Att förutse tillgänglighet och användbarhet.

Att förutse tillgänglighet och användbarhet. Om lämpliga verktyg för arbetsterapeuten att luta sig emot i projekteringsarbetet för ett nytt särskilt boende för äldre. Kerstin Nyman, leg.arbetsterapeut Vallvägen 5,360 44 Ingelstad email: nyman.kerstin@telia.com Examinator/ handledare: Magnus Rönn Docent Handledare/ lärare: Jonas E Andersson Tekn Lic/ PhD Cand EAMINATIONSUPPGIFT I FORT- OCH VIDAREUTBILDNINGSKURSEN: Arkitektur för ett åldrande samhälle/ Architecture fpr and Ageing Society, AD 222V Arkitekturskolan, KTH, Stockholm Sida 1 av 24

Innehållsförteckning Abstakt 3 1. Introduktion 4 1.2 Det särskilda boendet 4 1.3 Skapa goda äldreboende 5 1.4 Att värna tillgänglighet och användbarhet 6 1.5 Metodik, urval och teoretiska utgångspunkter 6 2.0 Teoretiska utgångspunkter för samspelet mellan människa och arkitektur 8 2.1 Gällande lagar och regler 9 3.0 Resultat 10 3.1 Sökande efter verktyg, checklistor och hjälpmedel 10 3.2 Jämförelse och analys 12 3.3 Utgångspunkter för att definiera bedömningspunkter för ritningsgranskning 14 3.3.1 Bedömningspunkter 14 3.3.2 Tillämpning av bedömningspunkter 15 Tabell över utvalda punkter; Råd & Riktlinjer 15 Tabell över utvalda punkter; Housing Enabler 17 4.0 Slutsatser från studien 20 5.0 Diskussion 21 Litteratur 23 Internetbaserat material 24 Sida 2 av 24

Abstrakt I Växjö kommun, där jag arbetar som arbetsterapeut, har det sedan ädelreformen 1992 byggts många nya särskilda boenden för äldre. Dessa är till för äldre personer som har ett omfattande omsorgsbehov och stora funktionsnedsättningar. Jag har deltagit i flera projektgrupper för planering av nya särskilda boenden för äldre i Växjö kommun. I dessa sammanhang har jag använt mig av min kliniska erfarenhet och de kunskaper jag med åren förvärvat som arbetsterapeut. En särskild hjärtefråga för mig är att äldre människor som bor på ett särskilt boende skall ha tillgång till en god utemiljö. I projekteringssituationen, har jag inte haft något vetenskapligt beprövat verktyg, lämpat för uppgiften, till min hjälp. Mitt syfte med denna artikel är därför att undersöka om det är möjligt att få stöd av forskningsbaserade modeller, erfarenhetsbeprövade verktyg eller checklistor som jag som arbetsterapeuter kan ha hjälp av i projekteringsarbetet. Min artikel fokuserar på tillgänglighet och användbarhet i inne- och utemiljö, med utgångspunkt i, hur de äldre rör sig mellan lägenhet och utemiljö. Mina metoder har varit litteratursökning, litteraturgranskning, deltagande i vetenskapliga seminarier, internetbaserade sökningar efter verktyg och checklistor samt personliga uppföljande kontakter med olika myndighetspersoner. I artikeln lyfter jag fram teoretiska modeller som beskriver samspelet mellan människa och miljö och jag presenterar också de lagar och regler som styr den rumsliga utformningen av äldreboenden, och därmed indirekt tillgänglighet och användbarhet i inne- och utemiljön. Jag har gjort en fördjupad jämförelse mellan två olika verktyg; Råd & riktlinjer(växjö kommun) och bedömningsinstrumentet Housing Enabler. För att göra jämförelsen hanterlig har jag valt ut de bedömningspunkter som berör hur en äldre person som bor på ett särskilt boende kan ta sig ut från sin lägenhet till en trädgård/utemiljö och hem igen. Min slutsats är att boken Bygg i kapp, fungerar som ett övergripande verktyg i projektgruppsarbetet. De slutsatser jag kan dra av jämförelsen mellan verktygen är att det behövs en bra kravbeskrivning som komplement till ritningarna. Ritningarna innehåller inte alla de bedömningskriterier som behövs för att värna tillgänglighet och användbarhet i inne- och utemiljö. Att det behövs kontinuerliga uppföljningar av kravbeskrivningen och dialog med arkitekten under pågående projekteringsarbete, är en annan viktig slutsats i min artikel. En uppföljning av kravbeskrivningen bör även ske när huset är färdigbyggt, för att kunna dra lärdom att ha med sig i nästa projekt. Nyckelord: Arbetsterapi, arkitektur, äldreboende, tillgänglighet och användbarhet Sida 3 av 24

1. Introduktion Arbetsterapeuterna som är anställda av Växjö kommun arbetar med rehabiliterande insatser inom hemsjukvård för vuxna personer med någon form av funktionsnedsättning. Våra klienter bor både i ordinärt boende och i särskild boendeform. Personligen arbetar jag med hemrehabilitering för äldre personer, över 65 år med nytillkommen sjukdom eller skada. Mitt fokus som arbetsterapeut är att möjliggöra och stödja aktivitet, utifrån klientens individuella förutsättningar, behov och önskemål. Aktivitet är ett mångfacetterat begrepp. Det kan vara dagliga aktiviteter som rör födointag, förflyttning, toalettbesök påklädning, personlig hygien/ vård, och kommunikation. Dessa aktiviteter benämns P-ADL (Personliga aktiviteter i dagliga livet). Mer komplexa aktiviteter kan vara att klara matlagning, sköta städning och tvätt, göra inköp, köra bil, använda allmänna kommunikationer, delta i sociala sammanhang och kunna utöva sina intressen. Dessa aktiviteter benämns I-ADL (Instrumentella aktiviteter i dagliga livet). Arbetsterapeutens interventioner grundar sig på den bedömning som arbetsterapeuten gör av personens aktivitetsförmåga i den miljö personen lever i, med de uppgifter och sysslor som personen vill och behöver kunna utföra. Interventionerna kan vara riktade direkt mot miljön, respektive individen, i form av träning av förmågor eller kompensatorisk träning. Miljöinriktad intervention är vanlig, vilket kan innebära förskrivning av hjälpmedel och bostadsanpassningar. Att anpassa en befintlig boendemiljö för att möjliggöra kvarboende i det ordinära boendet ligger, som jag ser det, i allas intresse. Min erfarenhet är att de flesta människor vill bo kvar i sitt hem också när de blir äldre och hjälpbehövande. Detta är också den bild som förs fram i offentliga policydokument och utredningar (Se t.ex. SOU 2002:29) Omsorgsförvaltningen i Växjö kommun, har klart uttalade intentioner att verka för kvarboende i det ordinära boendet. Det finns dock en gräns då inte kvarboende är det bästa för individen längre. När förmågorna sviktar så mycket att det inte längre är tryggt eller möjligt att bo kvar i det egna boendet. När denna gräns är nådd är det viktigt att det finns en särskild boendeform för äldre, där man kan få den hjälp och omvårdnad man behöver. 1.2 Det särskilda boendet. Den särskilda boendeformen för äldre riktar sig till äldre personer med stora funktionsnedsättningar och/eller personer med demens och orienteringshandikapp. Utformningen av boendeformen innebär både ett byggt rum för omhändertagandet, och en omsorgsverksamhet inom arkitekturen. Tillsammans bildar arkitekturen och omhändertagandet de grundläggande aspekterna i en miljö som skall utgå från den äldre personens behov. Miljön i det särskilda boendet skall vara tillgänglig och användbar enligt Plan och bygglagen (PBL kap.2 4), och erbjuda möjligheter till aktivitet och delaktighet. Det är viktigt att miljön främjar möjligheten för individen att vara så aktiv som möjligt efter sina egna förmågor, och inte tvärt om. Sida 4 av 24

När man talat om god miljö är det ofta man avser den fysiska utformningen av byggnaden och anpassningar i form av utemiljö / trädgård och grönska. Enligt min mening finns det en risk att en sådan uppfattning begränsar förståelsen av vad särskild boendeform är, nämligen en plats som ger förutsättningar för ett värdigt liv. En berättigad fråga är i vilken grad som arkitekturen kan stödja aktivitetsförmåga, självständighet och främja äldres möjlighet till självbestämmande. Bemötande är ofta viktigare än den fysiska miljön. Respekt, värdighet, lyhördhet och möjlighet till självbestämmande är viktiga aspekter, som omsorgspersonal måste beakta trots att den äldre individens förmågor sviktar. En tanke i det särskilda boendet är att det förutom att vara ett bra boende för äldre med funktionshinder också blir en arbetsplats för omsorgspersonal. Boendet måste då även fungera som en god arbetsmiljö för de som är anställda att utföra omsorgen/ vården/omvårdnaden. Ett grundläggande dilemma uppstår - den äldres boende som arbetsplats, respektive hem. Denna insikt är central både för utformningen av arkitekturen för äldreboendet, och för utförandet av omsorgsverksamheten i det särskilda boendet. Detta är dock en aspekt som jag inte kommer inte att behandla inom ramen för denna artikel. Jag avgränsar mig till att framför allt belysa tillgänglighet och användbarhet. Som jag definierar begreppen innebär tillgänglighet, att den fysiska miljöns utformning möter och kompletterar personens funktionella kapacitet. Bostadens användbarhet baseras på brukarens subjektiva uppfattning, såsom tillfredställelse med boendet och andra personliga meningsbärande aspekter. (Stöder definitionen på Housing Enabler 2000) 1.3 Skapa goda äldreboende Det har sedan ädelreformens genomförande 1992 byggts 10 nya särskilda bostäder för äldre i Växjö kommun. Dessutom har stora ombyggnationer av 8 äldreboende också gjorts. I stora drag har arbetsgången varit som följer; Omsorgsnämnden tar beslut om att ett nytt särskilt boende för äldre skall byggas. Politikerna i nämnden ger i uppdrag till omsorgsförvaltningen att utarbeta ett idéprogram för det nya äldreboendet, som sedan nämnden skall anta. Idéprogrammet beskriver på ett övergripande sätt den tänkta funktionen; målgruppen, antalet bostäder och principer för utformningen av boendet. Ett kommunalt bostadsbolag (det finns tre i Växjö) får sedan i uppdrag att förverkliga det nya projektet och blir fastighetsförvaltare, med ansvar för drift och underhåll. Utifrån omsorgsnämndens idéprogram växer ett detaljprogram fram i samspel mellan omsorgsförvaltningen, omsorgsnämnd och den arkitekt som fastighetsbolaget ger i uppdrag att rita huset. Omsorgsförvaltningen utser en projektgrupp, med projektledare, och några representanter för olika vård och omsorgsprofessioner. I dessa projektgrupper deltar alltid en arbetsterapeut. Representant från pensionärsorganisationerna deltar också. Som arbetsterapeut har jag deltagit i flera olika projektgrupper för planering av nya särskilda boenden för äldre. Under 1990-talet deltog jag i tre sådana projekt, och sedan 2004 har jag deltagit i projektgruppsarbete för ytterligare tre äldreboenden. I dessa sammanhang Sida 5 av 24

använder jag mig av min kliniska erfarenhet, de kunskaper och erfarenheter som jag samlat på mig under 27 år som arbetsterapeut. En hjärtefråga jag har med mig in i ett sådant projektarbete är att äldre människor med funktionsnedsättning, som bor på ett särskilt boende skall ha tillgång till en god utemiljö, dvs en trädgård, park eller naturmiljö som är attraktiv, tillgänglig och användbar. Som en logisk följd av detta måste byggnaden erbjuda möjligheter för den äldre personen att kunna ta sig in och ut till denna miljö. 1.4 Att värna tillgänglighet och användbarhet i äldreboendet I mitt arbete i en projektgrupp för ett nytt äldreboende ställs jag inför problemet att redan i skisskedet uppmärksamma hur arkitekturens delar kan främja eller motverka god tillgänglighet eller användbarhet för äldre med stora omsorgsbehov. Jag har då använt mig av mina kunskaper om våra kommande klienter i det särskilda boendet och mina kliniska erfarenheter. Hittills har jag inte haft något vetenskapligt beprövat verktyg lämpat för min arbetsuppgift att försöka förutse och värna en god tillgänglighet och användbarhet i de planeringsprocesser som jag medverkat i. Av detta skäl har det varit intressant för mig att undersöka om det är möjligt att få stöd av forskningsbaserade modeller och beprövade verktyg eller checklistor för att inte riskera att missa viktiga aspekter i den fysiska boendemiljön. I detta ingår sökandet efter modeller och verktyg som är professionsspecifikt och som kan användas av olika arbetsterapeuter i planeringsprocesser för särskilda boenden för äldre. Denna artikel har därför två syften: 1. Att undersöka om det finns användbara modeller och verktyg som kan understödja och hjälpa arbetsterapeuter i deras deltagande i planeringsprocessen för särskilda boende för äldre. 2. Att jämföra ett urval av modeller och verktyg som gör anspråk på att vara hjälpmedel för den tidiga planeringsprocessen (programarbetet och bedömning av ritningsförslag) 1.5 Metodik, urval och teoretiska utgångspunkter Det finns två olika situationer som jag som ställs inför i samband med planeringen av äldreboenden. Dels programarbete som handlar om formuleringen av krav som det kommande äldreboendet skall uppfylla. Dels ritningsgranskning som går ut på att följa upp arkitekternas förslag till lösningar innan byggandet tar vid. Mitt val av forskningsmetoder utgår från den situationen. Forskningsmetoderna i denna studie av tillgängliga projekteringsinstrument bygger på publikationssökningar på internet, dokumentgranskning av identifierade hjälpmedel, urval Sida 6 av 24

och tester av hjälpmedel för programarbete. Ritningsgranskning och utvärdering av ett äldreboende i drift har skett med hjälp av det amerikanska mätinstrumentet TESS-NH (Sloane et al., 2002). 1.5.1 Publikationssökningarna på Internet har genomförts för att få en översikt över modeller och hjälpmedel som tagits fram som stöd för planering och utvärdering av äldreboenden. Jag har gjort riktade sökningar på Växjö kommun, Boverket, Handisam och Hjälpmedelsinstitutet. 1.5.2 TESS-NH utvärdering har genomförts på ett äldreboende (Toftagården) i drift, för att identifiera miljöaspekter som hjälper äldre personer som bor på ett särskilt boende, att upprätthålla sin självständighet vad gäller möjligheten att kunna ta sig ut i en trädgård och in igen. 1.5.3 Dokumentgranskningen baseras på ett urval av miljöaspekter som identifierats i TESS- NH utvärderingen och som kan antas vara av central betydelse för de äldres möjlighet att behålla sin självständighet i en särskild boendeform. 1.5.4 Urval och tester av hjälpmedel har skett på ett ritningsunderlag från ett äldreboende (Toftagården), som har utnyttjats som underlag från prövningen av hjälpmedel. Utgångspunkten för testet har varit en tänkt situation av förprojektering, då programmering och ritningsgranskning löper parallellt i en samordnad planeringsprocess. 1.5.5 Den fördjupade granskningen har skett med stöd av Råd & riktlinjer, som är ett hjälpmedel framtaget av Växjö kommun, och Housing Enabler. Skälet till att jag valt dessa hjälpmedel är att de representerar två olika strategier. Råd & riktlinjer är ett praktikbaserat hjälpmedel som utgår från gällande lagar och regler och rekommendationer från myndigheter. Housing Enabler utgår från en teori om relationen mellan människa och miljö. Det är ett teoretiskt baserat hjälpmedel kopplat till riktlinjerna i Bygg i kapp handikapp som används vid bostadsanpassningar och undersökningar av befintliga bostadsmiljöer, men rekommenderas också till användning i syfte att ta fram planeringsunderlag på grupp och befolkningsnivå. 2.0 Teoretiska utgångspunkter för samspelet mellan människa och arkitektur Det finns flera olika teorier som ligger till grund för sambandet mellan åldrande och vad som kan betecknas för god miljö. Här följer ett urval av modeller från litteratursökningen till denna artikel. Sida 7 av 24

Den ekologiska modellen om åldrandet är en modell som beskriver relationen mellan personen och miljön. (Lawton & Nahemow 1973). En person med låg funktionell kapacitet är mer känslig för miljöns krav och förändringar i kravnivå. Den ekologiska modellen är en viktig utgångspunkt för forskning om tillgänglighet i fysisk miljö. Den har dock fått en del kritik för att behandla den åldrande människan som en passiv faktor. Lawton har i senare arbete förtydligat och poängterat att den åldrande människan besitter betydande kapacitet att kunna påverka sin egen situation. Därmed måste både objektiva och subjektiva miljöfaktorer beaktas i studier av samspelet mellan människa och miljö. Detta tänkesätt påverkar dagens forskning. Arbetsterapeuten Gary Kielhofner (2002), definierar miljö som de särskilda fysiska och sociala delar inom vilka vi lever och utför våra dagliga sysslor. Omgivningen, både den fysiska i form av hus och natur, och den sociala, i form av andra människor, spelar roll för hur vi förstår oss själva och vår vardag samt för hur vi agerar i vår vardag. Därför är det angeläget att uppmärksamma miljön vid utformandet av vård och omsorg. En tydlig plats vi ofta relaterar till inom vård och omsorg är hemmet. Vi talar om en hemlik miljö. Hem kan uppfattas som den plats som ger centrum i människans liv (Josefsson 2004). Bostaden blir en del av vår identitet, ett hem (Gaunt & Lanz 1996;Hurtig 1995; Wikström1994) Bostaden innebär en trygghet men också en sårbarhet. Baltes& Smiths (1999) har definierat åldrandet som olika faser i livet; Den första livsåldern karaktäriseras av beroende, socialisering, omogenhet och utbildning (barn och ungdom). Andra livsåldern karaktäriseras av oberoende, mognad och ansvar, förtjäna och spara (tidigt vuxenliv). Den tredje livsåldern är den period av livet som karaktäriseras av självförverkligande, god hälsa och funktionsförmåga, aktivitet och delaktighet och som vanligtvis inträder i samband med pensioneringen från arbetslivet (sena vuxenlivet). Fjärde livsåldern inträder successivt, i takt med att funktionsnedsättningar gör sig påminda och påverkar aktivitet och delaktighet. Karaktäriseras av beroende, skröplighet och död (åldrande vuxenliv). För dagens äldre inträder detta ofta först i 85-årsåldern. Drabbas man av sjukdom och ohälsa kan man inträda i den fjärde åldern betydligt tidigare. Det är i den fjärde åldern det särskilda boendet kan bli aktuellt. En generell praxismodell för arbetsterapeuter; Canadian Model of Occupational Performance (CMOP), har tagits fram av Canadian Association of Occupational Therapists (Towsend, 2002). CMOP beskriver individen som i samspel med sin miljö utför aktivitet. CMOP beskriver aktivitetsutförande och den upplevda tillfredställelsen med aktivitetsutförandet, vilket är beroende av den dynamiska relationen mellan person, aktivitet och miljö. Miljö definieras som både fysisk, kulturell, institutionell och social miljö. Sida 8 av 24

Miljöer kan ge olika förutsättningar till aktivitet. Miljöer kan hindra eller stödja aktivitetsutförande. Figur 1. Författarens översättning av modellen CMOP; Enabling Occupation: An Occupational Therapy Perspective CAOT 1997 2.1 Gällande lagar och regler. Det finns flera regelverk, från föreskrifter i lag till kommunala rekommendationer som styr utformningen av äldreboenden. Här följer en genomgång av regelverk som är betydelsefulla i sammanhanget. I Sverige anger Socialtjänstlagen (SoL) att de kommunala socialnämnderna skall verka för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra (Socialtjänstlagen, 2001). Boverkets föreskrifter (BVF) kräver samtidigt att bostäder, arbetslokaler eller lokaler till vilka allmänheten har tillträde, skall vara projekterade och utförda på ett sådant sätt att bostäderna och lokalerna är tillgängliga för och kan användas av personer med nedsatt rörelse och orienteringsförmåga (Förordningen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m., 1994). Sida 9 av 24

I Plan och Bygglagen (PBL) står det att bestämmelserna syftar till att med beaktande av den enskilda människans frihet främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människor i dagens samhälle och för kommande generationer (Boverkets Byggregler, BBR, 2008). Vidare säger PBL att byggnader som innehåller lokaler dit allmänheten har tillträde och på allmänna platser skall enkelt avhjälpta hinder mot lokalernas och platsernas tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga undanröjas i den utsträckning som följer av föreskrifter meddelade med stöd av denna lag. ( Plan- och Bygglagen, PBL, 1987). Boverkets byggregler (BBR) ger anvisningar om hur lagstiftningen skall tillämpas i det praktiska byggandet. I tredje kapitlet i BBR anges intentionerna vad gäller särskilda boendeformer för äldre, bl.a. att bostäder skall medge en god arbetsmiljö för vårdpersonal, men kanske viktigast att en del av lägenhetsyta för kök och vardagsrum får läggas till en gemensamt delad yta (avsnitt 3:211, (Boverkets Byggregler, BBR, 2008)). 3.0 Resultat 3.1 Sökande efter verktyg, checklistor och hjälpmedel Nedan följer en uppräkning av verktyg, checklistor eller hjälpmedel som är möjliga att använda i en projekteringssituation: 3.1.1 The Therapeutic Enviroment Screening Scale of Nursing Homes. TESS-NH är ett amerikanskt observationsinstrument som förenar systematiska data i den fysiska miljön med kvalitetsaspekter i vård och omsorg, för att utvärdera arkitektur och omsorgsverksamhet som en miljöupplevelse. 3.1.2 Bygg i kapp Bygg i kapp för ökad tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionsnedsättning (Svensson 2008) är avsedd att kunna användas som uppslagsbok vid planering och projektering av byggnader och utemiljö. 3.1.3 Lathund för sakkunnighetskontroll Lathund för sakkunnighetskontroll, komplement till Bygg i kapp handikapp, (Svensson 2002). Är avsett att vara ett hjälpmedel för kontroll av om gällande lagar och föreskrifter avseende tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga är uppfyllda. Är tänkt att kunna användas som ett kompletterande arbetsredskap vid projektering. 3.1.4 Enkelt avhjälpta hinder Boverket: Enkelt avhjälpta hinder en broschyr för fastighetsägare. Till denna hör en inventeringsmall som bygger på Boverkets föreskrifter och allmänna råd om undanröjande Sida 10 av 24

av enkelt avhjälpa hinder till och i lokaler dit allmänheten har tillträde och på allmänna platser (BFS2003:19 HIN). 3.1.5 Anvisningar från Handisam. Handisam (Myndigheten för handikappolitisk samordning) har givit ut riktlinjer för tillgänglighet. Vad som menas med tillgänglighet finns preciserat i Riv hindren. Checklista för lokaler ; Checklistan är i första hand avsedd för inventering av statliga myndigheters lokaler men är tänkt att kunna användas även vid inventering av andra typer av lokaler. Listan baseras på de krav som ställs i riktlinjerna för tillgänglighet enlig förordning (2001:526) om statliga myndigheters ansvar för genomförande av handikappolitiken och i faktablad som kompletterar dessa samt på Boverkets krav på undanröjande av enkelt 3.1.6 Lokala anvisningar från Växjö kommun. Råd & riktlinjer. Bebyggelse med god tillgänglighet och användbarhet är ett lokalt dokument antaget av byggnadsnämnden i Växjö kommun 2006 och det har reviderats 2007. Dokumentet utgår från kommunens handikappolitiska program. Syftet är att lyfta tillgänglighetsfrågor, samordna byggande, regelverk och omsorg. Det tillämpar, kompletterar och sammanfattar lagar, regler och förordningar. Dokumentet syftar också till att stärka arbetsprocessen och ge stöd vid projektering, handläggning och utförande. Kompletterar tidigare fastlagda dokument i Växjö kommun. Råd och riktlinjer skall följas vid bygglov för all bebyggelse i Växjö kommun i samband med ny- och ombyggnad (inte enbart särskilda boende för äldre). Råd och riktlinjer lägger lägsta nivån för utformning av vår bebyggda miljö. 3.1.7 Housing Enabler Housing Enabler (HE) (Iwarsson & Slaug) är ett bedömningsinstrument för att bedöma och analysera tillgängligheten i bostäder. Originalidén Enabler publiserades 1979 i USA, i syfte att underlätta utformningen av tillgängliga bostäder och offentlig miljö. Utgångspunkten är att kunna förutsäga hur stora tillgänglighetsproblem som uppkommit i en viss miljö till följd av kombinationen av en individs funktionella begränsningar och de hinder som finns i den fysiska miljön. Den teoretiska utgångspunkten för Enablerkonceptet är Lawtons ekologiska modell och mottaglighetshypotesen som innebär att en persons funktionella kapacitet relateras till omgivningens krav. I Sverige kopplas HE till de riktlinjer för tillgänglighet för funktionshindrade som publicerats i boken Bygg i kapp handikapp. (Svensson, 2001). Instrumentet kan dels användas för att kartlägga behovet av individuella åtgärder för att skapa tillgänglighet (bostadsanpassningar), dels för att ta fram planeringsunderlag på gruppoch befolkningsnivå (strategier för bostadsplanering). HE administreras i tre steg: 1. Bedömning av personens funktionella begränsningar (13 bedömningspunkter) och beroende av förflyttningshjälpmedel (två bedömningspunkter). -Personkomponenten 2. Bedömning av fysiska miljöhinder i bostaden och i den närmaste omgivningen (188 bedömningspunkter) Miljökomponenten Sida 11 av 24

3. Beräkning av poängsumma, tillgänglighetsscore, dvs en kvantifiering av graden av tillgänglighetsproblem i det aktuella fallet. I instrumentet finns fördefinierade belastningspoäng(1-4) som förutsäger graden av tillgänglighetsproblem baserad på personens profil av funktionella begränsningar i förhållande till de hinder som konstaterats i miljön - ju högre poängsumma, desto större tillgänglighetsproblem. Poängsumman blir alltid noll om personen har full funktionell kapacitet, oavsett antalet och typen av miljöhinder. Registrering av data kan ske dels på pappersblankett, dels med hjälp av handdator med särskild programvara. Instrumentet är giltigt och tillförlitligt under förutsättning att bedömaren gått särskild träning (fyra dagars utbildning). Instrumentet har under årens lopp utvecklats och använts i vetenskapliga studier och praktisk arbetsterapiverksamhet, i Sverige och internationellt. 3.2 Jämförelse och analys Jag har undersökt Housing Enabler, Lathund för sakkunnighetskontroll, Boverkets checklista för lokaler, Handisams checklista för enkelt avhjälpta hinder och Växjö kommuns lokala Råd & riktlinjer, för att få en bild av om dessa är tillämpliga som verktyg/checklistor i projekteringsarbete för nybyggnation av särskilda boenden för äldre. Av dessa har jag valt ut två instrument/verktyg; Råd & riktlinjer (Växjö kommun) och Housing Enabler, för en fördjupad analys. Med hjälp av dessa instrument har jag försökt bedöma om några tillgänglighetsproblem kan uppmärksammas på planritning för ett av senare års projekterade särskilda boenden för äldre i Växjö. Jag valde Toftagården eftersom jag gjorde Tessinventeringen där 2009 och var med i projekteringen 2004. Frågan som jag testar är i vilken grad verktygen gör det möjligt för mig att formulera krav i programskedet som bidrar till att äldre kan behålla sin självständighet och om det är möjligt att följa upp ritningar ur denna synvinkel. Nyckelaspekten har handlat om relationen mellan utemiljön och den egna lägenheten. Forskningsfrågorna har varit: A) Är det möjligt för den äldre att självständigt ta sig från lägenheten till utemiljöer/ trädgård och hem igen? B) Hur behandlas denna frågeställning av HE och Lokala råd vid granskning av ritning på Toftagården i Växjö? Sida 12 av 24

Figur 2. Planritning av Toftagården, ett särskilt boende för äldre i Växjö. Figur 3. Ritning av Sydvästra innergården på Toftagården. Sida 13 av 24

När jag studerar ritningarna på Toftagården, med frågeställningen Hur tar jag mig ut i trädgården från lägenheten?, ser jag inga hinder, oavsett vilket av de beskrivna verktygen jag använder. Ytor och mått är godkända enligt de riktlinjer som föreskrivs. I den TESS-NH inventering jag gjorde på Toftagården framkom dock ett graverande hinder utifrån samma frågeställning. För att ta sig ut i trädgården går man via korridoren ut till samvarorummet där det finns en dörr som leder rakt ut i en skyddad, inhägnad trädgård. Möbleringen är vid bedömningstillfället sådan att dörren delvis blockeras av möblemang. Dessutom är dörren låst med nyckel så att man inte kan komma ut om man inte har denna nyckel. Vid förfrågan angående detta förstår jag att dörren brukar vara låst. Detta visar att även till synes små detaljer kan få konsekvenser som hindrar självständighet. 3.3 Utgångspunkter för att definiera bedömningspunkter för ritningsgranskning Ritningen granskas med hänsyn till följande rörelsemönster med tillhörande bedömningspunkter: Att komma ut (rörelsemönster) Lägenhet - > korridor - > gemensamma utrymmen - > utgång - > utemiljö (trädgård) Att komma hem (rörelsemönster) Utemiljö (trädgård) - > entré - > gemsamma utrymmen -> korridor - >lägenhet 3.3.1 Bedömningspunkter Lägenhet; Hur är ytterdörren markerad/färgsatt? Handtag och lås? Trösklar? Plats för rollator i hallen? Namnskylt? Belysning? Korridor; Sittplats i närhet av ytterdörr? Siktlinje till utgång? Färgsättning? Handledare? Bredd? Belysning? Gemensamma utrymmen; Riktlinje till utgång? Handledare? Sittplatser? Belysning? Möblering? Utgång och entré; Dörrbredd? Typ av dörr? Trösklar? Markering? Färgsättning? Dörrvred? Låssystem? Öppningsprocedur? Siktlinjer? Belysning? Utemiljö (trädgård); Lutningar? Gångvägar? Markbeläggning? Sittplatser? Växtlighet? Belysning? Sida 14 av 24

3.3.2 Tillämpning av bedömningspunkter Jag har gjort två tabeller med utvalda punkter som berör nämnda frågeställning (att komma ut och att komma hem) för att se om dessa punkter går att identifiera på ritningen och/eller om det är punkter som bör behandlas i programkraven i det tidiga projekteringsarbetet. Här följer en redovisning av analysen: Råd och riktlinjer (Växjö kommun) Går att bedöma på planritning Viktigt i programarbetet Allmänt Vändradie för rullstol i lokaler skall vara 150cm och i bostäder 130cm Utrymme bredvid dörr på handtagssidan minst 30cm, utomhus 65cm. Tillgänglighet Huvudentréer skall vara tillgängliga. till byggnader Dörröppnare skall installeras vid entrédörr Dörrens slagvinkel skall markeras. Framför entrén ska det finnas ett vilplan, minst 2m djupt med en lutning på max1:50 som sträcker sig minst 65cm vid sidan om öppningssidan. Manöverkontakter placeras med centrum 80 cm från mark/golv samt 70cm från hörn. Fria öppningsmått på ytterdörrar och entrédörrar ska vara minst 86cm Nivåskillnader Kulörsättning Entrédörrar, dörr till balkong/ uteplats- max nivåskillnad 2cm samt avfasad (20grader) mellan ute och inne, från insidan ingen tröskel. Trösklar -inga trösklar utföres invändigt (undantag våtrum). Vid kulörsättning i allmänna utrymmen såsom entréer och förflyttningsvägar ska kontraster skapas med hänsyn till personer med nedsatt orienteringsförmåga. Kontrastmarkeringar för synskadade på trappor, pelare, nödutgångar, dörrar, ramp- kontrastavvikande 0,4 NCS Sida 15 av 24

(Natural Colour System) Ledstråk ska anordnas vid entréytor i publika och allmänna lokaler. Innerdörrar eller öppningar i förflyttningsvägar; fria öppningsmått ska vara minst 86cm, K10 Inomhuslokaler Inomhusbostäder Innerdörrar - fria öppningsmått ska vara minst 78cm. Utrymme för rullstolar, rollatorer och andra hjälpmedel skall placeras i entréns närhet vid flerbostadshus. Utrymmet skall vara låsbart, väderskyddat och ha uttag för laddning. Vid byggnad med hiss ska utrymmet vara i trapphuset eller i dess omedelbara närhet. Utomhus Mark och gångvägar Markbeläggning redovisas på markritning, t ex ledstråk. Markhöjder redovisas på markritning (t ex vid entré, vid lutningar). Gångvägar och gångbanor ska vara minst 200cm breda, alt 180cm med vändzoner och ha en max lutning av 1:50 inom fastigheten och kompletteras med ramper vid behov. Alternativa gångvägar och undantag redovisas. Uteplats Beläggningen skall bestå av hårdgjord yta. Växtval Allergiframkallande växter ska inte placeras utanför fönster, vid lekplats eller vid entré. Växtförteckning bifogas till markplansritningen 22st Bedömningspunkter 12 22 Tabell 1. Tabell över utvalda punkter från Råd & Riktlinjer, Växjö kommun Råd och riktlinjer visade sig ha 22 bedömningspunkter som handlade om de äldres rörelse från lägenhet till utemiljö och tillbaka hem igen. Av dessa var 12 bedömningspunkter möjliga att identifiera på ritning (planritning figur 2 tillsammans med markritning). Bara drygt hälften (54%) av kraven som är viktiga att formulera i program för nya äldreboende visade sig vara möjliga att följa upp i ritningsgranskningen. Sida 16 av 24

Housing Enabler Går att bedöma på planritning Viktigt i program- Arbetet A.Utomhus 1. Smala gångar (smalare än 1,3m) 2. Oregelbunden ytbeläggning 3. Instabil ytbeläggning 4. Ojämn ytbeläggning 5. Branta lutningar (mer än 1:12) 6. Gångvägar med trappsteg 7. Avsaknad av taktila varningar 11. Dåligt dränerade gång och körvägar 12. Avsaknad av ledstänger i branta lutningar 13. Avsaknad av/ för långt mellan vilplan i lutningar (max 6m) 14. Dålig allmänbelysning längs förflyttningsvägar 15. Dålig belysning av ytbeläggning 16. Komplicerade/ ologiska förflyttningsvägar till och från entré 24. Avsaknad av/ för få sittplatser 25. Extremt låga, höga eller smala sittytor (Sitthöjd 0,5m) 26. Ojämn mark vid sittplatser 27. Otillräckligt manöverutrymme vid sittplatser(1,5m1,5m) 28. Möbler placerade i förflyttningsvägen B. Entréer 1. Smala dörröppningar (understiger 0,85m) 2. Höga trösklar och/eller trappsteg vid entré (max25mm) 3. Otillräckligt manöverutrymme vid dörrar (fria ytor min 1,5m1,5m, utanför och innanför. 0,7m vid dörrens öppningssida vid huvudentré, 0,5m vid lägenhetsdörr). 4. Hindrande dörrslagningar. Sida 17 av 24

5. Vilplan saknas framför entrédörr (plan yta min 1,5m1,5m) 6. Tunga dörrar utan automatik. 7. Dörrautomatik på slagdörrar 8. Olämpligt utformade glaspartier 9. Dörrar som inte stannar i öppet läge/ stängs snabbt 10. Dörrar som inte går att spärra i öppet läge (låsanordning/ spärr krävs) 11. Komplicerad/ ologisk öppningsprocedur. C.1. Inomhus-miljö Trappsteg/ trösklar/ nivåskillnader mellan rum/ golvytor ( max 25mm). 2. Komplicerade/ ologiska förflyttningsvägar 3. Smala passager/ korridorer i förhållande till fast inredning/ byggnadsutformning (min 1,3m) 4. Smala dörrar (fritt mått minst 0,80m) 5. Hala golvbeläggningar 6. Luddiga /lösvävda/ mjuka golvbeläggningar 7. Lösa småmattor 8. Lösa sladdar etc. på golvet 9. Otillräckliga manöverytor i förhållande till möblering/ flyttbar inredning. 10. Otillräckliga manöverytor där vändning krävs (min 1,3m1,3m) 11. Olämplig utformning av garderober/ klädkammare Övriga Kontroll och manöverorgan (Avser fönster- och dörrbeslag, lås, strömställare, m fl fasta installationer). 83. Ologiskt utformade manöverorgan 84. Stor kraft krävs för aktivering av kontroller. 85. Mycket känsliga lättaktiverade kontroller. 86. Användandet kräver intakt finmotorik. Sida 18 av 24

87. Mycket små kontroller. 88. Mycket stora kontroller. 89. Vridande handledsrörelser krävs. 90. Komplexa manövrer (>ett moment/ en rörelse) och god precision krävs. 91. Tvåhandsfunktion krävs. 92. Handfunktion krävs. 93. Fotfunktion krävs. 94. Fingerfunktion (dvs isolerade grepp, t ex pinch- och lateralgrepp) krävs. 95. >50% av apparater/ kontroller mycket lågt placerad (lägre än 0,7 m över golv). 53st Bedömningspunkter 17 51 Tabell 2. tabell över utvalda punkter från Housing Enabler Housing Enabler visade sig vara mer detaljerad än Råd & riktlinjer. Det fanns sammanlagt 53 bedömningspunkter som hade att göra med hur äldre rör sig från sin lägenhet till utemiljön och tillbaka. Av dessa var 17 möjliga att identifiera på ritningen (tillsammans med markritning), vilket motsvarar 32%. En majoritet av bedömningspunkter som är viktiga i programarbetet, visade sig således omöjliga att kontrollera vid ritningsgranskningen. Analysen visar att det inte går att följa upp programkrav på ett tillfredsställande sätt. 4.0 Slutsatser från studien Jag hittade 3 verktyg som kan vara användbara i projekteringsarbetet för särskilda boende för äldre. 1) Bygg i kapp är en utmärkt uppslagsbok att ha med sig i projektgruppsarbetet särskilt i det tidiga stadiet. Den innehåller information om gällande regler och fördjupad kunskap om vad som behövs för att göra miljön tillgänglig och användbar. Där finns en mängd exempel på lösningar som uppfyller kraven i reglerna. 2) Råd och riktlinjer, Växjö kommun, var det dokument jag uppfattar som det verktyg som mest liknar det jag eftersökt. Det var kortfattat, enkelt och med en tydlig struktur och det var Sida 19 av 24

avsett att användas som en hjälp i projekteringsarbetet, i samband med kravformuleringen. Dock bör man i vissa avseenden öka kravnivån ytterligare eftersom det är ett särskilt boende. 3) Housing Enabler, är det enda professionsspecifika instrumentet jag tittat närmare på. Det är det mest omfattande och detaljerade instrumentet. HE lämpar sig bäst för att bedöma den färdiga miljön enligt min mening, bland annat eftersom bedömningsparametrarna är negationer. Ex Avsaknad av taktil markering för trappa i förflyttningsvägen. Man kan dock använda det som en checklista, men det hade känts bättre om man vid användning i detta syfte vänt på alla negationer, som ex. Komplicerad /ologisk öppningsprocedur ersätts med Tydlig/Logisk öppninsprocedur. 4) Problemet med checklistorna från Boverkets och Handisam, är att de främst passar för att inventera färdiga miljöer. Lathund för sakkunnighetskontroll bygger inte på den senaste upplagan av Bygg i kapp. Frågan om hur krav skall följas upp har inte rönt samma intresse hos myndigheter och intresseorganisationer. 5) I den jämförelse jag gjort mellan Råd och riktlinjer och HE utifrån rörelsemönstret att ta sig ut och att ta sig hem igen har jag fått fram ett antal bedömningspunkter. I tabellerna kan man utläsa att av 22 utvalda punkter i Råd och riktlinjer, som var relevanta för min frågeställning var det 12 punkter som man kan identifiera på ritningen. Alla de 22 punkterna är viktiga att ha med i programkraven. I HE var det 53 utvalda bedömningspunkter. Endast 17 av dessa punkter kan identifieras på ritning (och markplanritning) medan 51 punkter måste behandlas i programkraven. Det är således viktigt att både göra bra kravbeskrivningar och att genomföra uppföljningsmöte som komplement till ritningarna, eftersom det är så många tillgänglighets och användbarhetsaspekter som inte går att identifiera på ritningarna. Ett grundligt arbete i projekteringsstadiet är därför oerhört viktigt. Det jag kan bedöma på ritningen med hjälp av de instrument jag testat är framför allt de punkter som rör framkomlighet, ytor mått och placering av fast inredning. 5.0 Diskussion Mitt syfte med artikeln har varit att dels undersöka om det finns användbara hjälpmedel som kan hjälpa arbetsterapeuters deltagande i projekteringen av särskilda boendeformer för äldre, dels att jämföra och pröva ett urval av hjälpmedel tidigt i planeringsprocessen (programarbetet och bedömning av ritningsförslag). Min övergripande slutsats från arbetet med denna artikel är att det är viktigt att man i det tidiga programarbetet definierar de krav som är viktiga för tillgänglighet och användbarhet; utifrån en övergripande vision om ett värdigt liv. Dessa bör skrivas ner så att det är möjligt att kontrollera de punkter som inte kan Sida 20 av 24

avläsas på ritningarna innan bygglov söks och handlingarna (ritningar och beskrivningar) lämnas ut för upphandling av byggentreprenader. Det bör ligga både i projektgruppens och i byggherrens intresse att arkitekten i sina ritningar visar hur programkraven är uppfyllda och på vilket sätt som man genom gestaltningen tagit hänsyn till programmet. Den viktigaste slutsatsen från det här arbetet är att ritningsgranskningen måste kombineras med uppföljningsmöten och en direktkommunikation med arkitekten för uppdraget. Råd & riktlinjer är inte specifikt gjort för särskilda boende för äldre utan är ett generellt dokument för all nybyggnation. I tabellen över utvalda punkter finns vissa uppgifter som inte är tillräckliga för ett särskilt boende; såsom innerdörrar med fritt öppningsmått på minst 78 cm. På ett särskilt boende bör det fria måttet vara större än vad som är kravet i en vanlig bostad. Likaså får det inte finnas några tröskar i ett särskilt boende, inte ens till badrummet, vilket inte framgår i Råd& riktlinjer. En finess med hjälpmedlet Housing Enabler är att det bedömer både miljö- och personkomponenten, detta är mycket värdefullt när man använder instrumentet vid bedömning av bostadsanpassningsbehov. Det är däremot inte lätt att bedöma en hel grupp människors funktionella begränsningar. Dels därför att gruppen som förväntas bo på det särskilda boendet kommer att variera över tid och dels därför att individens förutsättningar kommer att förändras under den tid han/hon bor på det särskilda boendet. Därför får man räkna med att alla funktionella begränsningar kommer att förekomma i större eller mindre omfattning. Boendemiljön på ett särskilt boende för äldre bör vara utformad så att det fungerar för de flesta typer av begränsningar som äldre människor med funktionsnedsättning kan tänkas ha. Detta är ju en svårighet eftersom det som är bra för den ene kan vara ett hinder för en annan. Således får man försöka förutsäga vad som kommer att bli bäst för merparten av boende, och göra efterjusteringar för de (förhoppningsvis få) personer som har problem på grund av boendemiljöns utformning. Trots att man försöker planera för en tillgänglig och användbar miljö så kan det ändå bli problem som är svåra att förutsäga. Det kan bero på att man helt enkelt har förbisett vissa saker som exemplet med den låsta altandörren på Toftagården. Detta skulle man kunna rätta till i efterhand genom att byta lås eller se över sina låsrutiner. Ju bättre kunskap man har om och kan precisera den grupp som kommer att bo på det särskilda boendet, desto bättre förutsättningar finns för att kunna skapa en tillgänglig och användbar boendemiljö. Om man vet att en avdelning ska vara till för personer med demensproblematik så underlättar det i planeringsarbetet. Om flertalet är rullstolsburna och självständiga i sina förflyttningar är skjutdörren till toaletten bra ur framkomlighets- och självständighetssynpunkt. Däremot kan personer med demens få problem med en sådan lösning. Sida 21 av 24

En uppföljning efter avslutat projekt, när det nya särskilda boendet står färdig, är önskvärt. Då kan man diskutera hur resultatet blev, vilka lärdomar man kan dra, identifiera sådant som blivit särskilt bra och det som inte blev som man tänkt. Projektgruppen skulle till och med kunna göra en observation med TESS-NH instrumentet på det nya särskilda boendet för att utvärdera arkitekturen och hur den fysiska miljön samspelar med kvalitetsaspekter i vård och omsorg för att få en miljöupplevelse. Detta kan förstås inte göras för tidigt innan rutiner, personal och boende har landat i den nya miljön och man har tagit lokalerna i bruk och gjort sig hemmastadd. Att göra en bedömning med HE hos en enskild person som bor på det nya boendet är en idé, för att få ett kvitto på att den byggda miljön inte hindrar utan ger förutsättningar för att den äldre personen skall kunna vara så aktiv som möjligt efter sina förutsättningar. Det råder ett allmänt samförstånd om att hemmet är den plats där den boende skall kunna vara sig själv, och råda över hur det skall se ut och vad som skall ske. Detta gäller inte minst människor som är äldre, funktionshindrade och sjuka, som är hänvisade till boendet större delen av sin tid och som kanske inte kan ta sig ut på egen hand i närmiljön, eller personer som är beroende av hjälp från andra människor. Existentiella aspekter tillmäts stor betydelse. Tanken om den personliga integriteten är starkt kopplad till bostaden/hemmet. För att avsluta den här artikeln om projekteringshjälpmedel för arbetsterapeuter, vill jag citera arkitekturforskaren Jan Paulson (2002). Han menar att samspelet människa - rum är komplext och dynamiskt. Vi kan välja att fokusera på olika egenskapsfält; ett praktiskt, ett socialt, ett kommunikativt och ett existentiellt egenskapsfält. Till de praktiska egenskaperna hör det vi brukar benämna tillgänglighet, användbarhet och säkerhet i miljön. De sociala aspekterna på rummets utformning handlar om människors möjlighet att förhålla sig och agera i samspel med andra människor. Formgivning och byggande innebär att de fysiska förutsättningarna för det sociala livet fastläggs. Närmiljöns kommunikativa egenskaper handlar om hur byggnader, rum och inredning informerar och förmedlar budskap och betydelser. Detta får en särskild komplexitet och roll för människor med nedsatt syn, hörsel och nedsatt kognitiv förmåga beroende på demens eller hjärnskada. Rummets existentiella egenskaper handlar om vad människor i djupare mening uppfattar som betydelsefullt eller inte, som tilltalande eller frånstötande, som vackert eller fult. Sida 22 av 24

Litteratur. Andersson,J (2005) Rum för äldre: om arkitektur för äldre med demens eller somatisk sjukdom Lic avhandling,kth, Arkitekturskolan Bengtsson,A (2003) Utemiljöns betydelse för äldre och funktionshindrade, kunskapssammanställning, Statens folkhälsoinstitut Baltes,P.B.& Smith,J (1999). Multilevel and systemic analyses of old age: Theoretical and empirical evidence for a Fourth Age. In: V.L.Bentson & K.W. Schaie. (Eds.). Handbook of theories of aging (153-173). New York: Springer. Iwarsson,S & Björn Slaug (2000) Housing Enabler Studentlitteratur,Lund Iwarsson, S (2008) Utformning av olika boendemiljöer för äldre, Uppdrag för regeringskansliet. Avtalsnummer Dnr 2006:03/2008/10 Fänge,A & Iwarsson,S (2007) Min bostad och jag. Ett demonstrationsprojekt för kvalietsutveckling av bostadsanpassningar. Lunds universitet och Kristianstad kommun Josefsson, S (2004) Att skapa mening (s.127-136) I boken Goda miljöer för äldre, red. Helle Wijk, studentlitteratur. Kielhofner,G (2002). Model of Human Occupation: Theory and application. Third edition. Baltimore Lippincott Williams & Wilkins. Law,M Polatajko,H.,Baptiste,S& Townsend,E.(Eds).(2002) Enabling Occupation: An Occupational Theraphy Perspective.(2 nd ed).ottowa: Canadian Association of Occupational Therapists Lawton, M.P.,& Nahemow, L (1973). Ecology and the aging process. In: C.Eisdorfer & M. P.Lawton. (Eds.) The psychology of adult development and aging. Washington DC: American Psychological Association. Norberg-Schultz(1960) Space and existence. Paulsson,J (2004) Rum för äldre, I boken Goda miljöer och aktiviteter för äldre, red. H.Wijk, studentlitteratur. s.17-34 Reed,K-L.(Eds.).(2005) Occupational therapy enabling function and wellbeeing. (3rded.) Thorafore,N.J.Slack.cop. Rubenstein, R.L. (1989). The home enviroments of older people: A description of the psychosocial processes linking person to place. Journal of gerontology, Social Sciences, 44, (2), 545-553. Schmidtbauer,P,Grahn,P och Lieberg,M(2005) Tänkvärda trädgårdar. När utemiljön blir en del av vården. Formas. Sida 23 av 24

Svensson,E (2008) Bygg ikapp för ökad tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionsnedsättning. AB Svensk Byggtjänst. Svensson,E (2002) Lathund för sakkunnighetskontroll. AB Svensk Byggtjänst och Hjälpmedelsinstitutet. Townsend,E (editor) m fl (2002) Canadian Association OF Occupational Therapists Enabling Occupation: An Occupational Therapy Perspective, CAOT Publications ACE Ottowa, Ontario Boverkets Byggregler, BBR, (2008). Förordning om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m (1994). Plan- och Bygglagen, PBL (1987). Socialtjänstlagen (2001). Internet baserat material: Länkarna hämtade 091201 Inventeringsformulär-Handisam http://www.handisam.se/upload/inventeringsformulär-%20handisam.xls Checklista för lokaler- handisam http://www.handisam.se/upload/checklista%20för%20lokaler.doc Enkelt avhjäpta hinder-boverket http://www.boverket.se/om-boverket/webbokhandel/publikationer/2005/enkeltavhjalpta-hinder/ Råd & riktlinjer, Bebyggelse med god tillgänglighet och användbarhet. Växjö kommun http://www.vaxjo.se/upload/11303/råd%20och%20riktlinjer%2020%20mars%202007.pdf Sida 24 av 24