Brev 4 Alltid redo Det var nästan för sent. Paddla, paddla, paddla, skrek Elinor. Piraterna låg å ruvade bakom ett stort träd på andra sidan floden och nu var dom precis bakom oss med en stor båt med säkert 15 pirater ombord, den ene fulare än den andre. Längst fram i fören stod en stor man med en lång slana som hade en krok fastsurrad ute på änden. Han viftade och sträckte sig allt närmre vår båt för att fånga in oss. Robin, Filip, Elinor och jag paddlade så fort vi bara kunde men piraterna var snabbare och snart låg kroken runt aktern på vår kanot. Piraterna skrattade och hånade våra små barnkroppar som inte kunde paddla ifrån deras stora båt. Där väntade dom med ett stort nät att fånga oss i för att föra med oss till ja jag vågade faktiskt inte tänka eller för den delen fråga vart dom skulle föra oss. Elinor och Filip satt längst fram i kanoten och skakade. Robin stod längst bak och hånade piraterna tillbaka fast även han såg en aningen rädd ut och jag, jag frös till is. Detta var nog slutet. Men vänta. Vad var det där? Jag vaknade ur mitt frysta tillstånd när jag tyckte mig se något i vattnet igen. Jo visst. Bakom piraterna simmade en vacker tjej omkring och log. Hon pekade lite hit och lite dit och jag tyckte mig förstå vad hon menade. Helt instinktivt tog jag paddeln jag hade i handen och bromsade vår lilla kanot så mycket jag kunde. Då lossnade kroken längst bak med några centimeter och jag kastade mig bak och hivade slanan i floden. Då var hon där igen och hade med sig fyra sjöjungfrur till. Ja, sjöjungfrur. Dom tog tag i vår lilla kanot och simmade iväg med sån fart som om vi hade haft en stor motorbåt. Skynda dig, vi måste ut innan han vaknar, viskade Julia. Men vi måste hitta dom. Ställ dig i vägen för solen så kaptenen inte vaknar, sa Jocke. Julia ställde sig i fönstret för att blockera solens strålar. Där! Där är dom. Det måste vara dom. Under kudden ligger ett rör. Kolla! Under kudden låg ett rör av grovt läder med lock i båda ändarna. Inte kunde det vara något annat än kartorna de letade efter. Försiktigt drog Jocke fram röret och började klättra ut genom fönstret. Julia vände sig om och klev försiktigt ut genom fönstret. VAD GÖR NI I MITT SOVRUM??!!! Andakt Läs ur Josua kapitel 2. (läs gärna vid tillfälle kap 1-6 och för att få helheten och läsa hur det slutar). Vad vet vi egentligen om Julia & Jocke? Kommer de att hjälpa Alex, eller är de Alex fiender? Detta lär vi få återkomma till, och kanske får vi svar på den frågan på lägret. Precis som vi inte riktigt vet vart vi har Julia och Jocke, lika lite vet spejarna i bibeltexten vart de har Rachav är hon vän eller fiende? Rachav vet heller inte så mycket om spejarna, om de är hennes vänner eller fiender. Kan hon verkligen lita på dem? Fundera på hur man avgör om någon är ens vän eller fiende? Hur löser Rachav och spejarna detta? Kanske är detta något du känner igen och har erfarenhet av. Det kanske finns någon i din närhet som du inte vet om du kan lita på fullt ut. Så
känner du och så har många känt före dig också. Jesus, som brukar vända upp och ner på saker och ting, säger så här: Älska era fiender och be för dem som förföljer er. Får vi skicka med dig en utmaning? Pröva att be för den som du tvivlar på! Ge det ett försök en vecka framöver och se vad som händer. Gud är stor och han älskar både dig och den som du är osäker på. Så prova be för den personen och er relation. Vad har du att förlora? Bön Tack Gud för att du känner mig inifrån och ut, och vet om alla mina känslor. Du vet hur jag har det med människorna runtomkring mig. Hjälp mig att se det goda hos personen som jag tänker på just nu, istället för att se det negativa och svåra. Ta hand om mig och ta hand om den personen. Hjälp mig att lyckas med utmaningen. Gott nytt Klockrent år! Nu är det bara fem månader kvar till lägret och anmälan har öppnat, för både deltagare och funktionärer. Den kommer att vara öppen till 31 mars till ordinarie pris och därefter ytterligare en månad men då till ett något högre pris. Priset för lägret är enligt följande: Anmälan under perioden 150101-150331 150401-150430 Spårare (26-28/6) 450 600 Upptäckare/Äventyrare/utmanare 900 1100 Ledare helläger 900 900 Funktionär 600 600 Ledare dygnspris 150 150 Har ni frågor kring anmälan, mejla till kontakt@klockrent2015.se Marknadsdagen På lägrets näst sista dag kommer vi ha en marknad. Detta kommer att vara en marknad där det är tänkt att alla kårer bidrar med aktiviteter, något ätbart etc. I princip är det bara fantasin som sätter gränser för vad som kan ordnas och på hemsidan finns det, utöver mer information kring marknaden, även förslag på aktiviteter. Kom ihåg All info hittar ni på hemsidan. För att hålla er uppdaterade och få all information så ta för vana att titta in där med jämna mellanrum. /LÄKO för Klockrent 2015
Filip, Elinor, vi måste gå tillbaka innan det blir mörkt. Jag vill inte vara här om det blir mörkt och om det kommer pirater. Du lär dig visst aldrig, sa Filip. Då såg jag fyra små ljus komma flygandes mellan löven, tre stycken kom till oss vid fallet och ett fortsatte till indianbyn. Det där är skymningsälvor, sa Elinor. Dom tillåter bara solen att gå ner när dom ser att deras vilde är trygg för natten. Först då blir det mörkt, dummer. En liten älva kom och satte sig på min axel och tittade på mig. Cicci heter jag, sa älvan. Har jag en egen älva?! Genast blev jag lugnare igen. Jag heter Alex. Det vet jag väl, sa Cicci AAJJ! Det var Trollslända som kom haltandes på en fot. Så går det när man håller på som du gör hela tiden, sa dom andra indianerna. Sluta böla, det är ju ditt eget fel. Jag plockade fram min förstaförbandsväska som jag hade i byxbältet och fick fram ett bandage som jag virade om hennes fotled precis som jag lärt mig. Vad duktig du är, sa Cicci. Alltid redo! svarade jag. Och så kunde vi gå tillbaka. Förutom du, din idiot. HÅLL TYST DÄR BAK!!! Ni ror som råttapor hela bunten. Det är lika bra vi ror tillbaka till hamnen om vi nu hittar dit? Det var Orvar som inte stod ut med allt tjat och det var han som bestämde över båten. Efter fem varv åt vänster, tre åt höger och två rundor runt den stora stenen i vattnet blev Jocke och Julia sams igen och rodde tillbaka till hamnen snabbare än ett ögonblick. Som straff för deras oduglighet blev det deras tur att plocka i ordning på båten. Inte för att någon av piraterna någonsin gjorde det ordentligt, men någon skulle ju kunna bestraffas för att inget hade blivit gjort. Inte ett tick för tidigt från klockan var de klara med det som skulle göras vilket inte var så mycket. Det var en ny vilde i kanoten idag, såg du det? Ja vem var det egentligen, har aldrig sett den innan. Tror du att det kan vara du vet Shhssyyyy inte så högt. Tror du att det kan vara budbäraren? Kanske. Tror du Orvar såg? Nää han var så arg. Bra då kan vi fånga budbäraren själva. Du vet vad det skulle betyda va? Ja det vet jag väl. Men då måste vi först hitta var kaptenen har gömt kartorna. Bra då säger vi så. Båda nickade och en snabb plan smiddes. Tick Tick Tick Tick. Alla hatade de den där klockan som stod och tickade utanför kaptenen Rödskäggs hus. Tick Tick Tick. Hela tiden påminde dom
om när de var barn och inte behövde oroa sig för det där. SLUTET. Jocke och Julia ställde sig och tittade på den som så många gånger förr.. Varför skulle kaptenen hitta den där klockan i floden. Hade han inte gjort det skulle allt varit som det brukade. Strunt i det nu i natt gäller det. Men först måste jag till mässen och få mig lite käk. Jag är vrålhungrig. Kan du hålla dig lugn nu och inte sabba allt nu tror du? Skulle jag sabba?? Det är väl du! Skulle jag.. Och så började grälet igen. Jocke och Julia såg på när skymningsälvorna flög iväg över trädtopparna upp i fjärran och det blev äntligen kväll. Alla som någonsin gömt sig vet att det är lättare om det är mörkt. Det var just det som Jocke och Julia hade väntat på. Som två tysta älgar som klampar omkring i skogen var Jocke och Julia, inte som små möss direkt för de är ju trots allt hårdnackade pirater som gärna för massa onödigt väsen runt sig. Har man något som man är riktig rädd om så förvarar man oftast det väldigt nära där man sover. Just så tänkte Julia när de bröt upp fönstret till kaptenens hus, undrar bara var någonstans. Kaptenen sov djupt medan de två sökte igenom hela huset efter kartan. EN KARTA. KARTA. KARTOR i mängder!!! Hela huset var ju fullt med pappersrullar. Vartenda skåp och hylla var fulla med pappersrullar verkade det som i mörkret. Men vilka var det? Snart var det ljust igen och solens strålar lyste rakt in i ögonen på kaptenen som vred och gnydde i sängen. Robin skrattade. Haha, att inte jag tänkte på det. Och du lilla scout. Du verkar ju till att vara ganska användbar. Alltid redo! svarade jag och svalde rädslan i halsen. Piraterna skrek och ropade efter oss. Vi passerade piratbyn och for ner för floden till dess att barrskogen hade blivit lövskog och ängarna hade börjat öppna upp sig. Där gick vi iland på en strand och sjöjungfrurna simmade iväg. Sjöjungfrur kommer när man minst anar det, sa Filip. Vi kunde andas ut. Ganska snart hade vi gått en bit in i lövskogen och stannade för att fika. Elinor och Filip gjorde upp en eld medan Robin visade mig några goda frukter och bär som vi kunde äta. Det blev verkligen en kanonfika i skogen, och nu var det inte långt kvar till indianerna. Tälten var höga och eldarna små. Lite här och där hängde filtar, trummor och lyktor. När vi närmade oss började plötsligt Robin, Filip och Elinor hoa som ugglor. Precis som igår vid bordet, och indianerna svarade. Vi ska gå o bada nere vid fallet. Ska ni med? En liten indianflicka kom springandes och frågade. Javisst, sa Filip och Elinor. Flickan hette Trollslända. Elinor och Filip var tydligen gamla vänner med henne och jag hängde på. Robin stannade kvar för att prata lite med indianerna i byn. Nere vid fallet hoppade och lekte vattnet. Indianerna var som galna. Dom hoppade från klippor och slängde sig i rep som satt uppsurrade i träden. Speciellt Filips och Elinors vän. Indianerna visste verkligen hur man skulle ha roligt men jag började bli orolig igen.
ska göra. David får reda på att de står inför ett omöjligt uppdrag. En jätte från den andra krigsstyrkan har utmanat dem, och de vet att ingen är så stark att de kan klå denna jätte. Kungen hörde att David var i lägret och hälsade på, och ville också träffa honom. Han hade hört att David var förargad över att ingen gjorde något åt denna jätte som dag efter dag stod och retade dem. När David träffade kungen sa han Låt dig inte skrämmas utav honom. Jag ska gå ut och möta honom i strid. Inte duger väl du till att slåss emot honom, svarade kungen. Du är ju bara en pojke och han har varit krigare i hela sitt liv. Jag har vallat får åt min far. När det kom ett lejon och tog ett får sprang jag efter det, slog ner lejonet och ryckte bytet ur käftarna på den. När det anföll mig grep jag det i manen och slog ihjäl det. Också en björn har jag fällt och det ska gå likadant för denne jätte. Gud som har räddat mig från både lejon och björn, han ska rädda mig från honom. Gå, Herren är med dig, sa Saul. Tänk om du skulle låta dina kunskaper få komma till nytta i ett helt annat sammanhang än vad du kanske tänkt dig? Allt det du lär dig på bl.a. scouterna kanske kan komma till användning där du minst anar det. Tänk vilket äventyr det kan bli! Alltid redo. Bön Gud, tack för att du vill använda mig för att sprida din kärlek. Öppna mina ögon så jag ser att varje dag är ett äventyr där Du vill använda mig. PS. Vill du veta hur det gick för David? Läs gärna i Bibeln, 1 Samuelsboken 17. Kolla in Psalm 23 också. DS. Kungen utrustade David med sin rustning, men den var på tok för stor för David så han tog av sig den igen. Istället tog han sin stav och gick ner till bäcken och valde ut fem släta stenar. Han visste att slangbellan hängde på sin plats i bältet. David visste vad han kunde och vad han var bra på. Trots att han hade en ledig dag och gjorde något annat så var han ändå beredd att göra det han kunde och hjälpa till där det behövdes. Han hade Gud med i beräkningen och gjorde det han kunde.
Brev 5 Jocke & Julia ovänner eller vänner? Piraterna skrek och ropade efter vildarna som försvann nerför vattnet, hur mycket dom än rodde så hann dom inte ikapp. Svetten lackade i pannan på dom och Orvar som stod längst fram i båten svor för sig själv att han hade tappat taget precis när sjöjungfrurna simmade iväg med vildarnas kanot. Aaarggh Dom har sådan fruktansvärd tur hela tiden de där eländiga snorungarna. Sjöjungfrur?? Vad kommer härnäst och hjälper dom. Pingviner eller? Vid ett av årparen satt två pirater vid namn Jocke och Julia. De var de snabbaste roddarna på alla de sju haven. Inte för att någon av piraterna hade seglat på de sju haven och vilka de sju haven var visste ingen, men starka ryggar till att ro med, det hade dom i alla fall. Fast dom var inte så duktiga på att hålla sams med varandra bakom årorna. Du ror ju för ryckigt! Det gör jag ju för att öka farten fattar du väl! Du måste ju lära dig att ta i med dina taniga armar när vi närmar oss kanoten så vi kan fånga en vilde nån gång. Om jag tog i mer när vi rodde skulle vi ju bara åka runt här i cirklar hela dagen. Det är för att du ror så långa tag som vi åker runt i cirklar. Ta lite kortare tag så att du kan hålla takten istället. Du bromsar hela din sida med dina lååååånga tag dummer. Det vet väl varenda pirat att man ska ro med långa tag och inte korta. I indianlägret drack vi te och åt lite bröd innan vi skulle sova. Det var varmt och skönt runt elden men det märktes på Robin att allt inte var som det skulle. Robin och indianhövdingen diskuterade länge något som gjorde dem bekymrade. Vilken äventyrsdag, sa Elinor och log. Pirater, indianer, sjöjungfrur och vattenfall på samma dag. Då log jag med, allt kändes så naturligt. God natt vindarnas äng, sa de när de gick in i tälten för att sova. Elden slocknade på ett ögonblick och dom sista gnistorna flög iväg genom hålet längst upp i tältet, endast glöden låg kvar och värmde medan vi sov på mjuka hudfällar. God natt vindarnas äng, sov gott, viskade jag. Då lyfte Cicci från min ficka på scoutskjortan och försvann över trädtopparna. Det blev mörkt. Andakt Läs Ps. 23. Alex säger stolt: alltid redo. Vad innebär de orden för dig, alltid redo? Är det att kunna lägga tryckförband, eller kanske surra ett kök? Gäller alltid redo även när du inte är på scouterna? I Bibeln berättas det om en pojke som heter David, som alltid var redo trots att han inte var scout. Hans äldre bröder hade följt med kungen ut i krig. David var yngsta brodern och var hemma hos pappa och hjälpte till att se efter fåren. En dag fick han ett speciellt uppdrag han skulle gå med mat till sina bröder. Sagt och gjort, David gav sig iväg med en ordentlig matsäck. När David kommer fram till sina bröder får han se en märklig syn. Där står soldaterna lite handfallna och verkar inte veta vad de