Öppna Jämförelser Hjärtsjukvård Sammanfattande kommentarer Undvikbar slutenvård vid hjärtsjukdom (A2, C1, D1). Denna indikator speglar det organisatoriska omhändertagandet av denna patientgrupp (hjärtsvikt eller förmaksflimmer) såväl inom sluten vården som i den öppna vården. Kalmar län ligger lägre än riket och vid etablerad hjärtsjukdom så verkar det organisatoriska omhändertagandet i länet fungera väl. Dödlighet i ischemisk hjärtsjukdom, hjärtinfarkt (A1, B23) Generellt ligger såväl insjuknandet och dödligheten för bägge könen i ischemisk hjärtsjukdom/hjärtinfarkt högre än i riket. Dödligheten i hjärtinfarkt utanför sjukhus vid insjuknandet är högt i vårt län jämfört med riket och detta gäller bägge könen. Orsakerna till detta kan vara olika bakgrundsfaktorer såsom förekomsten av kardiovaskulära riskfaktorer, annan sjuklighet, sociala faktorer, slumpmässiga avvikelser samt skillnader i omhändertagandet av hjärtinfarktpatienter eller befolkningens benägenhet att söka vård. Direkt sjukvårdsrelaterade faktorer kan vara avståndet till akutsjukhus, ambulansverksamhetens effektivitet och det akuta omhändertagandet på sjukhus. Studerar vi några riskfaktorer som rökvanor, andel med övervikt/fetma, andel som är fysiskt inaktiva och andel med för lågt intag av frukt och grönt så visade data från befolkningsenkäten år 2005 och 2008 att dessa riskfaktorer bland befolkningen i vårt län inte skiljde sig på något anmärkningsvärt sätt från riksgenomsnittet. För att påverka insjuknandet och därmed även dödligheten så krävs såväl primär- som sekundärpreventiva insatser. Primärvårdens satsning på livsstilsmottagningar är ett led i detta arbete men de preventiva åtgärderna bör utvecklas ytterligare och genomsyra hela vårdkedjan En fördjupningsstudie för att påvisa eventuella skillnader utifrån geografi, riskfaktorer och omhändertagande kan ge vägledning för mera riktade preventiva insatser. Dödlighet i hjärtinfarkt sjukhusvårdad (B24, B25) Här föreligger skillnader mellan resultaten för de som vårdas på hjärtavdelning (registreras i RIKS-HIA) och de som vårdas på annan avdelning. Det kan handla om att flera särskilt äldre med annan samtidig sjukdom vårdas på annan avdelning än hjärtavdelning för sin hjärtinfarkt och där kanske inte får samma vård. Viktigt är också att utreda hur stor del av hjärtinfarktspatienter som behandlas på andra avdelningar än hjärtavdelning, om dödligheten är högre bland dessa patienter och hur dessa omhändertas. En journalgenomgång för att få klarhet i detta är planerad att genomföras senare i vår. Vård och behandling vid sjukhus-kranskärlssjukdom uppvisaren en något lägre andel (70,5 %) som reperfusionsbehandlats vid SThöjningsinfarkt (B1) än riket för år men utan statistisk säkerställd skillnad. I
ges övervägande reperfusionsbehandling i form av PCI, ballongvidgning. Åtgärden har hög prioritet i nationella riktlinjerna för hjärtsjukvård och inget landsting uppnår RIKS-HIAS kvalitetsindex (85 %) varför förbättring behöver ske. Det föreligger även skillnader mellan sjukhusen (som inte är statistiskt säkerställda) som bör bli föremål för analys. har en hög andel som reperfusionsbehandlats vid ST-höjningsinfarkt inom målsatt tid (B2) och kranskärlsröngen vid mindre infarkter (B3) utförs i i högre utsträckning än riksgenomsnittet och länet är ett av fem landsting som når upp till kvalitetsindex om 80 %. Generell användning av läkemedelsstent (B6) är inte kostnadseffektivt och bör begränsas till fall med uppenbar hög risk för restenos. ligger signifikant bättre än riksgenomsnittet. Läkemedelsbehandling-kranskärlssjukdom Vad gäller behandling med läkemedel efter hjärtinfarkt för att minska risken för komplikationer, återinsjuknande och död (B8-B13, B15-B19) ligger väl till och högre än riksgenomsnittet samt utan påtagliga könsskillnader. ligger lägre än riksgenomsnittet vad gäller andel patienter som når målnivå för LDL-kolesterol ett år efter hjärtinfarkt (B14). Skillnaden är dock inte statistiskt säkerställd. Här föreligger således en diskrepans med att man i länet har en hög andel som står på blodfettssänkande läkemedel efter hjärtinfarkt (både vid utskrivning och vid långtidsuppföljning) men en lägre andel som når målnivå. Det kan bero på att de olika registren har olika täckningsgrad, att man mäter annan markör (apo B) för att avspegla lipidnivå, att man är mindre aggressiv i länet vad gäller att uppnå målnivå eller en bristande samverkan mellan sluten- och öppenvård vad gäller uppsatta målvärden. Statinanvändningen bör ses över så att de icke lågkostnadsstatiner som används enbart går till de patienter som behöver dessa för att uppnå målnivåer. Återinsjuknande-kranskärlssjukdom För bägge könen visar länet en låg andel som insjuknar i nya infarkter första året efter tidigare infarkt (B20) och detta talar för en fungerande rehabilitering och eftervård. Däremot har länet en högre andel än riket som återinskrivs inom 30 dagar efter utskrivning (B21). Faktorer som kan påverka utfallet är patienternas sjukdomsgrad vilket inte man har kunnat ta hänsyn till och att kriterierna för diagnossättandet kan skilja mellan sjukhus. Eftersom andelen som får ny infarkt (B20) inte avviker från riket handlar det möjligt om komplikationer i andra hjärtsjukdomar efter hjärtinfarkt. En genomgång av hjärtinfarkt patienterna på våra sjukhus för att bättre få en uppfattning om orsaken till återinskrivning kan ge underlag för förbättringsarbete. Övrigt- kranskärlssjukdom Andelen rökare som slutat röka vid uppföljning 6-10 veckor efter infarkt låg i vårt län på drygt 60 % (B29). Något högre för kvinnor än för män. Andelen ligger strax under riket men med stor statistisk osäkerhet och skiljer sig inte signifikant från länet med högsta eller lägsta andelen rökstopp. En bättre samverkan mellan hälsocentralernas livsstilsmottagningar och medicinklinikerna skulle troligt ge förbättrade resultat av denna indikator. Andelen som är heltidssjukskrivna 6-10 veckor efter hjärtinfarkt ligger i på nästan 50 % och högre än riket (B30). Denna indikator påverkas av flera faktorer utanför hälso- och
sjukvården som socialförsäkringssystemet och arbetsmarknaden och är därför svårvärderad utifrån hälso- och sjukvårdsinsatser. Sjukvårdsrelaterade faktorer som sjukskrivningstradition, samverkan mellan öppen- och slutenvård och olika rehabiliteringsprogram kan också ge skillnader i utfallet av denna indikator och kan vara ett område för förbättringar. Rytmrubbningar Behandling med blodförtunnande medel vid förmaksflimmer medför en betydligt lägre risk för patienten att insjukna i stroke eller annan hjärt-kärl sjukdom (C2). Andelen i ligger signifikant högre än riket och med små skillnader mellan könen. Komplikationsfrekvens vid insättning eller byte av pacemaker eller implanterbar defibrillator är en kvalitetsparameter och bör följas regelbundet (C4). Andelen ligger i signifikant högre än riket med en större andel för kvinnor jämfört män. Komplikationsfrekvensen visar stor variation mellan sjukhusen och skillnader i komplikationsregistreringen kan spela roll för skillnaderna. Huvuddelen av komplikationerna var elektrodluxationer och dessa har därefter minskat då skruvelektroder numera används. Implanterbar defibrillator har visats minska mortaliteten hos patienter med kraftigt nedsatt vänsterkammarfunktion (C5). Antalet ligger i över riket med en liksom i riket övervikt för män. Hjärtsvikt Läkemedelsbehandling med RAAS-hämmare (D2) och betablockerare (D3) efter sjukhusvårdad hjärtsvikt ligger i länet lika med eller något lägre än riket utan statistisk säkerställd skillnad. Här bedöms finnas en viss underbehandling och utrymme för förbättringar. Sviktpacemakerbehandling (D4) är en relativt ny behandlingsform som för många patienter med svår hjärtsvikt innebär förbättrad livskvalitet och förlängt liv. Antalet är lågt i och ligger lägst i riket. Data som redovisas härstammar från 2006- och behandlingen var då ännu inte etablerad i vårt län och data från 2008 pekar på påtaglig förbättring.
A1: Dödlighet i ischemisk hjärtsjukdom. Antal döda per 100 000 invånare 2005-2006. Avser individer <80 år. Ålderstandardiserade värden. Källa: Dödsorsaksregister, SoS 2005-2006 Kvinnor 46,7 Män 134,6 Kvinnor 40,8 Män 112,2 Indikatorn ger en övergripande bild av såväl det preventiva arbetet som omhändertagandet av denna patientgrupp. Data är hämtad ifrån dödsorsaksregistret (ICD I21-I25) under åren 2005-2006. Detta register har förhållandevis hög tillförlitlighet, dock minskar validiteten i dödsdiagnostiken med ökad ålder. Eftersom åldersfördelningen skiljer sig åt mellan länen har en åldersstandardisering gjorts. Dödligheten kan variera mellan landsting beroende på tillförlitligheten i diagnossättning och olika bakgrundsfaktorer såsom annan sjuklighet, sociala faktorer, slumpmässiga avvikelser samt skillnader i omhändertagandet av denna patientgrupp eller befolkningens benägenhet att söka vård. Här redovisas dödligheten för åren 2005-2006 och i åldern yngre än 80 år. Dödligheten låg högre än riket för bägge könen och näst högst i riket för män. Skillnaden mellan rikets och vårt läns värde var statistiskt säkerställd för män men inte för kvinnor. 250 200 150 100 män kvinnor män kvinnor 50 0 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 Fig 1: Ålderstandardiserad dödlighet i ischemisk hjärtsjukdom, 0-79 år, 1997-2006 Ser vi på dödligheten över lite längre tid så ligger dödligheten ganska lika eller strax över riksgenomsnittet för kvinnor under 2000-talet. För män ligger dödligheten över riksgenomsnittet sedan å 1999 med vissa fluktuationer över åren. År 2006 låg dödstalet mycket över riket och ser man bara på åren 2005-2006 så ger det en något missvisande bild. 700 600 500 400 300 200 män män kvinnor kvinnor 100 0 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 Fig 2: Ålderstandardiserad incidens, akut hjärtinfarkt, 20-79 år, 1997-2006
Incidensen akut hjärtinfarkt (den dominerande gruppen inom gruppen ischemisk hjärtsjukdom) ligger över riksgenomsnittet på samma sätt som dödligheten med en stegring för män år 2006. Dödligheten följer ju incidensen om inte andelen som dör av antalet incidenta fall är lägre i länet. Såväl insjuknandet och dödligheten för bägge könen i ischemisk hjärtsjukdom/hjärtinfarkt har legat högre än i riket. Orsaken till detta är inte helt klart men även historiska data från 1980- talet visade på ett högre insjuknade i vårt län i hjärtinfarkt jämfört hela södra Sverige. Redovisningar från det rikstäckande hjärtinfarktregistret RIKS-HIA visar att det har skett en kontinuerlig ökning av förekomst av kardiovaskulära riskfaktorer hos såväl män som kvinnor i alla åldrar och att yngre hjärtinfarktpatienter har flera riskfaktorer än äldre. Resultat från nationella folkhälsoenkäter (2005-2008) visar att andelen dagligrökare bland män låg lika med riksgenomsnittet medan andelen bland kvinnor låg lägre. Andelen med övervikt eller fetma skilde sig inte med statistisk säkerställdhet från riksgenomsnittet och detsamma gällde andelen med stillasittande fritid (fysiskt inaktiva) samt andelen som äter lite frukt och grönt. För att påverka insjuknandet och därmed även dödligheten så krävs såväl primär- som sekundärpreventiva insatser. Primärvårdens satsning på livsstilsmottagningar är ett led i detta arbete men de preventiva åtgärderna bör utvecklas ytterligare och genomsyra hela vårdkedjan. A2: Undvikbar slutenvård vid hjärtsjukdom. Antal personer med tre eller flera vårdtillfällen per 100 000 invånare, 2006-. Ålderstandardiserade värden. Källa: Patientregistret, SoS 2006- Totalt 28,4 Totalt 35,7 Denna indikator speglar organisatoriska omhändertagandet av denna patientgrupp (huvuddiagnos hjärtsvikt eller förmaksflimmer) såväl inom sluten vården som i den öppna vården. ligger signifikant lägre än riket och det är ca dubbelt så många män som kvinnor som har tre eller flera vårdtillfällen. Denna könsfördelning ses också i riket och övriga län. Vid etablerad hjärtsjukdom så verkar det organisatoriska omhändertagandet i länet fungera väl. B1: Andel patienter som reperfusionsbehandlats vid ST-höjningsinfarkt,. Avser patienter <80 år. Kvinnor 65,9 Män 72,1 Kvinnor 68,0 Män 73,8 Indikatorn vill visa andelen hjärtinfarktspatienter som behandlas med reperfusionsbehandling (kärlöppnande behandling), en behandling som leder till minskad dödlighet och som ska ges enligt de nationella riktlinjerna för hjärtsjukvård. Data som ligger till grund för indikatorn hämtas från kvalitetsregistret RIKS-HIA som har en hög täckningsgrad och data härur får anses ha hög tillförlitlighet. Samtliga patienter över 80 år tagits bort i jämförelserna och
indikatorn tittar på andel patienter under 80 år med ST-höjningsinfarkt (den allvarligaste formen av infarkt) som reperfusionsbehandlades under. uppvisaren en något lägre andel som reperfusionsbehandlade för bägge könen än riket för år men utan statistisk säkerställd skillnad. I ges övervägande reperfusionsbehandling i form av PCI, ballongvidgning. Vad gäller kvinnor föreligger det skillnader mellan sjukhusen (som inte är statistiskt säkerställda) och en journalgenomgång på det sjukhus med lägsta andelen har visat att felregistrering och svårigheter vid diagnossättning gett en lägre andel. B2: Andel patienter som reperfusionsbehandlats inom målsatt tid vid ST-höjningsinfarkt,. Avser patienter <80 år. Totalt 76,0 Totalt 65,8 Fördröjningstiden har stor betydelse för behandlingsresultatet både i akutfasen och för långtidsprognosen. har en hög andel som behandlas inom målsatt tid och ligger på fjärde plats i riket med signifikant högre andel än riksgenomsnittet. B3: Andel patienter som kranskärlsröntgas vid icke ST-höjningsinfarkt,. Avser patienter <80 år. Kvinnor 78,0 Män 84,9 Kvinnor 68,7 Män 76,7 Tidig utförd kranskärlsröntgen för ställningstagande till revaskularisering förbättrar prognosen för patienter med icke-st-höjningsinfarkter. Andelen är för år högre i än i riket och länet är ett av fem landsting som når upp till kvalitetsindex om 80 %. Skillnaden är statistiskt säkerställd för män jämfört riket men inte för kvinnor. I samtliga jämförande områden är andelen större för män än för kvinnor. För denna indikator redovisas andelen även för respektive sjukhus inom landstinget och då sammanslaget för bägge könen. Alla tre sjukhusen ligger över riket och varierar mellan 76,1 till 86,2. B4: Antal PCI-behandlingar vid olika indikationer per 100 000 invånare, 2006-. Källa: SCAAR 2006- Kvinnor 166 Män 423 Kvinnor 113 Män 291
har ett högt antal patienter som får PCI-behandling både för män och kvinnor och ligger högre än riksgenomsnittet. Föredelning mellan de olika indikatorerna skiljer sig inte från riket. B5: Andel patienter med huvudstamsstenos som PCI-behandlas, 2006-. Avser patienter <80 år. Källa: SCAAR 2006- Totalt 14,8 Totalt 10,9 Kranskärlskirurgi är förstahandsmedel vid trekärlssjukdom och huvudstamsstenos och PCI är andrahandsmetod. ligger högre än riksgenomsnittet dock utan signifikant skillnad. B6: Andel patienter som får läkemedelsavgivande stent vid PCI-behandling,. Källa: SCAAR Totalt 14,8 Totalt 18,9 Generell användning av läkemedelsstent är inte kostnadseffektivt och bör begränsas till fall med uppenbar hög risk för restenos. ligger signifikant lägre än riksgenomsnittet utan några skillnader mellan könen. B7: Väntetid mellan beslut om operation och utförd kranskärlsoperation,. Avser medianvärde. Källa: Svenska hjärtkirurgregistret Totalt 19,0 Totalt 14,0 En lång väntetid kan innebära risker för försämring i tillståndet. Måttet baseras på information från kvalitetsregistret Svenska hjärtkirurgiregistret. Det är oklart hur säkra data är då tidpunkten för registrering av beslut om operation kan variera. Då Landstinget i inte bedriver hjärtkirurgi är det Landstinget i Östergötlands län och Linköpings Universitetssjukhus patienter remitteras till. Medianväntetiden i Linköping låg på 13 dagar och det är oklart varför patienter från får vänta längre. Medianväntetiden år är längre för kvinnor än för män i vårt län och ligger högre än riksgenomsnittet medan för riket är väntetiderna ganska lika för könen.
B8: Andel patienter med ASA, annan trombocythämmare eller antikoagulatia vid utskrivning efter hjärtinfarkt,. Avser patienter < 80 år. Totalt 98,5 Totalt 98,1 För att minska risken för återinsjuknande, ischemisk stroke och vaskulär död rekommenderas idag ASA eller annan trombocythämmare efter hjärtinfarkt. har en hög andel patienter som får denna behandling och ligger högre än riksgenomsnittet utan påtagliga könsskillnader. Skillnaden mellan våra tre sjukhus är liten och varierar mellan 97,8 till 99,2. B9: Andel patienter med ASA, annan trombocythämmare eller antikoagulatia 12-18 månader efter hjärtinfarkt, 2005-2006. Avser patienter < 80 år. Källa: Patient- och läkemedelsregister, SoS 2005-2006 Totalt 94,0 Totalt 92,6 Långtidsbehandling med ASA eller annan trombocythämmare minskar risken för återinsjuknande, ischemisk stroke och vaskulär död vid akut kranskärlssjukdom. ligger på femte plats i riket och signifikant högre än riksgenomsnittet och utan skillnader mellan könen. Skillnaden mellan våra tre sjukhus är liten och varierar mellan 93,8 till 95,7. B10: Andel patienter med betablockerare vid utskrivning efter hjärtinfarkt,. Avser patienter < 80 år. Totalt 94,8 Totalt 91,3 Långtidsbehandling med betablockerare minskar risken för död och reinfarkt och bör därför ges efter hjärtinfarkt. ligger signifikant högre än riksgenomsnittet och inga könsskillnader föreligger. Skillnaden mellan våra tre sjukhus är liten och varierar mellan 94,1 till 97,7. B11: Andel patienter med betablockerare 12-18 månader efter hjärtinfarkt, 2005-2006. Avser patienter < 80 år. Källa: Patient- och läkemedelsregister, SoS 2005-2006 Totalt 86,3 Totalt 83,9
Långtidsbehandling med betablockerare minskar risken för död och reinfarkt och bör därför ges efter hjärtinfarkt. ligger signifikant högre än riksgenomsnittet och andelen är något högre för kvinnor. Andelen vid våra tre sjukhus varierar mellan 85,6 till 91,0. B12: Andel patienter med blodfettssänkande behandling vid utskrivning efter hjärtinfarkt,. Avser patienter < 80 år. Totalt 97,7 Totalt 94,2 Efter hjärtinfarkt är för höga värden av och blodfetter en stor riskfaktor för återinsjuknande. En betydande andel av hjärtinfarktpatienterna kan förväntas ha behov av blodfettssänkande läkemedelsbehandling. ligger på andra plats i riket och signifikant högre än riksgenomsnittet och utan skillnader mellan könen. Skillnaden mellan våra tre sjukhus är liten och varierar mellan 95,1 till 97,7. B13: Andel patienter med blodfettssänkande behandling 12-18 månader efter hjärtinfarkt, 2005-2006. Avser patienter < 80 år. Källa: Patient- och läkemedelsregister, SoS 2005-2006 Totalt 87,2 Totalt 82,4 Efter hjärtinfarkt är för höga värden av och blodfetter en stor riskfaktor för återinsjuknande. En betydande andel av hjärtinfarktpatienterna kan förväntas ha behov av blodfettssänkande läkemedelsbehandling. Genom att koppla patientregistret som anger diagnos inom slutenvård med läkemedelsregistret kan man se hur stor andel hjärtinfarktspatienter som hämtat ut blodfettsänkande medel. Andelen i vårt län ligger signifikant högre än riket. Även för denna indikator redovisas andelen för respektive sjukhus inom landstinget för åren 2005-2006 och för bägge könen. I Västervik var andelen 85,6 %, i Oskarshamn 89,6 % och i Kalmar 87,7 % dvs. inga stora skillnader. B14: Andel patienter som når målnivå för LDL-kolsterol (<2,5 mmol/l) ett år efter hjärtinfarkt, 2006-. Avser patienter <75 år. Källa: SEPHIA 2006- Totalt 65,6 Totalt 71,6 Indikatorn är ett mått på sekundärpreventiva insatser och ett LDL-kolesterol under 2,5 mmol/l leder till minskad sjuklighet och minskad risk för död. ligger lägre än riksgenomsnittet dock utan signifikant skillnad. Det finns inte heller några skillnader mellan könen. Här föreligger således en diskrepans med att man i länet har en hög andel som står på
blodfettssänkande läkemedel efter hjärtinfarkt (både vid utskrivning och vid långtidsuppföljning) men en lägre andel som når målnivå. Det kan bero på att de olika registren har olika täckningsgrad (SEPHIA startade först 2005), att man mäter annan markör (apo B) för att avspegla lipidnivå, att man är mindre aggressiv i länet vad gäller att uppnå målnivå eller en bristande samverkan mellan sluten- och öppenvård vad gäller uppsatta målvärden. B15: Andel patienter med lågkostnadsstatin vid statinbehandling efter hjärtinfarkt, jan-juni 2008. Avser patienter med hjärtinfarkt 1998- Källa: Patient- och läkemedelsregister, SoS 2008 Totalt 88,7 Totalt 85,4 Nya dyrare läkemedel för blodfettsrubbningar har inte visat bättre effekt än äldre billigare generiska läkemedel på insjuknande och död i kranskärlssjukdom eller total dödlighet men kan för vissa patienter behövas för att uppnå målnivån för blodfettssänkning. Andelen som får lågkostnadsstatin ligger i signifikant högre än riket och det ses inga påtagliga könsskillnader. Skillnaden mellan våra tre sjukhus är liten och varierar mellan 87,4 till 88,9. Statinanvändningen bör ses över så att de icke lågkostnadsstatiner som används enbart går till de patienter som behöver dessa för att uppnå målnivåer. B16: Andel patienter med RAAS-hämmare vid utskrivning efter hjärtinfarkt,. Avser patienter < 80 år. Totalt 84,5 Totalt 80,5 Efter hjärtinfarkt hos diabetiker, hypertoniker och vid lätt till måttlig hjärtsvikt rekommenderas behandling med RAAS-hämmare för att minska risken för återinsjuknande, mortalitet och utvecklingen av hjärtsvikt. Andelen ligger i högre än riket dock utan statistik säkerställd skillnad. Det ses inga påtagliga könsskillnader eller mellan våra tre sjukhus. B17: Andel patienter med RAAS-hämmare 12-18 månader efter hjärtinfarkt, 2005-2006. Avser patienter < 80 år. Källa: Patient- och läkemedelsregister, SoS 2005-2006 Totalt 67,2 Totalt 67,2
Andelen i ligger lika med riksgenomsnittet utan könskillnader. Det finns skillnader mellan våra tre sjukhus där Västervik har den högsta andelen och skiljer sig signifikant från Kalmar och Oskarshamn. B18: Andel patienter med angiotensinreceptorblockerare (ARB) vid behandling med RAAShämmare efter hjärtinfarkt,. Totalt 16,6 Totalt 23,6 ARB har inte bättre effekt än ACE-hämmare men är betydligt dyrare och skall därför endast användas när ACE-hämmare inte tolereras på grund av biverkningar. Andelen i ligger signifikant lägre än riket och andelen är högre hos kvinnor jämfört med män. Alla tre sjukhusen ligger lägre än riksgenomsnittet och med variation mellan 14,1 till 19,1. B19: Andel patienter med clopidogrelbehandling vid icke ST-höjningsinfarkt,. Avser patienter <80 år. Totalt 82,6 Totalt 82,4 För att minska risken för återinsjuknande rekommenderas idag Clopidogrel för alla patienter med icke ST-höjningsinfarkt. Andelen i år ligger lika med riket med en något högre andel för män. Det finns skillnader mellan våra tre sjukhus från 77 % till 89,5 % B20: Andel patienter som får ny infarkt inom 365 dagar, 2005. Ålderstandardiserade värden. Källa: Hjärtinfarktregistret, SoS 2005 Totalt 10,5 Totalt 13,0 Indikatorn belyser behandlingen, rehabilitering, eftervård och sekundärprevention vid hjärtinfarkt för år 2005. För bägge könen visar länet en låg andel som insjuknar i nya infarkter första året efter tidigare infarkt. Detta talar för en fungerande rehabilitering och eftervård.
B21: Andel patienter med hjärtinfarkt som återinskrives i hjärt-kärlsjukdom inom 30 dagar efter utskrivning, 2006-. Ålderstandardiserade värden. Källa: Patientregistret, SoS 2006- Totalt 13,7 Totalt 9,5 Denna indikator vill belysa behandlingen och rehabilitering på sjukhuset vid hjärtinfarkt. Återinskrivningsorsak är huvuddiagnoser i hjärt- och kärlsjukdomar som hjärtinfarkt, andra ischemiska hjärtsjukdomar och stroke. För bägge könen gäller att länet har en signifikant högre andel än riket som återinskrivs inom 30 dagar efter utskrivning. Alla tre sjukhusen har en hög andel med variation från 11,8 till 15,8. I vårt län finns enbart ett sjukhus som utför PCI-behandling och vid förflyttningar mellan sjukhusen för denna behandling skrivs patienterna in respektive ut flera gånger vilket gör att indikatorn kan påverkas och ge en något missvisande bild för länet. Man skall dock ha tagit hänsyn till detta vid beräkning av indikatorn så till vida att återinskrivningar under någon diagnos för akut hjärtinfarkt inom 28 dagar har räknats bort. Andra faktorer som kan påverka utfallet är patienternas sjukdomsgrad vilket inte man har kunnat ta hänsyn till och att kriterierna för diagnossättandet kan skilja mellan sjukhus. Eftersom andelen som får ny infarkt (B20) inte avviker från riket handlar det möjligt om komplikationer i andra hjärtsjukdomar efter hjärtinfarkt. Antalet per 100 000 invånare som vårdats för komplikationer ligger som medelvärde för åren 2004- något högre i (1,11) jämfört med riket (0,77). En genomgång av hjärtinfarkt patienterna på våra sjukhus för att bättre få en uppfattning om orsaken till återinskrivning kan ge underlag för förbättringsarbete. B22: Andel patienter som återinskrives i hjärt-kärlsjukdom eller avlider inom 365 dagar efter hjärtinfarkt, 2006. Ålderstandardiserade värden. Källa: Patientregistret och Dödsorsaksregistret, SoS 2006 Totalt 44,9 Totalt 42,4 Indikatorn vill belysa den akuta behandlingen, rehabilitering, eftervård och sekundärprevention vid hjärtinfarkt. För bägge könen gäller att länet hade en högre andel än riket år 2006 och alla tre sjukhusen ligger höge än riket. Här föreligga samma problematik som för föregående indikator att det finns faktorer som patienternas sjukdomsgrad som påverkar utfallet vilket inte man har kunnat ta hänsyn till. Död omfattar här död i alla dödsorsaker och omfattar även död under det initiala vårdtillfället. Andel döda inom 28 dagar efter sjukhusvårdad hjärtinfarkt 2005- (B24) ligger något högre för män i länet jämfört riket vilket avspeglar sig även i den här indikatorn.
B23: Andel döda inom 28 dagar efter hjärtinfarkt, 2004-2006. Ålderstandardiserade värden. Källa: Patientregistret och Dödsorsaksregistret, SoS 2004-2006 Kvinnor 32,9 Män 36,3 Kvinnor 29,0 Män 31,7 Indikatorn syftar till att mäta kvaliteten i hela vårdkedjan från den förebyggande verksamheten till ambulansverksamheten, det akuta omhändertagandet och den efterföljande vården. Som hjärtinfarkt räknas alla förstagångsfall med någon diagnos för hjärtinfarkt i Dödsorsaksregistret eller Patientregistrets slutenvårdsdel (ICD I21-I22) under åren 2004-2006. Dessa register har förhållandevis hög tillförlitlighet, dock minskar validiteten i dödsdiagnostiken med ökad ålder. Eftersom åldersfördelningen skiljer sig åt mellan länen har en åldersstandardisering gjorts. Av de patienter som drabbas av akut hjärtinfarkt avled en dryg tredjedel inom 28 dagar i vårt län. Andelen för perioden 2004-2006 var högre i länet jämfört riket och angränsande län. Skillnaden mellan rikets och vårt läns var statistiskt säkerställd för bägge könen Andelen kvinnor var lägre än andelen män i länet och samtliga jämförande län. Som vi ser av diagrammen så är det dödligheten utanför sjukhus vid insjuknandet som är högt i vårt län jämfört med riket och detta gäller bägge könen. Detta belyses även av följande diagram som visar att dödligheten vid dag noll ligger över riksgenomsnittet medan dödligheten dag 1-27 ligger ganska lika med riket. 35,0 30,0 25,0 20,0 15,0 10,0 män Kalmar män kvinnor Kalmar kvinnor 5,0 0,0 1996-1998 1997-1999 1998-2000 1999-2001 2000-2002 2001-2003 2002-2004 2003-2005 2004-2006 Fig 3: Ålderstandardiserad dödlighet, döda samma dag som incidensdatum (dag 0), procent, 20-85+, flytande treårsmedelvärde. 30,0 25,0 20,0 15,0 10,0 män Kalmar män kvinnor Kalmar kvinnor 5,0 0,0 1996-1998 1997-1999 1998-2000 1999-2001 2000-2002 2001-2003 2002-2004 2003-2005 2004-2006 2005- Fig 4: Ålderstandardiserad dödlighet bland sjukhusvårdade som överlevt incidensdatum, döda inom 28 dagar (dag 1-27), procent, 20-85+, flytande treårsmedelvärde.
Orsakerna till detta kan vara olika bakgrundsfaktorer såsom annan sjuklighet, sociala faktorer, slumpmässiga avvikelser samt skillnader i omhändertagandet av hjärtinfarktpatienter eller befolkningens benägenhet att söka vård. Direkt sjukvårdsrelaterade faktorer kan vara avståndet till akutsjukhus, ambulansverksamhetens effektivitet och det akuta omhändertagandet på sjukhus. En fördjupningsstudie för att påvisa eventuella skillnader utifrån geografi, riskfaktorer och omhändertagande kan ge vägledning för mera riktade preventiva insatser. B24: Andel döda inom 28 dagar efter sjukhusvårdad hjärtinfarkt, 2005-. Ålderstandardiserade värden. Källa: Patientregistret och Dödsorsaksregistret, SoS 2005- Kvinnor 14,2 Män 16,9 Kvinnor 14,4 Män 15,5 Indikatorn riktar in sig på att belysa det akuta omhändertagandet och den efterföljande vården för förstagångsfall av hjärtinfarkt (ICD-10 I21-I22). Som hjärtinfarkt har här räknats alla fall med någon diagnos för hjärtinfarkt som sjukhusvårdats initialt under åren 2005-. Då ålder spelar stor roll för utgången av hjärtinfarkten har åldersstandardisering gjorts. Andelen är något lägre för kvinnor och högre för män i vårt län jämfört med riket men skillnaderna är inte statistisk säkerställda. För denna indikator redovisas andelen även för respektive sjukhus inom landstinget för åren 2005- och då sammanslaget för bägge könen. I Västervik var andelen 16,5 %, i Oskarshamn 17,0 % och i Kalmar 14,6 %. B25: Andel döda inom 28 dagar efter sjukhusvårdad hjärtinfarkt, 2005-. Ålderstandardiserade värden. 2005- Totalt 5,8 Totalt 7,4 Även denna indikator vill belysa det akuta omhändertagandet och den efterföljande vården för förstagångsfall av hjärtinfarkt (ICD-10 I21-I22) men för dem som vårdas på hjärtavdelningar.. Andelen är lägre för bägge könen i vårt län jämfört med riket men skillnaden är inte statistisk säkerställd. Även för denna indikator redovisas andelen även för respektive sjukhus inom landstinget för åren 2005- och då sammanslaget för bägge könen. I Västervik var andelen 5,9 %, i Oskarshamn 9,0 % och i Kalmar 6,6 %. Här föreligger således skillnader mellan resultaten för de som vårdas på hjärtavdelning (registreras i RIKS-HIA) och de som vårdas på annan avdelning. Det kan handla om att flera särskilt äldre med annan samtidig sjukdom vårdas på annan avdelning än hjärtavdelning för sin hjärtinfarkt och där kanske inte får samma vård. Viktigt är också att utreda hur stor del av hjärtinfarktspatienter som behandlas på andra avdelningar än hjärtavdelning, om dödligheten är högre bland dessa patienter och hur dessa omhändertas. En journalgenomgång för att få klarhet i detta är planerad att genomföras senare i vår.
B26: Dödlighet 0-27 dagar samt dödlighet 28-365 dagar efter ST-höjningsinfarkt, 2005-. Ålderstandardiserade värden. 2006- Kvinnor 20,3 Män 16,5 Kvinnor 18,1 Män 18,1 Indikatorn belyser såväl den akuta vården och behandlingen som rehabilitering, eftervård och sekundärprevention vid den allvarligaste formen av hjärtinfarkt. Måttet baseras på information från kvalitetsregistret RIKS-HIA. Länet ligger högre än riket för kvinnor där dödligheten i den senare perioden dominerar men ligger lägre än riket för män där det är en jämnare fördelning mellan den första och den senare perioden. Dödligheten är högre i länet för kvinnor jämfört med män medan den ligger lika i riket. Några större skillnader föreligger inte mellan sjukhusen men i Oskarshamn dominerar dödligheten i den första perioden (akuta fasen) medan dödligheten är ganska lika för bägge perioderna på de två andra sjukhusen. Detta kan bero på slumpen då underlaget på sjukhusnivå är litet men vara värt en fördjupningsstudie. B29: Andel rökare som slutat röka vid uppföljning 6-10 veckor efter hjärtinfarkt, 2006-. Avser patienter <75 år. Källa: SEPHIA 2006- Totalt 61,9 Totalt 63,6 Rökning är starkt förknippat med ökad risk för insjuknandet och död i hjärtinfarkt och indikatorn vill belysa sjukvårdens sekundärpreventiva insatser. Data är hämtade från det sekundärpreventiva kranskärlsregistret SEPHIA och omfattar åren 2006-. Andelen rökare som slutat röka vid uppföljning 6-10 veckor efter infarkt låg i vårt län på drygt 60 %. Något högre för kvinnor än för män. Andelen ligger strax under riket men underlaget troligt litet då konfidensintervallen (statistiska osäkerheten) är stora och länet skiljer sig inte signifikant från länet med högsta eller lägsta andelen rökstopp. Man redovisar även indikatorn på sjukhusnivå men där blir osäkerheten ännu större. En bättre samverkan mellan hälsocentralernas livsstilsmottagningar och medicinklinikerna skulle troligt ge förbättrade resultat av denna indikator. B30: Andel patienter som är heltidssjukskrivna 6-10 veckor efter hjärtinfarkt, 2006-. Avser tidigare arbetsföra patienter. Källa: SEPHIA 2006- Totalt 49,1 Totalt 42,8
Deltidssjukskrivning bör eftersträvas så tidigt i vårdförloppet som möjligt både utifrån ett samhällsperspektiv och ett patientnyttaperspektiv. Data är hämtade från det sekundärpreventiva kranskärlsregistret SEPHIA och omfattar åren 2006-. Andelen heltidssjukskrivna har minskat över tid som troligt mera beror på den ökade uppmärksamheten kring sjukskrivningsfrågor än förbättrad funktionsförmåga i denna patientgrupp. Andelen som är heltidssjukskrivna 6-10 veckor efter hjärtinfarkt ligger i Kalmar län på nästan 50 % och högre än riket. Andelen är ganska lika för män och kvinnor. Andelen för de som vårdats på Oskarshamns sjukhus ligger signifikant högre än för de som vårdats i Kalmar. Denna indikator påverkas av flera faktorer utanför hälso- och sjukvården som socialförsäkringssystemet och arbetsmarknaden och är därför svårvärderad utifrån hälso- och sjukvårdsinsatser. Sjukvårdsrelaterade faktorer som sjukskrivningstradition, samverkan mellan öppen- och slutenvård och olika rehabiliteringsprogram kan också ge skillnader i utfallet av denna indikator och kan vara ett område för förbättringar. C1: Undvikbar slutenvård vid förmaksflimmer. Antal personer respektive vårdtillfällen per 100 000 invånare, 2006-. Ålderstandardiserade värden. Källa: Patientregistret, SoS Denna indikator speglar omhändertagandet av denna patientgrupp såväl inom sluten vården som i den öppna vården. Antal personer såväl som antal vårdtillfällen ligger lägre än riket och detta gäller för bägge könen. C2: Andel patienter som behandlas med warfarin vid förmaksflimmer eller annan riskfaktor, jan-jun 2008. Källa: Patientregistret och Läkemedelsregistret, SoS jan-jun 2008 Totalt 46,1 Totalt 43,3 Behandling med blodförtunnande medel vid förmaksflimmer medför en betydligt lägre risk för patienten att insjukna i stroke eller annan hjärt-kärl sjukdom. Andelen i ligger signifikant högre än riket och med små skillnader mellan könen. Västerviks sjukhus ligger över riksgenomsnittet medan övriga två sjukhus ligger under riket. C3: Andel patienter som får AAI/DDD-pacemaker vid sjuk sinusknuta, 2006-. Avser pacemakerbehandlade patienter <90 år. Källa: Svenska pacemaker och ICD-registret 2006- Totalt 86,5 Totalt 88,4 Förmaksstimulering vid behandling av sjuk sinusknuta har visat sig vara mera lämpligt att välja än kammarstimulering för att minska risken för komplikationer. Andelen i ligger lika med riket och utan könsskillnader.
C4: Andel patienter som får komplikationer vid insättning eller byte av standardpacemaker, sviktpacemeker eller implanterbar defibrillator, 2006-. Källa: Svenska pacemaker och ICD-registret 2006- Totalt 9,6 Totalt 5,7 Komplikationsfrekvens är en kvalitetsparameter och bör följas regelbundet. Implantation av implanterbar defibrillator och sviktpacemaker är komplicerade ingrepp med risk för komplikationer. Andelen ligger i signifikant högre än riket med en större andel för kvinnor jämfört män. Komplikationsfrekvensen visar stor variation mellan sjukhusen och skillnader i komplikationsregistreringen kan spela roll för skillnaderna. Huvuddelen av komplikationerna var elektrodluxationer och dessa har därefter minskat då skruvelektroder numera används. C5: Antal patienter som får implanterbar defibrillator per 100 000 invånare, 2006-. Avser nyinsättning. Ålderstandardiserade värden Källa: Svenska pacemaker och ICD-registret 2006- Totalt 8,2 Totalt 6,7 Patienter med kraftigt nedsatt vänsterkammarfunktion har ökad risk för plötslig död orsakat av allvarliga kammararytmier. Implanterbar defibrillator har visats minska mortaliteten hos dessa patienter. Antalet ligger i över riket med en liksom i riket övervikt för män. D1: Undvikbar slutenvård vid hjärtsvikt. Antal personer respektive vårdtillfällen per 100 000 invånare, 2006-. Ålderstandardiserade värden. Källa: Patientregistret, SoS Denna indikator speglar omhändertagandet av denna patientgrupp såväl inom sluten vården som i den öppna vården och välskötta hjärtsviktspatienter behöver sällan sjukhusvårdas. Antal personer såväl som antal vårdtillfällen ligger lägre än riket och detta gäller för bägge könen. D2: Andel patienter med RAAS-hämmare efter sjukhusvårdad hjärtsvikt,. Avser patienter <80 år och läkemedelsbehandling 0-6 månader efter utskrivning. Källa: Patientregistret och Läkemedelsregistret, SoS Totalt 84,0 Totalt 86,4 Behandling av patienter med hjärtsvikt med RAAS-hämmare påverkar mortalitet, morbiditet och symtom i patientgruppen. Andelen i ligger lägre än riket dock utan att skillnaden är statistiskt säkerställd. Det föreligger inga könsskillnader och variationen mellan våra tre sjukhus är liten från 83,1 till 89,6.
D3: Andel patienter med betablockerare efter sjukhusvårdad hjärtsvikt,. Avser patienter <80 år och läkemedelsbehandling 0-6 månader efter utskrivning. Källa: Patientregistret och Läkemedelsregistret, SoS Totalt 85,0 Totalt 84,7 Betablockerare är en viktig behandling som påverkar symtom, morbiditet och mortalitet i denna patientgrupp. Andelen i ligger lika med riket och utan könsskillnader. Variationen mellan de tre sjukhusen är stor från 77,5 till 93,8 men underlaget är litet och skillnaden kan bero på slumpen. D4: Antal sviktpacemakers (CRT) per 100 000 invånare, 2006-. Ålderstandardiserade värden Källa: Svenska pacemaker och ICD-registret 2006- Totalt 1,7 Totalt 6,6 CRT-behandling är en relativt ny behandlingsform som för många patienter med svår hjärtsvikt innebär förbättrad livskvalitet och förlängt liv. Antalet är lågt i och ligger lägst i riket. Det är framförallt män som blivit föremål för denna behandling både i länet och i riket. Data som redovisas härstammar från 2006- och behandlingen var då ännu inte etablerad i vårt län och data från 2008 pekar på påtaglig förbättring. D5: Andel patienter som återinskrives för hjärtsvikt eller avlider inom 30 dagar efter sjukhusvårdad hjärtsvikt, 2004-. Ålderstandardiserade värden. Källa: Patientregistret och Dödsorsaksregistret, SoS 2004- Totalt 22,4 Totalt 19,5 Det är relativt vanligt att patienterna avlider eller återinläggs kort tid efter sjukhusvård för hjärtsvikt. Död är ett vanligare utfall än återinskrivning och att över 10 procent av patienterna avlider inom 30 dagar visar på patienternas sjukdomsgrad och att de är i hög ålder. Variationerna mellan landsting och mellan sjukhus kan påverkas av annat än kvaliteten i vårdinsatserna som diagnossättningspraxis och praxis att skriva in patienter i slutenvård. Andelen i ligger signifikant högre än riket med samma utfall som i riket att huvudparten avlider inom 30 dagar.
E1: Väntetid mellan beslut om operation och utförd hjärtklaffsoperation,. Avser medianvärde. Källa: Svenska hjärtkirurgregistret Totalt 96,5 Totalt 54,0 En lång väntetid till klaffkirurgi kan innebära försämring i det medicinska tillståndet för den enskilde patienten. Enligt vårdgarantin skall operation ske inom 90 dagar sedan beslut fattats. Patienter från de tre länen i Sydöstra sjukvårdregionen har en medianväntetid över 90 dagar och Linköpings Universitetssjukhus har den längsta medianväntetiden i riket. Oskarshamn 0327 Kalmar 0327 Lennart Hellström Överläkare, Folkhälsocentrum Landstinget i Anders Månsson Överläkare, Hjärtsektionen Länssjukhuset i Kalmar Landstinget i