Resa till Gripsholm med stopp vid Taxinge slott, 2013-04-16 Vid starten från kommunhuset tittade solen fram och det kändes nästan som vår i luften, kul. Litet tråkigt dock att anslutningen var så klen och jag har väl aldrig tjatat så om denna resa vid alla tillfällen. Tydligen skall resmålet inte vara så nära (nästan alla sa vi har varit där) eller var det priset eller något annat? Med oss på bussen fanns den Sjungande Kocken Tommy Lundberg som fungerade som reseledare, guide och underhållare. Vi hade flyt och på bara en timma nådde vi Taxinge. I biblioteket (?) väntade kaffe och stora smörgåsar vilka inte saknade något, ost&skinka, salladsblad, gurka, tomat, en röd paprikaring och en halv skiva apelsin. Sällskapet lät sig väl smaka, som panterungar ungefär.
Kaffet var värt en egen mässa (men jag är så dålig på sådana). Många med mig tyckte att det var det bästa kaffet de druckit på många år (för min del både hemma och borta). Fikarummet Söt taklampa i serveringsrummet Finns tydligen många aktiviteter, barbackabrud i högklackat Välkomstmarschall och p-liljor Trevlig buxbomsplantering Men vad är det för cirka 5 m högt torn? På återvägen till bussen fanns det som framgår av bilderna en del att titta på. Någon undrade hur man kunde ha ett stall i tre våningar. Själv tycker jag att det bara ser ut som två. Måste inte även hästar ha hö? Har man detta på övervåningen så är det bara att skyffla ner
höet till djuren. Som stadsbo kan jag inte förklara sådana här lantliga fenomen. En tanke kan vara att byggnaden från början inte var stall utan att man senare döpt om den till Stallet?? Klart tjusig är dock tegelmatodonten. En egen fundering är: det kan inte ha byggts så många så här ståtliga lantbruksbyggnader efter 1930 i Sverige då denna uppfördes. Stallet Finurligt lekträd? för barn Nog med spaningar, in i bussen fvb Gripsholms Slott. Vädergudarna som glatt lysande tagit farväl av oss i Sollentuna hade nu tröttnat fullständigt och det började duggregna. Tappra som vi är tog vi oss fram den lilla biten till vallgraven och vippbron över den. Allt är fake för Gustav III lät fylla igen vallgraven så att slottsudden fick landförbindelse. På 1800-talet skulle borgen återställas i Wasaskick och då grävdes vallgraven fram. På den yttre borggården hälsades vi välkomna av de klassiska kanonerna Galten och suggan. Efter att ha gått uppför trappan på den inre borggården kom vi så till receptionen bakom vilken kungafamiljens porträtt finns. Tydligen har detta varit mycket omdiskuterat vilket har gått mig förbi men av storleken på barnen att döma måste det ha varit ett tag sedan. Jag hann emellertid ta ett kort dock utan blixt innan vi fick beskedet att fotografering inte var tillåten. Rundvandringen vilken var intressant visade bitvis på mycket mörka interiörer (små fönster murar tjockare än 2 meter!) vilket försvårar plåtandet. Lyckades dock ta en bild av teaterscenen och ett stycke av teaterns sida, men ack så klent ljus. Porträttgalleriet fick vi inte se men skall ju ha något att göra någon sommar. Antalet besökare är 60.000/år och för 10 år sedan var de 120.000. Museifolket var nöjda med färre = minskat slotsslitage.
På väg mot bussen kunde det noteras att ett stilla regn strilade över oss. Tanken var att vi på egen hand skulle titta på Mariefred och några få damer uppsökte raskt några intressanta butiker. Övriga valde klokt nog att gå in på Gripsholms Värdshus, vilket också är hotell, och sitta i den fina lobbyn. Några stärkte sig med ett glas rödvin i väntan på lunchen kl 13:30. Tror inte att väntan blev lång med alla trevliga personer som fanns att umgås med. Själv tillhörde jag fåtalet som var ute och blötte ner mig, lätt, i regnet. Får nog skaffa mig någon typ av regnponcho om vädret skall fortsätta vara så här i Sverige. Nu fick jag efter varje taget foto (Mm, Slottet delvis i dimma) knöla in kameran under jackan vilket inte är lätt eftersom den är ganska stor. Vet inte hur dessa nya fotograferingsapparater gillar väta men man ju gissa, med all elektronik som finns i dem. Efter att jag spankulerat runt litet i foajéerna började det vankas lunch, fiskfärs. Ja så hade jag inte tänkt mig den men det var helt OK som en blek jättehamburgare gjord på två sorters fisk (tror jag).
Ja, så efter kaffet, med kakor, var det dags för Teddy Lundberg att uppträda vilket han gjorde med den äran. Sjöng och berättade och därefter var det dags för hemfärden vilken anträddes kl 15:07. Observera notstället (en pall upp o ner) Krögare från 1610 Gripen Tror att Teddy nämnde att Värdshuset var Sveriges första som fick rättigheter och det redan 1609. Man kan läsa vilka som varit krögare genom åren (och det känns nästan lika andäktigt som att läsa pastorslängder i en kyrka). Den förste var Jocim Smock 1610 1645 och nu är det sedan 2009 familjen Åström.
Stämningsfullt med levande ljus Vackert tak ovanför Gripvapenskölden En annan intressant sak i Mariefred är ÖSLJ (Östra Södermanlands Järnväg) vilken är en museijärnväg som sommartid trafikerar Mariefred Läggesta Taxinge-Näsby. Det är/var Sveriges smalspårigaste järnväg endast 60 cm bred. Såg på håll att vagnarna ser litet lustiga ut. En godsvagn kan ju exempelvis inte bara vara 60 cm bred (då ryms knappt någon last) utan flaket har breddats så att det blir ett rejält överhäng. Såg att man just idag, 21/4, hade Tågsläpp vilket innebär att Mariefreds station, verkstaden, lok&vagnar mm visas. Trafiken startar den 1 maj. Färden hem gick mycket bättre än jag trott inget stopp på Essingeleden och 16:15 kunde vi krama kommunhuset igen. Wasaborgen omsluts av dimman För den som inte fått nog av bilder har jag lagt in ett litet överskott på hemsidan. Klicka på Bildarkiv i vänstra listen och välj sedan mitt på sidan vilken mapp du vill se. Vi reser igen, snart./ulf B