INLEDNING TILL Statistisk tidskrift / utgiven av Kungl. Statistiska centralbyrån. Stockholm : Norstedt, 1860-1919. H. 165, utg. 1919 utgör register till 1860-1913. I Statistisk tidskrift årgångarna 1871-1913 publicerades Sveriges officiella statistik i sammandrag som första nummer. Efter ett uppehåll 1914-1951 uppstod Statistiska tidskrift igen åren 1952-1984. Efterföljare: Journal of official statistics : JOS : an international quarterly / published by SCB, Statistics Sweden. Stockholm : Statistics Sweden [Statistiska centralbyrån], 1985-. Tidskriften finns från 1985 fritt tillgänglig i fulltext på internet. Anmärkning: Vid digitalisering av Statistisk tidskrift, 1860-1913, har häftena med Sveriges officiella statistik i sammandrag och tre bilagor brutits ut ur sin årgång och behandlats som separata häften. Statistisk tidskrift. 1890: häft. 89-91. Digitaliserad av Statistiska centralbyrån 2010. urn:nbn:se:scb-st-1890_h90-91
STATISTISK TIDSKRIFT UTGIFVEN AF KUNGL. STATISTISKA CENTRALBYRÅN. [Häft. 89 91.] 1890. STOCKHOLM, 1890. KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER.
INNEHÅLL AF ÅRGÅNGEN 1890. [Häft. 89.] Årgångens N:o 1. Sveriges officiela statistik i sammandrag sid. 1. [Häft. 90.] Årgångens N:o 2. Om uppskattning af årsväxten» 89. Förhandlingar vid nordiska statistiska mötet i Stockholm den 9 12 sept. 1890» 105. [Häft. 91.] Årgångens N:o 3. Sparbankerna i Sverige år 1888» 145.
Om uppskattningen af årsväxten. När Statistiska Centralbyrån fick, genom Kungl. Bref den 5 juni 1874, i uppdrag att årligen sammanfatta de af länsstyrelserna, livar och en för sitt län, afgifna allmänna omdömena om årsväxten till ett för hela riket gällande totalonidöme, blef det nödigt att uppställa några bestämda regler för denna sammanfattning, på det att denna ej måtte sjunka ned till en löslig subjektiv uppskattning, hvilken dessutom lätt kunde komma att betydligt vexla under årens lopp. Den första bland dessa regler blef då att klassificera sjelfva länen, enär ett och samma omdöme om skörden för tvenne län, sä olika som t. ex. Malmöhus och Norrbottens, ehuru fullt berättigadt för hvaädera länet för sig, dock innebär en utomordentligt stor skilnad i betydelsen för hela riket. Genom att lägga till grund hela utsädesmängden inom de olika länen i förhållande till utsädet inom hela riket erhölls en procentisk skala, hvari Malmöhus län fick talet 10, och de öfriga länen mindre, ända ned till talet 1, som tillkom de nordligaste länen. Mot denna skala, som hittills fått vara gällande, kan dock erinras, att härvid utsädet och icke sädesgrödan blifvit den bestämmande, och att äfven ett läggande till grund af endast denna senare och icke tillika af rotfruktsoch foderskörden icke kan vara fullt riktigt. Skalan eller klassifikationen torde derför böra omändras, och sedan de värdeberäkningar, som här nedan blifvit gjorda, nu föreligga, blifver den erforderliga nya klassifikationen möjlig att åstadkomma, och skola vi derför slutligen återkomma till densamma. Den andra regeln för sammanfattningen blef, att denna borde ske efter en bestämd klassifikation af de särskilda omdömen, som pläga fällas om årsväxten. Enär gradationerna i länsstyrelsernas härför begagnade uttryck plägat i det närmaste svara mot skördens korntal, syntes i en värdeskala för omdömena om årsväxten den totala missväxten böra betecknas med O och den ymniga skörden med 10, hvilken sista siffra sattes såsom den högsta, och hade man sålunda att emellan talen 0 och 10 välja lämpliga siffersteg för de vanliga uttrycken om årsväxten. Den medelmåttiga skörden betecknades med talet 6. I den enligt dessa grunder upp- Stat. Tidskr. 90:de häftet. 1
90 Om uppskattningen af årsväxten. rättade, ursprungliga värdeskalan har det i senare tider befunnits nödigt att utan rubbning i öfrigt tillsätta några ytterligare uttryck och värden, och har den numera inom statistiska embetsverket begagnade värdeskalan för årsväxt-omdömena följande utseende (Tab. A.): Tab. A. Relativa talvärden för omdömen om skörden. Ymnig skörd 10. Riklig skörd 9. God skörd. 8. Nära god skörd 7'5. Öfver medelmåttig skörd (eller mera än medelmåttig skörd) 7. Fullt medelmåttig skörd 6'5. Medelmåttig skörd 6. Nära medelmåttig skörd (eller något nnder medelmåttig skörd) 5" 5 Under medelmåttig skörd (eller mindre än medelskörd) 5. Betydligt under medelmåttig skörd 4'5. Knapp eller ringa skörd (eller 1 j 3 under medelmåttan) 4. Nästan missväxt (eller half skörd) 3. Missväxt O 2. På ömse sidor om den medelmåttiga skörden (6) ligga alltså på närmaste hela steg: öfver och under medelmåttan (7 och 5); närmast derintill: god och knapp skörd (8 och 4); vidare: riklig skörd och half skörd (9 och 3); samt slutligen ymnig skörd (10) och missväxt i högre och mindre grad (0 2). Mellan de hela stegen och i närheten af»den medelmåttiga skörden», omkring hvilken den största mångfalden af uttryck vexla, hafva halfva steg inpassats, hvarigenom exempelvis den»fullt medelmåttiga skörden» (6-5) blifvit ett hälft steg lägre än den som betecknas såsom»öfver medelmåttig» (7). Vid räkningars utförande enligt värdeskalan erhållas dock såsom slutresultat sällan jemna hela eller halfva steg, utan tal sådana som exempelvis 5-4, hvilket dock tages som 5-5 (nära medelmåttig). Visserligen kunde med skäl göras en eller annan invändning mot denna värdeskala, men så länge man alltid menar det samma med samma uttryck, torde det vara i sak likgiltigt, hurudant uttrycket är, och för öfrigt torde skalan numera få anses hafva vunnit den häfd, då den redan är, åtminstone inom statistiska embetsverket, använd i 16 år, att en förändring af densamma utan tvingande skäl icke vore tillrådlig. Men för att skalan skall fä sin rätta betydelse, är det icke nog att den konseqvent tillämpas inom det embetsverk, som har att för hela riket sammanfatta de särskilda länsomdömena, utan borde den äfven tillämpas vid afgifvandet af just dessa omdömen, och finnes skalan bland annat derför också till allmän kännedom publicerad i första Sammandraget af Kungl.
Om uppskattningen af årsväxten. 91 Maj:ts Befallningshafvandes årsväxtberättelser (för år 1874). Härvid bör man dock ej förbise, att en eller annan, åtminstone mindre afvikelse i länen från skalan är af knappast märkbar betydelse för fällandet af totalomdömet om hela rikets skörd, men då det naturligtvis är af vigt att erhålla fullt tydliga uttryck för omdömena om huru skörden utfallit äfven i rikets skilda delar, vore det högeligen önskligt, att alla, som hafva att fälla dessa omdömen, derför begagnade enahanda uttryck. I afseende på betydelsen af dessa omdömen bör man hafva klart för sig, att dessa, om de också här ofvan jemförts med komtalet, dock icke äro så att förstå, att de skulle svara mot ett bestäindt korntal, enär hvad som å en ort och om ett sade gäller som regel, blir helt annorlunda inom en annan trakt och för ett annat växtslag, hvarjemte erinras att något korntal ej kan ifrågakomma, då omdömena begagnas om foderskörden. Huru dessa allmänna omdömen för de särskilda orterna, d. v. s. här länen, böra uppfattas vid en sammanställning, är ofvan redan visadt, men deremot äro hittills inga undersökningar gjorda och framlagda i afseende â den betydelse, som bör gifvas åt hvarje särskildt växtslag vid bedömande af hela länets årsväxt. Om exempelvis inom ett län allmänna omdömet är, att sädesskörden utfallit god och att rotfrukterna gifvit en medelmåttig skörd, men att deremot halmafkastningen gifvit under medelmåttan och höskörden betydligt derunder, så torde det icke vara så lätt att sammanfatta dessa olika omdömen till ett riktigt totalomdöme om länets hela årsväxt. Denna svårighet torde ock vara orsaken, hvarför en eller annan länsstyrelse i sina årsväxtberättelser stundom endast yttrat sig om hvad de särskilda växtslagen ansetts hafva gifvit, men deremot icke uttalat någon mening om skörden i hela sin omfattning, hvilket senare dock bort ske och, der så icke skett, måst verkställas af Statistiska Centralbyrån, så godt den kunnat. Äfven härvid är det önskvärdt att hafva några bestämda regler att stödja sig vid, och är det ett försök till uppställandet af just dessa, som här nu framlägges. Af hela rikets inegovidd, som oberäknadt trädgårdar utgör enligt 1888 års jordbruksstatistik 10,058,000 tunnland, användes för: höstsäd 899,000 t:d. vårsäd 2,382,000» rotfrukter 354,000 > spånadsväxter o. dyl 16,000 > hö från odlad jord 1,713,000» hö från naturlig äng 3,548,000 > bete och grönfoder 320,000 > träda 826,000» Summa 10,058,000 t:d. I förhållande till öfriga växtslag upptaga, såsom synes, spånadsväxterna o. dyl. så ringa område, att de här kunna saklöst lemnas å
92 Om uppskattningen af årsväxten. sido. Likaledes kan ej tagas i betraktande hvad betet och grönfodret gifvit, likasom ej heller trädesjorden har för den ifrågavarande undersökningen något värde. Frågan begränsas alltså till att undersöka värdet af den afkastning, som erhålles af: säd å 3,281,000 t:d. rotfrukter > 354,000» hö» 5,261,000 > halm» 3,281,000» Redan ett flygtigt betraktande af dessa siffror visar, huru ensidigt det vore att vid uppskattningen af årsväxten fästa uteslutande eller nästan uteslutande afseende å sädesgrödan, och likväl torde man härtill vara och antagligen förr i tiden än mera varit gerna benägen. Sädesbehofvet gör sig naturligen först påmint och blir oafvisligt, hvaremot man kan, vid foderbrist, när andra medel tryta, hjelpa sig fram genom minskning af kreaturens antal, för att icke tala om svältfodring. Men när såsom i våra dagar genom de förbättrade kommunikationerna brödfödan, der hon ej erhålles å egen åker, kan utan större svårighet anskaffas från annat håll, och när kreatursskötseln alltmera vunnit i betydelse, men kreatursfodret i följd af dess skrymmande beskaffenhet icke gerna kan hemtas långväga, får sädesgrödan, vid bedömandet af årsväxten, icke tillmätas högre värde, än hvad den rätteligen förtjenar, utan inäste man fästa behörigt afseende äfven på hvad årsväxten i öfrigt gifvit. Genom Hushållningssällskapens jordbruksstatistiska berättelser känner inan skördeqvantiteterna af de olika sädesslagen äfvensom af potatis och andra rotfrukter samt af hö från odlad jord, och äro medeltalen häraf för 10 år (1878 1887) länsvis sammanförda i bil. 1 härefter. Beträffande deremot höafkastningen från den naturliga ängen äfvensom angående halmskörden föreligga inga bestämda uppgifter, utan endast för de senare åren vissa relativa tal, hvadan i fråga om denna foderskörd man måste nöja sig med mera eller mindre approximativa beräkningar, såsom längre ned skall visas. Då man vid bedömandet af hela skörden måste taga hänsyn till så olikartade ämnen som särskilda sädesslag, rotfrukter samt hö och halm, så kunna dessa icke med hvarandra direkt jemföras, vare sig efter vigt eller mått, utan måste de bringas under en gemensam synpunkt, hvilken då svårligen kan blifva någon annan än penningevärdets. Det blir alltså nödigt att söka bestämma, hvad de i hvarje län skördade olika växtslagen hvart för sig kunna under vanliga år anses vara i penningar ungefärligen värda, samt sedan beräkna till huru stor del dessa värden, sammanförda i vissa grupper, ingå i totalvärdet af länets hela skörd. För dessa beräkningars utförande erfordras fastställandet af något visst medelpris för hvarje slag, och har det dervid synts lämpligt att antaga följande tal såsom gällande:
Om uppskattningen af årsväxten. 93 Hvete 275 kr. pr kubikfot (17-88 kr. pr t:a). Råg 2'oo»»» (12-60»»» ). Korn 1-75»» > (11-08» ' ') Hafre 1-25 s» > (7-88»»» ) Blandsäd l - 50 > i» ( 9'45»»» ). Ärter 300 >» (18'90» >» ). Bönor 2'00»» ; (12-60 >» ) Vicker 2so»» > (15'76 > > > ). Potatis 0-50 -.»» ( 3i5» >» ). Andra rotfrukter 0'3o» > > ( 1 É 89»» > ). Hö frän odlad jord 1'50 t» centner (30 öre pr I/tt). Hö Mn naturlig äng 1'00» >» (20»»» ). Höstsädeshalm 0'50»»» (10 > > ). Vårsädeshalm 0'75 > > t (15» >» ). Foderprisen kunna synas vara satta nog låga, men då man besinnar, att här icke är fråga om de pris, som pläga erhållas vid försäljningar, der sådana ske, t. ex. i närheten af de större städerna, utan fastmer om det värde, som vid utfodring kan vinnas, torde de åsatta prisen kunna försvaras. Ofvannämnda sädespris och pris å åkerhö (hö från odlad jord), multiplicerade med de i bil. 1 angifna qvaiititeter, gifva de i bil. 2 införda värden å säd och åkerhö. I afseende å de skördade qvantiteterna af ängshö (hö från naturlig äng) föreligga inga andra uppgifter än om huru mycket öfverhufvud taget häraf erhålles å hvarje tunnland naturlig äng i hvart län. Dessa uppgifter äro dock för de särskilda länen till den grad vexlande, att de måste i afseende å sannolika riktigheten anses lemna åtskilligt öfrigt att önska. Deremot torde medeltalet för hela riket (för åren 1886 1888) kunna anses något så när uttrycka rätta förhållandet, hvilket då får gälla ej allenast för hela riket, utan äfven för de särskilda länen, trots de olikheter som dem emellan i sjelfva verket råda. Detta medeltal, utgörande 10 centner pr tunnland, gifver, à 1 kr. pr c:r, 10 kronor såsom värde för afkastningeu å hvarje tunnland naturlig äng, och hafva då de i jordbruksstatistiken (för år 1888) angifna ängsarealerna, multiplicerade med 10 kr., lemnat de värdetal på hö från naturlig äng, som äro i bil. 2 införda. För halmafkastningen föreligga endast uppgifter likartade med de för ängshöet angifna. Medeltalet pr tunnland är för höstsädeshalm en skörd af 35 centner, som à 50 öre pr centner gifver ett värde af l7 - so kr., och för vårsädeshalm 24 centner eller à 75 öre pr c:r ett värde af 18 kr. Dessa värden (17-50 kr. och 18 kr.) hade nu kunnat, likasom i fråga om ängshöet, multipliceras med de för höstsäd och vårsäd använda arealerna, men de på detta sätt erhållna resultaten hafva icke visat sig tillfredsställande. I dess ställe hafva följande beräkningar verkstälts. Hela värdet af höstsädesskörden låter (enligt bil. 2) beräkna sig till 63,280,000 kronor. Då nu denna skörd erhållits å 899,000 tunnland,
94 Om uppskattningen af årsväxten. så har hvarje för höstsäd användt tunnland gifvit en afkastning i kärna af 70 kronor, och då samma tunnland lemnat halm för 17 50 kronor, så har i höstsädeshalm erhållits = = \ eller 25% af livad höstsäden gifvit i värde. De enligt denna grund för hvarje län beräknade värdena för höstsädeshalm äro införda i bil. 2. På enahanda sätt äro de i samma bilaga införda talen för värdet af den skördade vårsädeshatmen beräknade. Vårsädens hela värde 144,500,000 kronor, fördeladt på 2,382,000 tunnland, gifver nemligen ungefär 60 kr. för tunnlandet i säd, hvilket tal, jemfördt med värdet af halmafkastningen 18 kronor, utvisar, att värdet af den på en viss areal erhållna vårsädeshalmen skulle vara 30 '/«af säden. Detta procenttal är lagdt till grund för de i bilagan införda värdetalen. Samtliga de på detta sätt erhållna värdena af en vanlig skörd af olika slags säden, rotfrukter, hö och halm gifva för hela riket ett totalvärde om 406,290,000 kronor samt för de särskilda länen de summor, som i bil. 2 äro gifna. Det vore nu lätt att beräkna, till huru stor relativ andel hvarje särskildt slag af säd och öfriga växtslag ingår i dessa summor, men för det ändamål, som här egentligen föreligger, skulle dessa detaljtal icke blifva af någon särskild nytta, utan synas de böra sammanföras i vissa grupper. I följd häraf äro de procentiska beräkningarna gjorda endast för de fem grupperna höstsäd, vårsäd, rotfrukter, hö och halm. De härvid vunna procenttalen återfinnas i bil. 2. I afseende på dessa tal bör dock anmärkas, att, om de också i de flesta fall ytterst grunda sig pä de säkraste uppgifter, som för det närvarande stå till buds, de i andra hänseenden hvila på endast antagandeu och approximativa beräkningar, och om man tillika erinrar sig, att talen äro ytterst afsedda för beräkningar, som till sin beskaffenhet måste anses vara mycket vanskeliga, så synas de genom beräkningarna nu vunna procenttalen gerna tåla åtskilliga jemkningar eller afrundningar till åtminstone 5- och 10-tal. Dessutom synas särskildt Jemtlands läns siffror i följd af materialets beskaffenhet och vid jemförelse med grannlänen böra vidkännas ytterligare jemkningar. De alltså antagna slutliga talen, hvilka böra för beräkningar af årsväxten användas, återfinnas här nedan i tab. B. Vid bedömande af ett läns årsväxt skulle man rätteligen söka uppskatta utfallet af hvarje växtslags skörd, men, såsom redan är näinudt, äro några, t. ex. spånadsväxter m. fl., af den ringa betydelse i förhållande till de öfriga, att de kunna helt och hållet lemnas ur räkningen. Men äfven bland dem, som här tagits i betraktande vid upprättande af tabellen för procenttalen, finnas flere, som dels helt och hållet, dels i vissa trakter blott i mycket ringa mån eller alls icke spela någon rol.
Om uppskattningen af årsväxten. 95 Tab. B. Procenttal, hvarmed högtsäd, vårsäd, rotfrukter, hö och halm vanligen ingå i lånets hela skörd, efter värdet räknadt. Höstsädena, hvilka såsom bekant odlas litet eller intet i de Norrländska länen, kunna derför här icke inverka på omdömet om hela skörden, ocli i öfriga län är det hufvudsakligen rågen, hvilken i fråga om höstsädena fäller utslaget. Det andra höstsädet, hvetet, odlas nemligen öfverallt i betydligt mindre skala än rågen, så att hveteskörden icke har den betydelse som rågskörden. Det är hufvudsakligen i Mälardalen, på Gotland och i Skåne, som hvetet odlas i mera anmärkningsvärd mängd. Derstädes likasom på några andra trakter får derför omdömet om höstsädet icke helt och hållet bestämmas af råggrödan, utan modifieras något
96 Om uppskattningen af årsväxten. af hveteskörden. Vid detta omdömes fällande har man i öfrigt att likasom i fråga om alla andra växtslag fästa sig ej allenast vid afkastningecs mängd, utan äfven dess beskaffenhet. Att härvid träffa det rätta, är utan tvifvel mycket svårt, då alltsammans icke blir annat än en uppskattning, men alltid önskligt är att uttrycken för omdömena blifva enahanda, så att bestämda gradationer göras och skilnad derför göres exempelvis mellan»öfver medelmåttan» och»fullt medelmåttig», såsom af värdeskalan i tab. A härofvan närmare framgår. Af vårsädena kunna vårhvete, vårråg, ärter, bönor och vicker vid bedömandet af årsväxten lemnas åsido. Detsamma gäller ock i de flesta län om blandsäden; dock odlas anmärkningsvärda qvantiteter häraf i Östergötland, Skåne och Dalarne jemte några andra trakter. Det är sålunda nästan endast korn och hafre, som bland vårsädena behöfva tagas i betraktande, och blir sålunda det omdöme, som öfverhufvud fälles om skörden af korn och hafre, eller ock af ettdera sädet, der nemligen detta uteslutande odlas, bestämmande för omdömet om hela vårsädesskörden. Af rotfrukterna odlas potatis öfverallt till den öfvervägande mängd, att potatisskörden blir bestämmande för hela rotfruktsskörden. Andra rotfrukter odlas endast i Malmöhus län så pass mycket, att deras afkastning kan inverka på omdömet om rotfruktsskörden. Hvad här ofvan nämndes om vigten att vid omdömenas fällande taga i betraktande ej allenast qvantiteten utan äfven qvaliteten, gäller icke minst i fråga om potatisskörden. Höskörden är i rikets nordligaste trakter af den betydelse, att den i värde uppgår till eller öfverstiger all annan gröda, och måste derför i dessa trakter omdömet om höskörden fällas med största möjliga noggrannhet, men äfven i rikets öfriga delar är höfångsten af mycken vigt, uppgående i värde ofta nog till fullt ut hvad höstsäden gifver i kärna. Den odlade jorden gifver enligt regel det mesta och dyrbaraste höet (klöfver och timotej), hvadan mesta afseendet måste ock vid detta fästas, när omdöme skall fällas om höskörden, men trakter gifvas dock, såsom Småland och de nordligare länen, der de naturliga ängsmarkerna hafva den stora utsträckning, att det derifrån skördade ängs- och starrhöet, oaktadt sin sämre beskaffenhet, dock i följd af sin mängd öfvergår i värde det, som från den igenlagda åkern erhålles. Vid halmskördens bedömande har man att hufvudsakligen fästa sig vid varsädeshalmen, emedan denna öfverallt, utom å Gotland, i värde öfverstiger höstsädeshalmen. I rikets nordligaste trakter har man endast varsädeshalmen att tillgå. Sedan hela skörden sålunda indelats i de fem hufvudgrupperna höstsäd, vårsäd, rotfrukter, hö och halm, samt för hvar och en af dessa
Om uppskattningen af årsväxten. 97 omdömen blifvit fälda, hvarvid hufvudsakliga vigten är att lägga vid afkastningen af råg, korn, hafre, potatis, åkerhö och vårbädeshalm, återstår det då att sammanföra dessa fem särskilda omdömen till ett totalomdöme för länet. Detta problem reduceras nu, när nian har att tillgå de ofvan intagna tabellerna A och B, till en ganska enkel räkneoperation, hvilken lättast torde förtydligas genom följande exempel. 1) Antag att skörden i Stockholms län ett år blifvit af höstsäd öfver medelmåttan, af vårsäd god, af rotfrukter betydligt under medelmåttan, af hö medelmåttig och af halm fullt medelmåttig. Omsattes nu detta till siffror enligt tab. A och tab. B, så visar sig, att omdömet om höstsädens afkastning bör betecknas med talet 7 (enl. tab. A), hvadan höstsäden, som vid en medelskörd bidrager i Stockholms län till länets hela skörd med 20 % (enl. tab. B), denna gång har att bidraga till totalomdömet om länets skörd med 7 x 20 % = 140 % eller med talet Wo. Vårsäden bidrager nu med 8 v 30 % eller med talet 2-40, o. s. v. Räkningen utföres derför sålunda: Som denna summa är ett procenttal, måste den delas med 100, för erhållande af helt tal, och blir detta då 6-7 25, hvilket såsom liggande närmare 6-5 än 7 sättes = 6-5, hvadan totalomdömet blir (enl. tab. A): Fullt medelmåttig skörd. 2) Antag att samma omdömen fälts om de olika skördeutfallen i Upsala län. Räkningen gifver då: eller talet 6-95, som sättes = 7, hvadan totalomdömet i detta län blir: Öfver medelmåttan. 3) Samma omdömen om skördeutfallen i Norrbottens län gifva: Talet 6-5 75 (= 6-5) motsvarar: Fullt medelmåttig skörd.
98 Om uppskattningen af årsväxten. Regeln för alltså följande: erhållande af totalomdömet om ett låns årsväxt blifver Sedan om skördens fem hufvudslag höstsäd, vårsäd, rotfrukter, hö och halm särskilda omdömen erhållits med uttryck, liknande de i tab. A begagnade, omsättas dessa till deremot i tabellen svarande värdetal; dessa värdetal multipliceras med de för länet i tab. B angifna, motsvarande procenttalen; produkterna summeras och summan delas med 100; det då erhållna talet, afrundadt till närmaste värdetal i tab. A, angifver det sökta totalomdömet för länet. Det är ofvan nämndt, hurusom första regeln för att sammanfatta totalomdömena om de särskilda länens årsväxt till ett enda totalomdöme för hela riket blef att i detta hänseende uppställa en klassifikation af lånen, och att till grund för denna tillsvidare lades utsädesmängden, men att i stället för denna borde hafva lagts skördemängden, och detta ej allenast af spannmål, utan äfven af rotfrukter samt af hö och halm. Den ursprungliga, år 1874 upprättade och på endast spannmålsutsädet grundade rangskalan finnes intagen i bil. 3, kol. 2. Härvid är nu fogad en annan kolumn (kol. 3), utvisande den andel, hvarmed hvarje län bidrager till rikets hela spannmåls- och rotfruktsskörd, bragt till ett helt i form af rågvärde (för de 10 åren 1878 1887). Vid jemförelse mellan kol. 2 och kol. 3 finner man talen län för län enligt regel ganska nära sammanstämma, hvadan en klassifikation efter skörden (potatisskörden äfven inräknad) icke mycket skulle afvika från den gamla, efter utsädet. Största skilnaden träffas hos Malmöhus län, som enligt skörden får rangsiffran 14, men enligt utsädet blott 10. Då jordbruksstatistiken icke meddelar annat än ofullkomliga uppgifter om hö- och halmfoderskörden, har man naturligtvis icke att vänta derstädes om foderskörden några beräkningar, motsvarande hela rågvärdet af spannmåls- och rotfruktsskörden. Men deremot äro samtliga underhållna kreatur beräknade i nötkreatursenheter, och om man antager det större eller mindre antalet af dessa såsom uttryck för fodertillgången, så skulle hvarje läns andel i hela rikets kreatursstock kunna anses tillika beteckna länets andel i rikets foderskörd. Strängt taget är detta dock icke riktigt, dels emedan härvid afseende icke fästes vid den starkare
Om uppskattningen af årsväxten. 99 eller svagare utfodringen i allmänhet på olika ställen, dels emedan kreaturen ju utfodras ej allenast medelst de direkt skördade hö- och halmqvantiteterna, utan äfven genom bete samt hvad de erhålla af spannmål och rotfrukter eller andra kraftfodermedel, men som hufvudparten af utfodringen väl sker af den direkta foderskörden, torde väl denna få anses vara hufvudsakligen bestämmande för kreatursstockens storlek, samt följaktligen de härpå grundade relativa talen för länen (kol. 4) vara temligen berättigade uttryck för den relativa foderskörden under vanliga fall. Vid jemförelse mellan de sålunda beräknade talen, å ena sidan för spannmåls- och rotfruktsskörden (kol. 3) och å den andra för foderskörden ( = kreatursstocken, kol. 4), framträder i många fall en öfverensstämmelse, som är ganska anmärkningsvärd. Största skiljaktigheten råder äfven här för Malmöhus län. Då nu exempelvis för Stockholms län andelen i rikets spannmåls- och rotfruktsskörd är 4'i %, men i dess foderskörd 4-5 % (hvilket tal dock är något för högt, emedan hufvudstaden är här inräknad i länet), så måste länets andel i all skörd ligga mellan dessa tal; huru mycket närmare det ena eller det andra talet, kan ej sägas, men antages medeltalet ligga sanningen närmast, så erhålles procenttalet 4-3. För Upsala län är andelen i spannmåls- och rotfruktsskörden 4'o "A och i foderskörden 3 3 % t samt således medeltalet 3-6. Dessa och öfriga medeltal, hvilka återfinnas i kol. 5 af bil. 3, skulle alltå beteckna den andel, hvarmed hvarje län bidrager till rikets skörd i sin helhet, och skulle man alltså i dessa medeltal hafva erhållit den sökta rangskalan mellan länen, i stället för den, som grundades endast på utsädets storlek. Bättre torde dock vara att lägga till grund för rangskalan årsväxten i sin helhet, sådan denna uttryckes genom sitt penningevärde, hvars summa för hvarje län och hela riket nu är ofvan beräknad och finnes angifven i bil. 2. Länens olika andelar i totalsumman, hvilka återfinnas i kol. 6 af bil. 3, utvisa sålunda, huru mycket hvarje län bidrager till rikets hela årsväxt, efter värdet räknadt, och har man således i nämnda kol. 6 en ytterligare ny rangskala för länen. Jemföras de båda skalorna, sådana de erhållits genom kol. 5 och kol. 6, skall man dem emellan finna en öfverensstämmelse så stor, att om man tänker sig talen afrundade till närmaste hela tal, så skulle man i allra flesta fall erhålla precis samma siffra, och synas sålunda de på olika vägar (genom kol. 5 och kol. 6) vunna talen bekräfta hvarandras sannolika riktighet. Vid valet mellan båda, torde dock de efter värdet gjorda beräkningarna vara att föredraga, och blifver då den nya rangskalan sådan, som den i tab. C här angifves:
100 Om uppskattningen af årsväxten. Tab. C. Rangskala mellan länen i fråga om hela årsväxten. Stockholms län 4. Uppsala län 4. Södermanlands län 4. Östergötlands län 7. Jönköpings län 4. Kronobergs län 4. Kalmar län 5. Gotlands län _ 2. Blekinge län 2. Kristianstads län 6. Malmöhus län 11. Hallands län 4. Göteborgs och Bohus län 3. Elfsborgs län _ 6. Skaraborgs län... 7. Vermlands län.. 5. Örebro län 4. Vestmanlands län 4. Kopparbergs län 3. Gefleborgs län 3. Vesternorrlands län _ 2. Jemtlands län 2. Vesterbottens län 2. Norrbottens län 2. Summa 100. I denna nya rangskala hafva 9 län fått behålla samma plats, som de intogo enligt den gamla (1874 års) skalan, och 12 län blifvit flyttade ett steg högre eller lägre, samt 3 län flyttade tvenne steg. Det i jordbrukshänseende förnämsta, Malmöhus län, som nu betecknas med siffran 11 (i stället för 10 enligt gamla skalan), gäller lika mycket som Norrlands fem län tillsammans. En missväxt i Norrland, huru olycklig den än kan vara för orten, inverkar derfor i det hela taget föga på hela rikets skördeutfall, utan är det hufvudsakligen Skåne samt Vester- och Östergötland, som i detta hänseende väga synnerligen tungt, då endast dessa tre provinser (jemte Dalsland) tillsammans gifva i vanliga år enligt skalan ej mindre än 37 % af riksskörden. Mälardalens fem län gifva tillsammans blott 20 %, och om nian härtill lägger både Dalarne och Norrland, hinner man med de elfva länen ändock ej högre än till 34 %. Elis Sidenbladh.
Om uppskattningen af årsväxten. 101 BU. i. Skördens qvantitet. ') Stockholms stad inräknad. ') Beräknadt enligt förhållandet mellan höskördsarealerna i Vester- och Norrbottens län.
102 Om uppskattningen af årsväxten. Bil. 2. Hela skör-
dens värde. Ora uppskattningen af årsväxten. 103
104 Om uppskattningen af årsväxten. Bil. 3. Länens andel i rikets utsäde, spannmåls- och rotfruktsskörd, kreatursstock samt hela skördens värde. ') Stockholms stad inräknad. 2 ) Renar ej inräknade.
Förhandlingar vid nordiska statistiska mötet i Stockholm den 9 12 sept. 1890. På initiativ af chefen för Norges statistiska embetsverk, direktör A. N. Kiœr, bief år 1888, under förutsättning af respektive regeringars bifall, mellan cheferne för de statistiska byråerna i Sverige, Norge och Danmark öfverenskommet att mötas i Kristiania 1889 och sedermera efter ny öfverenskommelse samlas till gemensamma öfverläggningår, i afsigt att såvidt möjligt söka befrämja en större likformighet mellan de officiela statistiska publikationerna i de tre nordiska rikena. Dessa möten, som borde hållas vexelvis i de tre ländernas hufvudstäder och hvilka antogos i allmänhet icke skola öfverstiga tre eller fyra dagar, skulle förberedas genom ett program, hvaraf de statistiska embetsverken hade att besörja livar sin del, och afsåg man att på detta sätt efterhand, genomgå de flesta och om möjligt samtliga grenar af den officiela statistiken, af hvilka dock endast några få skulle behandlas vid hvarje möte. Det sålunda beramade första mötet hölls i Kristiania den 4 6 juli 1889, hvarvid såsom program för öfverläggningarna förelågo: A) Bemœrkninger vedrörende de tre nordiske Rigers Folketaellingstabeller, af chefen för Norges statistiska centralbyrå; B) Promemoria angående folkmängdens fördelning efter kön, ålder och civilstånd samt yrken vid 1890 års folkräkningar i Sverige, Norge och Danmark, af chefen för Sveriges statistiska centralbyrå; C) Henstillinger som Grundlag for Behandlingen af Sverigs, Norges och Danmarks udenrigske Omsœtnings-Statistik, af chefen för Danmarks statistiska byrå. Dessa afhandlingar äro likasom besluten i anledning af de deröfver förda öfverläggningarna tryckta i mötets förhandlingar l ). Då resultaten af detta första möte syntes innebära berättigad anledning att fortsätta med dylika årssammankomster, beslöts att det andra statistiska mötet 1 Forhandlinger ved det i Kristiania den 4, 5 og 6 Juli 1889 afholdte fsellea nordiske statistiske Mode; i >Meddelelser fra det statistiske Centralbureaui, 7:e bandet, och separat. Stat. Tidskr. 90:de häftet. 2