Sammanfattning EU-reglering Maj 2017 Svenska Fondhandlareföreningens Service AB Box 1426 S-111 84 Stockholm Besöksadress Blasieholmsgatan 4 B Stockholm Tel +46 (0)8-56 26 07 00 www.fondhandlarna.se
Innehållsförteckning VD har ordet 3 CSDR 6 EMIR 8 Skatt på finansiella transaktioner m m 11 MAR/MAD 13 MiFID II/MiFIR 15 PRIIPs 21 Rapportering av vissa värdepapperstransaktioner 24 Direktivet om aktieägares rättigheter 25 Reviderade prospektregler 26 Återhämtning och resolution av centrala motparter 27 Förslag till nytt ramverk för kapitaltäckning av värdepappersbolag 28 Notiser 29 EUs regelprocess och Esma 31 Vi på Fondhandlareföreningen är: Kerstin Hermansson, verkställande direktör tfn + 46 (08)-56 26 07 01, kerstin@fondhandlarna.se Vigg Troedsson, direktör tfn + 46 (08)-56 26 07 02, vigg@fondhandlarna.se Lars Afrell, chefsjurist tfn + 46 (08)-56 26 07 04, lars@fondhandlarna.se Sara Mitelman, senior jurist tfn + 46 (08)-56 26 07 06, sara@fondhandlarna.se Jenny Mannent, senior ekonom tfn + 46 (08)-56 26 07 08, jenny@fondhandlarna.se Enel Lundbladh, assistent tfn + 46 (08) 56 26 07 03, enel@fondhandlarna.se 2
VD har ordet Fondhandlareföreningens samarbete med utländska branschorganisationer För att följa utvecklingen och arbeta effektivt och på bästa sätt för medlemsföretagen samarbetar Fondhandlareföreningen med andra branschorganisationer, ibland direkt men ofta i olika samarbetsfora. NSA Vårt viktigaste samarbete sker på nordisk nivå. Sedan gammalt har vi fört en dialog med kollegerna i Danmark, Norge och Finland. Detta har ofta skett genom ad-hoc möten då någon fråga av gemensamt intresse har blivit aktuell. År 2008 formaliserades och stärktes samverkan genom bildandet av Nordic Securities Association, förkortat NSA. Inom den ramen ska vi verka för sunda och konkurrenskraftiga 3
kapitalmarknader i Norden. Vi ska också verka för att harmonisera regler och tillsyn i Norden genom dialog med infrastrukturleverantörer (marknadsplatser, CSDer och CCPer) och tillsynsmyndigheter. Arbetet i NSA leds av en styrelse som består av ordföranden och VD från varje samarbetande organisation. Ordförandeskapet och ansvaret för kansliet roterar på årsbasis. För närvarande upprätthåller Fondhandlareföreningen dessa funktioner men ska lämna över till den finska organisationen den 1 juli. Normalt träffas styrelsen fyra gånger om året då bland annat arbetsplanen fastställs/uppdateras. Det praktiska arbetet utförs i de tre arbetsgrupperna; Trading, Clearing & Settlement och Regulatory Affairs. Arbetsgrupperna möts normalt en gång i månaden. Samarbetet har stor betydelse för arbetet på EU-nivå, dels för att vi gemensamt kan komma på bättre och kanske enhetliga lösningar för våra medlemmar, dels för vår röst blir betydligt starkare när vi representerar en nordisk marknad jämfört med att representera en nationell marknad. Vår gemensamma röst har gett resultat och vi har lyckats påverka i våra hjärtefrågor. Vi har också lyckats visa hur effektiva våra marknader är och det finns t.ex. ett stort intresse för att förstå hur vi lyckats genomföra så många IPOer på det sättet som vi gör. Inom EU har vi också byggt upp ett gemensamt nätverk av politiker och tjänstemän som vi i vart fall träffar en gång i halvåret. En av de viktigaste punkterna i den aktuella arbetsplanen är implementeringen av MiFID. I detta sammanhang har vi bland annat skickat gemensamt framtagna frågor till tillsynsmyndigheterna. Nyligen organiserade NSA en MiFID workshop med tillsynsmyndigheterna, där myndigheterna mangrant ställde upp. Här fick vi tillfälle att gå igenom och diskutera ett stort antal frågor. När MiFID, CSDR och alla de andra aktuella regelverken är på plats hoppas vi kunna inrikta arbetet på att skapa enhetliga rutiner och processer i Norden. Gemensamma regler för anställdas värdepappersaffärer och kanske enklare än dagens är ett mål som redan satts upp. Vi kommer också att fortsätta verka för och stödja samverkan mellan de nordiska tillsynsmyndigheterna. Läs mer om NSA på deras hemsida http://nsa-securities.com/ EBF och EFSA Svenska Bankföreningen är medlem i Europeiska bankföreningen, EBF. Den bevakning som sker där av värdepappersmarknaden följs av oss på Fondhandlareföreningen och det är vi som bemannar de arbetsgrupper som behandlar värdepappersfrågor i EBF. EFSA, som står för European Forum for Securities Associations, är ett samarbete med våra systerorganisationer i Italien, Frankrike, Tyskland, Polen, Danmark samt AFME och, i mindre omfattning, en spansk branschorganisation. EFSA träffas två gånger om året för en genomgång av aktuella frågor. EFSA kan driva gemensamma frågor men samarbetets viktigaste del är informationsutbyte och diskussion. Läs mer om EFSA på deras hemsida http://efsa-securities.eu/ 4
ICSA ICSA, International Council of Securities Associations, är den globala branschorganisationen med 16 medlemmar som täcker 80 % av market cap i världen. Föreningen bygger i stor utsträckning på medlemmarnas egna arbetsinsatser men en generalsekreterare på deltid är placerad i London. ICSA verkar för en sund utveckling av den internationella kapitalmarknaden genom att främja och uppmuntra harmonisering och, där så är lämpligt, ömsesidigt erkännande av procedurer och reglering av marknaden. Vidare ska ICSA verka för ömsesidig förståelse och utbyte av information mellan ICSAs medlemmar. Läs mer om ICSA på deras hemsida https://icsa.global/ Med detta överlämnar jag vårens utgåva av var sammanfattning av EU-regleringen. Frågor eller synpunkter i anledning av sammanfattningen kan lämnas till angiven kontakperson. Även om vi inte riktigt är där än så närmar sig sommaren och jag vill därför passa på att önska alla en skön och avkopplande sommar som ger kraft och styrka inför höstens implementeringsvåg. Kerstin Hermansson VD 5
CSDR Allmänt Kommissionen lade i mars 2012 fram sitt förslag till förordning om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG. Bakom kommissionens förslag att reglera Central Securities Depositories (CSDer) eller enligt svensk terminologi centrala värdepappersförvarare ligger i huvudsak två syften. För det första spelar CSDer en central roll inom infrastrukturen på finansmarknaderna och bör därför vara föremål för en harmoniserad reglering. För det andra vill kommissionen bryta upp existerande nationella monopol för CSDer inom EU och därmed öka konkurrensen på denna marknad. Förordningen (EU) nr 909/2014 om förbättrad värdepappersavveckling i EU och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG (nedan CSDR) antogs i juli 2014. Förordningen innehåller dels regler om värdepappersavveckling, dels regler om CSD-verksamhet. När det gäller reglerna om värdepappersavveckling så föreskrivs att avvecklingstiden för affärer som utförts på en marknadsplats ska vara T+2 inom EU. Reglerna om avvecklingstiden har trätt i kraft och i Norden genomfördes övergången från T+3 till T+2 den 6 oktober 2014. Avvecklingsreglerna i CSDR innehåller också bestämmelser för att främja en bättre avvecklingsdisciplin och att avvecklingsfallissemang undviks genom tillräckligt avskräckande avgifter. Reglerna i CSDR ska ersätta reglerna i blankningsförordningen om buy-in. Den andra delen av CSDR innehåller definitioner av vilken verksamhet en CSD får bedriva (huvud- och sidotjänster), krav på en CSD och auktorisationsförfarande för en CSD. En stor del av reglerna är relativt likartade med de regler som gäller för en central motpart (CCP) enligt EMIR. En CSD ska tillhandahålla minst två av följande huvudtjänster: administration av avvecklingssystem, central förvaring (central safekeeping) samt administration av värdepapper ( notaryfunction ). Det bör noteras att i den sistnämnda tjänsten inkluderas inte förande av aktiebok (registrar), vilket är en viktig uppgift för Euroclear Sweden i det svenska systemet. En svår fråga under förhandlingarna om CSDR i Bryssel har varit om en CSD ska få bedriva bankverksamhet, särskilt riskfylld sådan såsom t.ex. kreditgivning och värdepapperslån. Enligt förordningen får en CSD bedriva viss sådan verksamhet men verksamheten ska vara begränsad. Det bör anmärkas att CSDR uttryckligen godtar det svenska kontoföringssystemet med möjligheten för enskilda investerare att ha konton direkt hos en central värdepappersförvarare. Vidare har den föreslagna regeln om tillämplig lag strukits. Även förslaget att metoderna för kontoföring skulle regleras på nivå 2 har tagits bort. Dagsläget CSDR trädde ikraft den 17 september 2014 men reglerna om CSD-verksamhet, internaliserad avveckling och settlement failures och buy in träder inte ikraft förrän viss tid efter det att de tekniska standarderna har antagits. Dessutom föreskrivs i förordningen att reglerna för CSD-verksamhet inte ska börja tillämpas i en medlemsstat förrän en CSD i den medlemsstaten har blivit auktoriserad. 6
Esma har i september 2015 lämnat förslag till tekniska standarder avseende internaliserad avveckling och för CSDR-verksamhet till kommissionen. Kommissionen överlämnade i november de föreslagna standarderna utan ändring till rådet och parlamentet för granskning. Standarderna offentliggjorde i EUT den 10 mars. Först efter standarderna har trätt ikraft, vanligen 20 dagar efter offentliggörandet, kan en CSD ansöka om auktorisation. Beträffande reglerna om internaliserad avveckling föreslår Esma en övergångsperiod på 24 månader. Esma lämnade sitt förslag till tekniska standarder om avvecklingsdisciplin, inklusive regler för buy-in, till kommissionen i maj 2016. Dessa standarder har nu också antagits och publicerats. Den kompletterande svenska lagstiftningen med bl.a. ändringar i kontoföringslagen trädde i kraft den 1 mars 2016 (prop. 2015/16:10 Värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument). Dock ska inte de nya reglerna i kontoföringslagen om en värdepapperscentrals verksamhet och om kontoförande institut och förvaltare som antagits av värdepapperscentralen tillämpas förrän en värdepapperscentral har auktoriserats av Finansinspektionen enligt CSDR. Kontaktperson/er: Lars Afrell 7
EMIR Allmänt I september 2009 kom ledarna i G-20 överens om att alla standardiserade OTC-derivatkontrakt senast vid utgången av 2012 skulle handlas på en börs eller en elektronisk handelsplattform när så är lämpligt och även vara clearade av en central motpart, CCP. OTC-derivatkontrakt skulle också rapporteras till centrala transaktionsregister (trade repositiories - TR). OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt skulle bl.a. bli föremål för högre kapitalkrav. Överenskommelsen implementeras i USA genom Dodd-Frank reformen. Kommissionen presenterade under hösten 2010 ett förslag till motsvarande reglering i EU i form av European Market Infrastructure Regulation (EMIR). Kravet på att derivatkontrakt ska handlas på en börs eller en elektronisk handelsplattform behandlas i MIFID II. Kommissionens förslag kan grovt indelas i fyra avsnitt: 1. Clearing av OTC-derivatkontrakt. 2. OTCderivatkontrakt som inte är föremål för clearing. 3. Rapportering av handel i OTC-derivatkontrakt till centrala transaktionsregister (TR). 4. Auktorisation, tillsyn och verksamhetsregler för CCP och TR. EMIR som är en förordning trädde i kraft den 16 augusti 2012. EMIR innehåller ett stort antal ändringar av kommissionens förslag men huvudprinciperna kvarstår i huvudsak oförändrade, dock ska alla derivatkontrakt, inte bara OTC-derivatkontrakt, rapporteras till en TR. EMIR har kompletterats med ett stort antal tekniska standarder och genomförandebeslut. De sistnämnda avser exempelvis vilka tredje länders lagstiftningar och regler för CCP.er som ska anses likvärdiga med EMIRs regelverk. Det bör redan inledningsvis påpekas att EMIR är ett regelverk under ständig förändring. Clearing av OTC-derivatkontrakt Instrumenten Som OTC-derivatkontrakt definieras derivatkontrakt för vilka avslut inte sker på börs. Begreppet standardiserad bör tolkas så att det är fråga om kontrakt som är lämpliga och möjliga att cleara. För att skapa ett system som garanterar att så många OTC-derivatkontrakt som möjligt clearas så innehåller förordningen två ansatser. Den första, bottom up ansatsen, innebär att när en CCP beslutar att cleara en viss typ av kontrakt ska den skicka förslag om detta till den nationella tillsynsmyndigheten. Om tillsynsmyndigheten ger klartecken ska myndigheten underrätta Esma som i sin tur bedömer om det är lämpligt med obligatorisk clearing för den aktuella klassen av kontrakt. Beslut fattas slutligen i form av en teknisk standard av kommissionen. Den andra, top down ansatsen, innebär att Esma tillsammans med European Systemic Risk Board (ESRB) ska avgöra vilka typer av kontrakt som eventuellt ska bli föremål för obligatorisk clearing och för vilka ingen clearingmöjlighet ännu finns. Esma ska föra en förteckning över de klasser av derivatkontrakt för vilka obligatorisk clearing gäller. Parterna Alla finansiella motparter omfattas av tvånget att cleara godkända derivatkontrakt. Med finansiella motparter avses bland annat banker, värdepappersbolag och fondbolag. 8
För icke-finansiella företag gäller clearingskyldigheten först när deras totala position överstiger en på förhand fastställd nivå (clearingtröskeln). NFC + är beteckningen på icke finansiella företag över clearingtröskeln och NFC- betecknar företag under nämnda tröskel. Vid beräkning av den totala positionen ska man avräkna positioner som tagits för att skydda risker i den affärsmässiga rörelsen till skillnad från mer spekulativ verksamhet. OTC-derivatkontrakt som inte är föremål för clearing I de fall finansiella företag eller icke-finansiella företag ingår ett OTC-derivatkontrakt som inte är upptaget till clearing ska procedurer finnas på plats för att hantera riskerna med kontraktet. Omfattningen av kraven beror på vilken typ av företag som har ingått kontrakt. För finansiella företag ställs utöver krav på bekräftelse av villkoren inom en viss angiven tid även krav på att dessa ska mäta och bevaka riskerna med kontrakt samt utbyta säkerheter. Rapportering av handel i derivatkontrakt till centrala transaktionsregister Genom förordningen införs en skyldighet för alla parter att till ett centralt transaktionsregister rapportera alla derivatkontrakt som man ingått och alla förändringar samt avveckling eller förfall. Rapportering ska ske senast arbetsdagen efter avslutet eller förändringen. När det gäller icke-finansiella företag finns det sedan länge en diskussion om vilka som omfattas av skyldigheten att rapportera till en TR. Kommissionens och Esmas uppfattning verkar vara att kommuner, stiftelser och enskilda firmor samt privatpersoner som erbjuder varor och tjänster till marknaden omfattas av rapporteringsskyldigheten. I centrum för diskussionen är begreppet undertaking (i svenska versionen av EMIR företag) och vad som avses med att erbjuda varor och tjänster till marknaden. Auktorisation, tillsyn och regler för CCP och centrala transaktionsregister Auktorisation och tillsyn av centrala motparter ska hanteras av nationella tillsynsmyndigheten efter hörande av s.k. tillsynskollegier där även Esma är representerad liksom de tillsynsmyndigheter som utövar tillsyn av de största clearingmedlemmarna. Centrala transaktionsregister registreras av Esma som också utövar tillsyn över dem. Dagsläget EMIR trädde som nämnts i kraft den 16 augusti 2012 och är en EU-förordning vilket innebär att reglerna är direkt tillämpbara i alla medlemsstater utan något nationellt införlivande. Förordningen har kompletterats med ett stort antal tekniska standarder. Svensk kompletterande lagstiftning har också trätt i kraft, se lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. Ytterligare lagändringar i syfte att anpassa den svenska lagstiftningen till EMIRs krav trädde i kraft den 1 augusti 2014, se prop. 2013/14:111 Säkerheter vid clearing hos central motpart. 9
Beträffande OTC-derivatkontrakt som inte är föremål för clearing trädde reglerna om bekräftelse (konfirmation) av villkor i kraft den 15 mars 2013 medan kraven på portföljförlikning, portföljkompression och tvistelösningsmekanism trädde i kraft den 15 september 2013. Parterna i ett OTC-derivatkontrakt ska ha riskhanteringsförfarande och de närmare reglerna om säkerhetskrav (marginalsäkerheter) offentliggjordes den 15 december 2016 och träder successivt ikraft från och med den 1 mars 2017 beroende på vilken typ av motpart och omfattningen av handeln med derivat. Rapporteringen till TR påbörjades den 12 februari 2014. Från och med denna dag ska således alla derivattransaktioner rapporteras till en TR senast dagen efter affärsdagen. Denna rapportering ska fr o m augusti 2014 kompletteras med uppgifter om säkerheter. Införandet av rapporteringsskyldigheten till TR har definitivt inte varit problemfritt utan det har varit och är fortfarande oklara punkter om hur denna rapportering ska gå till. Huvudreglerna för rapportering framgår av Finansinspektionens hemsida, http://www.fi.se/sv/marknad/rapportering/otc-derivat-emir/. Den första CCP som blev auktoriserad enligt EMIR var NASDAQ. Därefter har ytterligare ett antal CCP:er i EU blivit auktoriserade. För den aktuella listan kan hänvisas till Esmas EMIR-sidor. Clearingsskyldighet för vissa räntekontrakt i EUR, GBP, JPY och USD infördes i juni 2016. Infasningen sker i fyra steg som beror på vilken motpartskategori företaget tillhör. I februari 2017 införs clearingsskyldighet för vissa index-cds och för vissa räntederivat i SEK, NOK och PLN. Även här sker infasning i fyra steg. Det bör anmärkas att Esma i en konsultation sommaren 2016 föreslagit att infasningstiden för mindre finansiella aktörer förlängs. En översyn av EMIR pågår. Föreningen har i sitt konsultationssvar framfört att EMIR försvårar för mindre aktörer att handla med derivat vilket innebär mindre konkurrens i det finansiella systemet som helhet och potentiellt försämrad riskhantering för mindre aktörer. Dessutom framförde föreningen att det i EMIR saknas viktiga definitioner och att vissa av de definitioner som finns är otydliga. Begreppet undertaking är ett sådant exempel. Kommissionen har aviserat en konsultation om översynen av EMIR under våren 2017. Det bör slutligen anmärkas att såväl Esma som kommissionen besvarar frågor om tillämpning av EMIR. Dessa frågor och svar uppdateras kontinuerligt på respektive hemsida. Kontaktperson/er: Vigg Troedsson, Lars Afrell 10
Skatt på finansiella transaktioner m m Inledning Kommissionen presenterade i september 2011 ett förslag om skatt på finansiella transaktioner. Skatt föreslogs utgå på transaktioner i finansiella instrument där minst ett finansiellt institut medverkar för egen eller kunds räkning. Begreppet finansinstitut var brett och omfattade bland andra värdepappersbolag, kreditinstitut, försäkringsföretag, investeringsfonder, fondbolag, alternativa investeringsfonder (såsom hedgefonder) och företag som bedriver finansiell leasing. Skattesatsen föreslogs bli 0,1 % för vardera parten för alla finansiella instrument förutom derivatkontrakt. För derivatkontrakt föreslogs motsvarande procentsats vara 0,01 %. Kommissionen räknade med att skatteintäkterna årligen skulle uppgå till cirka 55 miljarder euro. En annan förväntad effekt var att omsättningen på värdepappersmarknaden beräknades minska med 20 % och omsättningen i derivatkontrakt med upp till 90 %. Sedan förslaget lades har allt fler länder uttalat sin tveksamma inställning till skatten bl. a. Sverige, Storbritannien, Nederländerna och Luxemburg. Samtidigt har Frankrike från den 1 augusti 2012 redan infört en skatt som är lik den engelska stämpelskatten. Även Europaparlamentet, som inte är beslutande i denna fråga, har vid flera omröstningar ställt sig positiv till införande av en skatt på finansiella transaktioner. I ett yttrande som man antog framhölls bl. a Förslaget om en skatt på finansiella transaktioner behöver finslipas för att kunna fånga in fler börsmäklare och göra skattesmitning olönsamt. Den 22 januari 2013 tog rådet ett beslut innebärande att elva länder däribland Tyskland och Frankrike getts möjlighet att etablera s.k. enhanced cooperation mellan deltagarna för att etablera ett allmänt system för transaktionsskatt inom den finansiella sektorn. I linje med detta beslut presenterade kommissionen den 14 februari ett nytt förslag, vilket i sak bygger på det förslag som presenterades hösten 2011 och med samma skattesatser som föreslogs då d.v.s. 0,1 % för avistaaffärer och 0,01 % för derivat. Det nya förslaget innehöll förstärkta åtgärder för att undvika skatteflykt bl. a genom att skatten också kopplas till var det finansiella instrumentet emitterats varvid skatt ska utgå även om handeln sker utanför de deltagande elva ländernas territorium. Kommissionens förslag har därefter behandlats i en särskild rådsarbetsgrupp. Vart och ett av de 11 länder som vill anta skatten har vetorätt, vilket bidrar till att diskussionerna går mycket långsamt framåt. Övriga EU-länder får delta i diskussionerna men har ingen rösträtt när skatten ska antas. För ett tag sedan lämnade Estland gruppen varefter det återstår tio länder i gruppen. Med viss regelbundenhet har därefter olika talesmän återkommit och förklarat att nu är man i det närmaste klara med behandlingen av förslaget. Efter att detta upprepats ett antal gånger kan man inte låta bli att ställa sig frågan om förslaget verkligen blir verklighet. Fondhandlareföreningen anser Sverige, liksom flertalet EU-länder, är negativa till att införa en skatt på finansiella transaktioner även om ett sådant införande begränsas till de tio deltagande länderna. Kommissionen själv har pekat på ett antal negativa faktorer, bland annat en minskning av BNP. Studier som gjorts visar också på en negativ inverkan på kommande pensioner. 11
En svensk skatt på den finansiella sektorn Regeringen tillsatte 2015 en utredning som skulle ta fram ett förslag till en skatt på finanssektorn, som minskar den skattefördel som sektorn kan antas få till följd av att omsättning av finansiella tjänster undantagits från mervärdesskatt. Utredningen presenterades i november 2016 och innehöll ett förslag till en särskild, icke avdragsgill, skatt på 15 % på lönekostnaden för icke momspliktig verksamhet i den finansiella sektorn. Förslaget beräknades beröra över 300 000 företag och ge skatteintäkter på 3,7 7,0 mdr. Remisstiden hade knappt avslutats förrän regeringen meddelade den 26 februari 2017 att förslaget inte kommer att genomföras. I stället kommer regeringen lägga ett förslag om Ett ökat avgiftsuttag till resolutionsreserven. Regeringen föreslår att avgiftsuttaget till resolutionsreserven ökas genom ett förhöjt uttag av resolutionsavgiften samtidigt som målnivån för resolutionsavgiften tas bort och riskavgiften slopas. De sammanlagda resolutionsavgifterna för ett år ska uppgå till 0,125 procent av det totala avgiftsunderlaget (i stället för 0,09 procent). Den förhöjda avgiften förväntas inbringa ytterligare cirka 3 miljarder kronor fr.o.m. avgiftsåret 2018. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2018. Kontaktperson/er: Vigg Troedsson 12
MAR/MAD Allmänt Den nya marknadsmissbrukslagstiftningen består av en förordning om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk), nedan kallad MAR, och ett direktiv om straffrättsliga sanktioner för insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (MAD II). Regleringen bygger i viss mån på definitionerna i MiFID II. Förordningen och direktiv innehåller även regler om manipulationer av benchmark. MAR/MAD II är antagna och publicerade, se EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG samt EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV NR 2014/57/EU av den 16 april 2014 om straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk (marknadsmissbruksdirektivet). MAR trädde i kraft den 3 juli 2016 och till samma dag skulle medlemsstaterna ha anpassat sin lagstiftning till MAD II. Kort tid före ikraftträdandet av MAR publicerades den s.k. Benchmarkförordningen (förordning (EU)2016/2011) som innehåller en justering av artikel 19 i MAR rörande ledande befattningshavares möjlighet att äga exempelvis fondandelar i UCITS-fonder. Ändringen som publicerades den 29 juni 2016 trädde i kraft samtidigt som MAR. Beträffande nivå 2 regleringen har delegerade akter och tekniska standarder antagits och publicerats även om det i vissa fall skett på ett sent stadium. MAR/MAD II medför betydande förändringar i marknadsmissbruksregleringen, från förändrade definitioner av nyckelbegrepp såsom insiderinformation till hanteringen av marknadsövervakningen hos banker och värdepappersbolag. Utvidgad räckvidd I MAR utvidgas reglerna till att avse alla finansiella instrument som handlas på en reglerad marknad, MTF eller OTF, dvs. även handel med finansiella instrument som enbart handlas på en MTF eller OTF ska i fortsättningen omfattas. Vidare omfattar reglerna om marknadsmissbruk även handeln med råvaruderivat och utsläppsrätter. Beträffande den utvidgade räckvidden bör även nämnas att det blir förbjudet att avbryta, ändra eller återkalla en lagd order i de finansiella instrument som insiderinformationen gäller om ordern lades innan personen fick tillgång till insiderinformationen. Administrativa sanktioner Den största nyheten för svensk del är att MAR klargör att medlemsstaterna är skyldiga att införa administrativa sanktioner. Den europeiska regleringen ger inte någon direkt ledning hur gränsdragning ska ske mellan det administrativa förfarandet och det straffrättsliga. 13
Medlemsstaterna åläggs vidare att införa åtgärder och påföljder som ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. När det gäller sanktionsavgifter ska exempelvis dessa gentemot en enskild kunna uppgå till minst 5 miljoner EUR. Dagsläget MAR som är en förordning har som nämnts trätt i kraft och gäller som svensk lag från den 3 juli 2016. Det svenska genomförandet av de nya marknadsmissbruksreglerna från EU har skett i två omgångar. I det första, delvisa genomförandet, per den 3 juli 2016, gjordes ändringar i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Ändringarna innebar att Finansinspektionen utsågs till behörig myndighet enligt MAR och därmed fick de befogenheter för den behöriga myndigheten som följer direkt av förordningen. Inspektionen fick även möjlighet att ingripa mot den som åsidosatt förordningens bestämmelser om anmälningsskyldighet för vissa transaktioner, om handelsförbud 30 dagar före vissa finansiella rapporter och om insiderförteckningar. De nya marknadsmissbruksreglerna genomfördes i Sverige sin helhet per den 1 februari 2017 då en ny strafflag, lagen (2016:1307) om straff för marknadsmissbruk på värdepappersmarknaden och en kompletteringslag, lagen (2016:1306) om kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning trädde ikraft. En anledning till förseningen av det svenska genomförandet är diskussionerna om det ska vara möjligt i det straffrättsliga förfarandet för åklagaren att även framställa ett yrkande om administrativa sanktioner för det fall gärningen skulle anses mindre allvarlig av domstolen. Beträffande genomförandet av de nya marknadsmissbruksreglerna kan man konstatera att genomförandet per den 3 juli 2016 var förhastat. Marknadens aktörer fick inte tillräcklig tid att anpassa sin verksamhet till de nya reglerna. I stället för de önskvärda sex till nio månader efter regleringen i sin helhet har publicerats fick marknadens aktörer och andra intressenter i vissa fall mindre än 6-9 dagar på sig efter offentliggörandet av vissa regleringar i EUT. Arbetet inom föreningen har under 2017 fortsatt med möten för att bl.a. diskutera tolkningsfrågor som ännu inte fått sina svar. Kontaktperson/er: Lars Afrell 14
MiFID II/MiFIR Inledning Den 20 oktober 2011 presenterade kommissionen förslag till ändringar i MiFID (Markets in financial directive). Den slutligt antagna regleringen på nivå 1 i form av ett direktiv (MiFID II) och en förordning (MiFIR) publicerades i Official Journal (OJ) den 12 juni 2014. Under 2016 kom ändringar avseende införandetidpunkten. Nivå 1-regleringen ska kompletteras med ett stort antal detaljregler på nivå 2. Under våren 2016 antog kommissionen tre genomförandeakter; en delegerad förordning till MiFID II, en delegerad förordning till MiFIR och ett delegerat direktiv. Kommissionen har även antagit ett 30-tal tekniska standards (ITS/RTS) och några återstår. Alla antagna nivå 2-regleringar publicerades i Official Journal den 31 mars, se http://eur-lex.europa.eu/legal-content/sv/txt/html/?uri=oj:l:2017:087:full&from=en Inom Esma pågår ett arbete med att ta fram nivå 3-regler, t.ex. riktlinjer och frågor och svar. I en del fall har Esma i regelverket getts mandat att ta fram riktlinjer. Till exempel kan nämnas de redan klara riktlinjerna om kunskap och kompetens för rådgivare, om vissa komplexa skuldinstrument och om korsförsäljning. I andra fall tar Esma fram riktlinjer på eget initiativ t.ex. avseende produktstyrning och transaktionsrapportering. ESMA har också publicerat frågor och svar inom ett flertal områden, t.ex. transparens, investerarskydd, marknadsstruktur och marknadsdata. Avsikten är att dessa dokument ska uppdateras löpande av Esma. Länkar till alla delar av MiFID II-paketet (nivå 1-3) finns på Kommissionens hemsida: https://ec.europa.eu/info/business-economy-euro/banking-and-finance/financial-markets/securitiesmarkets/investment-services-and-regulated-markets-markets-financial-instruments-directivemifid_en#mifid-2-and-mifir (Obs i skrivande stund har dessa sidor ännu inte uppdaterats med OJuppgifterna.) MiFID II/MiFIR, inklusive nivå 2 och 3, ska börja tillämpas den 3 januari 2018 (se nedan ang. tidtabellen). Regelverket innehåller nya regler inom ett stort antal områden som kommer att påverka alla delar av värdepappersmarknaden; värdepappersinstitut, marknadsplatser, investerare och emittenter. Nedan följer en kort sammanfattning av några av nyheterna. Några viktiga frågor MiFID II Tillämpningsområdet Definitionen av finansiella instrument ändras till att bl.a. inkludera utsläppsrätter. En del av kundsskyddsreglerna görs också tillämpliga på s.k. strukturerade insättningar. Investeringstjänsten utförande av order ändras till att inkludera ingående av avtal för att sälja finansiella instrument som 15
utfärdats av värdepappersinstitutet självt, dvs. vid egna emissioner. Det införs också en ny investeringstjänst, Organised Trading Facility (OTF), vilket är en form av marknadsplats för icke aktierelaterade instrument (se mer nedan). Vidare justeras undantagen från direktivets tillämpningsområde i vissa avseenden. Regelverk för råvaruhandel har också inkluderats. Investerarskydd Nivå 1: En viktig nyhet i MiFID II är att det införs ett förbud mot att ta emot och behålla ersättningar från tredje man (s.k. inducements) i samband med tillhandahållande av investeringstjänsterna portföljförvaltning och s.k. oberoende investeringsrådgivning (obs! ersättningarna får vidarebefordras till kund). Vissa mindre non monetary benefits är dock undantagna från förbudet. MiFID II-reglerna om inducements är minimiregler, dvs. det är möjligt för medlemsstaterna att under vissa förutsättningar införa strängare regler i nationell lag (se nedan). I MiFID II införs också nya bestämmelser vad gäller utformningen av ersättningsstrukturer och belöningssystem för anställda liksom krav på deras kompetens och erfarenhet. Bestämmelserna om s.k. execution-only tjänster ändras delvis vad gäller vilka instrument som är att anse som komplexa instrument. Vid rådgivning införs krav på att innan transaktion genomförs lämna en skriftlig lämplighetsförklaring till icke professionell kund som specificerar vilken rådgivning som getts och hur denna motsvarar kundens preferenser, mål och andra egenskaper (det finns en särskild regel för distanskommunikation). En annan viktig nyhet i MiFID II är krav på att värdepappersinstitut ska ha en process för framtagande och godkännande av nya produkter och i samband därmed identifiera vilken målgrupp ( target market ) som ett finansiellt instrument ska säljas till. En distributör ska ha processer för att identifiera målgrupp i samband med sitt produkturval och säkerställa att instrumentet säljs till denna målgrupp. Det finns också regler om informationsutbyte mellan producenter och distributörer av finansiella instrument avseende bl.a. process, målgrupp och försäljning. Informationskraven till kund ökar, även i förhållande till professionella kunder och jämbördiga motparter. Bland annat införs mer omfattande krav på information om kostnader och avgifter samt periodisk rapportering till kund. Särskilda informationskrav gäller vid s.k. korsförsäljning (cross-selling). Vad gäller kundklassificering bör noteras att kommuner inte längre per automatik klassificeras som professionella kunder. Inspelnings- och dokumentationskraven vid telefonsamtal utvidgas och kommer bl.a. omfatta fler anställda och även kommunikation via mobiltelefoner samt annan elektronisk utrustning. Bestämmelserna om best execution blir mer detaljerade och värdepappersbolagen åläggs att årligen publicera information till allmänheten om de fem mest använda marknadsplatserna. Nivå 2: På nivå 2 kommer en rad nya bestämmelser om investerarskydd; framför allt i det delegerade direktivet och delegerade förordningen till MiFID II. Det är både fråga om helt nya bestämmelser och sådant som tidigare följt av genomförandedirektiv och riktlinjer från Esma. Bland annat införs nya detaljregler om inducements, t.ex. vad som är minor non-monetary benefits, processen för att föra vidare ersättningar till kund och vilka ersättningar som är att anse som kvalitetshöjande. Vidare regleras under vilka förutsättningar investeringsanalys (investment research) från tredje man inte ska anses vara inducement. På nivå 2 utvecklas också de detaljerade kraven på produktgodkännande samt redovisning av kostnader och avgifter till kund (inklusive inducements). Det införs nya regler som rör 16
intressekonflikter vid s.k. underwritingverksamhet. Kraven på vad en execution policy ska innehålla blir mer detaljerade. Nivå 3: Esma har hittills publicerat tre riktlinjer som avser anställdas erfarenhet och kompetens, vad som ska anses vara komplexa/icke komplexa skuldinstrument samt om s.k. korsförsäljning. Arbete pågår med att ta fram riktlinjer avseende produktgodkännandeprocessen, som bl a ska ange vilka kriterier värdepappersinstituten ska beakta vid fastställande av målgrupp. Esma har också publicerat frågor och svar avseende delar av investerarskyddsregleringen t.ex. best execution, lämplighetsbedömning, inducements, telefoninspelning mm. Ytterligare frågor och svar kommer att publiceras löpande. Angående svensk implementering av reglerna om inducements: Värdepappersmarknadsutredningen (SOU 2015:2) föreslog delvis andra regler för inducements än i MiFID II. Enligt det svenska förslaget skulle ett värdepappersinstitut inte få ta emot inducement vid tillhandahållande av investeringsrådgivning eller portföljförvaltning till icke-professionella kunder om detta är negativt för kundens intresse (oavsett om rådgivningen var oberoende eller ej). Enligt lagrådsremissen kommer regeringen dock inte gå vidare med detta förslag utan föreslår ett genomförande av minimiregleringen i MiFID. Däremot föreslås en särskild svensk regel vad gäller vem som kan kalla sig oberoende rådgivare enligt regeringen ska denna term enbart få användas av institut som inte alls erbjuder egna eller närståendes produkter. Detta skiljer sig från reglerna i MiFID II enligt vilket produkturvalet hos en oberoende rådgivare ska ha en tillräckligt diversifierad sammansättning och inte ska vara begränsade till egna/närståendes produkter. Organized Trading Facility (OTF) Nivå 1: Det inrättas en ny typ av marknadsplats; Organised Trading Facility (OTF) för handel i ickeaktierelaterade instrument (t.ex. obligationer och derivat ). Samma transparensregler ska gälla för handel på en OTF som på en reglerad marknad och en MTF. Huvudregeln är att det inte är tillåtet för en OTF att exekvera kundorder via det egna lagret men undantag gäller för icke likvida statspapper och för handel på s.k. matched principal basis. Viss diskretion tillåts beträffande vilka som ska medges handla på en OTF. Algoritmhandel m.m. Nivå 1: Det införs krav på att värdepappersinstitut som använder algoritmer i sin handel ska informera tillsynsmyndigheten och marknadsplatserna om detta och även dokumentera användandet. Vidare införs särskilda skyldigheter för värdepappersinstitut som använder algoritmer för market making på en reglerad marknad och för de som tillhandahåller Direct Electronic Access. Naked sponsored access, dvs. att order skickas direkt till marknadsplatsen utan att gå via särskilda kontroller, blir förbjudet. Den som bedriver handel som en högfrekvenshandlare ska ha tillstånd som värdepappersinstitut och den som bedriver en s.k. market making strategi i viss omfattning ska ingå avtal med marknadsplatsen. Datakonsolidering m.m. Nivå 1: Det införs regler om s.k. consolidated tape på EU-nivå för post-trade information på i första hand aktiemarknaden (dock är det inte känt om någon vill ta fram denna information). Vidare införs nya regler för APA (företag som publicerar information om transaktioner, dvs. genomlysning efter handel) och för ARM (företag som rapporterar in transaktioner till tillsynsmyndigheten, dvs. 17
transaktionsrapportering). Verksamhet i form av APA och ARM kräver enligt MiFID II auktorisation av behörig myndighet. MiFIR Genomlysning av handel för aktiemarknaden m.m.. Nivå 1: Genom MiFIR införs vissa begränsningar i de undantag som idag finns från genomlysning före handel (pre-trade waiver) vad gäller reference price waivers och för likvida aktier vid negotiated trades (s.k. manuella affärer). Bestämmelserna innebär en volymbegränsning av båda typerna av waivers på högst 4 % per handelsplattform eller 8 % totalt inom EU av omsättningen i det aktuella värdepapperet under löpande 12 månadsperiod. Om dessa gränser överskrids får inte någon av dessa waivers användas för den aktuella aktien de kommande 6 månaderna på den aktuella handelsplattformen respektive inom EU. Det införs även ny definition av systematisk internhandlare (SI) samt genomlysningskrav före och efter handel avseende aktieliknande instrument, t.ex. ETFer. För marknadsgaranter införs krav på skriftligt avtal med marknadsplatsen men det är Esma som bestämmer när marknadsförhållandena är sådana att avsteg kan göras från skyldighet att ställa priser. Nivå 2: I tekniska standarder kommer klargöras den närmare innebörden av begreppet likvid marknad (vilket har betydelse för bl a manuella affärer, SI-skyldigheterna samt undantagen från genomlysning före och efter handel) och villkoren för att få undantag eller waivers från kraven på genomlysning före och efter handel. Esma har även tagit fram en lägsta standard för tick size. Nivå 3: Esma har publicerat frågor och svar som bl a rör SI skyldigheterna och genomlysningsreglerna, inkl. beräkning av volume cap. Icke-aktiemarknaden Nivå 1: Det införs helt nya harmoniserade regler om genomlysning före och efter handel för bl.a. obligationer och derivatinstrument samt nya bestämmelser som rör handel i sådana instrument via en systematisk internhandlare (SI). För instrument som inte har likvid marknad och för transaktioner som överstiger vissa tröskelvärden ( large in scale and size specific to the instrument ) finns möjlighet att ansöka om uppskjuten publicering och publicering av transaktioner på aggregerad nivå. Nivå 2: I Esmas tekniska standarder framgår beräkningsmetoden och kriterier för att avgöra vilka instrument som ska anses ha en likvid marknad eller inte och vilka tröskelvärden som ska gälla, dvs. i praktiken de regler som helt avgör SI-skyldigheternas omfattning samt om det är möjligt att ansöka om uppskjuten/aggregerad publicering eller inte. Esma kommer att publicera exakta siffror innan regelverket träder ikraft. Kommissionen har infört en 4-årig phase-in av regelverket enligt vilken tröskelvärden kommer att höjas efter hand. Av nivå 2 framgår också under hur lång tidsperiod tillsynsmyndigheter kommer kunna bevilja uppskjuten publicering. I korthet föreslår Esma som standard uppskjutande tid T+2. Därutöver är det möjligt att ansöka om längre tid och/eller aggregerad publicering. Nivå 3: Esma har publicerat frågor och svar avseende en rad områden som påverkar handel i ickeaktierelaterade instrument. Ett stort antal rör SI-skyldigheterna och genomlysningsreglerna. 18
Eftersom den data som behövs för att kunna beräkna de s.k. SI trösklarna (dvs. den omfattning och frekvens på OTC-handeln som krävs för att ett institut ska behöva bli SI) inte är tillgänglig vid ikraftträdandet, har ESMA beslutat att SI-reglerna ska börja gälla från 1 september 2018. Detta gäller både aktiemarknaden och räntemarknaden. Däremot är det möjligt att frivilligt opt- in som SI redan vid ikraftträdandet. Handelsskyldighet/begränsning av OTC-handel avseende aktier Nivå 1: Värdepappersinstitut ska utföra transaktioner i aktier som är upptagna till handel eller handlas på en RM, MTF eller genom en systematisk internhandlare (SI) eller handelsplats i tredjeland som bedömts likvärdig med en RM eller MTF. Enda undantagen när OTC-transaktioner ska vara möjliga är om transaktionerna är a) icke-systematiska, ad hoc etc. eller b) är mellan jämbördiga motparter eller professionella motparter samt transaktionerna inte bidrar till prisformeringsprocessen. Nivå 2: I de tekniska standarderna utvecklas när transaktioner inte ska anses bidra till prisformeringsprocessen. Skyldighet att handla vissa OTC-derivat på marknadsplatser Nivå 1: Som en följd av G-20 åtaganden införs en regel om att företag som är clearingsskyldiga enligt EMIR måste göra avslut i tillräckligt likvida och clearade OTC-derivat med varandra över marknadsplats, dvs. reglerad marknad, MTF eller OTF. Det ska således inte vara möjligt att handla dessa instrument via en SI. Nivå 2: Detaljregler för att avgöra vilka derivat som är att anse som tillräckligt likvida slås fast av Esma i tekniska standards. Beslut om vilka derivat som ska omfattas av handelsskyldigheten fattas sedan av Esma/kommissionen i form av tekniska standards. Ett diskussionspapper har publicerats under hösten 2016 vilken ska följas av en konsultation under våren 2017. Marknadsdata Nivå 1: Marknadsplatserna (RM, MTF och OFT) ska på affärsmässigt rimliga villkor göra pre- och post trade data tillgängliga för allmänheten. Nivå 2: Enligt föreslagna nivå 2-regler ska marknadsdata prissättas baserat på kostnader för att ta fram och distribuera datan. Produktförbud Nivå 1: Det införs nya regler enligt vilka såväl nationella tillsynsmyndigheter som Esma under vissa förutsättningar ska kunna förbjuda eller begränsa försäljning av vissa typer av finansiella produkter inom EU. Ingripande ska även kunna ske innan produkten eller tjänsten säljs eller marknadsförs till investerare. Nivå 2: Detaljreglering ska tas fram vad som anger under vilka förutsättningar produkter och tjänster kan förbjudas. 19
Transaktionsrapportering Nivå 1: Det införs utökade krav på innehållet i transaktionsrapporteringen som bl.a. ska innehålla information om kund-id och om den person eller den datoralgoritm på värdepappersinstitutet som fattat investeringsbeslutet. Även krav på att TRS-rapporteringen ska innehålla uppgift om en transaktion inneburit short selling och om waivers använts vid exekvering av affären införs. För juridiska personer ska det även finnas med ett s k LEI-nummer, dvs den nya formen av internationella organisationsnummer. Nivå 2: Detaljreglering ska tas fram vad gäller informationen om bl.a. vilken person eller datoralgoritm som har fattat investeringsbeslutet. Antalet fält utökas från ca 20 till 60. Nivå 3: Esma har publicerat riktlinjer avseende TRS rapportering. Tillträde till handel och clearing Nivå 1: Det införs nya krav på icke-diskriminerande regler och transparens vad gäller regler för tillträde till marknadsplatser och clearing samt benchmarks. Informationsutbyte m.m. mellan marknadsplatser Nivå 1: Det införs ett utökat informationsutbyte mellan reglerade marknader, MTF:er och OTF:er, t.ex. vid handelsstopp. Beräknad tidtabell MiFID II/MiFIR skulle ursprungligen börja tillämpas den 3 januari 2017. Under hösten 2015 meddelade dock Esma att mer tid behövdes bl a för att Esma och de nationella tillsynsmyndigheterna skulle hinna utveckla de datasystem som regelverket kräver. I februari 2016 lade kommissionen därför fram ett förslag om ändrat ikraftträdande till 3 januari 2018. Ändringarna beslutades och publicerades i OJ den 23 juni 2016. I skrivande stund har ett 30-tal tekniska standards (RTS/ITS) publicerats i Official Journal. Det återstår att anta ytterligare ett 10-tal tekniska standards. En översikt av antagna tekniska standards finns tillgänglig på kommissionens hemsida: http://ec.europa.eu/finance/securities/docs/isd/mifid/its-rtsoverview-table_en.pdf Esma publicerar löpande frågor och svar, vilket sannolikt kommer fortsätta efter ikraftträdandet. Ett antal riktlinjer har antagits och arbete pågår med att färdigställa vissa. Medlemsstaterna ska ha antagit den lagstiftning som krävs för att genomföra MiFID per den 3 juli 2017. Finansdepartementet överlämnade en proposition till riksdagen den 30 mars 2017. Finansinspektionen remitterade förslag till ändrade föreskrifter i mars med svar senast den 12 april, se fondhandlareföreningens svar på vår hemsida. Därtill pågår just nu arbete att besvara en remiss från Finansinspektionen med avseende på hur MIFIRs transparensregler för icke- aktierelaterade produkter ska tolkas i Sverige. Kontaktperson/er: Kerstin Hermansson och Sara Mitelman 20
PRIIPs Inledning Förordningen om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för ickeprofessionella investerare (Priips) syftar till att införa en gemensam standard för produktinformation, faktablad, till icke-professionella kunder. Faktabladet (Key Information Document, KID), på max tre sidor, ska på lättfattligt sätt lämna information till konsumenter om paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter. Faktabladet ska på ett enkelt och förståeligt sätt kommunicera basfakta om produkten samt information om vilka risker och kostnader som är förenade med en investering i produkten. Förordningen ska börja tillämpas 1 januari 2018. I faktabladet ska det även framgå om en investerare kan förlora pengar eller inte samt hur komplex produkten är. Den som tar fram eller har utvecklat en investeringsprodukt riktad till icke-professionella investerare är skyldig att även ta fram ett basfaktadokument för produkten. Genom att basfaktadokument för olika produkter har gemensam struktur, innehåll och presentation kan konsumenter använda dokumentet för att jämföra olika investeringsprodukter och välja den som är för dem mest lämplig. Produkter som omfattas av förslaget En investeringsprodukt (Priips-produkt) definieras som en investering där det beloppet som ska betalas tillbaka till investeraren kan variera på grund av exponering mot referensvärden eller är beroende av avkastningen av en eller flera tillgångar som inte direkt förvärvats av den icke-professionella investeraren. Utmärkande är att dessa investeringsprodukter paketeras av t.ex. banker, värdepappersbolag och marknadsförs och säljs till icke-professionella investerare. Kommissionen anser att paketeringen gör att kostnaderna blir icke-transparanta samt gör investeringsprodukterna svåra att jämföra. Exempel på instrument som omfattas är t.ex. strukturerade produkter och derivat. Även investeringsfonder omfattas men övergångsvis (under 5 år) kommer redan befintliga regler att gälla för dessa (UCITS IV-direktivet). Exempel på instrument som inte omfattas är produkter där avkastningen är bestämd för hela löptiden, t ex aktier och obligationer vars utfall inte fluktuerar med något underliggande värde. Med försäkringsbaserade investeringsprodukter avses i förordningen en försäkringsprodukt som har en löptid eller ett återköpsvärde som helt eller delvis är direkt eller indirekt exponerat mot marknadsfluktuationer. Undantagna är däremot t.ex. försäkringsprodukter som inte erbjuder investeringsmöjligheter såsom beloppsmässigt avtalade livförsäkringar. Under en övergångsperiod undantas även privata pensionsprodukter och tjänstepensionsprodukter som har till syfte att ge investeraren en inkomst efter pensionering. Kommissionen ska inom fyra år efter det att förordningen trätt ikraft utvärdera undantaget för pensionsprodukter. 21
Faktabladet (KID) Faktadokumentet ska vara koncist och kortfattat och undvika tekniska termer. Dokumentet ska kunna förstås av den genomsnittlige eller typiske icke-professionella investeraren och vara utformat på ett gemensamt sätt så att investeraren lätt kan jämföra olika investeringsprodukter. Jämförelse ska kunna göras över produktgrupperna. Faktadokumentet ska vara avfattat på högst tre A4-sidor. Faktabladet ska vara ett fristående dokument klart avskilt från marknadsföringsmaterial. Det får innehålla hänvisning till andra dokument, inklusive prospekt, dock endast om hänvisningen rör information som ska ingå i faktabladet. Dokumentet ska inledas med, förutom beteckningen Faktablad, ett i förordningen fastlagt meddelande. Därefter ska beteckningen eller namnet på investeringsprodukten anges samt vem som tagit fram eller utvecklat produkten. I ett särskilt avsnitt med rubriken Vad innebär produkten? ska beskrivas Priip-produktens natur och huvuddrag. Under rubriken Vad är riskerna och vad kan jag få för avkastning? ska en kortfattad beskrivning lämnas om produktens risk- och avkastningsprofil. I ett avsnitt med titeln Vad händer om/produktutvecklaren/ inte kan göra några utbetalningar? ska en kort beskrivning lämnas av huruvida förlusten täcks av en kompensationsordning eller garantiordning för investerare. I ett avsnitt med titeln Vilka är kostnaderna? ska anges kostnaderna för investering i Priips-produkten och redovisningen ska omfatta både direkta och indirekta kostnader både uttryckt i monetära termer och i procent. I avsnittet Hur länge bör jag behålla investeringsprodukten och kan jag ta ut pengar i förtid? ska bland annat anges eventuell ångerfrist eller uppsägningstid, uppgift om rekommenderad eller föreskriven kortaste innehavstid, möjlighet till och villkor för avveckling under löptiden samt konsekvenser av en inlösen i förtid. Vidare ska det finnas ett avsnitt om hur man kan klaga samt ett avsnitt med övrig relevant information. Kommissionen kommer senare i vår att genom tekniska standarder närmare lämna detaljerade föreskrifter om presentationen och innehållet i respektive informationsavsnitt och om den metoden som ska tillämpas för framtagande av indikatorer för presentation av risk/avkastning respektive kostnader. Faktabladet ska avfattas på språket i den medlemsstat där produkten säljs eller översättas till det språket. Den som utvecklat eller tagit fram investeringsprodukten ska upprätta faktabladet för produkten. Även den som gjort ändringar i en investeringsprodukt som innebär att kostnaden eller riskprofilen för produkten förändrats ska upprätta ett faktablad. Faktabladet ska publiceras på webben innan produkten får säljas till icke-professionella kunder. Informationen i faktabladet ska hållas aktuellt och vid behov uppdateras. Medlemsstater får kräva att behöriga myndigheter begär in faktabladen innan marknadsföring av produkten påbörjas. Medlemsstaterna ska även införa effektiva, proportionerliga och avskräckande administrativa sanktioner för de fall reglerna i förordningen inte följs. Behöriga myndigheter och EIOPA får möjlighet att under vissa förutsättningar förbjuda försäljning av Priips-produkter inom EU (ESMA har liknande möjlighet under MiFID 2). Har en investerare förlitat sig på faktabladet vid sin investering och det senare visar sig att dokumentet inte följer kraven som uppställts i förordningen kan investeraren kräva skadestånd av den som utvecklat eller tagit fram investeringsprodukten. Det ankommer då på den som utvecklat eller tagit fram 22
investeringsprodukten att visa att faktabladet var i överensstämmelse med reglerna i förordningen. Friskrivningsklausul med annat innehåll är inte bindande för den icke-professionella investeraren. Den som säljer en investeringsprodukt till en icke-professionell kund ska i god tid innan transaktionen avslutas överlämna faktabladet till kunden. I vissa undantagsfall får dokumentet överlämnas omedelbart efter det att transaktionen gjorts. Kommissionen får genom delegerade akter närmare bestämma vad som ska anses vara i god tid. Huvudregeln är att dokumentet ska överlämnas till investeraren i pappersform. Under vissa förutsättningar får också information lämnas på annat varaktigt medium eller via en hemsida. Den som utvecklat eller tagit fram en investeringsprodukt ska ha rutiner på plats som innebär att en icke-professionell kund som har klagomål relaterade till ett basfaktadokument inom rimlig tid får svar på sådant klagomål. Nästa steg De europeiska tillsynsmyndigheterna (ESMA, EBA och EIOPA) presenterade sitt förslag till tekniska standarder till kommissionen den 29 mars 2016. Dessa antogs av kommissionen den 30 juni 2016. Dessa diskuterades i Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor (ECON) den 1 september 2016, där utskottet röstade ner kommissionens förslag till tekniska standarder (RTS) till Priips-förordningen. Detta föranledde att Priips sköts upp med ett år till och med den 1 januari 2018. Kommissionen antog i mars 2017 nya tekniska standarder anpassade till Parlamentets krav. Dessa har nu antagits och publicerats. Kommissionen har även lanserat en konsultation kring Priip:ar med miljö-, samhälls- och företagsstyrningssynpunkts egenskaper. Konsultationen avslutades den 23 mars 2017. Kontaktperson/er: Kerstin Hermansson 23
Rapportering av vissa värdepapperstransaktioner Inledning Kommissionen lämnade i början av 2014 förslag till förordning om rapportering och genomlysning av SFT (Securities Financing Transactions), COM (2014) 40. Förslaget till förordning utgör en uppföljning av grönboken om den så kallade skuggbanksektorn som presenterades av kommissionen i mars 2012. Såsom konstaterades i grönboken är denna sektor stor redan i dag och kan komma att växa ytterligare när myndigheterna stärker regleringen av banksektorn. Kommissionen menar att detta kan leda till ett svårgenomträngligt finansiellt system som blir svårare för ansvariga myndigheter att kontrollera. Mot denna bakgrund föreslog kommissionen skärpta rapporteringsregler avseende bl.a. återköpstransaktioner (repor) och värdepapperslån. Dessa transaktioner samlas under paraplybegreppet Securities Financing Transactions (SFT). Enligt SFT som har antagits ska motparter (inklusive icke-finansiella sådana) rapportera information om dessa transaktioner till särskilda transaktionsregister, dock ska finansiella institut rapportera för egen del och för motparten när motparten är ett mindre icke-finansiellt institut. Vidare ska förvaltare som är auktoriserade under UCITS eller AIFMD informera sina investerare om hur de använder SFT och andra finansieringsstrukturer. Vissa närmare detaljer om dessa krav på motparter och förvaltare anges i ett annex till förordningen. Informationen i de nya register som byggs upp ska lagras centralt och vara direkt och enkelt tillgängligt för myndigheter, såsom ESMA, ESRB och ECB, i syfte att identifiera och övervaka risker för den finansiella stabiliteten. SFT innehåller även vissa skärpta krav för sådant säkerställande som innebär att säkerhetstagaren kan förfoga över säkerheten (reuse), t.ex. transfer of title eller möjligheten i säkerhetsdirektivet att förfoga över säkerheten såsom ägare. Enligt SFT ska säkerhetsställaren informeras om riskerna med dylika säkerställanden av säkerhetsmottagaren. Beräknad tidtabell SFT trädde i kraft den 12 januari 2016. När det gäller rapporteringen av SFT ska den påbörjas för finansiella institut 12 månader efter de delegerade akterna har publicerats. Esma har genomfört konsultationer om de kommande nivå-2 reglerna och ska lämna sitt råd till kommissionen i början av 2017. Således kan denna rapportering först påbörjas sent våren 2018. Det bör anmärkas att det finns åtskilliga frågetecken rörande hur rapporteringen ska gå till och vad som omfattas. När det gäller villkoren i artikel 15 för reuse så började denna regel att gälla sex månader efter förordningens ikraftträdande och även omfatta existerande avtal (dvs. från den 12 juli 2016). Kontaktperson/er: Lars Afrell 24
Direktivet om aktieägares rättigheter Inledning Kommissionen har i april 2014 lagt fram ett förslag till ändringar i bl.a. direktivet om aktieägares rättigheter (2007/36/EG). Ändringarna syftar till en mer aktiv ägarstyrning och ökad öppenhet samt ska främja aktieägarengagemang och underlätta för aktieägare att utöva inflytande över gränserna. Allmänt om förslaget Förslaget kan något förenklat delas in i fyra delar. Den första delen omfattar regler för att ett bolag ska kunna identifiera sina aktieägare samt regler om informationsflödet mellan bolaget och dess aktieägare. Den andra delen innehåller krav på öppenhet om sitt engagemang i marknadsnoterade bolag för institutionella investerare, fondförvaltare och s.k. proxy advisors. Den tredje delen rör bolagens ersättningspolicy och innehåller bl.a. en rätt för aktieägare att rösta om sådana principer. Den fjärde delen omfattar regler för vissa närstående transaktioner. Fondhandlareföreningen har lämnat synpunkter på förslaget till Justitiedepartementet för egen del och även tillsammans med Bankföreningen och Svenskt Näringsliv. I det gemensamma svaret påpekar organisationerna att någon erinran inte finns mot syftet med förslagen men att det enligt organisationernas uppfattning är tveksamt om man kan påvisa något marknadsmisslyckande i Sverige på de områden som berörs av förslaget. I stället föreligger en betydande risk för att nya administrativa bördor läggs på värdepappersmarknaden och att förslagen resulterar i ökade kostnader för samtliga aktörer på värdepappersmarknaden utan att det är visat att förslagen medför en motsvarande nytta. När det gäller reglerna om identifiering av aktieägare, överföring av information och möjliggörande av utövande av aktieägares rättigheter har föreningen framfört bl.a. att eftersom kontosystemen ser olika ut inom EU är föreningen inte helt övertygad om lämpligheten att nu särreglera dessa delar samtidigt som någon harmonisering av kontoföringen inte sker inom EU. Beräknad tidsplan Rådet och parlamentet kom efter mycket långa förhandlingar överens om ett ändringsdirektiv i december 2016. Direktivet har ännu inte antagits och den slutliga texten har således inte offentliggjorts. Sannolikt kommer direktivet att publiceras i EUT under våren 2017. När det gäller reglerna om identifiering av aktieägare, överföring av information och möjliggörande av utövande av aktieägares rättigheter har det delegerats till kommissionen att anta genomförandebestämmelser. Någon vidaredelegation har inte skett till Esma och det är osäkert om Esma kommer att få denna uppgift. Arbetet med genomförandebestämmelserna kommer att bevakas av föreningen. Enligt föreningens mening är det inte sannolikt att ändringsdirektivet kan komma att tillämpas förrän tidigast årsskiftet 2018-2019. Kontaktperson/er: Lars Afrell 25
Reviderade prospektregler Kommissionen lade i november 2015 fram ett förslag (KOM (2015) 583) om en prospektförordning. Förslaget är en del av kommissionens kapitalmarknadsunion och förordningen ska ersätta prospektdirektivet (2003/71/EG). Rådet och Europaparlamentet har i december 2016 kommit överens om innehållet i den nya prospektförordningen. Det troliga är att förordningen kommer att offentliggöras i mars eller april 2017 i EUT. Ett av syftena med prospektförordningen är att underlätta kapitalanskaffningen för små och medelstora företag (SMEs). Bland annat skapas en särskild prospektvariant, EU Growth Prospectus, med särskilda regler. Bland förändringarna i övrigt kan nämnas att reglerna för riskinformation förändras liksom reglerna för sammanfattningen. Dessutom får tillsynsmyndigheterna, helt i linje med övrig finansmarknadslagstiftning, utökade ingripandemöjligheter och även möjligheter att tillgripa hårdare sanktioner. Fondhandlareföreningen har varit skeptisk till lättnaderna för små- och medelstora företag eftersom sådana företag kan vara mindre genomlysta än större företag och även mindre välorganiserade ur ett styrnings- och kontrollperspektiv. När det gäller riskinformation har föreningen påpekat svårigheterna att klassificera riskinformation. Dagsläget Förordningen ska i materiellt hänseende träda i kraft 24 månader efter ikraftträdandet, som enligt indikativ tidtabell beräknas ske i juni 2017. Det innebär att förordningen ska börja tillämpas i juni 2019. Till samma tidpunkt ska medlemsstaterna ha genomfört de regler i förordningens som kräver nationellt genomförande. Väsentliga delar av förordningen ska emellertid utfyllas av nivå-2 bestämmelser, jämför nuvarande prospektförordning på nivå 2. Kommissionen har i februari 2017 uppdragit åt Esma att lämna tekniska råd till kommissionen. Huvuddelen av Esmas råd ska levereras i december 2017. Kontaktperson/er: Lars Afrell 26
Återhämtning och resolution av centrala motparter Allmänt Kommissionen lade i november 2016 fram sitt förslag om återhämtning och resolution av centrala motparter (CCP), KOM (2016)856/2. Förslaget som förkortas CCPRR har stora likheter med direktivet om återhämtning och resolution av banker (BRRD). Bakgrunden till förslaget är att centrala motparter utgör en viktig del av de finansiella marknadernas infrastruktur och att centrala motparter därför har väsentlig betydelse för den finansiella stabiliteten. Centrala motparters betydelse har dessutom ökat genom införlivandet av G 20 åtagandet om central clearing av standardiserade OTC-derivat. Därtill kommer att normala insolvensregler med stor sannolikhet inte är särskilt lämpligtutformade för att hantera en central motparts fallissemang. Förslaget består av två delar, i den första delen införs regler som kompletterar EMIRs bestämmelser om återhämtningsstadiet. Den andra delen föreslår regler om resolutionsfasen innehållande bl.a. krav på resolutionsplan, utseende av resolutionsmyndighet och resolutionscollege samt vilka åtgärder och verktyg en resolutionsmyndighet har till sitt förfogande vid ett fallissemang av en central motpart. Det bör anmärkas att kommissionen föreslår en förordning att jämföra med BRRD som är ett direktiv. Föreningen anser att det är bra att regler införs för att hantera situationen om en central motpart får svåra ekonomiska problem även om obestånd för en central motpart inte är en särskilt sannolik händelse. Åtskillnad bör emellertid göras mellan den situationen att problemen beror på att en eller flera av clearingmedlemmar fått ekonomiska problem (default) och, å andra sidan, den situationen att den centrala motpartens problem beror på andra faktorer med anknytning till den centrala motpartens affärsverksamhet. Det är inte rimligt att clearingmedlemmarna ska ha ett direkt ansvar för sistnämnda situation. Vidare anser föreningen att det är synnerligen viktigt att clearingmedlemmarna blir involverade i och konsulteras vid en central motparts planering av vilka återhämtningsåtgärder som ska stå till förfogande. Skyldigheterna för clearingmedlemmar, både i återhämtnings- och resolutionsfasen, bör vara förutsebara och begränsade. De åtgärder som en resolutionsmyndighet kan vidta vid en resolution är mycket långtgående och det är viktigt att dessa åtgärder hanteras med omdöme i en krissituation. Dagsläget Förhandlingarna om förslaget har påbörjats i rådet och EP. En fråga som verkar bli svår att lösa är vem eller vilka myndigheter som ska ha ansvaret vid en resolution. Det är relativt troligt att förhandlingarna om förslaget kommer att pågå under hela 2017. En faktor som därvid spelar en viss roll är att FSB planerar att anta en kompletterande vägledning rörande resolutionsfasen sommaren 2017. Kontaktperson/er: Lars Afrell 27
Förslag till nytt ramverk för kapitaltäckning av värdepappersbolag EBA har, efter en begäran om råd från EU-kommissionen, utarbetat ett förslag på ett nytt ramverk för kapitaltäckning av värdepappersbolag. Eftersom CRR/CRD till stor del är anpassat för systemviktiga banker behövs ett regelverk som är bättre lämpat för de värdepappersbolag som inte anses vara systemviktiga eller bank-lika. I EBAs förslag baseras kapitalkraven på de risker som värdepappersbolag utsätter sig själva, marknaden och sina kunder för. Tanken är att ju högre risker ett värdepappersbolag utsätter sina kunder och marknaden för desto högre kapitalkrav får det. Bolag som utsätter sina kunder och marknaden för likvärdiga risker men som utsätter sig själva för större risker får också högre krav. Det föreslagna ramverket innehåller även ett förslag på alternativ till LCR och NSFR. EBA föreslår också en alternativ lösning som är en förenklad version av CRR/CRD för värdepappersbolag. EBAs förslag var ute på konsultation mellan början av november 2016 och början av februari 2017. Med hjälp av underlaget från konsultationen och en analys av data från värdepappersbolag kommer EBA att förse kommissionen med ett yttrande före den 30 juni 2017. Kontaktperson/er: Jenny Mannent 28
Notiser I detta avsnitt lämnas kortfattade uppgifter om lagstiftning som trätt i kraft eller som på blivit vilande. Öppenhetsdirektivet Ändringarna i öppenhetsdirektivet har genomförts. Kvar står dock frågan om hur den s.k. redovisningstillsynen ska organiseras. Utredningen om ändrade informationskrav på värdepappersmarknaden föreslog i sitt slutbetänkande En ny ordning för redovisningstillsyn (SOU 2015:19) att det lagstadgade kravet på att en börs ska övervaka regelbunden finansiell information som offentliggörs av de emittenter vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad som börsen bedriver tas bort. Utredningen föreslog i stället att Finansinspektionen, som är behörig myndighet enligt öppenhetsdirektivet, ska ansvara för övervakningen över regelbunden finansiell information som offentliggörs av alla emittenter som har Sverige som hemmedlemsstat. Finansinspektionen har i ett ändrat remissvar vintern 2016-2017 frånfallit sin tidigare uppfattning och istället förordat att uppdraget ges till föreningen God sed på värdepappersmarknaden. Betänkandet ännu inte lett till lagstiftning. Förordningen om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal ( benchmarkförordningen ). Benchmarkförordningen trädde i kraft den 30 juni 2016 och ska börja tillämpas den 1 januari 2018. Förordningen omfattar alla former av index med hänvisning till vilket fastställs det belopp som ska betalas ut enligt ett finansiellt instrument eller ett finansiellt avtal, eller värdet på ett finansiellt instrument, eller ett index som används för att mäta en investeringsfonds resultat, i syfte att efterlikna avkastningen på ett sådant index eller fastställa en portföljs tillgångsallokering eller att beräkna de resultatberoende avgifterna. Esma har konsulterat om detaljregler om införandet av den kommande förordningen. Esmas förslag till tekniska råd skickades till kommissionen i november 2016. Esma avser att publicera en slutlig rapport avseende tekniska standards i april 2017. Securities Law Legislation Under ett antal år har det bedrivits två projekt med i huvudsak samma syfte, nämligen att åstadkomma harmoniserade regler för innehav och dispositioner med kontoförda värdepapper. Ett av projekten har genomförts i regi av UNIDROIT och resulterade hösten 2009 i en konvention, Geneva Securities Convention. Kommissionen har drivit ett liknande projekt som avslutades hösten 2008 med att Legal Certainty Group lämnade sina slutliga råd om en framtida EU-reglering av kontoförda värdepapper (Second Advice of the Legal Certainty Group). Därefter har kommissionen vid två tillfällen konsulterat rörande en framtida Securities Law Legislation (SLL), nämligen våren 2009 och årsskiftet 2010/2011. 29
Svårigheterna att komma överens i dessa frågor inom EU har varit och är fortfarande betydande. Det kan delvis förklaras med att det är fråga om centrala civilrättsliga principer och frågor där medlemsstaternas lagstiftning uppvisar stora olikheter. Beroende på juridisk tradition och inte minst marknadernas funktion har regleringen av kontoföring av finansiella instrument fått olika uppbyggnad och innehåll i medlemsstaterna. Därtill kommer säkert konkurrensfaktorer. Kommissionen har sedan 2010 vid ett flertal tillfällen aviserat ett förslag. I en kommunikation om kapitalmarknadsunionen har kommissionen uttalat sig skeptiskt om SLL och istället pekat på att enskilda frågor med SLL-anknytning kan bli aktuella för reglering. Under våren 2016 har en ny grupp tillsatts av kommissionen, nämligen European Post Trade Forum (EPTF), denna grupp har i uppdrag att bl.a. analysera frågor som har samband med SLL och de s.k. Giovannini-barriärerna. EPTF ska vara klara med sin rapport under första kvartalet 2017. Kommissionen har nyligen aviserat tillsättande av en expertgrupp rörande frågan om tillämplig lag och lagkonflikter rörande dematerialiserade och immobiliserade värdepapper. Beräknad tidtabell Enligt kommissionens planer kommer EPTFs bli föremål för konsultation under året och kommissionen har även aviserat en egen konsultation om samma frågor något senare. Tidsplanen för frågornas behandling är mycket osäker. Strukturåtgärder i kreditinstitut Kommissionen presenterade i januari 2014 ett förslag till Förordning om strukturåtgärder i kreditinstitut, COM (2014) 43. Det föreslagna regelverket utgör en uppföljning av den rapport om strukturreform inom banksektorn som presenterades i oktober 2012 av en högnivågrupp ledd av Erkki Liikanen. Förslaget kan också sägas vara en europeisk version av Volcker-regeln i USA. Syftet med reglerna är att motverka att kreditinstitut blir alltför stora och systemviktiga för att kunna läggas ned eller omstruktureras. Reglerna omfattar därför i första hand de största kreditinstituten. Rapportören Gunnar Hökmark har i januari 2015 presenterat ett utkast till rapport för ekonomiska utskottet i parlamentet. Utskottet behandlade rapporten i maj varvid rapporten röstades ner. Den pågående diskussionen i parlamentet visar på tydliga låsningar och någon tidsplan för utskottets fortsatta behandling finns inte fastställd. Rådet å sin sida har i juni 2015 antagit en av ordförandeskapet utarbetad kompromisstext. De viktigaste inslagen i kompromissen är att regleringen föreslås omfatta större banker som i sin tur kommer att delas in i två grupper beroende på storleken av deras handelsaktiviteter senaste året. Rapportering, riskbedömning och tillsyn anpassas till vilken grupp institutionen hänförs. Kompromissen innehåller också förslag till krav på att egenhandel ska separeras från övrig verksamhet. Rådet kommer att inleda överläggningar med parlamentet så snart en rapport antagits av parlamentet. För det närmare innehållet i kommissionens förslag hänvisas till den i november publicerade sammanfattning av EU-regleringen 30
EUs regelprocess och Esma Erfarenheter av den nya regleringsprocessen Inledning Sedan början av 2000-talet har Lamfalussymodellen tillämpats för EU-lagstiftningen på värdepappersmarknaden. I den modellen antog, på nivå 1, Europeiska unionens råd (rådet) och Europaparlamentet (parlamentet) rättsakter (förordningar eller direktiv) innehållande den mer övergripande regleringen efter förslag från kommissionen. I rättsakten delegerades vanligen till kommissionen att besluta om detaljreglering i form av genomförandeförordningar eller genomförandedirektiv på nivå 2. Lissabonfördraget medförde ändringar av processen för lagstiftningen på nivå 2 och därmed av Lamfalussymodellen. Genomförandebestämmelserna på nivå 2 har ersatts med möjligheten för rådet och parlamentet att i en rättsakt delegera till kommissionen att anta sekundär lagstiftning i form av delegerade akter och genomförandeakter. Utöver delegerade akter och genomförandeakter kan kommissionen även anta tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande på förslag av någon av de europeiska tillsynsmyndigheterna. De tre europeiska tillsynsmyndigheterna är Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (EIOPA) samt Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Strukturen omfattar också en europeisk systemrisknämnd. Den europeiska tillsynen kompletteras för banker av bankunionen och ECBs tillsynsansvar för banker. Det är i detta sammanhang viktigt att skilja mellan direktiv och förordningar från EU. Direktiv behöver införlivas av medlemsstaterna med nationell rätt medan förordningar, oavsett om det är förordningar som har antagits av rådet och parlamentet eller av kommission efter delegation, är direkt gällande i samtliga medlemsstater. Lagstiftningsförfarandet (nivå I) Sedan Lissabonfördragets ikraftträdande i december 2009 tillämpas det så kallade ordinarie lagstiftningsförfarandet för större delen av de lagstiftningsakter som antas inom EU. Det innebär att rådet och parlamentet tillsammans utgör lagstiftare och att det således krävs att de är överens för att en lagstiftningsakt ska godtas. Undantagna från denna lagstiftningsform är bl.a. skattefrågor för vilka det finns särskilda beslutsregler. Förfarandet inleds genom att kommissionen överlämnar ett förslag till lagstiftning till parlamentet och rådet. Kommissionens förslag har oftast föregåtts av öppna konsultationer och diskussioner med medlemsstaterna. Parlamentet och rådet behandlar och diskuterar förslaget i upp till två omgångar (första och andra läsningen). Lagstiftningen antas om rådet och parlamentet är överens. Merparten av lagstiftningen på finansmarknadsområdet antas redan vid den första läsningen, vilket är möjligt genom att det förs tidiga informella förhandlingar (informell trilog) mellan representanter från de tre institutionerna, dvs. kommissionen, parlamentet och rådet. Att kommissionen deltar i trilogen beror på kommissionens roll som förslagsställare och att kommissionen fram till beslutet om en lagstiftningsakt 31
kan dra tillbaka sitt förslag. Det är endast kommissionen som kan lägga fram ett förslag till lagstiftningsakt i EU, den s.k. initiativrätten. Om institutionerna inte har enats efter två läsningar vidtar arbete i en förlikningskommitté, den formella trilogen. När en överenskommelse har nåtts i förlikningskommittén skickas den för en tredje behandling i parlamentet och rådet. När båda institutionerna har godkänt överenskommelsen ska den offentliggöras. Lagstiftning offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (EUT) och träder vanligen i kraft 20 dagar efter offentliggörandet. Tidpunkten för ikraftträdandet av bestämmelserna i lagstiftningsakten kan dock variera, exempelvis beroende på om rättsakten ska kompletteras med nivå 2 reglering. Delegerade akter Kommissionens rätt att anta delegerade akter framgår av artikel 290 i Lissabonfördraget. Av artikeln framgår att rådet och parlamentet kan delegera till kommissionen att anta vissa akter. Dessa akter ska vara av allmän räckvidd men får inte utgöra lagstiftningsakter. Däremot kan kommissionen genom en delegerad akt ändra eller komplettera icke-väsentliga delar av lagstiftningsakten. Av andra stycket framgår att innehåll, omfattning och varaktighet för en delegering ska anges i den grundläggande rättsakten. Vidare erinras i samma stycke om att de väsentligaste delarna av ett område ska förbehållas lagstiftningsakterna. I punkten 2 i artikel 290 ges regler för hur rådet och parlamentet kan invända mot en delegerad akt och även återkalla en delegation. Reglerna för rådets och parlamentets kontroll av en delegation ska fastställas i den grundläggande rättsakten. Vanligen har parlamentet och rådet tre månader på sig att granska en akt. Den tiden kan förlängas. Esma får på värdepappersmarknadssidan regelbundet i uppdrag att ge råd till kommissionen rörande innehållet i en delegerad akt. Vid arbetet med att ta fram råden genomför Esma öppna konsultationer. De delegerade akterna antas vanligen i förordningsform men även direktiv kan förekomma. Genomförandeakter Kommissionens rätt att anta genomförandeakter framgår av artikel 291 i Lissabonfördraget. Av artikeln framgår att rådet och parlamentet kan delegera till kommissionen att anta vissa akter om enhetliga villkor för genomförande av unionens rättsakter. Av punkten 3 framgår att rådet och parlamentet genom förordningar i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet i förväg ska fastställa allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina befogenheter att anta genomförandebestämmelser. Sådana regler återfinns i Europaparlamentets och rådets förordning nr 182/2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter. Denna kontroll sker genom ett kommittéförfarande, ett förfarande som har tillämpats ganska länge i EU och kan se ut på olika sätt beroende på lagstiftningsområde. Förfarandet går under namnet kommittologi. Det bör anmärkas att skiljelinjen mellan delegerade akter och genomförandeakter inte är helt klar. Detta har också EUdomstolen konstaterat och kommit fram till att det finns utrymme för en skönsmässig bedömning vid valet av akt. Det bör anmärkas att parlamentet och rådet inte har någon rätt enligt fördraget att granska och invända mot en genomförandeakt. 32
Även vad gäller genomförandeakter får Esma regelbundet i uppdrag att ge råd till kommissionen rörande innehållet. Vid arbetet med att ta fram råden genomför Esma öppna konsultationer. Genomförandeakterna antas vanligen i förordningsform. Tekniska standarder I en rättsakt kan rådet och parlamentet ge Esma i uppdrag att ta fram förslag till tekniska standarder för tillsyn. Reglerna för framtagande av tekniska standarder för tillsyn framgår av artikel 10 14 i Esmaförordningen. De tekniska standarderna för tillsyn syftar till att sörja för en konsekvent harmonisering inom de områden som anges i lagstiftningsakten. Standarderna ska vara tekniska, får inte innebära strategiska beslut eller policyval och deras innehåll ska avgränsas av de lagstiftningsakter som de grundas på. Esmas förslag till tekniska standarder ska föregås av öppna konsultationer. Förslaget till tekniska standarder för tillsyn lämnas till kommissionen. Det bör anmärkas att kommissionen inte får ändra i ett förslag utan att samråda med Esma. Parlamentet och rådet kan invända mot en teknisk standard för tillsyn inom en period på tre månader som kan förlängas. Tidsperioden kan även vara kortare om den tekniska standarden för tillsyn överensstämmer med Esmas förslag. Den tekniska standarden för genomförande antas därefter av kommissionen genom en förordning eller ett beslut och publiceras i EUT. En teknisk standard kan inte antas i form av ett direktiv. Den andra formen av tekniska standarder är tekniska standarder för genomförande och reglerna för dessa framgår av artikel 15 i Esma-förordningen. Esmas rätt att ta fram tekniska standarder för genomförande är enligt artikel 15 bestämd till i artikel 1.2 utpekade rättsakter. Tekniska standarder för genomförande ska vara tekniska, får inte innebära strategiska beslut eller policyval och deras innehåll ska syfta till att fastställa villkoren för tillämpningen av lagstiftningsakterna. Esma ska enligt Esmaförordningen ta fram förslag och vid framtagande av förslag till standarder åligger det Esma att anordna öppna konsultationer. Inte heller rörande förslag till tekniska standarder för genomförande får kommissionen ändra i Esmas förslag utan att samråda med Esma. Standarderna för genomförande ska översändas till parlamentet och rådet men någon rätt att invända finns inte för parlamentet och rådet. De tekniska standarderna för genomförande antas av kommissionen genom en förordning eller ett beslut och blir därefter direkt gällande inom EU. Enligt Esma-förordningen har kommissionen tre månader på sig att besluta om godkännande av en teknisk standard. Denna bestämmelse har inte respekterats i någon högre grad av kommissionen. Avslutande reflektioner Förfarandet med delegerade akter och tekniska standarder har hittills kännetecknats av korta konsultationstider och en stor brådska att ta fram regleringarna. Ett annat problem under de gångna åren har varit det stora antalet rättsakter på nivå 2. När det gäller genomlysningen har Esma i enlighet med Esma-förordningen och sin antagna konsultationspolicy genomfört öppna konsultationer innan Esma lämnat råd till delegerade akter och genomförandeakter samt förslag till tekniska standarder till kommissionen. Vid vissa tillfällen har konsultationstiderna varit för korta och konsultationerna ägt rum under mindre lämplig tid (semesterperiod) men i stort får processen hos Esma bedömas såsom relativt väl genomlyst. Det samma kan inte sägas om förfarandet hos kommissionen vid beredningen av nivå 2. I och för sig har kommissionen åtagit sig att konsultera experter från medlemsstaterna vid förberedande 33
av delegerade akter och vad gäller genomförandeakter ska det kommittéförfarande som anges i rättsakten på nivå 1 tillämpas. Någon egentlig genomlysning av dessa förfaranden föreligger emellertid inte. Inte heller är processen och tidsplanen tillräckligt genomlyst när en delegerad akt för genomförande eller teknisk standard för tillsyn överlämnats för granskning till parlamentet och rådet. Enligt föreningens uppfattning borde kommissionen vara skyldig att genomföra öppna konsultationer när kommissionen avser att avvika från Esmas råd i viktiga frågor. Enligt föreningens bedömning är de mycket korta tiderna för genomförande av reglerna från EU ett allvarligt problem för marknadens aktörer och övriga intressenter. För ett genomförande i ordnade former behöver marknadsaktörerna i de flesta fall åtminstone sex till nio månader på sig efter det att samtliga regler har antagits och offentliggjorts. Med samtliga regler avses nivå 1 och 2 regleringarna samt svensk lagstiftning och eventuella föreskrifter från Finansinspektionen. Tidpunkterna för ikraftträdande behöver således vara väl avstämda och planerade med beaktande av marknadens berättigade krav på förberedelsetid. Såsom exempel på problematiska genomföranden med mycket korta ledtider kan nämnas ikraftträdande av vissa bestämmelser i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EMIR), ikraftträdandet av blankningsförordningen där vissa nivå 2 akter trädde i kraft i omedelbar anslutning till publiceringen, ändringarna i öppenhetsdirektivet avseende flaggning som i stort saknade vägledningar samt det kaotiska införandet av den nya marknadsmissbruksregleringen. Ingen av de ansvariga för genomförandet EUs institutioner eller den svenska regeringen och Finansinspektionen verkar vilja ta denna fråga på tillräckligt allvar. Utöver bättre planering av lagstiftningsprocessen där marknadernas berättigade behov av genomförandetid beaktas kan det också finnas skäl att överväga om tillsynsmyndigheterna ska få möjligheten att förordna om ytterligare tid innan man praktiskt börjar tillämpa vissa regler eller s.k. no action letter som en utväg när tiden av ett eller annat skäl inte räcker till. Därtill bör tilläggas att det absolut inte bör få förekomma att en rättsakt träder i kraft utan att klara besked kan inhämtas från lagstiftare eller tillsynsmyndigheter om vad ikraftträdandet innebär för medborgarna i EU såsom har varit fallet med EMIR, ändringarna i flaggningsdirektivet avseende flaggning och reglerna i marknadsmissbruksförordningen. Med beaktande av de kraftigt höjda sanktionsavgifterna borde det vara en självklarhet med en reglering som uppfyller högt ställda krav på precision och tydlighet och som åtföljs av klara och tydliga vägledningar om hur regleringen ska förstås och tillämpas. Lagstiftningen på nivå 1 förhandlas i allt större utsträckning fram vid informella möten (formell eller informell trilog) inom och mellan EU-institutionerna. Dessa möten är slutna och involverar en begränsad krets personer vilket enligt förespråkare möjliggör eller i vart fall underlättar förhandlingarna och slutandet av politiska överenskommelser. Men det innebär också att insynen i lagstiftningsprocessen blir begränsad och att viktiga frågor snarare löses genom politiska kompromisser än på basis av fakta och expertis. Den nya lagstiftningsprocessen i EU med delegerade akter, genomförandeakter och tekniska standarder som kompletterar regleringen på nivå-1 (förordning eller direktiv) har enligt föreningens uppfattning visat på ett behov av att förändra den svenska processen på så sätt att fokus i lagstiftningsarbetet flyttas till EU-processen. Det innebär att ytterligare resurser bör avsättas på ett tidigt stadium av både staten (främst Finansdepartementet och Finansinspektionen) och den privata sektorn för att noga följa och även påverka processen i EU. 34
Dessutom anser föreningen att det bör finnas en skyldighet för staten att på ett och samma ställe samla gällande lagstiftning för finansmarknaderna, såväl svensk som EU-lagstiftning. Regelsystemet för finansmarknaderna har med det nya lagstiftningsförfarandet blivit än mer svåröverskådligt. I det sammanhanget bör det noteras att många regler på finansmarknaderna gäller för alla och envar och således inte bara för finansiella institut och fysiska personer som arbetar i sektorn. Kontaktperson/er: Lars Afrell 35
Det ordinarie lagstiftningsförfarandet Europaparlamentet (EP) tar fram ändringsförslag Nyckelaktör: rapportören och skuggrapportörer från de största partigrupperna Kommissionen (KOM) lägger förslag till ny lagstiftning Nyckelaktör: enhetschef i ansvarig enhet och ansvarig kommissionär +medarbetare Diskussioner mellan rådet och EP (+KOM) För att nå enighet kan ärendet behandlas upp till tre gånger i varje institution. Enighet nås vanligen i första behandlingen Lagstiftningen (nivå I) delegerar ansvar att ta fram ytterligare detaljregler på nivå II Nyckelaktör: ESMA, nationella myndigheter (FI) och kommissionen Rådet tar fram ändringsförslag Nyckelaktör: ordförandeskapet samt de största ländernas representanter i den arbetsgrupp som behandlar frågan. Sverige representeras av finansdepartementet. Tid från KOMs förslag till lagstiftning varierar kraftigt, men snittiden är ca 2 år 36
Prospectus, Money Market Funds and Shareholders right have not yet been published in Official Journal 37