Innehåll Fakta & innehåll sid 1 Framsida sid 2 Förord sid 3 (2) Huvudtext sid 4 10 (3 15) OBS: Sidor med mycket färg: 1, 2 & 3. Fakta om e-boken Titel: Offerkällor 1893 Totalt antal pdf-sidor: 10 st. Format: Liggande A4. Storlek: 1 Mb. Utgivare: E-boksbiblioteket.se & Virvelvind Förlag Uppdaterad: 2012-09-24. Originaltext publicerad: 1893. Författare: Nils August Rudberg (1824 1885). Guideböcker till historiska platser Heliga vägen guidebok till Lysekils berömda hällristningar Det är ett av världens mest hällristningstäta områden med 12 stora ristningar inom bara en kilometer. Alla ristningarna ligger längs en kilometerlång väg som kallas för den heliga vägen. I den här guideboken får du veta allt om Lysekils mest berömda hällristningar och de andra fornminnena i närheten. Sveriges 33 mest sevärda vikingaplatser Under vikingatiden var Sverige en av världens mest spännande områden. Här kan du också uppleva den här dramatiska tiden genom att besöka de vilda vikingarnas gravar, vägar, monument och befästningar. I guideboken 33 MEST SEVÄRDA VIKINGAPLATSERNA I SVERIGE får du tips på de bästa platserna att besöka. Greby gravfält Greby gravfält utanför Grebbestad i Bohuslän beskrivs ofta som det vackraste i Sverige. Den här guideboken handlar om gravfältet, dess många resta stenar och om utgrävningarna här på 1800-talet. Du får kartor, historik och spännande sägner om blodiga slag. Tanums hällristningar I trakten kring Tanum finns Sveriges största koncentration med hällristningar och har dessutom utsetts till världsarv. Det här är en praktisk guidebok till de största ristningarna. Boken innehåller massor av kartor, bilder och praktisk info för dig som vill besöka de berömda hällristningarna i Vitlycke, Litsleby, Fossum och Aspeberget. Hilmas Alaska guidebok om guldgräverskan och trädgården av cement I mer än 80 år har tusentals besökare kommit hit för att se den galna trädgården utanför Strömstad som guldgräverskan Hilma Svedal byggde med 100-tals ton cement. Det här är en praktisk guidebok som är gjord för ditt besök med massor av foton, historik och kartor. Mer info: www.virvelvind-forlag.se
DIGITAL E-BOK FRÅN WWW.E-BOKSBIBLIOTEKET.SE Offer- Källor i vestergötland 1893
FÖRORD Husaby källa på 1800-talet. Under flera hundra år var de heliga källorna en oerhört viktig del i människornas liv. I den här e-boken får du läsa om några av Västergötlands många offerkällor. I landskapet Västergötland fanns förr ovanligt många heliga källor. I den här e-boken kan du läsa om källornas kopplingar till domarringar och offerkyrkor. Författaren går också igenom olika typer av heliga källor som martyrkällor, offerkällor, dopkällor och källor döpta efter helgon. Den mest berömda källan är Sigfridskällan i Husaby där den svenske kungen Olof Skötkonung lät döpa sig. Författaren till den här e-boken är Nils August Rudberg [1824 1885] som själv var från området han skriver om. Rudberg var jordbrukare som också satt i riksdagen. Trevlig läsning! Mikael Jägerbrand Redaktör mikael@jagerbrand.se Copyright 2008 Mikael Jägerbrand/Virvelvind Förlag, Lysekil. Den här e-boken OFFERKÄLLOR I VESTERGÖTLAND 1893 publicerades i juli 2008 och uppdaterades den 24 september 2012. Berättelsen är hämtad ur Vestergötlands fornminnesförenings tidskrift år 1893. 2 Husaby källa i dag.
OFFER- KÄLLOR Offerkällor i Vestergötland af August Rudberg attnet har den vidsträckaste utbredning och spelar den viktigaste rol såväl i naturens stora hushåll ning som i människans jämförelsevis lilla; och vattensamlingar framträda på vår jord i alle möjlige former ända från det stora, världsdelar famnande hafvet ned till den lille skvätten i markens fördjupningar. Bland dessa vattensamlingar intager källan ett framstående rum. Fastän denna klara, ur jorden framporlande källa icke har samma stora betydelse i vårt vattenrika land som i de vattenfattiga Österländerna, där hennes friska, kolsyrehaltiga flöden kallas»lefvande vatten» i motsats till det dufna, i cisterner samlade regnvattnet; så är hon dock äfven hos oss en såpass märklig företeelse, att hon blifvit föremål för mycken uppmärksamhet både på naturforskningens och skaldekonstens, både på folksägnens och den religiösa öfvertrons områden. Vetenskapsmannens källanalyser och skaldens källkväden lämna vi nu därhän och erinra blott i förbigående om de otaliga folksägner, som äro ortfästade vid våra orakelkällor, hvilka tros flöda rikligare mot stundande krig eller andra hemsökelser; vid vår hungerkällor, hvilka påstås sina mot förestående hungersnöd; vid våra hedningkällor, af hvilka många ännu bära namnet»odins källa»; vid våra skattkällor, i hvilkas djup folktron förlägger guldvagnar och silfverkistor samt andra dyrbarheter; vid våra icke officiela hälsokällor, hvilka upptäckts medelst»den hvite ormens» tillhjälp; samt vid källor i allmänhet af hvarjehanda slag och namn. Den religiösa öfvertro, som varit bunden vid vissa källor, och de vidskepliga bruk, hvilka i följe däraf vid dem öfvats, beröra närmare det slags källor, hvarom här är fråga de gamla offerkällorna. Redan af det nu sagda torde offerkällors förekomst till någon del förklaras. Till dessa källors talrikhet, stora anseende och flitiga besökande i svunna tider ligga dock orsakerna djupare. Vår hedniska mytologi befolkade ju hela den yttre naturen med hemlighetsfulla andeväsen; och äfven vattnet hade då sine invånare näcken, sjörån, 3 4
»källebusen» af detta slag. Denna tro gaf väl anledning att betrakta mången källa med en viss vördnad. Därtill funnos vid de hedniske offerplatserna blotkällor, hvilka af kristendomens förste förkunnare gärna valdes till dopställen. Hedningens blotkällor blefvo sålunda»kristnade» genom dopets i desamma förrättade heliga handling, blefvo»skirarbrunar», skirkällor, dopkällor. Emedan ett stort kors ofta uppsattes i eller vid sådana källor, och emedan den döpande prästen med ett mindre kors rörde i vattnet, erhöllo flere af dem benämningen helgakorskällor. Af någon anledning kanske emedan trefaldighetsdagen erinrade om dopet i den treenige Gudens namn kommo under denna högtid vissa källor att talrikare än eljest besökas och erhöllo namnet trefaldighetskällor. Under striden mellan hedendom och kristendom fick ju en och annan med lifvet plikta för sin kristna tro. Legenden om martyrskapet är ofta ortfästad just vid en källa, hvilken förmäles hafva upp kvällt på det ställe, där den kristne martyrens blod flutit; och så hafva vi äfven våra martyrkällor. Våre förfäder såväl af heden som kristen tro saknade sålunda icke anlednigar att besöka sina kära källor, i hvilkas vatten de tvådde sig eller hvarmed de åtminstone bestänktes, vid hvilkas rand de vant sig att blota samt sedermera att åhöra predikan och åse dopet äfvensom att anställa lekar och idka köpenskap eller varubyte. Den, som känner katolska kyrkans månhet om egen fördel, kan ej betvifla, att offer vid dessa källbesök uppburos, helst detta offerväsen icke var någonting nytt och främmande för folket, utan hade gammal hednisk häfd för sig; och så stadgade sig en af hedniska och katolskt kristna element sammansatt offerkult eller offermani, hvaraf reminiscenser spåras än i dag dels i en ännu kvarlefvande»älfvablot», dels i seden att i synnerhet vid graföl»offra» till sockenkyrkan, äfven om denna är rik, och de offrande äro fattige. Och hvad särskildt beträffar benägenheten att offra just i käll or, så har denne sed ännu i mannaminne mångenstädes varit så ingrodd, att man i nödfall då ingen offerkälla för tillfället funnits att tillgå kastat en slant i en damm eller hvilken annan vattensamling som helst. Offerkällor förekomma ofta i grannskapet af större s. k. domareringar. Nedanför Hallebergs beryktade»ättestupa» står en krets af höge stenar Hästevads domarestenar; och i närheten finnas tvänne offerkällor. Den ena, som burit namnet Odins damm, är nu nästan igenvallad och har på länge icke varit föremål för offring; den andra, Munkestens källa, är belägen längre norrut i den underbart natursköna dalklyftan mellan Halle- och Hunneberg och har ända till senaste åren varit besökt af allmogen från både Skaraborgs och Elfsborgs län, som genom offer i källan där sökt»bot 5 6
mot sot.» Denna källas vatten ansågs i synnerhet välgörande mot barnsjukdomar. Jättegrytor få ofta tjänstgöra som offerkällor. Redan benämningen»jättegryta» jämte det svårförklarliga i dessa hålors uppkomst låter ana, att de i folktron betraktas med viss vördnad. Då nu vatten af en eller annan anledning samlat sig i den svarfvade hålan, anses detta besitta en synnerligen välgörande kraft. På det denna kraft icke må gå förlorad, nedkastas i grytan»åt den, som har makt i vattnet» ett offer, som kan vara helt oansenligt, en liten slant, en knappnål eller dylikt. En sådan jättegryta är offerkällan nära Bredsäters kyrka, om hvilken vi snart skall tala. Offerkällan vid Rörshult i Sandhults socken är också en jättegryta. Hit samlas ortens ungdom mid sommarafton samt strör löf och blommor i och omkring källan, hvilket förfarande tyckes vara ett slags offer i mildare form, ett blomsteroffer. Söder om Fagerlids längesedan raserade kyrka finnes en mindre jättegryta, som äfven varit offerkälla. I denna offerkällan å sankt Pers sten hafva fordom hittats däri offrade kopparmynt, knappnålar m. m. Offerkällan å Ljunga gärde i Ods pastorat säges i en gammal beskrifning vara»uthuggen i helleberg», hvarmed antagligen menas en jättegryta. Offerkyrkor och offerkällor träffas ofta tillsamman. Bland gamla offerkyrkor i vårt landskap må nämnas Hjärpås, Hedared, Skagen och Bredsäter. I Hjärpås gamla kyrka, hvilken nedrefs 1803, söktes så flitigt hjälp, att namn et på allvar påstods böra skrifvas Hjälpås. Sydost om kyrkan nere i bygatan befann sig offerkällan, hvilken lika flitigt och»i samma ändamål som kyrkan blifvit besökt.» Hedareds kyrka ligger inne i djupe skogen i Boråstrakten och är uppförd af stående ekplankor. Hon hade fordom sådant anseende, att hon 1506 erhöll ett fyrtio dagars aflatsbref. Att äfven här funnits en offerkälla är högst sannolikt, fast man nu icke med säkerhet vet något därom. Skagens kyrka, som raserades på 1820- talet, låg i Tivedens obygder och var en i många afseenden högst märkvärdig offerkyrka. Offerkällan låg helt nära kyrkan; och äfven i henne offrades flitigt af både när- och fjärrboende, hennes vatten hämtades åt aflägset boende sjuklingar o. s. v., tills källan ändtligen långt fram i vårt århundrade igenstenades. Bredsäters kyrka på gränsen mellan Vadsboslätten och de store Kinneskogarne är uppförd 1666 af furutimmer och har ända till sista decenniet bibehållit sitt anseende som offerkyrka. Öfver influtna offer förde klockaren eller kyrkovärdarne förteckning; och af en sådan, som ännu finnes i behåll, synes, att denna kyrkas offerområde sträckt sig vida omkring offer hafva 7 8
influtit från öfver ett tjog församlingar. Ett stycke sydvest om kyrkan är offerkällan, den ofvan omtalade jättegrytan; och äfven i denna offrades för icke längesedan rätt flitigt dels för att infria sjönöd eller annan svår belägenhet afgifna löften och dels för att undvika en befarad olycka eller vinna en önskad framgång. Åldrige gubbar omtala nu, att de i sin barndom i sällskap med andra barn företogo sig den djärfva bedriften att»gå och rensa offerkällan», då deras möda att ösa källan läns stundom belönades med på bottnen befintlige kopparslantar, mässingknappar och andra dylika för pojkar värdefulla föremål. Nu offras väl icke i källan, men ännu finnes nog åldringar, som ej våga blicka ned i denna berghålas mörka vatten utan att förut åtminstone hafva spottat däri. reformationen, vet man bland annat däraf, att den stränge Abraham Angermannus, som 1596 besökte staden, då lät nedrifva oratoriet samt fylla källan med jord och stenar. Denna tog sig dock snart ett nytt utlopp; och sankt Elins minne förblef länge kärt för vestgötarne, i synnerhet för invånarne i Sköfde, där nattväktarne ännu ett par århundraden fortforo att mässa:»hell dig, menlösa, rena, Vestergötlands härlighet, Martyrkrönta sancta Helena, Säll när Gud i evighet! Värdes från din boning klara Vår stad och hela vårt land bevara.» Martyrkällor äro nästan alltid offerkällor. En martyrkälla, som fordom stod i särdeles högt anseende, hafva vi i Vestergötland, nämligen sankt Elins källa vid Källegården nära Sköfde. Denna Elin eller Helena led martyrdöden omkring 1160, hennes ben skrinlades i Sköfde kyrka och betraktades med mycken vördnad. På det ställe, där mordet föröfvades, upprann enligt legenden denna källa, vid hvilken underverk troddes ske. Öfver källan byggdes ett oratorium eller kapell, i hvilket offrades för bruket af det heliga vattnet. Att detta bruk öfverlefde En annan martyr-offerkälla har funnits nära Lilla Bjurum i Göteneds pastorat. Hon var stensatt i bottnen och kring kanterna samt bar namnet sankt Torstens källa. Om denna källa, i hvilken penningar fordom offrats, har prosten Bjerchenius 1707 afgifvit berättelse. Den Torsten, efter hvilken hon uppkallats, var en kristen boskapsherde, som här af sin hedniske herre mördades. Helgakorskällor och märkligare dopkällor äro vanligtvis offerkällor. Det förut nämnda Sköfdehelgonet har lånat sitt namn 9 10
åt ännu en källa, sankt Helenas källa vid Veterby i Göteneds pastorat. Denna Helena tyckes på något sätt hafva haft med Götened att göra, ty hon säges just hafva ämnat sig dit, då hon omkring 1160 blef mördad. Källan har varit en mycket ansedd offerkälla, vid hvilken»fordom stått ett träkors» sålunda en äkta helgakorskälla, samt enligt en gammal beskrifning»icke allenast ryktbar för underverk, utan ock namnkunnig för aflat och syndaförlåtelse; och har biskop Lars i Vägsjö år 1642 gifvit 40 dagars förlåtelse till dem, som besökte sankt Helenas källa». Vårt landskaps märkligare dopkällor hänföra sig till den helige Sigfrid, vestgötarnes apostel. Sådana hafva vi tre en i det klassiska Husaby samt en vid Senäte på Kållandsö och en i det gamla Utvängstorp, d. v. s. de otvagnes eller odöptes hemvist. Att Sigfridskällan i Husaby varit offerkälla ännu upptages ett slags offer därstädes för källans och platsens vård, framgår bland annat däraf, att erkebiskop Laurentius Petri anbefallde hennes igenstenande. Offerkällor hafva äfven varit Sigfridskällan vid Senäte och Sigfridskällan i Utvängstorp, hvilket senare ställe den helige Sigfrid med säkerhet besökt. Offerkällor äro ofta uppkallade efter något helgon eller annan namngifven person. Troligen hafva flere af dessa varit dopkällor, fast man nu icke med visshet vet något därom. Vid Mobotorp i Mo socken, hvarest fordom enligt Styffe funnits ett sankt Marci kapell, är en gammal offerkälla, sankt Markus källa, ur hvilken allmogen förr hämtade vatten, hvarmed kål och andre växter vattnades till skydd mot mask och annan ohyra. På bottnen funnos då penningar, knappnålar, glasbitar och dylika småsaker, ditkastade såsom offer. På hemmanet Bråts ägor i Torpa socken finnes en Marias källa, som långt fram i detta sekel var en mycket besökt offerkälla, i hvilken föräldrar tvådde sina barn för att befria dem från hvarjehanda åkommor. Offerkällor hafva äfven följande varit: Sankt Apollonias källa i Bestorps lilläng i Kinnekulle; sankt Magnus källa i Gökhems pastorat; sankt Pers källa i Borgunda socken; sankt Ragnhilds källa i Rångedala, efter hvilken Ragnhild man till och med gissat detta pastorat vara uppkalladt; samt Livers källa i Gökhem. Vid Taryd i Toarps socken finnes en gammal offerkälla med det underliga namnet Krafsekälla. Trefaldighetskällor bruka också vara offerkällor. Seden att besöka offerkällorna under trefaldighetshögtiden tyckes i en senare tid mångenstädes blifvit förlagd till midsommar, hvarför flere af dessa källor snarare förtjäna namnet midsommarkällor. I Hornborga socken är en källa Kocktorps offerkälla i hvilken enligt en folksägen trenne jungfrur, som eljest aldrig brukade visa sig, 11 12
hvarje trefaldighetsdag vid soluppgången syntes bada. Äldre personer minnas, att i deras barndom låg på käll ans botten en mängd slantar, små smycken m. m., som däri offrats. Offerkällor af detta slag hafva äfven följande varit: Rödinge källa i Jungs pastorat, hvilken fordom hade stort tillop af allmoge från alla kringliggande socknar; källan på Klefva hedar i Vilske Klefva pastorat; samt Asmestorps källa i Timmelheds pastorat. Troligen hafva följande offerkällor, fast bestämd uppgift därom saknas, varit trefaldighetseller midsommarkällor: källan i Hellekismunkäng på Kinnekulle; källan vid Kullatorp också på Kinnekulle, i hvilken hittats ett stort, fyrkantigt silfvermynt, hvilket offer väl icke framburits af fattigt s. k. småfolk; källan på Sörby tå; källan vid Råänga i Qvänums socken; Gillestugans källa i Edåsa socken; Kapellkällan vid torpet Kapellet i Dala pastorat; Åsbro källa mellan Borås och Brämhult; Alboga källa invid kyrkan af samma namn; källan i Hökerums hästhage i Boråstrakten; samt Odins källa vid Åketorp i Gudhems härad. Lundsbrunns ryktbara hälsokälla bar också fordom namnet Odins källa, hvilket gifver anledning förmoda, att hon varit en offerkälla. Vid några offerkällor i Vestergötland synes något särskildt observandum vara fästadt En sådan är offerkällan på Lunnelid å Rådaås nära Lidköping. Vid denna källa har allmogen samlats till dans och lekar, dock hvarken trefaldighets- eller midsommarafton, utan under pingsthögtiden. Offrandet i denna källa kan sålunda tyckas hafva något samband med det gamla och utmed Venerns vestgötastrand ännu ej alldeles bortglömda bruket af»pingstvallar». Offerkällan vid Hof i Hellstads pastorat är belägen nära en forntida tingsstad, hvarför hon ock kallas Tingmarks källa. Såväl namnet Hof som tingsstaden tyda här på en»hedningekälla». I Långareds socken växte fordom en»helig gran» kanske en idegran, hvilket träd af våre förfäder ansågs heligt. Under den länge kvarstående stubben efter denna gran framflöt Långareds offerkälla, som sålunda tyckes stått i innerligare förhållande till en forntida trädklult. Vestergötlands märkligaste offerkälla har kanske varit den helige Ingemos källa Ljunghems socken, hvilken förr lät sig mycket omtalas och stod i samband med en hel helig lund. År 1681 skall biskop Omoenius hafva infordrat en sannfärdig berättelse om kvinnan Ingemo samt om källan och lunden. Många hjälpsökande sägas vändt sig till denna källa, druckit af dess vatten eller tvått sig däri och»strax offrat något i källan, antingen penningar eller något annat, såsom nålar, hakar eller ett stycke bröd» ja en rimmad bön var till och med författad till bruk vid denna källa och i denna lund. Denna»Yngemokialla» och»torstani fons» förmodligen den ofvan omtalade sankt Torstens källa äro afbildade i Dahlbergs Suecia Antiqva et hodierna; 13 14
och den nyss nämnda rimmade bönen kan läsas i Lindskogs Beskrifning om Skara stift. Till sist må anföras en offerkälla, som för öfrigt är föga märkvärdig, men hvilken genom ett vid densamma 1816 inträffadt apokryfiskt underverk en organistelev, dold i en ihålig trädstam nära källan, samspråkade med och sjöng för en superstitiös gumma höll på att, för våra smärre och i detta afseende sämre förhållanden, blifva lika ryktbar som Lourdes eller någon annan modern katolsk vallfartsort. Källan är Lönås offerkälla i Bottnaryds pastorat, hvilken närmaste tiden efter det förmenta underverket besöktes af tusentals människor. 15