gulärla (VU) Gulärla av den ras som häckar i sydsverige (Motacilla flava flava) är knuten primärt till fuktiga hävdade marker och förekommer särskilt vid strandängar runt vattendrag, sjöar eller utmed kusten. I Skåne utnyttjar den dock i hög grad även åkerlandskapet, i synnerhet där det finns inslag av öppna diken och småvatten. Rasen har noterats på flera platser, främst i vägkorridorens östra del (figur 5) där flera lämpliga miljöer finns för arten. Ett bra exempel på lämplig biotop är den bitvis fuktiga naturbetesmarken sydost Tings Nöbbelöv. Figur 5: Fynd under häckningstid av sydlig gulärla. Vanligast är arten i odlingslandskapet från Tings Nöbbelöv och österut. 10 (16)
Hämpling (VU) Hämpling är noterad ganska spritt inom vägkorridoren med en viss tyngdpunkt mot de östra delarna där flera solbelysta buskrika naturbetesmarker finns som är perfekt biotop för arten. Hämplingen finns främst i kulturlandskapet och förutom i naturbetesmarker häckar den även i trädgårdar, granplanteringar och skogsbryn som ligger i anslutning till jordbruksmark. Den flyger ibland rätt långa sträckor även under häckningstid för att söka föda till ungarna. Observationerna som redovisas på figur 6 är samtliga observationer som gjorts under maj-juni. Observationer som, av de markerade på figur 6, mer tydligt indikerar häckning (sjungande hanar eller fåglar i häckningsbestyr) har gjorts vid Spångarp, Sätaröd samt strax norr om Rya och på flera platser öster därom. Avsaknad av observationer i området nord-nordost om Tollarp bedöms främst bero på att mindre tid tillbringats i lämpliga miljöer här vid fågelinventeringarna. Med utgångspunkt från inventeringen kan konstateras att hämpling förekommer relativt spritt i området om än något mer lokalt och sparsamt i den östra delen. Den splittrade bilden är sannolikt förstärkt av att hämplingarna vid inventeringstiden kan ha fått ut flygga ungar och kan påträffas långt från häckningsplatsen. Figur 6: Fynd under häckningstid av Hämpling. Arten är spridd i området men bilden kan vara något missvisande då arten under inventeringsperioden kan flytta sig ganska långt från häckplatserna. Viktigaste häckmiljöer är buskrika men solbelysta naturbetesmarker. Nattskärra (NT) Nattskärran häckar i Sverige särskilt på glesa tallhedar och tallåsar samt i anslutning till hyggen med frötallar. En observation finns inom området det senaste decenniet från 2002 vid avfarten mot Torastorp söder om Linderöd. Främst finns annars tallskog och god potential för arten i områdets östligaste del. Fältbesök har inte gjorts nattetid under juni vilket krävs för att inventera arten. Nattskärran är relativt snabb på att utnyttja förändringar i miljön och nyttjar exempelvis kalhyggen. Kungsfiskare (VU) Kungsfiskaren häckar i branta strandbrinkar eller exempelvis rotvältor eller liknande platser dör gångar och bohåla kan grävas ut. Arten är knuten till vattendrag där goda fiskeförutsättningar finns. Bestånden varierar kraftigt mellan åren och antalen går ned 11 (16)
efter hårda vintrar i Europa. Kungsfiskare observeras närmast årligen i eller nära vägkorridoren, främst utmed Vramsån (Artportalen, svalan). Det bedöms finnas goda häckningsförutsättningar för kungsfiskare både kring Vramsån och Tjörningabäcken. Arten har dock inte observerats vid fältinventering och bedöms inte häckat i eller i direkt anslutning till området under 2012 som allmänt varit ett dåligt år för arten. Tornseglare (NT) Arten utnyttjar i södra Sverige främst utrymme under storkupiga taktegelpannor och andra håligheter och nischer i byggnader som boplatser. Den missgynnas exempelvis av ändrade takläggningstekniker som ger mindre utrymmen för den. Tornseglare förekommer spritt i området. Det finns goda häckningsmiljöer i anslutning till bebyggelse liksom goda födosöksmiljöer i det varierade landskapet. Äldre bebyggelse ger generellt bättre boplatsmöjligheter. Inget område kan särskilt pekas ut som särskilt viktigt för arten. Arter utpekade i EU:s fågeldirektiv (ej rödlistade) Nedanstående arter har bedömts sannolikt häcka inom eller i nära anslutning till vägkorridoren. Utöver dessa har brun kärrhök noterats i områdets östligaste del och arten utnyttjar sannolikt områdets odlingsmarker för födosök åtminstone under sträcktid. Glada Glada häckar i stora delar av Skåne numera tämligen allmänt. Den förekommer från ren jordbruksbygd till nästan helt skogsdominerade områden så länge visst inslag av öppen mark förekommer. Inslag av större lövträd, gärna dungar krävs för häckning. I ett europeiskt perspektiv är gladan förhållandevis betydligt mer hotad. Det aktuella området berörs av många revir av glada. Figur 7 visar observationer av mer eller mindre stationära fåglar, en eller flera, och kan ses som indikation på antal revir som sannolikt berör området. Arten är alltså väl spridd inom vägkorridoren som överlag hyser miljöer väl lämpade för arten. Figur 7: Noteringar av stationära glador under häckningstid. Markeringarna i öster bedöms mer tillförlitligt ange olika revir eftersom häckningsmöjligheter där begränsas till spridda dungar. Arten är dock väl spridd i hela vägkorridoren. 12 (16)
Törnskata Törnskatan missgynnas genom exempelvis igenplantering av buskrika betesmarker och minskande antal småbiotoper i odlingslandskapet. Den drar dock ofta nytta av hyggen och är inte utpräglat knuten till hävdade miljöer. Arten är noterad ganska spritt inom vägkorridoren (figur 8) Spillkråka Arten är mest utbredd i barrskog eller blandskog och kräver grövre träd för boplatser men är inte som många andra hackspettar lika beroende av tillgång till död ved. Den är inom vägkorridoren observerad på två platser under häckningstid, den ena ett skogsområde nära Vramsån och den andra en talldunge söder om Björka där ett par uppehöll sig den 29 juni (figur 8). Då övriga hänsynskrävande arter generellt har andra biotopkrav har barr och blandskogsmiljöerna i områdets västra del nedprioriterats vid besöksplaneringen. Arten är därmed sannolikt vanligare än vad inventeringsresultatet visar. Trädlärka Trädlärka förekommer typiskt på magra sandiga och åtminstone delvis öppna hedmarker, ofta med inslag av tall. Vuxna fåglar som matade unge noterades vid inventeringen nära grustäkt norr om Adamsberg i lämplig miljö (figur 8). Figur 8: Fynd under häckningstid av de förekommande arter som endast är upptagna i EU:s fågeldirektiv, spillkråka, trädlärka och törnskata. Övriga naturvårdsintressanta arter Det finns en rad arter som i olika sammanhang och i olika områden kan vara värdefullt att beskriva men i denna utredning redovisas primärt arter som är utpekade i laglig mening som särskilt hänsynskrävande. Förutom dessa redovisas här två arter som väl illustrerar förekomst av miljöer som är viktiga för flera andra arter. En artlista på vilka arter som noterats under fältinventeringen återfinns i tabell 2. Här redovisas dock inte arter som registrerats i artportalen då utsökning av alla arter i ett så här stort område inte låter sig göras i dagsläget. 13 (16)
Stenskvätta I södra Sverige förekommer stenskvättan i inlandet primärt i anslutning till stenmurar. Den är därmed en god indikator på odlingsmarker rika på småbiotoper som gynnar en rad andra arter, inte bara fåglar. Förekomsten av stenskvättor täcks normalt väl in vid fotvandring i maj då de är lätta att observera och engagerat bevakar sina revir. Förekomsten av stenskvättor visas på figur 9 och sammanfaller som synes väl med de viktigaste områdena för flera andra arter (figur 10). Figur 9: Fynd indikerande häckning av stenskvätta. Ansamlingen SO Tings Nöbbelöv är särskilt anmärkningsvärd med ca 6 par i ett begränsat område. Rödbena Hävdade eller åtminstone öppet belägna våtmarker gynnar rödbenan som tack vare att den fortfarande är ganska vanlig blir en lättobserverad indikator på miljöer som ofta gynnar en lång rad andra arter, såväl fåglar som insekter och groddjur. Rödbena är endast observerad i den fuktiga naturbetesmarken med inslag av småvatten sydost om Tings Nöbbelöv (figur 10). Översiktlig bedömning Underlaget efter fältinventeringarna visar att inom vägkorridoren är det flest hänsynskrävande fågelarter som är knutna till odlingslandskapet vilket illustreras på figur 10. Vissa arter, som hämpling och törnskata förekommer även i halvöppna miljöer och hämplig även ibland i samhällen och dessa är därför inte med i figur 10. Naturbetesmarker och odlingsmarker med rikt inslag av småbiotoper som stenmurar och småvatten bedöms vara den miljön i området som i ett nationellt perspektiv är viktigast för fågellivet med utgångspunkt från de arter som är särskilt skyddade. Sumpskogar med inslag av död ved är särskilt viktiga miljöer för mindre hackspett. För glada är det värdefullt med spridda dungar med äldre lövträd i odlingslandskapet (ofta i anslutning till gårdar). I övrigt sammanfaller de skogliga värdena för fåglarna normalt väl med bedömningarna i naturvärdesinventeringen. Arter särskilt knutna till rinnande vatten har inom vägkorridoren goda förutsättningar främst kring Vramsån och Tjörningabäcken. Förutom kungsfiskare (VU) förekommer strömstare (noterad under häckningstid i Lindebäcks nedströms delar) och fors- 14 (16)
ärla utmed Vramsån och åtminstone forsärla är även noterad utmed Tjörningabäcken (Artportalen, Svalan). Forsärla kan sannolikt även häcka utmed Mossabäcken eller andra närliggande mindre vattendrag. Figur 10: Spridning av arter knutna till odlingslandskapet. Tabell 2: Arter som inte redovisas särskilt ovan men observerats under fältinventering. Trana Korp Stare Lärkfalk Gulsparv Ringduva Tornfalk Trädkrypare Nötvecka Ormvråk Steglits Råka Sparvhök Större hackspett Skrattmås Fiskgjuse Stenknäck Svarthätta Kärrsångare Gröngöling Ängspiplärka Härmsångare Rödstjärt Ladusvala Bofink Hussvala Fasan Tofsvipa Gråsparv Gök Häger Buskskvätta Gräsand Grönsångare Grönfink Gransångare Grönsiska Skogsduva Gärdsmyg Törnsångare Järnsparv Trädpiplärka Koltrast Svartvit flugsnappare Kungsfågel Grå flugsnappare Lövsångare Referenser Gärdenfors, U. (red.) 2010. Rödlistade arter i Sverige. ArtDatabanken, SLU, Uppsala 15 (16)
16 (16)