OPUS April 2015 YFU: s nya varumärke! Rapport: från Peru och Uruguay Land i fokus Thailand
innehåll redaktionen 3. Ledaren 4. YFU:s nya varumärke! 5. Porträtt: En låtsas-svemsk i Lund 6. Porträtt: Från YFU till flyktingfrågor 7. Fem snabba: Jonas Högström 8. Vad gör du nu? 9. Intervju: Från Litauen till Sverige 10. Krönika: Mitt utbytesår har varit som en film 12. Brev från Santi 14. Vad gör du nu - valberedningen? 15. Utbildning: Let s grow together 16. Krönika: Rapport från Uruguaykontoret 17. Krönika: Min första värdsyster 18. Årsmöteshelg 20. YFU Sveriges styrelse 2015 22. Intervju: Kerstin Bergsten - YFU:s ND 23. Intervju: Scout och YFU:are 24. Land i Fokus: Thailand 26. Solans hörna 27. Rapport från Peru 28. Årets volontär och Grand Slam 29. Krönika: Hallå seniorer - ta chansen! 30. Seniorsidan: Jörgen Nilsson 32. Praktikantpresentation: Anita 33. Krönika: Living in a swedish host family 34. Kalendarium 34. Tre snabba: Andrea Buser 35. Medlemsinformation 36. Svar från kontoret - smultronställen 37. Jakten på värdfamiljer 38. Klotterplanket Läs om YFU:s nya varumärke på sidan 4! Josefine Nilsman, ansvarig utgivare En smålänning som numera trivs väldigt bra i Stockholm. Hon arbetar med kommunikation, marknadsföring och som skolsamordnare på huvudkontoret och älskar att resa. Josefine har bott utomlands flera gånger, bland annat under en utbytestermin i Mexiko. Stina Franzén, chefredaktör Stina är en kalmarit som precis avslutat sina mediestudier vid JMK och nu sätter tänderna i juridiken. Hon var i North Carolina 2006-2007 och har sedan dess hjälpt till med allt från intervjuer till värdfamiljsrekrytering. Johan Berselius, reporter Johan är en 18-årig täbybo som var på utbytesår i USA, Pittsburgh, PA 2013-2014. Han är sen dess volontär hos YFU och har gjort lite småsysslor här och där. Johan studerar för närvarande Natur på Åva gymnasium. Mathilda Bäcklin, redaktör Luleåtjej som ägnar sig åt journalistikstuderande på Södertörns högskola. 2007-2008 var hon i Ecuador och sedan hon kom hem har hon varit lägerledare, juniorfadder, intervjuat och praktiserat hos YFU i Mexiko. Henrietta Berg, redaktör Henrietta pluggar på Södra Latin och är intresserad av resor, internationella relationer och vänner. Hennes utbytesår 2011-2012 var i Nashville, USA. Nu skriver hon i OPUS, är lägerledare, intervjuare och mycket mer. Erik Sundberg, reporter En 20-årig grabb som var utbytesstudent i Chicago i USA 2011-2012. Inom YFU har han gjort både det ena och det andra och på fritiden ägnar han sig åt organisationen och professionell prokrastinering. Santiago Peralta - reporter En 24-årig uruguayan som jobbade som praktikant på YFU Sverige 2014-2015. Santiago, eller Santi som han även kallas, pluggar miljökemi, älskar att resa och träffa nya människor och älskar framförallt svenska som han lärde sig under sin tid i vårt land. Anna Hahto, Layout Anna är en haparandatjej som bott i Stockholm sedan juli 2013. Hon pluggar Motion Creative på Hyper Island och har hjälpt till med både illustrationer och layout för YFU sedan våren 2014. För tillfället på praktik i London. 2
ledare Det hände sedan Välkomna till årets första OPUS! I det här numret har vår härliga redaktion valt att fokusera lite extra på temat Det hände sedan. Det är en öppen röd tråd som bjuder in till egen tolkning, som får oss att ställa frågan: när är egentligen sedan? Handlar det om när man äntligen fyllt i den där ansökan och står redo att bege sig ut på sitt äventyr som utbytesstudent? Eller är det när man närmar sig sin sjuttioårsdag och ställer upp i en amerikansk golftävling med kompisen man hållit kontakt med sedan sitt utbytesår som tonåring? Är det kanske att fortsätta engagera sig som volontär efter sitt år utomlands, att intervjua andra nyfikna ungdomar och kanske ta steget att utveckla organisationen ytterligare? I det här OPUS-numret får vi träffa YFU:are av alla möjliga slag. Jörgen Nilsson åkte till Michigan i början av 60-talet och berättar om sina starkaste minnen därifrån. Som alltid får vi följa med i allas vår Solveigs tankar kring organisationen och vi får en direktrapport från vår redaktionsmedlem som nu kan kallas utrikeskorrespondent Mathilda i Peru. På hemmaplan berättar Eric Hellgren om valberedningens arbete och hela YFU ger en stående ovation till vår fantastiska redaktionsmedlem Henrietta Berg som mottog den ärofyllda titeln Årets Volontär på årsmöteshelgen; inte minst för sitt fantastiska arbete med organisationens HBTQ-grupp Youth for Acceptance. Som ni ser, det är mycket som händer sedan. Och det bästa av allt? Det bara fortsätter. Stina Franzén Chefredaktör 3
YFU YFU:s nya varumärke Just nu förändras YFU:s varumärke globalt till ett nytt enat varumärke! Runt om i världen kommer du känna igen YFU som en gemensam organisation med ett delat syfte. Text: Josefine Nilsman I de över 60 år som YFU har funnits har vi aldrig haft ett enat varumärke. Men världen blir mer och mer global och konkurrensen för att nå ut till unga personer och familjer blir svårare. Därför kom YFU:s nätverk till slutsatsen att vi behöver ena YFU under ett och samma varumärke! Genom undersökningar, fokusgrupper och intervjuer där volontärer, värdfamiljer, studenter, personal och alumnis deltog tog vårt nya varumärke form. Vi är självständiga organisationer men vi uppfattas som en samlad organisation. Genom ett gemensamt varumärke blir YFU mer synligt och får en bättre chans till inflytande. Olika YFU länder kommer även få större möjligheter att dela material, öka samarbetesmöjligheter och kännas igen världen över. YFU:s nya varumärke är ett steg i att hur vi visar upp oss blir ett lika starkt intryck som vår historia. Det nya varumärket är inte enbart en logga. Det innehåller även YFU:s budskap, grafiska element, typografi och ikoner som tillsammans beskriver vilka vi är, vad vi gör och varför vi gör det. Allt detta tillsammans blir YFU:s globala varumärke. Vår nya logga är en utveckling snarare än något helt nytt, då den hedrar YFU:s tidigare loggor och behåller den cirkulära formen som tidigare loggor haft inom YFU. Målet när loggan skapades var att skapa ett internationellt varumärke som är enkelt, modernt, ungdomligt och personligt. Valet av den lila färgen symboliserar kreativitet, fred, självständighet, förståelse och ambition. En färg som representerar vad YFU står för! Vad gäller färgpaletten kommer nationella organisationer att använda samma färger till samma målgrupp, alltså samma färg för information till exempelvis volontärer världen över. Den 18 mars i år lanserades det nya varumärket globalt, bland annat med att hemsidan www.yfu.org har gjorts om. Alla YFU länder tar sig an det nya varumärket i olika takt beroende på vad som passar dem. För YFU Sverige innebär detta att vi ett steg i taget kommer att uppdatera vårt varumärke, online och i tryckt material. Det kommer att bli en gradvis förändring för oss, med en sak i taget som förnyas och för visst material kommer vi att använda slut på det vi har innan vi ordnar med nytt. Likadant som ni redan är ambassadörer för YFU, genom att vara volontärer och prata om era erfarenheter, blir ni ambassadörer för hur nya YFU kommer att se ut. Det är ni som finns med vid läger, gör intervjuer, hembesök och presentationer etc. Jag hoppas att ni ser fram emot att YFU kommer att förändras visuellt lika mycket som jag gör! 4
porträtt En låtsas-svensk i Lund Text: Anna Wangen Anna Wangen heter jag och jag är den utbytesstudenten som blev så pass förtjust i Sverige att jag flyttade hit! Men hur gick jag från en vanlig high schoolelev i USA till en låtsas-svensk som lever studentlivet i Lund? Svaret är helt klart YFU! Min resa till Sverige började i augusti 2013 när jag anlände till Lund Central och träffade världens bästa värdfamilj vid spår 6. Efter ett tag fastnade jag för Sverige och försökte komma på hur jag skulle kunna flytta hit på riktigt. Jag hade tagit studenten i USA sommaren innan, så jag valde naturligtvis att söka till Lunds universitet. Ansökningsprocessen var snäppet knivigare än vad jag hade trott men så småningom blev jag antagen till ett kandidatprogram i utvecklingsstudier och det är vad jag läser nu. Det finns många skillnader mellan mitt utbytesår och mitt nuvarande liv som student i Lund. Det första är att jag inte bor med en värdfamilj, utan istället i en trevlig korridor med andra studenter. Man måste betala hyra och laga mat men så är det för alla när de flyttar hemifrån. Den ökade friheten man har utan värdfamilj är lite chockande i början men nu tycker jag att det är skönt att kunna bestämma saker och ting själv. Dock har jag oftast mycket att plugga så man lär sig snabbt Anna tar studenten i Sverige under sitt utbytesår. vad som behöver prioriteras och även att skapa en budget och ett lämpligt schema för sig själv. Nu när jag bor här som student har jag möjlighet att engagera mig i många olika aktiviteter. Jag får även jobba med mitt nya visum och har till och med skaffat personnummer, vilket gör livet så otroligt mycket smidigare. Visst att man kan spexa, bli politisk engagerad eller spela musik som student men jag har nöjt mig med att bli involverad i YFU:s verksamhet som juniorfadder. Jag är fadder till två utbytesstudenter och det är verkligen jättekul att höra om deras upplevelser och försöka bidra med några kloka ord från mina egna erfarenheter som utbytesstudent. Nu är Anna tillbaka i Lund och studerar på Lunds universitet. Jag kan slutligen säga att mitt val att bo kvar i Sverige är det bästa jag har gjort, tack vare YFU som introducerade mig till det här underbara landet! 5
porträtt Från YFU till flyktingfrågor Text: Mathilda Bäcklin Efter att ha bott i olika delar av världen är den tidigare utbytesstudenten Maria Zryd tillbaka i Schweiz, där hon tillbringade sitt utbytesår med YFU för nästan åtta år sedan. Den här gången är hon där för att ta en masterexamen i International Affairs på The Graduate Institute of International and Development Studies (IHEID) i Genève. Under utbildningen har hon bland annat fått chansen att arbeta med flyktingfrågor och det har påverkat henne starkt. Maria tog sin kandidatexamen i statsvetenskap i Lund och har sedan dess bott i Belgien, USA och Ryssland. När det var dags att studera ett mastersprogram ville hon göra det där hon kände sig hemma men ändå inte i Sverige. Därför valde hon att åka tillbaka till Schweiz. Det känns som mitt andra hem. Jag har vänner och min värdfamilj där, och på så sätt ett socialt liv. Genève är en väldigt internationell stad samtidigt som den ändå känns som hemma eftersom jag trivs så bra i Schweiz, förklarar hon. Jag söker också schweiziskt medborgarskap nu, vilket jag hoppas kunna få eftersom min pappa är halvschweizare. Programmet hon studerar är två år långt och Maria tar sin masterexamen i International Affairs i september i år. Utbildningen är till viss del praktisk och förbereder studenterna för arbetslivet. Under utbildningen har hon bland annat jobbat med ett UNHCR-projekt med två andra studenter från mastersprogrammet. Maria med hunden Frederick framför IHEID i Genève, 2014 UNHCR-projektet mynnade ut i en rapport om arbetsrörlighet för flyktingar. Maria, tillsammans med två andra studenter, försökte hitta en lösning på problemet att många flyktingar hamnar i flyktingläger och sedan stannar där i årtionden. Universitetet valde ut Maria och de två andra studenterna baserat på tidigare skolarbeten och erfarenheter inom området. Maria hade innan projektet gjort en studieresa till Grekland som gav henne erfarenhet inom flyktingfrågor. Resan till Grekland påverkade mig starkt, förklarar hon. På ön Lesbos i Grekland besökte Maria bland annat ett tidigare ödelagt hus som lokalbefolkningen hade öppnat upp för flyktingar. Maria förklarar att situationen för flyktingar och migranter i Grekland är väldigt dålig och att det ofta händer att deras mänskliga rättigheter kränks. När flyktingarna först anländer till Grekland placeras de i häkten där det utreds om de har rätt till internationellt skydd i form av flyktingstatus. Boendet som Maria besökte var en plats där många flyktingar sökte tillfälligt skydd efter att ha varit häktade, innan de begav sig till andra delar av Grekland eller Europa. Maria beskriver besöket på Lesbos som väldigt emotionellt. Det är hemskt att träffa barn och ungdomar som är traumatiserade efter en lång flyktresa i en liten båt över öppet hav. Alla som hjälpte till i huset på Lesbos var frivilliga och det fanns ingen organisation som var ansvarig för boendet. Maria berättar att lokalbefolkningen på Lesbos var väldigt godhjärtade, men att flera av de frivilliga var upprörda över att det görs väldigt lite för att förbättra situationen. Allt drivs på fritiden av människor som också har andra jobb att sköta. Maria och de andra deltagarna på studieresan kände därför att de ville göra något för att hjälpa till och lyckades få ihop en större summa pengar med hjälp av vänner och familj där hemma. Med pengarna köptes nödvändiga saker 6
porträtt som kläder, skor och mat till flyktingarna. Under tiden i Grekland fick Maria personlig kontakt med flera flyktingar som sedan tog sig till Sverige. De håller fortfarande kontakten än idag. Jag försöker skicka ett sms till dem eller skriva till dem på WhatsApp lite då och då. Man vill ju ha lite koll på hur det går för dem. Efter de starka intrycken i Grekland känner Maria att flyktingfrågor är något hon skulle kunna tänka sig att arbeta med i framtiden. Men det handlar mycket om att kunna göra nytta och att hitta en arbetsplats eller ett projekt där jag känner att det går att göra skillnad. Det finns väldigt mycket att göra inom det här området i och med högervindarna som blåser i Europa idag. Just nu är hon däremot fokuserad på att skriva färdigt sin uppsats och ta sin masterexamen i Genève. När hon ser tillbaka på sin tid med YFU känner hon att den har påverkat henne mycket. Dels för att hon lärde sig franska så tidigt, men också när det kommer till självförtroendet och världsuppfattningen. När man åker som utbytesstudent inser man att det finns så mycket mer än det som finns hemma. En helt ny värld. Det sporrade mig att flytta utomlands och det gav mig känslan att man kan göra tusen olika saker. Man måste bara ta det första steget. fem snabba Fem snabba...... med Jonatan Högström Vad gör du om dagarna? Pluggar till tandläkare i goa Göteborg! Vilka förhoppningar har du gällande 2015? Jag hoppas att jag ska överleva alla mina tentor i skolan samtidigt som jag gör så mycket jag bara kan för YFU! Sen så kommer även min värdfamilj till Sverige i sommar vilket jag ser fram emot något extremt! Var har du varit på utbytesår? Minnesota, USA. Om du kunde resa var du än ville, vart skulle det vara? Hm, har alltid velat besöka Nya Zeeland! Pepsi eller Coca Cola? Coca Cola, obviously. 7
vad gör du nu? Vad gör du nu? Text: Josefine Nilsman Sami Barud var EVS-praktikant på YFU:s kontor under 2012. OPUS hörde av sig för att se vad hon har för sig nu för tiden och hur hon funderar kring att kanske flytta tillbaka till Sverige! Sami blev glad att höra från OPUS och berättar att året i Sverige var en av de bästa upplevelserna i hennes liv och hon älskade att jobba på YFU. What are you up to right now? Nowadays I am about to graduate with a degree in International Relations. I just came back to Mexico a few weeks ago after completing an internship at the Mexican embassy in Belgium and I am starting to apply to different master s programs (spoiler alert: a few of them in Sweden). How was your EVS experience at YFU? My EVS at YFU was a life-changing experience. I grew up a lot professionally and personally since I had the chance to interact with so many different people and to do diverse tasks. I felt welcome from the very first day and the most important part is that I actually felt like part of the team and that my work was having an impact on people s lives. Promoting intercultural understanding is a very rewarding experience because you get the feeling that you are creating awareness about a very important topic and that reflecting about tolerance and respect will have an impact on the future society. Also, I had a great time meeting other EVS interns, YFU volunteers, staff, teachers, students and of course all the lovely host families that hosted us during the school tour :) (Especially my amazing host family in Stockholm <3 ) Are you still involved with YFU? I am still a YFU volunteer in Mexico and I participate in YFU activities as often as I can. I love helping to prepare the orientations, trips and other activities for students or volunteers. Short after my EVS in Sweden I did a summer internship at YFU USA. It was a great experience helping find host families for the students arriving in the fall. I feel like YFU will always be part of my life and I will continue volunteering until I am old enough to host :) Jannica Hedblom arbetade på YFU Sverige 2009-2012, framför allt med skolor och volontärer men hon hjälpte även till med bland annat värdfamiljsrekrytering. OPUS hörde av sig för att se vad Jannica gör nu och hon berättar att hon inte helt har släppt YFU. Vad gör du nuförtiden? Jag jobbar som servicehandläggare på Skatteverket, Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten i min hemstad Uppsala. Vad tänker du på när jag säger YFU? Åh, YFU! Då tänker jag: tjugo års arbetslivserfarenhet på 3 år (det vill säga väldigt lärorika och mångsidiga arbetsuppgifter!), fantastiska engagerade människor och att jag är så stolt över att ha fått vara en del YFU och alla de möjligheter organisationen skapar för modiga unga människor. Är du fortfarande involverad inom YFU? Jag gjorde intervjuer med utresande, hembesök hos värdfamiljer samt höll workshops för föräldrar till utresande året efter att jag slutade, men inte nu längre. Samtidigt är det svårt att släppa YFU helt. Senast i januari kollade jag runt i mitt nätverk då YFU letade värdfamilj till en tysk tjej i Uppsala. Jag läser OPUS (vad proffsig den har blivit!) och är medlem. Har du några internationella möjligheter du vill tipsa YFU-are om? Åk på EEE-YFU:s utbildningar om du har möjlighet! Du får ut jättemycket av att träffa volontärer från andra YFU-organisationer, får idéer om hur YFU Sverige kan utvecklas plus att du får bra kontakter inför framtiden. Sedan vill jag tipsa om tre bra hemsidor om du är intresserad av internationellt engagemang genom praktik/kurser: www.lsu.se, www.forumsyd.org www.globalportalen.org. 8
intervju Från Litauen till Sverige Text: Annie Johnson Mantas Cerneckas kommer från Litauen och ska spendera hela läsåret 2014-15 i Sverige. När jag träffade honom tidigare, under hösten, kunde han redan förstå lite svenska men föredrog att prata engelska. Jag frågade honom då om han ville lära sig svenska under sina tio månader här och svaret var tydligt - det ville han. Han berättade för mig att hans bästa tillvägagångssätt för att lära sig språket var att läsa svenska tidningar, gärna Illustrerad Vetenskap, och sedan översätta det han inte förstod. Annars lyssnade han lite på svensk musik. Nu, efter sju månader i landet, pratar han inget annat än svenska om dagarna. Han bor med familjen Tegström i Linköping. Med familjen har han fått se andra delar av landet, exempelvis Lund. Han följde även med till familjens stuga i norra Sverige på skidsemester tidigare under året. Mantas berättar att han älskar att åka snowboard och på sportlovet fick han till och med möjlighet att åka på en skolresa till Alperna. Det var jätteroligt, säger han. kommer han, bland annat, att få se Gamla Stan. Han går i trean på Katedralskolan där han läser naturkunskap. Själva skolan är roligare nu än i början eftersom han förstår mer på lektionerna. Tyvärr har klasskompisarna mycket plugg så de hinner inte träffas speciellt mycket på fritiden. Han tyckte inte det var jättesvårt att få kompisar. Han lärde tidigt känna sin värdbror Fredriks kompiskrets som han sedan umgåtts mycket med. Efter att han fyllde 18 i december har han och vännerna gått ut på krogen ett par gånger, där han även lärt känna ännu fler nya människor. När jag frågar honom varför han valde att åka hit till Sverige förklarar han att han gärna skulle studera på universitet här, efter att han gått klart det sista året han har kvar i skolan i Litauen. Och för tjejerna såklart. Bussresan hem var roligast. När vi åkte ner kände jag inte så många i bussen eftersom ingen annan från min klass åkte. När jag var i Frankrike började jag lära känna fler från bussen, så under resan hem hade jag jätteroligt! När han kom till Linköping började han spela basket i ett lag och de tränar tillsammans två gånger i veckan. På helgerna spelar de match. Nyligen var laget uppe i Stockholm över en dag för att tävla. Det var roligt, men han skulle gärna se mer av staden. Lyckligtvis ska hans klass till huvudstaden om ett par veckor för ett kulturellt besök och då 9
krönika Mitt utbytesår har varit som en film Text och foto: Lisa Stepanek När jag läser de artiklar jag skrev för det här magasinet före mitt utbytesår, blir jag ganska fundersam. Vad är det som har hänt sedan dess? Kan det vara sant? Ibland tror jag att någon kommer att väcka mig och säga att allt var en dröm. Ja, det var väl en dröm. En som jag själv fick uppleva, en som jag själv fick påverka, en som jag inte vaknade upp ifrån. Man brukar ju säga att det är svårt att begripa vad ett utbytesår egentligen innebär. Ibland är jag rädd för hastigheten av livet. Om mitt utbytesår skulle ha varit en film skulle jag ha varit huvudpersonen. Jag menar det inte på ett egoistiskt vis. Visserligen har jag makten att själv kunna bestämma om mitt år blir en succé eller inte men den har vi alla. Jag tror jag lyckades ganska bra. En av de människor som har lärt mig mest under alla dessa månader har varit Elise, min kontaktperson från YFU. Jag skulle nästan kunna gråta, så tacksam är jag för att jag fick träffa henne. Hon är otroligt vis och allt hon delade med mig inspirerade mig på något sätt. Det allra första jag minns när jag tänker på henne är: Din familj kan vara vem som helst. Det handlar inte bara om föräldrar och syskon. Hon sa det till mig när vi satt på ett café och snackade lite om problemen som jag hade på den tiden. Jag önskade mig nämligen innerligt en värdfamilj som kunde bli som min andra familj. Vad jag absolut inte insåg var att jag ju redan hade en andra familj: Mina vänner. De är verkligen det viktigaste för mig här. Elise öppnade mina ögon, inte bara i detta sammanhanget. Jag trodde aldrig att jag skulle förändra mig på så många sätt. Hon brukar säga att allt sker på grund av en viss anledning. Det tror jag med. Vet ni, sedan jag bott här i Sverige har jag faktiskt blivit jättestolt över det land jag har vuxit upp i - Österrike. Det fick jag särskilt uppleva när jag jobbade som volontär under skid-vm i Falun. När jag träffade flera österrikiska journalister och människor, som jag känner igen från TV:n, och de snackade dialekt blev jag med en gång så glad! Över huvudtaget har jag aldrig varit så stolt över mitt land som Under invigningen av Skid-VM i Falun. 10
krönika när jag fick bära den österrikiska skylten på invigningen av VM. Det var en unik upplevelse som jag aldrig kommer att glömma! Annars är min svenska vardag väl ganska vanligt svensk tror jag. Jag går upp vid klockan 6, åker till skolan, kommer hem och äter. Men alla mina helger är redan bokade, jag och mina vänner har inte ens hunnit bocka av hälften av alla våra planer som står på att-göra-listan. Jag försöker bara att uppleva så mycket som möjligt, att hitta på nya grejer hela tiden så att jag slipper sitta hemma utan att göra någonting. Det är definitivt en skillnad jämfört med mitt österrikiska liv. Där var jag glad över varje helg som jag kunde uttnyttja för att koppla av. Nu vet jag att min tid är begränsad och jag antar det är anledningen varför jag känner på det här viset. Jag känner mig så himla tacksam för den stora möjlighet jag har fått. I min första artikel skrev jag att jag ser hela detta år som ett stort privilegium. Och det är fortfarande så, bara att jag först nu förstår hur stort detta privilegiet verkligen är. Jag tycker alla utbytesstudenter ska vara stolta över sig själva. Vi alla är tillräckligt öppna för att acceptera en ny kultur i våra liv, tillräckligt modiga för att släppa vår vana. Mitt huvud är fyllt med minnen, unika och oförglömliga minnen. De människor som gjorde allt detta möjligt för mig är mina föräldrar. De lät mig gå. I min första artikel skrev jag bland annat om min pappa som fortfarande är mitt största stöd. Jag är så otroligt tacksam för allt som han har gjort för mig! Det blyga barn som aldrig ville lämna sin pappa. Och nu? Nu vill jag inte lämna mina fantastiska vänner och min fantastiska svenska familj. Framförallt vill jag inte lämna mitt liv. Jag skriker till mig själv: Lisa, hur kan du tro att tiden inte skenar iväg? Under VM bar Lisa Österrikes skylt vid invigningen. Jag har rätt så mycket att göra innan jag lämnar allt här. Men jämfört med alla de avsked jag tog i Österrike blir det här i Sverige ett avsked för en obestämmd tid. Just nu har jag ingen aning om hur lång tid det tar tills vi ses igen. Förhoppningsvis inte allt för lång. Min pappa skrev ett meddelande till mig på Nyårsafton: Livet är vackert. Ja, så är det. Livet är vackert. Lisa och hennes kompisar på Nyårsafton. Lisa från Österrike och Emma från USA. 11
insändare BREV FRÅN SANTI Text: Santiago Peralta Hej alla OPUS-läsare! Den 18:e februari var det dags att ta mina nypackade väskor till Arlanda och börja resan tillbaka till lilla Uruguay. Dock lämnade jag inte vackra Sverige helt plötsligt. Inte alls, måste jag erkänna. Mina sista dagar i Sverige var ju helt galna. Jag åkte över hela staden för att köpa presenter till familjen och kompisar från Uruguay, fikade och åt lunch eller middag för sista gången med några svenska kompisar och hade en stor, kännslosam men ändå väldigt rolig avskedsfest med ungefär 30 personer hos min underbara värdfamilj. Dagen efter jag hade satt mig på första flygplanet ankom jag till Montevideos flygplats utan resväskor och precis utanför ankommande dörren stod vår käre Erik Sundberg (som praktiserar just nu på YFU Uruguay) och min familj: min mamma, min pappa och min brorsa. Det kändes så himla skönt att kunna säga hej till dem igen eftersom jag verkligen saknade min familj och inte hunnit inse det förrän jag såg dem igen. Jag förväntade mig att mina kompisar skulle ha varit på flygplatsen, men ingen av dem kom. Det var konstigt tänkte jag. Trots att några timmar hade gått så fick jag knappt något meddelande från dem där de kollade läget eller hur det kändes att vara hemma igen. Ännu konstigare. Lördagen efter jag hade kommit till Uruguay var jag tvungen att hoppa på bilen med hela min familj för att åka hem till någon av min mammas kompisar. Hon hade hyrt ett hus med pool vid stranden och lagat någon god uruguayansk mat åt oss. När vi kom fram till det okända huset insåg jag att något inte gick ihop. Hon var inte utanför dörren för att hälsa på Santi och familjen: mamma Alice, pappa Mario och brodern Juan Pablo. 12
insändare och krama mig. Istället stod där en kille som jag aldrig hade sett i hela mitt liv och som sa till mig att jag skulle träffa hela min mammas kompis familj vid poolen. Konstighetsnivån för hela situationen gick bara upp och upp. När jag var ute i husets trädgård kom alla mina kompisar från universitetet ut ur en liten skog vid huset. Cirka 25 av mina närmaste vänner kom till mig medan de skrikande kramade mig, skrattade och några ännu hade sina ögon fulla av tårar. Även om själva situationen lät för obekant och konstig kunde jag ALDRIG tänka mig att mina sköna kompisar kunde ha tänkt på en så underbart framjobbad välkomstfest. Från och med att ingen tog kontakt med mig när jag kom hem, fram till att min familj också var involverad ända från början. Jag har de bästa vännerna, eller hur? Men hur mår jag i Uruguay, undrar ni? Jag mår bra. Mycket bättre än jag förväntade mig. Att ha chansen att se mina älskade igen och umgås med dem är en oförklarlig känsla. Jag har börjat plugga igen. Jag läser bara två ämnen på universitetet: Statistik och Oenologi. Sjukt tråkigt men ändå otroligt roligt på samma gång - och ja, jag dricker vin på kursen... Jag har också börjat jobba på YFU Uruguay. Jag är ansvarig för info-services och det känns bra att ha något att göra, att spendera min tid med sköna människor samt träffa nya. Har inte gjort så mycket än men jag hoppas att det bara fortsätter gå så bra som det hittills har gått. Dock saknar jag Sverige hur mycket som helst! Jag saknar mina grymma vänner och min underbara värdfamilj, mina sköna arbetskamrater och det mysiga kontoret och till sist Santi på sin välkomstfest med sina uruguayska kompisar. vackra Stockholm med sina otroligt fina öar, byggnader och fruktansvärt bra kommunaltrafik. Jag saknar till och med det svenska vädret! Ja, jag vet, alla kan känna sig mycket avundsjuka på mig för att jag har chansen att njuta av värmen och solen nuförtiden. Det är ju skönt, det fattar och vet jag. Men det som ni inte vet är att Uruguays väder är oförklarligt fuktigt och man svettas även om man inte rör sig och bara har underkläder på sig... Jag skojar inte! Men jag saknar hela Sverige, helt enkelt. Detta land har påverkat mitt liv på ett sätt som fortfarande känns otroligt svårt att förklara för andra. Till slut vill jag bara säga att jag räknar ner dagarna för att åka tillbaka till Sverige. Jag vet faktiskt inte när jag kommer tillbaka till landet men med den rätta attityden är jag säker på att vi kommer att ses inom kort, det lovar jag! Varma hälsningar - bokstavligt - från andra sidan jorden, Santi Santi och Erik med Santi som signerade svenska flaggan på flygplatsen. Santi på sin av skedsfest med T ove, Hilde och aka Santis ängl Sofia ar. 13
vad gör du? VAD GÖR DU - i valberedningen? Eric Hellgren, aktiv veteranvolontär från Skövde I den här miniserien frågar vi spännande och välkända YFU-are vad det egentligen är de gör i vår organisation. Text: Stina Franzén Eric Hellgren åkte till Michigan som utbytesstudent 1969-70 och bodde i LeRoy en by med 500 invånare, ett motell och en järnaffär. I mitten av 1980-talet omorganiserades YFU-kontoret varpå Eric gjorde sin debut som representant i hemtrakten. Sedan dess har Eric varit en uppskattad volontär som ständigt håller YFU flytande. Trots att jag lovade både mig själv och den dåvarande ND:n att jag bara skulle bidra med det allra nödvändigaste har jag suttit i styrelsen ett antal gånger, varit delaktig i valberedningen, intervjuat, gjort hembesök, deltagit i YFU-träffar, tröstat studenter och medlat med familjer allt som vi på landsbygden håller på med. I dag är Eric mest aktiv som medlem i YFU:s valberedning. Vi är ett järngäng med tidigare styrelsemedlemmar, plus en del nytt blod. Vår uppgift är att hålla koll på hur det går för den aktuella styrelsens medlemmar och se till att det finns folk som kan ta eventuella vakanser. Dessutom ansvarar vi för att styrelsen får en blandad sammansättning vad gäller kompetenser, åldrar, geografisk hemvist och mycket mer. Att Eric blivit kvar i valberedningen under så lång tid, berättar han, beror på att det ger honom personlig kontakt med YFU i allmänhet och de personer han känt länge i synnerhet. Jag gillar dem! Vi fungerar helt enkelt bra ihop. Valberedningen har telefonmöten ungefär en gång i månaden med vissa undantag och tillbringar mellan en halvtimme upp till en timme med att prata om styrelseläget och vad valberedningen kan bidra till med det klara syftet att rekrytera nya medlemmar till styrelsen. Arbetet sker inte sällan i nära kontakt med styrelseordföranden som håller valberedningen uppdaterad. Det är ett jättebra sätt att fördjupa sitt engagemang i YFU. Välkommen att vara med i valberedningen du också! Under sitt utbytesår fick Eric Hellgren smak på att resa. Länge har Sydamerika stått på önskelistan, sista kontinenten att stryka från listan. I mars uppfylldes drömmen, vilket framgår av den glada minen. 14
utbildning Let s grow together Text: Katrin Dackmo Mellan den 10-15 mars ordnade EEE-YFU första delen av en utbildning i ledarskap, teambuilding, rekrytering, projektledning, personlig utveckling och motivation. Det var professionellt ordnat och ledde till några inspirerande dagar. Utbildningen hölls på ett flytande vandrarhem på Donaus strand, i hjärtat av Belgrad och med utsikt över ett fort som under sina glansdagar försvarade det Ottomanska riket mot fienden Österrike-Ungern. Det rådde ingen tvekan om att detta är en annan - och mycket spännande - del av Europa. Vi var 20 deltagare från 10 olika europeiska länder som ivrigt delade med oss av våra perspektiv, erfarenheter och tips. Temat var trädgårdsarbete, som vi jobbade med som metafor för vårt mål att skapa en Action-plan. Från frö till frodig blomma eller från idé till slutprodukt. För att lära känna varandra och för att illustrera temat klädde vi ut oss till trädgårdsmästare och utförde massor med uppdrag i leken mission possible, som till exempel att sjunga och dansa till låten Happy, fota oss framför the Palace of Serbia samt göra ett vykort som vi skickade till EEE-kontoret i Bryssel. Det hade inte så mycket med trädgårdsarbete att göra men roligt hade vi och väldigt bra sammanhållning blev resultatet. Nu har vi alla en gedigen hemläxa att göra innan det är dags för del två av utbildningen. Den kommer att äga rum i Rumänien under hösten. 15
krönika Rapport från: Trots att man kunde hoppats att jag, efter mina dagar som volontär och mina ständiga uppmaningar till blivande studenter att tona ner förväntningarna innan de åker, själv borde ha lärt mig något av det där, hade jag som många andra förstås förväntningar på vad jag skulle få ut av min tid här. Men precis som med Gumps mytomspunna chokladask så är förväntningarna bara ens eget sätt att hantera den osäk- URUGUAY- KONTORET Text: Erik Sundberg YFU Sveriges volontär Erik Sundberg befinner sig just nu i Uruguay, där han ska arbeta på landets YFU-kontor fram till slutet av året. I den här texten delar han med sig av några tankar han fått under sina tre första månader utomlands och berättar om hur hans förväntningar matchar verkligheten. Den röda tråden? Den låter han Forrest Gump ta hand om. Dessa odödliga ord som en gång yttrades av den äkta globetrottern Forrest Gump har för mig aldrig varit sannare och mer meningsfulla än just nu. För även om detta andra utbytesår (som kanske inte är synonymt med frasen i dess rätta bemärkelse, men känns så för mig) var ett mycket mer medvetet och planerat beslut än det första valet att bo utomlands, har jag kommit på mig själv med att faktiskt inte ha en aning vad det är jag har gett mig in på. Jag befinner mig just nu i Uruguay, detta lilla sydamerikanska land insprängt mellan Brasilien och Argentina, som trots sin ringa storlek och sina stora grannar är lite av en kändis ute i världen. Vad gör jag här? Jag jobbar som praktikant på YFU Uruguays kontor här i huvudstaden Montevideo fram tills nu framförallt med fokus på volontärerna och de läger som YFU håller för utbytesstudenterna; både de in- och utresande. Under min korta tid här har jag fått åka på en resa till Iguazufallen i Brasilien/Argentina (fallen ligger vid gränsen), jag har fått delta i två läger varav jag har varit lägerchef på ett och jag har fått lära mig mycket An exchange year is like a box of chocolate. You never know what you re gonna get. om uruguyansk arbetskultur (som är otroligt avslappnad för den som undrade, for better or worse). Jag har lärt mig att bo ensam och ta hand om mig själv, fått njuta av slutet på den otroligt vackra uruguayanska sommaren och jag har gått från att inte kunna snacka ett ord spanska en och en halv månad innan ankomst till att nu mer eller mindre leva mitt liv genom detta språk. Mycket av det här var väntat. Efter mitt utbytesår i USA 2011/2012 har jag haft mycket tid att verkligen få perspektiv på det året och i och med mitt engagemang i YFU Sverige har jag också kunnat fördjupa mig ytterligare i hela Utbytesåret och vad det innebär både andras och mitt eget. Mitt val att åka till Uruguay var baserat på många faktorer i mitt liv, men i grund och botten egentligen av en ganska enkel anledning: Jag gillar utbytesupplevelsen för mycket. Om jag har chansen att göra det igen, varför inte ta den? Och nu är jag här. På utbytesår. Igen. Och inte ett dugg mindre förvirrad och spänt förväntansfull på vad som komma skall än vad jag var första gången. 16
krönika erhet och spänning man känner innan man åker. Man har inte en aning om vad det är man faktiskt får i slutändan. Allt man vet, om man ska utgå från andra utbytesstudenters samlade erfarenhet man har fått höra innan, är att det är något positivt och potentiellt livsförändrande (det är en jäkligt god choklad, det här!). Hur mitt år kommer att bli? Vad jag kommer att få uppleva? Vilka nya och överraskande livssanningar som jag kommer att närma mig? Jag har ingen aning. Men är det inte just det som är så spännande med att öppna den där chokladasken? Att faktiskt inte veta vad man får? Det är nog just det som gör både ett utbytesår och en chokladask till en så spännande resa. Jag tror nog att jag och Forrest Gump är ganska eniga på denna punkt. krönika Min första värdsyster Text: Gustav Johansson Sommaren 1998 blev mamma och pappa tillfrågade ifall vi ville vara värdfamilj åt en belgisk tjej som dansade folkdans. YFU hade hittat oss genom folkdansrörelsen. Vi hade aldrig hört talas om att man kunde vara värdfamilj åt en ubytesstudent men det lät spännande. Det passade även bra då min storasyster nyss hade flyttat hemifrån och vi hade ett rum ledigt. Bilden är från tidigare i år, en helg i början av mars när hon hälsade på mig i Stockholm till min bröllopsdag. Hon är fortfarande samma Kim som jag minns från 17 år sen och hon pratar fortfarande bra svenska. I augusti 1998 kom Kim därför till oss i skogen utanför Boden och första dagen åkte vi på självplock av jordgubbar i grannbyn. Redan efter ett par veckor var hon med på sitt första folkdansframträdande i Sverige och dansade i svensk folkdräkt istället för i flamländsk. Kim passade perfekt i vår familj vilket gjorde att YFU hade säkrat en värdfamilj för många år framöver. 17
YFU ÅRSMÖTESHELG MED YFU Text: Josefine Nilsman Den 21-22 mars samlades många av YFU Sveriges volontärer tillsammans med personalen för Årsmötes och volontärhelg i Stockholm. Vi hade en riktigt trevlig helg ihop med intressanta workshops, påverkanstorg och själva årsmötet givetvis. Bland annat pratade vi om YFU:s HBTQ arbete, Coloured glasses, vårt nya varumärke, storytelling och hur vi kan nå ut till fler värdfamiljer. Helgen var även första arbetsdagarna för YFU Sveriges nya National Director Kerstin Bergsten. Hon fick chansen att träffa många volontärer som var på plats och fick snabbt lära sig mer om hur YFU Sverige fungerar. Likt flera helger tidigare serverade familjen Steen god mat under helgen. Lördagskvällen var en höjdpunkt med bland annat ett musikquiz med YFU-tema som lockade fram tävlingsinstinkten, dans av Vidar Friström, tal av avgående ordförande Kattis Åström, Henrietta Berg röstades fram till Årets volontär och Neah Rockstroh och Erik Sundberg uppmärksammades för att ha tagit Grand slam. Under helgen och på årsmötet diskuterades två motioner - om hur YFU Sverige ska arbeta med bättre förberedelseaktiviteter för värdfamiljer samt att skapa en grupp med volontärer som ansvarar för årsmöte- och volontärhelger. Nya medlemmar valdes in till styrelse och även valberedningen har fått förstärkning (Läs mer på sida. 20-21 styrelse och valberedning). 18
YFU 19
styrelsen YFU SVERIGE STYRELSE ordförande Gunilla Rönnholm Mandatperiod: 2015-2018, ordförande, AU YFU-tillhörighet: Returnee 2001 från Australien, tidigare två mandatperioder i YFU:s styrelse (2007-2013); som vice ordförande 2009-2010 och ordförande 2010-2013, stipendiekommittén. Ort: Stockholm Yrke: Nationalekonom suppleanter Malin Rydegran Mandatperiod: 2013-2016 YFU-tillhörighet: Returnee 2011 från USA. Aktiv volontär, har b.la varit juniorfadder, lägerledare samt praktikant på YFU Sveriges kontor 2013-2014 Ort:Stockholm Yrke: Studerande Lisa Wiklund Mandatperiod: 2013-2016 YFU-tillhörighet: Returnee 1993 från Tyskland, intern i YFU USA, kontoret i Los Altos, CA somrarna 1994-1995. Arbetat i perioder på YFU-kontoret i Stockholm under 1999-2000. Distritkssamordnare/ ansvarig YFU Umeå under flera år fram till 2002. Volontär och styrelsemedlem tidigt 2000-tal. Återigen aktiv inom YFU sedan 2013. Ort: Umeå Yrke: Läkare/Socionom vice ordförande Desirée Hakala Mandatperiod: 2013-2016, vice ordförande, AU YFU-tillhörighet: Returnee från USA, intern i YFU USA 1999 Ort: Stockholm Yrke: Stadsplanerare/ utbildningsledare valberedningen Val till styrelsen bereds av en valberedning. För närvarande består den av följande personer: Birgit Hagsten, Solveig Ohlsson, Britt Tallhage, Eric Hellgren, Vidar Friström, Nils Hjalmarsson Johan Berselius. 20
styrelsen styrelseledamöter styrelseledamöter Kattis Åström Mandatperiod: 2014-2017, controller, AU YFU-tillhörighet: Returnee 1996 från USA och värdsyster 1997, National Director YFU Sverige 2006-2010, International Programs Director YFU IES 2010-2013, ordförande 2014 Ort: Stockholm Yrke: Managementkonsult Amanda Hellsten Mandatperiod: 2015-2018, sekreterare, AU YFU-tillhörighet: Returnee Frankrike 2002/2003, praktiserat på YFU Sydafrika 2007 Ort: Stockholm Yrke: Produktionskoordinator Rolf Olofsson Mandatperiod: 2012-2015 YFU-tillhörighet: Returnee Fenton, MI, USA 1966/67. Över 40 års erfarenhet av YFU i Sverige och internationellt samt ledamot i International Advisory Council (IAC) Ort: Washington DC Yrke: Advokat Victoria Heiman Mandatperiod: 2015-2018, ledamot i stipendiekommittén YFU-tillhörighet: Tidigare informationspraktikant på YFU Chiles huvudkontor i Santiago. Ort: Stockholm Yrke: Journaliststuderande, ordförande för Utrikespolitiska föreningen vid Södertörns högskola samt ledarskapsutbildare för organisationen CISV Sverige Renata Herzig Mandatperiod: 2015-2018 YFU-tillhörighet: Värdfamilj Ort: Hjo Yrke: Behandlingsassistent Tanja Illic Mandatperiod: 2015-2018 Ort: Stockholm Yrke: Principal Project Manager Linda Peachy Modig Mandatperiod: 2015-2018 YFU-tillhörighet: Värdfamilj X 4 och mamma till utresande student, representant och volontär Ort: Partille Yrke: Sjuksköterska i hemsjukvård På årsmötet i mars valdes flera nya personer in i styrelsen och även till valberedningen valdes nya volontärer. Under 2015/2016 består styrelsen av nio ordinarie ledamöter och två suppleanter. 21
intervju Kerstin Bergsten När YFU:s National Director Mads-Erik berättade att han och hans fru Åsa skulle flytta till Belgien blev det genast relevant att hitta en ny National Director. Med hjälp av YFU:s nya samarbete med Scouterna lyckades vi hitta rätt person: Kerstin Bergsten. Text: Johan Berselius Hur kom du först i kontakt med YFU? Jag har varit ansvarig inom Scouterna för att skapa ett samarbete med YFU. Hur fick du reda på att vi sökte en ny National Director? YFU:s ordförande bad Scouterna sprida jobbannonsen och då hamnade den hos mig och startade många idéer. Hur länge har du varit scout? Jag har varit scout sedan jag var 8 år och alltid var engagerad i Scouterna som ledare, utbildare och till slut som anställd inom det internationella området. Var bor du? Jag bor i Stockholm på röda linjen söderut. Har redan provat på ett antal transportsätt till Vikingagatan 45 och ser fram emot att istället få använda cykeln! Har du familj? Jag bor själv men har en stor familj med bland annat fyra fantastiska brorsöner som jag hoppas blir utbytesstudenter när de är äldre. För tillfället övar de genom att ensamma hälsa på sin faster i Stockholm. Vilka förväntningar har du på positionen som ND? Att få fortsätta utveckla YFU:s potential för att stärka unga människor genom internationella upplevelser. Det skapar i slutändan en fredligare värld där människor respekterar varandra. Och jag förväntar mig en massa möten med nya spännande personer! Vad kommer du att göra som ND? Till en början skall jag lyssna mycket och därför vill jag inte nu säga vad jag kommer att göra. Det finns mycket kunskap bland personal, volontärer och styrelse. Jag ser min roll som att bland annat facilitera den kunskapen, strukturera och ta oss i mål mot nya möjligheter. Tror du att du kommer att ha nytta av din tid som scout när du jobbar för YFU? Ja! Genom Scouterna har jag ett fantastiskt nätverk av människor som finns där även för att utveckla YFU. Sedan ser jag fram emot att få använda mina erfarenheter av att engagera volontärer, ledarskap och ungas utveckling för att ge effekt i en annan miljö än Scouterna. Hur ser du på YFU som organisation? YFU är en mycket viktig organisation för att skapa en fredligare värld skapad av unga människor. Det finns en enorm potential! Jag har också tagit YFU till mitt hjärta för att 22
intervju man satsar långsiktigt på sina utbytesstudenter så att man kan fortsätta att påverka och engagera sig i organisationen efter sitt utbytesår. Vad kan du berätta om dig själv? Förutom att jag är scout och brinner för att stärka unga människor i att skapa en fredligare värld så behöver jag naturupplevelser, musik och dans. Jag dansar lindy hop och är som tur är dalkulla med rötter i Malung där det finns en stuga att njuta av skogen i. För att röra på mig i Stockholm har jag blivit Friskis&Svettis-ledare för utemotionärer. Jag har själv fått göra en otrolig resa genom internationella upplevelser. Första gången jag stod på egna ben utomlands var som ensam utländsk deltagare på ett engelskt flickscoutläger när jag var 15 år. Sedan har jag bland annat varit volontär i två år på världsscoutcentret Kandersteg (i Schweiz), au-pair i London och universitetsutbytesstudent i Idaho. Bland det roligaste jag gjort hittills i mitt liv har varit världsscoutjamboreer där ca 30 000 ungdomar samlas från hela världen under en vecka och blir som ett FN men med mycket större förståelse för varandra. intervju Scout och YFU:are Text: Mathilda Bäcklin Ett samarbete som känns mer och mer självklart När Jacob Schönning var åtta år gick han med i Scouterna. När han var 17 åkte han till Tyskland med YFU. Nu är han 20 år och aktiv inom båda organisationerna, något som har påverkat honom mycket. Jag vill vara med i Scouterna för att få växa på egen hand, vara en ledare som får ta ansvar och får vara förebild för yngre och till sist för att utveckla min kristna tro. Samtidigt vill jag självklart också vara med för att få uppleva roliga läger. Ungefär samma anledningar har lett till varför jag blivit volontär inom YFU. Nu har även Scouterna och YFU startat ett samarbete, något Jacob ser väldigt positivt på. Han tror att de kan lära sig mycket av varandra och utbyta erfarenheter. Till exempel tror han att Scouterna kan lära sig mer om hur man uppmuntrar ungdomar att bli ledare hur de kan engagera dem och behålla dem i verksamheten. Han tror också att YFU skulle kunna lära sig mer av Scouternas ledarskaps- och mentorsmodeller där äldre volontärer stöttar nya volontärer. Som både Scout och YFU-are har han märkt att organisationerna liknar varandra. Han menar att de båda bygger på liknande grundtankar och mål, till exempel att främja individuell utveckling och fred mellan människor. Därför tycker han att deras samarbete känns mer och mer självklart ju mer han tänker på det. Scouterna och YFU har gett mig många vänner och fantastiska möten. Genom dem har jag fått en stark självkänsla och de har säkert påverkat mina värderingar ganska mycket. Jag hoppas att deras samarbete ska ge ökade kunskaper för båda parter och att fler ska engagera sig i både Scouterna och YFU. 23
land i fokus THAILAND Text: Santiago Peralta OPUS tar i detta nummer reda på vad som är tjusningen med Thailand eller det leende landet som det också kallas. Hej Joakim, kan du berätta om din utbyteshistoria? Jag heter Joakim Krjukoff och är 22 år gammal. Jag var utbytesstudent mellan åren 2011-2012. Jag gjorde som alla andra och skickade in en ansökan om att bli utbytesstudent. Först hade jag faktiskt funderat på att åka till Japan men jag var för gammal för att gå på gymnasiet där och kände inte för att gå på universitet, samt att jag faktiskt aldrig varit i Japan. USA hade jag varit i flera gånger och kände inte att det var så himla annorlunda jämfört med Sverige. Vad som fick mig att välja just Thailand var för att jag hade varit på semester där några gånger innan och jag verkligen älskade allt med landet: vädret (såklart), den starka maten, folket och hur vackert landet var. Sedan blev jag intresserad utav kulturen och ville lära mig mer om den. Jag hade ju tänkt mig, och hoppats på, att få bo i södra Thailand nära havet men så blev det inte. Jag fick istället en familj uppe i norra Thailand, i Uttaradit, ca 50 mil från Bangkok och med lika långt avstånd till havet. Det kändes ju inte så himla roligt just då men när jag väl kommit till familjen så ångrade jag mig inte en sekund. Visst att vi tyckte och tänkte olika om saker men det får man nästan förvänta sig när man kommer till en annan kultur. Där gäller ibland andra regler än hemma i Sverige. Vi kom ändå väldigt bra överens och pratade ihop oss om vad för regler som gällde. Jag anpassade mig och de var även väldigt öppna och anpassade sig för saker jag föreslog. Jag hade faktiskt väldigt tur med min familj, jag var den enda utav alla utbytesstudenter som inte behövde byta familj. Jag är därför väldigt tacksam och tycker att YFU Sverige och Thailand gjorde ett väldigt bra jobb med att hitta en familj åt mig. Om du skulle välja ditt bästa minne från ditt utbytesår, vilket skulle det vara och varför? Mitt bästa minne från mitt utbytesår är utan tvekan Songkran, det thailändska nyåret som är i april. Man firar nyåret från den 13:e - 15:e april och man firar det genom att ha vattenkrig i hela landet! Vissa städer tjuvstartar och kan börja den 12:e eller till och med den 11:e. Pattaya slutar sedan till exempel inte fira förrän den 21:e april så om du åker dit kan du räkna med att bli blöt varje dag du går ut. Jag firade nyåret med mina kompisar i Uttaradit och har aldrig varit så glad och sett så många människor fyllda av glädje på samma gång. Det var en riktigt kul upplevelse som man måste vara med om. Vad var lättast och svårast att anpassa sig till inom den thailändska kulturen? Det svåraste med att anpassa sig till den thailändska kulturen är nog att lära sig vilka saker man inte bör göra, men som hade varit helt normala i Sverige. Jag själv hade inga problem med att anpassa mig eftersom jag är väldigt öppen för saker och inte är strikt med hur jag vill ha saker eller vad jag vill göra. 24