Mats Myrstener Stockholms stadsbiblioteks framväxt och tio första år, 1928-1939 Paper presenterat vid konferensen 11-12 oktober 2006 i Borås
UPPLYSNINGSPROJEKT OCH MODERNITET Stockholms stadsbibliotek och dess föregångare (1861-1939) : Ideologi, organisation och bokförmedling (prel. titel) Detta avhandlingsprojekt har många år på nacken. Den första etappen nåddes 1998, när min lic. avhandling På väg mot ett stadsbibliotek : folkbiblioteksväsendets framväxt i Stockholm t.o.m. 1927 publicerades (av Bibliotekshögskolan i Borås publiceringsförening Valfrid). Som en brygga till nästa etapp (perioden 1925-28) kan man se min artikel Stockholms stadsbiblioteks tillkomst : ekonomi, ideologi, och kamp om fritiden som publicerades i Svensk biblioteksforskning, nr 1996:4. F.n. arbetar jag på den avslutande delen i projektet, som ska behandla SSB:s tio första år 1928-39. Bakgrunden går tillbaka till min studietid på BHS i Borås 1981-82. När jag letade efter bibliotekshistoriskt material om Stockholm fanns besvärande lite skrivet. Den bästa och mest utförliga historiken finner man nog i de två utredningar som föregick bildandet av SSB, Valfrid Palmgrens utredning som publicerades som Stockholms stadsfullmäktiges handlingar, 1912, bihang nr 158, tillsammans med den ett år tidigare utgivna Förslag angående de åtgärder som från statens sida böra vidtagas för främjande af det allmänna biblioteksväsendet i Sverige (den utredning som föregick beslutet om statliga bidrag till folkoch föreningsbiblioteken i Sverige 1912) ger den en ingående beskrivning, dock tillspetsad för att tjäna Palmgrens egna syften, av bibliotekssituationen (som var bekymmersam) i Stockholm vid denna tid, 1910-talet. Palmgrens utredningar är polemiska och den utredning som framlades för Stockholms stadsfullmäktige, efter ett förslag från Palmgrens partikamrat apotekare Enell om byggande av ett stadsbibliotek i Stockholm, mottogs inte väl av fullmäktige, som jag beskrivit i min artikel i Svensk biblioteksforskning. Här redogör jag också för bakgrunden till den Wallenbergska donationen, som 1925 ledde till en ny utredning om ett framtida SSB, där bibliotekskonsulenterna Fredrik Hjelmqvist och Knut Tynell var huvudförfattare. Liksom Palmgren hade de i USA studerat de moderna public library-idéerna som de kom till uttryck i de stora folkbiblioteken i New York, Philadelphia och Boston, och i biblioteksverksamhet på amerikanska östkusten. Valfrid Palmgren tillhör de jag vill kalla för pionjärerna i Stockholm, tillsammans med personer som Knut Kjellberg (Folkbildningsförbundet) och Fredrik Nilsson (Stockholms arbetarebibliotek). Hjelmqvist och Tynell tillhör nästa generation biblioteksbyggare, man kan kalla dom organisatörerna. Utvecklingen i Stockholm är mångfacetterad, kanske mer än i någon annan svensk stad. Detta bör ha varit en orsak till att Stockholm så sent fick ett stadsbibliotek, som en av de sista huvudstäderna i Europa. Det fanns (minst) tre större organisationer som bedrev folkbiblioteksverksamhet före SSB: - Stockholms arbetarebibliotek med huvudbibliotek i Folkets Hus vid Norra Bantorget, och filial på Södermalm, samt utlåningsstationer i förorter som Enskede, Liljeholmen, och Älvsjö - Församlingsbiblioteken, med verksamhet ända sedan 1860-talet i Stockholms innerstadsförsamlingar: Gamla Stan, Klara, Matteus, Maria, Kungsholmen, Östermalm, Adolf Fredrik, Johannes och Katarina - Folkbildningsförbundets läsestugor, en socialt inriktad verksamhet, liknande Göteborgs läsrum, grundade kring sekelskiftet i fyra församlingar: Maria, Katarina, Johannes, och Kungsholmen Dessutom fanns på 1910-talet Centralförbundet för socialt arbetes Pedagogiska bibliotek, Stockholms läsesalong på Östermalm, IOGT och ABF-bibliotek, och, inte minst, Kungliga biblioteket, som delvis kom att användas som ett lärdare folkbibliotek, med utlån av
skönlitteratur, och högskole- och gymnasiebibliotek. Ett av huvudargumenten för SSB var att det skulle kunna serva de högskolor som nu byggdes på Norrmalm, Stockholms högskola, Handelshögskolan, liksom Norra Latins och Norra Reals läroverk (vilket redan Palmgren påpekade i sin utredning 1912). I min lic. avhandling har jag beskrivit dessa olika bibliotek, min huvudtes är att de från att ha varit ganska olika vad gäller bokbestånd och organisation, de kom på 1900-talet att allt mer likna varandra. När de sammanslogs 1928 till SSB var övergången inte så besvärlig trots allt. Folkbildningsförbundet var den stora pådrivaren, med personer som Hjelmqvist och Tynell, men även Stockholms arbetarebibliotek var positiva (både Knut Kjellberg och Fredrik Nilsson, som tidigare varit negativa, hade nu dragit sig tillbaka från offentligheten). De mest kritiska var församlingsbibliotekens representanter. Det var den lokala förankringen i respektive församlingar man ville värna om. De församlingar som inte fick någon filial till SSB (som Klara, Matteus, Johannes och Maria) överlämnades aldrig till SSB. Arbetarebiblioteket utlovades och fick en filial, i Folkets hus, men den lades ner redan 1936, då den ansågs ligga för nära huvudbiblioteket vid Odenplan. En stor kategori personal, liksom lokaler och bokbestånd, övertogs från de gamla biblioteken. Mitt nuvarande intresse rör den organisation som kom att byggas upp fr.o.m. 1928. Den bestod av huvudbibliotek, som fick en närmast akademisk prägel. Två filialer på Söder, en större som 1939 flyttade in i Medborgarhuset, och en mindre, vid Hornstull. Östermalm fick en filial, i det gamla församlingsbiblioteket, liksom Kungsholmen. Utanför tullarna kom snart filialer att byggas, först Värtan, sedan Liljeholmen, Älvsjö, Örby, Gröndal. Även verksamhet på några sjukhus startades. I Bromma, där SSB övertog tre små församlingsbibliotek, placerades nya filialer i existerande folkskolor. Bromma blev på 1930-talet en socialdemokratisk mönsterförort, där Per Albin Hansson och makarna Myrdal bodde. Jan Myrdal har beskrivit det folk- och skolbibliotek han fick besöka med sin mor i biografin Tolv på det trettonde.. Att bygga folkbibliotek i kombination med skolor var ingen ny idé i Stockholm, så hade de gamla församlingsbiblioteken fungerat, som jag beskriver i min lic. avhandling. Organisationen kom i hög grad att ledas av Fredrik Hjelmqvist som stadsbibliotekarie, en tjänst han fick redan 1925. Under flera år deltog också Knut Tynell i uppbyggnadsarbetet, bl.a. som sekreterare i den politiskt valda biblioteksnämnden. En annan av Folkbildningsförbundets ledande personer, Greta Linder, tjänstgjorde också en tid på SSB, innan hon följde med Tynell till bibliotekskonsulentverksamheten. Hjelmqvists ställning var oerhört central i bibliotekssverige vid denna tid, inte minst som chefred. för Biblioteksbladet, den ledande tidskriften på området, knuten till Sveriges allmänna biblioteksförening. Den person som hela tiden stödde Hjelmqvist bakifrån var skolborgarrådet socialdemokraten Oscar Larsson. Han satt ordförande i biblioteksnämnden under hela perioden 1925-39 och förefaller ha stött Hjelmqvist i alla centrala beslut. Han spelade en mycket stor roll på kuluroch skolområdet i Stockholm på 1930-talet och stod bakom byggande av stadsmuseum, stadsarkiv med flera stora institutioner. Hans historia har, så vitt jag vet, ännu inte tecknats alls. En tredje person som skulle kunna nämnas här är bibliotekarien, den kände marxisten Arnold Ljungdal. Han är inte minst intressant som facklig företrädare, som ordförande för assistentföreningen vid SSB. Han har också beskrivit verksamheten flyktigt i sin självbiografi Avsked till Don Juan. Upplysningsprojekt 1930-talet är folkhemssveriges grundläggande decennium. Socialdemokratin fick makten i kommunalvalet redan 1921, och igångsatte en febril aktivitet i byggande av nya skolor,
badhus, parker och nya förorter. Folkbiblioteken fick här en självklar plats, kanske främst som stöd till skolor och folkbildningsverksamhet. Under hela 1930-talet är SSB också de som administrerar bidrag till ABF och till de gamla arbetarinstituten, föreläsningsföreningarna. Lokaler tillhandahölls både på huvudbiblioteket och på Södermalms-filialerna för studiecirkelverksamhet. Genom att studera vad t.ex. Hjelmqvist och Greta Linder skriver om folkbibliotekens verksamhet i samtida press får man en uppfattning om vad de ansåg vara bibliotekets uppgifter. Begreppet upplysningprojekt har jag fått från Sven-Eric Liedman, han utvecklar det närmare i boken I skuggan av framtiden (1997). Han pekar på dess rötter i upplysningstidens Europa, hos de utopiska socialisterna, och följer det fram till vår tid. Han undersöker förutsättningarna och pekar på organisationer och institutioners tröghet. Väsentligt är de två komponenterna, mjuk och hård upplysning. Till den hårda räknar Liedman t..ex. teknologi, naturvetenskap och ekonomi, till den mjuka t.ex. folkbildning och ideologi. Min uppgift blir att försöka definiera ett sådant upplysningsprojekt under 1930-talet, utifrån folkbildningsoch folkbiblioteksperspektiv. Modernitet Begreppet modernitet är idag närmast ett modeord inom humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Jag kommer att använda mig av teorier från modernitetsforskare som Anthony Giddens, Ulrich Beck, och Zygmunt Bauman. Det används främst i två betydelser: antingen en historisk tidsdefinition ( det moderna samhället - det postmoderna samhället ) eller en mer svårfångad sociologisk/psykologisk definition, där upplevelsen av det moderna sätts i centrum. Så har t.ex. Zygmunt Bauman pekat på några olika skillnader mellan modernt och postmodernt. Kollektiva lösningar - Individuella lösningar Trygghet, långsiktighet Otrygghet, kortsiktighet Styrande, kontroll, övervakning Rörlighet, flexibilitet, frihet Säkerhet Risktagande (Bauman: Det individualiserade samhället, 2001, 20f) 1930-talet var det moderna industrisamhällets uppmarschdecennium, utvecklingen brukar sägas (av t.ex. Giddens) avstanna kring 1980-1985. Decenniet karakteriseras av folkhemspolitikens formerande, med en avancerad social- och arbetsmarknadspolitik, där den stora skördetiden kom efter andra världskriget. Folkbiblioteket spelade en stor roll i folkbildnings- och utbildningspolitiken i Stockholm på 1930-talet. Exakt hur blir en fråga som jag får försöka besvara. Det är viktigt att betona att det inte fanns någon nationell politik för folkbibliotekens utbyggnad, utvecklingen måste se som lokal, med stora skillnader mellan olika delar av landet. När det gäller modernitet är det också intressant att se på vilket samhälle ville olika grupper bygga? (En tänkt modernitet.) På 1930-talet finns sådana åtminstone tre olika moderniteter som måste beaktas: en socialdemokratisk/socialliberal, en kommunistisk, och en nazistisk. Det fanns ytterligare flera, inom olika politiska grupperingar, inom folkrörelserna. Den modernitet som skulle gå segrande ur striden vill jag beteckna som en socialdemokratiskt nationell modernitet, med liberala inslag som en fri press, privat näringsliv, mötes- och yttrandefrihet, men med en stor offentlig sektor, till vilken folkbiblioteken hör. Under 1930-talet övergår folkbiblioteket i Stockholm från att ha varit en närmast ideell verksamhet, knuten till föreningar och folkrörelser, till att bli en kommunal offentlig skattefinansierad verksamhet. Den organisation som uppbyggdes i Stockholm torde ha tjänat som modell för andra delar av Sverige, SSB var utan tvekan på många sätt det modernaste folkbiblioteket i Sverige när det kom till.
Filip Wijkström och Tommy Lundström: Den ideella sektorn : organisationerna i det civila samhället (2002, 7) Ideologi Till sist något om ideologi. Även här har Sven-Eric Liedman skrivit mycket, inte minst om s.k. frusen ideologi (i t.ex. Ideologi och institution, 1988) som strukturer som kan anas inom en organisation, men som inte är immanenta utan snarare inbäddade. Jag har bl.a. valt att undersöka vilka böcker SSB köpte in på 1930-talet. Väljer man aktivt bort kommunistisk och nazistisk litteratur till exempel? Var man en uttalad aktör i den kamp om demokratin som t.ex. historikern Alf W. Johansson menar präglar 1930-talet, en kamp som fördes av socialdemokrater och liberaler gentemot kommunism och nazism? Hur gick omvandlingen från föreningsbibliotek (i civilsamhällessfären ) till stadsbibliotek i Stockholm till, och hur såg den ideologi som den nya organisationen uppbyggdes kring ut? Stockholm 2006-08-30 Mats Myrstener Mats Myrstener, bibliotekarie, fil. lic. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Stockholm Doktorand vid Uppsala Universitet, litteratursociologi Myrstener@chello.se