Snickarmästare Carl Knut Edberg

Snickarmästare Carl Knut Edberg - tradition möter industrialisering Stephan Lederer och Roland Löfgren MÖBELKONSERVERING Carl Malmsten Centrum för Träteknik & Design REG NR: LiTH-IKP-Ing-Ex-05/009-SE Juni 2005

Avdelning, Institution Division, Department LiTH - IKP Carl Malmsten Centrum för Träteknik & Design Renstiernas Gata 12 116 28 Stockholm Datum Date 2005-06-07 Språk Language Svenska/Swedish Engelska/English Annat/Other Rapporttyp Report category Examensarbete Övrig rapport Kurs ISBN ISRN Serietitel och serienummer Title of series, numbering URL för elektronisk version Registreringsnummer LiTH-IKP-Ing-Ex- 05/009-SE Titel Title Författare Author Stephan Lederer och Roland Löfgren Sammanfattning Abstract Efter en rad lågkonjunkturer blev ekonomin i Sverige under Oscar II s regeringstid 1872-1907 successivt allt bättre. Genom att utnyttja landets råvaruenergi, nya uppfinningar och bättre kommunikationer kunde man se en ny näringsstruktur växa fram. I början på 1900-talet introducerades elektriciteten något som kom att ha stor betydelse för hantverksindustrins utveckling. Uppsatsen behandlar Snickarmästare Carl Knut Edberg och hans verksamhet i Stockholm från 1800-talets mitt till 1900-talets början, dvs. precis i brytningstiden mellan hantverk och industrialism. Materialet har sammanställts med hjälp av kvarvarande arkivalier, dag- och huvudböcker, ritningar, bilder samt bevarade föremål. Verkstaden är noggrant beskriven med planritningar vilka även visar maskinernas och handverktygens placering. Under kapitlet Edbergs kundkrets har tre av de största uppdragsgivarna valts ut för att ge en mera detaljerad beskrivning när det gäller omfattningen av de arbeten som snickeriet utförde. Syftet med examensarbetet har varit att försöka ge en så heltäckande bild som möjligt av Carl Knut Edbergs verksamhet. Innehållet förväntas också ge läsaren en uppfattning om hur snickeritraditionen framförallt på grund av en tilltagande användning av maskiner drastiskt förändrades under den här aktuella perioden. Nyckelord Keywords Möbelsnickeri; Edberg; Snickerimaskiner;

Sammanfattning Efter en rad lågkonjunkturer blev ekonomin i Sverige under Oscar II s regeringstid 1872-1907 successivt allt bättre. Genom att utnyttja landets råvaruenergi, nya uppfinningar och bättre kommunikationer kunde man se en ny näringsstruktur växa fram. I början på 1900- talet introducerades elektriciteten något som kom att ha stor betydelse för hantverksindustrins utveckling. Uppsatsen behandlar Snickarmästare Carl Knut Edberg och hans verksamhet i Stockholm från 1800-talets mitt till 1900-talets början, dvs. precis i brytningstiden mellan hantverk och industrialism. Materialet har sammanställts med hjälp av kvarvarande arkivalier, dag- och huvudböcker, ritningar, bilder samt bevarade föremål. Verkstaden är noggrant beskriven med planritningar vilka även visar maskinernas och handverktygens placering. Under kapitlet Edbergs kundkrets har tre av de största uppdragsgivarna valts ut för att ge en mera detaljerad beskrivning när det gäller omfattningen av de arbeten som snickeriet utförde. Syftet med examensarbetet har varit att försöka ge en så heltäckande bild som möjligt av Carl Knut Edbergs verksamhet. Innehållet förväntas också ge läsaren en uppfattning om hur snickeritraditionen framförallt på grund av en tilltagande användning av maskiner drastiskt förändrades under den här aktuella perioden.

Summary After decades with bad economy, Sweden, now under the reign of king Oscar II, was taking steps towards welfare and economical progress. By taking advantage of natural recourses and new inventions, the infrastructure and economy grew strongly better. The introduction of electricity in beginning of the 20 th century had huge impact on the development of the craft orientated industry. This report is about cabinetmaker Carl Knut Edberg, his workshop and activities in Stockholm from the mid of the 19th- to the beginning of the 20th century, i.e. during the breaking point between traditional craft production and industrialism. This paper has been compiled from documents found in archives, diaries, tax books, drawings and still existing objects from the workshop. The workshop itself exists no longer but is described through drawings, machines and tools found in museum storerooms. In order to embrace the extent of the production a detailed description of the works for tree important customers is included. The report is aimed to give the reader a full picture of the workshop and activities of Carl Knut Edberg. The content is also expected to supply information on how the situation for traditional craftmanship through the introduction of machinery fundamentally changed during this period.

Förord Studier av Edbergs snickeri gjordes redan höstterminen 2003 av Roland Löfgren. Under vårterminen 2004 stod det klart att materialet var av sådan omfattning att det gavs möjlighet att behandla ämnet i ett examensarbete. Nordiska museets samlingar i Stockholm och Julita gav de första viktiga ledtrådarna om Edbergs snickeri. Efter veckor av arkivforskning återfanns en stor del av det här redovisade materialet i Stockholms Företagsminnens arkiv i Bromma. Bevarade möbler återfanns på en rad olika platser runt omkring Stockholm. Det historiska värdet av detta material är av högsta intresse för alla som har kontakt med föremål från denna tidsepok. Det ger oss förutom en delvis ny syn på möbeltillverkning också insikter om periodens inredningsstilar. Författarnas förhoppningar med detta arbete är att ge alla intresserade ledtrådar och stöd för fortsatta studier inom detta område. Vi tackar alla de personer på arkiv och museer som hjälpt oss att hitta uppgifter om Edbergs snickeri. Vi vill även tacka alla som genom samtal och diskussioner hjälpt oss med råd, stöd och kunskap. Johan Knutsson, intendent på Nordiska Museet Personalen på Nordiska Museets centralmagasin i Julita Personalen på Nordiska Museets arkiv på Garnisonen i Stockholm Personalen på Stockholm Stadsmuseum/Faktarummet Personalen på Gatu- och Fastighetskontoret i Medborgarhuset Personalen på Stockholms Företagsminnens arkiv Ulf Brunne, handledare på Carl Malmsten CTD

Innehållsförteckning 1 Inledning 1 2 Historisk bakgrund 2 2.1 Sverige kring sekelskiftet 1900 2 2.2 Borgerliga bostäder 3 2.3 Möbelarkitekter under 1880-90 talet 4 3 Carl Knut Edberg 5 3.1 Edberg som person 5 3.2 Yrkesutbildning och utställningar 6 3.3 Anställda och inhyrda hantverkare 7 4. Verkstad och maskiner 8 4.1 Verkstadens utformning och utrustning 8 4.2 Kratsmaskin 11 4.3 Stämmaskin 12 4.4 Fräsmaskin 13 4.5 Kontursåg 14 4.6 Geringsmaskin 14 5. Edbergs Kundkrets 16 5.1 Kunder 1865-1892 16 5.2 Sveriges Riksdag 18 5.2.1 Huvudböcker 19 5.2.2 Ritningar 19 5.2.3 Bilder 19 5.3 Kungliga Slottet/Husgerådskammaren 20 5.3.1 Huvudböcker 21 5.3.2 Ritningar 21 5.3.3 Bilder 21 5.4 Knut Ljunglöf 22 5.4.1 Huvudböcker 23 5.4.2 Ritningar 23 5.4.3 Bilder 23 6. Slutord 24 7. Litteraturförteckning 25 8. Figurförteckning 26 9. Bilageförteckning 28

1 Inledning Syftet med denna rapport är att redogöra för Snickarmästare Carl Knut Edbergs verksamhet med avseende på såväl verkstadens utformning som kunduppdrag. Rapporten avser att ge läsaren en uppfattning om hur traditionella snickerimetoder under sent 1800-tal successivt ersätts av mer mekaniserade tillverkningsprocesser. Rapporten avser också att beskriva de maskiner som användes i verksamheten. Rapporten har inte tagit utgångspunkt i konkreta frågeställningar. Tanken har istället varit att försöka ge läsaren en detaljerad beskrivning av möbelhantverkets utveckling och begynnande industrialisering kring sekelskiftet 1900. För att ge perspektiv på vår egen tid och vår syn på det sena 1800-talets hantverk har vi försökt att sätta in Edbergs verksamhet i en historisk kontext. Tillgången och omfattningen på bevarat arkivmaterial samt återfunna föremål med anknytning till Edbergs snickeri har fått bestämma arbetets utformning och uppläggning. Avgränsningar har gjorts så att rapporten sammanfattar bara de viktigaste delarna av snickeriets verksamhet under perioden 1865 fram till 1926. Efter Carl Knut Edbergs död 1896 övertog sonen Theodore Edberg verkstadens ledning. Det material som redovisas i detta examensarbete har tagits fram företrädesvis genom litteratur- och arkivstudier men också genom dokumentation av möbler och inredningar som har producerats på Edbergs snickeri. 1

2 Historisk Bakgrund 2.1 Sverige kring sekelskiftet 1900 Efter en rad lågkonjunkturer blev ekonomin i Sverige under Oscar II s regeringstid 1872-1907 successivt allt bättre. Genom att utnyttja landets råvaruenergi, nya uppfinningar och bättre kommunikationer kunde man se en ny näringsstruktur växa fram. I början på 1900-talet introducerades elektriciteten något som kom att ha stor betydelse för hantverksindustrins utveckling. Figur 1. Sveriges Riksdag Figur 2. Sveriges Riksdag Fram till 1900-talets början var Sveriges städer små och fåtaliga, 90 % av befolkningen bodde fortfarande på landsbygden. Mellan 1750-1855 ökade antalet stadshantverkare inklusive gesäller, lärlingar och andra anställda från ca 15 000 till 36 000. 1 Sverige befann sig således vid denna tidpunkt i en snabb social och ekonomisk förändring. 1840-41 antog Riksdagen ett förslag att skråämbetena skulle upphöra. Genom Fabriks- och Hantverksordningen daterad den 22 december 1846 upphörde skråväsendet fr.o.m. den 1 juli 1847. Orsaken till att reformen till sist antogs berodde dels på att det fanns liberala industrimän i borgarstånden men också på att oppositionen inte ville splittra stånden genom att ännu en gång riva upp grunden i näringsfrihetsfrågan. Däremot krävdes liksom tidigare att man för att få idka ett hantverk hade erlagt det obligatoriska mästarprovet. Fullständig näringsfrihet infördes 1864 och då försvann också kraven på mästarprov. Genom Oscar II kom Oskariansk stil att bli ett begrepp. Stilen stod för ett borgerligt eller högborgerligt sätt att leva och företräddes i första hand av hovet, adeln, officerskåren och det nyrika borgerskapet bestående av industrimän, grosshandlare och bankirer. Parallellt började socialdemokraterna och arbetarrörelsen under 1890- talet debattera boendet och städernas utveckling. 1 Ur Sveriges Historia, Lars O. Lagerqvist (2001), Stockholm 2

2.2 Borgerliga bostäder Hyreshus och hyreskaserner blev allt vanligare i städerna. I de borgerliga bostadskvarteren var gatuhusen de finaste och gårdshusen de sämre. Statusen i gårdshusen var sämre uppåt vinden och in mot gården. Figur 3. Borgerligt hem, St:a Bastugatan 1928 Figur 4. Bruna förmaket, St:a Bastugatan 1928 Den borgerliga våningen bestod av förmak, salong, matsal, herrum och sängkammare med de finare rummen mot gatan eller framsidan. I de allra finaste kvarteren hade de boende alltid en köksingång för tjänstefolk, varubud och is- och vedkarlar. Det förelåg klara anvisningar om hur de olika rummen skulle inredas med avseende på stil. Högreståndsmiljön fick tjänstgöra som förlaga. Ju mer välgenomförd bostadsinredning, ju högre status. Rummets funktion anpassades till historiska stilar med matsalen i tung renässans alternativt barockstil vilket skulle förmedla ett högtidligt och allvarsamt intryck. Salongen, dvs. umgängesrummet, gestaltades i nyrokoko med stoppade och mjuka fjädrande möbler. Sängkammaren hade ofta en enklare möblering i enlighet med tidens nya hygieniska ideal. Herrummet kunde antingen inredas som kontor med skrivbord och skinnfåtölj eller som rökrum i orientalisk stil. Vid den här tidpunkten etableras också finrummen såväl i de enklare borgerliga hemmen i stan som på landsbygden. Figur 5. Borgerligt hem, förmak Figur 6. Borgerligt hem, bibliotek 3

2.3 Möbelarkitekter under 1880-90-talet Det fanns ett flertal kända, mycket aktiva, arkitekter i Stockholm under senare delen av 1800-talet. Dessa ritade inte bara hus, möbler och interiörer utan formgav också textilier, inredningsdetaljer, belysning, butiksinredningar och mönsterblad. Hugo Hörlin, Theodor Holmgren, Gustav Flinta, Daniel Johan Carlsson, Ernst Jacobsson, Erland Heurlin och Oscar Lindberg finns samtliga representerade i Mönster för konstindustri och slöjd. 1894 publiceras Svenska möbelritningar av Daniel Johan Carlsson. I dessa mönsterblad återfinns avbildningar av historiska möbelstilar och stilinteriörer. Tillsammans med utländska mönsterböcker kom dessa att påverka den estetiska utformningen av den inhemska möbeltillverkningen. Figur 7. Bankinredning D. Carlsson Figur 8. Mönsterblad D. Carlsson Daniel Carlsson utförde flera ritningar på Knut Edbergs uppdrag, både arkitektritningar på hus som t.ex. K. Ljunglöfs nya Snusfabrik men också flera möbler och butiksinredningar. 2 2 Ritningar ur Nordiska museets arkiv 4

3 Carl Knut Edberg Snickarmästare Carl Knut Edberg engagerade sig på flera plan både som yrkesman och privatperson. Förutom att utbilda snickare var han också socialt och politiskt aktiv. I det följande kapitlet är avsikten att ge en bild av Carl Knut Edberg, inledningsvis med personliga uppgifter och därefter med yrkesrelevant information om Edbergs Snickeri. 3.1 Edberg som person Figur 9. Carl Knut Edberg, Figur 10. Mästerstycke, daterat 1843 Carl Knut Edberg föddes den 22 oktober 1814 på Lovön i Stockholms län. Han gifte sig med Sofia Teresia, född Riis. Tillsammans fick de fem döttrar och en son. Familjen bodde 1880 på Västra Beridaregatan i kvarteret Adam och Eva i Stockholm. Edbergs snickeri låg vid denna tidpunkt på Slöjdgatan 1. 3 Efter sin lärlingstid hos Hendrich Dumrath i Stockholm blev han 1843 snickarmästare. Hans mästerstycke finns på Nordiska museet i Stockholm där även ritningen finns arkiverad. Knut Edberg var styrelseledamot i Stockholms Hantverksförening från och med 1864 och blev senare föreningens första hedersledamot. Han var även ledamot i Stockholms stadsfullmäktige där han arbetade mycket med yrkesutbildningsfrågor. 1863 dekorerades han med Sveaorden. Han hade också löjtnantsgrad vid Första bataljonen, Första kompaniet, Stockholms Borgerskapsinfanteri. Den 24.5.1882 bildade Edberg tillsammans med bl.a. arkitekterna P.J. Ekman, J.O. Ekman, Fr. Lindskog och snickarmästarna J.R. Almgren, C.H. Benckert, O. Schöldström, E. Falk, C.O.F. Widén, E.G. Ekstrand samt de gamla ämbetsmästarna E.J. Bohman, F.U. Aspengren 4 Möbelsnickeriarbetarnas Förening. Namnet ändrades1894 till Stockholms Snickarmästarförening. Vid starten bestod föreningen 3 Ur Stadsarkivets bouppteckningar från 1896-223-no., tredje bandet. 4 Fotografi i Stockholms Snickarmästarföreningens hus, Gamla Stan/Stockholm 5

av såväl hantverkare som industriidkare. Vid sin död hade Edberg arbetat i 50 år för snickarnas sammanhållning. Carl Knut Edberg dog den 10 februari 1896 och efterlämnade en förmögenhet på 237 798 kr. Hans son Teodor (född 1846) drev företaget vidare, dock inte med samma framgång som fadern. Med Carl Knut Edberg försvann traditionen att göra noggranna anteckningar och bokföra alla arbeten som utfördes på snickeriet. Antalet anställda snickare minskade och efter Teodors död år 1926 är det oklart hur snickeriet omhändertogs. Verkstaden drevs vidare fram till 1943 men det är inte klart av vem och hur länge. Edbergs sista hemadress och snickeriet försvann då Klarakvarteren förändrades under 1960-talet. 5 3.2 Yrkesutbildning och utställningar Carl Knut Edberg gick i lära under 5 år (1831-35) hos Johan Hendrich Dumrath där han också blev gesäll. Dumrath som var utlärd i Stralsund blev 1827 Kgl. Hovsnickare. Han kom bl.a. att tillverka möbler till Stockholms slott, Rosendahl och Gripsholm. Han ingick därmed i en lång rad av traditionellt utbildade snickare som arbetade åt kungahuset. 6 Figur 11. F.U. Aspengren Figur 12. Snickarfackförening 1886 Edberg deltog i en rad utställningar, både i Sverige och utomlands. Han fick diplom vid Exhibition of The Works and Industry of all Nations i London 1851, diplom och medalj vid Exposition de Universelle i Paris 1855. 1866 fick han diplom och silvermedalj på Allmänna Industriutställningen i Stockholm, 1872 diplom på Den Nordiska Industri- og Kunstutstilling i Köpenhamn. Han fick också diplom och silvermedalj såväl på Industriutställningen i Göteborg 1888 som på Allmänna Konstoch Industriutställningen i Stockholm 1897. 7 5 Fotografier och planritningar ur Nordiska museets arkiv, 1943/se också bilaga 3 6 Ur Mästarnas möbler, Torsten Sylvén, (1996) Norstedts, Stockholm 7 Arkivhandlingar, Stockholms Företagsminnen och Nordiska museets arkiv i Julita 6

3.3 Anställda och inhyrda hantverkare Under perioden 1865 till 1926 varierade antalet anställda snickare och de som hyrde bänkplats hos Edberg. Från att det 1893 funnits 22 stycken snickare blev verkstaden successivt allt mindre efter Knut Edbergs död år 1896. Efter sekelskiftet fanns bara ett fåtal snickare kvar på verkstaden. Tabellerna är inte kompletta, de sträcker sig bara från år 1845 till 1920 med mindre tidsluckor och finns i Bilaga 2. Bilaga 4 till 6 innehåller mer information om antalet anställda och samtida snickerifabriker i Stockholm. Även andra hantverkare arbetade i verkstaden, t.ex. bildhuggare, förgyllare och målare. 8 Snickare 20 15 10 5 0 11st 11st 13 st 13 st 13 st 11 st 15-18 st 15-18 st 12-18 st 16 st 1845 1846 1847 1848 1849 1850 1889 1890 1891 1892 År Figur 13. Detalj ur bilaga, Antal anställda snickare i Edbergs snickeri mellan 1845-1892 8 Arkivhandlingar, Stockholms Företagsminnen, se bilaga 4 till 6 7

4. Verkstad och maskiner 4.1 Verkstadens utformning och utrustning Edbergs snickeri var förlagt i ett gårdshus på Slöjdgatan 1 i Klarakvarteren i centrala Stockholm. I samband med saneringen av det Gamla Klara revs huset. Snickeriet disponerade tre våningar, samtliga med fönster in mot gården. Exakt hur placeringen av maskiner och hyvelbänkarna under Carl Knut Edbergs tid var vet vi inte säkert, men enligt gamla våningsplaner från 40-talet var utformningen av verkstaden med största sannolikhet så som vi beskriver den nedan. Figur 14. Gårdshus, Slöjdgatan 1 i Stockholm före 1962. (Snickeriet på tre våningar, längst in till vänster och rakt fram.) Första våningen var uppvärmd med två stycken kaminer och en öppen spis med murad kupa. Längs med fönstren stod sju stycken snickarbänkar. På väggarna fanns tvingar, knektar och lockbettlar. Det fanns även en slipsten och på väggen bredvid fanns den så kallade bettavlan. Det fanns också en stämmaskin på detta våningsplan. Placeringen av snickarbänkarna på andra våningen var identisk med den på första våningen förutom att det här fanns ytterligare en bänk. Kaminernas placering på denna våning var av naturliga skäl sådan att de hamnade rakt över dem på den underliggande våningen. Fanerpressarna var placerade bredvid den extra bänken och det fanns en värmehärd för uppvärmning av fanerplåtar som hade sin placering rakt ovanför den första våningens öppna spis. Här fanns två större skåp där alla list- och profilhyvlar förvarades, totalt ca 300 stycken. 9 Här fanns också ytterligare en slipsten med motsvarande placering som den på första våningen. 9 Nordiska museets magasin, Julita 8

Figur 15. Verkstad med bänkplatser, öppen spis och fönster. Fotografi av okänd efterträdare till Edbergs snickeri från 1940-talet På tredje våningen hade bänkarna reducerats till fem stycken, men placeringen var densamma som på de underliggande våningarna. Också på denna våning fanns två kaminer, en öppen spis och en slipsten. På detta våningsplan fanns även en kratsmaskin och en fräsmaskin som då f.ö. benämndes för kälningsmaskin. Upplagt på reglar närmast taket torkades det råa virket. 10 Figur 16. Våningsplan Slöjdgatan 1, Olika maskiner inritade även 1940-talet. 10 Nordiska museets arkiv, Stockholm 9

Enligt donationshandlingarna fanns under Carl Knut Edbergs tid följande utrustning på verkstaden: kontursåg, geringsmaskin, stämborrmaskin, stocksåg, två stycken klosågar, profil- o listhyvlar, friskhyvlar, bukthyvlar, simshyvlar, tandhyvlar, spånthyvlar, falshyvlar, borrsvängar, bågsågar samt en snickarklubba i alrot. Förmodligen ingick också spånhyvlar i snickeriets utrustning trots att de inte finns upptagna i handlingarna. Figur 17. Verktygsskåp Figur 18. Detaljbild, profilhyvlar Limpottor finns inte heller upptagna men då de var en förutsättning för allt möbelhantverk vid denna tid måste de ha funnits. Deras placering bör ha varit vid de öppna spisarna eller i anslutning till härden där man värmde fanerplåtarna. I möbelsnickarens personliga verktygsuppsättning kan man med relativt stor säkerhet säga att följande bör ha ingått: 2 Rubankar, 1 Tandhyvel, 1 Skrubbhyvel, 2 Putshyvlar (Fin + Grov), 6 Stämjärn, 1-2 Vinkelhakar, 1 Örtsåg ( Större såg), 1 Slitssåg, 1 Sinksåg, 1 Sickling, 1 Strykmått, 1 spetsborr (pryl). Borrsväng och borr ingick i den allmänna utrustningen. Den bevarade så kallade bettavlan sköttes av snickarna själva för att hålla ordning och disciplin i verkstaden. På tavlan kunde man se vem som senast hade använt slipstenen. Den som t.ex. hade slipat en grop i stenen fick erlägga bot. Detta var inte någonting som Edberg själv hade bestämt. Det var bevisligen de anställda själva som sedan hade en trevlig kväll för de pengar som fanns i kassan vid veckans slut. 10

Figur 19. Bettavla, Edbergs snickeri Figur 20. Bettavla, detalj, Edbergs snickeri På Bettavlan står följande så kallade slipregler att läsa: Slip Reglar Den som sliper en grop..en tum ifrån kanten dito 3 öre Den som inte flyttar pinnen i sitt namn dito 3 öre Den som flyttar pinnen i en annans namn dito 3 öre Den som inte hänger upp gradskifvan på sin plats dito 3 öre Den som kallar på Kallar någon på... den som har orätt dito 3 öre Den som inte rengör stenen sedan han har slipat dito 3 öre Den som ej begagnar jernet som är till taflan dito 3 öre Den som ej sätter jernet på sin plats dito 3 öre Den som ej inbetalar sina påförda bitar till mådags middag kl.12 3 öre. 4.2 Kratsmaskin Kratsmaskinen användes för att profilera lister och foder. Det utvalda profilstålet sattes fast på maskinens centrala del med skruvar. Profilstålet fördes sedan med handkraft mot det horisontellt fastspända arbetsstycket. På detta sätt kunde man få den önskade profilen utkratsad. Vid större och mer avancerade profiler fick man kratsa profilen i omgångar genom att successivt veva ner profilstålet. Själva maskinen är en träkonstruktion på fyra ben. Alla rörliga och mekaniska delar är i metall. Profilstålen kunde inte återfinnas i Nordiska museets magasin. Profilstålet i figur 22 är en datagjord rekonstruktion. 11

Figur 21. Kratsmaskin Figur 22. Profilstål 4.3 Stämmaskin Stämborren ersatte det mödosamma arbetet att med borrsväng och borr samt lockbettel ta ut ett tapphål i massivt trä. I dagens stämborrar finns det också borr som arbetar inuti själva stämhylsan vilket underlättar arbetet avsevärt. Denna maskin drevs förmodligen av snickarens egen kroppsvikt och en motverkande uppåtgående kraft i form av två stycken reglar. Den fastsatta lockbetteln trycktes ner mot ämnet som hade fixerats fast vid anhållet. Det gick inte ta hela djupet i ett hugg utan man fick flytta fram ämnet och sedan gå tillbaka till samma hål. Stämborren är liksom kratsmaskinen byggd i lövträ med mekaniska delar i metall. Maskinen är märkt med en tillverkningsskylt av utländsk härkomst. Om hela maskinen är importerad eller endast de mekaniska delarna framgår ej i inventariehandlingarna. Figur 23. Stämborr Figur 24. Stämborr 12

4.4 Fräsmaskin Fräsmaskinen är än idag en av de maskiner som används mest på snickerierna, numera dock elektricitetsdriven. Nedanstående citat beskriver maskinens funktion och hur den sköttes: Kälmakaren fick här sköta både arbetsstycket och desslikes alstra drivkraften, det senare dock med hjälp av lärpojken, d.v.s. de fingo efter bästa förmåga söka påverka den å bilden synliga trampan så att spindeln som skjuter upp genom bordet fick största möjliga fart, varvid det å densamma apterade frässtålet bearbetade arbetsstycket. Fräsmakaren fick själv skära modell till de stål han behövde för att erhålla önskade profiler, varefter dessa beställdes hos stadens smed, filades, slipades och härdades. 11 Figur 25. Fräsmaskin, drivhjul demonterat Figur 26. Fräsmaskin. Figur 27. Fräsverktyg, olika profiler Figur 28. Fräsmaskin, Norrköping Fräsmaskinen är nästan helt tillverkad i trä bortsett från bordsspindeln och tappfästena till det stora drivhjulet. Frässtålen är naturligtvis tillverkade i metall men det finns också ett antal frässtål i trä. Dessa tjänstgjorde sannolikt som mallar vilket bör tyda på att Edberg lämnade bort dessa till en smed som tillverkade de färdiga frässtålen. 11 Nordiska museets arkiv, Stockholm 13

4.5 Kontursåg Kontursågen är en maskin som används för att såga ut små konturerade arbetsstycken. Denna användes och används f.ö. fortfarande när man sågar faner till intarsia. Sågen på Edbergs snickeri är byggd för att trampdrivas med kraft från ett större massivt svänghjul i trä. Transmissionen förs sedan vidare med hjälp av ett rep till ett mindre hjul vid vilket två stänger sitter fastsatta som genom rotationen sedan går upp och ner. Stängerna når upp till strax under sågbordet där ett litet sågblad har sin nedre fastsättning. Den övre fastsättningen sitter på en arm på sågens övre del. Armen sitter i sin tur fast på sågens bakre del och spänns i samband med infästningen av sågbladet. Figur 29. Kontursåg, sida Figur 30. Kontursåg, front 4.6 Geringsmaskin Geringsmaskinen eller klippgeren användes på motsvarande sätt som idag till att med handkraft eller genom att trampa skära till rena, skarpa och exakta geringar vid exempelvis listning av skåpdörrar eller för att ta ut för spröjslister i fönsterbågar. Om den användes till detta ändamål under Edbergs tid vet vi inte. Verktyget löper i en vertikalt nedåtgående bana. Kraften kommer från den arm som finns på maskinens översta del, ovanför själva verktyget. Armen dras nedåt för att verktyget skall kunna skära till den högra alternativt vänstra vinkeln och i detta fall också med möjlighet att skära 45 graders geringar. Fäste för verktyg och arm är intappade i en grov bräda som också är utrustad med ett anhåll. Hela konstruktionen bärs upp av fyra ben. 14

Figur 31. Geringsmaskin, konstruktion Figur 32. Geringsmaskin, arm och verktygsstål 15

5. Edbergs kundkrets Efter utbildningen hos Dumrath hade Knut Edberg redan en kort tid efter det han blev mästare 1843 etablerat en omfattande kundkrets. Det fanns vid denna tidpunkt rikligt med kapital hos de högborgerliga kunderna och produktion av dörrar, fönster, möbler och inredningar till de stora husen längs Strandvägen i Stockholm gav stora uppdrag. Med uppgifter hämtade ur kontraböckerna följer här inledningsvis en förteckning över Edbergs kunder under perioden 1865 1892. Syftet är att ge en bild av storleken och omfattningen på de arbeten som Edberg utförde under denna period. Efter kapitel 5.1 följer tre avsnitt som behandlar några särskilt viktiga uppdragsgivare, nämligen Sveriges Riksdag, Husgerådskammaren och Knut Ljunglöf. Under flera decennier arbetade Edberg med kvalitetssnickerier, något som resulterade i stora uppdrag och samarbete med rika kunder. Under respektive avsnitt redovisas utdrag ur huvudböckerna, ritningar samt också bilder på tillverkade föremål. 5.1 Kunder 1865-1892 Exempel på kunder och uppdragsgivare 12 : Riksdagen, SK banken, Skandia, Nordstedts förlag, Clara kyrka, Hypoteksbanken, Prins August, Lidö, Barnhuset, Bran kontoret, Skånesbank, HMCD, Wallenberg, HGK, Blackeberg (Ljunglöf), Drottningholm, Haga, Dumrath, Ditzinger, Ryska ministern, Riksgäldskontoret. 1865 Änkedrottningen, Prins August 1866 Riksdagen 2:a kammaren 1867 Riksdagshuset Hypoteksbanken Skandinaviska banken Keveninge Prins August 1869 (samma som 1867) Trädgårdsföreningen Ditzinger butik Blackeberg ( Ljunglöf ) Drottningholm Haga Dumrath snickare Prinsessans vårdanstalt Änkedrottningen Prins August Greve sparre 1870 (samma som 1869) Trädgårdsföreningen Ditzinger butik 1872 Fredholm Wallenberg Första kammarens kansli Skandia Riksdagshuset Hypoteksbanken Knut Ljunglöf 1875 (samma som 1872) HMCD 1876 (samma som 1872) Sk-banken 1877 (samma som 1872) 1878 Ljunglöf, Blackeberg 12 Kontrabok från G.R. Feychting, Järnkramhandel, Stockholms Företagsminnen 16

1880 Ryska ministern Riksgäldskontoret Hypoteksbanken Ljunglöf, Blackeberg 1881 Ryska ministern Riksgäldskontoret Hypoteksbanken 1883-84 SK banken Skånesbank Riksdagshuset Hy banken Bran kontoret Blackeberg Drottningholm Haga Dumrath snickare Prinsessans vårdandstalt Änkedrottningen Prins August Greve sparre 1887 Garanti banken Norstedts förlag Clara kyrka Ädelstam Lidö SK bank Skandia Barnhuset 1889-90 (samma som 1887) 1891-92 (samma som 1887) Riksdagshuset Stadsingengörskontoret Husgerådskammaren Blackeberg Lidö 17

5.2 Sveriges Riksdag En förändring av den gamla ståndsriksdagen hade diskuterats i riksdagen redan 1809. Borgar- och bondestånden krävde att regeringen vid 1859-60 års riksdag skulle lägga en proposition i ärendet och så skedde också efter det att kungens motstånd övervunnits. Vid påföljande riksdag 1865-66 antogs propositionen av bonde- och borgarstånden medan prästerståndet inväntade adelsståndet. I Riddarhuset följde sedan en livlig debatt och först efter fyra dagar bifölls förslaget, Figur. 33 Gamla Riksdagshuset Figur. 34. Gamla Riksdagshuset Riksdagen bestod nu av två stycken kammare. För att kunna vara valbar till den första kammaren krävdes att man fyllt 35 år, hade en inkomst på 4 000 kr alternativt en förmögenhet på 80 000 kr. Dessa krav gjorde att de valbara vid denna tidpunkt utgjorde en grupp på endast 7 000 personer. Andra kammarens ledamöter utsågs efter direktval. De som fick rösta var personer som ägde en fastighet med ett taxeringsvärde på minst 1 000 kr eller arrenderade en fastighet med ett värde på minst 6 000 kr. Alternativet var en inkomst på minst 800 kr. Valperioden var 3 år och man måste ha fyllt 21 år. På grund av arbetarnas låga löner var det endast 22 % som var röstberättigade. Adeln dominerade första kammaren och bönderna andra kammaren. Snickarmästare Edberg tillverkade det mesta till Riksdagen på Riddarholmen, alltifrån portar, fönster, fönsterbågar, dörrar, dörrkarmar, foder, väggpaneler till inredning och möbler. Redan efter 40 år, 1905, flyttade Riksdagen till det nybyggda Riksdagshuset på Helgeandsholmen där f.ö. Riksdagen än idag har sitt säte. Riksdagen på Riddarholmen ansågs för trång och ohälsosam. Det gamla Riksdagshuset lämnades över till staten och efter en om- och tillbyggnad som var klar 1911 flyttade flera ämbetsverk, bl.a. Domänstyrelsen och Kommerskollegium, in i huset. Statens fastighetsverk genomförde 1996-1998 en total upprustning av byggnaderna. 13 Några få föremål, mest stolar, har räddats från det gamla Riksdagshuset på Riddarholmen. Nedan visas tre exemplar som finns bevarade, bara en av dem kunde identifieras som tillverkad av Carl Knut Edbergs verkstad. 13 Statens fastighetsverk, 2005 18

5.2.1 Huvudböcker Figur. 35.Urklipp arkivhandlingar Stockholms Företagsminnen 5.2.2 Ritningar Figur. 36 Ritning för bokskåp Figur. 37 Stol A, identifierad 5.2.3 Bilder Figur. 38 Sveriges Riksdag Figur. 39 Stol A, efter ritning Figur. 40 Sveriges Riksdag 19

5.3 Husgerådskammaren Oscar II kom 1872 att efterträda Karl XV på tronen. Oscar II hade inte något inflytande på utrikespolitiken men rent praktiskt var han tvungen att tillämpa parlamentaristiska principer trots att han var motståndare till dessa. Införandet av kronan och bildandet av den skandinaviska myntunionen var några av de reformer som Oscar II:s ministär kom att genomföra. Utvecklingen gick mot mera konstitutionella beslutsprocesser efter det att dåvarande statsministern E. G. Bodström fått en allt starkare ställning. Kungen förhöll sig emmellertid inte passiv utan var drivande inte minsr i frågor som rörde försvaret. Oscar II:s besök hos Kejsar Wilhelm I i Berlin våren 1875 och samtal med Bismarck resulterade i att tyska ersatte franska som det viktigaste främmande språket i Sverige. En tilltagande beundran av den tyska militären och affärsvärlden var ytterligare en konsekvens av Oscar II:s tyska kontakter. Som i ett led i denna beundran och vänskap gifte sig Gustaf V med Victoria av Baden, dotterdotter till den tyske kejsaren. Snickarmästare Edberg arbetade åt kungahuset fr.o.m. 1864, inledningsvis med arbeten åt Carl XV. Bl.a. utförde han en gravyrställning i skuren mahogny till en kostnad av 511 kr. Uppdragen fortsatte under hela 1860-talet med både nytillverkning och reparationer av möbler. 1871 utfördes en stor mängd arbeten, såväl nytillverkning som reparationer av möbler, på Kungliga Slottet. 1875 utför Edberg arbeten vid Tullgarn och Rosendals slott. Det finns även dokumenterat att Snickarmästare Edberg utförtt arbeten vid Haga och Drottningholms slott. 14 Utan tillgång till Husgerådskammarens magasin kunde det inte undersökas i vilken omfattning Edbergs möbler är bevarade idag. Två soffgrupper och ett litet bord har visserligen identifierats av HGK och några bilder återfinns nedan. 14 Kontraböcker, Stockholms Företagsminnen 20

5.3.1 Huvudböcker Figur. 41 Urklipp arkivhandlingar Stockholms Företagsminnen 5.3.2 Ritningar Figur. 42 Fönstersoffa Figur. 43 Soffa till H.K.H. Kungen 5.3.3 Bilder Figur. 44 HGK, Edberg Figur. 45 HGK, Edberg Figur. 46 HGK Edberg 21

5.4 Knut Ljunglöf Knut Ljunglöfs hus vid Sveavägen i Stockholm inköptes av dennes far tobaksfabrikören Jacob Fredrik Ljunglöf 1839. Huset hade innan dess inhyst en rad stora industrimän. Det finns dokumenterat att huset ägts av en bryggare Heitmüller och att det då bestod av ett envåningshus vilket hade två inkörsportar. Flera bryggaremästare efterträdde varandra och så småningom fick huset en övervåning. J.F.Ljunglöf köpte ytterligare hus i närheten av bostaden i takt med att firman växte. J.F.Ljunglöf gick ur tiden 1860 och hans son Knut Ljunglöf tog då över företaget. Knut Ljunglöf hade genom faderns försorg haft möjlighet att studera utomlands i fem år, bl.a. i England och Tyskland. Knut Ljunglöf hade fem barn varav fyra stycken i sitt första äktenskap. I sitt andra äktenskap med Hulda Broman hade han en son samt tre stycken styvdöttrar. Figur.47 Knut Ljunglöf Figur. 48. Ljunglöfs hem Knut Ljunglöf startade 1878 stora och omfattande reparationer av huset vid Sveavägen. Ansvarig för ombyggnationen var Professor F. G. Dahl. Parallellt med detta arbete byggdes familjen Ljunglöfs sommarnöje, gården Blackeberg, om till det mera ståndsmässiga Blackebergs slott av arkitekten Agi Lindegren. Blackeberg är uppfört i nittiotalsrenässans med ornament i natursten. Där fanns även ett orangeri, trädgård med fontäner, palmer och agaver i krukor, cypresser och silvergranar. Knut Ljunglöf var en av det rikaste i landet när han dog år 1896. Figur. 49 Ångjakten Anna/Blackeberg 1881 Figur. 50 Blackeberg slott Snickarmästare Edberg var i högsta grad delaktig i såväl den omfattande renoveringen av huset på Sveavägen som ombyggnationen av Blackeberg. Snickeriet tillverkade och monterade allt på plats, såväl dörrar, fönster, foder, trappor som inredningar och 22

möbler. Snickeriet var också behjälpligt vid flyttningar av möbler från Blackeberg till huset i stan. Man utförde också underhåll och mindre reparationer av möbler på plats i de olika hemmen. Huset vid Sveavägen 40 revs 1939. Knut Ljunglöfs s.k. Röda salong skänktes till Stockholm Stad och flyttades till Medborgarhuset på Södermalm. Denna unika salong är ett fantastiskt exempel på Edbergs kapacitet och hantverksskicklighet. 5.4.1 Huvudböcker Fig. 53.Urklipp arkivhandlingar Stockholms Företagsminnen 5.4.2 Ritningar Fig. 54. Ritning Blackeberg Fig. 55. Fabriksritning Ljunglöf-snusfabrik 5.4.3 Bilder Fig. 56. Röda salongen, 1986 Fig. 57. Blomsterbord i Röda salongen, förmodligen Edbergs Snickeri 23

6. Slutord Med denna rapport om Carl Knut Edbergs snickeri i Stockholm har vi inte bara redovisat arkivmaterial utan också kommit ytterligare ett steg när det gäller förståelse för under vilka arbetsförhållanden som såväl Edberg själv som de som arbetade i snickeriet hade. Med hjälp av de bevarade maskinerna i Nordiska Museets Centralmagasin i Julita kan vi även få en uppfattning om hur man bearbetade materialet samt med vilken enastående hantverksskicklighet dessa arbetare utförde de olika arbetsmomenten. Maskinerna berättar för oss vad som hände när snickeriproduktionen går in i en ny tidsepok. Då dessa blir elektrifierade istället för att som tidigare varit drivna med handkraft går många kvaliteter förlorade. Även om såväl möbler och inredningar fortsatt håller mycket hög klass tappade man successivt känslan för material och verktyg samt inte minst också den yrkesstolthet det innebär att vara möbelsnickare. Den sammanlagda informationsmängden i form av arkivhandlingar, ritningar och maskiner är så omfattande att våra förhoppningar med denna rapportredovisning är att det finns någon eller några som kanske kan forska vidare när det gäller möbelhantverkets utveckling under period. Fanns det t.ex. samtida snickerier som var verksamma på motsvarande nivå? 24

7. Litteraturförteckning Bromma Hembygdsförening (1989), Brommaboken 1989. Stockholm Dietger, Lars (1989), Bromma Hembygdsförenings årsskrift 1989. Stockholm Horn,Vivi (1928), Svenska hem i ord och bilder 1928. Stockholm Karlsson, Synnöve (2000), Elva interiörer. Stockholm Lagerqvist, Lars O. (2001), Svensk Historia. Stockholm Lindgren, G. (1923), Svenska herrgårdar och villor 1894. Stockholm Nyström, Bengt (1989), Hantverk i Sverige. Stockholm Sylvén, Torsten (1996). Mästarnas möbler. Stockholm Ullman, Magnus (1998), Så levde de. Stockholm Wennerholm, Erik (1964), Blackeberg före 1920. Artikel/Stockholm 25

8. Figurförteckning Figur 1. Sveriges Riksdag, Riddarholmen, Stockholms Stadsmuseums Forskarrum. Figur 2. Sveriges Riksdag, Stockholms Stadsmuseums Forskarrum. Figur 3. Ångmaskin, årsmodell 1885. Figur 4. Ångmaskin, årsmodell 1907. Figur 5. Borgerligt hem, Stora Bastugatan 42-44 (idag Sveavägen 42-44), 1928. Figur 6. Stadsmiljö 1928, Stora Bastugatan, (Konserthuset på höger gatusida). Figur 7. Borgerligt hem, förmaket ur Svenska Hem i ord och bilder, Stockholm 1928. Figur 8. Borgerligt hem, bibliotek ur Svenska Hem i ord och bilder, Stockholm 1928. Figur 9. Teknisk ritning, Daniel Carlsson, Nordiska museets arkiv, Stockholm. Figur 10. Teknisk ritning, Daniel Carlsson, Nordiska museets arkiv, Stockholm. Figur 11. Carl Knut Edberg, Stockholms Snickarmästareförening, Stockholm. Figur 12. Mästarstycke, Edberg 1843, Nordiska museets arkiv, Stockholm. Figur 13. F.U. Aspengren, Stockholms Snickarmästareförening, Stockholm. Figur 14. Snickarfackförening 1886, Nordiska museets arkiv, Stockholm. Figur 15. Diagram, Anställda snickare Edbergs snickeri. Figur 16. Edbergs snickeri, Slöjdgatan 1, Stockholms Stadsmuseums Forskarrum. Figur 17. Edbergs snickeri, verkstad 1940-talet, Stockholms Stadsmuseums Forskarrum. Figur 18. Våningsplan Slöjdgatan 1, plan 1 Figur 19. Edbergs snickeri, verktygsskåp med hyvlar, Nordiska museets magasin, Julita. Figur 20. Edbergs snickeri, hyvlar, Nordiska museets magasin, Julita. Figur 21. Edbergs snickeri, bet-tavla, Nordiska museets magasin, Julita. Figur 22. Edbergs snickeri, bet-tavla, Nordiska museets magasin, Julita. Figur 23. Edbergs snickeri, kratsmaskin, Nordiska museets magasin, Julita. Figur 24. Edbergs snickeri, kratsmaskin, Nordiska museets magasin, Julita. Figur 25. Edbergs snickeri, stämborrmaskin, Nordiska museets magasin, Julita. Figur 26. Edbergs snickeri, stämborrmaskin, Nordiska museets magasin, Julita. Figur 27. Edbergs snickeri, fräsmaskin, Nordiska museets magasin, Julita. Figur 28. Edbergs snickeri, fräsmaskin, Nordiska museets magasin, Julita. Figur 29. Edbergs snickeri, verktygsstål, Nordiska museets magasin, Julita. Figur 30. Fräsmaskin, Nordiska museets arkiv, Norrköpings stadsmuseum. Figur 31. Edbergs snickeri, kontursåg, Nordiska museets magasin, Julita. Figur 32. Edbergs snickeri, kontursåg, Nordiska museets magasin, Julita. Figur 33. Edbergs snickeri, geringsmaskin, Nordiska museets magasin, Julita. Figur 34. Edbergs snickeri, geringsmaskin, Nordiska museets magasin, Julita. Figur 35. Sveriges Riksdag, Riddarholmen, Stockholms Stadsmuseums Forskarrum. Figur 36. Sveriges Riksdag, Stockholms Stadsmuseums Forskarrum. Figur 37. Huvudbok urklipp arkivhandlingar, Stockholms Företagsminnen, Stockholm. Figur 38. Ritning, bokskåp Riksdagshuset, Nordiska museets arkiv, Stockholm. Figur 39. Ritning, stol med flätad sits, Nordiska museets arkiv, Stockholm. Figur 40. Gamla plenarstolar, Sveriges Riksdag. Figur 41. Stol med flätad sits, Sveriges Riksdag. Figur 42. Gamla plenarstolar, Sveriges Riksdag. Figur 43. Huvudbok urklipp arkivhandlingar, Stockholms Företagsminnen, Stockholm. Figur 44. Ritning, fönstersoffa, Nordiska museets arkiv, Stockholm. Figur 45. Ritning, Soffa/H.K.H. Kungen Gustav V., Nordiska museets arkiv, Stockholm. 26

Figur 46. Fåtölj, arkivbild, Kungl. Husgerådskammaren, Stockholm. Figur 47. Stol, arkivbild, Kungl. Husgerådskammaren, Stockholm. Figur 48. Spelbord, arkivbild, Kungl. Husgerådskammaren, Stockholm. Figur 49. Knut Ljunglöf 1910, ur Så levde de, Stockholm. Figur 50. Knut Ljunglöfs hem, Stora Bastugatan 42-44 (idag Sveavägen 42-44), 1928. Figur 51. Ångbåt Anna, Blackeberg 1881, ur Så levde de, Stockholm. Figur 52. Blackeberg slott Figur 53. Huvudbok urklipp arkivhandlingar, Stockholms Företagsminnen, Stockholm. Figur 54. Ritning, detalj dörr, Blackeberg, Nordiska museets arkiv, Stockholm. Figur 55. Ritning, Ljunglöfs snusfabrik, Nordiska museets arkiv, Stockholm. Figur 56. Ljunglöfs röda salong, Medborgarhuset Stockholm, ur Så levde de. Figur 57. Två stycken blomsterbord, Ljunglöfs röda salong, Medborgarhuset Stockholm. 27

9. Bilageförteckning (bilagor i särskilt häfte) Bilaga 1 Kronologi Bilaga 2 Anställda snickare Bilaga 3 Planritningar Bilaga 4 Anställda snickare 1845-1850 Bilaga 5 Anställda snickare 1889-1920 Bilaga 6 Samtida snickare Bilaga 7 Pengar, mått och vikter Bilaga 8 Kostnader Edbergs snickeri Bilaga 9 Arkivhandlingar Knut Ljunglöf Bilaga 10 Arkivhandlingar Sveriges Riksdag Bilaga 11 Arkivhandlingar Kungliga Husgerådkammaren 28