2006-08-30 Luftfartsstyrelsen Via E-post Er beteckning LS 2006-3408 Remissvar Förslag till föreskrifter om markering av byggnader, master, och andra föremål utanför en flygplats Generellt Vi vill inleda med att poängtera att vi anser det ytterst värdefullt att det nu finns ett reellt förslag om hur hinderbelysningen av vindkraftverk ska utföras. Mycket i förslagen ser vi som stora framsteg och som klart accepterbara för branschen. En av de viktigaste delarna i förslaget för vindkraftsbranschens vidkommande är att markeringen får placeras på vindkraftverkets högsta fasta punkt. Detta anser vi vara mycket bra och något som vi framhållit som näst intill nödvändigt under flera år. Emellertid har vi naturligtvis synpunkter på sådant som vi anser vara till förfång för den kommande vindkraftsutbyggnaden i Sverige och därmed också hindra de av regeringen uppsatta målen för energiomställningen. Vi har full förståelse för att säkerhetsaspekterna måste få väga mycket tungt i dessa sammanhang och därför har vi försökt att inte föreslå sådant som vi skulle kunna misstänka skulle ha menlig inverkan på dessa. En avgörande brist i remissen är urvalet av remissinstanser. Självklart förstår vi att ett mycket stort antal flygklubbar och flygskolor kan ha viktiga synpunkter. Dock anser vi att balansen är fel och urvalet av övriga instanser är alldeles för knapphändigt. Att det endast är fyra vindkraftprojektörer på listan anser vi vara mycket otillfredsställande liksom det faktum att endast en (1) tillverkare av vindkraftverk är på listan. Dessutom har denna tillverkare (Vestas) inte någon maskin som är högre än 150 m i sitt program och följaktligen mindre anledning att införskaffa kunskap om vad hinderbelysningen på sådana maskiner betyder. Det är också viktigt att poängtera att det är svårt, i princip omöjligt, för många av remissinstanserna att förstå och visualisera hur den föreslagna hindermarkeringen ser ut i verkligheten från olika betraktningsavstånd, speciellt nattetid. Det hade varit önskvärt att luftfartsstyrelsen hade genomfört provverksamhet på befintlig vindkraftsanläggning (park). För prövande myndigheter, allmänheten och branschen är det av speciellt intresse att få en
bättre uppfattning av hur hindermarkeringen skulle kunna se ut från markplanet. Således borde sådana prov bl.a. innefatta hinderljus med olika intensitet, ljusöppningar och vinklar från horisontalplanet, under olika ljusförhållanden. Så vitt vi förstår har Energimyndigheten de medel som skulle behövas för att utföra dessa praktiska prov. Vi i branschen kommer att se till att lämpliga vindkraftverks ställs till förfogande. Konsekvensutredningen En av de allvarligare bristerna i remissen är att det inte någonstans i konsekvensutredning finns med ett avsnitt som tar upp miljöaspekten av belysningen. Vi vet av erfarenhet att detta kommer att vara ett påtagligt problem, främst för människor men möjligen också för en del djur. Speciellt gäller detta vid krav på högintensivt ljus, i närheten av samhällen. Exempel på frågeställningar är: - Vilken upplevd störning finns av blinkande eller fast sken? - Vad sker vid förekomst av låga moln eller dimma? - Finns det en risk för fåglar eller fladdermöss? Kan de lockas att flyga för nära vindkraftverken? Vi tycker som sagt att prov ska göras innan man fastslår regler, utan att alternativen testats. När det gäller det högintensiva ljuset finns det möjlighet att utföra sådana försök utan att störa energiomställningen alltför mycket. Detta på grund av att de stora maskinerna (över 150 m) troligen inte kommer att sättas upp i Sverige ännu på några år. Vad som vore önskvärt att testa är bl.a. blinkande-fast sken, olika ljusstyrkor, olika färger, olika öppningsvinklar, förhållande till horisonten etc. Utförs försöken på relativt stora (t.ex. 2MW) maskiner som ligger nära varandra ges såväl flygande personal som allmänhet möjlighet att få svar på hur olika varianter fungerar. Vi föreslår att det görs ordentliga tester på hur olika varianter av belysningssystem innan dessa bestämmelser träder i kraft. Ett sådant avsnitt bör inarbetas i konsekvensutredningen. Vidare saknar vi ett avsnitt om hur hinderbelysningsfrågan (för vindkraftverk) behandlas i andra länder. I tidigare diskussioner med Luftfartsstyrelsen har det framkommit att ICAO arbetar med att ta fram regler specifikt för markering av vindkraftverk. Det vore naturligt med en kommentar om hur långt detta arbete har kommit och om Luftfartsstyrelsen har tagit hänsyn tagits till det arbetet vid utarbetandet av denna remiss. På samma sätt vore det naturligt med en sammanställning av hur våra närliggande länder behandlar frågan. Detta gäller såväl de övriga nordiska länderna som i EU-området. Harmonierar Luftfartsstyrelsens nuvarande remiss med vad som sker i andra länder? Konsekvensutredningen bör innehålla en genomgång av hur andra nationer och ICAO behandlar hinderbelysningen för vindkraftverk, samt en utvärdering av för och nackdelar med de olika föreskrifterna. På sidan 5 sista stycket står Den totala kostnaden för den sektor som regleras bedöms bli oförändrad eller lägre. Detta gäller inte jämfört med hur dagens regler tillämpats på vindkraftverk. Den föreslagna markeringen med 3 blinkningar innebär att nya varianter av belysningsarmaturer behöver utvecklas, vilket resulterar i dyrare utrustning jämfört med 2
traditionell utrustning med fast sken. I remissen redogörs inte för de fördyringar som dessa krav kommer att resultera i. Det är likaså missvisande att hänvisa till att man enligt det nya förslaget endast behöver märka ut den högsta fast punkten skulle få minskade kostnader. Inget vindkraftverk har utrustats med belysning i vingspetsen varför jämförelsen med detta är irrelevant Bilaga 4 Vi ser med tillfredsställelse på att man i förslaget begränsar den bildade ljuskonen till endast ett fåtal grader vilket kommer att minska störningarna. Vi anser dock att det inte i något fall kan vara nödvändigt med krav på att ljuset ska synas under horisontalplanet. Förslag: spridningen av ljusstrålen ska gälla med de angivna gradantalen. Inget ljus ska behöva synas under horisontalplanet. Remissförslaget Generellt I förslaget föreslås blinksekvenser bestående av 3 blinkningar med ett efterföljande uppehåll. Man kan ana att det kan finnas en säkerhetsrisk med att ha en speciell blinksekvens som kodar för vindkraftverk. I ett icke ringa antal fall kommer en vinge täcka minst en av blinkningarna, varför en pilot då får fel uppfattning om vad det är för hindertyp han har framför sig. Dessutom är det en säkerhetsaspekt att den utrustning som krävs för hindermarkering är enkel, tillförlitlig och lätt att underhålla. Varje tillkommande komponent i ett system medför en potentiell felfunktion. Jämför t.ex. med UK Navigation Order 2005 http://www.opsi.gov.uk/si/si2005/20051970.htm#134 enligt vilken fast medelintensivt sken ska användas för vindkraftverk högre än 60m till havs. För vindkraftverk över 150 m där högintensivt ljus föreslås vara ett krav ser vi däremot behovet av blinkande ljus bl.a. för att det är orimligt att ha en så stark lampa lysande kontinuerligt, såväl ur energisynpunkt som för livslängd. Dock bör det inte heller här vara någon form av kodad blinksekvens. Kravet om kodad blinksekvens, som vi uppfattar som en isolerad svensk företeelse, bör förkastas. Detaljerade kommentarer På sidan 1, 2 Står: fyra eller fler vindkraftverk där avståndet mellan två intilliggande vindkraftverk inte överstiger 900m. I en vindkraftspark med stora vindkraftverk kan avståndet mellan vindkraftverken redan idag vara större än 900m, speciellt till havs. Trots detta får man intrycket av en sammanhållen enhet. De största aggregaten som nu finns på marknaden har en turbindiameter på 120 m vilket i en normaluppställning till havs skulle innebära drygt 1000 m mellan verken. För att slippa bli låst vid ett visst antal meter bör definitionen av vindkraftspark kopplas till dess 3
storlek. Exempelvis kan man använda sig av 7x turbindiametern på land och 10x turbindiametern i havet. I vilket fall måste avståndet mellan vindkraftverk i havet kunna tillåtas vara större än 900 m. Annars är det risk att parker till havs med stora aggregat betraktas som enskilda aggregat. Jämför med UK Navigation Order 2005 Förslag till ändring: Som vindkraftspark räknas i detta sammanhang fyra eller fler vindkraftverk där avståndet mellan två intilliggande vindkraftverk inte överstiger 7 turbindiametrar på land respektive 10 turbindiametrar i havet. På sidan 2, 7, andra stycket står att Övervakning av medel- och högintensiva ljus skall dessutom ske så att fel omedelbart upptäcks. Detta innebär såväl krav på funktionsgivare på ljuset och driftövervakning dygnet runt. Om detta krav genomförs resulterar det i orimligt ökade kostnader för allt annat än stora vindkraftsparker. "Omedelbart" måste åtminstone preciseras så att det räcker med bemanning på normal arbetstid. En felfunktion hos flyghinderbelysningen skulle kunna övervakas genom ordinarie SCADA systemet och ge ett larm av lägre prioritet som åtgärdas senare. Möjligen kan man istället tänka sig en automatisk överkoppling till reservljus som då helst inte ska vara högintensivt eftersom sådant kostar mycket att dubblera. Förslag till ändring: Övervakning av medel- och högintensiva ljus skall dessutom ske så att fel utan onödig tidsfördröjning upptäcks. På sidan 4, 13 står: blinkande medelintensivt ljus. Erfarenheter visar att blinkande ljus ger en betydligt större miljöpåverkan än fast sken, såväl i områden där folk vistas mycket som i orörd natur. Fast sken är att föredra. Vi föreslår att det medelintensiva ljuset inte ska vara blinkande utan fast På sidan 4, 14 står: I en vindkraftspark skall samtliga vindkraftverk som utgör parkens yttre gräns markeras enligt 13. Vi anser att detta krav är allt för långtgående. Märkning enligt förslaget är kostsamt och kommer att resultera i en onödig miljöstörning Förslag till ändring: I en vindkraftspark skall vindkraftverk som utgör parkens yttre gräns markeras i hörnen och var 2000:e meter. På sidan 6, 30 behandlas möjligheten att reducera ljusintensiteten för medelintensivt ljus. Här hänvisas till tabellen i bilaga 4 men där går denna möjlighet inte att finna. Vi anser dock att det, i analogi med vad som sägs om högintensivt ljus, borde kunna finnas en möjlighet att reducera det medelintensiva ljuset till lågintensivt ljus vid mörker och i övrigt goda siktförhållanden. Förslag till ändring: Medelintensivt ljus kan vid mörker och i övrigt goda siktförhållanden mildras till lågintensivt. Betydelsen av texten införs i tabellen i bilaga 4. 4
På sidan 6, 30 andra stycket står Medelintensiva ljus för markering av vindkraftverk I tidigare kommentarer har vi konstaterat att blinkande ljus är en betydligt större miljöpåverkan än fast sken och att fast sken således är att föredra. Förslag till ändring: Stycket utgår och ersätts av: Vindkraftverk markeras med fast medelintensivt ljus På sidan 6, 31 anges två varianter av högintensivt ljus typ A och typ B. vi kan inte hitta några definitioner av vad som skiljer de olika typerna åt eller vad som motiverar två typer. Om det inte är någon avgörande skillnad bör det inte presenteras som om det vore så. Detta blir extra konfunderande i bilaga 4 där det inte går att utläsa någon som helt skillnad. Bilaga 2 Kommentar: Det är osäkert om det går att köpa armaturer som uppfyller förslagets krav på färgområden och blinkfrekvenser. Det är viktigt att det är standardprodukter för att hålla kostnaderna nere. Kraven i de nya föreskrifterna kommer att resultera i ökade kostnader för armaturer. Med vänlig hälsning, Vindkraftens Investerare och Projektörer Vindkraftsleverantörerna i Sverige Matthias Rapp Gunnar Fredriksson 08 677 28 92 08 677 28 93 info.vip@vindkraften.se info.vis@vindkraften.se 5