Finansiering av resolutionsreserven - Bankföreningens förslag på avgiftsstruktur

Transkript

1 FRAMSTÄLLAN 1 (5) Finansdepartementet Finansmarknadsavdelningen Stockholm fi.registrator@regeringskansliet.se Finansiering av resolutionsreserven - Bankföreningens förslag på avgiftsstruktur Hemställan Med anledning av Riksdagens tillkännagivande till regeringen om att den ska utreda om de nya reglerna om riskavgifter kan göras tydligare hemställer Svenska Bankföreningen att kravet i 27 kap. 18 och 19 om uttag av riskavgift ska tas bort och att inga ytterligare avgifter ska tas ut när resolutionsreserven nått målnivån tre procent av garanterade insättningar. En sådan lösning skulle innebära att den svenska resolutionsreserven finansieras enligt samma principer som motsvarande fonder i andra EU-länder. Bakgrund I förarbetena, prop. 2015/16:5, till lagen (2015:1016) om resolution behandlas hur resolutionsavgiften ska tas ut. Där anges att en resolutionsavgift ska tas ut till dess resolutionsreserven uppnår en storlek på tre procent av de garanterade insättningarna. Därefter ska en riskavgift fortsatt tas ut. Hur riskavgiften ska utformas specificeras inte i förslaget utan lämnas över till Riksgälden att besluta utan närmare anvisningar. Riksdagen avslog dock förslaget i denna del och menade att frågan måste utredas vidare. Bankföreningen välkomnar Riksdagens beslut och önskar med denna promemoria belysa det skydd för såväl insättarna som skattebetalarna som befintlig reglering ger och, i konsekvens därmed, hur resolutionsreserven bör finansieras. Sammanfattning Bankföreningen anser att det saknas skäl att införa en resolutionsreserv som överstiger en målnivå på tre procent av garanterade insättningar. Det svenska banksystemet har redan i dag en god motståndskraft bland annat genom att svenska

2 2 (5) myndigheter har infört hårdare kapitaltäckningskrav jämfört med andra europeiska länder, vilket minskar sannolikheten för att en svensk bank ska bli försatt i resolution. Med hänsyn till de höga krav på förlustabsorberade skulder som Riksgälden har föreslagit 1 kommer svenska banker också, om ett resolutionsförfarande trots allt skulle bli aktuellt, vara mer resolutionsbara jämfört med europeiska banker. Vid sidan av dessa skyddskrav finns förutom resolutionsreserven även en, i förhållande till övriga europeiska länder, stor insättningsgarantifond som finansieras av bankerna. Dessa åtgärder ger tillsammans ett skydd för att staten inte ska behöva använda skattebetalarnas medel vid en eventuell resolution av en bank. De höga kapitalkraven tillsammans med kravet på förlustabsorberade skulder och avgifter till resolutionsreserven samt insättningsgarantifonden innebär att svenska banker har betydligt högre kostnader än europeiska banker även utan en riskavgift. Eftersom svenska banker konkurrerar på den europeiska marknaden kan det därför även ur ett konkurrensmässigt perspektiv ifrågasättas om det är rimligt att påföra svenska banker ytterligare kostnader i form av en riskavgift. Det svenska banksystemet har god motståndskraft Svenska banker har höga kapitaltäckningskrav eftersom Finansinspektionen i flera fall valt att införa hårdare krav än vad som gäller för övriga europeiska banker. De högre kraven är tänkta att fungera som en extra säkerhet vid sämre tider. Det handlar bland annat om systemriskbuffert, kontracyklisk buffert och riskviktsgolv för bolån. Vidare kommer det i enlighet med krishanteringsdirektivet också att ställas krav på bankerna att ha förlustabsorberande skulder (Minimum Requirement of Eligible Liabilities, MREL) och de största bankerna kommer även att omfattas av det globala kravet på TLAC (Total Loss Absorbing Capital). Båda dessa krav är tänkta att skydda skattebetalare vid en kris genom att se till att banker har tillräckligt med kapital och nedskrivningsbara skulder för att täcka de förluster som kan uppstå samt att återkapitalisera en bank utan att behöva använda statliga medel. Det förslag till svenskt MREL-krav som Riksgälden har lagt fram medför, tillsammans med de höga kapitalkraven, att svenska banker kommer att ha en mycket hög nivå på förlustbärande kapital och nedskrivningsbara skulder. Utöver höga krav på bankernas kapitalnivåer tillkommer att de finansiella skyddsnäten i Sverige är välfungerande och välkapitaliserade. Sedan 2009 har bankerna betalat en avgift till stabilitetsfonden. Fonden upprättades mot bakgrund av att staten såg ett behov av att ha en förfinansierad fond som kunde användas för att finansiera eventuella åtgärder för att stödja det finansiella systemet utan att behöva 1 Tillämpning av minimikravet på nedskrivningsbara skulder, Dnr RG 2016/425

3 3 (5) använda skattemedel. Avgiften har legat på drygt tre miljarder kronor per år. Viss del av stabilitetsfonden har förts över till resolutionsreserven 2. Från och med 2016 införs i Sverige en resolutionsavgift i syfte att bygga upp resolutionsreserven. Jämfört med övriga europeiska länder är den årliga avgiften hög, 0,09 procent av det totala avgiftsunderlaget, vilket motsvarar en årlig avgift på cirka sju miljarder kronor. Anledningen till den höga avgiften är att staten på kort tid vill bygga upp resolutionsreserven till tre procent av garanterade insättningar 3, i dagsläget cirka 45 miljarder kronor. Med det höga avgiftsuttaget samt med de medel som förs över från stabilitetsfonden kommer resolutionsreserven att uppnå treprocentsmålet inom fem år. Skulle reservens medel efter uppbyggnadsperioden minska till mindre än tre procent av garanterade insättningar återupptas insamlandet av resolutionsavgifter. I och med införandet av avgifter till resolutionsreserven slopas stabilitetsavgifterna. Stabilitetsfonden finns dock kvar för att finansiera eventuella åtgärder som genomförs inom ramen för lagen om förebyggande statligt stöd. Vid sidan av stabilitetsfonden och resolutionsreserven finns det i Sverige även en insättningsgarantifond dit bankerna betalar en årlig avgift. Insättningsgarantifonden uppgår till runt 2,5 procent av garanterade insättningar, långt över minimikravet i insättningsgarantidirektivet på 0,8 procent. Syftet med insättningsgarantifonden är att finansiera insättningsgarantin som i sin tur syftar till att skydda konsumenterna (insättarna) i händelse av konkurs och främja finansiell stabilitet genom att motverka uttagsanstormningar. Sammantaget innebär detta, givet de höga kapitalkraven, att det är mindre sannolikt att svenska banker ska bli försatta i resolution jämfört med europeiska banker. Givet de höga kraven på MREL kommer också svenska banker att vara mer resolutionsbara jämfört med europeiska banker om de trots allt skulle bli försatta i resolution, allt annat lika. Skulle det inte vara möjligt att få ordning på en bank med problem utan att extern finansiering behöver tillgås finns stabilitetsfonden för förebyggande stöd och resolutionsreserven och insättningsgarantifonden tillgängliga för fall då förluster direkt eller indirekt behöver absorberas. Samtliga finansieringsarrangemang överstiger med god marginal såväl miniminivåerna som beslutats på EU-nivå som de nivåer som de facto gäller i flertalet EU-länder. 2 Stabilitetsfonden kommer att finnas kvar, men medel som bankerna betalat in via avgifter (ca 12 miljarder kronor) kommer att föras över till Resolutionsreserven. 3 Anledningen till att Sverige har valt att ha en fond som uppgår till tre procent är för att samtliga resolutionsverktyg ska kunna utnyttjas i så hög grad som möjligt.

4 4 (5) Av ovan angivna skäl kan Bankföreningen inte finna några övertygande argument till varför det är motiverat att utöver resolutionsavgiften samla in ytterligare medel via en riskavgift eller vilket mål en riskavgift syftar till att uppnå. Svenska banker konkurrerar på en europeisk marknad Den så kallade inre marknaden är en av de grundläggande principerna inom området för finansiella tjänster inom EU. Via Sveriges medlemskap i EU har svenska banker tillgång till den inre marknaden och konkurrerar därför i hög grad på en europeisk marknad. De ovan nämnda högre kraven på kapital och MREL tillsammans med ett evigt avgiftsuttag till insättningsgarantin och en högre målnivå på resolutionsreserven i kombination med en kortare uppbyggnadsperiod innebär att svenska banker har betydligt högre kostnader än europeiska banker även utan introduktionen av en riskavgift. De högre kostnaderna innebär en konkurrensnackdel för svenska banker och kommer i förlängningen att påverka svenska bankers roll i att finansiera tillväxten i realekonomin. Finansinspektionen ansvarar för tillsyn och regelgivning Vidare betvivlar Bankföreningen effektiviteten av en riskavgift som styrmedel för att minska bankers risktagande eftersom en riskavgift väntas vara ett trubbigt verktyg för att styra bankers risknivå. I Sverige ansvarar Finansinspektionen för tillsyn och regelgivning för banker i syfte att skapa och upprätthålla ett stabilt finansiellt system och tillse att risker i systemet inte byggs upp. Finansinspektionen har mer precisa verktyg och kan genom sina medel och mandat för att styra bankers risknivå genom respektive banks kapital- och likviditetskrav. Viktigt med ett tydligt tak för resolutionsreserven Bankföreningen anser att målnivån för resolutionsreserven under alla omständigheter bör begränsas till högst de redan beslutade tre procenten av garanterade insättningar. Därefter ska ingen avgift utgå. Att införa ett tydligt tak på resolutionsreserven är viktigt för bankerna som betalar avgifter till den. En resolutionsreserv utan specificerad målnivå kan komma att innebära en förstärkt konkurrensnackdel för de svenska bankerna i förhållande till deras europeiska konkurrenter. För att nå lika villkor med övriga banker inom den inre marknaden är det rimligt att också Sverige skapar fonder som har tydliga målnivåer och därmed fastställda tak.

5 5 (5) Bankföreningen menar sammanfattningsvis att det saknas skäl att i Sverige ha en större resolutionsreserv än den målnivå som redan har beslutats. SVENSKA BANKFÖRENINGEN Hans Lindberg Åsa Arffman Kopia: Riksgälden