NO 7 28 jun 2011 Published by The Swedish Institute of International Affairs www.ui.se Polens EU-ordförandeskap: Hoppas på ännu fastare EU-integration trots krisen Jakub Swiecicki associerad vid forskningsavdelningen, UI jakub.swiecicki@ui.se
2
Den 1 juli tar Polen över EU-ordförandeskapet för första gången. Det kan vara av stor betydelse för Sverige. Polen är Sveriges närmaste granne över Östersjön och på sistone har också de bilaterala relationerna förstärkts. De två ländernas utrikesministrar undertecknade i maj en politisk deklaration om strategiskt politiskt samarbete. Särskilt nämns utvecklingen av EU inom områden som finansiell stabilitet, fortsatt utveckling av den gemensamma marknaden, utvidgning av unionen och strategin för Östersjöområdet. Situationen i unionen är ytterst påfrestande, särskilt med finanskrisen som hotar inte bara den gemensamma valutan euro, men kan komma att splittra hela Unionen. Trots det vill Polen verka för att fördjupa sammanhållningen. Oavsätt läget vill ju ordförandelandet gärna visa upp ett glatt ansikte och framåtanda; man väntar sig också lite reklam och vill utnyttja tillfället för att sprida kunskap om Polen. Samtidigt får premiärminister Donald Tusk som ordförande tona ner Polens egna intressen. Internt kommer regeringen knappast att få beröm, men säkert kritik för fel prioriteringar och missade reklamtillfällen. Och med tanke på att det största oppositionspartiet är det nationalistiska PiS ( Rätt och rättvisa eller Lag och rättvisa ) kommer regeringen att anklagas för att man inte slår näven i bordet i Bryssel för att ställa polska intressen i första rummet. I oktober 2011, mitt under ordförandeperioden, kommer Polen att gå till parlamentsval. I värsta fall kan det leda till ett regeringsbyte, även om detta är helt osannolikt, enligt opinionsundersökningarna. Ministern som samordnar förberedelserna, Mikolaj Dowgielewicz, och hans stab har dock löfte om att få sitta kvar till årets slut, oavsett vad som händer. Han kommer inte heller att delta i valkampanjen. Det, hoppas man, kommer att säkra kontinuiteten i arbetet. Premiärminister Tusk, och hans eventuelle efterträdare, kommer däremot att ständigt behöva vara på sin vakt på båda fronterna. Det finns risk för besvikna röster ifall landet inte får någon utdelning på sina frågor. Ordförandeskapets framgång eller misslyckande mäts utifrån hur bra eller dåligt logistiken fungerar. Ordförandelandet väntas genomföra flera hundra möten och konferenser med tusentals deltagare. 3
Polen är den största bidragstagaren från EU:s olika fonder. Det syns utåt: man glömmer inte skyltarna som informerar om att just den här vägen eller det här reningsverket byggs med hjälp av EU:s pengar. Investeringarna hjälper Polen att fylla igen klyftan till Västeuropa. Trots att Polen nämns som exempel på lyckad övergång till marknadsekonomi, ligger Polens BNP per capita på cirka sextio procent av EU:s nivå (Sverige ligger väl över hundra procent). Strax efter kommunismens fall 1989 var Polens BNP 25 % av västeuropeisk nivå. Landet är alltså på god väg att komma i kapp om en generation eller två. Efter andra världskriget, decennier med sovjetiskt styre och förbudet att ta del i Marshallplanen, är det fortfarande ett relativt fattigt land. Ledare för länder som betalar in mer än de får tillbaka från EU:s kassa, och dit hör förutom Tyskland och Storbritannien, även t ex Holland och Sverige, vill minska den besvärliga avgiften till EU (på en procent av medlemslandets BNP), speciellt nu, när man ska följa upp den världsomspännande krisen 2008-2009 och de nationella budgetunderskotten ska reduceras. Klart är att Polen är intresserat av att hålla EUbudgeten på åtminstone samma nivå som hittills. Den polske kommissionären Janusz Lewandowski råkar ha ansvar för just budgetfrågor i Kommissionen i Bryssel. Han får dock syssla mest med ettårs budgetar, mindre med rambudgeten för 2014-2020. De formella förhandlingarna om den långa budgeten börjar efter årsskiftet 2011/2012, men den verkliga dragkampen mellan de stora länderna har redan pågått en tid på toppnivå. Polen får ansenliga pengar från EU:s jordbruksfond. Bara man äger en bit mark (det räcker med en hektar) får man bidrag. Den polska regeringen tycker, officiellt, att det är bra. Polen styrs av en koalitionsregering mellan den liberala Medborgarplattformen, PO, och det mindre bondepartiet PSL. Polens jordbrukspolitik är ett pris för PSL:s röster i Sejmen, det polska parlamentet. Ingen politiker vågar säga öppet att EU-pengarna oftare blir uppätna än investerade i jordbrukets modernisering eller i nya jobb på landsbygden, men utanför jordbruket, trots att forskningsrapporter tyder på det. Det handlar om de många väljare som finns på 4
landet men också om att inte förarga president Sarkozy: här sammanfaller Frankrikes och Polens intressen. En tydlig prioritering Polen har är ambitionen att påverka, om inte utforma, EU:s östpolitik. Det handlar främst om Östra partnerskapet, en vidareutveckling av EU:s grannskapspolitik, som kom till på Polens och Sveriges gemensamma initiativ. Det syftar till att få Ukraina, Vitryssland, Moldavien, Georgien, Azerbajdzjan och Armenien närmare EU och de västliga värderingarna. Ett toppmöte som Ungern skulle ha genomfört planeras nu till slutet på september i Warszawa. Det blir något av en sista chans för partnerskapet som till följd av Rysslands ganska negativa inställning håller på att tyna bort. Ryssland omfattas inte av partnerskapet, bortsett från Kaliningradområdet vid Östersjön som är inbjudet att delta i de konkreta projekten på individuell basis. Ukraina, hoppas man, sluter ett avtal om fri handel med EU under det polska ordförandeskapet. Det är dock osäkert med tanke på EU:s marknadsskydd och Ukrainas ganska ryssvänliga regering under president Janukovitj. Bäst har samtalen gått med Moldavien, men det är ovisst om den nuvarande EUvänlige presidenten Mihai Ghimpu klarar sig över det pågående dödläget efter det senaste valet. Det vanns av kommunisterna, och Ghimpu sitter i brist på tillräckligt majoritet i parlamentet. Georgien anser sig vara ett självklart europeiskt land, men får inte bli medlem i EU pga. sitt allt mer auktoritära styre, sina dåliga relationer med Ryssland och sina olösta problem med utbrytarprovinserna Sydossetien och Abchazien. Azerbajdzjan och Armenien har aldrig uttryckt önskemål om att komma med i EU. Diktaturen Vitryssland är ett riktigt bekymmer för EU och för gränslandet Polen. Det lever en betydande polsk minoritet i Vitryssland sedan tider då hela eller västra delar av det landet utgjorde ett rike med Polen. Efter den brutala repressionen efter presidentvalet i december 2010 vet man inte riktigt hur man ska förhålla sig till landet. Varken morot eller piska tycks fungera på den egensinnige presidenten Lukasjenka. Landet befinner sig på randen till statsbankrutt efter det finansiella sammanbrottet i juni 2011, men de hårda repressalierna fortsätter. Befolkningen 5
skulle säkert vilja närma sig EU, om de hade möjlighet att uttrycka sin mening. Landet ligger i Europa, och har alltså rätt, i motsats till arabvärlden, att ansöka om medlemskap i den Europeiska unionen. EU har vidtagit sanktioner mot Vitryssland och upprättat en lista på nästan 200 personer, inklusive president Lukasjenka, som inte får resa in i Schengenområdet. Man har också infört förbud att handla med ett par namngivna företag som ägs av presidentens vänner. Redan i januari 2011, som svar på förföljelserna i samband med presidentvalet i december 2010, utan att vänta på EU, vidtog Polen några åtgärder. Utökade radio- och tv-sändningar på vitryska och avgiftsfria viseringar för studenter för att stödja det civila samhället i Vitryssland är några exempel. Polen vill gå vidare med visumfrågan. De flesta länderna i Östra partnerskapet har infört visumfrihet för EU-medborgare. Många länder i Västeuropa är dock rädda för motsvarande lättnader med tanke på ökad invandring och brottslighet som kan komma därifrån. Polen vill också inleda förhandlingar om visumfrihet med Ryssland, även om vägen dit är lång och polackerna är medvetna om hinder som Rysslands storlek, dess långa gränser mot asiatiska länder, risk för ett okontrollerat inflöde av folk, risk för kriminalitet och frånvaron av readmissionavtal (återtagande av gripna flyktingar). Bulgarien och Rumänien, som är med i EU, kommer tills vidare inte att omfattas av resefriheten dvs. de kommer inte att vara med i Schengen från årsskiftet 2011/2012 som planerat. Kommissionen anser att deras korruptionsproblem inte är lösta och det finns starkt motstånd från Frankrikes och Tysklands sida att ge deras medborgare resefriheten. Polen som är med i Nato vill gärna bidra till förbättrade relationer mellan EU och NATO för att kunna slippa dilemmat vem älskar du mest, mamma eller pappa. Polackerna ägnar enorm uppmärksamhet åt säkerhetsfrågor. Nu pekar man på Libyen där Nato leder den militära insatsen och EU är beredd att komma med ekonomiskt och humanitärt stöd. Polen är både med och inte med i Libyen. Landet svarade ja när FN:s säkerhetsråd kallade, men har inte skickat några trupper eller flygplan. Däremot säger man sig vara beredd att bidra med socialt stöd (t ex skicka ett fältsjukhus när 6
kriget är över). Polens utrikesminister Radek Sikorski flög till Benghazi, Khaddafis motståndares huvudort, för att förbereda relationer mellan den delen av Libyen och EU. Strax därefter åkte EU:s höga representant för utrikesfrågor Catherine Ashton dit och öppnade ett officiellt EU-kontor. Den polska demokratiseringslegenden, Lech Walesa, var i sin tur i slutet på april i Tunisien i spetsen för en manstark delegation. Han och andra delade med sig av de polska erfarenheterna och svarade på frågor. Polackerna fick absolut inte få det att låta som en läxa eftersom tunisierna skulle kunna ta illa upp. De visste själva vad som var bäst för deras land. Förutsättningarna är väldigt olika. Värdarna verkade mest intresserade av frågan vad man ska göra med företrädare för den gamla regimen, t ex frågan om dess tjänstemän, officerare och poliser ska tillåtas att ställa upp i demokratiska val eller inte. Tunisierna fick höra om den polska lustracja, dvs. ett sätt att granska kandidater till höga poster, en ganska tidsödande och föga effektiv process. I praktiken innebär det att kandidaterna får skriva på en förklaring att han/hon inte tjänade den gamla regimen. Vid tveksamheter får en domstol syna personens förflutna. Sedan får man ställa upp i val oavsett domstolens utslag, bara väljarna vet om det. Polen förbereder nu ett helt program av kurser, seminarier och möten i Tunisien som det är meningen att EU ska stödja. Man är beredd att göra samma sak i Egypten, men efter Mubaraks avgång har militären ett fast grep om makten där. Det talas om nödvändigheten att göra en ny revolution på Tahrirtorget. Det som händer i hela arabvärlden är ett stort steg mot demokrati, men det är inte demokrati ännu, tycker man i Polen. 7
NO 7, 28 jun 2011 UI briefs are reviewed by senior staff at the Institute. They solely reflect the view of the author(s).