Handledning till minnesväskan. Vi minns vårt 1900-tal Natur och fritid

Handledning till minnesväskan Vi minns vårt 1900-tal Natur och fritid

Innehållsförteckning - Minnesväska Vi minns vårt 1900-tal Natur och Fritid Faktablad Handledning, minnesväska Reminiscensmetoden Genomförande av reminiscensmetoden Samtalsmetodik Tips på samtalsämnen Föremål Tema Natur och fritid : Se föremålsbeskrivning Tidningar Nio tidningar från 1936-1967 Böcker Sju böcker Ljud Två cd-skivor; Vårt 1900-tal del 1, Vårt 1900-tal del 2 samt två kassettband Norrlåtar med en malsvelodi och Ylva och Torvald som sjunger Tornedalsvisor Doft Tjärdoft - bäckolja Smak Tjärtabletter och Eukalyptustabletter Upplevelsealbum Album med bilder och gamla vykort Texter Korta texter om livet förr, litteratur om livet under 1900- talet Litteratur Isacs, L & Wallskär, H (2004). Låt minnena leva- en handbok i reminiscensmetoden. Stockholm: Gothia Gynnerstedt, K och Schartau M- B (2000). Reminiscensmetoden- tillämpad i äldrevården. Lund: Studentlitteratur

Föremål Användningsområde Rennäring och naturminnen. Syn, doft och känselminnen Samisk kultur: Lappskor, vävt band, ackja, ren i tenn, renhorn, kosa, tennsked, vykort Föremål från natur och fritidsaktiviteter under vintern. Syn,doft och känselminnen Vinteraktiviteter: Sparkbrodd, skridskor, skidbindslen, swix grundvax för slalom, lovikkavantar 1

Föremål Användningsområde Natur och fritidsminnen. Syn, doft och känselminnen Jakt och fiske: Patronaskar, morakniv. Nätsticka, nätnålar, lina och broschyr. Fiskelåda med kastspörulle, spole, flöten och olika drag. Pimpel, tjärdoft, näver, älghorn, bäverpinne, medaljer Föremål från natur och fritidsaktiviteter som minnesväckare. Syn och känselminnen Sommaraktiviteter: Bärplockare,svampbok, spritkök, fotogenkanna, oljekanna, ficklampa, fällkniv, tummstock, transistorradio 2

Föremål Användningsområde Litteratur som minnesväckare Tidningar och böcker: Tidningar noter och sångbok från 1936 1967. Böcker från 1955-2007 Album innehållanden minnen i form av foton, vykort, bokmärken, filmstjärnor Upplevelsealbum Historiska återblickar i form av ljud och musik. Smakupplevelser Cd-skivor: Vårt 1900-tal. Del 1 och del 2. Tabletter: Olika smaker 3

Handledning - Minnesväska Vi minns vårt 1900-tal Natur och Fritid Innehåll Minnesväskorna Vi minns vårt 1900-tal finns i fem teman: Kök och nostalgi Necessär och arbetsliv Barndom och skola Kläder och hantverk Natur och fritid. Minnesväskorna kan användas på många olika sätt och utgår från reminiscensmetoden (se separat faktablad). Reminiscens är en kommunikationsmodell som syftar till att tänka tillbaka på tidigare händelser och skeenden i livet. Genom att stimulera minnena via sådant som påminner om tidigare händelser kan man aktivera och bevara olika minnen. Metoden är inriktad på tidiga minnen som ofta finns kvar länge hos personer med demens. Via reminiscensarbete kan de få mer kontakt med sitt förflutna och därmed bli mer närvarande i nuet. Minnena som väcks kan stärka självkänslan, identiteten och skapa trygghet. Materialet är tänkt att fungera som s.k. triggers; minnesväckare. Väskan innehåller flera olika delar i syfte att stimulera olika sinnen. Föremålen i denna väska är uppdelade i ämnesområden: Samisk kultur Jakt och fiske Vinteraktiviteter Sommaraktiviteter Böcker Tidskrifter Tips på samtal kopplade till dessa finns i faktabladet tips på samtalsämnen. Innehållet kan användas var för sig eller kombineras med varandra Faktablad I mappen Faktablad finns olika texter som kan användas som en informationskälla för dig som leder reminiscensarbetet. I mappen finns också texter att använda för att skapa reminiscenser. Texterna skildrar olika delar ur livet och kan användas utifrån olika teman som t.ex. sommaraktiviteter (sommarminnen), vinteraktiviteter, jakt och fiske, samisk kultur. Muntliga berättelser som anknyter till en persons erfarenheter kan väcka minnen och få personen att berätta om egna upplevelser. 1

Ljud I väskan finns även två cd-skivor med historiska återblickar, musik, sport-telegram-, samhälls- och tekniknyheter som härrör från 1900-talets första del. Väskan innehåller även två kassettband med musik från Norrbotten. Musik kan vara ett sätt att hitta vägen till känslor och livsglädje och sången kan finna de glömda orden. Doft För att stimulera doftsinnet innehåller minnesväskan tjärdoft. Förbered era träffar genom att ta med relevanta dofter till exempel apelsiner i samband med lådan vinteraktiviteter som kan framkalla just de minnen som är aktuella för gruppen eller individen. Upplevelsealbum I lådan finns även ett upplevelsealbum som innehåller bilder, vykort, bokmärken att samtala kring. Delarna i albumet kan användas separat eller i kombination med något av föremålen. Om ni väljer att kombinera olika minnesväckare är det viktigt att tänka igenom valet så att den demente inte upplever det som rörigt. Smak En metod för att väcka smakminnen är att t.ex. köpa in färska jordgubbar vid samtal om sommarminnen, eller att baka pepparkakor vid jultema. Baka mat- och kaffebröd som man gjorde förr och samtala om hur och när det bakades är också ett sätt att skapa reminiscenser. Minnesväskan Minnesväskan är tänkt att fungera som en resurs, introduktion eller inspiration att fortsätta reminiscensarbetet på er arbetsplats. Med hjälp av väskan och faktabladen kan ni skapa givande reminiscensstunder och förhoppningsvis kunna tillämpa metoden dagligen. Kom ihåg, denna handledning är endast en vägledning i reminiscensmetoden. Utforma ert eget arbete så att ni får ut så mycket som möjligt av samtalsstunderna. Använd de minnesväckare som passar just er eller samla ihop ett eget minnesmaterial utifrån de äldres livshistoria. Minnesväskan kan även vara ett stöd för anhöriga i kommunikationen med sin närstående. Läs mer om metoden i faktabladet Genomförande av reminiscensmetoden. Lycka till! 2

Fakta om reminiscens Det engelska ordet reminiscence kan översättas med hågkomst eller minne. Reminiscens är en kommunikationsmodell som syftar till att tänka tillbaka på tidigare händelser och delar av livet. Bilder, föremål, musik och dofter kan användas som triggers s.k. minnesväckare. Det bör finnas ett varierat utbud av minnesväckare eftersom olika personer behöver olika typer av stimulans. Via sinnena väcker de associationer som kan stimulera en person att minnas sådant som hon eller han glömt för länge sedan. Med hjälp av reminiscens kan man möta människor med demenshandikapp på ett positivt sätt genom att man medvetet riktar intresset mot något annat än personens handikapp. En viktig del i kommunikation med personer med demens är kunskap om den enskildes bakgrund. För vårdpersonalen är reminiscens en metod att lära känna de äldre bättre. Kunskap om de äldre människornas livshistoria har stor betydelse för att den som vårdar ska kunna tillgodose de äldres önskemål och behov. Metodens fördelar Metoden är inriktad på tidiga minnen som ofta finns kvar längre hos personer med demenshandikapp. Metoden ger personer möjlighet att återuppleva en tid då han eller hon var aktiv och frisk. Vid demenssjukdomar försämras korttidsminnet vanligen tidigt. Att minnas sitt förflutna kan få personen att känna sig tryggare, Thöja livskvaliteten, öka självkänslan och förstärka identiteten. Genom reminiscensarbetet får människor med demens kontakt med sitt förflutna och kan därmed bli mer närvarande och koncentrerade i nuet. Vårdpersonal får ökad kännedom om individen och större förståelse för personen. Anhöriga är viktiga resurser inom reminiscens genom att de kan ge vårdpersonalen en bild av personens levnadshistoria. Vid reminiscensaktiviteter i grupp kan de positiva effekterna förstärkas genom att: Personerna får uppleva samtal med varandra De får lyssna och se andra, det stimulerar viljan att själva minnas och berätta De blir sedda och hörda De använder sina sinnen och sin kropp Gruppledaren och övrig personal får större kunskap om deltagarna Gruppen lär känna varandra bättre vilket minskar konflikter 3

Genomförande av reminiscensmetoden Samtalet Den vanligaste formen av reminiscensarbete är samtalet. Muntlig tradition, dvs. att förmedla information genom berättande från generation till generation är en gammal metod att bevara det förgångna. Reminiscens kan användas på många olika sätt. Metoden kan vara till hjälp för att fördjupa vårdpersonalens dagliga kontakter med boende på äldreboenden genom: Planerade reminiscensaktiviter i grupp Individuella möten Spontant i vardagen Anhörighetsstöd Förberedelser Innan reminiscensarbetet påbörjas är det viktigt att som vårdare försöka skaffa så mycket kunskap som möjligt om människan bakom sjukdomen. Vem är personen? Vilka intressen har personen? Vad har personen arbetat med? Var är personen född? Hur ser familjen ut? Med ökad kännedom om personens livshistoria är det lättare att föra ett meningsfullt samtal som bidrar till att hålla minnesfunktioner vid liv. Reminscensarbete framkallar många olika känslor varpå det är viktigt att vara förberedd och ha förmåga att hantera de känslor som kommer upp. Enskilt eller i grupp Reminiscensarbetet kan ske enskilt eller som en gruppaktivitet, det vill säga det kan vara något som sker mellan en ensam vårdtagare och en personalmedlem på en avskild plats eller så kan det ske mellan personer gemensamt i grupp. Reminiscensarbete i grupp syftar oftast till att minnas tillsammans eller för att utbyta minnen, vilket i praktiken ofta innebär att ett minne leder till ett annat. Genom att påminnas om olika händelser kan man friska upp minnen som man trodde försvunnit. Grupperna bör vara små, välplanerade och strukturerade. Mindre grupper skapar en tryggare atmosfär samtidigt som det underlättar för en dement person att följa med i det som sägs. Allmänt eller specifikt reminiscensarbete Man kan välja mellan allmänt eller specifikt reminiscensarbete. Med allmänt reminscensarbete avses en metod där man använder sig av en mängd minnesutlösande symboler för att stimulera minnena. Föremål, dofter, bilder eller ljud sätter igång tankeprocessen som gör att man associerar till tider och situationer förknippade med minnesväckarna. 4

Med specifikt reminiscensarbete syftar man till omsorgsfullt utvald och bestämd användning av speciella triggers, utvalda med relevans för de deltagande. Förslag på användningsområde Minnesväskan är uppbyggd för att stimulera alla sinnen. Välj de minnesväckare som passar för de deltagare som finns i gruppen. Dofter som påminner om fritidsintressen och tidigare arbeten kan väcka många minnen till liv. Doft av nysågat trä för en snickare eller sågverksarbetare kan stimulera arbetsminnen liksom dofter av djur för en lantbruksarbetare. Doft av nylagad mat kan trigga igång minnen för en kokerska och påminna om gångna tiders gemenskap runt matbordet. Apelsindoft om skidutflykter. Såpa kan verka som en minnesväckare genom att påminna om städning och tvätt, parfym om högtidsdagar. Använd tidningarna och böckerna i minnesväskan och låt deltagarna få bläddra och titta på bilderna för att väcka intresse. Cd-skivorna kan väcka minnen genom att de innehåller ett brett spektra av historiskt material. Tänk igenom vilken eller vilka delar av dessa minnesväckare som kan stimulera minnen hos just din vårdtagare. Praktiskt genomförande Det första steget i reminiscensarbete är att bestämma vilka som ska ingå i gruppen. Efter att gruppledaren bestämt gruppens sammansättning är det dags att besluta vilka ämnen som ska behandlas samt vilka minnesväckare som ska användas. Kom ihåg att inte använda för många sinnesintryck åt gången. Börja gärna med en grupp på två till fyra personer. Genom att deltagarna inte blir så många blir det lättare för gruppledaren att se till att alla får komma till tals. Var om möjligt på samma plats varje gång eftersom personer med demens är i behov av organiserade aktiviteter för att strukturera dagen. Börja reminiscensarbetet med att samla gruppen och förklara vad sittningen handlar om. Välj breda teman innan gruppen är van vid träffarna (exempelvis barndomen, högtider eller årstider). Sitt gärna i en ring utan bord så att ni kan avläsa kroppsspråket bättre. Försök att ha en tydlig struktur på mötet. Skicka runt, alternativt visa upp en minnesväckare och invänta eventuella reaktioner. Samtala om de minnen som dyker upp. Det är viktigt att gruppledaren stimulerar samtalet i gruppen allt eftersom de deltagande delger sina livshistorier. Det finns ingen fastställd mall för vad som kan kallas reminiscens. En utgångspunkt är att när människor tillsammans skapar upplevelser som för personen blir en bekräftelse på vem han eller hon är uppstår en reminiscensaktivitet. Se gärna faktabladen om samtalsmetodik och tips på samtalsämnen för ytterligare information. 5

Samtalsmetodik Reminiscens är ett verktyg för att underlätta kommunikation. Följande är viktigt att tänka på då man kommunicerar med personer med demenshandikapp Använd ett enkelt språk försök hitta flera sätt att säga samma sak Var så konkret som möjligt Var lyhörd för signaler som visar om personen förstått Skapa en tillåtande atmosfär Visa att du lyssnar och lägger på minnet vad personen sagt Avbryt eller rätta inte Tala långsamt med korta meningar Undvik frågor som försätter personen i en omöjlig valsituation Förstärk ditt tal med gester. Peka på det du talar om. Om du instruerar om något, visa samtidigt hur det går till Förstärk det talade ordet med bilder Referenser Månsson, I (2004). Man kommer inte ihåg det man vill. Bromma: Hjälpmedelsinstitutet Isacs, L & Wallskär, H (2004). Låt minnena leva- en handbok i reminiscensmetoden. Stockholm: Gothia 6

Tips på samtalsämnen tema Natur och fritid Samtalsämnen tema vinteraktiviteter: Hur färdades du på vintern? Använde du spark? Var åkte ni skridskor? Vart brukade du åka skidor? Brukade du ha matsäck med på skidutflykten? Frös du om händerna? Hade du lappskor? Samtalsämnen tema jakt och fiske: Vad tyckte du om att vara i skogen? Jagade och fiskade någon i din familj? Hade du något husdjur? Samtalsämnen tema: sommaraktiviteter: Kommer du ihåg din första cykel? Gick du i simskola på sommaren? Vilka bär brukade du plocka? Brukade du plocka svamp? Hade ni blomsterland? Trädgårdsland? Samtalsämnen tema utflykter och semester? Vart åkte man på utflykt och semester? Hur åkte man? Brukade du campa på semestern? Hur var den första längre resan eller utlandsresan? Hade ni sommarstuga? Brukade du snickra någonting på semestern? Spelade du något instrument? 7

Den gamla vägen Den gamla vägen minns jag väl ifrån min barndoms dar. Den gick i krokar, opp och ner, och den var trång och smal. Den skuggades av gran och tall, av vide björk och al. Där myggen surrade sin sång bortöver myrens starr. Där hördes skällklang långtifrån och alla bäckars stilla brus. Allt var så fridfullt och tryggt, som i ett bommat hus. Där kunde jag gå i drömmar ty där fick själen ro. Nu får man ej gå i blomdoft hälsosam och fin, men har sina sinnen spända i lukt av gas och bensin. Man hinner ej leva med tiden och känner sig ofta som en främling. Då ungdomsminnena vakna och minna om de tider som flytt, då söker man upp den gamla och krokiga vägen på nytt. 1

Vår trädgård Vår trädgård gjorde mamma och pappa i ordning, när huset var färdigt. De första plantorna fick de från mammas och pappas hem i Jämtland. De tyckte, att det var väldigt spännande att se om de olika växterna tog sig och kunde växa så långt norrut. När de såg, att alla växterna trivdes, blev det mycket glada. De tyckte, att det såg ut som därhemma. Närmast huset har vi gräsmatta med buskar och andra prydnadsväxter. Den är bra, när vi barn skall leka, och när vi vill sola oss eller äta ute. I buskarna trivs många sorters småfåglar, bland annat.gråsparv, talgoxe, domherre, bofink, sidensvans, kungsfågel och flugsnappare. Buskarna skyddar gården för blåst. Lite längre bort har vi yttre trädgården. Där växer: röda vita och svarta vinbär, krusbär, jordgubbar och smultron. Där växer också: rabarber gräslök och pepparrot. När bären är mogna, är det mycket goda. Då äter vi stora skålar varje dag. Där har vi också köksväxter. Vi har flera kålsorter, flera ärtsorter, flera olika sorters rotfrukter, bladgrönsaker och kryddor. Mamma plockar in från landet varenda dag på hösten. Det jag tycker är godast, är råa morötter, grönsallad och ärtskidor. Jag tycker inte om kokta morötter och blomkål. I vår trädgård växer också blommor. Prästkrage, kejsarkrona, lupin, pion, primula, iris, vallmo m.fl. är fleråriga växter. Ringblomma, prins Gustavs öga, brudslöja, fjärilsblomma m.fl. är ettåriga. Det är arbetsamt men roligt att ha en trädgård. Referens Bygdespegeln (1950) L.O Svartbyns Folkskola. 2

Höbärgningen Höbärgningen börjar i regel häruppe i juli månad. När man slår hö, har man en häst som drar slåttermaskinen, eller också en traktor som har en lie på ena sidan. Vi har varken häst eller traktor, så vi måste leja någon att slå höet åt oss. En traktor brukar vi ha. Med dem brukar det gå fort. Om man har släpräfsa, tar man den och kör ihop höet och hässjar det i en hässja. Har man inte släpräfsa, måste man ha en vanlig räfsa. Det går ju också bra med en sådan, med det går fortare med släpräfsa. Sedan höet har fått stå ute några dagar i det härliga solskenet, kör man in det i en lada eller i höladan, som finns i ladugården. Åkern måste man slå med lie. Referens Bygdespegeln (1950) Svartbyns Folkskola 3

Hur man tar vara på skogens bär. Vi brukar plocka mycket lingon. Så brukar vi koka lingonsylt. Av en del gör vi vattlingon. I slutet brukar vi göra lingondricka. Blåbär brukar vi plocka, men inte i så stor mängd, för vi tycker inte om blåbärsylt. Men nog brukar vi koka lite blåbärsylt, och så gör vi sur saft. Men blåbär är nyttigast att äta som de är när man har plockat dem. Hjortron har vi plockat rätt så mycket. De är ju så vitaminrika. Av dem har vi kokat sylt. Referens Bygdespegel (1950) A.L.E. Svartbyns Folkskola. 4

Pappa och jag fiskar Pappa och jag fiskar nästan varje sommar. Vi färdas med motorcykel. Vi brukar få mycket fisk. En gång fick vi uppåt tre kilo abborrar. Vi brukar knappt aldrig få en mört eller en sten. Får vi någon så kastar vi bort dem. Vi brukar steka abborrarna i stekpanna. Det är gott. Vi tar med oss rev och mask. Och så tar vi oss ett spö från grenarna. En gång fick jag en abborre, som vägde 9 hg och reven må ha gått av. I sommar fick jag följa med den nya motorcykeln. Det är roligt att fiska. En gång då vi kom hem, så hade vi inte fått någon fisk, och så hade vi en kasse med oss. Då låtsades vi att vi hade fått kassen full. Referens Bygdespegeln (1950) K.E. Svartbyns Folkskola årskurs 3. 5

Sommarstugan Som barn hade Sven besökt havet. Han hade varit i skogen för att ta reda på stormfällor tillsammans med sin far. När de tog rast och satt ner för att äta sin medhavda matsäck frågade far om han ville se havet? - Jaaa visst det ville han! - Gå rakt ner genom skogen här, du känner lukten från det. Han sprang genom skogen och nerför skiftet när han kände en obekant stark doft i näsborrarna. Han rusade fram genom skogen med hjärtat bultande i bröstet. Skogen öppnade sig och där, där låg det! En lång bred öppen sandstrand med ett oändligt glittrande hav framför sig. På våren 1960 började Sven och hans svåger William att riva den gamla bagarstugan hemma i byn. Nu skulle den flyttas från inlandet ut mot havet. På skiftet som vette ut mot havet ovanför sandstranden i söderläge. Där skulle den nya platsen för den gamla timringen bli, i Bläsaviken. Nu skulle den göras om till sommarstuga! Sven berättar Timringen fraktades med lastbil till rakt upp ovanför riksväg tretton. och därifrån släpades den med Sjöbergs bandtraktor ner genom skogen. Då hade snön nästan smällt bort, så det gnistrade och gnällde då den gick över stenar och stubbar. Pingsthelgen gjöt jag sockel och Jens kom och hjälpte mig. Sedan timrades den upp och bit för bit växte stugan upp på sin nya plats nere vid havet. Fönster och dörrar fraktades dit med båt vilket blev en äventyrlig resa då det blåste upp när han kommit ut på havet och båten var fullastad. Men lyckligtvis kom både Sven och allt han fraktade i båten fram välbehållna. Sedan startade arbetet med att bryta vägen ner genom skogen fram till stugan. Med tiden växte där upp ett stort sommarstugeområde, och platsen och sommarstugan är än idag flitigt använd och älskad. Referens Sven Riström (1989) 6

Timmerskogen Jag följde med pappa till skogen första gången vintern 1929. Jag gick fortfarande i skola men vi for efter jul. Vi hade bara skolgång halva året och examen till jul. Jag gick sex år i skola men om man räknar som idag var det bara tre år. Pappa körde timmer med Pärlan. Jag arbetade inte utan följde bara med för ro skull. För mig var det spännande så herre jessus. En stor hög med folk for iväg, fem hästar och ett par huggare till varje häst. Det fanns varken stall eller koja dit vi kom. Karlarna högg torrfuror och rundtimrade. Väggarna tätades med mossa. Myrarna hade frusit och snön låg tjock. Ute på en myr fanns en stor kallkälla öppen. I den växte lång fin mossa. Två karlar spångade ut i källan och kastade upp mossan med grep. Över kälkarna hade de lagt stege, ovanpå den la de mossan. Mycket mossa behövdes, karlarna körde flera stora lass. Vi hade en eld av nästan hela torrfuror där mossan timrades. Det var långt från kallkällan till kojbygget. Mossan frös ihop längs vägen. Jag sprang runt elden, vände och lyfte i mossan för att den skulle torka innan den lades mellan stockarna. Jag glömmer aldrig hur ivrig jag var. Jag tyckte att allt var roligt. Innan nästa morgon somnade jag. Pappa hade lindat in mig i fårskinnfäll och lagt mig i höskrindan. När jag vaknade hade karlarna stallet färdigt och det var inte mycket kvar att göra på kojan. Efter någon dag skidade jag hem. Varje vecka for jag tillbaka med mat till pappa. Min morfar hade gjort en liten dragkälke. På den ställde jag mjölkhämtaren, smör, bröd och mat och skidade till Pärlan. Jag började arbeta i skogen när jag var tretton år. Efter några vintrar var pappa så ofärdig att han inte kunde arbeta mer i skogen. Jag fick köra häst i hans ställe. Jag var kusk ända till mobiliseringen 1939. Jag kom ut igen efter fyra år och fortsatte i skogen med att hugga. Jag har jobbat åt Domänverket i många år. Nu är jag pensionerad. Referens Ryd, Y (1980). Timmerskogen. Skogsarbetare från Jokkmokk berättar. Luleå: Skrivarförlaget. 7

Timmerflottning och timmerskiljning i våra dagar På vintern hugger skogsarbetarna ner träden. Sen tummar man dem. Somliga barkar tallarna i skogen, då de fäller dem. Sen kör de timret med häst, eller traktor nära någon bäck eller sjö, och låter timret ligga där till på våren, då isen smälter. Då rullar de ut stockarna i vattnet. Så flottar man dem. Men det är inte lätt. Om stockarna fastnar vid någon fors, så måste någon som är van, fara dit och ta lös stockarna. Om det inte går med båtshake, måste man spränga loss bråten. Då sprängs en del stockar sönder, men det kan inte hjälpas. Inte är det bättre, att det sitter fast i forsen mellan stenarna. Sen flottas de ner till Kalix, där de sorteras efter olika märken i sorteringsverket. Och i Karlsborg görs pappersmassa av en stor del av timret. En del av timret sågas till bräder och plank. En ganska stor del säljes till andra länder. Referens Bygdespegeln (1950) B.E. Svartbyns Folkskola. 8

Sparkstöttingen eller sparken Hon kom med en spark, brukar vi säga om min lillasyster. Det var i november 1976, jag var nio år och skulle få följa med min höggravida mamma till mödravårdscentralen i Kiruna på en rutinkontroll. Mamma placerade mig på vår stora, grönmålade sparkstötting och började sparka. Då gick vattnet, så vi fick sparka iväg till förlossningen i stället. Det blev aldrig aktuellt att införskaffa en liggvagn till min lillasyster, utan det var spark och sparklåda som gällde. Vi bäddade ner henne i en åkpåse i manchester, fodrad med fårskinn och stoppade ner hela paketet i den nyinköpta sparklådan. Många har minnen förknippade med den folkkära sparken. Det handlar ofta om barndomsminnen, som när man byggde ihop sparkar till ett långt tåg eller lyckan över att få en egen liten spark. Gemensamma sparkturer var tidigare ett vinternöje för ungdomar, ett nöje som även verkar ha resulterat i en och annan romans. Sparkturer förknippade med härliga fisketurer på vårvinterns isar är också vanliga. En del barnsparkar hade tillbehör i form av en sparklåda för dockan eller en snöplog. Speciella broddar användes vid sparkåkning. Men det fanns även andra tillbehör i form av lyktor, tutor, ringklockor, fotstöd, lås, bromsar, hjul korgar, lådor, och sitsar till de större barnen. Laknässparken, Vansbrosparken och Växjösparken är namn på klassiska sparkar, men de tillverkades även av lokala snickare. Referens Anja Wrede Norrbotten museums årsbok 2011 9

Finländarnas flykt undan kriget hösten 1944 Lugnet och friden byts mot oro och ångest hösten 1944. Civilbefolkningen på finska sidan får i all hast fly över gränsen till Sverige. En ström av kvinnor barn och åldringar med kreatur kommer gående på vägarna. Vi tar emot en finsk familj: Albert, Edit och dottern Anneli. Med sig har de sin enda ko. Den är vit. I övrigt är det inte mycket de har hunnit få med sig. Förutom ett knyte med kläder har Albert med sig sin mandolin. Då och då tar han fram den och rummet fylls med toner i moll. Hos min farbror Sune bor en Pojke, som heter Kari. Fadern har stupat i kriget och modern har ingen möjlighet att ta hand om pojken medan kriget pågår. Många är fyllda av ängslan att aldrig få återse sina kära. Vi gör sällskap med våra finska vänner till älvstranden och ser hur tyskarna bränner ner hus efter hus. Sotiga murstockar är det enda som blir kvar. Kulsprutornas smatter förstärker rädslan. En del granater hamnar på den svenska sidan utan att brisera eller skada någon. Det blir tal om att vi ska flyttas från gränsen inåt landet. Medan detta planeras drar kriget vidare norrut till allas lättnad och finländarna får så småningom återvända till sitt hemland. Referenser: Min barndom i Tornedalen 1940 talet i målningar. Hjördis Piuva Andersson. 10

Nyårsafton på Kukkola Folkets Hus Vid tretton års ålder vill Karin, min kamrat i granngården, och jag lära oss dansens invecklade turer. Utan den kunskapen vågar vi oss inte till Folkets hus i Kukkola med pärlsponten på väggarna, de talkade golvplankorna och gjutjärnskaminen. Vi övar oss till musik från en raspig vevgrammofon. Jag minns tonerna från en finsk tango: Onko onni unta vain (är lyckan blott en dröm ) När vi ska ut och roa oss far vi till Kukkola, Karungi och Torneå. Även Fredriksro utanför Haparanda är ett populärt dansställe. Vi ser fram emot jul-, nyårs- och påskdanserna. Då återvänder ungdomar som arbetar eller går i skola på annan ort, hem till byn. Till jul önskar jag mig alltid en ny klänning. Jag far till stan och köper tyg på Diamants eller Lövroths affär. Hos sömmerskan Inger Kattilasaari studerar jag modejournaler och får sedan hjälp med att förverkliga min drömklänning. Thores trio från Båtskärsnäs är ett populärt dansband. När de spelar upp till vals, foxtrott och tango är det svårt att sitta still. Även hambo och schottis får benen att spritta. Signe, Karin, Elsa och Essy sitter och småpratar på bänken. Uppe på dansgolvet är Gösta, jag Frideborg, Lennart, Bertil, Vanja och Jorma. Vi flickor är nylagda i håret. Pojkarna har pomada eller vattenkammat hår och nypressade byxor. Nyårssmällar är för oss ett okänt begrepp i dansens virvlar kastar vi serpentiner på varandra. Referens: Min barndom i Tornedalen 1940 talet i målningar. Hjördis Piuva Anderssson. 11

Malm och musik Hemma hos Olof hördes det nästan alltid musik, och det var inte radion som lät. Olofs pappa Herbert spelade fiol. Hans stora starka händer höll den lätta fiolen i ett mjukt grepp. Stråken svepte över strängarna. Fingrarna dansade fram. Olof var stolt när han fick gå och lyssna på sin pappa när han spelade tillsammans med de andra i Gällivare - Malmbergets Musiksällskap. Lokalen fylldes med toner av Mozart och Bach. Lika stolt var Olof när hans pappa berättade om det hårda jobbet i gruvan. Tänk vad människan kan göra med sina händer! Referens: Min lilla bok om Norrbotten Barn förr i tiden. (1999) Horney och co Luleå 12

Samiska minnen Ni gamla, snälla vajor. Er minns jag. Ni som lät er fångas av små barnhänder, följde deras små steg för att bindas vid närmaste träd, där mödrarna mjölkade skvättar av fet mjölk. Mjölken som gav oss god kaffeost som byttes eller såldes åt bönderna till höbärgningskaffet. Mjölken torkades i renmagar över kåtaelden för att bli vinterkaffets delikatess. Mjölken som gav oss vassla till getamjölksgröten under sommarkvällarna. Under tiden behövde vi inte gärden omkring hjorden. Den naturliga hjordinstinkten höll er samman. Tack vare att ni var tama så var aveln och utgallringen möjlig och rentjurarna, härkarna och vajorna var betydligt större än dagens renar. Du lilla ren, förr var ni våra vänner. Nu är ni bara slaktvikt, en massa kroppar. Då gavs ni i utbyte mot vårt livs förnödenheter och små glädjeämnen. Jag minns ännu, från den tid jag var ung. Den tiden då hjorden lydde människorna, de som nu är gamla. Rökarnas granrisbolmande moln och skira slöjor lade sig på marken där hjorden vilade och krävde allehanda flygfän innan den bredde ut sig över myrens tuvor. Det luktade granris, kåda, torv och dynga mellan kaffedoft och torkad renost. Kaffeelden var den samlingsplats för alla som trånade eldens rök. Folk, hundar och renar i en enda röra. Det var bara att var en höll reda på sig. Kaffegrejor, svansar och ben. Referens Norrbottens Bildningsförbund (1979). Norrbotten berättar. Luleå Länstryckeriet 13

Sameslöjd Sameslöjd är föremål som är tillverkade av samer och som grundar sig på lapsk hemslöjdstradition. Det har sina rötter i genuin samekultur. Mannen och kvinna tillverkade olika föremål. Vid sidan av matlagning och annat sydde samehusmodern kläderna. Kvinnligt arbete: Banden till samedräkten som vävs med en liten vävsked, gjord av horn. Banden används som kantband och prydnadsband till kolten eller till skärp. Tennbroderierna används till att pryda dräkten med men även till seldon som man ville göra extra vackra. Att dra tenn är en svår konst. Man drar tenn genom en hornskiva med finare och finare hål. När man till sist fått fram en mycket tunn tråd spinns den med en slända i spiral mot en sytråd. Spiraltråden sys sedan med mycket fina stygn fast i kläderna. Renskinnet är ett viktigt slöjdmaterial. Lappskor med skinnet kvar är vinterskor och sommarskor gjordes av garvat renskinn. Sentråd tillverkades av renens ben och ryggsenor. De användes vid skinnsömnad. Tidigare flätades bälten, tömmar, rep och lasson av sentråd. Rotslöjd användes för tillverkning av korgar, askar, brickor, skålar, fat, ostformar, flaskor med nästan vattentät flätning. Materialet togs vanligen av björk eller granrötter. Björkrot för finare arbeten eftersom det inte gav någon bismak. Näverslöjd syddes ihop med rottrådar eller nitades. Av näver tillverkades burkar, ostkorgar, skrin, dosor och bägare. Manligt arbete: Trä och horn var männens slöjdmaterial. Männen tillverkade skidor, seldon, pulkor, knivar, kosor, mjölkkärl och andra tyngre bruksföremål. Allt man gjorde försågs med vacker ornamentik som skars ut med kniv. Sedan fylldes skårorna med albark som gnuggades in i skårorna. Råmaterialet var främst björk men för vissa föremål användes gran, furu, rönn, al och sälg. Referens Sa pmi förr och nu Samernas liv under 60 år. 2007. Bert Persson. Kultur och utbildning Riksbankens jubileumsfond. Samernas liv. 2000 Rolf Kjellström och Carlsson bokförlag form. 14