PRESSE S OPI IO S ÄM D BESLUT 2013-06-04 Exp nr 33-36/2013 1-4 11, 12, 13 och 14/2013 Anmälningar mot Tiden, Expressen, Aftonbladet och Sydsvenskan Pressens Opinionsnämnds beslut Pressens Opinionsnämnd finner inte skäl till klander av Tiden, Expressen, Aftonbladet eller Sydsvenskan. Genom beslut den 18 januari 2013 avskrev Allmänhetens Pressombudsman (PO) fyra ärenden avseende anmälningar mot Tiden, Expressen, Aftonbladet och Sydsvenskan. PO:s beslut hade följande lydelse. Vad tidningarna publicerade I nummer 4/2012 av tidskriften Tiden publicerades ett mittuppslag med ett fotomontage som bland annat föreställde kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia. I montagets ena hörna fanns rubriken Om detta må vi berätta! Texten under rubriken löd: Montage av Elisabeth Ohlson Wallin. Föreställande från vänster: (fem personer angavs med namn), Kung Carl XVI Gustaf, (ytterligare fyra personer angavs med namn), Drottning Silvia.
2 Bildpubliceringen åtföljdes i övrigt inte av någon artikel eller kommentar. Drottningen framställdes knästående, iförd gula gummihandskar och med skurborste i handen. Med den andra handen höll hon upp en hörna av en matta. Under mattan syntes ett hakkors. Montaget publicerades samma dag på Tidens hemsida, nu med rubriken Kungamiddagen om detta må vi berätta. Den 2 oktober 2012 publicerade Expressen.se samma bild åtföljd av rubriken ytt konstverk: Kungen äter pizza på A (en av de namngivna personerna). Artikeln innehöll en beskrivning av bilden och kommentarer från bland andra fotografen bakom montaget. Den 3 oktober 2012 publicerade Expressen samma bild. Bilden omgavs av rutor som närmare presenterade vilka som avbildats i montaget. Rubriken löd Här får kungen äta upp skandalen med underrubriken Käkar pizza från A:s kropp på satirbild: De beter sig inte bra. Av texten framgick att fotografen vill återuppliva satirbilden som konstgenre. Det nyligen färdigställda montaget hade, enligt henne, som syfte att synliggöra maktstrukturer inom samhället. Pizzan ska betyda geggigheten i allt det här. De här männen beter sig inte bra. Ansiktena på samtliga medverkande utom A:s var inklippta. Tidens chefredaktör såg i en kommentar inga problem med bildpubliceringen. A hade blivit förvånad över verket. Bilden av henne hade tagits för mer än tio år sedan av fotografen bakom montaget. Den 4 oktober 2012 publicerade Expressen en uppföljande artikel med rubriken Silvias raseri. Drottningen uttalade sig inte i artikeln. Däremot citerades ett uttalande av riksmarskalk Svante Lindqvist: Ingen skall behöva tåla vad som helst. Detta gäller även Kungen och Drottningen. Bilden är kränkande, sårande och illvillig. Enligt uppgifter till tidningen var det Drottning Silvia som reagerat kraftigast på bilden och krävt att hovet markerade.
Den 5 oktober 2012 publicerade Expressen en ledarkommentar som var kritisk till montaget, särskilt till hakkorset under mattan. Samma dag skrev A en debattartikel i tidningen, där hon bland annat framförde att om kungen eller någon annan på bilden skulle stämma fotografen bakom montaget, så skulle hon också göra det. Den 2 oktober 2012 publicerade Aftonbladet.se montaget med rubriken Konstverket: Kungens pizzabuffé från A:s nakna kropp. Aftonbladet publicerade den 3 oktober 2012 fotomontaget med rubriken Polarna på pizzabuffé. I den åtföljande artikeln kommenterade fotografen framställningen av drottningen: Det är synd att hon inte tog chansen, när hennes bakgrund kom upp, att göra något bra av det. Det hade varit jättehäftigt att ha en drottning som tog ståndpunkt. Kungahuset har ju tyvärr en tradition av extremhögeråsikter. I en krönika menade en skribent att det var bra att tabun bröts, som de tabun som tidigare omgärdat mediernas bevakning av kungahuset. Han betecknade montaget som satirens återkomst i berättelsen om vårt statsskick. Han jämförde montaget med Peter Dahls tavla Liberalismens genombrott i societeten samt en nidbild av Gustav III utförd av Carl August Ehrensvärd. Jämfört med dessa bilder var det nu aktuella montaget oförargligt och sedesamt, enligt krönikören. Den 5 oktober 2012 publicerade Sydsvenskan bilden och i en artikel uttalade sig Tidens chefredaktör: Så länge kungen är statschef får han tåla detta. Om han eller någon annan blir ledsen för det ber jag om ursäkt. Men det är inte Tidens uppgift att se till att kungen är glad. Anmälan H.M. Drottning Silvia anmälde publiceringarna av montaget i ovanstående tidningar genom ombudet riksmarskalk Svante Lindqvist. Fotomontaget i förening med rubriken Om detta må vi berätta! förmedlade påståendet att Drottningen sökt sopa nazismen under mattan för att därmed dölja förintelsen och regimens illgärningar i övrigt. 3
4 Anklagelsen var helt ogrundad. Drottningen hade aldrig hyst några nazistsympatier, inte heller försökt dölja nazisternas illdåd. Hon hade inte förnekat att hennes far blev medlem i nazistpartiet 1934, sedan hon fått kännedom om saken. Tvärtom hade hon gjort sitt yttersta för att bringa klarhet i vad som skedde, bland annat genom att initiera en omfattande utredning under ledning av förre riksarkivarien Erik Norberg. Publiceringarna av fotomontaget var djupt kränkande för Drottningen. Att montaget publicerats under konstnärlig täckmantel och som föregiven satir förtog inte dess kränkande karaktär. Publiceringarna hade medfört en synnerligen allvarlig och oförsvarlig publicitetsskada. PO:s bedömning Som en allmän utgångspunkt för den pressetiska bedömningen av publiceringen av fotomontaget finns en tredelad frågeställning: Satir som gisslar personer i samhällets ledande positioner är en del av vår yttrande- och tryckfrihet. Personer som har en ledande ställning i samhället får finna sig i en brutalare offentlig behandling i satirens form än andra. Satir kan emellertid överskrida gränsen för vad som är pressetiskt godtagbart. Det kan gälla påståenden som hör till den privata sfären även för en offentlig person, till exempel om hälsa eller sexualitet. Den pressetiska bedömningen i detta fall handlar om ifall publiceringen av montaget överskrider denna gräns. Bedömningen omfattar inte bilden i sin helhet, med alla som avbildas, utan avser endast framställningen av Drottning Silvia. Bedömningen avser inte fotografens arbete och montaget, utan om utgivarna av de anmälda tidningarna överskridit pressetikens gränser när verket publicerats. Det är lätt att instämma i riksmarskalkens påstående att bilden är kränkande, sårande och illvillig. En satir som ska få hovets kritiker att skratta samtidigt som den smärtar maximalt för de utsatta.
Den uppvikna mattan kan tolkas som att Drottningen eller hennes familj försökt dölja faderns nazistiska förflutna, att det har sopats under mattan. När nu mattan lyfts upp försöker Drottningen skura bort hakkorset. I den anmälan som riksmarskalken lämnat in till PO som ombud för Drottningen framhålls att hon aldrig hyst några nazistsympatier eller försökt dölja de illdåd nazistregimen gjorde sig skyldig till. Riksmarskalken understryker också att Drottningen inte förnekat att hennes far 1934 blev medlem i nazistpartiet, efter att hon fått kännedom om förhållandet. Tvärtom har hon gjort sitt yttersta för att bringa större klarhet i händelserna. Ur detta perspektiv är ovanstående tolkning av tavlan felaktig. Mot detta kan ställas att detta är konstnärens uppfattning om vad som förevarit under de år som gått sedan media först började publicera uppgifter om Drottningens faders förflutna. En tolkning av händelser i samtiden som var och en är fri att göra och torgföra. Frågan är dock fortfarande om själva den konstnärliga framställningen, Drottningen på knä med skurborste i handen, är av så kränkande art att den går över gränsen för det som pressetiskt kan accepteras. Min uppfattning är att så inte är fallet. Bilden må kunna uppfattas som smaklös, men i PO:s uppdrag ingår inte att vara smakdomare. Uppgiften är att bedöma om det som publicerats medfört en oförsvarlig publicitetsskada. Montagets budskap berör inte okända delar av Drottningens privata sfär, utan kommenterar något som varit känt och omdebatterat i flera år. Drottningen är en av Sveriges mest kända och offentliga personer. I den rollen får hon acceptera bedömningar och kommentarer av hennes verksamhet som även är starkt negativa. Till det kommer att Drottningen har en position där hon alltid har möjlighet att i offentligheten försvara sig mot nedsättande eller i hennes ögon felaktiga påståenden. Därför väljer jag att inte vidta några ytterligare åtgärder mot utgivaren av tidskriften Tiden för den första publiceringen av montaget. 5
6 De övriga anmälda tidningarna har bidragit till en omfattande vidare spridning av montaget, såväl på nätet som i tryckta tidningar. Utöver att resonemanget ovan är tillämpligt även för dessa tidningar, vill jag anföra följande: När en kontroversiell bild publicerats och snabbt blivit omdiskuterad är det inte orimligt att andra tidningar vill visa sin läsekrets vad diskussionen handlar om. Att ge spridning åt material av detta slag är en del av mediernas samhälleliga roll, där fri information ska motverka ryktesspridning och felaktiga uppfattningar i det offentliga samtalet. Hade emellertid Tidens ursprungliga publicering bedömts som ett brott mot pressetiken kunde även andra tidningars uppföljande publiceringar ha klandrats, eftersom varje utgivare är ansvarig för sina egna publiceringar. Oavsett vad andra tidningar publicerat. Mot denna bakgrund avskrivs samtliga fyra anmälningar. Ärendena hos Pressens Opinionsnämnd Anmälaren har överklagat PO:s beslut och i samtliga fyra ärenden anfört bl.a. följande. Publiceringarna utpekar Drottningen som klandervärd och förtjänt av missaktning och innebär att tidningarna/tidskrifterna har brutit mot god publicistisk sed. Det kan inte förhålla sig så att en offentlig person måste tåla varje kränkning i medier. Varje individ måste vara tillförsäkrad ett minimiskydd mot kränkande uppgifter som ges vid spridning. Om uppgiften till sin art är mycket grovt kränkande, saknar sanningshalt och inte rör den personens verksamhet i sin officiella roll är den pressetiska gränsen klart överskriden. Drottning Silvia har lidit en djup publicitetsskada genom det anmälda återgivandet av bilden av henne i medier med mycket stor spridning. Den osanna uppgift som bilden förmedlar rör inte hennes verksamhet som svensk Drottning utan handlar om hennes ursprungsfamiljs historia. Som Drottning, dvs en del av institutionen Kungahuset, har hon inte någon praktisk möjlighet att gå ut i den allmänna debatten. I motsats till vad PO antar och anför har Drottningen en klart svagare ställning gentemot medierna än gemene man, detta som en konsekvens av den roll Konung och Drottning har tilldelats i Sveriges konstitution. I dessa roller finns och verkar dock människor, med känslor som andra. Ärendet avseende anmälan mot Tiden (11/2013) Tiden har inte yttrat sig i nämnden.
7 Ärendet avseende anmälan mot Expressen (12/2013) Expressen har anfört bl.a. följande. Huvudfrågan inför Opinionsnämnden gäller Expressens rätt att återge Elisabeth Ohlson Wallins bild som ett led i en nyhetsförmedling som med alla mått mätt var allsidig och höggradigt aktuell och som dessutom refererade drottningens kritik. Det råder ingen tvekan om att bilden är satirisk och Expressen inser att drottningen ogillar den starkt. Samtidigt är toleransen för upprörande och kontroversiella texter och bilder avgörande för ett samhälles frihetlighet och möjlighet till debatt och utveckling. Bilden anknyter till välkända och publika uppgifter om drottningens far och hur drottningen förhållit sig till dessa de senaste tio åren. Många uppfattar att drottningen på olika sätt velat dölja eller förminska sin fars koppling till det tyska nazistpartiet. Expressen inser att det är svårt för drottningen att acceptera och bemöta uppgifter om faderns band till nazistpartiet. Men även om drottningen har rätt till sin uppfattning att hon gjort allt för att söka sanningen håller inte alla med. Expressen menar att PO på goda grunder har vägrat acceptera drottningens klagomål. Anmälaren har anfört bl.a. följande. Det bör framhållas att de anklagelser som bilden innefattar är av synnerligen allvarlig karaktär. Det handlar både om H.M. Drottningens förmenta borttvagning av en under mattan placerad swastika och om den på Förintelsen anspelande rubrik varmed bilden försetts. I sak är de anklagelser som bilden förmedlar helt oberättigade. Vad H.M. Drottningen gjorde, när hon sent i livet fick kunskap om de anklagelser som riktas mot hennes far, var inte att söka sopa saken under mattan. Hon gjorde det rakt motsatta. Hon försökte få kunskap om vad som hänt. Ett uppdrag lämnades till en historiskt kunnig och oförvitlig person att utreda sakförhållandena. Resultatet av denna undersökning publicerades i en första utgåva redan i augusti 2011. Vad Expressen och de övriga anmälda tidningarna gjort är inte att förmedla nyheten om att en viss bild gett upphov till en omfattande debatt. Vad de gjort är att sprida fotomontagets djupt kränkande och illvilliga budskap och därmed initiera en följande debatt som vilar på sakligt felaktiga grunder. Utan tidningarnas medverkan hade fotomontaget med dess felaktiga, kränkande och illvilliga budskap endast nått en mycket liten grupp personer. Det synes uppenbart att H.M. Drottningen därigenom har drabbats av en publicitetsskada som inte ens hon ska behöva tåla. Ärendet avseende anmälan mot Aftonbladet (13/2013) Aftonbladet har anfört bl.a. följande. Aftonbladet har publicerat en handfull artiklar om den konstnärliga bildsatiren gjord av fotografen Elisabeth Ohlson Wallin. Hovet har fått yttra sig i samtliga nyhetsartiklar där det varit relevant. I det kommenterade materialet har konstverket både starka kritiker och milda stöttor. Det bibelcitat som är centralt i anmälan återfinns inte i Aftonbladet. Vad drottningens anmälan kokar ner till är alltså återgivandet av konstverket. Det kan ses som konstnärens tolkning, och
sammanfattning, av de senaste årens diskussion om kungahuset. I den del den omfattat drottningen har den handlat om hennes pappa, hans förhållande till nazistpartiet och till en utpekad judisk fabriksägare. I den diskussionen har drottningen själv varit aktiv. Drottningen är en av Sveriges mest offentliga personer. Att vara en offentlig person betyder inte att man ska tåla vad som helst. Men att återge en satirisk bild av en person som förekommer i ett sammanhang där hon själv varit aktiv i debatten måste vara att befinna sig på insidan av pressetikens gränser. Anmälaren har anfört bl.a. följande. Det var när bilden publicerades väl känt att Drottningen aldrig förnekat sin fars medlemskap i nazistpartiet och att hon tvärtom gjort stora ansträngningar att få kunskap om sin fars och familjs historia före och under andra världskriget. Aftonbladet åberopar att tidningen valt att inte ta med den på Förintelsen åsyftande rubriken, Om detta må ni berätta. De sju publiceringarna i tidningen av en bild där Drottningen försöker sopa nazismen under mattan är dock i sig en mycket grov anklagelse mot en person som aldrig vare sig genom ord eller handling har försökt göra detta. Att som tidningen hävda att H.M. Drottningen ska tåla kränkande publicering eftersom hon initierat en utredning om sin far i syfte att klarlägga sanningen är helt orimligt. Ärendet avseende Sydsvenskan (14/2013) Sydsvenskan har anfört bl.a. följande. När en tavla hamnar i debattens epicentrum är det en god demokratisk och publicistisk princip att låta läsarna ta del av bilden, endast så kan de bilda sig en egen uppfattning om debattens relevans och bildens kvalitet. Tidningen har vägt en eventuell publicitetsskada mot sakens stora allmänintresse och det faktum att Drottningen är en av de mest publika personerna i Sverige samt att bilden rör monarkins ställning. Därmed har tidningen uppvisat en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften. Anmälaren har anfört bl.a. följande. Det är genom mediernas, bl.a. Sydsvenskans, publicering av bilden som denna hamnat inför allmänhetens ögon och den kränkande, osanna uppgiften om Drottningens handlande har spritts. Det kan inte förhålla sig så att en publicitetsskada uppvägs av att en publicering bedöms ha ett allmänintresse i betydelsen vara säljande. Med ett allmänintresse som kan uppväga eller motivera en publicitetsskada måste rimligen avses något annat, nämligen att det är av vikt att en uppgift sprids till allmänheten. Uppgiften det här rör sig om och som anmälan avser, att Drottningen skulle ha sopat nazismen under mattan, är osann och djupt kränkande. Att den uppgiften, som de anmälda medierna gjort, spritts till allmänheten har inte varit av något allmänintresse. 8
9 Pressens Opinionsnämnds bedömning Nämnden gör samma bedömning som PO och finner att det saknas skäl att klandra tidningarna. På Opinionsnämndens vägnar Per Virdesten Synnöve Magnusson I beslutet har deltagit: Per Virdesten, ordförande, Mårten Enberg, utsedd av Publicistklubben, Anna Bubenko, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Kerstin Årmann, utsedd av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Lasse Genberg, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Annika Borg, Göran Bexell och Elisabeth Rynning representerande allmänheten. Dessutom har Karin Almgren, andre vice ordförande, Martin Ahlquist och Maria Edström, utsedda av Publicistklubben, Sus Andersson och Rino Rotevatn, utsedda av Svenska Journalistförbundet, Thelma Kimsjö, utsedd av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Jonas Helling, Lena Hörngren och AnnaBritt Benjour, utsedda av Sveriges Tidskrifter, Kerstin Wigzell och Kerstin Hessius representerande allmänheten samt sekreteraren Synnöve Magnusson varit närvarande vid ärendets behandling.