Om författaren Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om boken Klara är elva år och har en kompis som heter Amanda. Det finns en dum kille som heter Tobias. Allt var bra tills något kom ner i källaren.
Kapitel 1: Ljuden Det hördes ett knarrande ljud under golvet. Det kändes som om jorden skulle gå under. Klara vände sig om till Amanda och viskade: - Hörde du? Då sa Lena: - Kan jag få era läxor. Klara gav sin läxa. Lena var skitsträng och sa att Klara var superslarvig med sin läxa. Det gick ett rykte om att Lena hade sprängt upp halva källaren en gång med sina experiment. Tobias hörde allt och skrattade elakt. Klara hatade Tobias. Klara hörde det läskiga ljudet igen. Kapitel 2: Rädslan Klara gick ut från klassrummet. Hon skulle till matsalen. Det skulle bli korv och makaroner. På vägen tyckte hon att hon såg en spricka i taket. Klara kände en bomb i halsen som gled längre och längre ner. Hon blev så rädd så att hon nästan kissade på sej. Tobias satte upp affischer till skoltidningen. Klara försökte läsa men Tobias höll för. Klara gick vidare och bomben kände ännu större än förut. När någon öppnade en dörr så blev Klara fruktansvärt rädd. Men det var snälla Josef som gav henne en kram. Josef var den snällaste och den smartaste i hela skolan. Sen gav Josef Klara en bulle. Klara blev glad. Kapitel 3: Affischen Efter nästa lektion gick Klara till hallen. På väggen hängde det en affisch. Klara läste affischen: Inget har hänt Inget har hänt idag. Inget monster har bajsat på toan idag. Inget alls har hänt. Ni behöver inte alls prata om det. Klara tyckte det var en jättekonstig affisch. Klara tänkte att hon kunde visa affischen för Josef. När Klara tog bort affischen såg hon baksidan. Där stod det: Monster i källaren Alla i skolan måste vara försiktiga. Inget barn får gå ner i källaren. Klara tyckte det var hemskt.
Kapitel 4: Upptäckten Klara sprang ner för trapporna så fort hon kunde. Dörren var låst. Hon hittade vaktmästarens kofot och bröt upp dörren. Hon hörde steg som sprang iväg. Det kändes konstigt i magen. Hon fick en superkall vind på sig. Det kändes jätteobehagligt. Klara hörde det konstiga ljudet igen fast den här gången mycket mycket högre. Klara kände något klibbigt runt sin vänstra fot. Hon kunde inte dra loss den. Hon var för rädd. Men tungan lossnade av sig själv. När den sprang iväg fick hon en liten glimt av en jättekamelont. Kapitel 5: Dikten När Klara sprang ut från källaren tänkte hon berätta för Amanda. Men när hon tänkte efter skulle hon nog hålla det hemligt lite till. När Klara tittade på klockan så var den halv 12. Det var då som Klaras kemilektion började. Klara rusade upp för trapporna men hon snubblade. När hon tittade upp såg hon en lapp på väggen. Så här stod det: Dom som tror på monster är nördar. Monster finns inte. Monster finns bara i sagor. TJA DÅ NÖRD. Klara tycke det var värdens konstigaste dikt för hon hade ju sett ett monster på riktigt. Nu skulle Klara till biblioteket. Kapitel 6: Boken Klara gick till biblioteket för att få fakta. Hon hittade en bok om kameleonter. Så här stod det: De har en lång klibbig tunga, klätterfötter och en gripsvans. Huvudet är pyramidformat. Kameleonter äter insekter. De lever mest i Afrika. Klara smällde ihop boken och visste vad hon skulle göra.
Kapitel 7: Blandningen Klara sprang till kemilektionen. När Klara satte sig ner så fick hon ett pappersflygplan i skallen. Det var Tobias som hade kastat flygplanet. Klara kokade av ilska. Hon önskade att monstret var där så att hon kunde skrämma livet ur honom. Klara tänkte att hon kunde blanda en sörja och locka monstret till Tobias så han blir rädd. Recept på kameleontsörja: 5 flugor 2 cl sprit 2 ml flugpiss 6 larver "Kameleonter äter insekter" stod det ju i boken så receptet skulle nog passa. Lena sa något men Klara lyssnade inte. Hon ville bara få tag på alla sakerna. Klara tittade på skåpet som Tobias satt vid för det fanns flugor där. Då sa Klara att hon behövde gå på toa. Lena sa: - Ja men bara för den här gången. När ingen såg så öppnade Klara skåpet och tog burken med flugorna. Klara såg att Lena hade en spritflaska i den högra fickan. När Lena skulle ta fram en cigarr så smög Klara fram och tog spritflaskan ur Lenas högra ficka. Lena märkte inget för hon pratade massa skitsnack. Klara visste inte var hon skulle hitta larverna. Hon tittade mot det närmaste fönstret. När Klara tittade och tittade tänkte hon hur hon skulle få tag i larverna men vid fönstret stod en blomma och där såg hon sju små gröna larver som tuggade på löven. Klara gick väldigt försiktigt och precis när Klara skulle ta larverna så sa Lena: - Vad gör du? Du ska ju vara på din plats. Efter många svårigheter fick Klara tag på allt och nu skulle hon bara röra ihop allt. Klockan var halv ett. Då kunde Klara gå till matsalen och röra ihop allt. Klara tog fram en skål i skåpet. Hon gick mot det närmaste bordet jättejätteförsiktigt. Klara satte ner skålen försiktigt. Hon började att hälla lite lite sprit och öppnade burken med flugorna så att det gnisslade. Klara tänkte att ingen skulle höra det där. Tills slut var hon färdig med blandningen.
Kapitel 8: Hämnden Klara gick ner till monstret och lade ut blandningen i små kluttar ända upp tills trappan var slut. Klara ropade på Tobias och sa: - Det finns en ny kille i skolan som är ännu coolare och tuffare än dig. - Det tror jag inte på jävla mupp, skrek Tobias. Jag ska slå honom till döds. Klara sa att killen fanns i källaren. När Tobias kom dit såg han ingen kille där. Han såg bara en stor tegelvägg. Plötsligt rörde sig väggen och ut kom jättekameleonten som hade ändrat till samma färg som väggen. Kameleonten slingrade sin långa tunga runt Tobias högra hand och gjorde så att Tobias slog sig själv i ansiktet flera gånger. - Sluta sluta! Han är tuffare än mig. Jag erkänner. - Det är ingen kille, sa Klara. Det är världens tuffaste tjejkameleont. Hon slutar om du lovar att vara snäll och aldrig slår någon mer. Tobias lovade. Kapitel 9: Sanningen Tobias rusade upp för trapporna och sprang till rektorns rum och skrek: - Ett monster i källaren! Hjälp! Mamma! Rektorn trodde att det var ett skämt men då sa Tobias: - Nej det är på riktigt. Kom så får du se. Rektorn blev plötsligt lite skraj och sa åt all personal att följa med ner till källaren. När dom kom ner frågade rektorn strängt: - Är det någon som vet hur monstret kommit ner i källaren. Alla skakade på huvudet. Lena stod tryckt mot väggen med en cigarr och försökte se osynlig ut. Rektorn stegade runt och spände ögonen i alla. Plötsligt råkade hon trampa på ett provrör av glas. - Du är skyldig Lena, sa rektorn. - Ok, jag erkänner, sa Lena och fimpade cigarren mot skosulan. När jag var liten såg jag en kameleont som tog en gubbes cigarr med tungan. Sedan dess har jag älskat cigarrer och kameleonter. Ingen gillar mig här i skolan och ibland känner jag att jag skulle vilja vara en kameleont. För då kunde jag vara osynlig. Klara tyckte nästan lite synd om Lena. Amanda kom fram bakom en dörr där hon stått och tjuvlyssnat. - Jag såg en gång när Lena experimenterade med den där kameleonten i källaren. Jag satte upp en varningsaffisch. - Men jag vände på den och skrev att inget hade hänt, sa Lena. Men det hjälpte inte tydligen, för en gång hörde jag att någon bröt upp dörren med en kofot. Då skrev jag dikter som handlade om att monster inte finns. Dagen efter ringde rektorn till Myndigheterna för främmande djur som kom och tog hand om kameleonten. Klara fick vinka hejdå. Lena slutade som kemilärare och började jobba som gatsopare. Då kunde hon röka cigarr hela tiden utan att någon blev sur.