EH./. Riksåklagaren ang. grov misshandel m.m.

ÅKLAGARMYNDIGHETEN SVARSSKRIVELSE Sida 1 (8) Byråchefen Stefan Johansson 2006-11-16 Ert ÅM 2006/5493 Er beteckning B 4652-05 Högsta domstolen Box 2066 103 12 STOCKHOLM EH./. Riksåklagaren ang. grov misshandel m.m. Min inställning Jag bestrider ändring av hovrättens dom och anser att det inte finns skäl för prövningstillstånd. Bakgrund Patientjournalen och obduktionsprotokollet N föddes den 7 augusti 2004. Hon förlöstes genom akut kejsarsnitt och föddes 6-7 veckor för tidigt. Hon vägde 2 235 gram och var 46 cm lång och hade ett huvudomfång på 30 cm. Såväl modern, CA, som N behandlas med antibiotika efter förlossningen. N skrevs ut den 26 augusti 2004. Den 1 september 2004 inkommer N till sjukhuset p.g.a. misstänkt apné (andningsuppehåll). Hon får dropp. De prover som tas ger ingen förklaring till hennes tillstånd. Den 2 september 2004 blir hon sämre igen och behandlas bl.a. med antibiotika. Hon blir därefter stadigt bättre och skrivs ut den 9 september 2004. Den 16 september 2004 inkommer hon med hjärtstopp. Återupplivningsförsöken avbryts kl. 12.48. Enligt de undersökningsfynd som Mario Verdicchio redovisar i obduktionsprotokollet framgår att N hade blödningar av varierande ålder under den hårda hjärnhinnan, mellan mjuka hjärnhinnorna och i hjärnvävnaden. Ögonens bindehinnor var emellertid utan blödningar och det fanns inga skador på kroppens hud, i mjukvävnader under huden eller i kroppens inre organ. Inte heller fanns det skador på skelettet. Obduktionsutlåtandet Mario Verdicchio anger sammanfattningsvis följande. N hade blödningar av varierande ålder under den hårda hjärnhinnan, mellan mjuka hjärnhinnorna och i hjärnvävnaden. Blödningarna har orsakats av inverkan av trubbigt våld. De färska blödningarna har uppkommit i direkt anslutning till döden och de äldre skadorna minst en vecka före dödsfallet. Avsaknaden av skador på kroppens skelett, i mjukvävnader under huden eller på inre organ talar för att de färska Postadress Gatuadress Telefon Telefax Box 5553 Östermalmsgatan 87 C, 3 tr. 08-453 66 00 08-453 66 99 114 85 STOCKHOLM

ÅKLAGARMYNDIGHETEN SVARSSKRIVELSE Sida 2 (8) skadorna uppkommit genom skakvåld. Även de äldre skadorna kan ha uppkommit genom likartat våld. Inandningen av magsäcksinnehållet har varit en följd av skadorna. Fynden talar starkt för att döden orsakats av skadorna och den samlade bilden talar starkt för att döden orsakats av annan person. Tingsrätten EH åtalades för mord, alternativt grov misshandel och vållande till annans död bestående i att han genom s.k. skakvåld orsakat blödningarna i hjärnan, vilka i sin tur lett till döden. Tingsrätten fann det tillförlitligheten utrett att N avlidit genom blödningar i hjärnan, vilka uppkommit genom trubbigt våld. Tingsrätten menade vidare att ingen annan slutsats kunde dras än att hon avlidit på grund av skakvåld, eftersom det var utrett att hon inte hade några yttre tecken på våld. Tingsrätten fann emellertid att det förelåg så många osäkra faktorer att det inte var ställt utom rimligt tvivel att EH, vare sig uppsåtligen eller av oaktsamhet, vållat Ns död och inte heller att han uppsåtligen misshandlat henne. Åtalet ogillades därför. Hovrätten I hovrätten förordnades docenten Olof Flodmark, specialist i diagnostisk radiologi, neuroradiologi samt i barn- och ungdomsradiologi, som domstolssakkunnig. Hovrätten delade tingsrättens bedömning att N avlidit den 16 september 2004 till följd av skakvåld. Olof Flodmark och Mario Verdicchio hade olika uppfattning om det efter det att våldet utövats skulle kunna fortlöpa en period varunder inga symtom visade sig, ett s.k. fritt intervall. Hovrätten menade, mot bakgrund av att Flodmark specialiserat sig i frågan om barn som utsatts för skakvåld och att han grundade sin erfarenhet på bl.a. praktiska erfarenheter, att det inte fanns anledning att sätta i fråga hans uppgifter. Hovrätten fann det därför klarlagt att det vid dödligt skakvåld finns ett fritt intervall som uppgår till som mest några enstaka minuter. Hovrätten ansåg att den enda tänkbara gärningsmannen var EH och att han genom skakvåld orsakat Ns död. Hovrätten ansåg det utrett att EH även den 1 september 2004 utsatt N för skakvåld och att han den 16 september 2004 skakade henne kraftigare eller under längre tid än den 1 september. Han måste därvid ha haft insikt i att risken för livshotande skador den 16 september var än högre än den 1 september. Efter en bedömning av EHs uppsåt fann tingsrätten att gärningen var att rubricera som grov misshandel och vållande till annans död, grovt brott. Påföljden bestämdes till fängelse fem år.

ÅKLAGARMYNDIGHETEN SVARSSKRIVELSE Sida 3 (8) Överklagandet Yrkande EH har yrkat att åtalet skall ogillas, i andra hand att gärningen skall bedömas som icke grov och att fängelsepåföljden skall sättas ned. Han har slutligen yrkat att Högsta domstolen skall ogilla CAs skadeståndsyrkande. Grunderna för överklagandet och åberopad bevisning EH har sammanfattningsvis anfört följande. Han har inte orsakat Ns död. Han har inte utsatt henne för skakvåld. De fynd som gjorts vid obduktionen av N ger inte något stöd för att blödningarna har orsakats av skakvåld. Undersökningsfynden, i kombination med att N föddes för tidigt samt vad som framgår av hennes sjukdomshistoria och den behandling hon fått, talar i stället för att blödningarna hade helt andra orsaker. Han har till stöd för sitt påstående åberopat ny bevisning i form av utlåtanden från tre utländska forskare, vilka anges ha specialiserat sig på skador av det slag som är aktuella i målet. Dr Viera Scheibner menar att symtomen, de sjukliga förändringarna och i slutändan Ns död till fullo förklaras av den skadliga påverkan antibiotikan hade på henne (utlåtandet i svensk översättning s. 8 och 16). F. Edward Yazbak, MD, FAAP, anser att Ns tillstånd och död inte berodde på tillfogad skada. Däremot kan de ha medicinska och biomedicinska orsaker. Bl.a. framhåller han såsom möjliga orsaker C- och K-vitaminbrist (utlåtandet i svensk översättning s. 17-18). Enligt Dr. Mohammed Ali Al-Bayati framgår det tydligt av hans undersökning att skadorna i hjärnan, blödningarna och döden orsakades av hälsoproblem och negativa reaktioner på antibiotika, såsom gulsot, hemolytisk anemi, infektion, brist på K-vitamin och tillväxtsproblem (utlåtandet i svensk översättning s. 5, 8 och 12). Han framhåller att den primära anledningen till blödningen i Ns fall utgörs av brist på K-vitamin (s. 33 och 53-54). Skäl för prövningstillstånd EH menar att det är viktigt för den framtida rättstillämpningen att få klarlagt vilka beviskrav som skall ställas så länge det finns klart stridiga uppfattningar på vetenskapligt plan om orsak och verkan i samband med påstått skakvåld. Han anser vidare att det även finns synnerliga skäl för prövningstillstånd eftersom utgången i hovrätten uppenbarligen beror på ett grovt misstag.

ÅKLAGARMYNDIGHETEN SVARSSKRIVELSE Sida 4 (8) Skälen för min inställning Vad har orsakat skadorna och dödsfallet? Av utredningen i målet framgår att N vid tre tillfällen, den 1, 2 och 16 september 2004 blivit slapp och livlös. Vid de två första tillfällena förbättrades hennes tillstånd, men vid tillfället den 16 september 2004 gick hennes liv inte att rädda. Mario Verdicchio har i tingsrätten förklarat att man utfört en utvidgad obduktion, vilket är en mycket omfattande undersökning. Vid obduktionen har han haft tillgång till bl.a. patientjournalen. Han anser att skadorna i hjärnan, såväl gamla som färska, har orsakats av trubbigt våld. Det fanns inga sjukliga förändringar eller missbildningar i hjärnan som förklarar skadorna. Skadornas utseende och lokalisering samt avsaknaden av yttre skador kan tala för att det har rört sig om skakvåld. Enligt hans uppfattning, som han även framförde i hovrätten, kan de färska blödningarna ha inträffat under en period av några minuter till en timma före dödsfallet. Tingsrätten fann det genom förhöret med Mario Verdicchio och obduktionsutlåtandet utrett att N avlidit genom blödningar i hjärnan och att de orsakats av skakvåld. Mot bakgrund av de uppgifter Mario Verdicchio lämnade förordnade hovrätten att Olof Flodmark skulle förordnas som sakkunnig i målet för att yttra sig främst över frågorna om det tidsmässiga sambandet mellan våldet och dödsfallet, orsaken till de symtom som barnet uppvisat den 1 och 2 september samt eventuellt orsakssamband mellan äldre och färska skador. Även Olof Flodmark hade tillgång till bl.a. patientjournalen. Av Olof Flodmarks yttrande och vad han uppgett i hovrätten framgår att han anser det vara uppenbart att N utsattes för dödligt våld den 16 september och att det var så kraftigt att det uppstod en akut hjärnskada som orsakade medvetslöshet och andningsuppehåll och därmed en syrebrist som genererade en snabbt utvecklande hjärnsvullnad. Enligt hans uppfattning, som han baserar på publicerad forskning, är det tidsmässiga sambandet mellan det dödliga våldet och de skador som leder till andningsuppehåll och döden (det fria intervallet) mycket kort och kan räknas i enstaka minuter. Hovrätten uttalade att Olof Flodmark specialiserat sig i frågan om barn som utsatts för skakvåld och att han grundade sina uttalanden på bl.a. praktiska erfarenheter. Hovrätten ansåg därför inte att det fanns anledning att sätta i fråga Olof Flodmarks mer preciserade uppgifter. Jag vill i det sammanhanget framhålla att Olof Flodmark vid olika tillfällen förordnats som domstolssakkunnig i liknande mål, se bl.a. Högsta domstolens mål B 4318-05 (förordnad av Hovrätten för Västra Sverige) samt Svea hovrätts, avd 9, mål nr B 1930-05 (förordnad av Västmanlands tingsrätt). Mot denna bakgrund menar jag att hovrätten

ÅKLAGARMYNDIGHETEN SVARSSKRIVELSE Sida 5 (8) på den sakkunnigutredning som fanns tillgänglig gjorde en korrekt bedömning då den fann att N avlidit till följd av skakvåld och att det s.k. fria intervallet vid sådant våld som mest uppgår till några enstaka minuter. Frågan är då om det mot bakgrund av de utlåtanden EH har åberopat finns skäl att ifrågasätta sakkunnigutredningen. Det är väl känt att det finns de som menar att den typ av blödningar i hjärnan som N uppvisade inte eller i vart fall endast i undantagsfall kan orsakas genom skakvåld. I Högsta domstolens ovan nämnda mål B 4318-05 åberopades artiklar av bl.a. två av de forskare som EH har hämtat in utlåtande från, Mohammed Ali Al-Bayati och Viera Scheibner. I den artikel Mohammed Ali Al-Bayati författat framgår att han anser att teorin om Shaken Baby Syndrome (SBS) inte stöds av vetenskapen. Han menar att teorin, med hänvisning till de fall han studerat, är falsk. Han pekar bl.a. på att de fall han undersökt visar att skadorna kan ha orsakats av att barnen i olika utsträckning lidit av K- vitaminbrist samt erhållit vaccin och antibiotika (se bilaga 1). Det kan i det sammanhanget nämnas att Mohammed Ali Al-Bayati, enligt artiklar publicerade på hans konsultföretags (Toxi-Health International) hemsida (toxi-health.com), även menar att HIV inte orsakar AIDS. Viera Scheibner framför i sin artikel från 1998, att det på senare tid utbrutit en epidemi av det s.k. Shaken Baby Syndromet. Hon hänvisar till ett antal fall som hon studerat och menar att skadorna i dessa fall har orsakats av att barnen har erhållit olika former av vaccin. Hon menar därför att rättsväsendet bör vara mer öppet för de dokumenterade tänkbara och alternativa förklaringsmodellerna till de observerade skadorna (se bilaga 2). Enligt min uppfattning bör de utlåtanden EH åberopat bedömas mot bakgrund av att de som författat dem driver en tes om att den typ av blödningar som N uppvisade inte eller i vart fall endast i undantagsfall kan orsakas genom skakvåld. Det faktum att teorierna inte är nya innebär också att de måste ha varit väl kända för såväl Mario Verdicchio som Olof Flodmark då de gjorde sina bedömningar när det gäller orsaken till Ns skador och död. Mario Verdicchio och Olof Flodmark har vid sina undersökningar och bedömningar haft tillgång till patientjournalen. De har således haft full kännedom om Ns för tidiga födsel, hennes sjukdomsbild och den behandling hon fått, bl.a. i form av antibiotika. De har, såvitt framgår av utredningen, gjort noggranna undersökningar och därvid kunnat utesluta alternativa orsaker till Ns skador och död. Mot denna bakgrund menar jag att den bevisning EH åberopat inte ger tillräcklig anledning att sätta i fråga, att blödningarna i hjärnan och dödsfallet orsakats genom skakvåld. Inte heller föranleder den nya bevisningen någon annan bedömning vad gäller Olof Flodmarks uppgift, att sambandet mellan det dödliga våldet

ÅKLAGARMYNDIGHETEN SVARSSKRIVELSE Sida 6 (8) och de skador som leder till andningsuppehåll och döden (det fria intervallet) är mycket kort och kan räknas i enstaka minuter. Vem har orsakat skadorna? Vid samtliga de tillfällen N har blivit slapp och livlös har hon ensam befunnit sig i EHs vård. Eftersom jag anser att den bevisning EH åberopat inte föranleder annan bedömning vad avser det fria intervallet, menar jag det vara klarlagt att det var EH som den 16 september 2004 medelst skakvåld orsakade Ns död. Jag kan också i allt väsentligt ansluta mig till vad hovrätten i övrigt anfört beträffande dels tillfällena den 1 och 2 september 2004, dels EHs uppsåt. Hovrättens dom i skulddelen bör således stå fast. Påföljd Högsta domstolen har i NJA 2003 s. 174 förklarat att domstolen genom sitt avgörande i NJA 2000 s. 612 anlagt en strängare syn på påföljd för misshandelsbrott riktade mot små barn än som tidigare hade varit fallet (jfr t.ex. NJA 1992 s. 85). I likhet med hovrätten menar jag att det vid en jämförelse av omständigheterna i NJA 2003 s. 174 och det nu aktuella fallet inte finns skäl att se mildare på den gärning EH har gjort sig skyldig till. Hovrättens dom i påföljsdsdelen bör därför stå fast. Prövningstillstånd Prejudikatdispens Frågorna om vad och vem som i just Ns fall har orsakat blödningarna i hjärnan och hennes död är en bevisfråga som inte kan anses ha någon egentlig betydelse utanför det nu aktuella målet. Det kan därför inte anses vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen. Extraordinär dispens Prövningstillstånd får enligt 54 kap. 10 första stycket 2 rättegångsbalken meddelas om det finns synnerliga skäl för en sådan prövning, såsom att det finns grund för resning eller att domvilla förekommit eller att målets utgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag. I propositionen till den nu aktuella bestämmelsen uttalades att utrymmet för prövningstillstånd vid sidan av prejudikatdispensen bör vara ytterst begränsat. De fall som kan komma i fråga är resningsfallen och därmed jämförbara mycket sällsynta situationer. Vidare angavs att prövningstillstånd bör kunna medges i den utsträckning som de extraordinära rättsmedlen kan tillämpas. Den närmare innebörd som resnings- och domvillogrunderna getts i praxis bör vara vägledande också inom den ordinära fullföljdens ram (se prop. 1971:45, s. 90 f).

ÅKLAGARMYNDIGHETEN SVARSSKRIVELSE Sida 7 (8) Med att målets utgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag avses sakprövningen. Som exempel nämns i förarbetena att en för utgången i ett expropriationsmål avgörande räkneoperation blivit felaktig (Welamsson, Rätttegång VI, tredje omarbetade upplagan s. 168). Oavsett hur man bedömer värdet av den nya bevisning EH åberopat finns det således inte möjlighet att på denna grund meddela prövningstillstånd. Frågan är då om den nya bevisningen är sådan att det finns grund för resning. Att ett sakkunnigutlåtande kan föranleda resning är klart, om utlåtandet grundar sig på nya vetenskapliga rön (se Welamsson, a.a. s. 221 samt även NJA 1999 C 18). Som jag redogjort för ovan grundar sig de av EH åberopade sakkunnigutlåtandena inte på nya vetenskapliga rön utan på redan väl kända teorier. Utlåtandena hänför sig således endast till vilka slutsatser man kan dra av i målet föreliggande fakta. Av högsta domstolens principuttalande i NJA 1975 C 125 framgår att enbart en sammanställning och bearbetning av det bevismaterial som förelegat i rättegången eller en fortsatt utveckling av synpunkter som framförts i målet i princip inte är att anse som ett förebringande av nya omständigheter eller bevis. Detta utesluter dock inte möjligheten, fortsätter Högsta domstolen, att en systematisk sammanställning och sakkunnig granskning av det tidigare åberopade bevismaterialet under särskilda förhållanden såsom att den skett i belysning av nya vetenskapliga rön kan bli att hänföra till sådana omständigheter eller bevis som avses i lagrummet. Edelstam menar att HD:s uttalande tyder på att ny sakkunnigbevisning endast kan utgöra en resningsrund om målet därigenom tillförs nya fakta eller erfarenhetssatser. Han anger vidare att HD i två avgöranden från slutet av 1980-talet beviljat resning på grund av nya sakkunnigutlåtanden eller sakkunnigutredningar. Enligt hans uppfattning visar avgörandena att det är möjligt att få resning beviljad endast på grund av ny sakkunnigbevisning (Edelstam, Sakkunnigbeviset, 1991, s. 391-392). I det sammanhanget bör även NJA 1992 C 170 nämnas. I det fallet hade en person dömts för mordbrand. Till grund för den fällande domen hade hovrätten främst lagt uttalanden från två sakkunniga brottsplatsundersökare. Hovrätten fann sammanfattningsvis att utredningen inte gav utrymme för någon annan rimlig förklaring än att branden anlagts genom att den tilltalade monterat en brödrost så att föremål kring den antänts. I resningsärendet åberopade den dömde omfattande utredning innefattande utlåtanden från en elingenjör, en docent, en före detta kriminalkommissarie samt två professorer. Högsta domstolen fann att genom utlåtandena, särskilt det som avgetts av den före detta kriminalkommissarien, måste riktigheten av hovrättens slutsats att brödrosten var den primära brandorsaken sättas i fråga. Högsta domstolen menade därför att tvivelsmål hade uppstått beträffande den

ÅKLAGARMYNDIGHETEN SVARSSKRIVELSE Sida 8 (8) dömdes skuld. Med hänsyn härtill och då det var fråga om ett allvarligt brott ansåg Högsta domstolen att resningsansökan skulle bifallas. De utlåtanden EH har åberopat kan inte anses tillföra målet nya fakta eller erfarenhetssatser. Utlåtandena och de slutsatser som där görs bygger på teorier som har varit kända under lång tid. Som angetts tidigare var dessa alternativa teoriers betydelse för bedömningen i ett likartat fall föremål för Högsta domstolens prövning i mål nr B 4318-05. I det fallet hade också de artiklar där teorierna framfördes bl.a. författats av två av de personer som EH nu ingett utlåtande från. Högsta domstolen fann att det som då åberopades inte utgjorde skäl att meddela prövningstillstånd. Skillnaden i förhållande till det målet består således huvudsakligen i att EH från samma personer erhållit och åberopat utlåtanden som uttryckligen behandlar N. Enligt min uppfattning utgör detta, med hänsyn till vad jag redogjort för under avsnittet Skälen för min bedömning, inte anledning att betvivla att N skadats och dödats genom skakvåld. Med anledning härav föreligger det inte heller synnerliga skäl till att överklagandet skall prövas. Bevisning m.m. Jag ber att få återkomma med bevisuppgift och synpunkter på eventuellt behov av ytterligare utredning för det fall Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd. Guntra Åhlund Stefan Johansson Kopia till - 2:a Åklagarkammaren i Göteborg (C2-3-3152-04) - Utvecklingscentrum Göteborg - Advokaten Alfhild Mark-Andersch, Stora Nygatan 15, 411 08 GÖTEBORG