C-UPPSATS 2008:224 Konsekvenser vid en bankkonkurs Kristin Blomqvist Sara Silverhall Luleå tekniska universitet C-uppsats Rättsvetenskap Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap Avdelningen för Samhällsvetenskap 2008:224 - ISSN: 1402-1773 - ISRN: LTU-CUPP--08/224--SE
Förord Vid valet av ämne på denna uppsats var det ganska naturligt att det blev något inom bankväsendet, då vi båda är intresserade av det affärsrättsliga. Något som vi bör uppmärksamma er läsare på är att vi har gjort skillnad på kreditinstitut och bankinstitut, det sistnämnda benämner vi oftast som bank. Det förekommer också att vi bara använder oss av ordet institut, i de fall vi gör det innebär det att vi menar både kreditinstitut och bankinstitut. I detta förord vill vi passa på att tacka vår handledare Lars Bäckström för värdefulla åsikter. Med förhoppning om en trevlig läsning Kristin Blomqvist Sara Silverhall Luleå, maj 2008
Sammanfattning Syftet med denna uppsats var att utreda vad som händer när en bank eller ett kreditinstitut går i konkurs samt hur vi som konsumenter är skyddade. Vårt resultat kom vi fram till genom en traditionell juridisk metod. På 1990-talet upplevde Sverige en bankkris och eftersom det inte fanns några riktlinjer över hur en sådan kris skulle hanteras fick man därför improvisera vad som skulle göras. Finansmarknadsministern säger att det än idag inte finns något legalt ramverk för banker som hamnar i kris och de få riktlinjer som finns anser Regeringen är för luddiga. Resultatet denna uppsats visar är att garantisystem såsom insättningsgarantin och investerarskyddet är vad som skyddar konsumenters insättningar. Dessa garantisystem skyddar dock endast belopp upp till 250 000 kronor. Alla konton har inte detta skydd och sparade pengar utöver 250 000 kronor blir en oprioriterad fordran hos banken och det kan medföra att spararna förlorar dessa pengar. Anser allmänheten att deras insättningar omfattas av en risk kan de komma att ta ut sina pengar på samma gång, vilket av erfarenhet skulle leda till att bankerna skulle få stora betalningsproblem och hela det finansiella systemet skulle falla ihop. Eftersom detta är ett stort problem anser Riksbankscheferna att en ny lag behövs omgående bland annat på grund av den kreditfrossa som pågår. Det skulle uppstå allvarliga privatekonomiska och sociala konsekvenser om en bank skulle gå i konkurs.
Abstract The purpose with this report was to investigate what happens if a bank or a credit institution goes bankrupt, and how we as consumers are protected. We approached the result by doing a literature study. Sweden experienced a bank crisis in the 1990 s and had to improvise what action to take, because there were not any guidelines for how to face a crisis. The financial market minister says that today there is not any legal framework for banks that face a crisis and the few guidelines that really exist the government finds to fluffy. This report s result shows that guarantee systems such as insättningsgaranti and investerarskydd are what protect the consumers deposits. These are only protecting amounts up to 250 000 SEK. All accounts do not have this protection and savings over 250 000 SEK become an unprioritized requirement to the bank and this could lead to savers losing their money. The government means that if the general public considers that their money is at risk they will withdraw their money. If everyone would do this at the same time the bank would face payment problems and the entire financial system would fall apart. Since this is a big problem the Bank of Sweden bank managers mean that a new law is needed immediately, partly due to the credit revel currently going on. In case of a bankruptcy, there would be serious private economic and social consequences.
Innehållsförteckning 1 Inledning... 6 2 Syfte... 6 3 Metod... 6 4 Bankkrisen... 7 4.1 Vad hände med bankkunderna... 8 5 Allmänt om Bank... 9 5.1 Kreditmarknadsbolag... 10 5.2 Riksbanken... 11 5.3 Bankstödnämnden... 11 6 Insättningsgaranti... 13 6.1 Finansiering av Insättningsgarantin... 15 7 Investerarskydd... 16 8 Garantisystemets problematik... 18 8.1 Brister i garantisystem... 19 9 Utländska garantisystem... 20 10 Konkurs... 21 10.1 EG:s påverkan... 22 10.2 Standardavtal... 24 11 Bankkrisen idag... 25 11.1 Riskspridningen... 26 11.2 Lärdomar för Sverige att beakta... 27 11.3 Den ökade konkurrensen... 28 12 Diskussion... 31 Referenslista... 34
1 Inledning Bankerna har en central roll i vårt samhälle och därför är det viktigt att banksystemet fungerar samt att insättarna vet att deras pengar är i tryggt förvar. I dagsläget pågår det en bankkris i USA och den har börjat sprida sig till vissa delar av Europa. Än så länge har Sverige klarat sig, men vad händer om denna kris kommer till oss och hur påverkas vi? Hur är pengarna på banken skyddade för oss konsumenter, vad händer med våra lån? Sverige upplevde en bankkris för mer än 15 år sedan, då fick staten improvisera eftersom ingen lagstiftning fanns att tillgå. Hur ser det ut i dagsläget, har rättsläget inom detta område utvecklats? I dag finns det ett stort utbud och en ökad konkurrens mellan banker och kreditinstitut, bland annat i samband med att EU växer. Detta ämne blir därför väldigt aktuellt eftersom små bolag oftast inte klarar av denna konkurrens. Vad händer om en bank slås ut och går i konkurs? 2 Syfte Syftet med denna uppsats är att redogöra för relevanta regler vid en bankkonkurs samt vilken betydelse reglerna har. Avgränsning kommer att ske mot vad som händer med konsumenters likvida medel om en bank eller ett kreditinstitut går i konkurs. Hur är vi som konsumenter skyddade? Vad har hänt med lagstiftningen efter bankkrisen? Vi kommer att nämna företagsförsäkringar och pension men kommer inte att utreda dess sparanden utan endast fokusera på banker och kreditmarknadsbolag. Vi kommer inte heller att beröra vad som sker när ett företag går i konkurs. 3 Metod Den metod vi har använt oss av i denna uppsats är en traditionell juridisk metod eftersom det uppstår ett juridiskt problem när en bank går i konkurs. Vi har använt oss av traditionell rättskällelära, såsom lagtext, förarbeten, rättspraxis och doktrin. Det visade sig dock att det fanns begränsat med rättspraxis. Vi har även använt oss av EG:s rättskällor, det vill säga EG-fördrag och direktiv. Vi började med att göra en informationssökning vilket visade att material fanns att tillgå. Materialet hämtade vi från Luleå Tekniska Universitets sökverktyg Lucia samt juridiska databaser såsom Karnov och Rättsbanken. Vi har även använt oss av Internet, där det fanns mycket material att tillgå, bland annat fick vi tillgång till användbara artiklar. Sökord som använts är bland annat bankkonkurs, insolvens och insättningsgaranti. I syfte att redogöra hur avtalsvillkoren ser ut när en bank går i konkurs valde vi att studera villkoren i några av Sveriges största bank och kreditinstitut. Detta genomfördes genom att på hemsidorna ta fram de aktuella villkoren. Vi har inte stött på några problem under arbetets gång. Vi har jobbat systematiskt och hållit oss till vår uppsatta plan för att få arbetet klart i tid. 6
4 Bankkrisen Bankkrisen, vilken ägde rum på 1980- och 1990-talet, var ett bevis på riskerna i bankverksamheten. Efter bankkrisen har förändringar i inlåningsverksamheten skett exempelvis genom EG-direktiv men fortfarande finns det brister i systemet där bland annat garantisystemet ingår. Syftet med garantisystemet är att skydda konsumenten. När kreditmarknadsbolaget Custodia gick i konkurs visades bristerna med detta skydd. 1 År 1985 upphävde Riksbankens chef, Bengt Dennis, alla utlåningsrestriktioner. Statshypotekets verkställande direktör Lars Wohlin, före detta Riksbankschef, fick kännedom om att Riksbanken lättade på kreditregleringen, det vill säga att banker och kreditinstitut kunde utlåna hur mycket de ville. Dennis tog bort den tidigare uppsatta kreditgränsen. Wohlin undrade om Riksbanken förstod vad de gjorde. Trots detta sa Wohlin åt sina medarbetare att låna så mycket som möjligt, detta för att få en stark position hos konkurrenterna. På mindre än två timmar hade Statshypoteket lånat 300 miljoner kronor. 2 Penningpolitiken, det vill säga de politisk ekonomiska åtgärder som påverkar bland annat samhällets penningmängd och räntor, var snabbväxande. Tiden före 1985 använde Riksbanken den ökade kreditgivningen som ett mått på den snabbväxande penningpolitiken. Denna kreditexpansion gjorde att fastighetsvärdena ökade och innebar att dessa stigande värden kunde belånas av hushållen, vars konsumtion också ökade. 3 Bostäder för 400 miljarder kronor byggdes under sex år, och pengarna till dessa byggen var belånade. Både Riksbanken och politikerna blundade för denna hysteriska utveckling. Det slutade med en fastighetskris som utvecklades till den största ekonomiska nedgången sedan 1930-talet. Nästan tusen fastighetsbolag gick i konkurs. Bankkrisen uppstod. 4 Regeringen försökte lösa bankkrisen genom en prisstabilisering. Det innebar att värdet på ränteavdragen minskades vilket medförde att låntagarnas kostnad för lånen fördubblades samtidigt som fastigheternas värde halverades. Denna process ledde till att bankerna inte fick igen sina pengar. Konkurser tredubblades bland företagen och det ledde till att arbetslösheten fyrdubblades. 5 Arbetsmarknaden blev överhettad och lönerna ökade starkt och inflationen blev hög. 6 Allt inom loppet av ett år. Det var bankkunderna som fick betala för detta genom bland annat höga räntor på lånen, låga räntor på sparkonton och de nya avgifterna som uppkom. Det betalades 64 miljoner kronor i skatt, vilka gick till bankstöd och medförde att statens förmögenhet minskade. Statens totala kostnad för bankstödet blev uppskattningsvis 108 miljarder kronor. 7 1 Dir 2007:60 s 7 2 Gatu, Det stora bankrånet 3 Ekonomisk debatt s 21 ff 4 Gatu, Det stora bankrånet 5 Gatu, Det stora bankrånet 6 Ekonomisk debatt s 21 ff 7 Gatu, Det stora bankrånet 7
Utan denna växande period, vilken bröts ungefär 1990, hade bankkrisens förlopp sett annorlunda ut. Fastighetsvärdena hade inte nödvändigtvis stigigt i den grad det gjorde med en kreditgivningstillväxt på exempelvis tio procent och någon investeringsbubbla hade inte uppstått. Det är av den här nämnda anledningen som den dåvarande chefen för Stadshypoteket ansåg att bankkrisens huvudorsak var den penningpolitik som fördes under denna period. Den växande penningpolitiken berördes knappt av Regeringen, som ansåg att lönebildningen var huvudfrågan till inflationsbekämpningen. 8 Fram till att Riksbanken beslutade om att upphäva utlåningsrestriktionerna hade de strävat efter att få föra en friare räntepolitik. Detta skulle med andra ord innebära att räntorna skulle höjas för att stimulera den utländska upplåningen. Den svenska staten började vid 1977 års början att i stor skala låna utomlands och 1980 fick företag börja göra aktieemissioner utomlands. Vid detta läge infördes för andra låntagare än staten och bostadssektorn, en oprioriterad fri räntemarknad. Svårigheterna att kontrollera utlåningsexpansionen blev allt större för Riksbanken trots försök med likviditetskvoter, det vill säga den beräknade andelen mellan likvida tillgångar och skulder. De nationella restriktionerna blev allt mer verkningslösa när företagen kunde låna fritt utomlands. Möjligheterna att kringgå regleringen av den organiserade kreditmarknaden ökade med penningmarknadens utveckling. Att låna mot marknadspapper direkt på marknaden var en möjlighet och till sist gav Riksbanken upp och släppte hela kreditmarknaden, vilket i sig inte kan tyckas var så konstigt. Vid detta läge kan det utläsas av premissen att utlåningsregleringen inte hade någon effekt eftersom det var så sönderfrätt inifrån. 9 Riksbanken menar att staten fick improvisera när bankkrisen uppstod eftersom det inte fanns några riktlinjer för att hantera en kris. Åtgärderna för staten blev omfattade men kostnaderna blev ändå måttlig, vilket Riksbanken endast tror berodde på tursamma omständigheter. De indirekta kostnaderna av krisen är svåra att mäta men studier på området visar att de är oftast större än de direkta skattemässiga kostnaderna. Om en framtida bankkris uppstår är det viktigt att ha en krisberedskap eftersom en krissituation har ett snabbt spridningsförlopp. 10 4.1 Vad hände med bankkunderna Nordbanken var en bank som under krisen fick ekonomiska problem. När bubblan i Nordbanken brustit ställde staten upp med kapitaltillskott och garantier. Detta medförde att värdet på Nordbankens säkerhet sänktes och banken började säga upp lån till företag som hade väsentliga tillgångar. Uppsägningarna gjordes utan att det användes någon form av värdering av objekten, och det var i stort sett omöjligt för en låntagare att betala sina lån i förtid utan förvarning. Genom att Nordbanken sade upp utlåningarna försatte de tusentals låntagare i trångmål. De sa upp lånen för att få egen ekonomisk vinning och täcka bristerna i det egna kapitalet. Man kan säga att banken plundrade låntagarna på deras egendomar. Banken sade endast upp lån i välbärgade företag som kunde öka bankens kapital. Bankens kunder som befann sig i kris fick fortsatt 8 Ekonomisk debatt s 21 ff 9 Ekonomisk debatt s 23 f 10 http://www.riksbank.se/templates/page.aspx?id=8860 8
förtroende på grund av att en uppsägning av deras lån skulle medföra att banken fick ökade kreditförluster. Detta har i dag börjat visa sig i banker som först nu visar sina verkliga förluster sedan bankkrisen. En bank som befinner sig i kris har möjligheten att sälja sina fordringar till ett annat institut men eftersom Nordbanken hade stora problem hjälpte inte detta utan de var tvungna att skaffa nytt kapital, därför sade de upp lån. 11 5 Allmänt om Bank Bankerna är de viktigaste och största kreditinstituten men det finns även andra institut som erbjuder finansiella tjänster såsom finansbolag och försäkringsbolag. 12 Dessa institut konkurrerar mellan varandra men det förekommer även samarbeten, exempelvis när förhandlingar med myndigheter ska ske. 13 Dessa samarbeten sker genom organisationen Svensk Bankförening, vilka arbetar för en effektiv och väl fungerade banksektor. 14 Bankerna har en stor konkurrensfördel med tanke på att de är de enda som har möjlighet att låna i Riksbanken och de har en central roll i betalningssystemet. En av bankernas huvudsakliga funktion är in- och utlåningstjänster. För att driva sådan verksamhet krävs tillstånd av Regeringen. Det finns ett allmänt intresse att de insatta pengarna skyddas och därför finns det vissa finansiella krav på bankerna. Bankerna måste ha en pålitlig ekonomisk ställning och det egna kapitalet måste växa i samband med att banken växer. För att säkerställa att banken har tillräcklig kapital måste de ha tillgångar som lätt kan omvandlas till pengar i en så kallad betalningsberedskap. 15 I Bankrörelselagen, BRL, 7 kap 1 anges det att en bank skall granskas av Finansinspektionen. Finansinspektionen är en tillsynsverksamhet som bland annat har till uppgift att bevaka bankernas gäldenärer och låntagare samt se till att skadorna blir så små som möjligt. 16 Vidare säger BRL 7 kap 3 att finansinspektören ska granska om bankverksamheten är sund, exempelvis kontrollera de risker bankerna utsätts för och att de inte riskerar att förlora sitt kapital. Denna kontroll över bankerna bidrar till att allmänhetens förtroende stärks. 17 Det är även finansinspektionen som utser ett ombud om en bank går i konkurs, BRL 7 kap 26. I propositionen till BRL anges vad som kännetecknar inlåningsverksamhet. Det ska bland annat vara likalydande villkor för insättarna samt att behållningen ska vara nominellt säker och helt tillgänglig. Någon skyldighet för insättaren får ej förknippas med inlåningen. Förarbetet säger vidare att alla bankkonton som uppfyller kriterierna ska omfattas av det konsumentskyddade garantisystemet, exempelvis ska sparkonton där beloppet är bundet en viss tid inte omfattas av 11 http://www.bankrattsforeningen.org.se/euparlamentet2.html 12 Stangendahl m fl, Bankjuridik s 45 13 Stangendahl m fl, Bankjuridik s 52 14 http://www.bankforeningen.se 15 Stangendahl m fl, Bankjuridik s 52 f 16 DS 2002:59 s 108 17 Bömark m fl, Bankboken s 116 9
garantisystemet eftersom kontot inte uppfyller kravet att vara tillgängligt. 18 När det gäller medel på konto för individuella pensionssparande är dessa likvida, men bara för omplaceringar. Det går ej att ta ut pengar från kontot. Det innebär att det individuella pensionssparandet har olikheter mot de villkor som finns för att kontot ska omfattas av garantisystemet. Det privata pensionssparandet har i likhet med fondförsäkringssystemet att spararna själv väljer placering av medlen. Pensionsmedel inom fondförsäkringssystemet är inte disponibla och omfattas inte av garantiskyddet. Därför ska inte heller det privata pensionssparandet omfattas av skyddet. 19 5.1 Kreditmarknadsbolag Ett kreditmarknadsbolag är ett aktiebolag som har till ändamål att lämna krediter och förvärva fordringar från konsumenter men även till kommuner och företag. Kapital skaffar sig bolaget genom att de ger ut obligationer, lånar pengar mot skuldebrev och tar företagslån. 20 I juli år 2004 fick kreditmarknadsbolagen genom SOU rätt att bedriva värdepappersrörelse och omfattas därför av investerarskyddet. 21 Ett inlåningsföretag är ett företag som får ta emot insättningar men trots det inte är någon bank. Det kan vara vilket bolag som helst så länge det är registrerat hos Finansinspektionen. Vad som skiljer ett inlåningsföretag från ett kreditmarknadsbolag är bland annat att Finansinspektionen inte utövar någon tillsyn över inlåningsföretagen. Företaget får dessutom bara ta emot 50 000 kronor från privatpersoner. Ett inlåningsföretag omfattas inte heller av insättningsgarantin, skyddet för konsumenternas likvida medel på banken. Genom att detta skydd inte finns så riskerar kunden hos dessa bolag att förlora alla insättningar om företaget skulle gå i konkurs. I artikeln Fall inte i räntefällan skriver Suneson att det säkra före det osäkra bör tas genom att spara sina pengar i ett kreditmarknadsbolag eftersom det omfattas av insättningsgarantin. Varför placera dina pengar i ett inlåningsföretag där du inte har någon garanti om företaget går i konkurs? Suneson påstår att mer än 250 000 kronor inte bör sättas in på ett institut, och detta gäller även på stora banker. Inga risker bör tas och därmed alltid vara på sin vakt genom att kolla upp företagets finansiella stabilitet. 22 Inlåningsföretag regleras i Lag om inlåningsverksamhet, LIN, där det i 1 anges att lagen omfattar företag som inte lyder under Lagen om insättningsgaranti, LIG. Lagen om bank och finansieringsrörelse, LBF, gäller alla företag som förutom en bank driver finansieringsverksamhet. LBF 1 kap 1 undantar verksamhet som bedrivs av Sveriges Riksbank. LBF 12 kap redogör specifikt vad som gäller för kreditmarknadsbolag. Propositionen till lagen förklarar anledningen till att lagarna för kreditaktiebolag och finansbolag slogs ihop till nuvarande kreditmarknadsbolag och det var för att det inte längre fanns någon formell skillnad 18 Prop 1990/91:154 19 Prop 1995/96:60 s 57 20 Nationalencyklopedin 21 SOU 2005:16 s 82 22 Suneson, Fall inte i räntefällan 10
mellan företagen sett ur lagteknisk synvinkel. 23 Det var även ett resultat av att Sverige ansåg det lämpligt att samla de regler som följde av EG direktiven där allt redan föll under en beteckning. 24 Banksamordningsdirektivet förtydligar att kreditmarknadsbolag innebär att företag tar emot medel från allmänheten. 25 5.2 Riksbanken Riksbanken är enligt Regeringsformen, RF, 9 kap 13 en myndighet under Riksdagen. I Lag om Sveriges Riksbank, LSR, regleras Riksbankens uppgifter. De har bland annat möjligheten att ge nödkrediter till finansiella företag som har likviditetsproblem, LSR 6 kap 8. Eftersom det inte går att utesluta framtida finansiella kriser analyserar Riksbanken ständigt hoten mot det finansiella systemet för att undvika en allvarlig kris. Riksbanken har på så sätt en nyckelroll vid en finansiell krissituation. Nödkredit hjälper till att förhindra att omfattningen av en kris sprider sig men det kan även medföra att bankerna förlitar sig på att de alltid kommer att kunna låna av Riksbanken vilket i sin tur leder till oönskade följder på bankers riskbeteende. Eftersom företag numera agerar över nationsgränser är det viktigt att olika länders tillsynsmyndigheter samarbetar om krishantering och beredskap. 26 Riksbanken har av Riksdagen fått i uppdrag att på ett effektivt och säkert sätt främja betalningsväsendet. Riksbanken ska övervaka hela det finansiella systemet i syfte att undvika att ytterligare en bankkris sker. Anledningen till att Riksbanken har fått denna uppgift beror på att det är den myndighet som ger ut pengar och fungerar samtidigt som en bank för bankerna. 27 5.3 Bankstödnämnden Utgångspunkten med det svenska garantisystemet är att det skall vara ett konsumentskydd. Finansdepartementet lade år 1995 som förslag att Bankstödsnämnden skulle, förutom bankstödsärenden, även ansvara för det svenska garantisystemet för insättningar. Detta ansvar innebär att fonderade medel skall förvaltas samt att systemets finansiering skall säkerställas. De måste också vidta åtgärder i de fall som en bank inte uppfyller systemets förpliktelser. Eftersom det bara finns ett garantisystem och samtliga banker omfattas av garantin medför det att spridningen av kostnaderna vid en eventuell konkurs sprids. Inträffar ett ersättningsfall skall garantisystemets administratör besluta i vilken utsträckning ersättningen skall erhållas från garantisystemet. 28 Bland de finansiella företagen har bankerna ensamrätt på möjligheten att låna av Riksbanken, samt till inlåning på räkning. Med tanke på att denna inlåning fungerar som betalningsmedel, 23 Prop 1992/93:89 24 Bökmark m fl, Kreditmarknadsbolag s 12 25 77/780/EEG 26 http://www.riksbank.se/templates/page.aspx?id=8860 27 http://www.riksbank.se/templates/page.aspx?id=26461 28 DS 1995:3 s 86 f 11
spelar bankerna en central roll i betalningssystemet. För att få driva dessa inlånings- och utlåningstjänster krävs det av Regeringen ett särskilt tillstånd, en så kallat oktroj. 29 Ett banksystem som är stabilt och där allmänhetens insättningar skyddas är av allmänintresse. Av den anledningen finns en omfattande lagreglering inom detta område. Den reglering som avser bankernas kapitalbas är mycket viktig och central och det är Finansinspektionen som kontrollerar att banken har så pass stort kapital att de uppfyller kapitaltäckningskravet. Detta krav kan sägas ge en övre gräns för hur stor utlåningsvolym som banken i fråga kan dra på sig. För att säkerställa att banken har en tillräcklig betalningsberedskap skall även banken ha en kassareserv, vilken ska bestå av tillgångar som kan förvandlas till pengar. För att spararnas medel inte skall gå förlorade har staten ställt en garanti som får beaktas i sista hand. Riksdagen har gett Regeringen befogenhet att vidta de åtgärder som erfordras för att bankerna och vissa kreditinstitut i rätt tid skall kunna fullgöra sina förpliktelser. Detta med anledning av att dels säkerställa betalningssystemets stabilitet, men även för att trygga kreditförsörjningen. Dessa statliga åtgärder utspelar sig i exempelvis kapitaltillskott, lån eller garantier. I varje enskilt fall är det upp till Regeringen och den särskilt inrättade Bankstödsnämnden, att avgöra vilken insats som är den mest ändamålsenliga. Kravet för att Riksbankens beslut skall gälla en bank eller kreditinstitut är att det omfattas av svensk oktroj. Det innebär att även utlandsägda banker kan omfattas av detta tillstånd. Alla förpliktelser som instituten har omfattas av en oktroj, förutom förlagslån som inte har någon bestämd återbetalningsdag och riskkapital i form av aktiekapital. Förpliktelser som uppenbart strider mot en sund bankverksamhet omfattas inte heller av denna oktroj. För dessa stödåtgärder finns allmänna riktlinjer, såsom att utformningen skall vara affärsmässig och konkurrensneutral samt på ett sådant sätt att de långsiktiga kostnader som staten har för stödet minimeras. Detta bankstöd kom efter bankernas kreditförluster. 30 I och med Bankstödsnämndens underrättelseskyldighet till Finansinspektionen upprätthålls ansvarsfördelningen mellan Finansinspektionen och nämnden. Efter att en bank blivit underrättad om att banken inte fullgör sina förpliktelser har de tolv månader på sig att göra en rättelse innan bankens oktroj återkallas, enligt artikel 3.3 i direktivet om system för garanti av insättningar. Finansinspektionens ingripande skall utgå från att en rättelse skall ske. När väl en oktroj har återkallas driver inte banken en bankrörelse enligt bankrörelselagens mening och kan därmed inte ta emot inlåning. Förutom detta skall banken träda i likvidation i det fall oktrojen återkallas. En grund som kan medföra att Finansinspektionen beslutar om att återkalla bankens oktroj kan vara om en bank inte lämnar uppgift om dess aktuella inlåningsvolym, vilken är avgiftsberäkningens grund, eller inte betalar avgiften för att bidra till finansieringen. I händelse att en bank inte uppfyller garantisystemets förpliktelser kan det också leda till att bankens oktroj 29 Stangendahl m fl, Bankjuridik s 52 f 30 Stangendahl m fl, Bankjuridik s 53 f 12
återkallas. Konsekvensen av detta beslut medför att banken inte längre omfattas av garantisystemet. 31 6 Insättningsgaranti För att få driva en bank i Sverige skall banken omfattas av ett garantisystem där utgångspunkten är att garantin ska vara obligatoriskt, detta anges i direktivet om system för garanti av insättningar. Direktivet anger även i artikel 3.1 att om en bank inte har ett garantisystem så får inte banken ta emot insättningar. 32 Denna garanti kallas insättningsgarantin och ses i första hand som ett konsumentskydd och syftar till en säker form av placering av likvida medel för allmänheten. Det är för den enskildes finansiella trygghet denna garanti bör tillhandahållas. Insättningsgarantin innebär att de som satt in pengarna skall kunna disponera över dem även om banken skulle bli insolvent eller om de skulle drabbas av en förtroendekris och massiva uttag skulle göras. Risken med den oro som skulle kunna medföra till massiva uttag mildras avsevärt om syftet uppfylls eftersom förtroendet i ett sådant läge växer. För att få ett effektivt betalningssystemen är det viktigt att det uppfattas som riskfritt. 33 Detta eftersom den centrala betydelsen i ekonomins funktion är betalningssystemet. 34 Insättningsgarantin gäller endast på konton där insättningarna kan tas ut inom en månad och kontot måste ha nominellt bestämda krediter som är tillgängliga för kontohavaren, exempelvis obundna sparkonton. Nominellt bestämda krediter innebär att de har ett fast värde och tar ingen hänsyn till värdeförändringar. Om beloppet på ett visst konto är bundet i en viss tid omfattas detta konto inte av garantin. Det är upp till varje institut att meddela kunderna om deras konton täcks av garantin eller inte. 35 Insättningsgarantin regleras i Lag om insättningsgaranti, LIG. Lagen omfattar både nationella och internationella institut. Om institutet skulle gå i konkurs har insättare som har rätt till denna garanti rätt till ersättning enligt LIG 4 till ett värde av högst 250 000 kronor per peson och institut. Propositionen till LIG menar att insolvensproblem inte kan uteslutas och syftet med att införa en lag om insättningsgaranti är att stärka konsumentskyddet och komplettera de övriga skyddsreglerna som omger bankerna. På grund av den instabilitet som finns i banksystemet måste skyddet kompletteras för att utjämna risker, ett skydd som innebär att konsumenterna undviker massiva uttag från bank måste undvikas. Sveriges medlemskap i EU ger en skyldighet att införa ett system i enlighet med EG-direktivet om system för garanti av insättningar. Denna reglering är inom EU nödvändig eftersom banker får etablera sig i olika länder och då anses det 31 Ds 1995:3 s 117 f 32 94/19/EEG 33 Ds 1995:3 s 35 f 34 Ds 1995:3 s 56 35 https://www.insattningsgarantin.se/sv/insattningsgarantin/sa-fungerar-garantin/ 13
viktigt att ha en gemensam lägsta nivå för insättarnas skydd. Insättningsgarantin ska vara ett renodlat konsumentskydd. 36 EG-direktivet om system för garanti av insättningar anger bland annat att garantisystemet ska kunna betala ersättning inom tre månader från den dag institutet är indisponibel för insättaren. 37 LIG anger i 1 kap 8 att ett institut måste gå i konkurs innan ersättning betalas ut. När ett institut gått i konkurs medför detta att en förvaltare tar hand om alla tillgångar och denne ska sedan fördela tillgångarna mellan fordringsägarna. Detta kan medföra att bankens insättare normalt har sämre rätt till utdelning än andra fordringsägare. Direktivet ger varje medlemsstat frihet att bestämma vem som ska ha ansvaret för att kravet för garantisystemet uppfylls. I Sverige sköts denna uppgift av domstol eller Finansinspektionen. 38 Beträffande garantisystemets omfattning ger EG-direktivet en möjlighet till en bred definition av begreppet insättning. Direktivet införlivar en mångfald av insättarkategorier och räknar till begreppet alla värdepappersfordringar som ställts ut av kreditinstitut, såsom skuldebrev, bankcertifikat och obligationer. Till denna uppräkning bortsågs insättning på bankkonto som givetvis också hör till begreppet. Det skall även vara möjligt för andra institut än banker att ingå i systemet, betydande undantag kan dock göras från denna huvudregel. Det minimikrav som finns är att det som kallas för inlåning på konto av allmänheten skall omfattas av insättningsgarantin. 39 Om utbetalning av ersättning inte sker inom tio år så går rätten förlorad. 40 Direktivet om system för garanti av insättningar har inte heller några bestämmelser om hur garantisystemet ska vara organiserat, administrerat eller hur det ska placeras i det finansiella systemet. Detta är upp till varje nationalitet att bestämma. Sverige anser att garantisystemet ska vara offentligt och grundar sitt beslut på tre faktorer. För det första måste garantisystemet ha så pass mycket kapacitet som fordras för att kunna betala ersättning till insättarna. Detta är inte omöjligt för ett privat system att uppfylla detta men det anses ändå ligga närmare till hands att detta skydd regleras av ett offentligt system. Eftersom det endast ska finnas ett garantisystem är det andra skälet att detta bör drivas av ett offentligt system på grund av att om det drivs av ett privat system skulle det innebära att monopol uppstår. Som ett tredje och sista skäl anges att ett offentligt system är mera flexibel om garantisystemet skulle få utökade funktioner i framtiden. 41 Vidare säger propositionen till LIG att när det gäller ersättning av belopp som inte ersatts av garantin konkurrerar alla som har rätt till utdelning enligt Förmånsrättslagen, FRL. Lagen ger ingen företräde utan menar att alla konkurrerar på lika villkor, garantisystemet har inte förmånsrätt. När det gäller England och Luxemburg har de lagstadgat att först ska garantisystemet få ett belopp som motsvarar vad som ska betalas ut till ersättare, först efter detta 36 Prop 1995/96:60 37 94/19/EG 38 Prop 1995/96:60 s 69 39 Ds 1995:3 s 57 40 Ds 1995:3 s 91 41 Ds 1995:3 s 85 f 14
har insättaren rätt till utdelning i konkursen. Att länder har denna skillnad i förmånsrättsordningen kan bli problem om det uppkommer ett gemensamt ersättningsfall. Svenska Fondhandlareföreningen anser att Sverige ska ändra sitt system så att Insättningsgarantinämnden får företräde framför insättarna och menar att denna ändring skulle medföra att kostnaderna för garantisystemet skulle sänkas. 42 6.1 Finansiering av Insättningsgarantin Insättningsgarantin finansieras antingen av en fond eller av avgifter. I de fall en fond används så sätter den bank som omfattas av garantisystemet in en årlig avgift i en fond. Dessa medel får endast användas när ersättning skall betalas till en insättare i enlighet med reglerna för garantisystemet och för de administrativa kostnaderna som garantisystemet har. Så länge garantisystemets kostnader bärs av bankerna lämnar direktivet ett stort utrymme för EU:s medlemsländer i fråga om finansieringens utformning. Direktivet om system för garanti av insättningar finansieringsförslag grundar sig på tre huvudlinjer. För det första kan som tidigare nämnts bankerna i förskott betala en årlig avgift, vilka fonderas. För det andra kan bankerna i efterhand betala de kostnader garantisystemet ger efter att en bank blivit bankrutt. Genom att infria de garantier som är ställda och andra bindande utfästelser blir kostnaderna betalda i efterhand. Ett tredje fall är att Nämnden för bankstödsfrågor och insättningsgaranti, vilka förvaltar fonden, lånar för att kunna göra insättarna tillgodosedda. Därefter bestrider bankerna upplåningens kostnader. 43 För att välja finansieringsmetod finns ett par aspekter som bör beaktas. Dels skall garantisystemet redan från dess startdatum vara verksamt och trovärdigt. Sedan är det viktigt att komma ihåg att garantisystemet kan vid svårförutsägbara händelser belastas med ersättningsutbetalningar av betydande art. Det kan vara en idé att sprida på bankernas betalningar över tiden i och med att det är bankerna själva som skall bära kostnaderna. Finansiella påfrestningar för övriga banker skulle vara en påtaglig risk i det fall en bank försätts i konkurs. Med tanke på att det svenska banksystemet innehåller få aktörer gör att den nämnda risken blir förstärkt. 44 Den huvudlinje som baseras på att bankerna skall betala i efterskott har både sina för- och nackdelar. Fördelen är att det omedelbart kan dras in ett stort belopp från banksystemet samt att avgiftsmedlen inte behövs och därmed krävs inga avgiftsuttag. Nackdelen är dock att när en bank går i konkurs finns det en risk att det blir en dominoeffekt när vissa banker i det läget inte själv har råd att vidta sina åtaganden i garantisystemet. Det skulle dessutom kunna anses olämpligt att den bank med störst risktagande är den som inte har betalat in till garantisystemet. Direktivet 42 Prop 1996/97:72 s 37 f 43 DS 1995:3 s 99 44 DS 1995:3 s 99 f 15
råder till att inte använda denna finansieringsmetod just med tanke på dess nackdelar som får väga upp fördelarna med den. 45 För att garantisystemet ska kunna uppfylla syftet om att kunna betala ut ersättningar med full trovärdighet är den tredje huvudlinjens om upplåningsmöjlighet en förutsättning. En sådan här upplåning ger inte över tiden tillräcklig spridning över betalningar. Därför är det av vikt att bankerna inte enbart via upplåningsfinansiering bestrider kostnaderna för systemet. 46 De påfrestningar efterskottsbetalningar innebär minskas om det i en fond finns inbetalda medel. Det medför att bankerna inte i lika hög grad skulle sättas i finansiella svårigheter. Förutom att den årliga avgiften till fonden skulle ge en spridning på betalning så finns fördelen att den konkursdrabbade banken i ett sådant läge faktiskt varit med och betalat dessa avgifter, till skillnad från efterbetalningsfinansieringen. Skillnaden med att ha successiv betalning bidrar till ett stabilt system. För att kunna vara beredd med utbetalningar från fonden bör den byggas upp med en hög likviditet. Det är först när denna fond tömts som alternativ finansiering får aktualiseras. 47 Sverige befinner sig i en konkurrensnackdel främst när instituten konkurrerar med banker i länder som inte har någon avgift till insättningsgarantin. Bankföreningen vill därför att Riksdagen ska ta bort insättningsgarantiavgiften. De menar att avgiften försämrar den internationella konkurrenskraften. Den svenska fonden har sedan länge uppnått den gräns som EU ansåg vara tillräcklig, trots detta fortsätter Sverige som enda land i EU att betala till fonden. I de andra EU-länderna tas avgiften bort i och med att gränsen är uppnådd. Europeiska centralbanken, ECB, har uppmärksammat att det finns olikheter i systemet och konstaterat att Sverige och Spanien betalar in högst avgifter till fonden. Förutom de höga avgifterna utmärker sig Sverige även genom att vi inte har avgiftsfrihet när fonden är tillräckligt stor. Bankföreningen tycker därför att en ändring snarast ska ske genom att anpassa avgifterna för insättningsgarantin så att den stämmer överens med flertalet andra EU-länder för att Sverige på sätt blir konkurrenskraftig. 48 7 Investerarskydd Investerarskydd finns i flera länder, både utanför och inom EU-länder. Skyddet omfattar värdepapper och pengar som företag hanterar åt sina kunder i samband med att dessa ska utföra en investeringstjänst som exempelvis vid köp och försäljning av aktier. 49 Däremot gäller skyddet inte för medel inom det individuella pensionssparandet och inte för medel som finns på kundens 45 Ds 1995:3 s 100 46 Ds 1995:3 s 100 47 Ds 1995:3 s 100 f 48 Svensk Bankförening, Hemställan om ändring i lag (1995:1571) om insättningsgaranti 49 https://www.insattningsgarantin.se/sv/investeringsskydd/ 16
eget konto. Skyddet gäller för dels privatpersoner och företag men även för juridiska personer. 50 Vanligtvis har kunderna separationsrätt om ett institut går i konkurs men om du som kund av någon anledning inte får ut dina pengar har du rätt att få ersättning från investerarskyddet. I likhet med insättningsgarantin går det att få ersättning till högst 250 000 kronor per kund och institut. 51 Investerarskyddet regleras i Lag om investerarskydd, LIS. Lagen gäller inte om medlen kan ersättas enligt insättningsgarantin, detta anges i LIS 3. Propositionen till LIS antyder att det redan finns flera skydd för investerare i värdepappersinstitut och i och med detta finns det inte något behov med ett investerarskyddssystem, men investerarskyddet måste införas enligt EU. Eftersom det inte anses motiverat att införa ett sådant skydd anses det räcka med att endast införa det som krävs av direktivet och inrikta sig mot små investerare. De anser även att insättningsgarantin ska utformas på liknande sätt, det vill säga endast med direktivets minimikrav, eftersom dessa överrensstämmer med varandra och samma system underlättar praktiskt. 52 I propositionen anges vidare att investerarskydd är en motsvarighet till insättningsgarantin. Skyddet ska endast träda in om institut gått i konkurs och investerarna ej återfår sina finansiella medel samt om tillgångarna är indisponibla, det vill säga att det inte finns någon möjlighet att förfoga över tillgångarna. 53 Kravet om att investerarskydd skulle finnas i samtliga medlemsländer började diskuteras redan år 1993 i investeringstjänstedirektivet. Direktivet var en utgångspunkt för att marknaden av investeringstjänster skapades. Värdepappersföretag fick tillstånd att erbjuda sina tjänster i övriga länder inom EU. Genom att denna marknad skapades ansågs det nödvändigt att minimiregler infördes i varje medlemsstat. 54 År 1997 antogs investerarskyddsdirektivet. Direktivet vill att det ska finnas ett skydd för investerarna om ett institut går i konkurs, att investerarna får ersättning om institutet inte kan betala tillbaka de finansiella tillgångar som institutet innehaft för investerarna. Utan anslutning till investerarskydd får inte en investerarverksamhet bedrivas. 55 Direktivet menar att skyddet ska gälla för alla investerare men möjliggör för länderna att undanta vissa investerare. 56 Propositionen diskuterar vidare om investerarnas restkrav och hur dessa ska prioriteras efter att ett institut försatts i konkurs. Lagrådet anser till skillnad från Regeringen att investerare och stat ska ha lika rätt till utdelning. 57 Men har investeraren redan fått skadestånd på 250 000 kronor går rätten till investerarskyddet för överskjutande förlust förlorad. 58 Vad som bland annat skiljer insättningsgarantin och investerarskyddet är att den som vill ha ersättning från investerarskyddet 50 http://www.bankforeningen.se/upload/investerarskydd_informationsblad_001.pdf 51 https://www.insattningsgarantin.se/sv/investeringsskydd/sa-fungerar-skyddet/ 52 Prop 1998/99:30 s 33 53 Prop 1998/99:30 s 1 54 93/22/EEG 55 97/9/EG artikel 2 56 Prop 1998/99:30 s 22f 57 Prop 1998/99:30 S 21 58 Prop 1998/99:30 s 63 f 17
måste ansöka om att få detta inom ett år från institutet försattes i konkurs. Den som är berättigad ersättning från insättningsgaranti blir underrättad och behöver alltså inte ansöka om ersättning. 59 Sveriges första ersättningsfall från investerarskyddet skedde när CTA Lind & Co Scandinavia AB försattes i konkurs 16 juni 2004. Bolaget förvaltade bland annat valutor och räntor till Italienska investerare. 60 Denna konkurs visade att lagstiftningen inte är tillräcklig tydlig när det gäller hur man ska fördela den avgift som krävs för att täcka skadefall i systemet och oklarheter vilka tillgångar som ska tas med i beräkning. Bankföreningen anser i ett remissyttrande att man ska utnyttja de undantag som finns i investerarskyddsdirektivet och undanta professionella och institutionella investerarna eftersom skyddet är till för att skydda konsumenter. Delade åsikter finns angående hur skyddet bör vara uppbyggt exempelvis anser Insättningsgarantinämnden att en fond för att finansiera skyddet bör finnas samtidigt som bankföreningen anser att det inte behövs. 61 I januari år 2008 tog riksgälden över ansvaret för det statliga insättnings- och investerarskyddet från den tidigare Insättningsgarantinämnden. Finansmarknadsministern, Mats Odell, tror att denna förändring kommer att innebära att skyddet för insättarna och investerare stärks. 62 8 Garantisystemets problematik Förutom reglerna om insättningsgarantin finns ett behov att utreda problematiken som uppstår när en bank får insolvensproblem. 63 Eftersom det finansiella systemet, främst bankerna, i stor grad har med privatpersoner att göra och förvaltar deras inlåning och betalningsreserver, är det betydelsefullt att konsumentskyddsintresset tas till vara. Detta på grund av att om en bank skulle gå i konkurs skulle de få privatekonomiska och sociala konsekvenser av allvarlig karaktär. Sociala konsekvenser skulle det även bli om småföretagen skulle drabbas. 64 För att garantera stabiliteten och funktionsdugligheten i det finansiella systemet samt för att kunna ge visst skydd för enskilda omfattas systemet av särskild lagstiftning och tillsyn. 65 Det pågår för närvarande ett arbete inom Regeringskansliet. Utgångspunkten ligger i banklagskommitténs slutbetänkande om att utforma ett system som riktar in sig på skyddet i finansiella system i utredning, vid namnet Offentlig administration av banker i kris. 66 Utredaren ska bland annat se över insättningsgarantins uppdrag och föreslå förändringar. Det ska särskilt utredas om informationsansvaret om konsumenters konton omfattas av garantin eller 59 SOU 2005:16 s 85 60 Dir 2007:60 s 7 61 Svensk bankförening, föreskrifter om beräkning av avgifter för investerarskyddet 62 https://www.insattningsgarantin.se/sv/om-verksamheten/nyheter/riksgalden-ansvarar-forinsattningsgarantin/ 63 Ds 1995:3 s 56 64 Ds 1995:3 s 33 65 Ds 1995:3 s 38 66 SOU 2000:66 18
inte. Det ska även göras en överskådlig granskning över lagen om insättningsgaranti, där det finns oklarheter. Vidare ska det undersökas om ersättningstiden på tre månader är lämpligt ur konsumenternas synvinkel. Utredaren ska även undersöka finansinspektionens befogenheter och bör även föreslå förslag på ändringar till investerarskyddet. Resultatet ska redovisas senast 3 oktober år 2008. 67 8.1 Brister i garantisystem Garantisystemet är som ovan sagt till för att skydda konsumenters insättningar och skapa stabilitet i det finansiella systemet. Fallet Custodia har uppmärksammat att det finns behov att se över Finansinspektionens och Insättningsgarantinämndens befogenheter. 68 Regeringen anser att regelverket som finns idag är för oklart och har därför tillsatt en utredning om insättningsgarantin. De anser även att tidigare rättsfall visar på att Finansinspektionen inte kan hindra banker som har problem med inlåning, och hänvisar främst till rättsprocessen runt Custodia. Regeringen menar att om allmänheten anser att deras insättningar omfattas av en risk kommer dessa ta ut sina pengar och skulle alla göra det på samma gång skulle bankerna få stora betalningsproblem och hela det finansiella systemet skulle falla ihop. 69 Kreditmarknadsbolaget Custodia AB bedrev finansieringsverksamhet, men i januari år 2006 återkallade Finansinspektionen omedelbart tillståndet eftersom det fanns brister ibland annat kredithanteringen och ansåg att företaget inte bedrev verksamheten på ett sunt sätt, något bolaget överklagade. 70 Länsrätten ansåg i sin dom att det fanns tillräckligt med underlag för att meddela inhibition. 71 Örn påpekar i krönikan Statlig insättningsgaranti ger uselt skydd just detta problem att om en bank skulle ställa in betalningarna så kan det dröja upp till ett halvår innan spararna får ut några pengar. Detta är på grund av att insättningsgarantin inte träder in förrän institutet gått i konkurs. Örn hänvisar till ovanstående fall Custodia som blev en långdragen process då det tog nio månader innan Insättningsgarantinämnden kunde betala ut ersättningarna. Vidare säger Örn att Riksbanken är säker på att om en stor bank skulle drabbas av samma öde som Custodia så skulle det leda till att betalningssystemet lamslås på bara någon timma och någon dags väntan på ersättning från garantin skulle kunna skapa en åtstramning av likviditeten som skulle påverka hela ekonomin. Enligt Örn vill Riksbankscheferna därför att Sverige ska lagstifta en lag om detta, i andra länder är det redan lagstiftat. Först vill de att det ska finnas möjlighet för staten att överta misskötta banker, innan de går i konkurs. Bankstödnämnden hade fram till 1996 liknande befogenhet. För det andra vill de att insättningsskyddet ska garantera att kunderna snabbt ska få 67 Dir 2007:60 s 12 68 Dir 2007:60 s 7 69 Riksdag & Departement 2007/13 70 Pointlex, Finansinspektionens återkallelse stoppas 71 Nr 1984-06E 19
sina pengar. På så sätt minskar risken för en uttagsstormning. Örn avslutar med att påpeka att en ny lag behövs omgående bland annat på grund av den kreditfrossa som pågår. 72 Mats Odell, Finansmarknadsminister, säger att man saknar ett legalt ramverk för att hantera banker som hamnar i kris och menar att den politiska försiktigheten beror på erfarenheter från bankkrisen. Finansdepartementet ska därför se över insättningsgarantins utformning, så att vi får ett bättre garantisystem. 73 9 Utländska garantisystem Garantisystem kan vara antingen offentliga eller privata. Är de av offentlig karaktär administreras garantisystemet av en myndighet eller har i stor utsträckning offentliga inslag, exempelvis genom direkt kontroll från tillsynsmyndigheten eller landets centralbank. I de fall garantisystemet är av privat karaktär administreras garantin av ett organ inom den privata sektorn, ett exempel kan vara de nationella bankföreningarna. Vad gäller garantins omfattning och finansiering är dock de privata systemen mer eller mindre offentligt reglerade. Det är främst länderna USA, Storbritannien och Danmark som har offentliga system. Samtidigt är det många länder som har privata system, såsom Finland, Norge och Tyskland. De offentliga systemen är i allmänhet obligatoriska och därmed i allmänhet också lagstadgat. Nederländerna har i banklagstiftningen grunden för garantisystemet och har en överenskommelse mellan centralbanken och representanter från bankväsendet. Där har de kommit överens om de bestämmelser som skall gälla för garantin. Det finns vissa länder där de offentliga systemen är frivilliga men i praktiken omfattas de flesta bankerna av systemet. Bland de länder som har system av privat karaktär är det mer splittrat. Vissa länder har system som bygger på obligatorisk anslutning av systemen, medan andra länders banker frivilligt får ansluta sig. I bland annat Tyskland som omfattas av frivillig anslutning till det privata systemet träffas avtal mellan institut som omfattas av den nationella garantin och det administrerande organet av garantisystemet eller i landets bankförening. 74 Garantisystemet är gemensamt för alla banker i de flesta länder men det finns länder som för de olika typerna av banker har separata system. Exempelvis Norge, Tyskland och USA har olika system för affärsbanker, föreningsbanker och sparbanker. Danmark är ett av de länder som det inte bara är banker som omfattas av garantisystemet, utan även kreditinstitut och värdepappersföretag. 75 Vanligtvis är det bankerna själva som finansierar garantisystemet. Centralbanken kan emellertid bidra med löpande utgifter, som det är i Japan. I andra länder, framförallt de som har offentliga 72 Örn, Statlig insättningsgaranti ger uselt skydd 73 Svenska bankföreningen, Insättningsgarantin högst på Odells åtgärdslista 74 Ds 1995:3 s 48 f 75 Ds 1995:3 s 49 20
system, finns en möjlighet att låna antingen av centralbanken eller direkt av staten. Belgiens banker, vilka omfattas av det offentliga systemet, har i förväg åtagit sig att bidra med de medel som behövs för att ersätta de förluster insättarna lider när en bank går i konkurs. I de fall de offentliga och privata systemen bygger på fondering, vilket i övrigt kännetecknar främst de offentliga systemen, är det vanligt att de tillämpar årliga avgifter. Dessa avgifter tas ut fram till dess att tillgångarna i fonden nått en viss storlek. Hur stora avgifterna skall vara bestäms av den totala inlåningen eller de totala tillgångarnas storlek i respektive bank. Garantisystemen har i vissa länder givits en möjlighet att låna av centralbanken för att kunna uppfylla löftet om garanti. I de offentliga systemen har garantisystemet ingen befogenhet att till enskilda banker utge lån eller på något annat sätt ge kapitaltillskott i de fall banken får problem. Detta betyder med andra ord att garantisystemet enbart får användas vid en banks avveckling och inte vid preventiva syften. Det finns dock undantag där länderna tillåter att ta garantisystemet i anspråk även i preventiva syften. Det är mer vanligt i de privata systemen att det finns en möjlighet att bistå enskilda banker, detta gäller dock inte Luxemburg och Österriket. 76 Danmarks garantisystem står under tillsynsmyndigheten. Förutom att godkänna garantisystemets reglemente och arbetsordning deltar myndigheten även i det fall en konkurs blir aktuell samt arbetet kring det. Organen, vilka administrerar systemet, har ingen befogenhet att, över de banker som omfattas av det, utöva tillsyn. Omfattningen av garantisystemet varierar stort mellan olika länder och det går ej att enbart säga att det beror på huruvida det är privat eller offentligt. Garantin omfattas i de allra flesta länder av all kontoinlåning och då även i andra kreditinstitut än banker. Även skuldebrev omfattas i några länder och i Storbritannien inbegrips bankcertifikat i systemet. I Belgien kan de utländska filialerna ansluta sig till det belgiska garantisystemet och därmed kan filialernas insättare erbjudas samma skydd som insättarna hos de nationella bankerna. Storleken på beloppet som garantisystemet täcker varierar också i stor utsträckning. I många länder rör det sig om 100 000 kronor, men i exempelvis USA och Frankrike handlar det om belopp mellan 300 000-800 000 kronor. I realiteten ger dessa siffror ingen bild av hur omfattande systemet egentligen är i länderna. Detta på grund av att det går att anta att de länder med stora åtaganden inte har någon möjlighet att betala med de befintliga resurser de har om någon stor bank skulle fallera. Detta kan även hända de system med mindre åtaganden. 77 10 Konkurs Konkurs innebär enligt Konkurslagen, KL, 2 att gäldenären inte kan betala sina skulder och att det inte beror på en tillfällighet. Riksbanken anser som tidigare nämnt att konkurslagstiftningen inte är tillämplig på en insolvent bank bland annat eftersom att det inte kan antas att en 76 Ds 1995:3 s 50 f 77 Ds 1995:3 s 51 ff 21