Fritidsbåtars inverkan på vattenkvaliteten längs Västkusten. Jian Kamal Hameh

Fritidsbåtars inverkan på vattenkvaliteten längs Västkusten Jian Kamal Hameh Uppsats för avläggande av masterexamen i naturvetenskap 30 hp Institutionen för biologi och miljövetenskap Göteborgs universitet Januari 2015

Förord Detta examensarbete har utförts för avläggande av masterexamen i miljövetenskap med inriktning Miljö och hälsoskydd, vid Göteborgs universitet under hösten 2014. Examensarbetet har utförts i samarbete med Transportstyrelsen i Västra Götaland. Jag vill tacka Marie Adamsson, Programkoordinator för mastersprogrammet i Miljö och hälsoskydd på Göteborgs universitet. Hon gav mig idén under sommaren efter att ha lyssnat på en intervju om problemet på radion och därefter tagit kontakt med Transportstyrelsen och mig. Ett stort tack till Lina Petersson, som har varit huvudkontakt på Transportstyrelsen i Västra Götaland. Jag vill även tacka min handledare Göran Dave, professor vid Institutionen för Biologi och Miljövetenskap, för din vägledning under hela arbetet, och Lennart Bornmalm, PhD Marin geologi, för kursledning och examination av arbetet. Ett stort tack riktas också till alla andra som svarat på mina frågor och möjliggjort detta arbete. Till min syster Avan och min familj som stöttat mig, varit tålmodiga och hjälpt mig under studien finns inga ord som kan beskriva min tacksamhet. Göteborg, januari 2015 Jian Kamal Hameh 1

Sammanfattning Svenskarna är ett båtintresserat folk och eftersom båtlivet ökar, så kan den akvatiska miljön påverkas negativt härav. En ny lag mot dumpning av toalettavfall i havet införs den 1:a april 2015. Det finns starka skäl som stödjer den nya lagen, eftersom den största delen av utsläppen av toalettavfall från fritidsbåtar sker under en känslig och kort period under sommaren, när yttre betingelser för algtillväxt som ljusinstrålning och temperatur är optimala. Även koncentrationen av smittspridande bakterier och virus kan bli höga och orsaka sanitära problem. Syftet med detta arbete var att utföra en datainsamling och en utvärdering av befintliga mottagningsstationer längs västkusten. I samarbete med Transportstyrelsen har en inventering av fritidsbåtshamnar längs västkusten gjorts. Inventeringen visar att de flesta fritidsbåtshamnar, som har mindre än 100 båtplatser, saknar en mottagningsanordning. Hamnarna avgör om det skall byggas en sådan eller inte, men det räcker med att hamnarna erbjuder gästplatser, eller att det är mer än en enstaka fritidsbåt som behöver tömma sin tank, för att hamnen skall vara tvungen att bygga en mottagningsanordning. Lokalisering av mottagningsanordningarna är viktig, eftersom en fritidsbåtsägare inte skall behöva åka mer än 30-60 minuter för att nå en tömningsstation. I nuläget beräknas mängden utsläpp av toalettavfall till havet från fritidsbåtar uppgå till ca 1,7 miljoner liter per år, vilket motsvarar 1,7 ton fosfor och 14 ton kväve. Jämfört med år 2009, då mängden utsläpp var drygt 2 miljoner liter, så har det skett en 15 procentig minskning under 5 år, vilket tyder på att vi är på rätt väg. 2

Summary Swedes are interested in boats, but an increase of boating might affect the aquatic environment negatively. A new law against dumping of sewage into the sea will be introduced on the 1 st of April 2015. There are strong reasons to support the new law, because most discharge of sewage from recreational boats occurs during a sensitive and short period, during the summer, when ambient conditions of light and temperature for algal growth are optimal. Also the concentration of infectious spreading bacteria and viruses will increase, which might cause sanitary problems. The purpose of this report was to perform a data collection and evaluation of existing draining stations for collection of sewage from boats along the west coast. In a cooperation with Transportstyrelsen an inventory of marinas along the west coast made, showing that most marinas that have less than 100 berths, lacks a draining station. The marinas determines whether they should build or not, but it is enough for a marina to be forced to build a draining station if they have only one guest berth or if there is more than one recreational boat that needs to empty its tank. Location of the draining stations is important as a recreational boat owner should not need to travel for more than 30-60 minutes to reach a draining station. Currently, the emission of toilet waste discharged into the sea from recreational boats is about 1.7 million liters per year, which corresponds to 1.7 tons of phosphorus and 14 tons of nitrogen. In comparison with year 2009, when the amount of emissions was over 2 million liters, this is a 15% decrease in 5 years, which shows that we are on the right track. 3

Innehållsförteckning Sammanfattning... 1 Förord... 1 Innehållsförteckning... 4 1 Inledning... 5 1.1 Avlopp från fritidsbåtar, deras hantering och åtgärder... 6 1.2 Övergödning... 9 1.3 Smittspridning... 10 1.4 Internationella avtal... 12 1.5 Lagstiftning... 13 1.5.1 Internationell lagstiftning... 13 1.5.2 Nationell lagstiftning... 13 1.6 Svenska miljökvalitetsmål och åtgärder... 13 1.7 Syfte och frågeställningar... 14 2 Metodik.. 13 2.1 Litteratursökning... 14 2.2 Berörda myndigheter och kommuner... 15 2.3 Inventering av nuläget längs Sveriges västkust... 15 2.4 Inventering av nulägets sugtömningsstationer längs Västkusten.Fel! Bokmärket är inte definierat. 3 Resultat... 16 3.1 Fritidsbåtarnas toaletter... 16 3.2 Fritidshamnarna längs Västkusten... 16 3.3 Naturhamnar längs Västkusten... 19 3.4 Lokalisering av tömningsstationer... 20 3.5 Mängd avfall som släpps ut längs Västkusten... 23 3.6 Nulägesanalys... 24 3.7 Sugtömningsstationer och tekniska lösningar... 28 4 Diskussion... 29 5 Slutsatser... 31 Referenser... 33 Bilaga A. Exempel av Transportstyrelsens Inventering av fritidsbåtar. Bilaga B. Kommuner längs Västkusten med angivet antal tömningar per station. 4

1 Inledning Sverige har 95 000 sjöar och 1000 km kanaler och 2700 km kust, och räknas allt ihop blir det 8000 km vilket motsvarar en femtedels varv runt jorden. (Eriksson, 2014). Genom Allemansrätten och strandskyddet är större delen av kusten tillgänglig för alla, vilket har gjort svenskarna till ett båtintresserat folk, och båtlivet är en av de största folkrörelserna. En tredjedel av landets vuxna befolkning färdas med fritidsbåt minst en gång per säsong. En studie från 2006 visar att 2,5 miljoner svenskar drömmer om ett liv på sjön under sin fritid. Båtägarna tycker att båtlivet påverkar deras hälsa mycket positiv (Eriksson, 2014). Det finns cirka 900 000 fritidsbåtar i Sverige, och antalet förväntas att öka i framtiden enligt tabell 1 som visar en jämförelse mellan båtlivet under 2004 och 2014. Tabell 1: Sammanställning av några båtlivsaspekters utveckling under 2004 (Eriksson, 2004) och 2014 (Eriksson, 2014). Båtlivs aspekt 2004 2014 Antal fritidsbåtar i Sverige 718 000 900 000 Antal fritidsbåtar längs Västkusten 83 000 123 977 Antal vuxen befolkning i åldern 20-74 1,8 miljon 2,5 miljon som har suttit i en båt Båtanvändningsdagar under året 13,7 miljoner. Detta betyder 90 000 båt/dag 20,5 miljon. Detta betyder 130 000 båt/dag Övernattningar (bäddnätter) 4 miljoner 5,7 miljoner Antal fritidsbåtar med toalett ombord 82 000 båtar 102 000 båtar Antal fritidsbåtar med tömningsmöjlighet 13,4 % 23 % Antal sugtömningsstationer i Sverige 105 250 Antal sugtomningsstationer längs Västkusten 12 56 Jämförelsen mellan 2004 och 2014 visar att båtlivet i helhet har ökat markant och det kan förväntas öka ännu mer i framtiden, alltifrån antal fritidsbåtar till antal personer som har suttit i en fritidsbåt vilket för med sig ökade antal övernattningar. Tabellen visar även att antalet fritidsbåtar med sugtömningsmöjlighet och antalet sugtömningsstationer har ökat både längs Västkusten och Sverige. Utsläpp av toalettavfall från fritidsbåtar sker under en mycket känslig period och är intensiv under en kort tid av året, vilket ger större miljöpåverkan än motsvarande utsläpp spritt över hela året (Petersson, 2009). När lokala utsläpp ökar, påverkas vattnet genom förhöjda näringskoncentrationer och tillväxt av snabbväxande makroalger (Erlandsson et al., 2009), vilket i sin tur senare kan orsaka syrebrist på havsbotten och påverkar vattnets ekosystem negativt (Västerhavets vattendistrikt, 2010). För att minska mängden utsläpp av obehandlat avloppsvatten som hamnar direkt i havet, sjöar och vattendrag, skall alla fritidsbåtar som är utrustade med fast toalett utan tank byggas om och installera en septiktank eller en insamlingstank. Installation och krav som ställs på septiktank system finns i ISO 8099:2000 (ISO, 2000). Septiktanksystem kan installeras i olika storlekar och volymer från 40 till 150 liter (Borghagen, 2009), och en mottagningsanordning för avfall skall finnas i fritidsbåtshamnar enligt SJÖFS 2001:13, Sjöfartsverkets föreskrifter 5

(Blomquist, 2001). Fritidsbåtarna är inte den enda sjöfart som påverkar den akvatiska miljön negativt. En stor mängd avloppsvatten kommer från den intensiva passagerartrafiken, med 30 miljoner färjepassagerare i de svenska hamnarna under 2012, Fartygens utsläpp är koncentrerade till farlederna och de starkt trafikerade delarna av kusterna. Därför rustas hamnarna upp för att ta hand om fartygens avloppsvatten (Grimvall, 2014). Sjöfartens utsläpp av kväve och fosfor från obehandlat avloppsvatten till Östersjön är uppskattade till 491 ton kväve och 164 ton fosfor (Anderberg, 2014). Även en rad andra aktiviteter i anslutning till yrkesfiske och dykning i kustområde har en negativ påverkan på vattnets ekosystem (Griffith et al, 2012). 1.1 Avlopp från fritidsbåtar, deras hantering och åtgärder Diskussionen om hur avloppsvattentjänster för fritidsbåtar borde skötas kom i gång först under 2009 på uppdrag från Regeringen (Petersson, 2009). Från den 1 april 2015 blir det förbjudet för fritidsbåtar att släppa ut obehandlat toalettavfall till vattnet, på ett avstånd upp till 12 nautiska mil från land, vilket gäller hela Sveriges sjöterritorium, sjöar och vattendrag som visas i figur 1. Förbudet gäller alla fritidsbåtar förutom de som är K-märkta av Statens Maritima museer och som är byggda före 1965. K- märkta båtar får släppa ut toalettavfall, dock minst en halv nautisk mil från närmaste land enligt TSFS 2012:13, Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (Nilsson, 2012). Mottagningsanordning för avfall skall finnas i fritidsbåtshamnar för att tillgodose behovet av avfallmottagning från de fritidsbåtar som normalt anlöper hamnen enligt SJÖFS 2001:13. I jämförelse med andra grannländer, t.ex. Danmark, gäller lagen alla fritidsbåtar byggda efter 1980 med undantag för båtar som är kortare än 10,5 meter eller smalare än 2,8 meter och som byggdes innan 1 januari 2000. Men i Danmark följs inte lagen än och fritidsbåtar får släppa ut toalettavfall när de är minst två nautiska mil från närmaste kust (Transportstyrelsen, 2012a). I Norge är det endast två kommuner som har förbjudit utsläpp i havet. I resten av landets kommuner får fritidsbåtar tömma sin septiktank eller insamlingstank på ett avstånd av minst 300 meter från land (Hartung, 2013). När det gäller Finland finns det inga undantag i nationell lagstiftning, men dispens kan sökas för enskilda båtar, och denna lag tillämpades sedan 2005 (Transportstyrelsen, 2012b). Lagen förbjuder att släppa ut obehandlat avloppsvatten från fritidsbåtar närmare än 12 nautiska från land (Lönnroth et al., 2007). Finland har förslaget på att i gästhamnarna bör det finnas en sugtömningsanläggning för var 30 50 båtplats, och i hemmahamnarna bör det finnas en sugtömningsanläggning för var 20 30 båtplats (Håll skärgården ren, 2005). Med toalettavfall menas alla utsläpp av avloppsvatten och annat avfall från varje toalett eller urinoar (Fransson, 2014), och det omfattar även portabla toaletter såsom porta portti som räknas som en fast båttoalett samt också övrigt hushållsavfall, olja och farligt avfall som uppstår under användandet av fritidsbåten enligt SJÖFS 2001:13. Tömning från hink, potta eller liknande omfattas däremot inte av definitionen toalettavfall (TSFS 2012:13), det är dock förbjudet att släppa ut även detta avfall enligt Miljöbalkens allmänna hänsynsregler 2 kap. 3 (Petersson, 2012). Hamnarnas uppgift är att kunna ta emot sorterat avfall för återvinning, miljöfarlig avfall och toalettavfall från fritidsbåtar, reglerna säger att mottagningsanordningar för avfall ska finnas i fritidshamnar för att tillgodose behovet av avfallslämning från fritidsbåtar som normalt anlöper hamnen sjöfartsverkets förordning SJÖFS 2001:13. Hamnarnas storlek varierar alltifrån 2 båtplatser i Stenungssund till den 6

största med 2400 båtplatser i Göteborg enligt Transportstyrelsens Inventering av fritidbåtshamnar (Bilaga A). Idag finns det över 1500 fritidsbåtshamnar i Sverige (Eriksson, 2014), av dessa ligger 687 längs västkusten. Det finns för närvarande 250 hamnar med mottagningsanordningar av toalettavfall i hela Sverige varav 56 ligger längs västkusten, Transportstyrelsens inventering av fritidshamnar (Bilaga A), men det krävs att mer än 400 mottagningsanordningar byggs för att vara tillräcklig för de fritidsbåtar som använder hamnen över hela Sveriges kust område, även sjöar och vattendrag (Transportstyrelsen, 2012c). Bland de 900 000 fritidsbåtar, som finns i Sverige, har cirka 102 000 fritidsbåtar toalett ombord, och bland dessa 102 000 fritidsbåtar är cirka 58 % fritidsbåtar utrustade med en fast toalett ombord, men utan en insamlingstank och därmed töms avloppet direkt i havet (Petersson, 2009). Dessa båtar måste installera en uppsamlingstank eller anordning eller använda porta portti enligt Transportstyrelsen (Petersson, 2009). Portabla toaletter är en bra lösning för mindre båtar som har ett begränsat utrymme, eller för äldre båtar som inte har en septiktank som kan sugtömmas. Portabla toaletter finns i olika volymer ca 10 till 20 liter (Borghagen, 2009). Båtägarna står för kostnaden som ligger mellan 10 000 till 20 000 kronor (Johansson, 2009), för att installera en uppsamlingstank, men användning av tömningsstationerna är avgiftsfri enligt förordningen om åtgärder mot förorening från fartyg. Däremot kan avgiften ingå som en del av en allmän hamnavgift till exempel årsavgift eller dygnsavgift (Sjöfartsverket förordningar 1980:789). Installationen av en insamlingstank/septiktank måste följa Internationella standard system för uppsamling av toalett avfall enligt ISO 8099: 2000 (Borghagen, 2009). Den som bryter mot lagen riskerar att få böta eller fängelse i upp till två år enligt 10 kap. 1 lag om åtgärder mot förorening från fartyg (Sjöfartsverket förordningar 1980:424). I Sverige tillkom först en lag, där passagerarbåtar med mer än tio platser beordrades att ha en sluten latrintank, men det var fortfarande tillåtet för mindre fritidsbåtar att tömma sitt avloppsvatten till havs (Löwgren, 2001). Tidigare fanns ingen lag i Sverige mot tömning av obehandlat avlopp från fritidsbåtar i havet, och Sverige var långt efter Finland och Åland, där lagen trädde i kraft redan 2005 (Lönnroth et al, 2007). Sjöfartsverket var den första myndigheten som har skickat ut föreskrifter om mottagning av avfall från fritidsbåtar enligt SJÖFS 2001:13, samt föreskrifter om säkerhet och miljökrav på fritidsbåtar enligt Sjöfartsverkets förordning 2004:16. Sjöfartsverket har utarbetat en handbok om hur fritidsbåtar ska vara utrustade för att kunna behålla toalettavfallet ombord och lämna det i land. Genom Europeiska Unionens förordningar och avtal mellan nationer runt Östersjön har nationella planer och strategier för att minska utsläppen av övergödande och miljöfarliga ämnen till år 2020 tagits fram. Långsiktiga planer för bevarande av den ekologiska system i Östersjön ska också utvecklas. Sverige har som en av medlemsstaterna i HELCOM kommit överens om att förbjuda utsläpp av toalettavfall från fartyg i Östersjön, vilket leder till att Sverige uppnår överenskommelsen genom minskat utsläpp av kväve och fosfor vilket förväntas medföra att Östersjön mår bättre och att båtlivet blir attraktivare (HELCOM, 2014a). 7

Figur 1: Kartan över Sveriges sjöterritorium där förbudet mot dumpning av toalettavfallet från fritidsbåtar gäller (Transportstyrelsen, 2014). 8

1.2 Övergödning Problemet med påverkan på akvatiska miljöer från rekreationsverksamheter uppmärksammades tidigt (Vesterinen et al, 1980), och mänskliga aktiviteter har under de senaste 100 åren orsakat att övergödning växt till ett globalt problem (Richardson & Jørgensen, 1996). Obehandlat avloppsvatten från fritidsbåtar har effekter på både biologin och ekologin i vattenmiljöer (Whitfield & Becker, 2014). Toalettavfall är skadligt för akvatiska ekosystem på flera sätt, bland annat genom att det innehåller höga halter av näringsämnen såsom fosfor och kväve, vilka leder till övergödningsproblem. Övergödning betraktas som en storskalig miljörisk (Elmgren, 2001), och övergödning är det största hotet mot den marina miljön (Naturvårdsverket, 2006). Helsingfors konvention HELCOM s övergripande mål är att ha Östersjön opåverkad av övergödning, som är ett stort problem (Havs och vattenmyndigheten, 2014). Övergödningseffekter beskrivs som: syrefriabottnar, algblomningar, försämrat siktdjup och sämre fiskförekomst. T.ex. i Östersjön där den syrefria bottenytan idag är nära tre gånger större än år 1999 (Engkvist, 2014). Syrebrist är ett mycket allvarligt problem, vilket har lett till att stora ytor av Östersjöns bottnar har förvandlats till döda undervattensöknar (Lundberg, 2005). Under 2013 var 15 % av havets bottnar anoxiska (syrefria) och 30 % av bottnarna var hypoxiska (syrebrist) (Hansson, 2013). Totalhalten av näringsämnen i Östersjön är högre än de var i början av 1970-talet (Svärd et al., 2014). Orsaken till övergödning är primärt ett resultat av ökad tillförsel av näringsämnen, främst kväve (N) och fosfor (P), som finns i bland annat i obehandlat toalettavlopp (Engkvist, 2014). Halterna av näringsämnen fosfor och kväve har ökat sedan 1970-talet (Svärd, 2014). Övergödningen kan med andra ord påverka hela ekosystem (Sundblad, 2012). Övergödning av havet runt Sveriges kuster för med sig en rad negativa effekter, genom att den biologiska mångfalden minskar och sårbarheten ökar. Övergödning är ett resultat av höga halter näringsämnen som stimulerar alg tillväxten och leder till obalans i form av syrebrist och döda bottenlevande organismer (HELCOM, 2014b). Stora mängder fosfor finns i haven, både löst i vattenmassorna och bundet i sedimenten. Vid syrebrist i bottnarna frigörs fosfor och förs upp till ytlagren, vilket gynnar tillväxt av bakterier och växtplankton som leder till omfattande blomningar i form av cyanobakterier, tidigare kallad blågröna alger (Sundblad, 2012). Återkommande blomning av cyanobakterier har varit ett besvärande problem de senaste somrarna, där vissa år mer än halva egentliga Östersjöns yta täckts av den (Blomqvist, 2007). En långsiktig och målmedveten strategi för att minska utsläpp av näringsämnen måste läggas fram för att i framtiden minska de intensiva sommarblomningarna (Blomqvist, 2007). För att bryta ner detta organiska material krävs det syre vilket leder till ytterligare syrebrist (Svärd, 2014). Siktdjupet försämras, vilket missgynnar andra växtarter, som i sin tur påverkar olika fiskarter som får det svårt att reproducera sig. Cyanobakterier kan vara skadliga för både människors och djurs hälsa, och blir otjänligt som badvatten, då vattnet bland annat kan få en obehaglig lukt och smak, men även orsaka klåda och förgiftningar (Hårding, 2011). Algblomningar kan dyka upp i stort sett under hela året, men de potentiellt skadliga blomningarna är vanligast under högsommaren (juli- augusti). Vissa kiselalger (Pseudonitzschia) producerar gifter med olika neurologiska, gastrointestinala, respiratoriska och hudirriterande effekter som uppstår även vid konsumtion av förorenad fisk eller skaldjur 9

(Aneer et al., 2014). Förändringar i art- och populationsstorlek till följd av övergödning och syrgasbrist påverkar inte bara de lokala områden där syrgasbristen finns, utan effekterna sprids längre bort när arter emigrerar till nya syrerika områden, i form av försämrad fortplantningsförmåga och förändrade födosöksbeteende (Breitburg, 2002). För att minska övergödning måste näringsämnens tillförsel minskas (Bonsdorff et al, 2002), genom bland annat hantering av avloppsvatten. Men även efter det att åtgärder satts in för att minska kväve och fosfor-tillgång tar det flera årtionden för hela ekosystemet att återhämta sig från övergödningseffekterna (Grimvall et al, 2000). Östersjön är ett brackvattenssystem där unika arter kan leva. Vattenomblandning och vattenutbytet är begränsad, (Hansson et al, 2012) vilket innebär att vattnet i vissa delar är mycket syrefattiga och gör ekosystemet mycket känsligt. Länderna kring Östersjön undertecknade inom ramen för Helsingforskonventionen (HELCOM) ett åtgärdsprogram, Baltic Sea Action Plan (BSAP) i november 2007 (HELCOM 2014c). Inom åtgärdsprogrammet BSAP har Sverige och länderna runt Östersjön åtagit sig att minska utsläpp av fosfor och kväve fram till 2021 (Hansson et al, 2012). Toalettavfall från fritidsbåtar står för en del av närsaltsutsläppen till havet, men självklart finns även andra stora antropogena källor såsom allmänt diffust läckage från jordbruksmark, industriutsläpp, reningsverk samt enskilda avlopp (Petersson, 2009). Sverige ska enligt Baltic Sea Action Plan (BSAP) minska sin belastning av fosfor (P) med ca 290 ton per år och kväve (N) med ca 21 000 ton per år i Östersjön fram till år 2021 (Naturvårdsverket 2010). Ett förbud mot utsläpp av toalettavfall från fritidsbåtar beräknas ge en minskning av fosforutsläpp med 3.7 ton/år och kväve med 29.5 ton/år i svenska kustvatten (Petersson, 2009). 1.3 Smittspridning Det finns många tarmbakterier i avloppsvatten, vilket kan bidra till att badplatser som ofta ligger i anslutning till fritidsbåtshamnar och naturhamnar får försämrad badvattenkvalitet (Svärd, 2012). Utsläpp av fekalier från människor är en direkt orsak till att många patogena (sjukdomsframkallande) bakterier och virus kan spridas i vattnet och ge upphov till mag-tarm, öron-, näs-, - hals- och hudinfektioner. Smitta kan ske via sår eller genom att badande råkat svälja av det förorenade vattnet (Petersson, 2009). Sanitära och hälsoproblem uppstår när obehandlat toalettavfall från fritidsbåtar släpps ut i närhet av badstränder. Koncentrationen av smittspridande bakterier och virus blir snabbt höga, speciellt i områden med begränsad vattenomsättning (Bjurling, 2010). Halterna av bakterier och virus i vattnet ska vara låga för att uppfylla god badvattenkvalitet (Europiska Unionen 2006; Naturvårdsverkets Badvatten förordning 2008:218 och NFS 2008:8). Halten fekala bakterier och E. coli bör vara lägre än 100 st./100 ml vatten och högsta tillåtna värdet är 1000 st./100 ml vatten (Sjöberg, 2013). För att halterna av bakterier och virus ska vara så låga att de anses som ofarliga skall t.ex. toalettavfall från en 40-liters septiktank spädas ut i en vattenvolym om ca 27 000 m 3 (Johansson, 2009). 10

Följande bakterier och virus är bland de vanligaste förekommande i förorenat vatten som ställer till problem för människor i form av sjukdomar, antingen genom direkt kontakt med vatten eller genom konsumtion av förorenad fisk och skaldjur (Griffith et al., 2012). Escherichia coli är den vanligaste tarmbakterien som finns i avföring hos djur och människor där mängden beräknas att vara 10 000 000 000 per gram i människor fekalier. E. coli används som en indikatorbakterie vid rutinundersökningar av vatten för att påvisa förorening med avföring (Haas et al., 1999). Indikatorn har använts sedan mitten av 1950-talet för att bedöma vattenkvalitet (Fletcher et al 1999, USEPA 2011). Minst sex olika typer av E. coli orsakar infektion hos människor, och ger upphov till diarré, alla former har väldigt kort inkubationstid på 10 till 48 timmar (Folkhälsomyndigheten, 2013a). Lägre temperaturer leder till längre överlevnad för E. coli (Vinnerås, 2013). Eftersom vatten temperaturen inte stiger särskilt mycket i Sverige så överlever E. coli längre i våra vatten. Enterokocker är också bakterier som finns i tarmen. De är ganska harmlösa men invaderar ibland sår och urinkatetrar och orsakar infektioner som urinvägsinfektioner, sårinfektioner och blodförgiftning (Folkhälsomyndigheten, 2013b). I en epidemiologisk studie av strandbesökare i slutet av 1970 talet upptäcktes att enterokocker är en mer tillförlitlig indikator på sjukdomsframkallande gastrointestinala bakterier i havsvatten som är förorenade av obehandlat avloppsvatten (Cabelli et al., 1983). Men enterokockbakterier kan finnas kvar längre i miljön än E. coli för att de är mer motståndskraftiga mot antibiotika än andra förkommande bakterier (US EPA, 2011). Fekala streptokocker (FS) finns i mänsklig avföring. De tillväxer inte i vatten men har bättre överlevnad i framförallt saltvatten och är därför en bättre indikator i havsvatten än vad E. coli är. Liksom andra streptokocker orsakar de infektion i hud och svalg (Åmåls kommun, 2014). Adenovirus är en motståndskraftig grupp patogener som överlever länge utanför människokroppen, och det finns ett 50-tal olika typer och alla orsakar infektioner hos människor. Spridning kan ske genom direkt eller indirekt kontakt, luftvägssekret eller via vatten. Vanliga symptom vid smitta är förkylning, ont i halsen och svullna tonsiller enligt (Folkhälsomyndigheten, 2013c). En studie utfördes på barn i åldrarna 6-11 år, där målet var att avgöra om det fanns en mätbar risk för hälsan i samband med kontakt med havsvatten. Studien utfördes på Blackpool Beach (Storbritannien) i sju veckor under juli - september. Studien fann starka samband som tyder på att de barn som kom i kontakt med havsvatten, som inte uppfyller EUs god badvatten kvalitet och varit förorenat med avloppsvatten, var mer benägna att drabbas av symptom såsom kräkningar, diarré, kliande hud, feber, trötthet och aptitlöshet. I studien diskuterades även barns benägenhet att drabbas av infektioner mer än vuxna, eftersom de är mer sårbara och leker, badar, paddlar och spelar mer i vatten än vuxna (Alexander et al., 1992). Bortsett från att virus orsakar en rad olika sjukdomar hos människor och andra marina däggdjur, kan epidemiska virusinfektioner även orsaka betydande ekonomiska förluster i vattenbruksanläggningar för kommersiell produktion av fisk och skaldjur (Lang et al., 2009). Utöver dessa miljö- och hälsoproblem som uppstår av toalettavfall, kan toalettavfall också 11

leda till estetiska problem, när toalettpapper och fekalier flyter omkring nära hamnar eller badplatser (Svensson, 2006). 1.4 Internationella avtal Många av de utsläpp som har betydelse för övergödning begränsas av internationella avtal. För att utvecklingen ska gå åt rätt håll är det nödvändigt att Sverige liksom andra deltagande länder uppfyller sin del av gällande avtalet. Ett förbud mot utsläpp av toalettavfall från fritidsbåtar beräknas ge en minskning av fosforutsläpp med 3.7 ton/år. Ett förbud mot att tömma obehandlat avloppsvatten gör alltså relativt liten skillnad för Östersjön som helhet. Baltic Sea Action Plan (BSAP) är en gemensam åtgärdsplan och strategi för att uppnå en hållbar förvaltning av Östersjön, inom ramen för HELCOM, som beslutades av Östersjöländernas miljöministrar och EU-kommissionen i november 2007 (HELCOM, 2007). Planen innebär att alla nationer runt Östersjön ska ta fram nationella planer för att minska utsläppen av övergödande och miljöfarliga ämnen fram till år 2021. Långsiktiga planer skall utvecklas och fokusera i första hand på övergödning, utsläpp av miljöfarliga ämnen och bevarande av den biologiska mångfalden för att uppnå en god ekologisk status i vatten område runt om Östersjön. HELCOM rekommendationerna 19/9, 22/1 och 24/8 behandlar båtars utsläpp av toalettavfall och utformning av tekniska lösningar på ett standardiserat sätt både på båten och i hamn, som är aktuella (Sjöfartsverket, 2006). Rekommendationen 19/9 handlar om installation av system för avfalls- och toaletthantering enligt fastställda standarder. 22/1 kompletterar 19/9 och är mer detaljerad vad gäller båtars toalett- och avloppssystem, och 24/8 behandlar utsläpp av avlopp (HELCOM, 2007). Inom OSPAR-konventionen samarbetar 15 stater och EU-kommissionen för att förbättra miljön i Nordostatlanten och Västerhavet, parter ska arbeta för att förhindra och helst stoppa förorening av havet samt vidta nödvändiga åtgärder för att skydda havsmiljön. Människors hälsa ska skyddas och havets ekosystem bevaras och återupprättas i de fall där havsområden har skadats. OSPAR-konventionen kan arbeta med varje enskild land för sig, då havet många gånger saknar internationella/territorialgräns. (Havs- och Vattenmyndigheten 2013). I MARPOL 73/78 konventionen, utvaldes Östersjön som ett särskilt område enligt MARPOL bilaga IV som trädde i kraft den 1 januari 2013. Samtidigt har nya ansvarsfrihetskrav för fartyg som omfattar fritidsbåtar i ett särskilt område lagts till, där utsläpp av avloppsvatten i havet är förbjudet, utom när fartyget har i drift ett godkänt reningsverk eller när fartyget släpper ut finfördelat och desinficerat toalettavfall med ett godkänt system på ett avstånd av mer än tre nautiska mil från närmaste land. Avloppsvatten som inte är finfördelat eller desinficerat måste tömmas ut på ett avstånd av mer än 12 nautiska miles från närmaste land enligt MARPOL, bilaga IV. Reglerna utvecklas av Internationella Sjöfartsorganisationens, IMO, kommitté för skydd av den marina miljön (Nilsson, 2013). EUs Vattendirektiv är ett övergripande direktiv med syfte att säkra vattenresurserna för framtiden. Hållbart utnyttjande och ingen försämring av vattenresurser är målet, vilket betyder att vattenkvaliteten, både biologiskt och kemiskt, inte får försämras från den nivå som råder idag, oavsett om det är klassat bra eller dåligt. Med hjälp av miljökvalitetsnormer styrs arbetet med åtgärder i Sverige av de fem Vattenmyndigheterna enligt Europeiska unionens 12

badvattendirektiv 2014/89/EU (EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2014/89/EU). 1.5 Lagstiftning 1.5.1 Internationell lagstiftning Den internationella lagstiftningen som berör Sverige är främst EG:s fritidsbåtsdirektiv (94/25/EG) och EG:s avfallsdirektiv (2000/59/EG). Där anges bland annat bestämmelser kring mottagning av avfall i hamn. Ett övergripande direktiv som påverkar hanteringen av latrinavfall från båtar är Europaparlamentets och rådets direktiv (2000/60/EG). 1.5.2 Nationell lagstiftning Den nationella lagstiftningen som framförallt berör fritidsbåtar är Sjöfartsverkets föreskrifter 2001:13 för mottagning av avfall från fritidsbåtar och föreskrifter och 2004:16 om vissa säkerhets och miljökrav på fritidsbåtar. Fritidsbåtshamnar ska ha mottagningsstationer för båtavfall, inkluderat toalettavfall. I 5 kapitlet 31 av Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2005:4), anges att fritidsbåtar som är utrustade med toalett ska ha en tömningsbar sanitetstank, vilken ska kunna kopplas ihop med ett tömningsrör. Kommunerna har ansvar för transport av avfall från mottagningsstationer enligt miljöbalken (SFS 1998:808) och avfallsförordningen (SAF 2011:927). 1.6 Svenska miljökvalitetsmål och åtgärder Sverige har 16 nationella miljökvalitetsmål som ska uppnås före 2020. Det är bara 7 av de nationella miljökvalitetsmålen som direkt eller indirekt berör utsläpp av obehandlat toalettavlopp från fritidsbåtar. De 7 nationella miljökvalitetsmålen som gäller för utsläpp av obehandlat toalett avfall från fritidsbåtar är: Giftfria miljöer, ingen övergödning, levande sjöar och vattendrag, hav i balans, levande kust och skärgård, myllrande våtmark, god bebyggd miljö, samt ett rikt växt- och djurliv. Baserat bland annat på problemet med övergödningssituation av Östersjön och övriga svenska vatten drag, så bedöms miljömålen vara svåra att uppnå före år 2020 (Miljömålsportalen, 2014). LOVA bidraget är avsett för Lokala vattenvårdsprojekt, och det är ett bidrag som Regeringen har beslutat genom förordning (2009:381). Syftet med projektet är att få fram lokala åtgärder för att minska mängden utsläpp av näringsämnen för en förbättrad havsmiljö i svenska vatten. Bidraget används bland annat för uppbyggnad av mottagningsstationer för toalettavfall i hamnar. En del av projektet är uppföljning av hur stora mängder avfall/ förorenad vätska som tas om hand, samt hur ofta anläggningarna utnyttjas. Under 2014 avsatte regeringen 75 miljoner kronor till LOVA-bidrag för lokala vattenvårdsprojekt. Västra Götaland tilldelades ca 12,6 miljoner. Ett stort antal ansökningar om fördelning av bidragsmedelen (cirka 85 stycken) kom in till myndigheten. Över hälften av ansökningarna rör åtgärder gällande sugtömningsanläggningar för fritidsbåtar (Havs- och vatten myndigheten, 2014). 13

1.7 Syfte och frågeställningar Inför de nya reglerna som införs den 1 april 2015, gällande förbud mot dumpning av toalettavfall till havs, ställs myndigheter och småbåtshamnarna inför ett insamlingsproblem på land. För att underlätta bedömningen av hur stora volymer detta kan tänkas röra sig om, samt vilken metod som är lämpligast för insamlingen av det flytande avfallet ur både hållbarhetsperspektiv och användarperspektiv, var syftet med detta arbete att utföra en datainsamling och en utvärdering av befintliga stationer längs Sveriges västkust från Bohuslän till och med Halland under sommaren 2014. Frågeställningarna var: 1- Hur ser lokalisering av befintliga mottagningsanordningar ut i nuläget? 2- Hur mycket obehandlat toalettavfall från fritidsbåtar släpps ut i havet och hur mycket samlas in? 3- Finns det en beräkningsmodell för mottagningsanordningarna att följa? 4- Är antalet tömningsstationer tillräckligt jämfört med antal båtar? Hur många stationer behövs och var finns de största bristerna? 5- Det finns olika tekniska lösningar för tömning av obehandlat toalettavfall från fritidsbåtar, vilken lösning anses vara lämpligast? 2 Metodik Arbetet inleddes men en litteratursökning (2.1), sökning på berörda myndigheters och kommuners hemsidor (2.2), och en inventering av nuläget för fritidsbåtshamnar längs Sveriges västkust (2.3), samt alla hamnar med sugtömningsstationer längs Västkusten har kontaktats per telefon (2.4). 2.1 Litteratursökning Databaserna Google Scholar och ScienceDirect har använts för informationssökning. Sökorden var både svenska och engelska. Den engelskspråkiga sökningen resulterade i fler träffar än med liknande sökord på svenska. Resultatet för sökningarna i Google Scholar visas i tabell 2. 14

Tabell 2. Sökord på Google Scholar med antal träffar i november 2014. Sökord engelska Google Scholar Sökord Svenska Google Scholar Garbage from recreational boat 24 700 Avfall från fritidsbåtar 543 Garbage from recreational boat 20 700 Avfall från fritidsbåtar 391 and impact on water environment påverkan på vattenmiljö Contamination from recreational 24 100 Smittspridning från 33 boats fritidsbåtar Garbage from recreational boat and impact on water environment and ecosystem 11 100 Avfall från fritidsbåtar påverkan på vattenmiljö ekosystem 146 Garbage from recreational boat and eutrophication 1910 Avfall från fritidsbåtar och övergödning 91 Sökningen med engelska sökord på databasen ScienceDirect redovisas i tabell 3. Tabell 3. Resultat med engelska sökord på ScienceDirect november 2014 Sökord Englska Antal träffar Garbage from recreational boat 284 Garbage from recreational boat AND impact on water environment 236 Contamination from recreational boat 1 315 Garbage from recreational boat AND impact on water environment and 153 ecosystem Garbage from recreational boat AND eutrophication 48 2.2 Berörda myndigheter och kommuner I rapporten har det använts flera av svenska myndigheters hemsidor för att söka efter allt som berör hantering av avfall från fritidsbåtar för sökningsprocessen t.ex. Transportstyrelsen, Havs och Vattenmyndigheten, Naturvårdsverket, Regeringen, Folkhälsomyndigheten, Sjöfartsverket, Västkuststiftelsen, och alla berörda kommuner som ligger längs västkusten. Dessutom har kontakt tagits med flera myndigheter via mail och telefon, och Lina Petersson från Transportstyrelsen i Västra Götaland har varit huvudkontakt. 2.3 Inventering av nuläget längs Sveriges västkust En inventering av alla fritidsbåtshamnar i samtliga kommuner i hela Sverige har utförts under ledning av Transportstyrelsen. För denna rapport har valts ut de hamnar som finns längs västkusten, vilket omfattar totalt 687 hamnar. Ett utdrag ur inventeringen ges som exempel i Bilaga A som tabell 5 är baserad på. 15

2.4 Inventering av nulägets sugtömningsstationer längs Västkusten Längs Västkusten kontaktades 56 fritidsbåtshamnar med sugtömningsstation per telefon och utfrågades om hur ofta hamnarnas sugtömningsstationer används av fritidsbåtar, och om mottagningsanordningen är kopplad till kommunalt avlopp eller har insamlingstank, vilket redogörs för i Bilaga B som tabell 9 är baserad på. Vissa av hamnarna svarade direkt, andra svarade genom mail, och några kunde inte nås trots flera försök. Beräkningar har gjorts för att visa den mängd toalettavfall som omhändertas längs västkusten när sugtömningsmöjlighet finns. 3 Resultat Under resultat presenteras en beskrivning av fritidsbåtarnas olika typer av toaletter i Sverige (3.1), fritidsbåtshamnar som finns längs västkusten (3.2), utsläpp från naturhamnar längs Västkusten (3.3). Lokalisering av sugtömningsstationer längs västkusten (3.4). Resultat från beräkningar och scenario av den mängd avfall som släpps ut från natur och gästhamnar längs västkusten (3.5). En nulägesanalys av fritidsbåtar i Sverige jämfört med Finland under 2005 görs och var brister fanns presenteras samt beräkningar av hur mycket avfall som har samlats in, och slutligen sammanfattas resultaten från kontakter med de hamnar som har sugtömningsstationer längs Västkusten (3.6), samt olika sugtömningsstationer och tekniska lösningar (3.7). 3.1 Fritidsbåtarnas toaletter Det finns drygt 900 000 fritidsbåtar i Sverige (Eriksson, 2014), av dessa är det cirka 102 000 (13,2 %) fritidsbåtar som beräknas vara utrustade med portabla eller fasta toaletter. Den vanligaste typen toalett är en fast toalett med septiktank som enbart kan tömmas i sjön (Transportstyrelsen, 2010). De 13,2% fritidsbåtar som har toaletter ombord kan delas in i fyra olika kategorier efter fördelningen av vilka typer av fritidsbåtstoaletter de har, tabell 4. Tabell 4. Fördelningen av olika typer av fritidsbåtstoaletter 13,2% (Transportstyrelsen, 2010). Typ av toalett Fördelning Bärbar toalett ombord 26 000 Fast toalett utan tank med direkt utsläpp i sjön 20 000 Fast toalett med tank som kan tömmas enbart i sjön 38 000 Fast toalett som kan sugtömmas genom däckbeslag 23 000 Cirka 23 000 av fritidsbåtarna har sugtömningsmöjlighet och kan använda sig av mottagningsanordningar på hamnarna, 26 000 använder en bärbar toalett som kan lämnas i hamnarnas miljöstationer för avfallshantering, och 58 000 av fritidsbåtarna har en fast toalett ombord men avfallet släpps ut direkt i havet eftersom de saknar insamlingstank/septiktank. 3.2 Fritidshamnarna längs Västkusten Det finns drygt 1500 fritidshamnar i Sverige, av dem är det drygt 250 hamnar som har sugtömningsmöjlighet och av dessa ligger 56 längs västkusten enligt figur 2 16

(Transportstyrelsens karta, 2014). Enligt den nya lag som träder i kraft från 1 april 2015, så behöver antalet sugtömningsstationer utökas till 400 stationer över hela Sverige för att tillgodose behovet för de befintliga fritidsbåtarna (Transportstyrelsen, 2012c). Avlopptömningsmöjlighet bör finnas tillgänglig på många ställen och med tydlig information (Kautsky et al., 2000). Efter den 1 april 2015 kommer Transportstyrelsen att börja med sin tillsyn av hamnarna och de hamnar där tömning inte fungerar beordras de att bygga. Det räcker med att det är mer än en enstaka båt som behöver tömma sin tank för att en hamn ska vara tvungen att bygga en mottagningsanordning. Om hamnarna erbjuder gästplatser, så innebär det att hamnarna också måste ha en mottagningsanordning (Petersson e-mail, 2014). Tabell 5 visa antalsfördelningen av hamnarna längs Västkusten beroende på hur många båtplatser och sugtömningsstationer de har. 17

Tabell 5. Kommuner längs Västkusten, antal hamnar/båtplatser och sugtömningsmöjligheter (baserad på Transportstyrelsens inventering av fritidsbåtar Bilaga A (Petersson, 2014). Kommun Antal Hamnar/båtplatser (kategori) Totalt Antal 0-100 - 200 - Över 300 antal tömningsstatione 100 200 300 båtplatser r Strömstad 71 5 2-8 000 3 Tanum 125 8 1 3 7 500 4 Sotenäs 47 9 1-6 600 1 Lysekil 55 6 1 5 7 200 5 Uddevalla 39 7 4 1 6 400 0 Orust 3-3 7 6 800 7 Tjörn 14 12 3 4 7 500 4 Stenungssund 10 5-2 6 077 1 Kungälv 6 1-3 5 600 3 Öckerö 2 2 6 9 8 500 4 Göteborg - 10 4 10 20 000 10 Kungsbacka 70 11 2 5 7 600 5 Varberg 28 6 3 3 5 300 3 Falkenberg 14 2 1 1 6 200 2 Halmstad 15 3 2 3 6 500 2 Laholm 5 - - - 4 700 0 Båstad 2 1 2 2 3 500 2 Total summa 506 88 35 58 123 977 56 Hamnarna längs Västkusten är sorterade i 4 storlekskategorier beroende på antal fasta båtplatser i varje kommun, fördelningen ligger 0-100 båtplatser/hamn under kategori 1 som är den största hamnkategorin. Inom kategori 2, som är den näst största hamnkategorin, finns det 100-200 båtplatser/hamn. Under kategori 3 finns det 200-300 båtplatser/hamn följd av kategori 4 där det ingår hamnar med mer än > 300 båtplatser/hamn. Det finns även en kolumn med antalet sugtömningsstationer som finns i varje kommun. Vanligen brukar stora båthamnar anläggas i skyddade områden där vattenomsättningen är långsam, och den biologiska produktionen störs på grund av muddring och en livlig båttrafik. Där hamnverksamheten pågått en längre tid skall speciella åtgärder vidtas (Kautsky et al., 2000) 18

Figur 2. Sugtömnings stationer längs Västkusten (Transportstyrelsens karta, 2014). 3.3 Naturhamnar längs Västkusten Västkuststiftelsen har satt ut sopmajor på 70 platser med syfte att hålla skärgården och västkusten ren. Sopmajorna kan utnyttjas gratis av båtfolk och båtturister. Latrinkärlens tömning varierar under åren, med en väldigt stor minskning under 2013, där Västkuststiftelsen räknade in 3986 latrinkärl enligt (Strandberg e-mail, 2014) i jämfört med 2008 då 5500 tömningar gjordes av latrinkärlen (Johansson, 2009), vilket kan tolkas som att färre besöker sopmajorna och istället använder sina båttoaletter (Strandberg e-mail, 2014). Varje kärl rymmer 40 liter toalettavfall men innehåller normalt vid tömning 30 liter toalettavfall, vilket blir en insamling på (30x3986 = 119 580 liter), som annars hade hamnat på land. För närvarande har Västkuststiftelsen ingen information om hur frekvent sugtömningsstationerna används, dessutom är de inte utbyggda efter behovet som lär behövas från 2015 när tömning i havet inte längre tillåts (Strandberg e-mail, 2014). En person producerar 1,5 liter avloppsvatten under ett dygn. Näringsämnen från 1,5 liter avlopps vatten innehåller 1,5 g fosfor och 12,5 g kväve (Naturvårdsverket, 1995). 19

119 580 liter toalett avfall dividerat med 1,5 liter toalett avfall per person per dag ger 79 720 persondagar i gästhamn. 79 729 persondagar x 1,5 g P ger 119 580 g P ( = 0,12 ton P) från Västkuststiftelsens torrklosetter i naturhamnar. 79 729 persondagar x 12,5 g N ger 996 612 g N (= ca 1 ton N från Västkuststiftelsens torrklosetter i naturhamnar. 3.4 Lokalisering av tömningsstationer Majoriteten av de svenska fritidsbåtarna, 13,7% har en maxhastighet på upp till 6 knop (Rosander, 2010). Tömningsstationer ska vara placerade på ett sätt att båtägare inte skall behöva köra några längre stunder. En station bör kunna nås inom 30-60 minuter för att kunna ta emot avloppsvattnet och det skall inte vara för krångligt att lägga till och använda sugtömningsstationen. Dessutom skall hänsyn tas till avstånd mellan de olika tömningsstationerna (Petersson via e-mail, 2014). Beräkningarna och GIS-kartan i figur 3 och 4 är baserade på en fritidsbåt vars hastighet är 6 knop, alltså en båt som åker i hastigheten 6 knop når 10,8 km på en timme (bufferzonen). Inom varje bufferzon på GIS-kartan i figur 3 ligger det en mottagningsanordning. På de områden där bufferzonen inte når fram till en sugtömningsstation samt områden där bufferzonen inte når nästa bufferzon behövs det byggas nya sugtömningsstationer om inte en båtägare skall behöva åka mer än en timme för att tömma sitt avloppsvatten. För att tydliggöra GIS-kartan i figur 3 ytterligare, så visas ett exempel från GIS-kartan i figur 4, att avståndet mellan Kungshamn i Sotenäs kommun och Hamburgsunds gästhamn i Tanum kommun är 32,280 kilometer. Alltså tar det ca 3 timmar för en båtägare, vars båt har en maxhastighet på 6 knop, att åka mellan Kungshamn och Hamburgsunds gästhamn. Ligger båten mellan båda hamnarna, så behöver den åka 1,5 timma för att nå närmaste sugtömningsstation. 1 knop= 1,8 km/timme 6 knop X 1,8 km/ timme = 10.8 km/timme 32,28 km (avstånd karta 2) / 10,8 km/timme = 2,98 timmar = ca 3 timmar. 20

21

22

3.5 Mängd avfall som släpps ut längs västkusten Längs västkusten finns det cirka 123 977 fritidsbåtar, varav 13.2 % av har en fast toalett ombord med tömningsmöjlighet, vilket medför att 123 977 x 13,2 /100 = 16365 fritidsbåtar har tömningsmöjlighet. En septiktank/insamlingstank rymmer 40 liter avloppsvatten. I genomsnitt producerar en person 1,5 liter toalettavfall per dygn och statistisk uppskattas att det att i genomsnitt sitter 3 personer per båt (Rosander, 2010). Utifrån ovanstående siffror behöver en fritidsbåt tömma sin septiktank/insamlingstank var 9:e dag baserad på beräkningar nedan: 40 liters septiktank/3 personer x 1,5 liter toalettavfall per dag = cirka 9 dagar. Det finns totalt 56 sugtömningsstationer längs västkusten enligt Inventering av fritidshamnar i Bilaga A. Fördelad på stationerna blir antalet fritidsbåtar per station: 16 365 fritidsbåtar/56 sugtömningsstationer = 292 fritidsbåtar per sugtömningsstation, vilket kan tyckas vara många med tanke på hur ofta de behöver tömma, cirka vart 9:e dag. Denna siffra kommer dock att bli lägre eftersom andra toalettmöjligheter i såväl båthamnar som naturhamnar kan utnyttjas. Gästhamnar längs Västkusten och beräkningar. Antalet gästnätter under 2013 var 487 909 personnätter i gästhamnar längs västkusten. Den mest använda övernattningsplatsen för båt-turister är naturhamnar (Eriksson 2014). Beräkningar visar hur mycket toalettavfall, samt mängden kväve och fosfor som genereras i gästhamnarna. 487 909 personnätter i gästhamnar x 1,5 liter toalett avfall per person och dag = 731 863 liter avloppsvatten. 487 909 personnätter x 1,5 g P = 731 863 g P = 0,7 ton P från gästhamnar 487 909 personnätter x 12,5 g N = 6 098 862 g N = 6 ton N från gästhamnar Naturhamnar längs Västkusten och beräkningar. Naturhamnar är mer av intresse för båtbesökare och antalet personnätter är dubbelt så stor jämfört med gästhamnar (Johansson, 2009). Beräkningar nedan visar den totala mängden utsläppet av toalettavfall, fosfor och kväve från naturhamnar: 487 909 personnätter i gästhamnar x 2 = 975 818 personnätter i naturhamnar 975 818 person nätter x 1,5 liter toalettavfall per person och dag = 1 463 727 liter avloppsvatten per dag från naturhamnar 975 818 personnätter x 1,5 g P = 1 463 727 g P = 1,4 ton P från naturhamnar 23

975 818 personnätter x 12,5 g N = 12 197 725 g N = 12 ton N från naturhamnar Total mängd utsläpp av toalettavfall, fosfor och kväve från både naturhamnar och gästhamnar blir: 487 909 personnätter i gästhamnar + 975 818 personnätter i naturhamnar = 1 463 727 personnätter. 1 463 727 personnätter x 1,5 liter toalettavfall per person och dag = 2 195 590 liter toalettavlopp från natur- och gäst- hamnar 1 463 727 totala personnätter x 1,5 g P = 2 195 590 g P = 2,2 ton P från natur- och gästhamnar 1 463 727 totala personnätter x 12,5 g N = 18 296 587 g N = 18 ton N från natur- och gästhamnar. Tabell 6. Hamn-typ och mängd tillförsel (utsläpp) av fosfor (P) och kväve (N) från fritidsbåtar. Hamntyp Antal personnätter Toalettavfall (liter) P (ton) N (ton) Gästhamn 487 909 731 863 0,7 6 Naturhamn 975 818 1 463 727 1,4 12 Gästhamn + Naturhamn 1 463 727 2 195 590 2,2 18 Tabell 6 visar att den största mängden utsläpp sker från naturhamnar, eftersom de är mest frekventerade och betydelsefulla för båt turister, och det är också i naturhamnarna som det inte finns mottagningsanordningar samt inga ytterligare åtgärder som har vidtagits. 3.6 Nulägesanalys Jämförs Sveriges båtliv med Finlands båtliv under 2005, då lagen om utsläpp av obehandlat avloppsvatten inte får ske närmare än 12 nautiska mil trädde i kraft (Fartygsavfallslagen, 300/1979; Fartygsavfallsförordningen, 435/2000; Lönnroth et al., 2007), framgår det att Sverige redan är på bra väg med antalet sugtömningsstationer. När lagen träde i kraft i Finland, 2005, fanns det 187 sugtömningsstationer för 737 000 fritidsbåtar (Lönnroth et al., 2007), vilket ger ett genomsnitt på 3941 fritidsbåtar per station, medan det i Sverige redan nu finns drygt 250 sugtömningsstationer för 900 000 fritidsbåtar (Eriksson, 2014), vilket ger ett genomsnitt på 3 600 fritidsbåtar per station. Jämförelsen visa att Sverige är på bra väg och antalet sugtömningsstationer förväntas att öka till 400 stationer i framtiden (Transportstyrelsen, 2012c). I en undersökning om båtlivet (tabell 7) som genomfördes 2010 visades att majoriteten av båtägarna var negativa när det gäller möjlighet till tömning av deras toalettavfall från fritidsbåtarna. 24

Tabell 7. Undersökning från Båtlivet (Rosander, 2010). Hur är möjligheterna att lämna toalett avfall Procent % Mycket bra 11,0 Ganska bra 14,5 Varken bra eller dålig 7,8 Ganska dålig 16,3 Mycket dålig 40,6 Ej svar 9,7 Totalt 100 Undersökningen handlade om fritidsbåtar med möjlighet till sugtömning och visade att drygt 25 % av båtägarna ansåg att det gick ganska bra eller mycket bra att lämna toalettavfall i hamnarna, medan majoriteten, ca 57 %, ansåg att möjligheten att lämna toalettavfall i hamnarna var ganska dålig eller mycket dålig, vilket kan bero på att lagen inte trätt i kraft ännu och att stationerna är dåligt placerade (Rosander, 2010). Efter att kontakt tagits med 56 fritidsbåtshamnar med sugtömningsmöjlighet längs Västkusten, Bilaga B som tabell 9 är baserad på, svarade totalt 31 hamnar, och resten av hamnarna kunde inte nås. Fördelning av svar från hamnarna redovisas i tabell 8. De flesta hamnarna kontaktades per telefon. Några hamnar svarade direkt och några återkom med information efteråt. Några hamnar nåddes inte trots 4-5 samtal, och några hamnar svarade med att de inte har något räkneverk på sugtömningsstationerna vilket gör det omöjligt att lämna en siffra, dessutom hade flera hamnar svårt att uppskatta hur många fritidsbåtar som har en insamlingstank med sugtömningsmöjlighet och om dessa används (Åhmark via e-mail, 2014). Tabell 8. Fördelning av svar från hamnarna. Totalt antal hamnar med beräkning 15 Totalt antal hamnar utan beräkning 15 Totalt antal hamnar som inte nås 25 Totalt antal hamnar som är ur funktion 1 Totalt antal kontaktade hamnar 56 Resultatet från de 15 hamnar som har angivet beräkningar av hur frekventa deras sugtömningsstationer används av fritidsbåtar under året 2014 visas nedan i tabell 9. Alla tömningsdata är ungefärliga/genomsnittliga och redovisats olika för olika hamnar, i dagar, veckor, säsong och år. 25