Statistisk tidskrift / Efterföljare: Journal of official statistics : JOS Anmärkning:

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Statistisk tidskrift / utgiven av Kungl. Statistiska centralbyrån. Stockholm : Norstedt, H. 165, utg utgör register till I Statistisk tidskrift årgångarna publicerades Sveriges officiella statistik i sammandrag som första nummer. Efter ett uppehåll uppstod Statistiska tidskrift igen åren Efterföljare: Journal of official statistics : JOS : an international quarterly / published by SCB, Statistics Sweden. Stockholm : Statistics Sweden [Statistiska centralbyrån], Tidskriften finns från 1985 fritt tillgänglig i fulltext på internet. Anmärkning: Vid digitalisering av Statistisk tidskrift, , har häftena med Sveriges officiella statistik i sammandrag och tre bilagor brutits ut ur sin årgång och behandlats som separata häften. Statistisk tidskrift. 1878: häft Digitaliserad av Statistiska centralbyrån urn:nbn:se:scb-st-1878_h52-54

3 STATISTISK TIDSKRIFT UTGIFVEN AF KUNGL. STATISTISKA CENTRAL-BYRÅN. [Häft ] STOCKHOLM, P. A. NORSTEDT & SÖNER. KUNGL. BOKTRYCKARE.

4

5 INNEHÅLL AF ÅRGÅNGEN [Häft. 51] Årgångens N:o 1. Sveriges officiela statistik i sammandrag sid. 1. [Häft. 52] Årgångens N:o 2. Om taxeringsvärdet af Sveriges jord sid. 85. [Häft. 53] Årgångens N:o 3. Sparbankerna i Sverige år 1876 sid [Häft. 54] Årgångens Supplement. Sveriges administrativa indelningar sid. 1.

6

7 Om taxeringsvärdet af Sveriges jord. Då frågan om jordens beskattning under en följd af år varit föremål för lifliga öfverläggningar inom det offentliga lifvet och då denna fråga antagligen på länge ej torde motse sin slutliga lösning, bör det vara ej utan intresse att oberoende af alla politiska meningsskiljaktigheter söka på rent matematisk och statistisk väg utreda, hvilka värden olika slag af den svenska jorden i sjelfva verket uppgifvas ega, då dessa värden bestämmas för beskattningsändamål. För att likväl gifva ett fullt tillfredsställande och för praktiskt syfte fullt nöjaktigt resultat borde måhända en sådan undersökning, som den här företagna, gå mera i detalj än till blott länen, hvilket nemligen är det enda som tillgängliga materialier tillåta, men icke desto mindre synas de här nedan framdeducerade sifferförhållandena böra i hufvudsak eller åtminstone preliminärt gifva åtskilliga antydningar, som kunna ega sin praktiska betydelse. Om man derför till en början sammanfattar de i gällande bevillningsförordning gifna bestämmelserna i fråga om taxering af jordbruksfastighet, så framgår hufvudsakligen följande, nemligen: att jordbruksfastighet skall vid taxeringen så i stad som å land uppskattas särskildt från öfriga fastigheter; att denna uppskattning skall ske till verkliga värdet; att i detta värde ej skall ingå inventarier och dylikt, men att deremot i värdet inbegripas (och uppskattas ej särskildt) nödiga åbyggnader, så vida ej åbyggnaderna äro jordegendomens hufvudsak (t. ex. vid vissa s. k. sommarnöjen, lustställen o. dyl.), då dessa särskildt beräknas ; att värdesättningen skall ske med ledning af ordentligen afslutade köp, arrenden, hypotheksvärderingar och dylika afhandlingar, der värdebestämningen kan anses uppkommen Stat. Tidskri/t. 52:a haft. 1

8 86 Lagstiftning i ämnet. genom lämplig sammanjemkning af tvenne motsatta och lika berättigade intressen (t. ex. mellan köpare och säljare), samt att der dylika aftal ej kunna läggas till grund, jordegendomen skall uppskattas efter areal i åker, äng, skog eller betesmark jemte deras beskaffenhet och dermed förenade särskilda förmåner (såsom läge, afsättningstillfällen, vattenfall m. m.), eller ock olägenheter (såsom dryga skatter). Hvad nu särskildt beträffar åbyggnader, under hvilka inbegripas ej allenast mangårds- och sådana hus utan stallar, fähus, logar, och dylikt för jordbrukets drift nödigt, men deremot icke sågar, qvarnar, tegelbruk och sådant, hvilket skall särskildt såsom från jordegendomen skild fastighet taxeras, kan det synas som om dessa i jordbruksfastigheten inberäknade byggnader borde ock särskildt räknas. Att så icke sker torde dock få anses stå i öfverensstämmelse med vanligt bruk vid köp af jordegendomar, enligt hvilket man räknar, att egendomen eger den eller den arealen af åker, äng och skog, hvilken efter det eller det priset på hvarje af dessa egoslag gifver ett visst värde åt egendomen. Skenbart synas man sålunda såväl vid bevillningstaxering som vanliga köp icke sätta något pris å åbyggnaderna, men detta är naturligtvis icke verkligt, ty det är klart, att en egendom med bättre åbyggnader bör under alldeles likartade förhållanden i öfrigt betinga ett högre pris än en med sämre sådana, och hafva åbyggnaderna sålunda i sjelfva verket ett värde för sig, hvilket döljes genom att sätta ett högre värde på sjelfva jorden, än hon eljest skulle hafva fått. Detsamma kan man säga gäller ock om öfriga en jordegendom åtföljande förmåner, såsom trägård, jagt, fiske, närheten till stad, till jernvägsstation, till qvarn, till kyrka, till läkare, behagligt läge, vacker utsigt, trefligt granskap m. m., nemligen att dessa förmåner, ehuru hvar för sig knappast beräkneliga, dock hafva sitt värde, som kommer sjelfva jordvärdet till godo. Såväl åbyggnaderna som dessa förmåner tyckas kunna förliknas med jordens häfd, de kunna likasom denna förbättras, men ock försämras, de kunna derför ofta nog ej sägas hafva något fixt värde, men när en uppskattning af jord skall verkställas, lära de svårligen undgå att göra sitt inflytande gällande och blifva sålunda nästan omedvetet en beskaffenhet hos sjelfva jorden, en beskaffenhet som måste tagas i betraktande vid en värdesättning, den må nu ske vid köp eller vid beskattningsvärdering, äfven om åtminstone en del

9 Grunder för beräkningen. 87 af denna beskaffenhet kan vid ett mera flygtigt betraktande anses hvarken direkt eller indirekt bidraga till egendomens afkas,tning. Uppskattningen af en vanlig jordegendom med hvad dertill hörer reducerar sig alltså till en värdering af sjelfva jorden eller rättare sagdt af omfånget och beskaffenheten af de olika egoslag, hvaraf jordegendomen består. Dessa hufvudegoslag rubriceras i gällande lagstiftning i ämnet såsom åker, äng och tkog eller betesmark, och torde man få anse att detta ock öfverensstämmer med vanlig sed vid t. ex. egendomsköp. För undvikande af missförstånd skall i det följande skog, betesmark och annan dylik afrösningsjord sammanfattas under benämningen utmark. De frågor, som sålunda här skola söka besvaras, blifva alltså: 1) hvad är taxeringsvärdet i olika delar af landet å (1 tunnland) åker, äng och utmark, samt 2) i hvad förhällande står detta taxeringsvärde till verkliga värdet? Största svårigheten för dessa frågors besvarande ligger uti bristen på någon säker grund för bedömandet af de olika egoslagens värden sinsemellan. Till en början torde man dock få antaga såsom allmän regel, att ett visst omfång (t. ex. 1 tunnland) åker har högre värde än samma vidd (naturlig) äng, och att ängen har högre värde än utmark, synnerligast då härmed menas ej allenast skogbärande mark utan äfven betesmarker, hagar, mossar, mer eller mindre kala berg eller till och med landimpedimenta, med den blandning af hvartdera slaget, som under vanliga förhållanden plägar vid en egendom förekomma. Tänker man sig derför, att man ville köpa en egendom bestående af åker, äng och utmark, och att för denna egendom begäres en viss penningesumma, så är det klart, att om detta pris fördelas ensamt å åkerarealen, så får denna i sådant fall uppbära ej allenast sitt eget värde utan äfven dem som borde tillkomma såväl ängen som utmarken, och blir alltså det sålunda beräknade åkerpriset för högt, eller med andra ord: åkern kan ej hafva så högt värde, som på detta sätt erhålles. Detta blir endast ett maximivärde, hvilket åkern ej kan uppnå, än mindre öfverstiga. Om man vidare sammanslår åker- och ängsarealen, samt derpå fördelar det fordrade egendomspriset, så är det lika-

10 88 Grunder for beräkningen. ledes tydligt, att den sålunda hopslagna arealen har att uppbära ej allenast ängens pris, utan äfven utmarkens hela värde samt det öfverskott, hvarmed åkervärdet öfverstiger ängens. Härigenom erhålles alltså ett maximivärde, som ängen ej kan uppnå. Genom likartad fördelning af hela egendomens pris på summan af åkerns, ängens och utmarkens areal fås maximivärdet för utmarken. Sistnämnda värde är i sjelfva verket icke annat än ett medelpris på egendomens jordvidd, och måste då naturligtvis, enär denna jordvidd består af ett bättre slag (åkern), ett mellanslag (ängen) och ett sämre slag (utmarken), medelpriset vara lägre än det bättre slagets men högre än det sämre, eller med andra ord: åkern (det bättre slaget) har högre värde än medelpriset. Åkerns minimivärde är alltså medelpriset, hvilket i sin ordning är utmarkens maximipris. Detta får naturligtvis icke tagas så, som att icke i enstaka fall åker kan gifvas af nog dålig beskaffenhet, att ju ej utmark af samma vidd skulle kunna betalas mera, utan såsom ett uttryck af den här ofvan faststälda generela regeln, att åker är mera värd än äng, och äng mera värd än skog, samt sålunda ännu mera värd än utmark. Hvad ängens och utmarkens minimivärden beträffar, finnas inga andra begränsningar att gifva, än att de kunna gå så lågt som helst, ända till noll. För att genom ett exempel förtydliga det ofvan sagda antaga vi, att fråga är om en egendom om 500 tunnland, hvaraf 100 t:d åker, 50 t:d äng och 350 t:d utegor, och att för denna egendom begäres 45,000 kronor. Åkerns minimipris = 90 kronor, Ängens» = 0» Çtmarkens» = 0» Åkerns verkliga pris ligger alltså mellan 90 och 450 kronor, Ängens»»» 0 och 300» Utmarkens»»» 0 och 90» men huru nära intill någon af de för hvardera angifna gränsvärdena, åkerns, ängens eller utmarkens verkliga pris ligger,

11 Formler for beräkningen. kan ej bestämmas utan närmare kännedom om relationen emellan dessa pris; endast så mycket är säkert, att priset ej kan gå utom de bestämda gränserna. Att i detta fall låta de verkliga prisen ligga midt emellan gränserna eller med andra ord att låta prisen vara arithmetiska media mellan dessa gränsvärden, har ingen fullt giltig grund, enär priset kan lika så gerna tänkas ligga invid den ena gränsen som den andra. Likväl är det sannolikare, att prisen snarare hålla sig någonstädes vid midten än vid gränserna, emedan det är visst, att prisen af de olika jordslagen äro beroende af hvarandra på det sätt, att om priset å ett slag t. ex. stiger mot sitt maximum, måste ett eller de båda andra sänkas mot sitt minimum, allt under förutsättning af samma egendomspris. För att generalisera det ifrågasatta problemet, antaga vi: åkerns hela areal (i t. ex. tunnland) a ängens»»» = b utmarkens»»» = c värdet af en enhet (1 tunnland) åker = x»»» äng = y»»» utmark = z egendomens hela värde = V Hela åkerviddens värde är då = ax» ängsmarkens»» = by» utmarkens»» = cz samt i följd deraf ax + by + cz V (1) Som detta är en eqvation med 3 obekanta och för en sådan eqvations lösning erfordras minst tvenne ytterligare sådana, så skulle denna eqvation blifva olöslig, om ej dessa felande kunde anskaffas. Antag derför, att man verkligen kände förhållandet mellan x, v och z, och att 89 Af eqvationerna (1) och (2) fås:

12 90 Formler för beräkningen. Med dessa tre eqvationer är problemet löst, under förutsättning att å och s vore kända, och skola äfven, såsom längre fram kommer att visas, värden härför på dels empirisk dels annan väg sökas. Intilldess måste vi nöja oss med rent matematiska maxiini- och minimivärden för x, y och z, hvilka vi nu skola söka. Till en början erinras derför om det ofvan gjorda antagandet, att ängen icke har högre värde än åkern, och utmarken icke högre än ängen, d. v. s. att Häraf fås men då enligt (2) så blir ock d<l, och då på samma sätt kan bevisas att s<l, så måste såväl à som «vara vanliga bråk, hvilka kunna antaga alla möjliga värden mellan 0 och 1, med sålunda 0 såsom sitt minsta och 1 som sitt högsta värde, dock så att i aldrig kan vara mindre än e. Då ett vanligt bråk ökas när, med bibehållen täljare, nämnaren minskas, men tvärtom minskas om nämnaren ökas, så måste bråket erhålla sitt största värde, då nämnaren a + åb + «c erhåller sitt minsta, och detta sker genom att göra hvardera af dess delar så små som möjligt, och således (då hvarken a, b eller c kunna ändras) genom att gifva åt såväl d som s dess minsta värden och genom att sålunda sätta dem = 0. Största värdet på x blir alltså På samma sätt erhålles minsta värdet på x genom att gifva åt <? och «deras maximivärden, = 1. Minimivärdet på x blir då: På enahanda sätt befinnes maximivärdet på v lika med samt minimivärdet Maximivärdet för (Emedan å icke kan vara mindre än c, är dess minsta värde således = 1). Minimivärdet för aldrig mindre än 1 och

13 Materialier för beräkningen (tab. A). 91 Af det föregående erhålles alltså: Såsom lätt inses, äro de nu vunna formlerna (5) ingenting annat än rent algebraiska uttryck för de (å sidd ) härofvan gjorda allmänna betraktelserna med dertill fogadt exempel. För att kunna praktiskt tillämpa ofvanstående formler på det föresätta problemet, erfordras kännedom om arealen särskildt af åker, af äng och af utmark, samt om jordens hela taxeringsvärde. Hvad arealerna beträffar, erhållas de genom jordbruksstatistiken, der uppgifter förekomma om hvarje läns och i flertalet fall äfven om hvarje sockens hela egovidd (fastland och öar), fördelad på trä-, humle- och kålgård, åker och annan odlad jord, naturlig äng samt skogbärande mark. Deremot äro inga uppgifter tillgängliga om betesmarker, hagar o. dyl., men kunna dessa till omfånget bestämmas, om de anses utgöra all den mark, som ej är särskildt redovisad, d. v. s. skilnaden mellan hela egovidden å ena sidan samt summan af trägård, åker, äng och skogbärande mark å den andra. Den sålunda bestämda skilnaden innefattar då ej allenast betesmarker, hagar, kala mossar och berg utan äfven byggnadstomter m. m., och skall i det följande för korthets skuld benämnas blott hagmark. För vårt ändamål härstädes sätta vi alltså: trä-, humle- och kålgård, samt åker och annan odlad jord i en summa = åker; naturlig äng äng; skogbärande mark jemte hagmark = utmark, och återfinnas de härför senast (för år 1876) kända eller beräknade talen uti bilagde tab. A.

14 92 Materialier för beräkningen (tabb. A o. B). Taxeringsvärdet erhålles i General-sammandraget öfver bevillningen, som upptager i och för fastighetsbevillningen efter 2:dra artikeln en särskild kolumn för uppskattadt värde ä jordbruksfastighet, visserligen länsvis, men med ingen skilnad mellan land och stad, och är man sålunda härstädes begränsad till endast länssummor. Tyvärr omfattar dock nyssnämnde kolumn icke all jordbruksfastighet, och lemnar General-sammandraget ingen möjlighet att erhålla fullständiga uppgifter i detta hänseende. Förhållandet är nemligen det, att för kronohemman och kronolägenheter, hvilka besittas med åborätt, samt för staten tillhöriga hemman, hemmansdelar och lägenheter eller särskilda byggnader, som antingen äro till boställen eller eljest på lön anslagna, eller ock till begagnande mot lifstidsstädja upplåtna, skola vederbörande innehafvare visserligen erlägga bevillning, och bör alltså äfven sådan statens egendom, för såvidt den utgör jordbruksfastighet, vara inberäknad i ofvannämnde kolumn för taxerad jordbruksfastighet, men deremot är all annan statens fasta egendom fri från bevillning. Sistnämnda egendom är uti General-sammandraget för hvarje län i en summa sammanförd under rubriken: "Fast egendom, fri från bevillning efter 2:dra artikeln: Tillhörig staten", men omfattar denna summa såväl jordegendom som annan fastighet. Fri från bevillning och särskildt rubricerad är ock fast egendom "Tillhörig menigheter, allmänna undervisningsverk, barmhertighetsinrättningar m. m.", men härunder skola inbegripas endast byggnader och ingen jord, med undantag likväl af den mark, som upptages af kanal, jernväg och annan farväg, och synes derför hela sistnämnda kolumn kunna utan synnerligt fel här negligeras. För att deremot i någon mån afhjelpa olägenheten att ej statens bevillningsfria egendom är åtskild i jordbruksfastighet och annan fastighet, har jag låtit göra särskild undersökning i de hos Kammarrätten befintliga taxeringslängderna och sålunda bestämt taxeringsvärdet å den i städerna befintliga bevillningsfria statsegendomen. Genom subtraktion häraf från hela den uppgifna summan har värdet å den på landet befintliga egendomen erhållits, hvilken senare då antagits vara endast jordbruksfastighet. För Stockholms län har dessutom fråndragits taxeringsvärdet för Drottningholms, Haga, Ulriksdals, Carlbergs och Rosersbergs slottsbyggnader, enär de icke kunna anses vara mot jord-

15 Materialier för beräkningen (tabb. A o. B). 93 bruket svarande åbyggnader. För öfriga län hafva deremot inga dylika korrektioner kunnat göras. (Alla hithörande sifferuppgifter för år 1876 återfinnas i tab. A.) Hvad Stockholms stad särskildt beträffar, äro de i Kammarrätten tillgängliga längderna icke af beskaffenhet att tilllåta någon här åsyftad åtskilnad mellan jord och annan egendom, och för öfrigt är naturligtvis den inom en stor stads område befintliga jordegendomen i den belägenhet, att den icke kan jemföras med vanlig jordbruksfastighet, och har det derför synts rättast att härstädes icke alls taga Stockholms stads mark i beräkningen. Ännu några xmiständigheter måste tagas i betraktande, innan materialet kan anses färdigt för ifrågavarande behof. Uti General-sammandraget öfver bevillningen uppgifves den staten tillhöriga bevillningsfria egendomen i Norrbottens län hafva år 1876 haft ett taxeringsvärde af 237,500 kr., men om man härvid erinrar sig, att ensamt kronoparkerna jemte öfverloppsmarker, som efter afslutad afvittring anses förblifva kronans tillhörighet, i detta län omfatta en yta af 4,285,524 t:d (enligt Skogsstyrelsens berättelse för år 1876), så är lätt insedt, att här föreligger någon oegentlighet, för att ej säga orimlighet. Detta förhållande har gifvit mig anledning att anställa närmare forskning i ämnet och har jag härvid förnummit, att kronoparkerna och öfverloppsmarkerna 1 ) lära icke alls undergå någon taxering enligt bevillningsförordningen, hvarifrån endast äro att undantaga de enskildas skogar, som i några län inköpts för bildande af kronopark, men då dessa senare i förhållande till det hela icke utgöra någon synnerligen stor bråkdel, torde vid dem ej här böra fästas något särskildt afseende. Hvarje läns utmarksareal har derför blifvit (å tab. A) minskad med kronoparkernas areal, dock så, hvad beträffar de tre nordligaste länen, att i Jemtlands läns kronoparker blifvit här inräknade äfven 1,229,613 t:d s. k. renbetesfjäll, och att i de två andra länen endast nedre delen af landet tagits i betraktande, under det att hela Lappmarken frånråknats ifråga såväl om jordarealen som taxeringsvärdet, enligt härför särskildt gjorda undersökningar i Kammarrättens taxeringslängder. Lappmarkerna med sin ringa odling men ofantliga fjällvidder stå naturligtvis uti ifrågavarande hän- ') Här inräknade s. k. stockfångstskogar äro genom 1878 års bevillningsförordning hädanefter nnderkutade fsstighetsbevillëing.

16 94 Gränser för taxeringsvärdena (tab. C). seende i den undantagsställning att de icke alls böra tagas med i beräkningen. Såsom man finner, är det tillgängliga materialet af den beskaffenhet, att det måste undergå åtskilliga sofringar, innan det låter för ändamålet använda sig, och utan tvifvel skulle en sträng kritik vilja låta äfven de sålunda nu funna primärtalen undergå en och annan behörig hyfsning. Talens storlek göra dock, att sådana mindre ändringar skulle i det stora hela vålla föga märkbara skiljaktigheter i slutresultaten, och böra de derför nu kunna användas sådana de äro. Genom tillämpning sålunda af formlerna (5) härofvan på koll. 8, 4 och 10 i tab. A samt på kol. 6 i tab. B hafva de resultat erhållits, som framläggas i tab. C, utvisande denna alltså det högsta {och lägsta) möjliga värde som 1 tunnland åker, äng eller utmark kan öfver hufvud taget ega enligt 1876 års bevillningstaxering i hvarje län och i hela riket. För ett rätt förstående af hvad tabellen vill ådagalägga bör observeras, att dess siffror få ej tolkas så, som att t. ex. i Stockholms län icke skulle kunna uppsökas ett eller annat tunnland åker, som i värde ej kunde öfverstiga 406 kr., utan så att 1 t:d åker inom detta län i allmänhet taget skulle enligt taxeringen uppnå detta värde endast under den för öfrigt orimliga förutsättningen, ajt all annan mark härstädes vore fullkomligt värdelös. Åkern inom detta län måste alltså med nödvändighet hafva ett betydligt lägre värde än 406 kr., dock ej lägre än 59 kr., och kan sålunda åkerns taxeringsvärde i sjelfva verket vara t. ex. kronor 300, 250, 200, 150 eller något annat inom de angifna gränserna. Med detta stora spelrum för rätta värdet följer, att då exempelvis i Upsala län maximivärdet enligt tabellen är 232 kr., behöfver ingalunda motsvarande värde i Stockholms län (406 kr.) med nödvändighet utvisa något verkligt värde, som vore högre inom detta län än i det förra länet. Deremot visar tabellen med bestämdhet, att om någon skulle vilja påstå, att medelvärdet å 1 t:d åker i Uppsala län är enligt taxeringen t. ex. 250 kr. eller deromkring, så är riktigheten eller rimligheten i ett sådant påstående absolut omöjlig. Såsom vanligt värde på 1 tunnland åker i Skåne lär man antaga 400 à 500 kr., men nu visar tabellen, att högsta möjliga gränsen för medeltaxeringsvärdet i Kristianstads län är 340 kr. och

17 Uppgifter af Hushålln.-Sällskis Sekreterare (tab. D). 95 i Malmöhus län 399, och kan taxeringen alltså inom dessa län ej uppnå rätta värdet, om detta verkligen är 400 à 500 kr., men desslikes bör man ej heller förbise, att i sistnämnda län går taxeringsvärdet dock ej så lågt som till 260 kr. I dylikt fall torde man ock lägga märke till hurusom tabellen visar, att i de tre nordligaste länen (Lappmarken ej inberäknad) är taxeringen å skog och annan utmark så låg, att den ej hinner upp ens till 7 kr. pr t:d. I Jemtlands län äro redan 3 kr. för högt taxeringsvärde. För riket i sin helhet utfaller taxeringsmaximum för åker till 342, för äng till 204 och för utmark till 34 kronor. I sjelfva verket har tab. C såsom synes ett mera negativt än positivt värde för det föresätta målet (men att den äfven i senare hänseendet kan användas, skall längre fram visas). Under sådana förhållanden var det nödigt att söka någon bestämd relation mellan åkerns, ängens och utmarkens värden, hvarigeriom dessa kunde säkrare fixeras, än det varit möjligt genom den nu behandlade tabellen. För den skuld har jag vändt mig till hrr Sekreterare i samtlige hushållningssällskap med begäran om upplysningar. Uti en cirkulärsskrifvelse tillkännagafs för den skuld behofvet att känna det ungefärliga värde, som vid försäljningar, utarrenderingar och dylika förhandlingar brukar i olika delar af landet sättas å medelgod åker, äng och utmark eller skog, hvarvid egentligen åsyftades att få veta icke så mycket det absoluta värdet som fast mer värderelationen mellan dessa hufvudklasser af jord, och hvarvid det således vore af mindre betydelse, om det åsatta priset skulle blifva något för högt eller för lågt å alla jordslagen, blott att förhållandena i deras värden blefve så vidt möjligt rätt uttryckta, och bifogades för den skuld en P. M. med anhållan att den måtte benäget ifyllas och återsändas. Till denna begäran hafva samtlige hrr Sekreterare välvilligt lyssnat och finnas de ingångna svaren sammanförda i tab. D. Det var redan på förhand icke svårt att inse, det de framställda frågorna ingalunda voro lätta att besvara, och att svaren skulle blifva mycket beroende af olika uppfattningar i ämnet, så att uppgifter äfven från närgränsande län skulle utfalla ganska olika. Icke desto mindre hafva uppgifterna ett ganska högt värde, såsom i många fall insamlade efter infordrade specialupplysningar från skilda delar af området, eller afgifna efter samråd med andra erfarne

18 96 Taxeringsvärden enl. tab. E. personer inom orten, h varom allt de till tabellen fogade anmärkningame närmare upplysa. Ett ytterligare varde måste man tillägga denna tabell deri, att den är veterligen den första hittills offentliggjorda sammanfattning af dylika prisuppgifter. Värderelationen «mellan äng och utmark i förhållande till åkern som enhet är ur nyssnämnda uppgifter beräknade och införda i tab. D (koll. 6 o. 7). Här har man sålunda de koefficienter, som erfordrades för kalkylens fullföljande, och innehåller kol. 6 koefficienten å och kol. 7 koefficienten «för formeln (3) härofvan (å sid. 89). Tab. A (koll. 8, 4 och 10), tab. B (kol. 6) samt tab. D (koll. 6 o. 7) ligga alltså till grund för de beräkningar, hvaraf resultaten äro sammanförda i tab. E. Enligt nyssnämnda tabell skulle de olika länen, klassificerade efter taxeringsvärdet å 1 tunnland åker, intaga följande ordningsföljd: kr. 1 län (Malmöhus 321 kr.) » 1» (Göteborgs och Bohus 285) » 2» (Jönköpings 243, Östergötlands 240) » 6» (Skaraborgs 182, Stockholms 177, Södermanlands 175, Blekinge 175, Kalmar 156, Elfsborgs 150) » 9» (Kronobergs 147, Uppsala 145, Gotlands 145, Hallands 145, Kristianstads 142, Kopparbergs 132, Vestmanland8 131, Örebro 121, Vermlands 104) » 4» (Gefieborgs 81, Vesternorrlands76, Vesterbottens 71, Norrbottens 57). under 50» 1» (Jemtlands 41) ). En dylik klassifikation å länen efter taxeringsvärdet å 1 tunnland äng utfaller (enligt samma tab. E) sålunda: kr. 1 län (Malmöhus 321) » intet län » intet län » 1 län (Skaraborgs 151J » 4» (Gotlands 145, Östergötlands 137, Kristianstads 125, Göteborgs och Bohus 105). ') I afseende ä Jemtlands län bör anmärkas en gang för alla, att orsaken, hvarför detta lis i denna orh öfriga beräkningar visar sig intaga en så exceptionel ställning, är den, att det icke varit möjligt att frånskilja mer än en ringa del af fjälltrakterna, hvilket deremot knnnat ske med Lappmarken i fråga om Tester- och Norrbottens län. Och för öfrigt äro arealuppgifterna för Jemtlands län icke tillfredsställande.

19 Taxeringsvärden enl. tab. E kr. 11 län (Stockholms 99, Kalmar 90, Södermanlands 88, Vestmanlands 88, Elfsborgs 83, Uppsala 81, Jönköpings 80, Blekinge 68, Örebro 68, Hallands 58, Kronobergs 56). under 50» 7» (Kopparbergs 40, Norrbottens 29, Gefleborgs 27, Vermlands 26, Vesterbottens 26, Jemtlands 15, Vesternorrlands 10). Taxeringsvärdet å 1 tunnland utmark klassificerar enligt samma tabell E länen sålunda: v kr. 1 län (Malmöhus 96) » 2» (Kristianstads 71, Blekinge 53) » 8» (Örebro 40, Vestmanlands 33, Stockholms 32, Skaraborgs 31, Södermanlands 30, Hallands 29, Östergötlands 26, Gotlands 26) » 8» (Kalmar 23, Göteborgs och Bohus 20, Vermlands 19, Elfsborgs 18, Uppsala 16, Kronobergs 15, Gefleborgs 10, Vesternorrlands 10). under 10» 5» (Jönköpings 7,29, Kopparbergs 5,28, Vesterbottens 4,26, Norrbottens 2,85, Jemtlands 2,05). Om man nu något närmare betraktar ofvanstående trenne sammanställningar, finner man visserligen, att enligt regel rikets sydligaste delar ställa sig längst fram i ledet, under det att de nordligaste komma sist, d. v. s. lägst, men för öfrigt kan man ej undgå att märka, det län med i det hela taget likartade naturförhållanden och odling blifva kastade temmeligen om hvartannat utan någon egentlig naturlig ordning. Om man nu dertill lägger det öfver höfvan låga taxeringsvärde, som faller på åkern i de norrländska länen, så gifver allt detta anledning att misstänka, att den gifna fördelningsgrunden mellan värdet å åker, äng och utmark i de olika länen icke kan vara nöjaktig. Frågans svåra lösning torde också bäst framgå häraf, då denna grund ändock är gifven från rikets skilda delar af opartiske och erfarne män, som sökt att efter bästa förstånd lemna svar å de framstälda frågorna. Det torde i detta fall böra dessutom ihågkommas, att de erhållna resultaten äro alldeles oberoende af primärtalens absoluta storlek, så att fördelningen, som här åsyftats, blifvit fullkomligt densamma, om från ett län uppgifvits att t. ex. åkern eger ett värde af 400 kr. och ängen 200 kr., eller om talen uppgifvits till resp. 200 och 100. I

20 98 Relationer mellan egovärden enl. tab. P. detta som många andra dylika fall ligger väl felet bland annat i observationernas ringa antal inom bvarje ort. Under sådana förhållanden har jag sökt efter någon annan fördelningsgrund, som bättre kunde fylla ändamålet, och har jag härvid utgått från följande synpunkt. Då den allmänna ekonomiska lagen, att priset står i viss relation till efterfrågan och tillgång, måste äfven i detta fall som eljest ega tillämpning, åtminstone inom vissa gränser, så är det klart, att af ett egoslag, hvaraf inom en ort finnes god tillgång i jemförelse med öfriga jordslag, icke kan yppa sig så stort behof, som der sådana äro mera sällsynta, allt under förutsättning att ett visst mått af olika egoslag är för ett jordbruk nödvändigt. I en skogsbygd är naturligtvis derför skogen icke så eftersökt, som å slättbygden, och likaledes måste i orter med vidsträckta kärrängar den naturliga ängen betraktas såsom mindre värd, än der sådan äng är i det hela mera sällsynt. Hufvudegoslagens värden sins emellan komma i viss mån sålunda att blifva omvändt beroende af arealernas storlek, dock naturligtvis icke proportionaliter, utan måste härvid äfven nödig hänsyn tagas dertill, att vissa egoslag alltid i och för sig sjelfva hafva ett högre värde än andra. Uti tab. C, der egentligen söktes endast gränsvärdena för olika egoslag, äro dessa funna genom just en dylik kombination mellan areal och eget värde samt dessutom taxeringsvärde, och har det i följd häraf synts ingalunda olämpligt att försöka använda denna tabells siffervärden såsom utgångspunkt för den sökta fördelningsgrunden. Härvid är nu att erinra om hvad som redan antydt är, nemligen att då denna tabell utvisar de gränser, inom hvilka de olika egoslagens värden kunna förekomma, så är det sannolikt, att det rätta värdet ligger icke just invid vare sig den ena eller andra gränsen, utan håller sig snarare någonstädes i närheten af midten emellan dessa gränser, eller att åtminstone relationen mellan dessa medelvärden något så när träffar rätta förhållandet. När alltså t. ex. i Stockholms län (enl. tab. C) taxeringsvärdet å 1 tunnland åker måste ligga mellan 59 och 406 kr., å äng mellan 0 och 251 kr., samt å utmark mellan 0 och 59 kr., så blifva de sökta medeltalen resp. 233, 126 och 30, hvaraf erhålles relationen i detta län: åker äng utmark 1 : 0,54 : 0,13

21 Taxeringsvärden enl. tab. G. I tab. F återfinnas dessa och de för de öfriga länen på samma sätt beräknade värdena. Vid jemförelse mellan de nu funna koefficienterna (koll. 5 o. 6 af tab. F) märker man visserligen i det stora hela en viss öfverensstämmelse med motsvarande tal i tab. D, men onekligen visa sig de nu beräknade värdena mera lagbundna än de först funna och på uppgifter sig stödjande. Ängsvärdet håller sig alltså (enl. tab. F) vanligen omkring proc. af åkervärdet och sjunker derunder endast på Smålands högslätter samt ännu mera i Norrland. Likaledes är förhållandet med utmarken. Dess värde, som i de flesta län håller sig omkring proc. af åkerns värde, blir i Jönköpings län endast 8 proc. och i Kronobergs 7 proc. samt faller af mot norden, från Vermland räknadt, från 9 proc. ända ned till 1 proc. eller derunder. I enstaka fall torde man visserligen vara berättigad att göra åtskilliga invändningar mot sannolikheten af de sålunda funna relationernas riktighet, men i det stora hela lär man väl få antaga dem såsom närmande sig verkligheten, åtminstone till dess att några bättre tal kunna uppvisas. Likasom tab. E beräknades med ledning af tab. D, är nu en annan dylik tabell uträknad med nyssnämnda värden som utgångspunkt, och innehåller tab. G alltså det hittills funna sannolika taxeringsvärdet å olika egoslag. Skilnaden mellan dessa båda slag af tabeller är den, att då den förra stöder sig på särskildt infordrade uppgifter, har den senare till utgångspunkt endast några förutsättningar, hvilkas sannolika riktighet dock nyss blifvit ådagalagd, likasom deras berättigade resultat än vidare nu skola framläggas. Klassificerar man derför länen i likhet med hvad som skedde enligt tab. E, så utfaller ordningsföljden enligt tab. G och taxeringsvärdet å 1 tunnland åker sålunda: kr. 1 län (Malmöhus 325) » intet län » 5 län (Blekinge 226, Göteborgs 215, Östergötlands 210, Kristianstads 202, Stockholms 201) » 10» (Jönköpings 198, Jemtlands 1 ) 198, Gotlands 183, Örebro 177, Kronobergs 176, Kalmar 173, Skaraborgs 171, Vesternorrlands 169, Södermanlands 168, Vestmanlands 157). ') Jfr anm. i sid

22 100 Taxeringsvärden enl. tab. G kr. 8 län (Elfsborgs 149, Vesterbottens 148, Norrbottens 144, Hallands 141, Vermlands 136, Gefleborgs 136, Kopparbergs 133, Uppsala 130). Taxeringsvärdet å 1 tunnland äng enligt tab. G rangerar länen sålunda: kr. 2 län (Malmöhus 176, Göteborgs 155) » 8» (Blekinge 131, Östergötlands 126, Kristianstads 113, Stockholms 109, Skaraborgs 108, Örebro 106, Södermanlands 104, Gotlands 101) » 11» (Vestmanlands 93, Vermlands 92, Kalmar 88, Hallands 85, Elfsborgs 75, Gefleborgs 71, Uppsala 68, Jönköpings 63, Kopparbergs 59, Vesternorrlands 59, Kronobergs 53). under 50» 3» (Vesterbottens 31, Norrbottens 24, Jemtlands 22). Efter taxeringsvärdet å 1 tunnland utmark inträder enligt tab. G mellan länen följande klassificering: kr. 1 län (Malmöhus 127) » intet län » 11 län (Kristianstads 44, Skaraborgs 41, Östergötlands 36, Blekinge 34, Göteborgs 34, Södermanlands 30, Hallands 27, Stockholms 26, Uppsala 25, Vestmanlands 25, Örebro 25) » 6» (Gotlands 24, Kalmar 21, Elfsborgs 19, Jönköpings 16, Kronobergs 12, Vermlands 12). under 10» 6» (Gefleborgs 5,85, Vesternorrlands 4,56, Kopparbergs 4,39, Vesterbottens 2,51, Norrbottens 1,87, Jemtlands 0,99). I afseende på de trenne här nu gjorda öfversigterna finner man först, hvad åker beträffar, att dess värden hålla sig inom rimliga gränser, kr., och sjunker sålunda icke ned till de osannolika tal, som för de norrländska länen erhölls enligt tab. E, der åkervärdet exempelvis i Norrbottens län visade sig ej högre än 57 kr., hvaremot nu fås den i förhållande till öfriga egoslag inom orten rimliga siffran af 144 kr. för 1 t:d åker. Om det också framgår såsom allmän regel, att åkervärdet sjunker mot norden, märker man dock snart vid betraktandet af den nu erhållna tab. G, att undantagen i detta fall äro både många och betydliga, hvarvid särskildt torde läggas märke till, att Uppsala län kommer lägst ned i ordningen, äfvensom att Hallands och Elfsborgs län icke ligga långt derifrån.

23 Taxeringsvärden enl. tab. G. 101 Taxeringsvärdet för äng uttryckes högst genom 176 kronor (i Malmöhus län), utgörande denna siffra ungefär hälften af länets åkervärde, hvilket synes vara det normala för riket, och torde för öfrigt i fråga om denna siffra, 176, observeras att han ligger teinligen nära medelvärdet för all åker i riket. I afseende på den yttersta siffran i ledet, eller 22 kr. (i Jemtlands län) kunde man tycka detta vara ett orimligt lågt värde för äng, men om man erinrar sig, att det är förut ådagalagdt, att inom detta län kan taxeringsvärdet å ängsmarken ej öfverstiga 61 kr., men väl vara huru mycket som helst derunder, så torde den genom kalkylen slutligen erhållna siffran 22 kr. ej få anses i sig innebära någon osannolikhet. Om det också redan i fråga om åker, men ännu mera i fråga om ängen, visar sig, att jordvärdet sjunker mot norden, så framträder detta förhållande dock aldra tydligast uti ofvanstående öfversigt öfver sannolika taxeringsvärdet å utegorna. Härvid är dock att anmärka, att då ena ändpunkten ligger i Malmöhus län och den andra i Norrland, så har man att söka det område, som eger det närmast ofvan Norrland högre skogsvärdet, icke uti de närmast härinvid liggande Mälareprovinserna, utan i Småland och vissa tillstötande trakter. I jemförelse med de för öfriga län funna värdena för utmarkens taxeringsvärde, kunde det motsvarande i Malmöhus län, 127 kr. förefalla nog stort, men siffran skulle lätt kunna försvaras, om man erinrar, att ifrågavarande mark innesluter ej allenast de dyrbara bokskogarne utan äfven de högt värderade torfmossarne, hvaraf ett enda tunnland lär i sjelfva verket kunna stundom betalas med 1000-tals kronor. Skulle man i detta fall vilja göra någon giltig anmärkning, så skulle den snarare träffa den i förhållande till Malmöhus län nog låga siffran för Kristianstads län (44 kronor), men då ett höjande af denna siffra skulle känbart pressa ned taxeringsvärdena i detta län för åker och äng, hvilka deremot ingalunda kunna anses synnerligen höga, så måste man väl tillsvidare få hålla till godo med det värde, som kalkylen gifvit. (Siffran måste tvärtom nedsättas, såsom längre ned skall visas). Att deremot afrösningsjorden i de sex nordligaste länen enligt taxeringen ingenstädes skulle hinna upp till ens 6 Stat. Tidskrift. 52.«haft. 2

24 102 Nedsättning af utmarkens tax.-värde (tab. H). kr. per t:d kan synas orimligt, men med erinran om den anmärkning som härofvan gjordes om ängsvärdet i Jemtlands län, lära väl de i tabellen angifna siffrorna få anses komma sanningen ganska nära. Oaktadt dessa isynnerhet uti Norrland och äfven för öfrigt ganska låga värden å utmarken, lära de dock få anses något för höga, ingalunda i och för sig sjelfva, utan med fäst afseende på taxeringen af den öfriga jorden. Detta visar sig bäst, om man med vederbörande arealsiffror multiplicerar de för olika jordslagen nu funna värdena, hvarigenom erhållas de taxeringssummor, som falla på hvartdera slaget. Det framgår då, att i flertalet län belöper sig hela taxeringssumman å utmarken till hälften eller ännu mera af motsvarande summa för åkern, och ehuru såsom nyss antydt är riktigheten af förstnämnda belopp i och för sig väl kan försvaras, torde det dock just i följd af anförda relation till åkersumman böra nedsättas. Det är ingalunda ovanligt, att annonser i tidningar om egendomsförsäljningar uppgifva, att så och så stor areal af åker och äng finnas, men att deremot i fråga om skogen och annan utmark man nöjer sig med att antyda, att "skog finnes till husbehof, eller på sin höjd nämner "skog till afsalu" o. dyl. Vid arrenden bestämmes ock enligt regel, att skogen får nyttjas endast till husbehof, och kommer derför arrendesumman att åtminstone skenbart förläggas ensamt på inegorna, ehuruväl just genom detta husbehofs nyttjande och genom bete en ingalunda ringa inkomst hemtas ur skogen. Om man sålunda får antaga såsom faktiskt gifvet, att vid värdesättningar enligt regel hufvudsaklig vigt lägges på inegorna och att derför skogen oftast blir underskattad, torde det i följd deraf vara nödigt att äfven här göra en värdenedsättning å utmarken, hvarigenom inegorna i sin mån erhålla ökadt värde. Huru stor och efter hvad grund denna nedsättning bör göras, är svårt att finna. Försöksvis har jag för den skuld antagit, att af hela utmarken endast den del som är skogbärande borde till en början erhålla något värde, hvaremot allt det öfriga, hagar, betesmarker, fälader m. m. tagits såsom fullkomligt värdelöst, och först derefter, sedan hela taxeringssumman för skogen blifvit funnen, har denna dividerats med arealen för hela utmarken, då ett värde erhållits för denna senare, som blifvit åtskilligt lägre än det först (enl. tab. G) funna, och detta lägre såsom sig

25 Sannolikaste taxeringsvärdena (tab. I). 103 bör, ju mera marken uppgifves vara kalhuggen, såsom förhållandet t. ex. är i Halland, Bohuslän, Skåne, Skaraborgs län m. fl. Det är på dessa grunder som kol. 5 tillagts till tab. C, hvarefter tabb. H ooh I uträknats på samma sätt som tabb. F och G, och skulle alltså tab. I innehålla korrigerade värdena af tab. G eller det sannolikaste taxeringsvärdet å olika egoslag. Ordnas nu länen efter likartade grunder som förut skett, så erhållas följande rangordningar efter taxeringsvärdet å: a) 1 tunnland åker: kr. 1 län (Malmöhus 348) » 1» (Göteborgs 288) » 9» (Blekinge 233, Kristianstads 230, Östergötlands 224, Jönköpings 222, Stockholms 216, Jemtlands 1 ) 206, Skaraborgs 205, Kronobergs 204, Gotlands 200) » 8» (Hallands 188, Södermanlands 187, Örebro 187, Kalmar 186, Vesternorrlands 175, Elfsborgs 171, Vestmanlands 162, Vesterbottens 151) » 5» (Norrbottens 146, Kopparbergs 143, Vermlands 140, Gefleborgs 138, Uppsala 132). b) 1 tunnland äng: kr. 2 län (Malmöhus 177, Göteborgs 161) » 8» (Östergötlands 128, Blekinge 123, Kristianstads 115, Stockholms 112, Södermanlands 107, Örebro 107, Gotlands 104, Skaraborgs 101) > 11» (Vermlands 94, Kalmar 93, Vestmanlands 92, Hallands 90, Elfsborgs 79, Gefleborgs 70, Uppsala 67, Jönköpings 67, Vesternorrlands 61, Kopparbergs 60, Kronobergs 57). under 50» 3» (Vesterbottens 32, Norrbottens 25, Jemtlands 23). c) 1 tunnland utmark: kr. 1 län (Malmöhus 74) » 3» (Blekinge 33, Östergötlands 32, Kristianstads 31) » 13» (Skaraborgs 24, Södermanlands 24, Uppsala 24, Stockholms 23, Vestmanlands 23, Örebro 23, Gotlands 20, Kalmar 18, Göteborgs l7,elfs- ') Jfr noten å sid. 96.

26 104 Länens ordningsföljd enl. taxeringen. borgs 14, Jönköpings 13, Vermlands 12 Hallands 11). under 10 kr. 7 län (Kronobergs 8,83, Gefleborgs 5,72, Vesternorr-, lands 4,32, Kopparbergs 3,97, Vesterbottens 2,43, Norrbottens 1,81, Jemtlands 0,8 8). Hvad här ofvan redan är vid analys af tab. G anfördt i fråga om talens sannolika riktighet, torde i ännu högre grad få anses gälla här vid de nu senast enligt tab. I funna talen, såsom varande korrigerade till sannolikt riktigare värden. Då, huru man än betraktar det, Malmöhus län visserligen ställer sig högst, men de öfriga länen deremot erhålla rangordning allteftersom man klassificerar dem efter taxeringsvärdena å åkern, ängen eller utmarken, så kan man för att erhålla en enda synpunkt sammanslå alla dessa tre värden för hvarje län, hvilken summa då uttrycker värdet af 3 t:d jord, hvaraf 1 är åker, 1 är äng oeh 1 år utmark. Detta skulle då uttrycka den rätta ordningsföljden mellan länen enligt taxeringen, och gestaltar den sig enligt de sist funna värdena på följande sätt: Ordningsföljd Ordningsföljd enl. tab. Ï. enl. tab. G. 1. Malmöhus län (599 kr.) _ i 2. Göteborgs och Bohus (466) 2 3. Blekinge (389) 3 4. Östergötlands (384) 4 5. Kristianstads (376) 5 6. Stockholms (351) Skaraborgs (330) 7 8. Gotlands (324) 8 9. Södermanlands (318) loi 10. Örebro (317) _ g 11. Jönköpings (302) 12I 12. Kalmar (297) 11/ 13. Hallands (289). 1*1 14. Vestmanlands (277) _ 13J 15. Kronobergs (270) le) 16. Elfsborgs (264)... 15/ 17. Vermlands (246) Vestemorrlands (240) Jemtlands 1 ) (230) 20I 20. Uppsala (223) 19J 21. Gefleborgs (214) Kopparbergs (207) Vesterbottens (185) Norrbottens (173) 24 Ofvanstående serie skulle alltså utvisa sannolikt riktiga rangordningen emellan länen, efter taxeringen (och jordvär- ') Jfr anm. I sid. 96.

27 Jordvärdet i olika län. 105 det) räknadt. Såsom synes har genom den verkstälda korrigeringen af tab. G till tab. I ordningsföljden i 5 fall mellan nära stående lan omkastats, men som denna omändring varit beroende af endast några få kronors olika värden, så har den i det hela taget ringa betydelse. Större hade skiljaktigheterna blifvit om länen rangerats enligt tab. E. I fråga om den nu såsom riktig antagna ordningsföljden, kan man anmärka, att Kristianstads län icke är taxeradt i värde närmast efter Malmöhus län, utan blir först det 5:e i ordningen; att deremot Stockholms län står betydligt högre än de öfriga Mälareprovinsernas, bland hvilka isynnerhet Uppsala län utmärker sig för sin synnerligen låga plats; att Vesternorrlands län åter ställer sig ganska högt upp i ledet, o. s. v. Den högsta taxeringssiffran (i Malmöhus län) är 3 x / 2 gånger, den dernäst (i Göteborgs län) är mera än 2 1 / 2 gånger så stor som den lägsta (i Norrbottens län), men härmed likasom i fråga om de öfriga likartade relationerna får ej anses vara sagdt, att den högre siffran i sjelfva verket representerar det verkligen högre taxeringsvärdet med hänsyn till jordens rätta värde eller afkastningsförmåga. I närmast ofvanstående tabellariska öfversigt äro länen ordnade enligt taxeringsvärdet af lika mycket åker, äng och utmark i hvarje län. I sjelfva verket äro dock länen ej så beskaffade, utan har det ena länet relativt mycket mera eller mindre af ett egoslag än ett annat. Tänker man sig derför, att man ur hvarje län uttoge lika stor areal, men med den blandning af olika egoslag, som äro för orten (länet) normala, och härför beräknade taxeringsvärdet, så skulle detta uttrycka det rätta jordvärdet i hvarje län enligt taxeringen. Beräkningen gifver vid handen, att 1000 t:d af sådan så att säga ortens normaljord hafva följande taxeringsvärden i de olika länen: 1. Malmöhus län 260,000 kr. 2. Kristianstads 97,000» 3. Skaraborgs 86,000» 4. Östergötlands _ 77,000» 5. Blekinge -._ 76,000» 6. Göteborgs och Bohus 72,000» 7. Södermanlands - 65,000» 8. Stockholms ,000» 9. Hallands - 57,000» 10. Uppsala ,000» 11. Vestmanlands - 56,000»

28 106 Jordvärdet i olika län. 12. Örebro län.. 54,000 kr. 13. Gotlands 53,000» 14. Kalmar 47,000» 15. Elfsborgs 44,000 s 16. Jönköpings 39,000» 17. Kronobergs 31,000» 18. Vermlands 28,000» 19. Gefleborgs 14,000» 20. Vesternorrlands 12,000» 21. Kopparbergs 11,000» 22. Vesterbottens (kustlandet) 7,000» 23. Norrbottens (d:o) 5,000» 24. Jemtlands 1 ) 3,000» Denna serie, som icke har till uppgift att visa sjelfva taxeringsvärdenas olikheter utan fastmera jordvärdena inom olika orter, är derför icke att förvexla med förestående ordningsföljd (å sid. 104) och skulle vara fullt korrekt, om taxeringen i hvarje ort återgåfve rätta värdet derstädes. Sistnämnde serie är nemligen alldeles oberoende af de antaganden, hvilka varit behöfliga för att finna värdena å de olika egoslagen (i tab. G och I), som i sin ordning äro bestämmande för nyssnämnda ordningsföljd. Att nu exempelvis en egendom om 1000 t:d i Upsala län, oaktadt det låga taxeringsvärdet derstädes, erhåller enligt närmast ofvanstående tablå samma värde som en sådan i Vestmanlands län med sin högre taxering, beror deraf, att en egendom inom det förra länet enligt regel har relativt mera åker än i det senare. Högt jordvärde jemte stor åkervidd vålla derför ock Malmöhus läns tydliga öfverlägsenhet i detta hänseende framför alla andra län. Vore deremot fråga om en jordegendom med egor i annan inbördes proportion än den nu här s. k. normala, så kan tab. I användas för beräkning af taxeringsvärdet. Huru olika detta utfaller och hvad praktisk användning man kan gifva åt nämnda tabell, finner man lättast, om man låter frågan gälla exempelvis en egendom om 200 t:d åker, 100 t:d äng och 700 t:d skog, hagar och annan utmark. Under vanliga förhållanden skulle en sådan egendom vara taxeringsvärderad: i Malmöhus län till 139,100 kr. i Stockholms»» 70,500» i Uppsala»» 49,900» i Norrbottens»» 32,967» ') Jfr anm. i»id. 96.

29 Taxeringasummor (tab. K). 107 Om den nu genom tab. I erhållna tariff får anses såsom svar å frågan om storleken af taxeringsvärdet i olika delar af landet å olika egoslag, så återstår det att söka besvara den andra delen af det föresätta spörsmålet, eller i hvad förhållande står taxeringsvärdet till det verkliga värdet? Söker man för den skuld hela taxeringssumman å de olika egoslagen i hvarje län genom multiplicering af arealsiffrorna i tab. A med vederbörande taxeringsvärden i tab. I erhållas de i tab. K intagna talen, hvilka summerade gifva för hela riket (med afdrag af Stockholms stad och Lappmarken) följande taxeringssummor: åker 1,167 mill. kr. ång 284»» utmark 472»» Summa 1,923 mill. kr. En på samma sätt utförd beräkning enligt värdena i den med tab. I i det hela öfverensstämmande, men dock något olikartade tab. G gifver: åker 1,058 mill. kr. äng 278»» utmark 587»» Summa 1,923 mill. kr. Likartad beräkning enligt tab. E, grundande sig på relationerna i de af Hushållningssällskapens sekreterare meddelade prisuppgifterna, lemnar som resultat: åker 987 mill. kr. äng 263»» utmark 673»» Summa 1,923 mill. kr. De skiljaktigheter, som förefinnas mellan de bägge första af ofvanstående öfversigter, äro en naturlig följd af de olika beräkningssätt, hvarpå de grunda sig, men deremot är öfverensstämmelsen i det hela taget mellan dessa båda, å ena sidan, med den sista eller den på direkta uppgifter sig grundande öfversigten, å andra sidan, särdeles anmärkningsvärd, och torde den sistnämnda alltså få tjena som critérium på de förras sannolika riktighet. Det är visserligen sannt, att den sistes användbarhet i detalj, d. v. s. här länsvis, icke visade sig nöjaktig, men detta hindrar dock icke, att ju ej

30 108 Taxeringssummor. vid summering till en rikssumma dessa detaljfel kunna utjemna hvarandra, och sålunda ett någorlunda antagligt slutresultat vinnas. Fördelas nu vidare de erhållna slutvärdena på motsvarande arealer, erhållas följande medelvärden, gällande för hela riket, nemligen för 1 t:d: enligt tab. 1 åker äng ntmark 207 kr. 75 kr. 11 kr.»» G 188» 73» 12»»» E 175» 69» 14» Det är endast i åkervärdena som några anmärkningsvärda skiljaktigheter visa sig, men i öfrigt äro talen så nära med hvarandra öfverensstämmande, som man kan någonsin önska sig vid en dylik beräkning, som här föreligger. Under sådana förhållanden och af redan antydda skäl för den större sannolikheten af tab. I synes man berättigad till det påståendet, att öfver hufvud taget i hela riket var jorden år 1876 sålunda bevillningstaxerad : 1 t:d åker 207 kr. 1» äng 75» 1» utmark 11» eller till 18 kr. pr tunnland, om afseende fästes vid blott den egentliga skogen. Hvad nu beträffar hela taxeringssumman å utmarken, bör till densamma läggas de otaxerade allmänna skogarnes värden, hvilka för kronoparker, kronans flygsandsplanteringar, kronoöfverloppsmarker samt vissa oafvitrade kronomarker af Skogsstyrelsen beräknades år 1876 till 32 mill, kronor (hvaraf dock en del tillhör mark inom Lappmarken) och hvilka för likaledes hittills här ej inräknade stockfångstskogar, häradsallmänningar m. m. efter samma beräkningsgrund kunna uppskattas till 5 mill, kr., då hela taxeringssumman å all utmark i riket (Lappmarken oberäknadt) borde blifva = 509 eller i rundt tal 510 millioner kronor. Frågas nu: hvad afkastar detta kapital af 510 millioner kr.?, så svaras: nästan allt bränslet för våra bostäder, ved och kol till bruks- och bergverksdriften, till tegelbruken, glasbruken, bagerier m. fl. industriela verk jemte deras ångmaskiner; byggnadsvirket till bostäder, skeppsbyggnader, broar m. m., sleepers, telegrafstolpar, och denna oändliga mängd af gärdesgårdar, slöjdvirket till husgeråd och red-

31 Afkastningen af utmarken. 109 skåp af mångfaldiga slag; råämnet till trämassa, tändstickor, tjära, pottaska m. m.; bark för garfverien, o. s..v. samt en än ytterligare mycket vigtig produkt, nemligen bete åt våra kreatur; hvartill allt slutligen kommer hela den stora trävaruexporten. Att ens tillnärmelsevis uppskatta värdet af denna mångfald, möter stora svårigheter, dock kan ett försök i några hänseenden göras. Antager man derför, i likhet med Skogsstyrelsen vid beräkning af statsskogarnes värde, att 5 t:d skog i Norrland med Dalarne årligen afkasta 1 timmerträd à 1 kr. och att 1 t:d skog i mellersta och södra Sverige lemnar 40 kft virkesmassa med värde af 1,25 kr., så erhålles samtlige skogars årsafkastning i Norrland och Dalarne att vara 3,401,000 kr. och i öfriga riket 14,737,000 kr., eller tillsammans 18,138,000 kr., allt med beräkning af en fortvarande virkesafkastning och ej med hänsyn till saluvärdet af skogarnes nuvarande virkesmassa. Såsom skog är här tagen endast den mark, som af Hushållningssällskapen anses vara skogbärande, och således icke den som frånskiljes såsom beteshagar o. dyl. Då nu likväl sådan mark i sjelfva verket äfven bär åtskilligt skog, isynnerhet löfskog, hvaraf helt visst 100,000-tals famnar ved, likasom mycket slöjdvirke, aspvirke till våra tändstickor m. m. årligen vinnes, så torde man ej högt uppskatta värdet af skogsprodukterna ur våra hagmarker o. dyl. (om 8,700,000 t:d i södra och mellersta samt 13,800,000 t:d i norra landet) till inemot 2 mill, kr., synnerligast om man deri inräknar värdet af den torfmassa, som årligen vinnes. Hela virkesafkastningen ur utmarken skulle alltså uppgå till ett värde af 20 mill. kr. I sjelfva verket måste denna summa vara för låg, hvilket njan kan finna af följande beräkningar. Ar 1865 uppskattades *) årliga behofvet af skogseffekter i vårt land för brännmaterial till 8,818,000 famnar,» byggnads- och slöjdvirke» 1,100,000»» trävaruexporten» 600,000» Summa 10,518,000 famnar, hvar famn räknad à 100 kft fast mått. Det har länge, och detta säkert med stort fog, klagats öfver den oerhörda skogsafverkningen i vårt land, så att man velat påstå, att mycket af hvad som tagits ur våra ') Se: Om skogarne och skogsväsendet, af V. M. Thelaus.

32 110 Afkastningen af utmarken. skogar icke varit ett tillgodogörande af afkastningen utan ett hänsynslöst plundrande af sjelfva kapitalet. Om man också i vissa fall ej lär få neka till riktigheten af en sådan tillvitelse, torde dock ingen med allvar vilja påstå, att, om man tänker sig att hela vår trävaruexport skulle afstanna, den inhemska konsumtionen ensam, huru stor den än är, skulle nedergöra våra skogar. Fråndrager man derför från ofvannämnda behof hvad som erfordrades för trävaruexporten, så återstår en årlig konsumtion eller produktion af nära 10 mill, famnar virkesmassa, som à blott 3 kr. å rot skulle representera en skogarnes årsafkastning af 30 mill, kronor. Sistnämnda summa erhålles alltså utan att taga någon hänsyn till trävaruexporten. Hvad denna dock i sjelfva verket betyder, kan man finna, om man erinrar, att denna efter värdet numera uppgår till inemot hälften af rikets totalexport, med inberäkning således af bland annat åkerbrukets och bergsbrukets alster. I medeltal för de 6 åren är utförseln af trävaror, oarbetade, sågade eller tillhuggna, angifven af Kommersekollegium till 87,940,000 kr., och af trävaror, arbetade, till 7,235,000 kr., men huru mycket häraf faller på sjelfva virket och på afverkningsoch förädlingskostnaden, vågar jag icke afgöra. Redan en ringa del af dessa summor skulle ansenligt höja den förut här ofvan funna afkastningsförmågan af 30 mill, kr., hvilken derför ock torde få antagas som ett minimum. Utom egentliga skogsprodukter erhålles, såsom redan antydt är, ur våra skogar och beteshagar en mycket vigtig produkt, hvars kapitalvärde är säkert långt större, än hvad mången anar, jag menar betet åt våra kreatur. Visserligen söker man i jemnbredd med åkerjordens höjande i kultur alltmera inskränka skogs- och hagbetet, men ännu torde man få anse, att den öfvervägande mängden af kreaturen erhåller under 3 4 månader af året en väsentlig del af sin föda genom sådant bete, så att man öfver hufvud taget bör kunna räkna på, att hvarje af ladugårdens djur i riket underhålles på detta sätt ett par månader. Enligt vanlig beräkningsgrund 1 ) och med antagande dessutom att 2 unghästar eller 2 ungnöt äro lika med ett fullvuxet djur, skulle rikets hela kreatursstock (oberåknadt svinen) år 1876 motsvara 2,755,680 nötkreatur. Ett helt kobete lär upp- ') 1 nötkreatur = '/» häst = 4 svin = 10 far = 12 getter. tagna med i räkningen. Svinkreaturen äro här ej

33 Afkastningen af inegoma. 111 skattas till 8 à 10 kronor, men i medeltal och med fast afseende att många kreatur icke utsläppas på ifrågavarande bete antages det här till endast tredjedelen af detta belopp, eller till netto 3 kr. och skulle alltså värdet af sommarbetet i hagar, skog och annan utmark utgöra den ansenliga summan af mera än 8 mill, kronor. Huru litet medelvärdet 3 kronor i sjelfva verket är, finner man deraf, att det motsvarar endast 30 öre för ett fårbete, d. v. s. värdet af 1 skålpund fårkött efter ingalunda öfverdrifvet pris. Virkesafkastningen, räknad netto till minst 30 och mulbetet till 8 mill, kr., gifver en totalafkastning af 38 mill, kr. eller vid pass 7 x / 2 procent å hela skogskapitalet, taxeradt till 510 mill, kronor. Hvad inegoma beträffar, torde afkastningen af dem böra betraktas i en summa, enär en betydande del af åkerns gröda användes jemte ängens för ladugårdsskötseln. Totalvärdet af 1870 års hela sades- och rotfruktsskörd uppskattades till omkring 300 mill. kr. Sädesskörden ensam är i medeltal för de 4 åren värderad lågt till 203 mill, kr., så att, om dertill lägges värdet af minst 10 mill. t:r potatis och andra rotfrukter à 3 kr. pr tunna, hela sades- och rotfruktsskörden lemnat i brutto för dessa år 233 mill. kr. Ladugårdens afkastning 1870 beräknades lågt på ett sätt till 79,8, enligt ett annat till 73,1 mill, kr., men i ingendera af dessa summor ingick något belopp för hästarnes afkastning genom arbete eller på annat sätt. Antager man derför att ladugården lemnar brutto 73 mill, kr., så lär väl detta ej få anses högt räknadt. Till denna afkastning hafva bidragit: hela höfångsten af de naturliga ängarne, allt höoch halmfoder från den odlade jorden, en del af sades- och rotfruktsskörden samt betet i hagar och skog. En beräkning af hela brutto-afkastningen från åker och äng skulle nu kunna uppställas sålunda: mill. kr. Hela sades- och rotfruktsskörden 233 Afgår åt kreaturen Ladugårdens afkastning 73 Afgår för hag- och skogsbete._ Summa 268.

34 112 Taxeringen bedömd efter arrendevärden. Man kan anmärka mot ofvanstående beräkning, att det varit temligen goda år, som lagts till grund för kalkylen, men då sädesprisena i allmänhet tagits mycket låga, och då i fråga om ladugården mjölken beräknats till endast 10 öre pr kanna samt hästarne icke alls tagits med i räkningen, så vill det synas, som om en brutto-afkastning om 268 mill. kr. af inegorna icke kan vara högt tilltagen äfven i mera ogynnsamma år. För att emellertid vara beredd mot äfven sådana, nedsätta vi summan ytterligare med 10 proc. och erhålla vi alltså 241 mill. kr. i årsafkastning. Härifrån draga vi vidare sådana skatter, som kunna anses tynga mera direkte på produktionen, eller de s. k. grundskatterna i vidsträckt mening, hvilkas totalbelopp, 21 mill, kr., sänker värdet af åkerns och ängens bruttoinkomst till 220 mill. kr. Då inventarier af hvarken redskap eller kreatur ingår i inegornas taxeringssumma, så är naturligtvis nödig hänsyn att taga härtill i fråga om netto-afkastningen. Att likväl något så nära beräkna värdet af alla för jordbrukets drift behöfliga inventarier likasom af sjelfva arbetskostnaderna, med ett ord: hela driftkapitalet, möter stora svårigheter. Måhända kommer man sanningen temligen nära, om man beräknar afkastningen enligt hälftenbruks-systemet, och skulle man sålunda få antaga åkerns och ängens nettoafkastning till vid pass 110 mill kr., hvilket motsvarar 7V ä proc. åett kapital af 1,451 kr., hvartill åkern och ängen äro taxerade. Ett utsträckande till hvarje län af de här nu för hela riket gjorda beräkningarne, skulle leda till alltför stor vidlyftighet. Det redan funna torde derför få anses gifva en tillräcklig häntydning, huru resultaten i allmänhet böra gestalta sig. Likväl synes frågan böra underkastas ett ytterligare skärskådande, och det på följande sätt. Antag att man satte all Sveriges jord på arrende och att man bestämde vilkoren enligt följande grunder: arrendesumman skall gifva 5 proc. å jordbruksfastighetens hela taxeringsvärde; beloppet skall beräknas endast efter arealen af öppen jord, hvarvid likväl den naturliga ängen anses i värde lika med hälften af åkern, utom i Jönköpings, Kronobergs, Vermlands, Kopparbergs och Gefleborgs län, der ängen sättes 0,3 samt i Jemtlands, Vester- och Norrbottens län, der den antages till endast 0,2 af åkervärdet;

35 Taxeringen bedömd efter arrendevärden. 113 all afrösningsjord med dera växande skog får af arrendatorn till husbehof afgiftsfritt nyttjas; arrendatorn ansvarar för alla onera. Utföres nu beräkningen för hvarje län enligt dessa grunder, så visar det sig, att oberäknadt onera, för hvilka arrendatorn skall ansvara, 5 proc. af hela taxeringsvärdet erhållas genom nedanstående arrende pr t:d åker och pr t:d äng, nemligen i: Åker. Äng. Stockholms län.. - Kr. 15,50. 7,75. Uppsala._.. _» 9,u. 4,56. Södermanlands» 12,95. 6,48. Östergötlands» 16,29. 8,15. Jönköpings» 14,73. 4,42. Kronobergs» 12,64. 3,79. Kalmar» 13,29. 6,65. Gotlands» 14,32. 7,16. Blekinge» 17,42. 8,71. Kristianstads» 14,20. 7,io. Malmöhus._» 18,85. 9,43. Hallands» 10,78. 5,39. Göteborgs och Bohus.» 17,76. 8,88. Elfsborgs» 11,18. 5,59. Skaraborgs» 12,40. 6,20. Vermlands» 12,19. 3,66. Örebro» 14,04. 7,02. Vestmanlands» 11,81. 5,91. Kopparbergs» 11,95. 3,59. Gefleborgs» 12,54. 3,76. Vesternorrlands» 14,04. 4,21. Jemtlands» 11,12. 2,22. Vesterbottens» 11,52. 2,30. Norrbottens» 10,03. 2,oi. Riket Kr. 13,67. 5,07. I brist af uppgifter om de vanliga arrendebeloppen i olika delar af landet, är det ej möjligt att afgöra, huru mycket ofvanstående siffror skilja sig från rätta förhållandet. Icke desto mindre saknas ej utväg att åtminstone i allmänhet kunna underkasta siffrorna eller, hvilket blir detsamma, taxeringsvärdena nödig kritik. Då man väl obestridt lår redan a priori få antaga, att värdesättningar, som hafva beskattning till ändamål, måste ega böjelse att hålla sig under rätta värdet, så är klart, att äfven ofvanstående arrendesummor, hvar och en i sitt län, såsom medeltal icke öfvergå utan mera eller mindre allt efter

36 114 Taxeringen bedömd efter arrendevärden. taxeringens riktighet understiga rätta beloppet. Häraf följer, att om man utväljer en grupp af län, med såvidt möjligt lika naturbeskaffenhet, kulturförhållanden och dylikt, så måste den högsta arrendesiffran bland dessa län i sjelfva verket beteckna endast ett minimibelopp för dem allesammans. Vända vi oss derför till en början till Mälareprovinserna, så mötas vi der å ena sidan af Stockholms län med (enligt taxeringen) ett arrendevärde af 15,50 pr t:d åker, och å den andra Örebro län med 14,04, hvaremot mellanliggande Södermanlands län utvisar 12,95, Vestmanlands län 11,81 och Uppsala län 9,1! kr. Om också Stockholms län kan anses genom sitt goda afsättningstillfälle på hufvudstaden ega en fördel framför de öfriga, så gäller detta äfven i viss mån om åtminstone andra närliggande län, och då Örebro län kan uppvisa siffran 14,04, hvilken enligt hvad nyss ådagalagdt är måste anses vara ingalunda för hög, så måste ock taxeringsvärdena för åtminstone Södermanlands och Vestmanlands tåla vid att åtskilligt, men för Uppsala län betydligt förhöjas. Söder om dessa län finner man Östergötland med 16,29, men Vestergötland jemte Dal med endast 12,40 och 11,18 kronors arrendesiffra hos de båda Vestgöta-länen, hvaremot Bohuslän företer siffran 17,76. Under sådana förhållanden synas åtminstone de båda Vestgöta-länen vara nog lågt taxerade, om man äfven medgifver att det södra länet har sämre jord än det norra. Tillstötande Vermlands län torde ock böra undergå någon förhöjning, synnerligast som ett höjande af ängsvärdet skulle sänka åkersiffran 12,19 ännu lägre- För bedömande af taxeringen i Småland med Öland samt Gotland framträda inga karakteristiska märken. Vid jemförelse mellan de olika länen bör ej lemnas ur sigte, att för Jönköpings och Kronobergs län är ängen satt lägre uti värde än i de öfriga länen och att derför en lika värdesättning (till 0,5) skulle sänka arrendesumman på åkern i dessa båda län. Att Kronobergs län i denna grupp ställer sig lägst, är väl riktigt, och det vill synas troligt, att om en värdeförhöjning bör göras på de fyra län, som här äro i fråga, så torde detta böra ske ungefär lika mycket på dem alla. Malmöhus läns 18,85 och Blekinges 17,42 antyda ganska säkert, att Kristianstads läns siffra 14,20 icke kan stå i rimligt förhållande till rätta värdet. En förhöjning till endast det arrendetal, som Malmöhus län utvisar, erfordrar ett hö-

37 Taxeringen bedömd efter arrendevärden. 115 jande af taxeringssumman för Kristianstads län med 33 proc, en förhöjning som dock ingalunda torde vara tillräcklig, enär Malmöhus läns siffra lika litet som något annat läns icke kan anses vara ett noggrannt uttryck för rätta värdet. Utan att förneka jordmånens sämre beskaffenhet i Halland, lär väl dess siffra 10,78 få ändock anses häntyda på ett missförhållande i taxeringen, synnerligast när man lägger märke till grannlänens högre siffror. Går man nu slutligen till Dalarne och Norrland, så tyckes icke just något rimligt skäl förefinnas, hvarför taxeringen borde vara lägre i Gefleborgs än i Vesternorrlands län. Att Dalarnes jord i allmänhet är något lägre taxerad än Gefleborgs län, torde väl vara tillbörligt, men detta motsäger naturligtvis icke behofvet af en förhöjd taxering äfven här. Vid jemförelse mellan denna grupp af trenne län och andra län, bör ihågkommas att ängen är här antagen till 0,3 af åkervärdet. I de tre nordligaste länen, der det ansetts nödigt att nedsätta ängsvärdet till 0,2, kunde det synas som om Jemtlands län icke borde vara sämre än Vesterbottens län, äfven om såsom här sker endast afses kustlandet, men man har att besinna, att det förstnämnda länet omfattar det magra Herjedalen och dessutom vidsträckta fjällhemman inom provinsen Jemtland. Svårare blir det att förlika Vesterbottens och tillgränsande Vesternorrlands läns siffror, men olika jordmån och polhöjd torde berättiga olikheterna, hvilket ock har sin tillämpning vid bedömande af Vester- och Norrbottens län. För ett rätt uppfattande slutligen af riktigheten eller icke af en arrendesumma efter 13,67 kr. pr t:d åker och 5,07 kr. pr t:d äng i hela riket, får man ej förglömma, att dessa tal förutsätta icke någon trävaruexport. Låter man deremot äfven skogen bidraga till svenska jordens afkastning, så är den n. v. taxeringen sådan, att nämnde tal skulle utfalla ännu lägre, än hvad de här visa sig vara. Härvid torde dessutom ej lemnas ur sigte, att här ingenstädes något afseende är fäst vid de rika inkomstkällor, som våra haf, sjöar och vattendrag genom fisket åt j or degaren lemna, och hvilka ofta nog om ej oftast icke särskildt uppskattas utan ingå i jordens taxeringsvärde.

38 116 Slutomdöme om taxeringen. Sammanfattas derför de nu genom denna undersökning vunna resultaten, torde dessa få anses hafva ådagalagt: att jordvärdet i allmänhet är relativt högre i rikets sydligaste än i dess nordligaste delar; att deremot taxeringsvärdet, som visserligen också i allmänhet aftager mot norden, icke gör detta regelbundet, utan förekomma stora omkastningar i länens naturliga ordningsföljd uti detta hänseende; att taxeringen alltså är mycket olika i olika län; att i allmänhet taxeringsvärdet kan anses vara å 1 t:d åker kr. (varierande dock mellan kr.); 1» äng 75» (»»» » ); 1» utmark 11» (»»» 1 74» ); att jord taxerad enligt nyssnämnda värden synes böra gifva en nettoafkastning af omkring 7 1 /» proc; att den nuvarande bevillningen å jordbruksfastighet, räknad efter 3 proc, sålunda blifver endast 7^ eller 0,4 mot h vad den kunde rätteligen vara; att bevillningssumrnan alltså å jordbruksfastighet borde i stället för n. v. 569,000 kr. (år 1876) vara 1,422,500 kr.; och att genom kapitalisering af sistnämnda belopp efter 5 proc. det uppskattade värdet å jordbruksfastighet underkastad fastighetsbevillning borde hafva varit 2,845 mill. kr. i stället för nu bestämda 1,897 mill, kr.; samt att det vill alltså synas såsom allmän regel, att ifrågavarande taxering borde öfver hufvud taget höjas med vid pass 50 proc. af sitt n. v. belopp. Om också kalkylen nu gifvit en differens af 50 proc mellan taxeringssiffran och rätta värdet, så torde ej böra lemnas oanmärkt, att den sålunda funna differensen ej må anses vara så noga beräknad, att den ej kan tåla vid åtskilliga jemkningar. Svårigheterna att uppställa några hållbara kalkyler i detta fall äro nemligan så stora, att de vunna resultaten äro att betrakta endast som approximationer. När derför ett öfverslag, sådant som det här gjorda, utvisar en skilnad om 50 proc, så hindrar icke detta, att ju ej rätta skilnaden kunde vara större men också, och det måhända snarare, mycket mindre, t. ex. 40 proc. eller 30 proc. Emellertid vinner siffran 50 proc. något stöd deraf, att om n. v. taxeringssumman för åker och äng (tab. K) förhöjes med 50 proc, erhålles ett taxeringsvärde af 2,177

39 Slutomdöme om taxeringen. 117 mill, kr., som med ej fullt 5 proc. skiljer sig från den slutsumma af 2,275 mill, kr., hvilka fås när de af Hushållningssällskapens sekreterare angifna jordprisen läggas till grund för beräkning af hvarje läns inegovärde. Att deremot en på sistnämnda sätt likaledes funnen värdesumma af 1,615 kr. för utmarken icke står i någon skälig relation till n. v. taxeringen af sådan mark, beror tydligen deraf, att man vid aflemnandet af prisuppgifterna icke tillräckligt fäst sig vid den fortfarande afkastning, som utegomark under n v. förhållanden kan gifva, utan omedvetet låtit i stället det befintliga stora skogskapitalet göra sitt värde allt för mycket gällande. Stockholm i Nov Elis Sidenbladh. Stat. tidskrift. S2:a haft. 3

40 118 Tab. A. Rikets areal (i tunnland) år 1876 (enligt jordbruks- ') Med inräkning af 1,229,613 t:d renbetesfjäll i Jemtlands län. 2 ) Jordbraks-statistikens ofullständiga uppgifter för Vesterbottens kustland ära här så vid t möjligt ') Med tillägg för Pajala socken i Norrbottens kostland»f de i jordbmks-statistiken bristande

41 statistiken och kol. 9 enl. Skogsstyrelsens berättelse). 119 kompletterade enligt SkogskomitéenB betänkande. 19,169 t:d äng och 530,854 t:d skog (enligt Skogskomitéen).

42 120 Tab. B. Taxeringsvärdet (i Kronor) af jordbruksfastighet år 1876 ') För Stockholms lin äro här ytterligare fråndragne uppskattningsvärdena å Kronan tillhörig» inbegripna l 1 /, mantal berillningafri jord); Haga 150,000 (Vi mtl inbegripet); Rosersberg 180,000 (6 a ) A Gripsholms slott (i Södermanlands län) synes icke något Tärde vara åsätt, och har derför stads län) äro inräknade i kol. 2. ') Dessutom här frånräknade för Skaraborgs län: länscellfängelset 180,000 kr. och länsstyrelsens ') För Strömsholms slott, park och trädgård äro här ytterligare fråndragne 150,000 kr.

43 121 (enligt General-Sammandraget öfver Bevilluingen och taxeringslängderna). slottsbyggnaderna å: Drottningholm 1,000,000 kr.; Ulriksdal 450,000; Karlberg 270,000 (häri dock mtl inhegripna); Svartsjö 60,000. här icke nsgon frandragning skett. Tnllgarn (i Södermanlands län) och Herrevadskloster (i Kristianembetslokaler 25,000, upptagna i leksbergs sockens taieringslängder.

44 122 Tab. C. Högsta möjliga och lägsta möjliga medel-taxeringsvärdet å olika egoslag (enl. tabb. Å o. B). ') Lägsta möjliga medel-taxeringsvärdet är för åker lika med utmarkens maximivärde samt för äng och utmark 0. I Stockholms län ligger alltså åkerns medel-taxeringsvärde mellan 59 och 406 kr., ängens mellan 0 och 251 kr., samt utmarkens mellan 0 och 59 kronor. 2 ) Ang. kol. 5 jfr sid. 103.

45 123 Tab. D. Medelvärdet å olika egoslag (enligt uppgifter af Hushållningssällskapens Sekreterare).

46 124 Anmärkningar till tab. D. 1) Ojtpsala län: Hushållningssällskapets Sekreterares här meddelade siffror grunda sig pä benäget meddelande af en Domhafvande inom länet, egande mycken praktisk kännedom i ämnet och hvilken i fråga om sina uppgifter upplyser att "vid värderingar för jernvägsanläggningar äfvensom för hypotekslån kommer jorden alltid i högre värden; men då i betraktande tages att jordegendomar i norra Uppland vanligen utarrenderas för 10 à 15 kronor pr rednceradt tunnland, tror jag 225 å 250 kronor tunnlandet vara det högsta der i trakten. Dock torde för jorden närmare städerna samt i medlersta och södra delarne af länet värdet kunna höjas. 25 kronor för skogsmark med mossar och hagmarker tycker jag kan vara nog, likasom 40 kronor för skogbärande mark. Egendomar med god skog (växande) betalas nog högre, dock endast af skogssköflare sådane som på en gång afhugga skogen." 2 ) Östergötlands län: I afseende å de lemnade siffrorna har Hash.-Sällsk:s Sekreterare lemnat en så lydande förklaring: "Be här nppgifna värdena å 1 tunnland medelgod åker eller annan odlad jord, 1 tunnland medelgod äng, naturlig, samt 1 tunnland medelgod afrösningsjord, äro grundade på den tariff, efter hvilken jordvärderingar ske för vinnande af intrade uti Ostgöta Hypoteksförening, hvaremot â 1 tunnland medelgod skog värdet är efter sakkunnig persons infordrade utlåtande grundadt på den årliga återväxt, som efter mångåriga taxeringar man anser i medeltal tillkomma 1 tunnland skog inom detta län, hvilken årliga återvalt förvandlats i penningevärde, och detta vidare kapitaliserats. Då likväl värdet af såväl åker, äng, hagmark och skog är så ytterst varierande, att något exakt medelvärde, generelt för hela länet, svårligen torde kunna ens uärmelsevis uppgifvas, så göra icke heller dessa siffror anspråk på annan tillförlitlighet än möjligen såsom angifvande ungefärliga förhållandet mellan de olika rubrikerna, dervid det för skogen angifna värdet jemväl torde närmast öfverensstämma med det pris, hvarlill vid köp af egendomar dithörande husbehofsskog (icke beräknad för annan afverkning än egendomens nödtorftiga behof) kan köpas." a ) Kronobergs län: Vid insändandet af de begärda uppgifterna skrifver Husb.-Sällsk:s Sekreterare sålnnda: "Med anledning af ärade skrifvelsen den 3 innevarande månad får jag, efter öfverläggniog med Förste landtmätaren i Kronobergs län, härjemte, utan anspråk på att hafva funnit de rätta siffrorna, men efter bästa insigt, bifoga svar på de i berörda skrifvelse framställda frågor. I afseende å svarens lydelse erinras: att, enligt na gällande tariff för hypoteksvärderingar i denna ort, medelvärdet, särdeles af åker, är vida lägre; att värdet af afrösningsjorden afser jorden ntan skog; att skogens värde] är beräknadt för sådan skog, som är tjenlig till ved samt stängseleller byggoadsvirke, enär yngre tillväxande skog har mycket lägre värde; samt att de nppgifna värdena grunda»ig på de sistförflotna årens erfarenhet; hvaremot prisen å såväl jord «om skog för närvarande äro i fallande." ') Kalmar län: Södra Hush.-Sällsk:s Sekreterare meddelar om sina nppgifter följande: "DS jag ej på egen hand ville fixera de begärda uppgifterna, föredrog jag frågan för Förvaltningsutskottet, som vid icke mindre än trenne sammanträden hade densamma före, men hvarvid så olika meningar nttalade sig, att man slutligen icke ansåg jordens medelvärde kanna eller böra på annat sätt bestämmas än genom uträkning med taxeringsvärdet till grund och hvarvid proportionen emellan åker-, ängs- och afrösningsjordens värden skulle tagas efter talen 200, 100 och 25. Sedan jag från landskontoret lyckats erhålla en fullständig uppgift på hvarje sockens taxeringsvärde för jordbruksfastighet, har nu denna uträkning blifvit utförd och dervid befinnes medelvärdet för hela området vara det på P. M. an-

47 125 gifna. Men det är giftet, att verkliga medelvärdet varierar högst betydligt emellan olika härad olika socknar ja till och med emellan olika hemman i samma socken. Detta visas bland annat deraf, att om bevillningen för Aspelands härad ensam lägges till grund, 1 tnnnland åker der icke sknlle vara värdt mera än 130, 1 tunnland äng 65 och 1 tunnland afrösningsjord 19 kronor, nnder det vid samma uträkning med Handbörds härad 1 tunnland åker far ett värde af 275, 1 tunnland äng 135 och 1 tunnland afrösning 34 kronor. Taxeringsvärdena äro dock i och för sig högst ojemna, då långt ifrån samma grunder för taxeringen öfver allt följas, och jordmånen inom vårt långsträckta område, med stenbnnden skogsmark löpande bredvid jemförelsevis bördigare dal- och. strandtrakter, företer jemväl betydliga olikheter, så att, huru ett medelvärde för hela området än sättes, det måste alltid blifva högat otillfredsställande." 5 ) Gotland» län: Angsvärdet afser hårdvallsäng. Hypoteksföreningen värderar åker och äng inom alla klasser lika. Afrösningsjord har så beräknats, att odlingsmark ingår med '/«mot-annan afrösningsjord 3 / 4, enligt erfarenhet vid hittills verkställda skiften. 6 ) Kristianstads län: "Svar från sakkunnig person rörande skogsvärdet. Anmärkas bör, att uti afrösningsjorden är icke beräknad sådan mossjord som lemnar bränntorf, ty den kan vara värd ända till 1,000 kronor och deröfver." ') Malmöhus län: l fråga om det å skog åsatta värdet (300 kr.) anmärkes, att det är afsedt för sådan som är "beräknad att som skog bibehållas." 8 ) Hallands län: Hush.-Sällsk:s Sekreterare skrifter sålunda: "får jag meddela, att då värdet af såväl åker som äng i olika delar af Halland är så högst olika, något medelvärde dera för hela länet icke kan uppgifvas. Hvad beträffar åkern, är nemligen dess naturliga beskaffenhet i några trakter så ojemförligt mycket bättre (t. ex. från trakten af Varberg och norrut) än i andra. Samma blir förhållandet, om man jemförer värdet af ett tunnland åker i de trakter hvarest linnes tillgång på mergel (neml. den fr. l / 2 till 1 mil breda kuststräckan) med den inåt landet belägna delen af länet (hvarest ej ens finnes lera till att påföra den sand- och grusblandade jorden). Sålunda kan medelvärdet af den utaf naturen bättre, äfvensoni den merglade åkerjorden, sannolikt uppskattas till 300 å 400 kronor pr tunnland, då i största delen af lädet (den östliga) detsamma icke torde kunna sättas högre än 150 kronor. Af naturlig äng finnes ganska liten areal i länets slättbygder. I den högre, inåt landet, belägna delen af länet finnas visserligen stora vidder så kallade ängar, men hvilka vanligen endast gifta ljung- eller starrblandadt hö och kanske ändock icke mer än 10 h 12 centner hö pr tunnland. Ett tunnland af sådan äng torde kunna uppskattas till högst 100 kronor. Afrösningsjord, icke tjenlig till odling, d. v. s. steniga ljunghedar, af hvilka stora arealer finnas i länet, hafva snart sagdt icke något värde, utan för så vidt skog derpå blifter odlad. Afrösningsjord, tjenlig ' till odling, kan, i trakter der förbättringsmedel finnas, ega ett värde af från 50 ända till 150 kronor, då den i andra trakter deremot ej kan värderas till mer än 25 à 50 kr., emedan der också odlingskostnaden vanligen uppgår till så högt belopp, att den fullt motsvarar värdet af jorden, odlad. Värdet af skog tilltror jag mig icke att ens tillnärmelsevis angifta. Om värdet nemligen skulle beräknas efter hvad det kan utgöra om marken kalhngges, kan det blifva temligen högt, synnerligen om skogen består af bok. Skall det återigen beräknas med afseende på hvad den kan afkasta utan att ruineras, är värdet naturligtvis betydligt mindre. Dessutom bör härvid tagas i betraktande skogens belägenhet, i närheten af eller t. ex. nere mil från afsättningsplauen, hvilket kan utgöra en högst betydlig skilnad i skogens värde." Det är med ledning af dessa upplysningar, som tabellens siffror tillkommit.

48 126 9) Elfiborgs län: För Norra Hush.-Sällak:s område upplyser Sekreteraren att han, för att kanna lemna de begärda uppgifterna så noggranna som möjligt, korresponderat i ämnet med hrr Ordförande i sällskapets filialafdelningar, äfvensom att han anser de nn meddelade uppgifterna i afseende på förhållandena emellan värdena å ifrågavarande hufvudklusser af jord vara riktiga. 10 ) Vermlandi län: Till svar ä de begärda upplysningarne skrifter Hush.-Sällsk:s Sekreterare sålunda : "Sedan jag numera hunnit samråda med erfarne män inom provinsen, får jag besvara skrifvelsen af den 3 dennes med nedanstående uppgifter, hvilka jag icke ansett mig kunna ifylla å den mig tillsända blankett-promemorian, men i stället velat ersätta med något fullständigare ; hvilket torde vara nödigt åtminstone för Vermland med sina högst olika jordmåner och jordvärden för olika trakter. Set är i allt fall vanskeligt att kunna uppgifva ens ungefärliga jordvärdet vid skedda försäljningar, helst det är många faktorer, som bestämma detta värde. Jag vill likväl fästa uppmärksamhet vid den af Vermlands Hypoteksförening antagna tariff för värdering af egendomar och hemman, hvarå sökes amorteringslån. Denna tariff, som i hufvndsakliga delar varit gällande från föreningens stiftelse 1851, blef, då Hypoteksbanken bildades 1861, något förändrad; och den erfarenhet, som jag dels såsom ledamot i denna förenings direktion allt sedan år 1853 och dels såsom värderingsmaa under talet härom vunnit, är: att egendom, som sorgfälligt enligt denna tariff värderas, erhåller ett hypotekavärde, som under normala konjnnkturförhållanden öfverensstämmer med saluvärdet. Att härifrån undantag gifvas är naturligt ; meu säkert är, att hypoteks- och saluvärdet ofta nog träffat samma summa. Af denna tariff synes, att l:a klassens åkerjord är tagen i värde till omkr. 300 kr. ; och att naturlig äng af bästa beskaffenhet är hållen i ett värde af omkring 150 kr. Denna relativitet emellan de nyssnämnda jordslagen vill jag dock icke säga vara den rätta, i fall hänsyn tages till de utarrenderingar, som egt rum. Då arrendeafgift för bästa slaget åker utgör 10 à 15 kr pr tunnland, har arrende för bästa slaget äng, varit 3,33 à 5 kr. pr tunnland. Förbållandet med jordvärdena är icke allenast olika inom olika härad af Vermland, utan än mera med den jord, som tillhör städerna. Af dessa skäl har jag velat meddela följande promemoria: Inom Vermland anses ungefärliga värdet under närvarande förhållanden vara för ett tunnland : A. Åker och annan odlad jord, tillhörande städerne: omkring 750 kronor å 1,000 kronor; och tillhörande Arvika köping» 500» à 750» men tillhörande landsbygden: a. Inom Visnnms, Ölme och Vase härads slättbygd, äfvensom inom Nors och Segersta socknar: för bästa åkerjord» 300» à 400» för något svagare åkerjord» 100» à 250» b. Inom Grums, ds och Borgviks socknar samt Näs, Kils och Nyeds härad och Karlstads tingslag: för bästa åkerjord 200» à 300» för sämre åkerjord 100» k 250» c. Inom Nordmarks, Öfre och Nedre Fryksdals samt Öfre och Nedre Elf dals härad: för bästa åkerjord 150» à 100» för sämre åkerjord 75» à 50» B. Naturlig äng; sådan finnes inom Vermland egentligen icke mer än vid egendomar och hemman i närheten af sjön Venern. Dessa äro merendels odlingsbara men ock underkastade nämnda sjös periodiska öfversvämningar. Detta slag af ängar, der de icke uppodlas till åker, begagnas dels till slätter och dels till beten. Det foder, som å dem er-

49 127 hålles, är vanligen endast starrgräs. Visserligen finnas ängar äfven å andra trakter inom Vermland, men de äro vanligen af sämre beskaffenhet. Emellertid torde knnna antagas : 1. Att, då bästa åker är värd pr tunnland 400 kr., då är ängen värd omkring 100 kr. 2. Att, då bästa åker är värd pr tnnnland 300 kr., då är ängen värd 50 à 75» 3. Men att då bästa åker är värd pr tunnland 200 kr., då är ängen värd endast 30 à 40» C. Afrösningsjord, då endast marken tages i betraktande: 1. Skogsmark och hagar, för så vidt de äro odlingsbara och a. Tillhöra städerna eller Arvika köping, är tunnland-värdet omkring 75 à 100» b.» landsbygden eller provinsens slättbygd» 40 à 50»»» eller skogsbygden» 20 à 30» 2. Mossar; dessa hafva mycket olika egenskaper, olika värden allt efter olika lägen, djuplek m. m., torde kanna antagas pr tunnland» 10kr." Tabellens här ofvan intagna siffror äro ungefärliga medeltal af nyss meddelade uppgifter. ") Örebro län: Hush.-Sällsk:s Sekreterare anmärker, att uppgifter sådana som de ifrågavarande måste blifva rätt vanskliga. I allmänhet gäller, att Ju mindre egendomen är, desto högre värde eger jorden. ") Veslmanlands lån: Skogsvärdet gäller för skog afsedd för afverkning. 13 ) Gefieborgs lån: För att sättas i tillfälle att meddela så tillförlitliga uppgifter som möjligt har Hnsh.-Sällsk:s Sekreterare vändt sig till Kronofogdarne i länet, hvilka benäget meddelat följande värden: Åker. Äng. Afrösningsjord. Skog. Gestriklands fögderi N. Helsinglands» V. Helsinglands» För S. Helsinglands fögderi saknas uppgifter. Ungefärliga medeltalet af ofvanstående siffror är insatt i tabellen härofvan. 14) Vuiernorrlandt län: Uppgifterna meddelade efter rådgörande med åtskilliga erfarna personer. 15) Jemtlands lån: Hnsh.-Sällshs Sekreterare skrifter sålunda: "får jag meddela, att inom Jemtlands län vid försäljning och utarrendering af jord någon värdering deraf efter visst medelvärde pr tonniand mig veterligen aldrig ifrågakommcr; hvadan jag också saknar all antaglig grnnd för ifyllande af bifogade härhos återgående promemoria. Den enda uppgift jag i sådant syfte kunnat förskaffa mig är en värderingstariff från härvarande ombudsman för Norrlands Hypoteksförening, hvilken uppgift härhos öfverlemnas, till den ledning deraf hemtas kan. Tariff för värdering af jord, får hvilken inträde sökes i Norrlands Hypoteksförening. Det högsta belopp, hvartill uti särskild afdelning och klass ett qvadratrefua uppskattas, är :

50 128 Alltså för ett tunnland medelgod odlad jord eller åker omkring 225 kr.,»»»» naturlig ang,» 84 kr." Sistnämnde siffror jemte ett medeltal af uppgifterna om skogs- och betesmark äro i tabellen här införda. lfl ) Vesterbotlens län: De afiemnade uppgifterna beledsagades af följande Sammandrag af inkomna uppgifterna ifrån filial a t"delningarne: De i tabellen införda siffrorna äro medeltal af dessa uppgifter, för så vidt de röra kustlandet. n ) Norrbottens län: Siffrorna afgifna efter samråd med Ordföranden i Hushållningssällskapet,

51 Tab. E. 129 Taxeringsvärdet 1 ) å olika egoslag (beräknadt enligt uppgifterna i tab. D). ') Jfr tab. I, som innehåller sannolikt riktigare värden.») Jfr anm. ä sid ) Värdena för hela riket äro erhållna pä analogt sätt med förfaringssättet i tab. I.

52 130 Tab. F. Medelvärdet mellan möjliga gränserna för taxeringen af åker, äng och utmark (enligt tab. C).

53 Tab. G. 131 Taxeringsvärdet 1 ) å olika egoslag (beräknadt enligt relationerna i tab. F). ; ) Jfr (ab. I, som innehåller sannolikt rikligare Tärden. 2 ) Jfr anm. & sid ) Värdena för hela riket äro erhållna p& analogt sätt med förfaringssättet i tab. I.

54 132 Tab. H. Medelvärdet mellan möjliga gränserna för taxeringen af åker, äng och skog 1 ) (enligt tab. C). <) Jfr tab. F.

55 133 Tab. I. Sannolikaste taxeringsvärdet 1 ) A olika egoslag (beräknadt enligt relationerna i tab. H). ') Jfr tabb. E och G. I afseende â taxeringsvärdenas storlek jfr uppgifterna i tab. D. 2 ) Jfr anm. a sid ) Värdena för hela riket äro erhållna genom dividering af taieringssnmmorna i tab. K med motsvarande egoarealer. Stat. Tidskrift. BZ:a haft. 4

56 134 Tab. K. Taxeringssumman å olika egoslag (enligt tab. I). ') Skiljsktigheterna mellan talen i denna kolumn och de i kol. 6 af tab. B förekommande bero deraf, att värdena i tab. I enligt regel»ro angifna i jemna kronor, àfrenâom att talen här äro nsgot afrandade.

57 Sparbankerna i Sverige år 1876*). (Pour un résumé en français voir page 194.) Vid slutet af år 1876 voro 325 egentliga sparbanker i verksamhet, hvarjemte 11 folkbanker äfven hade sparkasseräkning. I föregående års sammandrag öfver rikets sparbanker hafva de egentliga sparbankerna och folkbankernas sparkasseafdelningar räknats tillsammans, men då de i flere hänseenden icke äro jemförliga med hvarandra, i det att de senare icke hafva någon egen fond tillhörande sparbanksrörelsen och uppgifter numera erhållas om det sätt, hvarpå de af sparbankerna förvaltade medlen äro placerade, hvilket icke kan meddelas af folkbankerna, så hafva nu har folkbankerna utbrutits ur de olika länens sparbanker och sammanförts till en serskild grupp efter sparbankerna. Af dessa 336 sparbanksinrättningar komina 93 på städerna och 243 på landsbygden. Vid jemförelse med föregående år finner man att 2 sparbanker hafva upphört och 12 nya äfvenson\ 1 folkbank tillkommit. De upphörda sparbankerna äro Åtvidabergs samt Högsby och Långemåla. Under året hafva deremot uppgifter tillkommit för följande sparbanker: *) Jfr redogörelserna för Sparbankerna i Sverige i Statistisk Tidskrift, haft. 13 oi^h 14 eller band II: sid (redogörelseåren ),» 16 el. 111: (redog. 1864),» 17 el. III: (redog. 1865), «19 el. III: (redog. 1866),» 22 el. III: (redog: 1867),» 27 [ = N:o 3 af arg. 1870] el. IV: (redog. 1868), N:o 3 af årg. 1871] el. V: (redog. 1869) =N:o 3 af ârg. 1872] el. VI: (redog. 1870),» 36 "S:o2 af ârg. 1873] el. VII: (redog. 1871),» 40 [ = N:o 3 af ârg. 1874] el. VIII: (redog. 1872),» 42 -N:o 2 af ârg el. IX: (redog ),» 46 -N:o 3 af årg el. X: (redog. 1874) och» 49 l-n:o 2 af årg. 1877] el. XI: (redog. 1873). Stat. Tidskrift. B3:é häftet. I

58 136 i Jönköpings län: Rydaholms sparbank, inrättad 1871 med reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 13 Juli Har sitt verksamhetsområde inom Rydaholms församling, hålles öppen för insättning tredje lördagen i hvarje månad, har sedan 1875 års början gifvit insättarne 5 % ränta. Utlåning sker mot säkerhet af borgen eller inteckning i jordbruksfastighet. Anderstorps sparbank, inrättad 1871 med verksamhetsområde inom denna och närmaste socknar, har nu gällande reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 18 Mars 1876, hålles öppen sista söckendagen i hvarje månad utom December, har sedan 1873 års början gifvit insättarne 5 % i ränta. Utlåning sker mot säkerhet af inteckningar, hypotek och borgen. Båraryds sparbank, inrättad 1876 och verksam inom denna socken, har reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 7 December Tillgänglig för insättare hvarje helgfri torsdags e. m. har den gifvit dem 5 % ränta. Utlåning sker mot säkerhet af borgen eller inteckning. i Gotlands län: Ardre sockens sparbank, inrättad 1876 med verksamhetsområde, såsom namnet angifver, enligt reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 24 April s. å., hålles hvarje helgfri lördag öppen för insättare, som erhållit 5 % i ränta. Utlåning mot säkerhet af borgen eller inteckning. i Kristianstads lån; Tommarps sparbank, som har sitt egentliga verksamhetsområde inom socknen, inrättades 1875 och har sitt reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 4 Maj Sparbanken är sista helgfria lördags e. m. i hvarje månad öppen för insättare, som erhålla 5 % i ränta. Loshults sockens sparbank, med verksamhetsområde inom socknen, började 1875 enligt reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 8 September s. å. För insättare, hvilka erhålla 5 % i ränta, är sparbanken tillgänglig första söckendag i hvarje månad. Vestra Karups sparbank, inrättad år 1876 enligt reglemente, stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 16 Augusti s. å., har sin verksamhet inom Vestra Karups och kringliggande socknar och är hvarje helgfri lördags e. m. öppen för insättare. De erhålla 5 % i ränta.

59 137 Vallby arbetareförenings sparbank, som egentligen afser socknen med sin verksamhet, men emottager insättningar äfven från annat håll, inrättades 1876 enligt reglemente, stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 11 Qktober öppen andra och sista lördagen i hvarje månad gifver den insättare 5i % i ränta. Utlåning sker mot säkerhet af inteckningar eller borgen. Oderljunga sockens sparbank, verksam inom socknen, började 1876 enligt Kungl. Maj:ts Befallningshafvandes reglemente af den 18 November Första söckendagen i hvarje månad kunna insättningar göras och erhålla insättarne 5 % i ränta. i Malmöhus län: Norra Rörums sockens sparbank började sin verksamhet 1876 enligt reglemente, stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 30 November 1875, och har sitt verksamhetsområde inom Norra Rörum och litet i närmaste socknar. Sparbanken hålles öppen sista helgfria lördagen i hvarje månad och gifver insättarne 5 % i ränta. Norrhvidinge, Söderhvidinge och Dagstorps socknars sparbank började sin verksamhet för dessa socknar den 8 Januari Sparbanken hålles öppen första och tredje lördagen i hvarje månad. Insättarne erhålla 5 % i ränta. i Skaraborgs län: Ase och Viste härads sparbank började år 1876 sin verksamhet inom båda dessa härad. Reglementet är den 16 December 1877 stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande. Sparbanken är sista onsdagen i hvarje månad öppen för insättare, hvilka erhålla 5 % i ränta. i Örebro län: Fellin g sbr o folkbank, som inrättades 1876, har sin verksamhet inom Fellingsbro socken enligt reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 9 Februari s. å. Sparbanken hålles öppen hvarje helgfri torsdag och gifver insättarne 5 % i ränta. Utlåning sker mot säkerhet af hypotek eller borgen. Då kändt varit, att många sparbanker haft dels filialkontor dels s. k. sparbankskommittéer, hvilka hvar å sm ort befordrat och förmedlat sin sparbanks verksamhet, har i det för året upprättade nya formuläret begärts uppgifter å dessa sparbanksafdelningar. Af de inkomna svaren framgår, såsom af Tab. n:r 1 visas, att de 325 sparbankernas samfällda antal af filialkontor och sparbankskommittéer uppgick till 561. Ofvan nämnda 325 sparbankers och 11 folkbankers förhållande till rikets areal och folkmängd var följande: öfver

60 138 hufvud taget kom 1 sådan bankinrättning på 11-5 qvadratmil af rikets samfällda område och på 13,184 invånare, hvilka tal visa en liten förkofran från näst föregående års tal 11-9 qvadratmil och 13,487 invånare. Hvad delegarne beträffar, visar tabell n:r 1, att under året tillkommit 91,329, hvilket är 2,428 färre än under det föregående året, afgått 50,413, eller 2,524 flere än under 1875 afgångne delegare, och att vid årets slut qvarstodo 734,080 delegare, hvilket är en ökning under året i delegarnes antal af 41,374. Under de senare åren har förhållandet emellan tillkomne och afgångne delegare blifvit ogynnsammare, i det att åren afgingo 30 delegare mot 100 tillkomne, 1874: 34, 1875: 51 och 1876: 55. Tillväxten i delegarnes antal är dock ganska ansenlig äfven för det sista året, eller 6?i, medan folkmängdens tillväxt var 1 %. Af sådana förhållanden är det en naturlig följd, att bland ett mindre och mindre antal invånare skall rinnas 1 sparbanksdelegare. Sålunda räknades år delegare af omkring 10 invånare, hvilket småningom nedgått, så att vid det i fråga varande årets slut behöfdes endast 6 invånare för att bland dem öfver hufvud taget uppvisa 1 delegare. Medeltalet delegare i hvarje sparbank har under denna tillväxt i både sparbankernas och delegarnes antal småningom ökats och utgjorde år 1871: 1,508 och år 1876: 2,185. Insättningarna under året hafva uppgått till 36,068,949 kr., eller 1,009,194 kr. mera än under år 1875, under det att uttagningarna under det ifråga varande året utgjort 32,622,724 kr., hvilken summa är 491,273 kr. högre än under näst föregående år. Förhållandet mellan de insatta och uttagna beloppen, som ifrån år 1871, då uttagen utgjorde 56 % af insättningarna, ställt sig mer och mer ogynnsamt och var år 1875: 92 %, har år 1876 varit litet gynnsammare än under näst föregående år, i det att nämnda 92 % nedgått till 90 %. Till detta öfverskott af insättningarna öfver uttagen, 3,446,225 kr., komma de å delegarnes kapital vunna räntorna, 6,515,632 kr., hvilket belopp är 470,337 kr. högre än 1875 års räntor. Delegarnes behållning vid 1876 års slut var 144,296,760 kr., utvisande en ökning under året af 10,177,063 kr. Enligt

61 139 hvad nyss är nämndt, borde tillväxten, som bildas af insättningarnas öfverskott och räntorna, hafva utgjort 9,961,857 kr., hvilket något understiger den nu uppgifna ökningen, men härvid bör tagas i betraktande att af de nu för första gången redovisade sparbankerna några förut varit i verksamhet och sålunda ingå med en större eller mindre delegarnes behållning redan vid årets början. Om man frånser från sådan tillökning, öfver hvars tillkomst ingen närmare redogörelse finnes, och fäster sig blott vid den tillväxt i delegarnes kapital, som vunnits genom räntor och de insatta beloppens öfverskott, visar sig tillväxten hafva varit: Då, såsom ofvan är sagdt, delegarnes antal vid 1876 års slut var 734,080 och deras behållning 144,296,760 kr., så befinnes hvarje delegare i medeltal haft innestående, eller medelvärdef af hvarje sparbanksbok hafva varit 196 kr. 57 öre. Detta medelvärde har under de närmaste föregående åren från och med år 1871 varit: 172-;s, , 188-n, 193-Û3, Någon klassiftkation af delegarne efter deras innestående behållning har icke kunnat vinnas för samtliga sparbankerna och folkbankerna, men såsom tabellen n:r 1 utvisar har den dock uppgifvits från 323 banker med sammanlagdt 615,299 delegare och 119,625,821 kr. i delegarebehâllning. Då dessa tal utgöra i % af det hela, beträffande bankerna 96 %, delegarne 84 % och delegarnes behållning 83 %, så torde man kunna anse de meddelade uppgifterna vara ett temligen noggrant uttryck för det hela. Det visar sig att öfver 1,000 kronors behållning hade 4-o? % af samtlige delegarne, hvilka samfäldt egde i bankerna innestående % af hela behållningen. Mellan 500 till 1,000 kronors behållning åt hvarje kom på 6-76 ",; af delegarne och utgjorde dessas behållning 23-«% af det hela. Mellan 100 till 500 kronor hade 26-nr, % af delegarne, hvilkas här ifråga varande samlade kapital uppgick till % af samfälda behållningen. Under 100 kronors behållning åt hvarje tillkom 63-;? % af delegarne med

62 140 8-ii % af kapitalet. Om vidare Stockholms stads sparbank, för hvilken ingen specifikation under 100 kr. är meddelad, alldeles frånräknas, visar sig inom de olika grupperna delegarnes antal och deras behållning hafva utgjort följande procent af det hela. En jemförelse med föregående år uppvisar ungefär samma förhållande. Sparbankernas egna medel utgjorde vid 1876 års slut 8,067,765 kronor eller 842,961 kr. mera än vid utgången af föregående år. I förhållande till delegarnes kapital, nemligen i de egentliga sparbankernas, som allena hafva egen fond, utgör denna egna fond 5-6 %. Under den starka tillökningen i delegarnes kapital under åren förmådde icke sparbankernas egna fond att hålla jemna steg, utan dess förhållande till delegarnes behållning blef allt ogynnsammare. Sedan dess har dock tillväxten i sparbankernas fond varit relativt större än i delegarnes och den egna fonden som år 1874 var blott 5M % af delegarebehållningen, uppgick år 1875 till 5*3 % och vid nu i fråga varande års slut till 5-6 %. Enligt hvad Tab. n:r 1 närmare angifver hade de 325 egentliga sparbankerna en samfäld skuld å 358,369 kr., hvilken till allra största delen var kreditivskuld. Såsom här ofvan är nämndt, lemna de egentliga sparbankerna från år 1876 uppgift, huru de af dera förvaltade medlen äro placerade. Samfälda beloppet af delegarnes behållning, sparbankernas egna fond och nyss nämnda skuldsumma utgjorde vid årets slut 151,267,021 kr. Huru detta belopp var placeradt, visar tabell n:r 1. Deraf framgår, att af hela denna summa utgjorde Kontant i kassan 0-89 %. I andra bankinrättningar innestående 3-u» Egna fastigheter och inventarier 0-69» Statens, kommuners eller hypoteksföreningars obligationer och förbindelser 12-oi»

63 141 Något annorlunda utfaller denna fördelning, när hänsyn tages till sparbankens större eller mindre rörelse. För en öfversigt häruti lemnas härmed en gruppering af sparbankerna efter delegarnes behållning: De af sparbankerne förvaltade medlen voro enligt denna gruppering sålunda placerade: Sparbanker med äelegarebehälliiing i kronor. Häraf synes, att med undantag af de sparbanker, i hvilka delegarnes behållning är ringa och som just derför

64 142 icke kunna hafva någon bestämdt ordnad rörelse, ju större rörelse sparbankerna drifva, desto heldre placera de sina om händer hafda medel i publika värdepapper och i fordringar mot inteckningar, hvaremot lån mot borgensförbindelser mindre gerna utlemnas. I likhet med hvad i föregående års sammandrag egt rum, må här lemnas några uppgifter om de 12 ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna år Dessa anstalter voro följande: Inrättad år i Stockholm 1850.» Örebro 1850.» Linköping 1852.» Jönköping «Vexjö 1854.» Kalmar 1856.» Göteborg 1858.» Lund Civilstatens enskilda i Mariestad 1867.» Karlskrona 1872.» Venersborg Med verksamhetsområde inom hela riket. hela riket. Östergötlands län och Linköpings stift. Jönköpings, Blekinge, Elfsborgs och Skaraborgs län. Kronobergs län. Kalmar län. hela riket. hela riket. hela riket för delegare i Civilstatens pensionsinrättn. hela riket. hela riket. Elfsborgs län. Vid 1876 års början var antalet utfärdade försäkringsböcker 95,678, under året tillkommo 14,181; de återställdas antal var 7,004, hvadan vid årets slut försåkringsböckernas antal uppgick till 102,855. Delegarne voro vid årets början 89,989 personer. Under året afgingo 1,407, hvaraf 1,245 genom död och af dessa 5 lifräntetagare. Vid utgången af det i fråga varande året var delegarnes antal 102,651, af h vilka 53 män och 182 qvinnor eller tillsammans 235 personer voro lifräntetagare och de öfriga hörande till besparingsfonden. Anstalternas fonder var vid årets början tillsammans 11,617,589 kronor. Inkomsterna under året uppgingo till 1,642,211 kr., hvaraf 985,612 kr. insättningar och 615,053 kr. räntor. Utgifterna stego till 265,869 kr., hvartill bidrogo utbetalade samlade

65 143 kapital 87,442 kr., uppsagda arfs och räntevinster 41,431 kr., lifräntor 26,832 kr., utbetalningar i anledning af dödsfall 57,307 kr., samt förvaltningskostnader och diverse 52,857 kr. Den vid årets slut utgående balansen visar följande tillgångar: besparingsfonden 12,571,207 kr., lifräntefonden 291,648 kr., reservfonden jemte reserverade medel 102,887 kr. samt donationsfonden 28,190 kr., eller tillsammans 12,993,932 kr. Huru nämnda delegareantal och summan af fonderna vid 1876 års slut fördelar sig mellan de olika anstaltarna, synes af efterföljande öfversigt, der de ordnats efter beloppet af de förvaltade fonderna. Karl Sidenbladh.

66 Stockholms stad. 2. Stockholms län. Tab. N:o 1. Rikets

67 3. Upsala lån. 4. Södermanlands län. 145 Sparbanker år 1876.

68 Stockholms stad. 2. Stockholms län. Tab. N:o 1. Rikets

69 3. Uppsala län. 4. Södermanlands län. Sparbanker år

70 148 Tab. N:o 1 (forts.). 5. Öster-

71 götlands län. 149

72 150 Tab. N:o 1 (forts.). 5. Öster-

73 götlands län. 151 Stat, Tidskrift. 5.».e häftet. 2

74 152 Tab. N:o 1 (forts.). 6. Jön-

75 köpings län. 7. Kronobergs län. 153

76 154 Tab. N:o 1 (forts.). 6. Jön-

77 köpings län. 7. Kronobergs län. 155

78 156 Tab. N:o 1 (forts.). 7. Kronobergs

79 län. 8. Kalmar län. 9. Gotlands län. 157

80 158 Tab. N:o 1 (forts.). 7. Kronobergs

81 län. 8. Kalmar län. 9. Gotlands län. 159

82 160 Tab. N:o 1 (forts.). 9. Got-

83 lands län. 10. Blekinge län. 161

84 162 Tab. N:o 1 (forts.). 9. Got-

85 lands län. 10. Blekinge län. 163

86 164 Tab. N:o 1 (forts.). 10. Ble-

87 kinge län. 11. Kristianstads län. 165

88 166 Tab. N:o 1 (forts.). 10. Blekinge

89 län. 11. Kristianstads län. 167

90 168 Tab. N:o 1 (forts.). 11. Kristian-

91 stads län. 12. Malmöhus län. 169

92 170 Tab. N:o 1 (forts.). 11. Kristian-

93 stads län. 12. Malmöhus län. 171

94 172 Tab. N:o 1 (forts.). 12. Malmöhus län.

95 13. Hallands län. 14. Göteborgs och Bohus län. 173

96 174 Tab. N:o 1 (forts.). 12. Malmöhus län- -

97 13. Hallands län. 14. Göteborgs och Bohus län. 175

98 176 Tab. N:o 1 (forts.). 14. Göteborgs och Bohns län. -

99 15. Elfeborgs län. 16. Skaraborgs län. 17. Vermlands län. 177

100 178 Tab. N:o 1 (forts.). 14 Göteborgs och Bohus län.

101 15. Elfsborgs län. 16. Skaraborgs län. 17. Vermlands län. 179

102 180 Tab. N:o 1 (forts.) 17. Vermlands län.

103 13. Örebro län 19. Vestmanlands län. 181

104 182 Tab. N:o 1 (forts.). 17. Vermlands län.

105 18. Örebro lan. 19. Vestmanlands län. 183

106 184 Tab. N:o 1 (forts.). 20. Kopparbergs län.

107 21. Gefleborgs län. 22. Vesternorrlands län. 23. Jemtlands län. 185

108 186 Tab. N:o 1 (forts.). 20. Kopparbergs län. 21. Gefle-

109 borgs län. 22. Vesternorrlands län. 23. Jemtlands län. 187

110 188 Tab. N:o 1 (forts.). 24. Vesterbottenslän.

111 25. Norrbottens län. Folkbankernas sparkasseafdelningar. 189

112 190 Tab. N:o 1 (forts.). 24. Vesterbottens For folkbankernas sparkasseafdi'iningar kunna i

113 län. 25. Norrbottens län. Folkbanker. 191 kol. 24 -,'i!) inga uppgifter meddelas, <1S sparkassans och folkbankens Sfriga medel förvaltas gemensamt. Stat. Tidskrift, 5.ï:e häftet. >

114 192 Anmärkningar till tab. N:o 1. ') Klassifikation af medel under 100 kr. är ej meddelad. 2 ) Sparbankens medel äro utlånade mot säkerhet af "godsets skuldförbindelse". Insatta och uttagna penningar iuföras i brukets kassakonto vid hvarje månads slut. Utlånade äro till underhafvande 38,105,72 kronor mot 5'/ 4 procent ränta. Räkenskapsåret är '',, 1875-x/, ) Skulden är kreditivskuld. 4 ) Beloppet af delegarnes behållning vid 1875 års slut har nu blifvit rättadt till 451,103,14 kronor från 450,940,27 enligt foregående uppgift. 5 ) Redogörelsen omfattar tiden '/ s '/ Redogörelsen i Statistisk Tidskrift häftet 49 omfattade tideu K "/ Vuder året '/ :: % 1876 har delegarnes antal ökats med 375, deras behållning med 95,786 kr, och sparbankens fond med 12,635 kr. 6 ) Sparbanken eger under sig 18 sparbankskomitéer och 5 "filialer", de senare i Kimstad, Borg och Löt, Klockrike och Brunneby, Östra Eneby, Östra Harg. De förra motsvara fullkomligt andra sparbankers afdelningskontor. De senare åter äro till större delen sjelfständiga sparbanker, endast underordnade länssparbanken så till vida. att en del af de medel, som äro stälda under deras förvaltning för år 1876: 62,112 kr. 11 öre, här upptagna såsom länssparbankens skuld är i densamma innestående. Om Klockrike och Brunneby sparbank gäller samma anmärkning som föregående år. ') Delegarnes antal vid förra årets slut uppgifves nu till 206 i stället för 216 enligt föregående uppgift. s ) Godegårds bruksegare ansvara för sparbaukens medel. ) Räkenskapsåret är den VT ,0 ) Klassiiikationen är felaktig. ") Åtvidabergs egendomars sparbank är sedan år 1K76 med sparbanken införlifvad.,2 ) Sparbankens egen fond har i förra årens redogörelser äfven Wifvit räknad såsom delegare i sparbanken. Detta har i årets redogörelse blifvit rättadt. 13 ) Fordringar mot säkerhet af borgen uppgifvas till 153,815 kr. 97 öre, men äro här minskade med 2,000 kr. för vinnande af öfverensstämmelse med iifriga uppgifter, enär en felräkning å sagda summa i redogörelscu förekommer. 14 ) Klassiiikationen af delegarnes behållning är här ej intagen såsom varande felaktig. ^) Den egna fondens behållning vid förra årets slut uppgifves nu olika mot i föregående uppgift. "') I den egna fondens behållning vid årets slut iugår aktieegarnes besparingsfoml med en behållning af 3,216,72 kr. i: ) Delegarnes behållning äfveusom den egna fondens behållning vid 1S75 års slut uppgifves nu olika mot i föregående uppgift. 15 ) Den egna fondens behållning vid förra årets slut uppgifves nu olika mot i föregående uppgift. ]1 *) Sparbankens medel innestå i Ofverums bruk. 2n ) Af skulderna utgör största delen kreditivskuld. 21 ) Sparbaukens reservfond (45,220 kr.) förvaltas af sällskapet D. B. V., hvarför sparbanksstyrelsen icke kan meddela upplysning om dit börande medels placerande. M ) Beloppet af sparbankens egen fond vid 1*75 års slut har nu rättats till 1,421,42 kr. i stället för 1,694,G1 kr. enligt föregående uppgift. 23 ) Redogörelsen angifver sparbankens egen fond vid årets slut till ^30,0 7 kr., hvari ej inräknats ett under rubriken "fastigheter och inventarier (tillhöriga sparbanken") redovisadt belppp 515,26 kr., som här tillagts den egna fondens behållning vid årets slut. 24 ) Redogörelsen angifver att sparbankskomitéer "finnas i hvarje socken" af området. 25 ) Följande rättelser hafva gjorts rörande sparbankens ställning vid 1875 års slut: antalet delegare var 1,504, ej 1,518: dessas behållning 288,918,74 kr., ej 287,887,40 kr.; den egna fondens behållning 10,350,(.'4 kr., ej 11, kr. zh ) Följande rättelser hafva gjorts rörande sparbankens ställning vid ls75 års slut: antalet delegare var 1,139, ej 1,158; dessas behållning ,87 kr., ej 244,466,38 kr.; den egna fondens behållning 7,509,20 kr., ej 9,229,31 kr. 2T ) Redogörelsen angifver sparbankens egen fond vid årets slnt till 3,115,Î2 kr., hvari ej inräknats ett under rubriken "fastigheter och inventarier (tillhöriga sparbanken") rednvisadt belopp 326 kr., som här tillagts den egna fondens behållning vid årets slut. 2 ") Delegarnes behållning vid förra årets slut uppgifves nu olika mot i föregåeudu uppgift. 2i> ) Beloppet af sparbankens egen fond, som vid föregående års slut uppgafs till 11, kr., har nu rättats till 4,319,32 kr.

115 193 3 ') Årets redogörelse har i viss;i hänseenden måst rättas i enlighet med i 1875 ars redogörelse lemnade uppgifter. 31 ) I sparbankens sknld: 30,073,92 kr. inga dels fonder förvaltade af sparbanken: 12,509,76 kr., dels sparbankens räntesknld: 226,10 kr., dels kapitalrabatt: 17,338 kr. 32 ) Skulden utgöres af afbetalningar å araorteringslän. 33 ) Sparbankens samtliga medel innesta i Höganäs Stenkolsverk. 34 ) "Räkenskapsåret slutar med den 30 och börjar med den 31 December". 3 *) "Vid slutuppgörelsen af 1875 års räkenskaper blefvo 50 aktier utgörande 5,000 kronor ej uppförda såsom sparbanken.^ tillgångar, livadan sparbankens egen fond, ökad med dessa, skall vid 1876 års början utgöra 30,703 kr. 58 öre". 3ri ) För vinnande af öfverensstämmelse med öfriga uppgifter från sparbanken hafva delegarnes uttaana belopp här blifvit utförda med 208,592 kr., i stallet för nppgifna 199,562 kr. 5; ) Redogörelsen omfattar nu, hvilket ej skett under föregående ar, äfven sparbankens kapitalförvaltningsafdelning, "hvilken af sparbanken inrättats för underlättande af förvaltningen af omyndigas och ogifta qvinnors medel". 3 *) I fordringar mot säkerhet af annat hypotek ingår äfven till någon del borgen. ) Redogörelsen omfattar nu, hvilket nnder föregående år ej egt rum. äfven de af sparbanken för länets lifränte- och kapitalförsäkringsaiistalt mottagna medel, hvilka medel vid årets slut i försäkringsanstalten insättas, för så vidt de uppgå till jemna kronor. 4r '} Delegarnes behållning vid 1875 års slut, som i förra redogörelsen uppgafs till 238,663,97 kr., har un blifvit rättad till 248,663,87 kr.-, den egna fondens behållning vid samma tid, som i förra redogörelsen uppgafs till 9,30S,si kr., har nu blifvit rättad till 9,024,70 kr. På grund af bristfällig bokföring af sparbankens förre räkenskapsförare har ingen detaljerad uppgift utaf de olika slagen af sparbankens fordringar kunnat lemnas, utan äro de i redogörelsen sammanförda till en summa 266,42O;0G kr. De äro här fördelade under de olika rubrikerna af fordringar i förhållande till de öfriga länssparbankernas tillgångar af samma slag. 41 ) Sparbankens egen fond vid 1875 års slut uppgafs i förra redogörelsen t ill 3,012 kr. 18 öre, hvilket nu blifvit rättad! till 125 kr. 27 öre, i det att 2,9j0 kr., som vid sparbankens öppnande 1874 deri insatts med förbindelse att de jemte ränta skulle innest.1 i 10 års tid, nu blifvit tillika med upplupen ränta fråndragua den förra summan och endasi inräknade bland delegarnes behållning. 42 ) Uti medel iunestående i andra bankiuriittningar ingå äfven kontanta medel i kassan. ") Sparbankens fordringar mot säkerhet af inteckningar och mot säkerhet af borgen äro i den insända redogörelsen sammanslagna till ett belopp af 577,071,7:' kronor, emedan de på grund af bristfällig bokföring ej kunnat särskiljas; de äro här fördelade i förhållande till länets öfriga sparbanker. 44 ) intalet delegare och den egna fondens behållning vid förra årets slut uppgifv&s nu olika mot i förra årets redogörelse. 4ä ) Sparban':sdelegarnes behållning vid 1875 års slut, som i förra redogörelsen uppgafs till 275,7O0,2ö kr. uppgifves nu till 288,(590,58 kr. Sparbauksfoudens behålluina samma tid har nu blifvit rättad till 41,012,18 kr. 4 '0 Antalet delegare, dessas behållning och den egna fondens behållning vid förra årets slut uppgifves nu olika mot i föregående redogörelse. 4: ) I den Cfciia fondens behållning ingår "tjenstehjons-belöningsfondeii" med 2,181,u kr. "J Klassilikationen är felaktig, i del att 75 delegare med behållning 5*KJ 1,000 kronor uupgifvas hafva 37,091,02 kr., d. ä. under minimum. 4a ) Räkenskapsåret är '/,, '/, "') Sparban' ens medel "innesta för närvarande i Karmausbo bruks kontor". 51 ) I fordringar mot säkerhet af inteckningar ingå till någon del lån mot borgen och i fordringar mot säkerhet af annat hypotek ingå till en del lån mot inteckningar och borgen. '") "All insättning har upphört". "') Då någon redogörelse för 1870 ännu ej kunnat erhållas, meddelas här siffrorna ur 1875 års redigörelse. Sparbankens styrelse upplyser i.luli 1878 i fråga om 1*76 års redogörelse "att räkenskaperna för ifrågavarande år ännu icke voro afslutade. men att arbetet denned oafbrutet påginge, samt att redogörelsen så snart bokslutet blefve färdigt, skulle insändas". De af sparbanken (år 1875) förvaltade medlen äro här förda under rubriken andra räkningar. l4 ) Skulden till en del kreditivskuid. '") t fordringar mot säkerhet af inteckningar och af "annat hypotek" ingå till någon del äfven lån mot borgen. M > Sparbanken har från sin stiftelse till April månad 1870, då namnet ändrades, haft namnet Norrbottens läns sparbank.

116 194 Résumé de la Statistique des Caisses d'épargne Le nombre des caisses d'épargne et des banques populaires était de 336, dont 93 dans les villes et 243 à la campagne (tabl. K 1 col. 1), c'est-à-dire une caisse par 13,184 habitants et une par 1,318 kilom. carrés. Col. 2 indique l'année de la fondation des caisses. Les succursales étaient de 561 (col. 3). Pendant l'année, 91,329 livrets ont été ouverts (col. 4) et 50,413 soldés (col. 5). Il existait, à la fin de l'année, 734,080 livrets (col. 6). Les colonnes 7 18 contiennent uue classification des livrets d'après leur montant: au-dessous de 10 couronnes, de 10 à 50, 50 à 100, 100 à 500, 500 à 1000 et au-dessus de 1000 couronnes. Le total des versements pendant l'année était 50,095,762 francs (col. 20) et celui des remboursements 45,309,339 fr. (col. 22). Les colonnes 19 et 21 indiquent les intérêts du capital des déposants, en pour cent et en couronnes. Total 9,049,489 fr. Le capital des déposants, à la fin de l'année, s'élevait à 200,412,167 fr. (col. 23). Le livret moyen était de 273 fr. A la fin de l'année, les fonds réservés des caisses d'épargne étaient 11,205,229 fr. (col. 26). Les recettes 2,331,968 fr. (col. 24) et les dépenses 986,912 fr. (col. 25). Les dettes des caisses, il la fin de l'année, étaient 497,735 fr. (col. 27). Le placement des capitaux (col ) était que voici: Caisse 1,880,299 fr. Dépôts dans les banques 6,572,846» Immeubles et mobilier 1,446,239» Titres publiques, obligations des sociétés hypothécaires et des communes 25,232,905» Obligations et actions des compagnies industrielles et des sociétés diverses - 10,570,254» Prêts contre hypothèques immobilières 81,177,393»»» caution - 70,097,855»»» nantissement d'or et d'argent. 17,225»»» d'autres hypothèques 9,343,417» Intérêts non payés... 3,038,210» Autres operations actives 716,442» Total 210,093,085 fr. Les capitaux, placés par les caisses d'épargne des banques populaires - 2,022,046»

117 SVERIGESADMINISTRATIVAINDELNIN REDOGÖRELSE FÖR FÖGDERIEN, LANDSFISKALS- OCH LÄNSMANSDISTRIKTEN M. M. PÅ NÅDIGSTE BEFALLNING MEDDELAD ÅR 1878 AF KUNGL. STATISTISKA CENTRAL-BYRÅN. STOCKHOLM, P. A. NORSTEDT & SÖNER. KUNGL. BOKTRYCKARE.

118 INNEHÅLL. 1) Stockholms stad sid. 1. 2) Stockholms län» 2. 3) Uppsala»» 6. 4) Södermanlands»» 9. 5) Östergötlands»» 12. 6) Jönköpings»» 20. 7) Kronobergs»» 24. 8) Kalmar»» 27. 9) Gotlands»» ) Blekinge»» ) Kristianstads»» ) Malmöhus»» ) Hallands»» ) Göteborgs och Bohus»» ) Elfsborgs»» ) Skaraborgs»» ) Vermlands»» ) Örebro»..» ) Vestmanlands»» ) Kopparbergs»» ) Gefleborgs»» ) Vesternorrlands»» ) Jemtlands»» ) Vesterbottens»» ) Norrbottens»» 97. Alfabetisk förteckning» 99.

119 Sveriges administrativa indelningar. 1) Stockholms stad. 1) Jfr anmärkningen i sidan 114. ') Utgör en af Stockholms s. k. territorialförsanilingar. Stat. Tidskrift. Suppl

120 2 2) Stockholms län. *) Siffran afser fögderiet och bokstafven tillhörande länsmansdistrikt, således i detta fall: Första fögderiet och Vallentuna härads länsmansdistrikt. ') Jfr anm. å sid. 4.

121 Stockholms län (forts.). 3 2 ) Ununge socken tillhör odelad Närdinghandra härad (jfr noten vid 3 c).

122 4 Stockholms län (forts.). ') Med bibehållande af 6:e fögderiet skola de öfriga sålunda omregleras: ha fögderiet: Färentuna och Sollentuna härad; 2:a fögd.: Länghuodra, Erlinghundra, Seminghundra och Vallentnna härad; 3:e fögd.: Frösåkers och Närdinghundra härad jemte Väddö och HäfVerö skeppalag; 4:e fögd.: Lyhundja och Sjuhundra härad jemte Bro och Vätö samt Frötuna och Länna skeppslag ; 5:e fögd.: Dandervds, Åkers och Vermdö skeppslag. (K. Br. d. 10 Sept. 1869, d. 14 Febr o. d. 2 Aug )

123 Stockholms län (forts.). 5

124 6 3) Uppsala län.

125 Uppsala län (forts.). 7

126 8 Uppsala län (forts.)

127 Uppsala län (forts.). 4) Södermanlands län. 9 4) Södermanlands län.

128 10 Södermanlands län (forts.).

129 Södermanlands län (forts.). 11

130 12 Södermanlands län (forts.). 5) Östergötlands län. 5) Östergötlands län.

131 Östergötlands län (forts.). 13

132 14 Östergötlands län (forts.).

133 Östergötlands län (forts.). 15

134 16 Östergötlands län (forts.). ') I Finspånga läns hlrad inga ej några delar af Kimstads och Kullerstads socknar, utan hön dessa socknar odelade till Memmings härad. I judicielt hänseende äro socknarna delade.

135 Östergötlands län (forts.). 17 ') Losings hårad omfattar ej någon dol af Konungsund, utan tillhör socknen odelad Björkekinds härad. I judicielt hänseende ur socknen delad. Stat. Tidskrift. Suppl

136 18 Östergötlands län (forts.).

137 Östergötlands län (forts.). 19

138 20 6) Jönköpings län.

139 Jönköpings län (forts.). 21

140 22 Jönköpings län (forts.)

141 Jönköpings län (forts.). 23

142 24 Jönköpings län (forts.). 7) Kronobergs län. 7) Kronobergs län.

143 Kronobergs län (forts.). 25

144 26 Kronobergs län (forts.).

145 Kronobergs län (forts.). 8) Kalmar län. 27 8) Kalmar län.

146 28 Kalmar län (forts.).

147 Kalmar län (forts.). 29

148 30 Kalmar län (forts.). ') Till Runstens härad höra: Löt, Ekby, Bredsätra, Gärdsläsa, Länglöt, del af Runsten. Till Slättbo härad höra: Alböke, Köping, Repplinge och Högarnm samt, i fråga om uppbördavasendet, äfvcn Borgholms stad.

149 Kalmar län (forts.). 31

150 32 9) Gotlands län.

151 Gotlands län (forts.). 33 Stat. Tidskrift. Suppl. 1S78. 3

152 34 Gotlands län (forts.). ') Iiänsmansdistrikteu å Gotland skola minskas till sex, hvilka komma att utgöras af: l:o Forsa och Kute ting samt Stenkyrka och Tingstäde socknar af Lummelunda ting; 2:o Martebo och Lummelunda socknar af Lummelnnda ting, samt Bro, Endre, Dede och Bals ting 3:o Kräklinge, Hälla och Lina ting; 4:o Stenknmla, Banda och Hejde ting; 5:o Fardhems, Garde och Burs ting jemte Eksta och Sproge socknar af Hablinge ting; 6:o Hablingbo och Silte socknar af Hablinge ting samt Hobnrgs, Grötlinge och Hemse ting. (K. Br. d. 14 Dec )

153 10) Blekinge län. 35 _') Asarums socken och en del af Mörrams socken (5 1 /, mtl Vekerums by och % ">" Räfvabygget) tillhöra Bräkne härad, men återstående och större delen af Mörrums socken samt hela Elleholms socken höra till Listers härad.

154 36 Blekinge län (forts.).

155 11) Kristianstads län. 37 1) Dessa tvenne delar utgöra tillsammans hela Norra Äsbo härad. 2 )» » Södra Åsbo» 3 )» -i»»» «Bjäre»

156 38 Kristianstads län (forts.). 3 ) Se föregående sida.

157 Kristianstads län (forts.) 39 ') Åhus socken, sora hel och hällen tillhör Fjelkinge länsmansdistrikt, räknas äfven till Villands härad, ntom Yngajö by, som anses höra till Gärds härad.

158 40 Kristianstads län (forts.). ') Gärds härad omfattar äfven en del af Ahns aocken *) Jfr not 'Ï å föliande sida. Jfr not ') å föregående sida.

159 Kristianstads län (forts.). 41 ') Borrby socken hör med endast tvenne mindre delar till Ingelstads härad men i öfrigt med Borrhy och Tullstorps byar till Jerrestads härad.

160 42 12) Malmöhus län.

161 Malmöhus län (forts.). 43

162 44 Malmöhus län (forts.).

163 Malmöhus län (forts.) 45

164 46 Malmöhus län (forts.).

165 Malmöhus län (forts.). 47

166 48 Malmöhus län (forts.).

167 Malmöhus län (forts.). 49 flat. Tidskrift, fluppl i

168 50 Malmöhus län (forts.).

169 13) Hallands län. 51 ') Halmstads härad är dekdt på Laholms och Halmstads fögderin.

170 52 Hallands län (forts.). ') Kaurås härad är deladt pä Halmstads och Varbergs fögderin.

171 ') Viske härad är delade pä Varburgs och Fjäre fögderin. Hallands län (forts.). 53

172 54 14) Göteborgs och Bohus län.

173 Göteborgs och Bohus län (forts.) 55

174 56 Göteborgs och Bohus län (forts.).

175 Göteborgs och Bohus län (forts.) 15) Elfsborgs län ) Elfsborgs län.

176 58 Elfsborgs län (forts.).

177 Elfsborgs län (forts.) 59

178 60 Elfsborgs län (forts.)

179 Elfsborgs län (forts.). 61

180 62 Elfsborgs län (forts.)

181 Elfsborgs län (forts.). 63 1) De nu fill Vedbo härad räknade delarne af Råggärds och Lerdals kyrkosocknar skola frånskiljas Vedbo och förläggas till Valbo härad, då sålunda dessa socknar blifva odelade. (K. Br. d. 5 Apr )

182 64 Elfsborgs län (forts.). 16) Skaraborgs län. 16) Skaraborgs län. ') Vadsbo härad omfattar N. och S. Vadsbo fögderin.

183 Skaraborgs län (forts.). 65 ') Vadsbo härad omfattar N. och S. Vadsbo fögderin. Stat. Tidthrift. Suppl 1ST8. 5

184 66 Skaraborgs län (forts.).

185 Skaraborgs län (forts.). 67

186 68 Skaraborgs län (forts.).

187 Skaraborgs län (forts.). 69

188 70 Skaraborgs län (forts.).

189 Skaraborgs län (forts.). 71

190 72 17) Vermlands län.

191 Vermlands län (forts.). 73

192 74 Vermlands län (forts.). ') Frykdals hatad är deladt mellan V. och N. Syääletä fögderin.

193 18) Örebro län. 75

194 76 Örebro län (forts.).

195 Örebro län (forts.). 77

196 78 19) Vestmanlands län.

197 Vestmanlands län (forts.) 79

198 80 Vestmanlands län (forts.).

199 Vestmanlands län (forts.). 81 ') Vid vederbörande tjenstemäns afgång från innehafvande befattningar komma Salbergs fögderi och Väsby fögderi att sammanslås till ett sådant: Fjerde fögderiet eller Salbergs Väsby fögderi. På samma gång förläggeri det till Väsby fögderi nn hörande Ytter-Tjurbo härad till Första eller Vesterås fögderiet. (K. Br. d. 10 Sept. 18G9). Dessutom är föreskrifvet (K. Br. d. 8 Febr. 1878), att länsmansdistrikten inom länet skola omregleras sålunda:

200 82 Vestmanlands län (forts.). Anm. I afseeade å sockendelarne gälla i tillämpliga delar samma anmärkningar, som här ofvan äro meddelade for den. ännu gällande länsmansdistrikts-indelningen. 2 ) Öfver-Tjurbo härad omfattar k\rkosocknarna: Kumla, Kila, Sala landsforsaml. och Möklinta; Simtuna härad: (större delen af) Vester-Löfsta, Enåker, Simtuna, (mindre del af) Sevalla, Altuna, Fröshult, Tärna, Norrby och (mindre del af) Nora; Våla härad: (länsdel af) Öster-Väla, (större delen af) Nora, (länsdel af) Harbo och (liten del af) Huddunge; Torstuna härad: (större delen af) Huddunge, Torstuna, (länsdel af) Hernevi, Osterunda, Hvittinge, (länsdel af) Järlåsa, (mindre del af) Yesier-Lofsta; Ytter-Tjurbo härad: Björksta, (länsdel af) Bred, Tortnna, (större delen af) Sevalla, Ängsö och (länsdel af) Fogdö. Ang. storleken af dessa sockendelar, se de för hvar och en i anmärkningskolumnen hnrofvan (sidd ) meddelade upplysningarna.

201 20) Kopparbergs län. 83 ') Till Koppaibergs och Aspeboda tingslag hörer iifven den del af Falu landsförsaral. (Korsnäs bruk), som räknas till Sundborns länsmansdistrikt. 2 ) Gustafs socken skall förenas med Säters socken till ett länsmansdistrikt, och Silfbergs socken skall förläggas till Stora Tuna länsmansdistrikts Utombrodel. (K. Br. d. 25 Jan. 187S).

202 84 Kopparbergs län (forts.). 2 ) Se föregåeode sida, anm. 2.

203 Kopparbergs län (forts.). 85

204 86 Kopparbergs län (forts.). 21) Gefleborgs län. 21) Gefleborgs län. ') Hedesunda länsmansdistrikt och Öster-Fernebo distrikt skola förenas till ett, Arsuuda distrikt och Torsåkers distrikt till ett, samt Hille distrikt och Valbo distrikt likaledes till ett läusmansdistrikt. (K. Br. d. 7 Dec )

205 M Se föregående sida. Gefleborgs län (forts.). 87

206 88 Gefleborgs län (forts.).

207 22) Vesternorrlands län. 89

208 90 Vesternorrlands län (forts.).

209 Vesternorrlands län (forts.). 91

210 92 23) Jemtlands län. ') Borgvattnets länsdel tillhör Hanimerdals tingslag.

211 Jemtlands län (forts.). 93

212 94 Jemtlands län (forts.). 24) Vesterbottens län. 24) Vesterbottens län.

213 Vesterbottens län (forts.). 95

214 96 Vesterbottens län (forts.). ') Örträsks kapellförsamling tillhör Lycksele loppmarks tingslag.

215 25) Norrbottens län. 97 Stat. Tidskri/t. Suppl

216 98 Norrbottens län (forts.). Anm. Sockennamnen Piteå, Luleå, Råneå och Torneå (likasom Umeå och Skellefteå i Vesterbottens län) skrifvas inom orten ofta utan å, således: Pite etc.

217 Alfabetisk förteckning.*) *) Der ej orden län, härad, tingslag eller dylikt finnas i förteckningen (ill namnen lagda, menas alltid locknar, församlingar eller kapell.

218 100 Bjäreshög Dädesjö

219 Dänningelanda Fru Alstad 101

220 102 Frustuna Göteborgs Gustavi förs.

221 Göteborgs Kristine förs. Hospitalsförs, i Vadstena. 103

222 104 Hospitalsförs. i Vexjö Karaby

223 Karaby Laholm 105

224 106 Laholm Lödöse

225 Löfsta Norrviken 107

226 108 Norsjö Robertsfors

227 Rogberga Skorped 109

228 110 Skrea Säter

229 Säterbo Tåsjö 111

230 112 Täby Viken

231 Vikers kapell Öja 113 Stat. Tidskrift. Suppl. 187/3. K