Polisen. Information till förtroendevalda

Polisen Information till förtroendevalda RIKSPOLISSTYRELSEN 2007

Utgivare: Rikspolisstyrelsen Box 12256 102 26 Stockholm Trycksaken finns även att ladda hem i digital form (pdf) på www.polisen.se ISBN 13: 978-91-89475-61-8 Dnr.: KA 153-437906 Grafisk form: Ragnar Lilliestierna, RPS Informationsenheten Foto: Omslag Ragnar Lilliestierna, sid 11 Andreas Nikitin, sid 37 Magnus Westerborn, sid 67 Kristoffer Thessman, sid 75 Magnus Westerborn Fotografik: Ragnar Lilliestierna Tryck: EO Grafiska mars 2007 Upplaga: 2500 ex

Förord Vart fjärde år ger Rikspolisstyrelsen ut en skrift som riktar sig till ledamöter i polisstyrelser och polisnämnder. Syftet är att ge förtroendevalda information som kan underlätta arbetet under mandatperioden. Skriften kan också läsas av andra som vill ha en inblick i Polisens verksamhet och i hur Polisen styrs. Beskrivningar av Polisens organisation och Polisens uppdrag blandas med information om vilka lagar och regler som gäller för Polisens och de förtroendevaldas arbete. När jag skriver detta i mars 2007 befinner sig Polisen i ett viktigt skede. Under de närmaste åren får vi ökade resurser av statsmakterna samtidigt som det ställs krav på att insatserna för att förebygga och beivra brott ska intensifieras. Det innebär att Polisen måste ta till vara de nya resurserna på bästa sätt och detta är en viktig uppgift för såväl chefer och anställda inom Polisen som för förtroendevalda i styrelser och nämnder. Samtidigt pågår det inom Polisen ett omfattande förändringsarbete. Vi måste förbättra vår förmåga att lösa våra uppgifter och använda befintliga resurser effektivare. Vi arbetar därför intensivt med att utveckla arbetsmetoder och teknikanvändning samt att se över rutiner. Allt i syfte att på bästa sätt utföra vårt uppdrag att minska brottsligheten och öka tryggheten. Mot denna bakgrund hoppas jag att denna skrift ska vara såväl praktiskt användbar som inspirerande för dig som läser den. Stockholm i mars 2007 Stefan Strömberg Rikspolischef

Innehållsförteckning Förord Inledning 7 Organisationen Polisens organisation 13 Rikspolisstyrelsen 15 Polismyndigheterna 24 Polisstyrelserna 29 Uppdraget Styrningen av polisverksamheten 39 Brottsförebyggande polisverksamhet 49 Brottsbekämpningen 52 Internationellt polisarbete 59 Medarbetarna Rekrytering och utbildning 69 Anställningar 72 Juridiken Lagar och regler för Polisen 77 Frihetsberövanden 81 Förvaltnings- och arbetsrättsliga regler 85 Arbetsrättsliga påföljder 87

Inledning Historisk bakgrund År 1965 förstatligades polisväsendet. Detta skedde för att skapa en enhetlig och effektiv polisorganisation i landet. Före 1965 var Polisen i huvudsak en kommunal angelägenhet. Riksdag och regering lade fast reglerna för verksamheten men kommunerna svarade för resurserna. Länsstyrelsen var länets högsta polisorgan. Vid förstatligandet bildades den centrala förvaltningsmyndigheten Rikspolisstyrelsen. Länsstyrelsen hade kvar sin roll som högsta polisorgan och länet indelades i polisdistrikt. Antalet polisdistrikt var 119, mot omkring 500 före förstatligandet. Varje polisdistrikt utgjorde en egen myndighet. I början av 1970-talet bildades i varje polisdistrikt en polisstyrelse med förtroendevalda ledamöter. Styrelsen ersatte den tidigare rådgivande polisnämnden. Polisreformen En gradvis reformering av Polisen genomfördes under 1980-talet. Till grund för förändringarna låg förslag från 1975 års Polisutredning och 1981 års Polisberedning. Huvudsyftet med reformen var att effektivisera Polisen genom att minska detaljstyrningen och öka det lokala självbestämmandet. Polisstyrelsens mandat skulle öka. Det första steget i reformen genomfördes hösten 1984 då polisstyrelserna fick ökade befogenheter att fatta beslut om bl.a. den övergripande inriktningen av verksamheten. Styrelsen fick dock inte fatta beslut i frågor som avsåg polisledning i särskilt fall, d.v.s. den direkta operativa verksamheten. Det andra steget i reformen genomfördes hösten 1985 och innebar att de regionala och lokala myndigheterna gavs ett större inflytande över inriktning av verksamheten och över resursfördelningen. Riksdag och regering lade fast de allmänna riktlinjerna för verksamheten. Förnyelse av Polisen År 1990 beslöt riksdagen om en fortsatt decentralisering. Beslutet grundade sig på den s.k. förnyelsepropositionen. Rikspolisstyrelsens roll som central förvaltningsmyndighet renodlades. Tyngdpunkten på den egentliga polisverksamheten skulle ligga på regional och lokal nivå. Från och med budgetåret 1992/93 infördes ett nytt budgetsystem med ökat ekonomiskt ansvar för den regionala och lokala nivån. Systemet byggde på mål- och resultatstyrning med ramanslag. Kraven på uppföljning och utvärdering ökade. Strukturförändringar Ytterligare befogenheter delegerades till länsstyrelserna när det gällde Polisens 7

organisation och verksamhet. Länsstyrelserna fick besluta om länets indelning i polisdistrikt och om polismyndigheternas grundläggande organisation och verksamhet. Flera länsstyrelser valde att minska antalet polisdistrikt i syfte att få en mer kostnadseffektiv verksamhet. Antalet polismyndigheter som i december 1993 uppgick till 117 hade ett år senare minskats till 70. På några år genomfördes den största strukturella förändringen sedan förstatligandet. Den 1 juni 1998 fanns 21 polismyndigheter. Varje län omfattar alltså i dag en polismyndighet. Närpolisverksamhet och problemorienterat polisarbete Samtidigt med denna omfattande strukturförändring infördes närpolisverksamheten. Riksdag och regering beslöt 1993 att polisverksamheten i ökad omfattning skulle inriktas mot brottsförebyggande insatser i vid mening. I budgetpropositionen för år 1997 uttalades att närpolisverksamheten skulle vara basen i Polisens verksamhet. I 1999 års budgetproposition konstaterades att ca 30 procent av Polisens resurser utgjordes av närpolisverksamhet. Vid införandet av närpolisverksamheten lades också fast att det problemorienterade synsättet skulle ingå i Polisens strategi. Kunskapen om kriminella handlingar och bakomliggande orsaker skulle användas för att förhindra brott och ordningsstörningar. Ny beslutsstruktur De omfattande förändringar som 1998 lett till att polisdistrikt och län sammanföll innebar att det fanns två styrelser, länsstyrelsens styre och polisstyrelsen, som beslutade om Polisens verksamhet. Ansvarsfördelningen mellan dessa båda styrelser var oklar och varierade mellan länen. År 1997 fick Polisledningskommittén i uppdrag att utreda och lämna förslag om ändringar i Polisens styrsystem. Kommittén föreslog i juni 1998 att systemet med både länsstyrelse och polisstyrelse skulle avskaffas. Istället skulle polismyndigheten ledas av en styrelse, polisstyrelsen. Kommittén föreslog också att ledamöterna i polisstyrelsen skulle utses av regeringen och inte som dittills av landsting eller kommun. Ledamöternas uppdrag att genomföra av riksdag och regering beslutade prioriteringar skulle därigenom tydliggöras. Förändringarna trädde efter riksdagsbeslut i kraft den 1 januari 1999. Fortsatt utvecklingsarbete År 2002 påbörjades ett utvecklingsarbete inom Polisen under begreppet En nationell polis med avsikten att utifrån ett nationellt helhetsperspektiv öka samarbetet och samverkan över polismyndighetsgränserna. Samverkan sker i sex samverkansområden och Rikspolisstyrelsen svarar för samordning av arbetet. Under 2002 inrättade Rikspolisstyrelsen ett operativt råd med representanter för Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen och några polismyndigheter. Rådet skall

arbeta med att stärka ledning och styrning av kriminalunderrättelsetjänsten såväl på lokal som central nivå. Under 2006 har rådets roll stärkts. Under 2004 beslöt regeringen att inrätta ett etiskt råd vid Rikspolisstyrelsen. Rådets uppgift är att yttra sig över frågor av etisk natur, som Rikspolisstyrelsen hänskjutit till rådet. I en rapport från 2005 kritiserade Riksrevisionen Rikpolisstyrelsen för att ha varit alltför passiv i sin styrning av polismyndigheterna. I budgetpropsitionen för 2007 skriver regeringen att den kommer att följa Rikspolisstyrelsens fortsatta arbete med att skapa de verktyg som behövs för en effektiv och ändamålsenlig styrning av verksamheten. Under de senaste åren har inriktningen mot en helhetssyn och likriktning av polisverksamheten blivit alltmer framträdande. Vikten av enhetlighet när det gäller arbetsmetoder och tillämpning har lyfts fram. Utbildning i bastaktik genomförs för ett enhetligt taktiskt uppträdande. Mängdbrottsprojektet har haft till syfte att effektivisera Polisens insatser mot dessa brott. Polisens verksamhet skall vara underrättelseledd och planerad. Vid polismyndigheterna skall det finnas en strategisk och en operativ ledningsgrupp för bättre styrning av verksamheten. Nationella strategier kommer att tas fram inom olika områden. Så har en nationell trafiksäkerhetsstartegi och en strategi mot grov organiserad brottslighet tagits fram och arbete pågår med flera andra strategier, bland annat en polisiär brottsförebyggande strategi, en kriminalteknisk strategi och en strategi för att säkerställa att brottsoffer bemöts på bästa sätt.

10

Organisationen 11

12

Organisationen Polisens organisation Regeringen Justitiedepartementet Rikspolisstyrelsen Statens Kriminaltekniska laboratorium Säkerhetspolisen Rikskriminalpolisen Polismyndigheter (21) Länspolismästare Polisstyrelser Polisen ingår i Justitiedepartementets ansvarsområde. Polisens organisation är indelad i en central nivå och en lokal nivå. Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet och utövar tillsyn över polisväsendet. Rikspolischefen är chef för Rikspolisstyrelsen och ordförande i Rikspolisstyrelsens styrelse. Det finns 21 polisdistrikt i landet. Varje län utgör ett polisdistrikt. I varje polisdistrikt finns en polismyndighet med en länspolismästare som chef. För ledningen av polismyndigheten finns en styrelse som utses av regeringen. 13

Resurser 2006 Resurser m.m. År 2006 Anställda per 31/12 Antal poliser Antal övriga anställda Summa anställda 17 423 7 208 24 631 Utbildning av poliser Antagna polisstuderande Verksamhetsmått Antal inkomna ärenden Andel ärenden redovisade till åklagare Antal redovisade polismyndighetsärenden Verksamhetens kostnader (tkr) Kostnad för personal Kostnader för lokaler Övriga driftkostnader Finansiella kostnader Avskrivningar och nedskrivningar Summa verksamhetens kostnader Anslagssparande/anslagskredit (tkr) Anslagssparande per 31/12 1 048 1 168 988 17% 137 993 11 931 102 1 575 636 2 385 665 46 110 676 252 16 614 765 510 000 14

Rikspolisstyrelsen Central förvaltningsmyndighet Vid Rikspolisstyrelsen finns ett huvudkontor i vilket ingår fem avdelningar samt internrevisionen och staben. I Rikspolisstyrelsen ingår också Polisens verksamhetsstöd, Polishögskolan, Rikskriminalpolisen och Säkerhetspolisen. Vidare är Rikspolisstyrelsen chefsmyndighet för Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL). Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet och utövar tillsyn över detta. Rikspolisstyrelsen skall verka för planmässighet, samordning och rationalisering inom polisväsendet, vilket framgår av 7 första stycket polislagen (1984:387). Genom budgetprocessen skall Rikspolisstyrelsen styra polisväsendet och säkerställa att verksamheten bedrivs i överensstämmelse med statsmakternas målsättningar. De närmare bestämmelserna om Rikspolisstyrelsen finns i förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen, om Säkerhetspolisen i förordningen (2002:1050) med instruktion för Säkerhetspolisen och om Statens kriminaltekniska laboratorium i förordningen (1978:677) med instruktion för Statens kriminaltekniska laboratorium. Ledning Rikspolischefen är chef för Rikspolisstyrelsen. Rikskriminalpolisen leds av rikskriminalchefen. Överdirektören är rikspolischefens ställföreträdare. I frågor på Säkerhetspolisens eller Rikskriminalpolisens område är dock säkerhetspolischefen respektive rikskriminalchefen rikspolischefens ställföreträdare. Organisation Rikspolisstyrelsen bestämmer sin egen organisation i de delar den inte är reglerad i förordningen med instruktion för Rikspolisstyrelsen eller i instruktionen för Säkerhetspolisen. Den nuvarande organisationen speglar Rikspolisstyrelsens uppgifter att verka för planmässighet, samordning och rationalisering inom Polisen. Rikspolisstyrelsens organisation följer en beställar-/utförarmodell. Beställarfunktionen ligger hos huvudkontoret, som utarbetar strategier för Polisen och bevakar rättsutvecklingen. Huvudkontoret säkerställer även att styrning och uppföljning av de nationella målen och de nationella strategierna får genomslag i Polisens operativa verksamhet. 15

Rikspolischefen Överdirektören Styrelsen Säkerhetspolisen Rikskriminalpolisen Staben Internrevisionen Controlleravdelningen Polishögskolan Polisens verksamhetsstöd Polisavdelningen HRavdelningen Kommunikationsavdelningen Verkssekretariatet Huvudkontoret består av: verkssekretariatet (VS) HR-avdelningen (HR) kommunikationsavdelningen (KA) controlleravdelningen (CO) polisavdelningen (PoA). I huvudkontoret ingår också internrevisionen och staben som är direkt underställda rikspolischefen. Utförarfunktionen ligger hos Polisens verksamhetsstöd (PVS), i vilket ingår ett ledningsstöd, en serviceenhet, en administrativ enhet, en säkerhetsenhet, ett servicecenter i Kiruna, en informationsenhet, en IT-produktionsenhet, en IT-utvecklingsenhet samt ett projektkontor. Huvuduppgifterna för Polisens verksamhetsstöd är att enligt riktlinjer och beställningar från huvudkontoret: ansvara för Polisens IT-utveckling, IT-produktion samt IT-förvaltning inom områdena data, radio, telefoni samt lås och larm ansvara för att samordna och förbättra verksamhetsskyddet inom Polisen ansvara för Polisens upphandlings- och inköpsverksamhet ge stöd och utveckla Polisens ekonomi- och personaladministration ge operativt stöd och utveckling inom områdena kompetensförsörjning, chefsförsörjning och organisationsutveckling ge operativt stöd och utveckling inom områdena arbetsmiljö, jämställdhet och mångfald ge stöd och utveckla Polisens fastighets- och lokalhantering erbjuda visst administrativt stöd och service till Rikspolisstyrelsen, landets polismyndigheter, andra rättsvårdande myndigheter samt till medborgarna erbjuda kvalificerat stöd för att bedriva stora och omfattande projekt inom Rikspolisstyrelsen ansvara för informationsproduktionen inom Rikspolisstyrelsen. 16

Rikspolisstyrelsens styrelse Rikspolisstyrelsens styrelse består av högst åtta personer, rikspolischefen medräknad. Vid handläggning av ärenden på Säkerhetspolisens eller Rikskriminalpolisens område ingår även säkerhetspolischefen respektive rikskriminalchefen i styrelsen. Rikspolischefen är styrelsens ordförande. En av de andra ledamöterna är vice ordförande. Utöver vad som normalt ankommer på en statlig myndighets styrelse enligt verksförordningen, skall styrelsen nära följa verksamheten vid Säkerhetspolisen, särskilt med avseende på tillämpningen av de riktlinjer för verksamheten som regeringen meddelar. Styrelsen skall en gång om året och därutöver när det behövs lämna regeringen de synpunkter och förslag som granskningen föranleder (22 instruktionen för Rikspolisstyrelsen). Årsredovisning och budgetunderlag Rikspolisstyrelsen ansvarar för polisväsendets samlade årsredovisning som är en redovisning av verksamhetens resultat och ekonomiskt utfall. Årsredovisningen ligger även bl.a. till grund för det budgetunderlag som Rikspolisstyrelsen lämnar till regeringen. Budgetunderlaget har som huvudsyfte att vara till för riksdagens och regeringens planering och budgetering av Polisens framtida verksamhet. Rikspolisstyrelsens styrelse beslutar årsredovisningen och budgetunderlaget. Rikspolisstyrelsen fördelar anslaget Enligt regleringsbrevet skall Rikspolisstyrelsen tilldela medelsramar till polisorganisationen. I Polisens styrdokument, planeringsförutsättningarna, ingår beslut om 3-åriga medelsramar till myndigheterna. Under ett budgetår kan medelsfördelningen revideras på grund av förändrade förutsättningar. Avsikten med medelsfördelningsbeslutet är bl.a. att ansvaret i ekonomiskt hänseende skall ligga lokalt. Rikspolisstyrelsen kan dock styra medelsanvändningen (13 c instruktionen för Rikspolisstyrelsen) genom att ställa krav på polismyndigheterna bl.a. i samband med tilldelningen av medel. Även när det gäller gemensamma medel för investeringar och särskilda satsningar bestämmer Rikspolisstyrelsen om användningen. Rikspolisstyrelsens uppgifter Allmänna uppgifter I 2 instruktionen för Rikspolisstyrelsen anges bl.a. att Rikspolisstyrelsen skall verka för ett förtroendefullt förhållande mellan Polisen och allmänheten. Därtill kommer ytterligare uppgifter som särskilt bör nämnas. Riksdagens och regeringens mål för polisverksamheten är i regel beskrivna i ge- 17

nerella termer. Dessa till stor del allmänt hållna uttalanden om målen för polisverksamheten måste förtydligas och översättas till verksamhetsrelaterade termer. Ett sådant arbete bör utföras centralt där kunskapen om de olika verksamhetsgrenarna finns samlad och där kännedom finns om de skilda förhållanden som råder inom olika polismyndigheter. Rikspolisstyrelsen har därför som en viktig uppgift att utveckla och precisera vad riksdagens och regeringens mål mer konkret innebär för verksamheten och omsätta dessa till begrepp, arbetsmetoder och mått som är användbara i polisverksamheten. Styrelsens utveckling och precisering av målen sker regelmässigt i de årliga s.k. planeringsförutsättningarna, vilka är styrande i förhållande till polismyndigheterna. De beslutas samtidigt som medelsfördelningen. Rikspolisstyrelsen skall även vara nationell enhet för internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol) och för den europeiska polisbyrån (Europol) samt vara ansvarig för den nationella delen av Schengens informationssystem (SIS) och vara nationell kontaktpunkt för SIS genom Sirenekontoret. organisera en styrka inom Polisen för tjänstgöring utomlands i fredsfrämjande verksamhet (polisens utlandsstyrka) i samarbete med Försvarsmakten och andra berörda myndigheter. biträda regeringskansliet i det internationella arbetet på polisområdet. Detta sker bl.a. genom att anställda inom Polisen regelbundet deltar i ett 30-tal av EU:s arbetsgrupper som behandlar frågor av allmän eller kriminalpolisiär natur, t.ex. polisutbildning, brottsförebyggande åtgärder, allmän ordning och säkerhet eller kriminalteknik. Sedan den 1 januari 1997 är en svensk polisattaché placerad vid Sveriges ständiga representation vid den Europeiska unionen i Bryssel. Tillsynsuppgifter Av 7 polislagen följer att Rikspolisstyrelsen har tillsyn över Polisen. I sin tillsynsverksamhet skall Rikspolisstyrelsen enligt 2 a instruktionen för Rikspolisstyrelsen särskilt beakta att: polisverksamheten bedrivs i överensstämmelse med de prioriteringar och riktlinjer som riksdagen och regeringen har lagt fast för den polisarbetet bedrivs effektivt och uppfyller rättssäkerhetens krav förvaltningen inom Polisen fungerar väl. Rikspolisstyrelsen skall också följa upp och analysera polisverksamheten. Om inte målen för verksamheten uppnås eller om verksamheten inom Polisen inte bedrivs på ett tillfredsställande sätt, skall Rikspolisstyrelsen genom påpekanden och anmaningar eller på annat sätt verka för en förbättring. Tillsyn över Polisen utövas även av flera andra organ, som Justitieombudsmannen, Justitiekanslern och Riksrevisionen. Rikspolisstyrelsens tillsyn sker i olika former. Vad gäller riksdagens och re- 18

geringens prioriteringar och riktlinjer brukar dessa i regeringens regleringsbrev kopplas till s.k. återrapporteringskrav. Detta innebär vanligtvis att den avdelning som har sakansvar för respektive ämnesområde följer upp och redovisar resultatet av denna verksamhet. Den övriga, mer traditionella tillsynsverksamheten, med fokus på effektivitet och rättsenlighet i polisverksamheten, utförs inom Rikspolisstyrelsen av dels en enhet för internkontroll, dels en särskild inspektionsenhet, båda inom controlleravdelningen. Inspektionsverksamheten är inriktad på att säkerställa en hög kvalitet i Polisens myndighetsutövande och i övrig rättstillämpande verksamhet. Den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet står i fokus. Sådan tillsynsverksamhet bedrivs i form av regelrätta inspektioner på plats, genom granskning av förundersökningsprotokoll och andra dokument och genom inhämtning av skriftliga upplysningar, förklaringar och yttranden. Inspektionerna genomförs av anställda inom Polisen, såväl vid Rikspolisstyrelsen som vid polismyndigheterna, med särskild kompetens på det aktuella sakområdet. Även företrädare för andra myndigheter kan medverka i inspektionsarbetet. En inspektion mynnar ut i en inspektionsrapport med iakttagelser, synpunkter, slutsatser och förslag med mer eller mindre kritiska förtecken. I regel görs en uppföljning, ibland i form av en ny särskild inspektion, av de åtgärder som en polismyndighet har vidtagit med anledning av det som tagits upp i inspektionsrapporten. Internkontrollen är främst inriktad på effektivitetsfrågor och genomförs i form av särskilda granskningar. Huvuduppgiften för enheten för intern kontroll är att utveckla en funktionell, enhetlig och samordnad internkontrollverksamhet för Polisen. Inom Rikspolisstyrelsen finns också en enhet för internrevision. För den enheten gäller förordningen (1995:686) om intern revision vid statliga myndigheter m.fl. Enheten lyder direkt under Rikspolisstyrelsens styrelse. Internrevisionen skall inom Polisen bl.a. granska den interna kontrollen och den interna styrningen samt granska hur myndigheterna fullgör sina ekonomiska åtaganden. Samordningsuppgifter Rikspolisstyrelsen svarar för samordningen av bl.a. Polisens kriminalunderrättelseverksamhet Polisens personkontroll vid gräns mot tredjeland, d.v.s land som inte är med i Europeiska Unionen. Polisens planering för sådana särskilda händelser där intresset av samordnande insatser är särskilt framträdande. 19

Polisledning Regeringen kan enligt 7 andra stycket polislagen uppdra åt Rikspolisstyrelsen att leda polisverksamhet för att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet samt att i andra hänseenden leda polisverksamhet. Rikspolisstyrelsens befogenheter att leda polisverksamhet koncentreras till situationer där det krävs en central överblick och ett internationellt kontaktnät för att nå framgång. Bekämpningen av brott mot rikets säkerhet bedrivs vid Säkerhetspolisen. Ledningen av annan polisverksamhet sker med resurser som Rikskriminalpolisen förfogar över. Rikskriminalpolisen Rikskriminalpolisen svarar för de operativa funktionerna spaning, utredning och kriminalunderrättelseverksamhet som inte hör till Säkerhetspolisen eller Ekobrottsmyndigheten. Rikskriminalpolisen har också ansvaret för Polisens flygverksamhet. Rikspolisstyrelsen har till uppdrag att organisera en nationell insatsstyrka med huvuduppgift att bekämpa terroraktioner i landet. Styrkan får även användas till annat om det kan ske med hänsyn till huvuduppgiften. Rikskriminalpolisen ansvarar för de nationella uppgifter som ankommer på Rikspolisstyrelsen vad avser den nationella insatsstyrkan. I 6 instruktionen för Rikspolisstyrelsen har regeringen bemyndigat Rikspolisstyrelsen att leda polisverksamhet som bl.a. avser spaning mot och, om det finns särskilda skäl för det, utredning av narkotikabrottslighet, ekonomisk brottslighet och annan brottslighet, om brottsligheten är av särskilt grov beskaffenhet och har riksomfattande karaktär eller internationell anknytning avser bearbetning i spanings- och utredningssyfte av sådan information om brottslighet som finns tillgänglig inom styrelsen bedrivs av den nationella insatsstyrkan utom när styrkan utgör polisförstärkning hos en lokal polismyndighet föranleds av händelser utomlands där kravet på nationell enhetlighet är särskilt framträdande bedrivs med hjälp av flyg bedrivs med hjälp av automatisk trafiksäkerhetskontroll. Samarbete med polismyndigheter Rikskriminalpolisen skall enligt 7 och 7 b instruktionen för Rikspolisstyrelsen samarbeta med Säkerhetspolisen och med Polisen i övrigt i den utsträckning det behövs för att verksamheten skall kunna bedrivas effektivt. Rikskriminalpolisen skall hålla länspolismästaren underrättad om sådan polisverksamhet inom polisdistriktet som den bedriver. 20

Polisförstärkning Rikspolisstyrelsen handlägger, enligt 8-10 instruktionen för styrelsen, frågor om polisförstärkning i bl.a. följande fall. Om en polismyndighet begär det, skall Rikspolisstyrelsen i mån av tillgång till resurser lämna förstärkning vid spaning eller utredning som leds av polismyndigheten. Begär en polismyndighet biträde av den nationella insatsstyrkan eller en del av styrkan, skall Rikspolisstyrelsen lämna sådan förstärkning, om det är lämpligt och kan ske med hänsyn till styrkans huvuduppgift. Behövs polisförstärkning från ett polisdistrikt till ett annat och kan de polismyndigheter som berörs inte enas i frågan, får Rikspolisstyrelsen besluta i saken. Vid särskilda händelser, till exempel internationella toppmöten, får Rikspolisstyrelsen på begäran av en polismyndighet besluta om förstärkning från ett eller flera polisdistrikt till andra polisdistrikt. Rikspolisstyrelsen får tillkalla anställda från polismyndigheterna för verksamhet som bedrivs vid styrelsen eller Ekobrottsmyndigheten. Därutöver får Rikspolisstyrelsen föreskriva att en polismyndighet i den utsträckning det behövs skall biträda Ekobrottsmyndigheten med utredning av ekonomisk brottslighet. Föreskriftsrätt Det finns anledning att nämna något om skillnaden mellan begreppen föreskrifter och allmänna råd. Föreskrifter är den beteckning som används i regeringsformen för rättsregler. Föreskrifter är bindande och generellt gällande regler som tillkommit genom beslut av ett offentligt organ. För att en myndighet skall få meddela föreskrifter krävs att regeringen delegerat sådan rätt till myndigheten. Allmänna råd är inte bindande. I författningssamlingsförordningen (1976:725) anges att allmänna råd är sådana generella rekommendationer om tillämpningen av en författning som anger hur någon kan eller bör handla i ett visst hänseende. Det behövs i och för sig inte något särskilt bemyndigande för att en myndighet skall få besluta om allmänna råd på sitt område. Rikspolisstyrelsen har dock en generell befogenhet att utfärda allmänna råd för polisverksamheten och utan koppling till en särskild författning (12 instruktionen). Restriktivitet skall eftersträvas vad gäller att meddela föreskrifter. Detta får endast ske om det behövs för att uppnå enhetlighet inom Polisen. Om enhetlighet kan uppnås genom allmänna råd eller på något annat, mindre ingripande sätt, skall den vägen väljas. Rikspolisstyrelsen meddelar föreskrifter och allmänna råd för polisväsendet i en särskild författningssamling, RPSFS. 21

Föreskrifter I 13 instruktionen för Rikspolisstyrelsen har regeringen angivit ett antal områden där Rikspolisstyrelsen får meddela föreskrifter. Det gäller bl.a. följande områden ekonomi- och personaladministrativa rutiner inom Polisen förbindelsetjänsten och larmrutinerna inom Polisen beväpning och övrig personlig utrustning för poliser och personal inom Polisen sådan utrustning som används i polisverksamheten säkerheten i samband med automatisk databehandling inom Polisen gemensamma informationssystem för Polisen polismyndigheternas samarbete med utländska brottsbekämpande myndigheter och andra organ rekryteringsverksamheten inom Polisen. I 13 a-f och 14 i instruktionen för Rikspolisstyrelsen har Rikspolisstyrelsen även givits befogenhet att meddela föreskrifter avseende bl.a. vilka uppgifter som får ges till den nationella insatsstyrkan eller del av styrkan när den ställts till en polismyndighets förfogande som polisförstärkning planering och uppföljning inom Polisen användningen av de medel som tilldelas polismyndigheterna för att säkerställa att polisverksamheten inriktas på de mål som riksdagen och regeringen angett samt föreskrifter som behövs för att uppnå nationell enhetlighet i verksamheten när ett sådant krav är särskilt framträdande polismyndigheternas medverkan vid eftersök av trafikskadat vilt utformningen av polismyndigheternas kriminalunderrättelsetjänst. Rikspolisstyrelsen kan också bemyndigas att meddela föreskrifter genom stöd i andra författningar, t.ex. vapenförordningen (1996:70) och utlänningsförordningen (1989:547). Allmänna råd Vad gäller Rikspolisstyrelsens befogenheter att meddela allmänna råd för polisverksamheten har, i 12 instruktionen för Rikspolisstyrelsen, angetts att sådana får beslutas i den utsträckning som detta behövs för att uppnå planmässighet, samordning och rationalisering av Polisens arbete. Säkerhetspolisen Uppgifter Regeringen har med stöd av 7 andra stycket polislagen uppdragit åt Rikspolisstyrelsen att leda polisverksamhet för att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet samt att i andra hänseenden leda polisverksamhet. Detta har kommit till uttryck i 4 första stycket instruktionen för Rikspolisstyrelsen. I andra stycket 22

samma paragraf anges vidare att Rikspolisstyrelsen också leder polisverksamhet när det gäller terrorismbekämpning bevaknings- och säkerhetsarbete som avser den centrala statsledningen eller som har samband med statsbesök och liknande händelser annat personskydd i den utsträckning styrelsen bestämmer. Detta gäller även om verksamheten inte avser att förebygga eller avslöja brott mot rikets säkerhet. Inom Rikspolisstyrelsen bedrivs denna polisverksamhet vid Säkerhetspolisen. Av förordningen (2002:1050) med instruktion för Säkerhetspolisen framgår att Säkerhetspolisen ansvarar för dessa uppgifter. Utöver nämnda huvuduppgifter skall Säkerhetspolisen också utföra andra uppgifter enligt vad som sägs i 3-6 i instruktionen för Säkerhetspolisen. Organisation och ledning Vid Säkerhetspolisen skall det finnas funktioner för kontraspionage terrorismbekämpning författningsskydd säkerhetsskydd personskydd. Säkerhetspolisen leds av säkerhetspolischefen. Den biträdande säkerhetspolischefen är dennes ställföreträdare. Säkerhetspolischefen skall hålla rikspolischefen informerad om verksamheten vid Säkerhetspolisen. Frågor som är av särskild vikt och sådana säkerhetsfrågor som också berör andra polismyndigheter avgörs av rikspolischefen. Rikspolischefen får också i övrigt besluta i ett enskilt ärende (7 instruktionen för Säkerhetspolisen). Nationellt och internationellt samarbete I 13-15 i instruktionen för Säkerhetspolisen sägs att Säkerhetspolisen skall samarbeta med Rikskriminalpolisen och med Polisen i övrigt. Säkerhetspolisen skall hålla rikskriminalchefen och länspolismästarna underrättade om sådan polisverksamhet som de bedriver och som kan påverka den verksamhet som de ansvarar för. Dessutom skall Säkerhetspolisen samarbeta med andra myndigheter i den omfattning som är lämplig med hänsyn till respektive myndighets arbetsuppgifter. Vidare skall Säkerhetspolisen samarbeta med andra länder i den utsträckning som behövs för Säkerhetspolisens verksamhet och som regeringen närmare bestämmer. 23

Statens kriminaltekniska laboratorium Rikspolisstyrelsen är chefsmyndighet för Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) i Linköping. SKL utför kriminaltekniska laboratorieundersökningar åt i första hand rättsväsendet, men åtar sig också uppdrag för andra myndigheter, organisationer m.fl. SKL bedriver forskning och metodutveckling, anordnar utbildningar i kriminalteknik, utvecklar de kriminaltekniska arbetsmetoderna m.m. Polismyndigheterna Bestämmelser om polismyndigheterna finns i polislagen (1984:387, PL), polisförordningen (1998:1558, PF), förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen och verksförordningen (1995:1322). Varje län utgör ett polisdistrikt. Regeringen bestämmer namnen på polisdistrikten (4 PL + 2 PF). I varje polisdistrikt finns en polismyndighet som ansvarar för polisverksamheten inom distriktet (4 PL). Polismyndighetens ledning För ledningen av en polismyndighet finns en polisstyrelse. Polisstyrelsen består av polismyndighetens chef (polischefen) och av det antal ledamöter som regeringen bestämmer. (5 PL) Polisstyrelsen får inrätta en eller flera polisnämnder för att under styrelsen leda polismyndigheten inom den eller de delar av polisdistriktet som styrelsen bestämmer. (5 a PL) Chef för en polismyndighet är en länspolismästare. Den ställföreträdande polischefen skall vara en biträdande länspolismästare eller, om det inte finns en sådan vid polismyndigheten, den befattningshavare som anges i arbetsordningen. (2 kap. 11+12 PF) Myndighetens chef ansvarar för myndighetens verksamhet. Denne skall se till att verksamheten bedrivs författningsenligt och effektivt. Chefen skall vidare bl.a. hushålla väl med statens medel verka för att myndigheten genom samarbete med andra myndigheter eller på annat sätt tar tillvara de fördelar som kan vinnas för staten som helhet fortlöpande följa upp och pröva den egna verksamheten och vidta de åtgärder som behövs se till att allmänhetens och andras kontakter med myndigheten underlättas genom en god service och tillgänglighet 24

se till att myndighetens organisation är utformad så att medelsförvaltning m.m. samt myndighetens verksamhet kontrolleras på ett betryggande sätt se till att anställda är väl förtrogna med målen för verksamheten skapa goda arbetsförhållanden och ta tillvara och utveckla de anställdas kompetens och erfarenhet. (Verksförordningen 6-8 ) Vid varje polismyndighet skall det finnas en strategisk och en operativ ledningsgrupp. Den strategiska ledningsgruppen ska analysera och planera arbetet på tre till fem års sikt och ta fram verksamhetsplaner. Den operativa ledningsgruppen ska bryta ned verksamhetsplanerna till handlingsplaner med mätbara mål för de kommande tre till sex månaderna. Vidare skall det vid varje polismyndighet finnas vakthavande polisbefäl. I den utsträckning som det behövs för vaktuppdraget utövar det vakthavande polisbefälet befälet över varje annan polisman som tjänstgör inom ramen för vaktuppdraget utom över sin förman i uppdraget. Om polismyndigheten träffat en överenskommelse om det, får ett vakthavande polisbefäl vid en polismyndighet också utöva befäl vid en annan polismyndighet. (2 kap. 16 PF) Beredskap skall fullgöras av sådan personal inom en polismyndighet som är behörig att på myndighetens vägnar fatta beslut i förekommande ärenden och som vid behov kan ge råd och anvisningar till personalen i övrigt. Polismyndigheten bestämmer vilka som skall delta i beredskapen. Beredskapen skall fullgöras vid den egna polismyndigheten eller vid annan polismyndighet, om myndigheterna har träffat överenskommelse om sådan samverkan. (4 kap. 12 PF) Polismyndighetens uppgifter Organisation och arbetsordning En polismyndighet beslutar om den egna organisationen, indelning av polisdistriktet i polisområden och/eller närpolisområden, stationeringsorter liksom fördelningen av personal på enheter. (3 kap. 2 PF) För varje polismyndighet skall det finnas en arbetsordning. Den skall innehålla de allmänna bestämmelser för arbetet inom myndigheten som behövs utöver polislagen, polisförordningen och andra föreskrifter av regeringen och Rikspolisstyrelsen. Polismyndighetens arbetsordning beslutas av polisstyrelsen. Polismyndigheten får dessutom meddela särskilda föreskrifter till personalen. (2 kap. 18 PF) Handläggning av ärenden Ärenden som inte avser ledningen av polisverksamheten i särskilt fall, avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller genom särskilda beslut får dock medges att ärenden avgörs utan föredragning. (3 kap. 15 PF) I frågor som rör kvalificerade skyddsidentiteter enligt lagen (2006:939) om kvalificerade skyddsidentiteter skall Rikspolisstyrelsen biträda polismyndigheten. (3 kap. 15 a PF) 25

Dokumentation av beslut För varje beslut som myndigheten fattar och som inte angår ledningen av polisverksamheten i särskilt fall, skall det vid myndigheten finnas en beslutshandling. Av handlingen skall det framgå vad beslutet innehåller, vem som fattat det, vem som i övrigt varit närvarande vid den slutliga handläggningen och vilken dag beslutet fattades. (3 kap. 16 PF) Protokoll skall föras när det förekommer avvikande mening eller när det behövs av annan orsak. Avvikande mening behöver dock inte antecknas i protokollet, om den framgår av någon annan handledning hos polismyndigheten. (3 kap. 17 PF) Information till länsstyrelsen Polismyndigheten skall hålla länsstyrelsen informerad om omständigheter av väsentlig betydelse för länsstyrelsens verksamhet. (3 kap. 13 PF) Samråd med åklagarväsendet Polismyndigheten skall samråda med Åklagarmyndigheten, och i förekommande fall med Ekobrottsmyndigheten innan den fattar beslut om föreskrifter som berör åklagarväsendet. (3 kap. 14 PF) Andra ärenden Ärenden som inte skall avgöras av polisstyrelsen eller polisnämnden avgörs av länspolismästaren. Om sådana ärenden inte behöver prövas av länspolismästaren får de dock avgöras av någon annan anställd enligt vad som anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut. Ärenden vid myndigheten som inte behöver prövas av länspolismästaren får också avgöras av en anställd vid en annan polismyndighet, om myndigheterna har träffat en överenskommelse om sådan samverkan. (3 kap. 6 PF) När polismyndigheten bestämmer om fördelning av ärenden skall den se till att ärenden fördelas mellan de anställda efter deras kvalifikationer. Vid fördelningen skall myndigheten iaktta vad som krävs för att upprätthålla kvalitet och säkerhet i handläggningen och se till så att effektivitet och snabbhet i verksamheten främjas. Myndigheten skall också beakta i vilken utsträckning handläggningen kräver särskild kompetens, utbildning eller erfarenhet. Samtidigt skall myndigheten se till att ärendena inte handläggs av personal som är mer kvalificerad än vad ärendet kräver. Polismyndigheten får inte överlämna åt någon annan än en polisman att avgöra eller leda handläggningen av ärende som enligt rättegångsbalken skall skötas av en polismyndighet. (3 kap. 6 a PF) Beslut av större vikt som tål uppskov får inte fattas i länspolismästarens frånvaro. Utan länspolismästarens medgivande får det heller inte vidtas sådana åtgärder som är oförenliga med föreskrifter som polismyndigheten har meddelat. (3 kap. 7 PF) 26

Vissa beslut får endast fattas av personal i polischefsbefattningar (länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare, polisöverintendenter, polisintendenter och polissekreterare). Det kan exempelvis röra sig om ett frihetsberövande eller att förbjuda tillträde till visst område eller utrymme eller att anvisa deltagare i en folksamling att följa viss väg enligt 24 polislagen, Polismyndigheten får emellertid uppdra åt annan anställd att fatta beslut i sådana ärenden, om den anställde har den kompetens, utbildning och erfarenhet som behövs. (3 kap. 8 PF) Personal vid polismyndigheten Polischefsbefattningar Rikspolisstyrelsen bestämmer hur många polischefsbefattningar (biträdande länspolismästare, polismästare, polisöverintendenter, polisintendenter och polissekreterare) som, utöver länspolismästaren, skall finnas vid en polismyndighet. (2 kap. 13 första stycket PF) Länspolismästaren vid Polismyndigheten i Stockholms län anställs för högst sex år genom beslut av regeringen efter anmälan av Rikspolisstyrelsen. Länspolismästarna vid polismyndigheterna i Västra Götaland och i Skåne anställs tills vidare genom beslut av regeringen efter anmälan av Rikspolisstyrelsen. (6 kap. 1 PF) Länspolismästare vid övriga polismyndigheter anställs tills vidare genom beslut av regeringen efter förslag av Rikspolisstyrelsen. Biträdande länspolismästare, polismästare och polisöverintendenter anställs tills vidare genom beslut av Rikspolisstyrelsen. Dessa polismän förordnas för en viss tid, högst sex år vid varje tillfälle, att vara länspolismästare, biträdande länspolismästare eller att vara chef för ett polisområde eller en särskild verksamhetsgren eller att i annat hänseende utöva chefskap vid polismyndigheten (tidsbegränsat chefsförordnande). (6 kap. 2 PF) Regeringen beslutar om tidsbegränsade chefsförordnanden för länspolismästare efter förslag av Rikspolisstyrelsen. Rikspolisstyrelsen beslutar om tidsbegränsade chefsförordnanden för biträdande länspolismästare, polismästare och polisöverintendenter. En länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare eller polisöverintendent som inte har tidsbegränsat chefsförordnande står till Rikspolisstyrelsens förfogande. (6 kap. 3 PF) Polisintendenter och polissekreterare anställs genom beslut av Rikspolisstyrelsen. En polismyndighet får besluta om en sådan anställning om anställningen ingår som ett led i ett chefsutvecklingsprogram som fastställts av myndigheten och avser högst sex månader. (6 kap. 5 PF) Innan Rikspolisstyrelsen lämnar förslag om en anställning som regeringen skall besluta om, skall yttrande inhämtas från polismyndigheten. Detsamma gäl- 27

ler en anställning som Rikspolisstyrelsen skall besluta om. (6 kap. 7 PF) Tjänsteförslagsnämnden vid Rikspolisstyrelsen handlägger sådana ärenden där Rikspolisstyrelsen skall avge förslag till regeringen vad gäller anställningar och tidsbegränsade förordnanden. Nämnden skall också på begäran av Rikspolisstyrelsen ge råd i anställningsärenden där styrelsen beslutar. (27 a instruktionen för Rikspolisstyrelsen) Övrig polispersonal Polismyndigheten skall bestämma hur många polismän i övrigt (kommissarier, inspektörer och polisassistenter) som skall finnas vid myndigheten. (2 kap. 13 andra stycket PF) Rikspolisstyrelsen får fördela polisaspiranter för aspirantutbildning till polismyndigheterna. (2 kap. 14 PF) Vid de polismyndigheter som Rikspolisstyrelsen beslutar, skall anställda avdelas för sådant polisarbete som leds av Rikspolisstyrelsen. Chefskapet för dessa anställda utövas av Rikspolisstyrelsen. (2 kap. 15 PF) Civilanställd personal Icke polisiära anställningar beslutar polismyndigheterna själva om. Bland den civilanställda personalen finns t.ex. personalchefer, ekonomer, datatekniker, fordonsredogörare och assistenter. Med den ökade efterfrågan på polisiära tjänster och service har den civilanställda personalen fått en större betydelse i polisväsendet. Specialister rekryteras i allt större utsträckning inom områden som ekonomi, juridik, teknik, IT m.m. En sådan utveckling framstår som nödvändig för att på sikt kunna uppehålla professionalismen inom Polisens verksamhet. Att rekrytera specialister ligger också i linje med principen att poliser inte bör användas för uppgifter som inte kräver polisutbildning. Polisförstärkning En polismyndighet får besluta om polisförstärkning till en annan polismyndighet och begära polisförstärkning från en annan polismyndighet. Frågor om polisförstärkning prövas av myndighetens chef eller i brådskande fall av kommissarier eller vakthavande polisbefäl. (3 kap. 10 PF) Behövs polisförstärkning från ett polisdistrikt till ett annat och kan de polismyndigheter som berörs inte enas i frågan får Rikspolisstyrelsen besluta i saken. (10 första stycket instruktionen för Rikspolisstyrelsen) Vid särskilda händelser får Rikspolisstyrelsen på begäran av en polismyndighet besluta om polisförstärkning från ett eller flera polisdistrikt till andra polisdistrikt. (10 andra stycket instruktionen för Rikspolisstyrelsen) Om en polismyndighet begär det, skall Rikspolisstyrelsen i mån av tillgång till 28

resurser lämna förstärkning vid spaning eller utredning som leds av polismyndigheten (9 instruktionen för Rikspolisstyrelsen) Begär en polismyndighet biträde av den nationella insatsstyrkan eller en del av styrkan, skall Rikspolisstyrelsen lämna sådan förstärkning, om det är lämpligt och kan ske med hänsyn till styrkans huvuduppgift. (9 a instruktionen för Rikspolisstyrelsen) Rikspolisstyrelsen får tillkalla anställda från polismyndigheterna för verksamhet som bedrivs vid Rikspolisstyrelsen eller Ekobrottsmyndigheten. (8 första stycket instruktionen för Rikspolisstyrelsen) Polisstyrelserna Polisstyrelsens sammansättning För ledningen av polismyndigheten skall det finnas en polisstyrelse. Polisstyrelsen består av polismyndighetens chef (polischefen) och av det antal övriga ledamöter som regeringen bestämmer, dock högst tretton. Polisstyrelsens ledamöter, utom polischefen, utses av regeringen för en bestämd tid. För dessa ledamöter skall lika många suppleanter utses. Regeringen utser bland ledamöterna (utom länspolismästaren) ordförande och vice ordförande i polisstyrelsen. De ledamöter och suppleanter som utses skall vara svenska medborgare, vara bosatta inom distriktet och ha rösträtt vid val av kommunfullmäktige. De bör utses så att erfarenhet av kommunal verksamhet blir företrädd bland dem. Dessutom bör de olika delarna av polisdistriktet bli representerade. Polisstyrelsens uppgifter Beslutsområden Enligt 3 kap. 2 polisförordningen avgör polisstyrelsen viktiga frågor om planeringen och inriktningen av verksamheten samt ekonomi viktiga frågor som rör polismyndighetens organisation andra frågor som länspolismästaren hänskjuter till styrelsen. Styrelsen får inte avgöra frågor som avser polisledning i särskilda fall. Uppföljning av verksamheten Polisstyrelsen skall enligt 3 kap. 1 polisförordningen särskilt se till att polisarbetet bedrivs i överensstämmelse med de prioriteringar och riktlin- 29

jer som riksdagen och regeringen lägger fast för polisarbetet och som preciseras av Rikspolisstyrelsen att polisarbetet bedrivs effektivt och uppfyller rättssäkerhetens krav att förvaltningen fungerar väl. Polisstyrelsen skall även se till att verksamheten är organiserad på ett ändamålsenligt sätt och att den samordnas med verksamheten vid andra polismyndigheter. Av 11 verksförordningen framgår vidare att styrelsen skall pröva om myndighetens verksamhet bedrivs effektivt och i överensstämmelse med syftet med verksamheten. Dessa bestämmelser ger uttryck för det uppföljande ansvar polisstyrelsen har för verksamheten. Med hänsyn till bl.a. Polisens befogenheter att utöva tvång, är kravet på insyn särskilt starkt. Det gäller därmed inte bara att se till att myndigheten uppnår den kvalitet och omfattning av polisverksamhet som riksdag och regering har beslutat om. Minst lika betydelsefullt är att verksamheten prövas ur ett medborgarperspektiv. Polisstyrelsens ledamöter kan på olika sätt informera sig om polisarbetet, genom att t.ex. begära att polischefen lämnar särskilda redovisningar vad gäller verksamhet och ekonomi eller på lämpligt sätt vid tillfälle följer polisarbetet. Det uppföljande arbete som åligger polisstyrelsen har självfallet särskild betydelse när det gäller polisstyrelsens egna beslut i form av verksamhetsplaner och ekonomiska planer. Planering och uppföljning av polisarbetet Enligt 3 kap. 4 polisförordningen skall polisstyrelsen bestämma vad som skall gälla om planering och uppföljning av Polisens arbete och den skall göra det inom ramen för de föreskrifter som Rikspolisstyrelsen har meddelat med stöd av 13 b förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen. Polisstyrelsen skall vid planering och uppföljning samverka nära med Åklagarmyndigheten och, i förekommande fall, med Kustbevakningen. Åklagarens roll i rättssystemet medför att denne måste få inflytande över prioriteringsfrågorna på bl.a. lokal nivå. Också när det gäller allmänna produktivitetsaspekter är ett samspel mellan polis och åklagare av stort värde. Om åklagares rätt att vara närvarande och yttra sig vid polisstyrelsens sammanträden samt att få sin mening antecknad till protokollet finns bestämmelser i 2 kap. 9 polisförordningen. Övriga frågor Polisstyrelsen beslutar enligt 2 kap. 18 polisförordningen om polismyndighetens arbetsordning. Vidare skall polisstyrelsen yttra sig i samband med att länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare, polisöverintendenter och polisintendenter 30

skall anställas (3 kap. 3 polisförordningen). Enligt 12 verksförordningen skall styrelsen biträda myndighetens chef och föreslå denne de åtgärder som styrelsen finner motiverade. Det finns även andra arbetsuppgifter för polisstyrelsens förtroendevalda ledamöter som är angelägna, men som av olika skäl inte lämpligen kan regleras. Dit hör t.ex. ledamöternas medverkan i de olika samrådsorgan som Polisen är representerad i och i annan kontaktskapande verksamhet. Underrättelse till polisstyrelsen Enligt 5 kap. 4 polisförordningen skall länspolismästaren, om inte polisstyrelsen bestämt annat, se till att de övriga ledamöterna fortlöpande underrättas om anmälningar mot anställda inom Polisen och om hur de ärenden som överlämnats till åklagare har slutbehandlats. Polisstyrelsen får utse en eller flera av sina ledamöter eller en eller flera av de valda ledamöterna i en polisnämnd att särskilt följa utredningarna i sådana ärenden eller en viss grupp av sådana ärenden. Möjligheten för övriga ledamöter av polisstyrelsen att få följa förundersökning om anställda inom polismyndigheten regleras i 7 a förundersökningskungörelsen (1947:948). Där sägs att undersökningsledaren på begäran bör låta utsedd ledamot av polisstyrelsen få närvara vid förhör. Undersökningsledaren bör också på andra sätt bifalla önskemål från sådana ledamöter att få följa förundersökningen. Undersökningsledaren får för sådant ändamål fortlöpande lämna upptagningar av utsagor och andra handlingar som tillförs ärendet. Polisnämnder År 1991 fick polisstyrelserna genom en ändring i polislagen (5 a ) möjlighet att inrätta en eller flera polisnämnder för att under styrelsen leda polismyndigheten inom den eller de delar av polisdistriktet som styrelsen bestämmer. I enlighet med Polisledningskommitténs betänkande (SOU 1998:74, s. 66 f och 82 f.) är det i de stora polismyndigheterna som det är aktuellt att inrätta polisnämnder. Sammansättning I en polisnämnd skall antingen polischefen, den ställföreträdande polischefen eller chefen för respektive polisområde ingå. Vidare skall det ingå det antal ledamöter, lägst fem och högst tio, som polisstyrelsen bestämmer. Dessa ledamöter utses av polisstyrelsen. För de ledamöter som utses av polisstyrelsen skall lika många suppleanter utses. Ledamöterna i polisnämnden, utom polismännen som ingår i nämnden, utser bland sig en ordförande och en vice ordförande. Den blir vald som får flest röster. Vid lika röstetal avgörs utgången genom lottning. (2 kap. 3 polisförordningen). 31