Sammanfattning EU-reglering

Transkript

1 Sammanfattning EU-reglering September 2016 Svenska Fondhandlareföreningens Service AB Box 1426 S Stockholm Besöksadress Blasieholmsgatan 4 B Stockholm Tel +46 (0)

2 Innehållsförteckning VD har ordet 4 CSDR 5 EMIR 7 Skatt på finansiella transaktioner m m 10 MAR/MAD 12 MiFID II/MiFIR 14 PRIIPs 20 Strukturåtgärder i kreditinstitut 23 Rapportering av vissa värdepapperstransaktioner 26 Direktivet om aktieägares rättigheter 27 Notiser 29 EUs regelprocess och Esma 31 2

3 Fondhandlareföreningen var värd för ICSAs årsmöte 2016 som ägde rum i Stockholm den 23 och 24 maj. ICSA (International Council of Securities Associations) är en sammanslutning av 19 branschorganisationer spridda över hela världen. För ytterligare information besök ICSAs hemsida: Foto: Jacob Bolinder Vi på Fondhandlareföreningen är: Kerstin Hermansson, verkställande direktör tfn + 46 (08) , kerstin@fondhandlarna.se Vigg Troedsson, direktör tfn + 46 (08) , vigg@fondhandlarna.se Lars Afrell, chefsjurist tfn + 46 (08) , lars@fondhandlarna.se Sara Mitelman, senior jurist tfn + 46 (08) , sara@fondhandlarna.se Jenny Mannent, senior ekonom tfn + 46 (08) , jenny@fondhandlarna.se Andreas Widegren, Chef SPIS tfn + 46 (08) , andreas@fondhandlarna.se Jacob Bolinder, projektledare SPIS Tfn + 46 (08) , jacob@fondhandlarna.se Enel Lundbladh, assistent tfn + 46 (08) , enel@fondhandlarna.se 3

4 VD har ordet Efter den härliga sommaren är väl våra batterier fulladdade, vilket kan behövas med tanke på de utmaningar som ligger framför oss. Brexit är en av de utmaningar som kommit till sedan förra utgåvan av regelverkssammanfattningen. Vi ser redan nu förändringar i kommissionen; inte minst har vi fått en ny kommissionär för vårt område då Valdis Dombrovskis från vårt grannland Lettland har ersatt Jonathan Hill. Vi tror dock att arbetet tills vidare fortsätter efter uppgjorda planer. Flera nyckelpersoner har också följt med från Hills kabinett till Dombrovskis. Förhållandena i EU kommer att påverkas; engelsmännen får både mindre tid för och är mindre välkomna att delta i arbete både i Bryssel och i Paris (ESMA). Dessutom måste båda parterna ägna kraft åt att förbereda de förhandlingar som så småningom börjar om villkoren för Brexit och Storbritanniens framtida relation till EU. Det är därför inte osannolikt att utvecklingstakten i EU avstannar något. Eftersom Sverige och UK gått fram gemensamt i många frågor inom EU, behövs nu för svensk del utökade resurser för EU-arbetet på alla nivåer. Först då kan vi också ta tag i de möjligheter som kan komma genom Brexit. En annan erfarenhet från början av sommaren var implementeringen av marknadsmissbruksförordningen, MAR. Utvärdering pågår fortfarande, men man kan konstatera att viktig lagstiftning offentliggjorts bara några få dagar före ikraftträdandet. Detta är oacceptabelt. Tolkningsfrågor måste också kunna besvaras/hanteras på rimligt sätt och inom rimliga tider före ett ikraftträdande. En mer förutseende tidig dialog mellan alla parter på marknaden skulle tillföra stort värde och bidra till ökad rättssäkerhet. Den gastkramande spänningen om PRIIPs ikraftträdande är exempel på händelser som skapar osäkerhet strax innan en lagstiftning är tänkt att träda i kraft. Kommissionen kom sent omsider med en RTS i slutet av juni, som nu parlamentet inte vill acceptera. Ju fler dagar som går, desto troligare är det att man inte hittar en lösning i tid vilket kan leda till att tidpunkten för ikraftträdandet flyttas framåt. Förberedelser inför MIFID 2 och MIFIR pågår oförtrutet inom kansliet och i ett antal arbetsgrupper. En strävan är att varje medlemsföretag erbjuds representation i de arbetsgrupper de finner relevanta. Maila Enel om ni är osäkra så får ni både projektbeskrivning och lista över alla arbetsgrupper. Vi håller nu på att besvara regeringens förslag om införande av nivå 2 reglerna i Sverige och precis som aviserats i slutet av maj avser man att införa MIFID rakt av och inte göra någon goldplating. Detta innebär att de ganska komplexa reglerna om provisioner införs i Sverige och således får vi samma regler som flertalet EU-länder. Kanske kan vi lära av Danmark som ska införa just dessa regler redan 3 juli Ytterligare en utmaning kom under sensommaren då ESMA indikerade till flera av våra medlemmar att man anser att en kreditanalys inte får sammanfattas i form av en skala (normalt refererat till som skuggrating). Vi fick tillstånd att informera alla om denna ESMAs inställning varefter flera av aktörerna slutat med dylika sammanfattningar trots att alla gör gällande rätt i sak. Så nog finns det gott om stora utmaningar för det gemensamma arbetet för en sund, stark och effektiv svensk värdepappersmarknad. Kerstin Hermansson, VD 4

5 CSDR Allmänt Kommissionen lade i mars 2012 fram sitt förslag till förordning om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG. Bakom kommissionens förslag att reglera Central Securities Depositories (CSDer) eller enligt svensk terminologi centrala värdepappersförvarare ligger i huvudsak två syften. För det första spelar CSDer en central roll inom infrastrukturen på finansmarknaderna och bör därför vara föremål för en harmoniserad reglering. För det andra vill kommissionen bryta upp existerande nationella monopol för CSDer inom EU och därmed öka konkurrensen på denna marknad. Förordningen (EU) nr 909/2014 om förbättrad värdepappersavveckling i EU och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG (nedan CSDR) antogs i juli Förordningen innehåller dels regler om värdepappersavveckling, dels regler om CSD-verksamhet. När det gäller reglerna om värdepappersavveckling så föreskrivs att avvecklingstiden för affärer som utförts på en marknadsplats ska vara T+2 inom EU. Reglerna om avvecklingstiden har trätt i kraft och i Norden genomfördes övergången från T+3 till T+2 den 6 oktober Avvecklingsreglerna i CSDR innehåller också bestämmelser för att främja en bättre avvecklingsdisciplin och att avvecklingsfallissemang undviks genom tillräckligt avskräckande avgifter. Reglerna i CSDR ska ersätta reglerna i blankningsförordningen om buy-in. Den andra delen av CSDR innehåller definitioner av vilken verksamhet en CSD får bedriva (huvud- och sidotjänster), krav på en CSD och auktorisationsförfarande för en CSD. En stor del av reglerna är relativt likartade med de regler som gäller för en central motpart (CCP) enligt EMIR. En CSD ska tillhandahålla minst två av följande huvudtjänster: administration av avvecklingssystem, central förvaring (central safekeeping) samt administration av värdepapper ( notaryfunction ). Det bör noteras att i den sistnämnda tjänsten inkluderas inte förande av aktiebok (registrar), vilket är en viktig uppgift för Euroclear Sweden i det svenska systemet. En svår fråga under förhandlingarna om CSDR i Bryssel har varit om en CSD ska få bedriva bankverksamhet, särskilt riskfylld sådan såsom t.ex. kreditgivning och värdepapperslån. Enligt förordningen får en CSD bedriva viss sådan verksamhet men verksamheten ska vara begränsad. Det bör anmärkas att CSDR uttryckligen godtar det svenska kontoföringssystemet med möjligheten för enskilda investerare att ha konton direkt hos en central värdepappersförvarare. Vidare har den föreslagna regeln om tillämplig lag strukits. Även förslaget att metoderna för kontoföring skulle regleras på nivå 2 har tagits bort. Dagsläget CSDR trädde ikraft den 17 september 2014 men reglerna om CSD-verksamhet, internaliserad avveckling och settlement failures och buy in träder inte ikraft förrän viss tid efter det de tekniska standarderna har antagits. Dessutom föreskrivs i förordningen att reglerna i för CSD-verksamhet inte ska börja tillämpas i en medlemsstat förrän en CSD i den medlemsstaten har blivit auktoriserad. 5

6 Esma har i september 2015 lämnat förslag till tekniska standarder avseende internaliserad avveckling och för CSDR-verksamhet till kommissionen. I skrivande stund, månadsskiftet augusti/september, har kommissionen ännu inte antagit dessa standarder. Först efter de tekniska standarderna för CSDverksamhet har offentliggjorts i EUT kan en CSD ansöka om auktorisation. Beträffande reglerna om internaliserad avveckling föreslår Esma en övergångsperiod på 24 månader. Esma lämnade sitt förslag till tekniska standarder om avvecklingsdisciplin, inklusive regler för buy-in, till kommissionen i maj Inte heller dessa standarder har antagits av kommissionen Den kompletterande svenska lagstiftningen med bl.a. ändringar i kontoföringslagen trädde i kraft den 1 mars 2016 (prop. 2015/16:10 Värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument). Dock ska inte de nya reglerna i kontoföringslagen om en värdepapperscentrals verksamhet och om kontoförande institut och förvaltare som antagits av värdepapperscentralen tillämpas förrän en värdepapperscentral har auktoriserats av Finansinspektionen enligt CSDR. Kontaktperson/er: Lars Afrell 6

7 EMIR Allmänt I september 2009 kom ledarna i G-20 överens om att alla standardiserade OTC-derivatkontrakt senast vid utgången av 2012 skulle handlas på en börs eller en elektronisk handelsplattform när så är lämpligt och även vara clearade av en central motpart, CCP. OTC-derivatkontrakt skulle också rapporteras till centrala transaktionsregister (trade repositiories - TR). OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt skulle bl.a. bli föremål för högre kapitalkrav. Överenskommelsen implementeras i USA genom Dodd-Frank reformen. Kommissionen presenterade under hösten 2010 ett förslag till motsvarande reglering i EU i form av European Market Infrastructure Regulation (EMIR). Kravet på att derivatkontrakt ska handlas på en börs eller en elektronisk handelsplattform behandlas i MIFID II. Kommissionens förslag kan grovt indelas i fyra avsnitt: 1. Clearing av OTC-derivatkontrakt. 2. OTCderivatkontrakt som inte är föremål för clearing. 3. Rapportering av handel i OTC-derivatkontrakt till centrala transaktionsregister (TR). 4. Auktorisation, tillsyn och verksamhetsregler för CCP och TR. Europaparlamentet och rådet kom under våren 2012 överens om en förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EMIR). Förordningen som trädde i kraft den 16 augusti 2012 innehåller ett stort antal ändringar av kommissionens förslag men huvudprinciperna kvarstår i huvudsak oförändrade, dock ska alla derivatkontrakt, inte bara OTC-derivatkontrakt, rapporteras till en TR. EMIR har kompletterats med ett stort antal tekniska standarder och genomförandebeslut. De sistnämnda avser exempelvis vilka tredje länders lagstiftningar och regler för CCP.er som ska anses likvärdiga med EMIRs regelverk. Ytterligare beslut och i vart fall en viktig teknisk standard återstår, nämligen den tekniska standarden om vilka krav på säkerställande som ska ställas på OTCderivatkontrakt som inte är föremål för clearing. Clearing av OTC-derivatkontrakt Instrumenten Som OTC-derivatkontrakt definieras derivatkontrakt för vilka avslut inte sker på börs. Begreppet standardiserad bör tolkas så att det är fråga om kontrakt som är lämpliga och möjliga att cleara. För att skapa ett system som garanterar att så många OTC-derivatkontrakt som möjligt clearas så innehåller förordningen två ansatser. Den första, bottom up ansatsen, innebär att när en CCP beslutar att cleara en viss typ av kontrakt ska den skicka förslag om detta till den nationella tillsynsmyndigheten. Om tillsynsmyndigheten ger klartecken ska myndigheten underrätta Esma som i sin tur bedömer om det är lämpligt med obligatorisk clearing för den aktuella klassen av kontrakt. Beslut fattas slutligen i form av en teknisk standard av kommissionen. Den andra, top down ansatsen, innebär att Esma tillsammans med European Systemic Risk Board (ESRB) ska avgöra vilka typer av kontrakt som eventuellt ska bli föremål för obligatorisk clearing och för vilka ingen clearingmöjlighet ännu finns. Esma ska föra en förteckning över de klasser av derivatkontrakt för vilka obligatorisk clearing gäller. 7

8 Parterna Alla finansiella motparter omfattas av tvånget att cleara godkända derivatkontrakt. Med finansiella motparter avses bland annat banker, värdepappersbolag och fondbolag. För icke-finansiella företag gäller clearingskyldigheten först när deras totala position överstiger en på förhand fastställd nivå (clearingtröskeln). NFC + är beteckningen på icke finansiella företag över clearingtröskeln och NFC- betecknar företag under nämnda tröskel. Vid beräkning av den totala positionen ska man avräkna positioner som tagits för att skydda risker i den affärsmässiga rörelsen till skillnad från mer spekulativ verksamhet. OTC-derivatkontrakt som inte är föremål för clearing I de fall finansiella företag eller icke-finansiella företag ingår ett OTC-derivatkontrakt som inte är upptaget till clearing ska procedurer finnas på plats för att hantera riskerna med kontraktet. Omfattningen av kraven beror på vilken typ av företag som har ingått kontrakt. För finansiella företag ställs utöver krav på bekräftelse av villkoren inom en viss angiven tid även krav på att dessa ska mäta och bevaka riskerna med kontrakt samt utbyta säkerheter. Rapportering av handel i derivatkontrakt till centrala transaktionsregister Genom förordningen införs en skyldighet för alla parter att till ett centralt transaktionsregister rapportera alla derivatkontrakt som man ingått och alla förändringar samt avveckling eller förfall. Rapportering ska ske senast arbetsdagen efter avslutet eller förändringen. När det gäller icke-finansiella företag finns det en diskussion om vilka som omfattas av skyldigheten att rapportera till en TR. Kommissionens och Esmas uppfattning verkar vara att kommuner, stiftelser och enskilda firmor samt privatpersoner som erbjuder varor och tjänster till marknaden omfattas av rapporteringsskyldigheten. I centrum för diskussionen är begreppet undertaking (i svenska versionen av EMIR företag) och vad som avses med att erbjuda varor och tjänster till marknaden. Auktorisation, tillsyn och regler för CCP och centrala transaktionsregister Auktorisation och tillsyn av centrala motparter ska hanteras av nationella tillsynsmyndigheten efter hörande av s.k. tillsynskollegier där även Esma är representerad liksom de tillsynsmyndigheter som utövar tillsyn av de största clearingmedlemmarna. Centrala transaktionsregister registreras av Esma som också utövar tillsyn över dem. Dagsläget EMIR trädde som nämnts i kraft den 16 augusti 2012 och är en EU-förordning vilket innebär att reglerna är direkt tillämpbara i alla medlemsstater utan något nationellt införlivande. Förordningen har kompletterats med ett stort antal tekniska standarder. Svensk kompletterande lagstiftning har också trätt i kraft, se lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. Ytterligare lagändringar i syfte att anpassa den svenska lagstiftningen till EMIRS krav trädde i kraft den 1 augusti 2014, se prop. 2013/14:111 Säkerheter vid clearing hos central motpart. 8

9 Beträffande OTC-derivatkontrakt som inte är föremål för clearing trädde reglerna om bekräftelse (konfirmation) av villkor i kraft den 15 mars 2013 medan kraven på portföljförlikning, portföljkompression och tvistelösningsmekanism trädde i kraft den 15 september Parterna i ett OTC-derivatkontrakt ska ha riskhanteringsförfarande men de närmare reglerna om säkerhetskrav (marginalsäkerheter) har som nämnts ännu inte antagits. Esma har våren 2016 lämnat sitt förslag till regler till kommissionen. Rapporteringen till TR påbörjades den 12 februari Från och med denna dag ska således alla derivattransaktioner rapporteras till en TR senast dagen efter affärsdagen. Denna rapportering ska fr o m augusti 2014 kompletteras med uppgifter om säkerheter. Införandet av rapporteringsskyldigheten till TR har definitivt inte varit problemfritt utan det har varit och är fortfarande oklara punkter om hur denna rapportering ska gå till. De fullständiga reglerna för rapportering av äldre transaktioner framgår av Finansinspektionens hemsida, se Den första CCP som blev auktoriserad enligt EMIR var NASDAQ. Därefter har ytterligare ett antal CCP:er i EU blivit auktoriserade. För den aktuella listan kan hänvisas till Esmas EMIR-sidor. Clearingsskyldighet för vissa räntekontrakt i EUR, GBP, JPY och USD infördes i juni Infasningen sker i fyra steg som beror på vilken motpartskategori företaget tillhör. I februari 2017 införs clearingsskyldighet för vissa index-cds och för vissa räntederivat i SEK, NOK och PLN. Även här sker infasning i fyra steg. Det bör anmärkas att Esma i en konsultation sommaren 2016 föreslagit att infasningstiden för mindre finansiella aktörer förlängs. En översyn av EMIR pågår. Föreningen har i sitt konsultationssvar framfört att EMIR försvårar för mindre aktörer att handla med derivat vilket innebär mindre konkurrens i det finansiella systemet som helhet och potentiellt försämrad riskhantering för mindre aktörer. Dessutom framförde föreningen att det i EMIR saknas viktiga definitioner och att vissa av de definitioner som finns är otydliga. Begreppet undertaking är ett sådant exempel. Några slutsatser av översynen från kommissionen har ännu inte kommit. Kommissionen kommer även att beakta svaren om EMIR i konsultationen om effekter av införd reglering. Det bör slutligen anmärkas att såväl Esma som kommissionen besvarar frågor om tillämpning av EMIR. Dessa frågor och svar uppdateras kontinuerligt på respektive hemsida. Kontaktperson/er: Vigg Troedsson, Lars Afrell 9

10 Skatt på finansiella transaktioner m m Inledning Kommissionen presenterade i september 2011 ett förslag om skatt på finansiella transaktioner. Skatt föreslogs utgå på transaktioner i finansiella instrument där minst ett finansiellt institut medverkar för egen eller kunds räkning. Begreppet finansinstitut var brett och omfattade bland andra värdepappersbolag, kreditinstitut, försäkringsföretag, investeringsfonder, fondbolag, alternativa investeringsfonder (såsom hedgefonder) och företag som bedriver finansiell leasing. Skattesatsen föreslogs bli 0,1 % för vardera parten för alla finansiella instrument förutom derivatkontrakt. För derivatkontrakt föreslogs motsvarande procentsats vara 0,01 %. Kommissionen räknade med att skatteintäkterna årligen skulle uppgå till cirka 55 miljarder euro. En annan förväntad effekt var att omsättningen på värdepappersmarknaden beräknades minska med 20 % och omsättningen i derivatkontrakt med upp till 90 %. Sedan förslaget lades har allt fler länder uttalat sin tveksamma inställning till skatten bl. a. Sverige, Storbritannien, Nederländerna och Luxemburg. Samtidigt har Frankrike från den 1 augusti 2012 redan infört en skatt som är lik den engelska stämpelskatten. Även Europaparlamentet, som inte är beslutande i denna fråga, har vid flera omröstningar ställt sig positiv till införande av en skatt på finansiella transaktioner. I ett yttrande som man antog framhölls bl. a Förslaget om en skatt på finansiella transaktioner behöver finslipas för att kunna fånga in fler börsmäklare och göra skattesmitning olönsamt. Den 22 januari 2013 tog rådet ett beslut innebärande att elva länder däribland Tyskland och Frankrike getts möjlighet att etablera s.k. enhanced cooperation mellan deltagarna för att etablera ett allmänt system för transaktionsskatt inom den finansiella sektorn. I linje med detta beslut presenterade kommissionen den 14 februari ett nytt förslag, vilket i sak bygger på det förslag som presenterades hösten 2011 och med samma skattesatser som föreslogs då d.v.s. 0,1 % för avistaaffärer och 0,01 % för derivat. Det nya förslaget innehöll förstärkta åtgärder för att undvika skatteflykt bl. a genom att skatten också kopplas till var det finansiella instrumentet emitterats varvid skatt ska utgå även om handeln sker utanför de deltagande elva ländernas territorium. Kommissionens förslag har därefter behandlats i en särskild rådsarbetsgrupp. Vart och ett av de 11 länder som vill anta skatten har vetorätt, vilket bidrar till att diskussionerna går mycket långsamt framåt. Övriga EU-länder får delta i diskussionerna men har ingen rösträtt när skatten ska antas. För ett tag sedan lämnade Estland gruppen varefter det återstår tio länder i gruppen. Med viss regelbundenhet har därefter olika talesmän återkommit och förklarat att nu är man i det närmaste klara med behandlingen av förslaget. Efter att detta upprepats ett antal gånger kan man inte låta bli att ställa sig frågan om förslaget verkligen blir verklighet. Fondhandlareföreningen anser Sverige, liksom flertalet EU-länder, är negativa till att införa en skatt på finansiella transaktioner även om ett sådant införande begränsas till de tio deltagande länderna. Kommissionen själv har pekat på ett antal negativa faktorer, bland annat en minskning av BNP. Studier som gjorts visar också på en negativ inverkan på kommande pensioner. 10

11 En svensk skatt på den finansiella sektorn Regeringen har beslutat uppdra åt en särskild utredare att ta fram ett förslag till en skatt på finanssektorn, som minskar den skattefördel som sektorn kan antas få till följd av att omsättning av finansiella tjänster undantagits från mervärdesskatt. Skatten på finanssektorn ska analyseras ur ett juridiskt, samhällsekonomiskt, offentligfinansiellt och administrativt perspektiv. Även skattens förenlighet med EU:s statsstödsregler och unionsrätten i övrigt ska analyseras och bedömas. Uppdraget ska redovisas senast den 1 november Kontaktperson/er: Vigg Troedsson 11

12 MAR/MAD Allmänt Kommissionen presenterade hösten 2011 sitt förslag till ny marknadsmissbruksreglering. Förslaget bestod av en förordning om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk), nedan kallad MAR, och ett direktiv om straffrättsliga sanktioner för insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (MAD II). Regleringen bygger i viss mån på definitionerna i MiFID II. Under sommaren 2012 kompletterade kommissionen förslagen till förordning och direktiv med regler om manipulationer av benchmark. MAR/MAD II är antagna och publicerade, se EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG samt EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV NR 2014/57/EU av den 16 april 2014 om straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk (marknadsmissbruksdirektivet). MAR trädde i kraft den 3 juli 2016 och till samma dag skulle medlemsstaterna ha anpassat sin lagstiftning till MAD II. Kort tid före ikraftträdandet av MAR publicerades den s.k. Benchmarkförordningen (förordning (EU)2016/2011) som innehåller en justering av artikel 19 i MAR rörande ledande befattningshavares möjlighet att äga exempelvis fondandelar i UCITS-fonder. Ändringen som publicerades den 29 juni 2016 trädde i kraft samtidigt som MAR. Beträffande nivå 2 regleringen har de delegerade akterna och de flesta tekniska standarderna antagits och publicerats även om det i vissa fall skett på ett sent stadium. MAR/MAD II medför betydande förändringar i marknadsmissbruksregleringen, från förändrade definitioner av nyckelbegrepp såsom insiderinformation till hanteringen av marknadsövervakningen hos banker och värdepappersbolag. Utvidgad räckvidd I MAR utvidgas reglerna till att avse alla finansiella instrument som handlas på en reglerad marknad, MTF eller OTF, dvs. även handel med finansiella instrument som enbart handlas på en MTF eller OTF ska i fortsättningen omfattas. Vidare omfattar reglerna om marknadsmissbruk även handeln med råvaruderivat och utsläppsrätter. Beträffande den utvidgade räckvidden bör även nämnas att det blir förbjudet att avbryta, ändra eller återkalla en lagd order i de finansiella instrument som insiderinformationen gäller om ordern lades innan personen fick tillgång till insiderinformationen. Administrativa sanktioner Den största nyheten för svensk del är att MAR klargör att medlemsstaterna är skyldiga att införa administrativa sanktioner. Den europeiska regleringen ger inte någon direkt ledning hur gränsdragning ska ske mellan det administrativa förfarandet och det straffrättsliga. 12

13 Medlemsstaterna åläggs vidare att införa åtgärder och påföljder som ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. När det gäller sanktionsavgifter ska exempelvis dessa gentemot en enskild kunna uppgå till minst 5 miljoner EUR. Dagsläget MAR har som nämnts trätt i kraft och gäller som svensk lag från den 3 juli Bland annat bestämmelserna i MAR som rör den behöriga myndighetens tillsyns- och utredningsbefogenheter samt sanktioner kräver dock genomförande i svensk rätt. Alla de lagändringar som krävs för att anpassa den svenska lagstiftningen till MAR och genomföra MAD har inte hunnits med av Finansdepartementet. I stället har vi fått ett delvis genomförande av MAR (se prop. 2015/16:120). Ändringar har således skett i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Ändringarna innebär att Finansinspektionen utsetts till behörig myndighet enligt MAR och därmed fått de befogenheter för den behöriga myndigheten som följer direkt av förordningen. Inspektionen har även fått möjlighet att ingripa mot den som åsidosatt förordningens bestämmelser om anmälningsskyldighet för vissa transaktioner, om handelsförbud 30 dagar före vissa finansiella rapporter och om insiderförteckningar. Beträffande övriga ändringar i svensk lagstiftning som krävs för att genomföra MAR och MAD II har Finansdepartementet förutskickat ett ikraftträdande den 1 februari En anledning till förseningen av det svenska genomförandet är diskussionerna om det ska vara möjligt i det straffrättsliga förfarandet för åklagaren att även framställa ett yrkande om administrativa sanktioner för det fall gärningen skulle anses mindre allvarlig av domstolen. Regeringen har den 1 september 2016 beslutat om en lagrådsremiss som innehåller förslag i denna riktning. Beträffande genomförandet per den 3 juli 2016 kan man konstatera att marknadens aktörer definitivt inte fick tillräcklig tid att anpassa sin verksamhet till de nya reglerna. I stället för de önskvärda sex till nio månader efter regleringen i sin helhet har publicerats fick marknadens aktörer och andra intressenter mindre än 6-9 dagar på sig efter offentliggörandet av vissa regleringar i EUT. Arbetet inom föreningen kommer att fortsätta med MAR, bl.a. för att diskutera tolkningsfrågor som ännu inte fått sina svar. Därtill kommer det arbete som behövs med att anledning av det fullständiga genomförandet av MAR och MAD II i svensk rätt. Kontaktperson/er: Lars Afrell 13

14 MiFID II/MiFIR Inledning Den 20 oktober 2011 presenterade kommissionen förslag till ändringar i MiFID (Markets in financial directive). Den slutligt antagna regleringen på nivå 1 i form av ett direktiv (MiFID II) och en förordning (MiFIR) publicerades i Official Journal (OJ) den 12 juni 2014 (med bl.a. ändringar vad avser införandetidpunkt) Nivå 1-regleringen ska kompletteras med ett stort antal detaljregler på nivå 2. Under våren 2016 antog kommissionen tre genomförandeakter; en delegerad förordning till MiFID II, en delegerad förordning till MiFIR och ett delegerat direktiv. Kommissionen har även antagit ett 40-tal tekniska standards (ITS/RTS). I skrivande stund löper rådets och parlamentets invändandetid avseende flertalet av dessa nivå 2-akter. Inom Esma pågår ett arbete med att ta fram nivå 3-regler, t.ex. riktlinjer och frågor och svar. I en del fall har Esma i regelverket getts mandat att ta fram riktlinjer. Till exempel kan nämnas de redan klara riktlinjerna om kunskap och kompetens för rådgivare, om vissa komplexa skuldinstrument och om korsförsäljning. I andra fall tar Esma fram riktlinjer på eget initiativ. MiFID II/MiFIR, inklusive nivå 2 och 3, ska börja tillämpas den 3 januari 2018 (se nedan ang. tidtabellen). Regelverket innehåller nya regler inom ett stort antal områden som kommer att påverka alla delar av värdepappersmarknaden; värdepappersinstitut, marknadsplatser, investerare och emittenter. Nedan följer en kort sammanfattning av några av nyheterna. Några viktiga frågor MiFID II Tillämpningsområdet Definitionen av finansiella instrument ändras till att bl.a. inkludera utsläppsrätter. En del av kundsskyddsreglerna görs också tillämpliga på s.k. strukturerade insättningar. Investeringstjänsten utförande av order ändras till att inkludera ingående av avtal för att sälja finansiella instrument som utfärdats av värdepappersinstitutet självt, dvs. vid egna emissioner. Det införs också en ny investeringstjänst, Organised Trading Facility (OTF), vilket är en form av marknadsplats för icke aktierelaterade instrument (se mer nedan). Vidare justeras undantagen från direktivets tillämpningsområde i vissa avseenden. Regelverk för råvaruhandel har också inkluderats. Investerarskydd Nivå 1: En viktig nyhet i MiFID II är att det införs ett förbud mot att ta emot och behålla ersättningar från tredje man (s.k. inducements) i samband med tillhandahållande av investeringstjänsterna portföljförvaltning och s.k. oberoende investeringsrådgivning (obs! ersättningarna får vidarebefordras till kund). Vissa mindre non monetary benefits är dock undantagna från förbudet. MiFID II-reglerna 14

15 om inducements är minimiregler, dvs. det är möjligt för medlemsstaterna att under vissa förutsättningar införa strängare regler i nationell lag. I MiFID II införs också nya bestämmelser vad gäller utformningen av ersättningsstrukturer och belöningssystem för anställda liksom krav på deras kompetens och erfarenhet. Bestämmelserna om s.k. execution-only tjänster ändras delvis vad gäller vilka instrument som är att anse som komplexa instrument. Vid rådgivning och portföljförvaltning införs krav på att innan transaktion görs lämna en skriftlig lämplighetsbedömning till icke professionell kund som specificerar vilken rådgivning som getts och hur denna motsvarar kundens preferenser, mål och andra egenskaper (det finns en särskild regel för distanskommunikation). En annan viktig nyhet i MiFID II är krav på att värdepappersinstitut ska ha en process för framtagande av nya produkter och i samband därmed identifiera vilken målgrupp ( target market ) som ett finansiellt instrument ska säljas till. En distributör ska ha processer för att identifiera målgrupp i samband med sitt produkturval och säkerställa att instrumentet säljs till denna målgrupp. Det finns också regler om informationsutbyte mellan producenter och distributörer av finansiella instrument avseende bl.a. process, målgrupp och försäljning. Informationskraven till kund ökar, även i förhållande till professionella kunder och jämbördiga motparter. Bland annat införs mer omfattande krav på information om kostnader och avgifter samt rapportering till kund. Särskilda informationskrav gäller vid s.k. korsförsäljning (cross-selling). Vad gäller kundklassificering bör noteras att kommuner inte längre per automatik klassificeras som professionella kunder. Inspelnings- och dokumentationskraven vid telefonsamtal utvidgas och kommer bl.a. omfatta fler anställda och även kommunikation via mobiltelefoner samt annan elektronisk utrustning. Bestämmelserna om best execution blir mer detaljerade och värdepappersbolagen åläggs att årligen publicera information till allmänheten om de fem mest använda marknadsplatserna. Nivå 2: På nivå 2 kommer en rad nya bestämmelser om investerarskydd; framför allt i det delegerade direktivet och delegerade förordningen till MiFID II. Det är både fråga om helt nya bestämmelser och sådant som tidigare följt av genomförandedirektiv och riktlinjer från Esma. Bland annat införs nya detaljregler om inducements, t.ex. vad som är minor non-monetary benefits, processen för att föra vidare ersättningar till kund och vilka ersättningar som är att anse som kvalitetshöjande. Vidare regleras under vilka förutsättningar investeringsanalys (investment research) från tredje man inte ska anses vara inducement. På nivå 2 utvecklas också de detaljerade kraven på produktgodkännande samt redovisning av kostnader och avgifter till kund (inklusive inducements). Det införs nya regler som rör intressekonflikter vid s.k. underwritingverksamhet. Kraven på vad en execution policy ska innehålla blir mer detaljerade. Nivå 3: Esma har hittills publicerat tre riktlinjer som avser anställdas erfarenhet och kompetens, vad som ska anses vara komplexa/icke komplexa skuldinstrument samt om s.k. korsförsäljning. Esma förväntas även ta fram riktlinjer avseende produktgodkännandeprocessen, som bl a ska ange vilka kriterier värdepappersinstituten ska beakta vid fastställande av målgrupp. Sannolikt kommer Esma också att publicera frågor och svar avseende delar av investerarskyddsregleringen. Angående det svenska förslaget om inducements: Värdepappersmarknadsutredningen (SOU 2015:2) föreslog delvis andra regler för inducements än i MiFID II. Enligt det svenska förslaget skulle ett värdepappersinstitut inte få ta emot inducement vid tillhandahållande av investeringsrådgivning eller 15

16 portföljförvaltning till icke-professionella kunder om detta är negativt för kundens intresse (oavsett om rådgivningen var oberoende eller ej). Under våren 2016 har regeringen emellertid kommunicerat att man inte avser genomföra utredningens strängare förslag avseende inducements utan att det svenska genomförandet ska motsvara minimiregleringen i MiFID II. Regeringens förslag ska publiceras i en lagrådsremiss i januari Organized Trading Facility (OTF) Nivå 1: Det inrättas en ny typ av marknadsplats; Organised Trading Facility (OTF) för handel i ickeaktierelaterade instrument (t.ex. obligationer och derivat ). Samma transparensregler ska gälla för handel på en OTF som på en reglerad marknad och en MTF. Huvudregeln är att det inte är tillåtet för en OTF att exekvera kundorder via det egna lagret men undantag gäller för icke likvida statspapper och för handel på s.k. matched principal basis. Viss diskretion tillåts beträffande vilka som ska medges handla på en OTF. Algoritmhandel m.m. Nivå 1: Det införs krav på att värdepappersinstitut som använder algoritmer i sin handel ska informera tillsynsmyndigheten och marknadsplatserna om detta och även dokumentera användandet. Vidare införs särskilda skyldigheter för värdepappersinstitut som använder algoritmer för market making på en reglerad marknad och för de som tillhandahåller Direct Electronic Access. Naked sponsored access, dvs. att order skickas direkt till marknadsplatsen utan att gå via särskilda kontroller, blir förbjudet. Den som bedriver handel som en högfrekvenshandlare ska ha tillstånd som värdepappersinstitut och den som bedriver en s.k. market making strategi i viss omfattning ska ingå avtal med marknadsplatsen. Datakonsolidering m.m. Nivå 1: Det införs regler om s.k. consolidated tape på EU-nivå för post-trade information på i första hand aktiemarknaden (dock är det inte känt om någon vill ta fram denna information). Vidare införs nya regler för APA (företag som publicerar information om transaktioner, dvs. genomlysning efter handel) och för ARM (företag som rapporterar in transaktioner till tillsynsmyndigheten, dvs. transaktionsrapportering). Verksamhet i form av APA och ARM kräver enligt MiFID II auktorisation av behörig myndighet. MiFIR Genomlysning av handel för aktiemarknaden m.m.. Nivå 1: Genom MiFIR införs vissa begränsningar i de undantag som idag finns från genomlysning före handel (pre-trade waiver) vad gäller reference price waivers och för likvida aktier vid negotiated trades (s.k. manuella affärer). Bestämmelserna innebär en volymbegränsning av båda typerna av waivers på högst 4 % per handelsplattform eller 8 % totalt inom EU av omsättningen i det aktuella värdepapperet under löpande 12 månadsperiod. Om dessa gränser överskrids får inte någon av dessa waivers användas för den aktuella aktien de kommande 6 månaderna på den aktuella handelsplattformen respektive inom EU. Det införs även ny definition av systematisk internhandlare (SI) samt genomlysningskrav före och efter handel avseende aktieliknande instrument, t.ex. ETFer. För marknadsgaranter införs krav på 16

17 skriftligt avtal med marknadsplatsen men det är Esma som bestämmer när marknadsförhållandena är sådana att avsteg kan göras från skyldighet att ställa priser. Nivå 2: I tekniska standarder kommer klargöras den närmare innebörden av begreppet likvid marknad (vilket har betydelse för bl a manuella affärer, SI-skyldigheterna samt undantagen från genomlysning före och efter handel) och villkoren för att få undantag eller waivers från kraven på genomlysning före och efter handel. Esma har även tagit fram en lägsta standard för tick size. Nivå 3: Esma arbetar med frågor och svar avseende en rad områden som påverkar handel i aktier och aktierelaterade instrument. Innehållet i dessa är i skrivande stund inte känt men sägs inkludera frågor och svar rörande t.ex. SI skyldigheterna och genomlysningsreglerna, inkl. beräkning av volume cap. Icke-aktiemarknaden Nivå 1: Det införs helt nya harmoniserade regler om genomlysning före och efter handel för bl.a. obligationer och derivatinstrument samt nya bestämmelser som rör handel i sådana instrument via en systematisk internhandlare (SI). För instrument som inte har likvid marknad och för transaktioner som överstiger vissa tröskelvärden ( large in scale and size specific to the instrument ) finns möjlighet att ansöka om uppskjuten publicering och publicering av transaktioner på aggregerad nivå. Nivå 2: I Esmas tekniska standarder framgår beräkningsmetoden och kriterier för att avgöra vilka instrument som ska anses ha en likvid marknad eller inte och vilka tröskelvärden som ska gälla, dvs. i praktiken de regler som helt avgör SI-skyldigheternas omfattning samt om det är möjligt att ansöka om uppskjuten/aggregerad publicering eller inte. Esma kommer att publicera exakta siffror innan regelverket träder ikraft. Av nivå 2 framgår också under hur lång tidsperiod tillsynsmyndigheter kommer kunna bevilja uppskjuten publicering. I korthet föreslår Esma som standard uppskjutande tid T+2. Därutöver är det möjligt att ansöka om längre tid och/eller aggregerad publicering. Nivå 3: Esma arbetar med frågor och svar avseende en rad områden som påverkar handel i ickeaktierelaterade instrument. Innehållet i dessa är i skrivande stund inte känt men sägs inkludera frågor och svar rörande t.ex. SI skyldigheterna och genomlysningsreglerna. Handelsskyldighet/begränsning av OTC-handel avseende aktier Nivå 1: Värdepappersinstitut ska utföra transaktioner i aktier som är upptagna till handel eller handlas på en RM, MTF eller genom en systematisk internhandlare (SI) eller handelsplats i tredjeland som bedömts likvärdig med en RM eller MTF. Enda undantagen när OTC-transaktioner ska vara möjliga är om transaktionerna är a) icke-systematiska, ad hoc etc. eller b) är mellan jämbördiga motparter eller professionella motparter samt transaktionerna inte bidrar till prisformeringsprocessen. Nivå 2: I de tekniska standarderna utvecklas när transaktioner inte ska anses bidra till prisformeringsprocessen. Skyldighet att handla vissa OTC-derivat på marknadsplatser Nivå 1: Som en följd av G-20 åtaganden införs en regel om att företag som är clearingsskyldiga enligt EMIR måste göra avslut i tillräckligt likvida och clearade OTC-derivat med varandra över 17

18 marknadsplats, dvs. reglerad marknad, MTF eller OTF. Det ska således inte vara möjligt att handla dessa instrument via en SI. Nivå 2: Detaljregler för att avgöra vilka derivat som är att anse som tillräckligt likvida slås fast av Esma i tekniska standards. Beslut om vilka derivat som ska omfattas av handelsskyldigheten fattas sedan av Esma/kommissionen i form av tekniska standards. Ett diskussionspapper ska publiceras under hösten Marknadsdata Nivå 1: Marknadsplatserna (RM, MTF och OFT) ska på affärsmässigt rimliga villkor göra pre- och post trade data tillgängliga för allmänheten. Nivå 2: Enligt föreslagna nivå 2-regler ska marknadsdata prissättas baserat på kostnader för att ta fram och distribuera datan. Produktförbud Nivå 1: Det införs nya regler enligt vilka såväl nationella tillsynsmyndigheter som Esma under vissa förutsättningar ska kunna förbjuda eller begränsa försäljning av vissa typer av finansiella produkter inom EU. Ingripande ska även kunna ske innan produkten eller tjänsten säljs eller marknadsförs till investerare. Nivå 2: Detaljreglering ska tas fram vad som anger under vilka förutsättningar produkter och tjänster kan förbjudas. Transaktionsrapportering Nivå 1: Det införs utökade krav på innehållet i transaktionsrapporteringen som bl.a. ska innehålla information om kund-id och om den person eller den datoralgoritm på värdepappersinstitutet som fattat investeringsbeslutet. Även krav på att TRS-rapporteringen ska innehålla uppgift om en transaktion inneburit short selling och om waivers använts vid exekvering av affären införs. För juridiska personer ska det även finnas med ett s k LEI-nummer, dvs den nya formen av internationella organisationsnummer. Nivå 2: Detaljreglering ska tas fram vad gäller informationen om bl.a. vilken person eller datoralgoritm som har fattat investeringsbeslutet. Antalet fält utökas från ca 20 till 60. Nivå 3: Esma arbetar med riktlinjer avseende TRS rapportering vilka kommer att publiceras under hösten. Tillträde till handel och clearing Nivå 1: Det införs nya krav på icke-diskriminerande regler och transparens vad gäller regler för tillträde till marknadsplatser och clearing samt benchmarks. 18

19 Informationsutbyte m.m. mellan marknadsplatser Nivå 1: Det införs ett utökat informationsutbyte mellan reglerade marknader, MTF:er och OTF:er, t.ex. vid handelsstopp. Beräknad tidtabell MiFID II/MiFIR skulle ursprungligen börja tillämpas den 3 januari Under hösten 2015 meddelade dock Esma att mer tid behövdes bl a för att Esma och de nationella tillsynsmyndigheterna skulle hinna utveckla de datasystem som regelverket kräver. I februari 2016 lade kommissionen därför fram ett förslag om ändrat ikraftträdande till 3 januari Ändringarna beslutades och publicerades i OJ den 23 juni Nivå 2-regleringen i form av genomförande akter och tekniska standards (RTSITS) har antagits löpande av kommissionen under våren och sommaren I skrivande stund löper rådets och Europeiska parlamentets invändandetid avseende dessa akter. Några akter har skickats tillbaka till Esma för omarbetning, vilket påverkar tidtabellen. Troligen kommer det dröja till slutet av 2016 innan alla nivå 2 akter är antagna och publicerade i Official Journal. En översikt av antagna tekniska standards finns tillgänglig på kommissionens hemsida: Den exakta tidtabellen för publicering av Esmas frågor och svar är inte känd och kan även påverkas av när regleringen på nivå 2 blir klar. Medlemsstaterna ska ha antagit den lagstiftning som krävs för att genomföra MiFID per den 3 juli Finansdepartementet har meddelat att en lagrådsremiss kommer i januari Under sommaren 2016 har departementet även remitterat en promemoria Några Finansmarknadsfrågor som bl a innehåller förslag till genomförande av det delegerade direktivet på nivå 2 via Finansinspektionens föreskrifter. Kontaktperson/er: Kerstin Hermansson och Sara Mitelman 19

20 PRIIPs Inledning Förordningen om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för ickeprofessionella investerare (PRIIPs) syftar till att införa en gemensam standard för produktinformation (Key Information Document, KID) för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter (PRIIPsprodukter). Faktabladet ska på ett enkelt och lättförståeligt sätt kommunicera basfakta om produkten samt vilka risker och kostnader som är förenade med en investering däri. Syftet är att icke-professionella investerare enklare ska kunna jämföra olika produkter och därefter välja den som är för dem mest lämplig för dem att investera i. PRIIPs-förordningen ska börja tillämpas 31 december 2016 (se nedan). Vilka produkter omfattas? En PRIIPs-produkt definieras i förordningen som en investering där det beloppet som ska betalas tillbaka till icke-professionella investeraren kan variera på grund av exponering mot referensvärden eller är beroende av avkastningen av en eller flera tillgångar som inte direkt förvärvats av den ickeprofessionella investeraren. Exempel på instrument som omfattas är strukturerade produkter, försäkringsbaserade investeringsprodukter och derivat. Med försäkringsbaserade investeringsprodukter avses i förordningen en försäkringsprodukt som har en löptid eller ett återköpsvärde som helt eller delvis är direkt eller indirekt exponerat mot marknadsfluktuationer. Även fonder omfattas av PRIIPs men under en övergångsperiod på 5 år kommer befintliga regler om faktablad att gälla (enligt UCITS IV direktivet). Inledningsvis undantas även privata pensionsprodukter och tjänstepensionsprodukter som har till syfte att ge investeraren en inkomst efter pensionering. Kommissionen ska inom fyra år efter det att PRIIPsförordningen trätt ikraft utvärdera undantaget för pensionsprodukter. Exempel på instrument som inte omfattas av PRIIPs är produkter där det inte finns någon exponering mot referensvärden, t ex aktier och obligationer vars utfall inte fluktuerar med något underliggande värde. Vidare undantas försäkringsprodukter som inte erbjuder investeringsmöjligheter såsom beloppsmässigt avtalade livförsäkringar. Faktabladet (KID) Innehåll m.m. Enligt PRIIPs ska faktabladet vara koncist, kortfattat och undvika tekniska termer. Dokumentet ska kunna förstås av den genomsnittlige eller typiske icke-professionella investeraren och vara utformat på ett gemensamt sätt så att investeraren lätt kan jämföra olika PRIIPs-produkter. Jämförelse ska kunna göras över produktgrupperna. Faktabladet ska vara avfattat på högst tre A4-sidor och vara ett fristående dokument klart avskilt från marknadsföringsmaterial. Det får innehålla hänvisning till andra dokument, inklusive prospekt, dock endast om hänvisningen rör information som ska ingå i faktabladet. Dokumentet ska inledas med, 20

21 förutom beteckningen Faktablad, ett i förordningen fastlagt meddelande. Därefter ska beteckningen eller namnet på PRIIPs-produkten anges samt vem som tagit fram eller utvecklat produkten. Faktabladet ska avfattas på språket i den medlemsstat där produkten säljs eller översättas till det språket. I ett särskilt avsnitt med rubriken Vad innebär produkten? ska beskrivas Priip-produktens natur och huvuddrag. Under rubriken Vad är riskerna och vad kan jag få för avkastning? ska en kortfattad beskrivning lämnas om produktens risk- och avkastningsprofil. I ett avsnitt med titeln Vad händer om/produktutvecklaren/ inte kan göra några utbetalningar? ska en kort beskrivning lämnas av huruvida förlusten täcks av en kompensationsordning eller garantiordning för investerare. I ett avsnitt med titeln Vilka är kostnaderna? ska anges kostnaderna för investering i PRIIPs-produkten och redovisningen ska omfatta både direkta och indirekta kostnader både uttryckt i monetära termer och i procent. I avsnittet Hur länge bör jag behålla investeringsprodukten och kan jag ta ut pengar i förtid? ska bland annat anges eventuell ångerfrist eller uppsägningstid, uppgift om rekommenderad eller föreskriven kortaste innehavstid, möjlighet till och villkor för avveckling under löptiden samt konsekvenser av en inlösen i förtid. Vidare ska det finnas ett avsnitt om hur man kan klaga samt ett avsnitt med övrig relevant information. Kommissionen har antagit tekniska standarder på nivå 2 med mer detaljerade krav på innehållet i KID, såsom innehållet i respektive informationsavsnitt och om den metod som ska tillämpas för framtagande av indikatorer för presentation av risk/avkastning respektive kostnader. Ansvar för framtagande och tillhandahållande av faktablad Den aktör som utvecklat eller tagit fram PRIIPs-produkten ska upprätta faktabladet. Även den som gjort ändringar i en PRIIPs-produkt som innebär att kostnaden eller riskprofilen för produkten förändrats ska upprätta ett faktablad. Faktabladet ska publiceras på webben innan produkten får säljas till ickeprofessionella kunder. Informationen i faktabladet ska hållas aktuellt och vid behov uppdateras. Om en investerare litat på faktabladet vid sin investering och det senare visar sig att dokumentet inte följer kraven som uppställts i förordningen kan investeraren kräva skadestånd av den som utvecklat eller tagit fram PRIIPs-produkten. Det ankommer då på den som utvecklat eller tagit fram produkten att visa att faktabladet var i överensstämmelse med reglerna i förordningen. Friskrivningsklausul med annat innehåll är inte bindande för den icke-professionella investeraren. Den som ge råd om eller säljer en PRIIPs-produkt till en icke-professionell kund ska i god tid innan transaktionen avslutas överlämna faktabladet till kunden. Vid distansförsäljning får under vissa förutsättningar faktabladet överlämnas omedelbart efter det att transaktionen gjorts. Kommissionen får genom tekniska standarders närmare bestämma vad som ska anses vara i god tid. Huvudregeln är att dokumentet ska överlämnas till investeraren i pappersform. Under vissa förutsättningar får också information lämnas på annat varaktigt medium eller via en hemsida. Den som utvecklat eller tagit fram en PRIIPs-produkt ska ha rutiner på plats som innebär att en icke-professionell kund som har klagomål relaterade till ett faktablad inom rimlig tid får svar på sådant klagomål. Medlemsstaterna ska även införa administrativa sanktioner för de fall reglerna i förordningen inte följs. Vidare får medlemsstaterna kräva att behöriga myndigheter förhandsgranskar faktablad innan marknadsföring av produkten påbörjas. Något sådant krav föreslås inte av den svenska regeringen 21

22 (Fi2016/02279/FPM, sid 17). Behöriga myndigheter och EIOPA får möjlighet att under vissa förutsättningar förbjuda försäljning av vissa försäkringsrelaterade PRIIPs-produkter inom EU. Kommissionen har den 14 juli 2016 antagit delegerad akt med mer detaljerade regler om sådant produktingripande för försäkringsrelaterade produkter (övriga PRIIPs-produkter omfattas av motsvarande regler i MiFID II). Tidtabell m.m. PRIIPs ska träda ikraft den 31 december Den 30 juni antog Kommissionen tekniska standards som innehåller mer detaljerade krav på faktabladets innehåll och utformning. Invändandetid för rådet och parlamentet löper till den 30 september. Vid möte i Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor (ECON) den 1 september 2016 röstades kommissionens förslag till tekniska standarder ner. Den 14 september fattade parlamentet beslut om att invända mot RTS:en. Rådet, å sin sida, har beslutat att inte invända mot RTS:en. Eftersom en av lagstiftarna invänt mot de tekniska standarderna träder de inte ikraft. Ett uppskjutet ikraftträdande av hela PRIIPs-regelverket kräver dock ändring av nivå 1. Detta är särskild legal process som kräver beslut av Europaparlamentet och rådet efter förslag från kommissionen. Vid publicering av denna sammanfattning har något sådant förslag inte lagts fram och det är därför oklart vilka krav som kommer gälla för faktabladets innehåll per 31 december Kontaktperson/er: Andreas Widegren och Sara Mitelman 22

23 Strukturåtgärder i kreditinstitut Inledning Kommissionen har den 29 januari 2014 presenterat ett förslag till Förordning om strukturåtgärder i kreditinstitut, COM (2014) 43. Det föreslagna regelverket utgör en uppföljning av den rapport om strukturreform inom banksektorn som presenterades i oktober 2012 av en högnivågrupp ledd av Erkki Liikanen. Förslaget kan också sägas vara en europeisk version av Volcker-regeln i USA. Syftet med reglerna är att motverka att kreditinstitut blir alltför stora och systemviktiga för att kunna läggas ned eller omstruktureras. Reglerna omfattar därför i första hand de största kreditinstituten. Vilka institut omfattas av förslaget? Reglerna omfattar (i) kreditinstitut som är etablerade inom EU, (ii) grupper vars moderbolag är etablerat inom EU och som omfattar åtminstone ett kreditinstitut eller (iii) EU-grenar av kreditinstitut etablerade utanför EU, förutsatt att de uppfyller följande kriterier: 1. De har identifierats som globalt systematiskt viktiga institutioner, eller 2. De har under tre år i följd haft: a. totala tillgångar lika med eller överstigande 30 miljarder euro, och b. handelsaktiviteter som överstigit 70 miljarder euro eller 10% av de totala tillgångarna. Handelsaktiviteter beräknas som det totala bruttovärdet av vissa värdepapper samt alla derivatpositioner, dividerat med två (se artikel 23). 29 europeiska kreditinstitut förväntas uppfylla de angivna kriterierna och kan därmed behöva genomföra vissa strukturreformer. Majoriteten av dessa har säte i eurozonen medan övriga anges vara från UK och Sverige. Eventuellt berörs även vissa banker i USA och Japan, men dessa kan undantas om det konstateras att de redan omfattas av motsvarande regler i sina hemländer. I tidiga versioner av kommissionens förslag fanns dessutom möjlighet för ansvarig myndighet att tillämpa reglerna även på andra (minde) kreditinstitut. Denna möjlighet finns dock inte med i den slutliga versionen av förslaget. Institut som kan bli föremål för beslut om separation eller beslut om kapitalpåslag är de som har så kallad handelsaktivitet (definierat som summan av tradingtillgångar och tradingskulder, samt derivattillgångar och derivatskulder, delat med två) på över 100 miljarder euro, räknat som ett genomsnitt under flera år, enligt Rådets överenskommelse (se nedan). Aktiviteter som förbjuds eller kan behöva avgränsas För de kreditinstitut som omfattas av reglerna införs ett generellt förbud mot egenhandel (proprietary trading) och mot att äga, stödja eller vara exponerade mot alternativa investeringsfonder. Förbudet mot egenhandel beskrivs på ett relativt snävt sätt och omfattar enbart: o användande av eget kapital och/eller lånade pengar för att ta positioner med enda syfte att göra vinst för egen räkning, när detta görs o utan koppling till kundaktiviteter eller hantering av institutets risker och 23

24 o genom deskar, enheter, avdelningar eller enskilda handlare som är specifikt ägnade åt att ta sådana positioner. Förbudet avseende alternativa investeringsfonder tar sikte främst på hedge fonder. Särskilda undantag görs för riskkapitalfonder och fonder som är stängda (close ended) och obelånade. Däremot omfattar förbudet t.ex. derivat eller index som är kopplade till hedgefonder om det enda syftet är att göra vinst för egen räkning. Dessutom ges ansvarig myndighet omfattande befogenheter att förbjuda kreditinstitut att ägna sig åt vissa handelsaktiviteter. A. Dels måste myndigheten i vissa fall förbjuda ett kreditinstitut att utföra handelsaktiviteter som rör market-making, investering i eller stödjande av värdepapperfiering, eller vissa derivat, förutsatt att inte institutet kan visa att detta inte behövs med hänsyn till finansiell stabilitet mm. B. Dels får myndigheten möjlighet att förbjuda alla handelsaktiviteter som utförs av ett kreditinstitut om aktiviteterna undergräver målsättningarna med strukturreform eller om det finns ett hot mot institutets finansiella stabilitet eller mot det finansiella systemet i dess helhet. Villkoren för när förbud måste införas är endast delvis beskrivna i förslaget. Det framgår att förbudet ska tillämpas när vissa gränsvärden är uppfyllda avseende handelstillgångarnas storlek, hävstångsgrad, motpartskreditrisker, derivathandels komplexitet, handelsintäkternas lönsamhet, marknadsrisk, sammankoppling (interconnectedness) samt vissa kredit- och likviditetsrisker. Men exakta gränsvärden för dessa variabler samt övriga villkor ska definieras först på nivå II, i delegerade akter. Separation av förbjudna aktiviteter De aktiviteter som förbjuds måste separeras från kreditinstitutets verksamhet enligt särskilda regler. Bland annat får kreditinstitutet inte hålla aktier eller ha rösträtt i den separerade enheten och alla kontrakt och andra transaktioner mellan dem måste äga rum på armlängds avstånd (se artikel 13). Den separerade enheten får bl.a. inte ta emot insättningar som omfattas av statlig insättningsgaranti eller erbjuda betalningstjänster (se artikel 20). De kreditinstitut som omfattas måste presentera en separationsplan som ska utvärderas och få godkännande av ansvarig myndighet. Särskilda undantag från förbuden Vissa handelsaktiviteter är uttryckligen undantagna från förbuden och ansvarig myndighets förbudsbefogenheter. Det gäller särskilt: All handel som på något sätt rör statsobligationer utfärdade av ett EU-medlemsland (artikel 6.2a och 8.2) Användande av eget kapital för cash management processer (6.2b) Handelsaktiviteter som syftar enbart till prudentiell hantering av ett kreditinstituts kapital, likviditet och finansiering (artikel 11) Ränte-, valuta-, råvaru- eller kreditderivat som omfattas av krav på central motpartsclearing och som säljs till försäkringsinstitut och pensionsinstitut enbart i syfte att hantera dessas risk (artikel 12) 24

25 Dessutom får EU-länder som har nationella regler om bankstruktur på vissa villkor avvika från vissa av EU-reglerna (dock ej förbudet mot egenhandel och exponering mot alternativa investeringsfonder). Länder som vill använda denna möjlighet ska lämna in ansökan till EU-kommissionen som antingen kan godkänna eller avvisa ansökan. Bland annat krävs att det nationella regelverket ska ha samma syften och vara kompatibelt med EU-reglerna om strukturreform. Rapportören Gunnar Hökmark har i januari 2015 presenterat ett utkast till rapport för ekonomiska utskottet i parlamentet. Utskottet behandlade rapporten i maj varvid rapporten röstades ner. Den pågående diskussionen i parlamentet visar på tydliga låsningar och någon tidsplan för utskottets fortsatta behandling finns inte fastställd. Rådet å sin sida har i juni 2015 antagit en av ordförandeskapet utarbetad kompromisstext. De viktigaste inslagen i kompromissen är att regleringen föreslås omfatta större banker som i sin tur kommer att delas in i två grupper beroende på storleken av deras handelsaktiviteter senaste året. Rapportering, riskbedömning och tillsyn anpassas till vilken grupp institutionen hänförs. Kompromissen innehåller också förslag till krav på att egenhandel ska separeras från övrig verksamhet. Rådet kommer att inleda överläggningar med parlamentet så snart en rapport antagits av parlamentet. Kontaktperson/er: Vigg Troedsson, Lars Afrell 25

26 Rapportering av vissa värdepapperstransaktioner Inledning Kommissionen lämnade i början av 2014 förslag till förordning om rapportering och genomlysning av SFT (Securities Financing Transactions), COM (2014) 40. Förslaget till förordning utgör en uppföljning av grönboken om den så kallade skuggbanksektorn som presenterades av kommissionen i mars Såsom konstaterades i grönboken är denna sektor stor redan i dag och kan komma att växa ytterligare när myndigheterna stärker regleringen av banksektorn. Kommissionen menar att detta kan leda till ett svårgenomträngligt finansiellt system som blir svårare för ansvariga myndigheter att kontrollera. Mot denna bakgrund föreslog kommissionen skärpta rapporteringsregler avseende bl.a. återköpstransaktioner (repor) och värdepapperslån. Dessa transaktioner samlas under paraplybegreppet Securities Financing Transactions (SFT). Enligt förslaget skulle motparter (inklusive icke-finansiella sådana) till en SFT rapportera information om dessa transaktioner till särskilda transaktionsregister. Denna regel har emellertid modifierats i den antagna förordningen på så sätt att det finansiella institut ska rapportera för egen del och för motparten när motparten är ett mindre icke-finansiellt institut. Vidare ska förvaltare som är auktoriserade under UCITS eller AIFMD informera sina investerare om hur de använder SFT och andra finansieringsstrukturer. Vissa närmare detaljer om dessa krav på motparter och förvaltare anges i ett annex till förordningen. Informationen i de nya register som byggs upp ska lagras centralt och vara direkt och enkelt tillgängligt för myndigheter, såsom ESMA, ESRB och ECB, i syfte att identifiera och övervaka risker för den finansiella stabiliteten. Förslaget till förordning innehåller även vissa skärpta krav för sådant säkerställande som innebär att säkerhetstagaren kan förfoga över säkerheten (reuse), t.ex. transfer of title eller möjligheten i säkerhetsdirektivet att förfoga över säkerheten såsom ägare. Enligt SFT ska säkerhetsställaren informeras om riskerna med dylika säkerställanden. Beräknad tidtabell SFT publicerades i december 2015 och trädde i kraft den 12 januari När det gäller rapporteringen av SFT ska den påbörjas för finansiella institut 12 månader efter de delegerade akterna har publicerats. Esma genomförde under våren en första konsultation om de kommande nivå-2 reglerna. Denna konsultation ska kompletteras med en andra konsultation under hösten 2016 och Esma ska lämna sitt råd till kommissionen i början av Således kan denna rapportering först påbörjas sent våren När det gäller villkoren i artikel 15 för reuse så började denna regel att gälla sex månader efter förordningens ikraftträdande och även omfatta existerande avtal (dvs. från den 12 juli 2016). Kontaktperson/er: Lars Afrell 26

27 Direktivet om aktieägares rättigheter Inledning Kommissionen har i april 2014 lagt fram ett förslag till ändringar i bl.a. direktivet om aktieägares rättigheter (2007/36/EG). Ändringarna syftar till en mer aktiv ägarstyrning och ökad öppenhet samt ska främja aktieägarengagemang och underlätta för aktieägare att utöva inflytande över gränserna. Allmänt om förslaget Förslaget kan något förenklat delas in i fyra delar. Den första delen omfattar regler för att ett bolag ska kunna identifiera sina aktieägare samt regler om informationsflödet mellan bolaget och dess aktieägare. Den andra delen innehåller krav på öppenhet om sitt engagemang i marknadsnoterade bolag för institutionella investerare, fondförvaltare och s.k. proxy advisors. Den tredje delen rör bolagens ersättningspolicy och innehåller bl.a. en rätt för aktieägare att rösta om sådana principer. Den fjärde delen omfattar regler för vissa närstående transaktioner. Fondhandlareföreningen har lämnat synpunkter på förslaget till Justitiedepartementet för egen del och även tillsammans med Bankföreningen och Svenskt Näringsliv. I det gemensamma svaret påpekar organisationerna att någon erinran inte finns mot syftet med förslagen men att det enligt organisationernas uppfattning är tveksamt om man kan påvisa något marknadsmisslyckande i Sverige på de områden som berörs av förslaget. I stället föreligger en betydande risk för att nya administrativa bördor läggs på värdepappersmarknaden och att förslagen resulterar i ökade kostnader för samtliga aktörer på värdepappersmarknaden utan att det är visat att förslagen medför en motsvarande nytta. När det gäller reglerna om identifiering av aktieägare, överföring av information och möjliggörande av utövande av aktieägares rättigheter har föreningen framfört bl.a. att eftersom kontosystemen ser olika ut inom EU är föreningen inte helt övertygad om lämpligheten att nu särreglera dessa delar samtidigt som någon harmonisering av kontoföringen inte sker inom EU. I förslaget tas ingen hänsyn till det arbete som nedlagts av branschen för att förbättra överföringen av information m m på detta område. Arbetet går under namnet Standards for General Meeting. Det är som nämnts förslag på ändringar i ett direktiv och därmed kan genomförandet ske på olika sätt i olika medlemsstater så man kan ställa sig frågan hur en medlemsstat kan, vid flera led av mellanhänder även utanför statens jurisdiktion, garantera identifieringen av aktieägare, särskilt när begreppet aktieägare inte är definierat. Därtill kommer frågor om sekretess och överförande av personuppgifter Vidare finns i förslaget en delegation till kommissionen att i genomförandeakter specificera detaljerna för informationsöverföringen mellan aktieägare och bolagen. Föreningen är skeptisk till delegationsrätten, bl.a. på grund av att de föreslagna reglerna på nivå-1 är så allmänt hållna och att det därför är svårt att förutse vilka regler som kan komma på nivå-2. Rådet har under 2015 efter ett stort antal möten om förslaget kommit överens om en gemensam ståndpunkt. Några större ändringar föreslår dock inte rådet eftersom diskussionerna i rådet mest verkar ha varit fokuserade på att ge större utrymme för medlemsstaterna. EPs inställning skiljer sig i väsentliga delar både från kommissionens förslag och rådets gemensamma ståndpunkt. EP vill gynna långsiktigt aktieägande och att bolag även ska ta hänsyn till andra intressenter. Vidare vill EP införa country by 27

28 country reporting rörande skatter. Antalet ändringsförslag är ganska många och frågan är om EPs inställning verkligen går att förena med rådets. Beräknad tidsplan Tidsplanen är för närvarande mycket osäker eftersom det föreligger betydande skillnader i inställning mellan rådet och EP. Positionerna är således tämligen låsta och trilogförhandlingarna har hittills inte kunnat lösa motsättningarna mellan institutionerna. Särskilt besvärligt är kravet på country by country reporting. Kommissionen lade fram en rapport om denna fråga under våren men någon lösning har ännu inte hittats rörande direktivförslaget. Enligt föreningens mening är det inte sannolikt att de föreslagna reglerna kan komma att tillämpas förrän tidigast Kontaktperson/er: Lars Afrell 28

29 Notiser I detta avsnitt lämnas kortfattade uppgifter om lagstiftning som trätt i kraft eller som på blivit vilande Öppenhetsdirektivet Ändringarna i öppenhetsdirektivet har genomförts. Kvar står dock frågan om hur den s.k. redovisningstillsynen ska organiseras. Utredningen om ändrade informationskrav på värdepappersmarknaden föreslog i sitt slutbetänkande En ny ordning för redovisningstillsyn (SOU 2015:19) att det lagstadgade kravet på att en börs ska övervaka regelbunden finansiell information som offentliggörs av de emittenter vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad som börsen bedriver tas bort. Utredningen föreslår i stället att Finansinspektionen, som är behörig myndighet enligt öppenhetsdirektivet, ska ansvara för övervakningen över regelbunden finansiell information som offentliggörs av alla emittenter som har Sverige som hemmedlemsstat. Betänkandet har remissbehandlats men ännu inte lett till lagstiftning. Förordningen om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal ( benchmarkförordningen ). Benchmarkförordningen trädde i kraft den 30 juni 2016 och ska börja tillämpas den 1 januari Förordningen omfattar alla former av index med hänvisning till vilket fastställs det belopp som ska betalas ut enligt ett finansiellt instrument eller ett finansiellt avtal, eller värdet på ett finansiellt instrument, eller ett index som används för att mäta en investeringsfonds resultat, i syfte att efterlikna avkastningen på ett sådant index eller fastställa en portföljs tillgångsallokering eller att beräkna de resultatberoende avgifterna. Esma har konsulterat om detaljregler om införandet av den kommande förordningen. Esmas förslag till tekniska standarder förväntas skickas till kommissionen i oktober. Esma avser att publicera ytterligare en konsultation avseende tekniska standarder under andra halvåret Securities Law Legislation Under ett antal år har det bedrivits två projekt med i huvudsak samma syfte, nämligen att åstadkomma harmoniserade regler för innehav och dispositioner med kontoförda värdepapper. Ett av projekten har genomförts i regi av UNIDROIT och resulterade hösten 2009 i en konvention, Geneva Securities Convention. Kommissionen har drivit ett liknande projekt som avslutades hösten 2008 med att gruppen lämnade sina slutliga råd om en framtida EU-reglering av kontoförda värdepapper (Second Advice of the Legal Certainty Group). Därefter har kommissionen vid två tillfällen konsulterat rörande en framtida Securities Law Legislation (SLL), nämligen våren 2009 och årsskiftet 2010/2011. Svårigheterna att komma överens i dessa frågor inom EU har varit och är fortfarande betydande. Det kan delvis förklaras med att det är fråga om centrala civilrättsliga principer och frågor där medlemsstaternas lagstiftning uppvisar stora olikheter. Beroende på juridisk tradition och inte minst 29

30 marknadernas funktion har regleringen av kontoföring av finansiella instrument fått olika uppbyggnad och innehåll i medlemsstaterna. Därtill kommer säkert konkurrensfaktorer. Kommissionen har under hösten 2012 aviserat att man överväger att införa en annorlunda reglering som skulle bygga på ett ekonomiskt angreppssätt på frågorna och att man skulle frångå den funktionella reglering som föreslagits av bl.a. Legal Certainty Group. Viktiga frågor i en sådan reglering skulle enligt kommissionen vara hanteringen av säkerheter och behovet av kunskap om vem som äger vad rörande finansiella instrument. Från kommissionen har också inhämtats att det pågår diskussion om vilken typ av rättsakt (direktiv/förordning) som är lämpligast. Kommissionen har under 2013 presenterat ett arbetsdokument med en ny inriktning. Arbetsdokumentet fick dock inte ett särskilt positivt bemötande av medlemsstaterna. Beräknad tidtabell Kommissionen har sedan 2010 vid ett flertal tillfällen aviserat ett förslag. I en kommunikation om kapitalmarknadsunionen har kommissionen uttalat sig skeptiskt om SLL och istället pekat på att enskilda frågor med SLL-anknytning kan bli aktuella för reglering. Under våren 2016 har en ny grupp tillsatts av kommissionen, nämligen European Post Trade Forum (EPTF), denna grupp har i uppdrag att bl.a. analysera frågor som har samband med SLL och de s.k. Giovannini-barriärerna. EPTF ska vara klara med sin rapport under första kvartalet Övrigt 1. I förhållande till Sammanfattningen av EU-regleringen för mars 2016 har följande avsnitt utgått då lagstiftningsprocessen bedömts avslutat. 2. Övergripande beskrivning av CMU, Credit Market Union. CMU består av ett stort antal olika initiativ som, där så bedöms lämpligt, kommer att redovisas var för sig i kommande uppdateringar. 3. LEI, Legal Entity Identifier, 4. Ett ramverk för återhämtning och rekonstruktion av kreditinstitut och värdepappersbolag 5. Öppenhetsdirektivet (se dock ovan) 30

31 EUs regelprocess och Esma Erfarenheter av den nya regleringsprocessen Inledning Sedan början av 2000-talet har Lamfalussymodellen tillämpats för EU-lagstiftningen på värdepappersmarknaden. I den modellen antog, på nivå 1, Europeiska unionens råd (rådet) och Europaparlamentet (parlamentet) rättsakter (förordningar eller direktiv) innehållande den mer övergripande regleringen efter förslag från kommissionen. I rättsakten delegerades vanligen till kommissionen att besluta om detaljreglering i form av genomförandeförordningar eller genomförandedirektiv på nivå 2. Lissabonfördraget medförde ändringar av processen för lagstiftningen på nivå 2 och därmed av Lamfalussymodellen. Genomförandebestämmelserna på nivå 2 har ersatts med möjligheten för rådet och parlamentet att i en rättsakt delegera till kommissionen att anta sekundär lagstiftning i form av delegerade akter och genomförandeakter. Utöver delegerade akter och genomförandeakter kan kommissionen även att anta tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande på förslag av någon av de europeiska tillsynsmyndigheterna. De tre europeiska tillsynsmyndigheterna är Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten(eiopa) samt Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Strukturen omfattar också en europeisk systemrisknämnd. Den europeiska tillsynen kompletteras på banksidan av bankunionen och ECBs tillsynsansvar för banker. Det är i detta sammanhang viktigt att skilja mellan direktiv och förordningar från EU. Direktiv behöver införlivas av medlemsstaterna med nationell rätt medan förordningar, oavsett om det är förordningar som har antagits av rådet och parlamentet eller av kommission efter delegation, är direkt gällande i samtliga medlemsstater. Lagstiftningsförfarandet (nivå I) Sedan Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009 tillämpas det så kallade ordinarie lagstiftningsförfarandet för större delen av de lagstiftningsakter som antas inom EU. Undantag gäller bland annat för skattefrågor för vilka det finns särskilda beslutsregler. Förfarandet inleds genom att kommissionen överlämnar ett förslag till lagstiftning till parlamentet och rådet. Kommissionens förslag har oftast föregåtts av öppna konsultationer och diskussioner med medlemsstaterna. Parlamentet och rådet behandlar och diskuterar förslaget i upp till två omgångar (första och andra läsningen). Lagstiftningen antas om rådet och parlamentet är överens. Merparten av lagstiftningen på finansmarknadsområdet antas redan vid den första läsningen, vilket är möjligt genom att det förs tidiga informella förhandlingar (informell trilog) mellan representanter från de tre institutionerna, dvs. kommissionen, parlamentet och rådet. Om institutionerna inte har enats efter två läsningar vidtar arbete i en förlikningskommitté, den formella trilogen. När en överenskommelse har nåtts i förlikningskommittén skickas den för en tredje behandling i parlamentet och rådet. När båda institutionerna har godkänt överenskommelsen ska den offentliggöras. Lagstiftning offentliggörs i 31

32 Europeiska unionens officiella tidning (EUT) och träder vanligen i kraft 20 dagar efter offentliggörandet. Tidpunkten för ikraftträdandet av enskilda bestämmelser kan dock variera beroende på om rättsakten ska kompletteras med nivå 2 reglering. Delegerade akter Kommissionens rätt att anta delegerade akter framgår av artikel 290 i Lissabonfördraget. Av artikeln framgår att rådet och parlamentet kan delegera till kommissionen att anta vissa akter. Dessa akter ska vara av allmän räckvidd men får inte utgöra lagstiftningsakter. Däremot kan kommissionen genom en delegerad akt ändra eller komplettera icke-väsentliga delar av lagstiftningsakten. Av andra stycket framgår att innehåll, omfattning och varaktighet för en delegering ska anges i den grundläggande rättsakten. Vidare erinras i samma stycke om att de väsentligaste delarna av ett område ska förbehållas lagstiftningsakterna. I punkten 2 i artikel 290 ges regler för hur rådet och parlamentet kan invända mot en delegerad akt och även återkalla en delegation. Reglerna för rådets och parlamentets kontroll av en delegation ska fastställas i den grundläggande rättsakten. Vanligen har parlamentet och rådet tre månader på sig att granska en akt. Tiden kan förlängas. Esma får regelbundet i uppdrag att ge råd till kommissionen rörande innehållet i en delegerad akt. Vid arbetet med att ta fram råden genomför Esma öppna konsultationer. De delegerade akterna antas vanligen i förordningsform men även direktiv kan förekomma. Genomförandeakter Kommissionens rätt att anta genomförandeakter framgår av artikel 291 i Lissabonfördraget. Av artikeln framgår att rådet och parlamentet kan delegera till kommissionen att anta vissa akter om enhetliga villkor för genomförande av unionens rättsakter krävs. Av punkten 3 framgår att rådet och parlamentet genom förordningar i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet i förväg ska fastställa allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebestämmelser. Sådana regler återfinns i Europaparlamentets och rådets förordning nr 182/2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter. Denna kontroll sker genom ett kommittéförfarande (detta förfarande har tillämpats ganska länge i EU och kan se ut på olika sätt beroende på lagstiftningsområde, förfarandet går under namnet kommittologi). Det bör anmärkas att skiljelinjen mellan delegerade akter och genomförandeakter definitivt inte är klar. Detta har också EUdomstolen konstaterat och på denna grund kommit fram till slutsatsen att det finns utrymme för en skönsmässig bedömning. Det bör anmärkas att parlamentet och rådet inte har någon rätt enligt fördraget att granska och invända mot en genomförandeakt. Även vad gäller genomförandeakter får Esma regelbundet i uppdrag att ge råd till kommissionen rörande innehållet. Vid arbetet med att ta fram råden genomför Esma öppna konsultationer. Genomförandeakterna antas vanligen i förordningsform. 32

33 Tekniska standarder I en rättsakt kan rådet och parlamentet ge Esma i uppdrag att ta fram förslag till tekniska standarder för tillsyn. Reglerna för framtagande av tekniska standarder för tillsyn framgår av artikel i Esmaförordningen. De tekniska standarderna för tillsyn syftar till att sörja för en konsekvent harmonisering inom de områden som anges i lagstiftningsakten. Standarderna ska vara tekniska, får inte innebära strategiska beslut eller policyval och deras innehåll ska avgränsas av de lagstiftningsakter som de grundas på. Esmas förslag till tekniska standarder ska föregås av öppna konsultationer. Förslaget till tekniska standarder för tillsyn lämnas till kommissionen. Det bör anmärkas att kommissionen inte får ändra i ett förslag utan att samråda med Esma. Parlamentet och rådet kan invända mot en teknisk standard för tillsyn inom en period på tre månader som kan förlängas. Tidsperioden kan även vara kortare om den tekniska standarden för tillsyn överensstämmer med Esmas förslag. Den tekniska standarden för genomförande antas därefter av kommissionen genom en förordning eller ett beslut och publiceras i EUT. En teknisk standard kan inte antas i form av ett direktiv. Den andra formen av tekniska standarder är tekniska standarder för genomförande och reglerna för dessa framgår av artikel 15 i Esma-förordningen. Esmas rätt att ta fram tekniska standarder för genomförande är enligt artikel 15 bestämd till i artikel 1.2 utpekade rättsakter. Tekniska standarder för genomförande ska vara tekniska, får inte innebära strategiska beslut eller policyval och deras innehåll ska syfta till att fastställa villkoren för tillämpningen av lagstiftningsakterna. Esma ska enligt Esmaförordningen ta fram förslag och vid framtagande av förslag till standarder åligger det Esma att anordna öppna konsultationer. Inte heller rörande förslag till tekniska standarder för genomförande får kommissionen ändra i Esmas förslag utan att samråda med Esma. Standarderna för genomförande ska översändas till parlamentet och rådet men någon rätt att invända finns inte för parlamentet och rådet. De tekniska standarderna för genomförande antas av kommissionen genom en förordning eller ett beslut och blir därefter direkt gällande inom EU. Enligt Esma-förordningen har kommissionen tre månader på sig att besluta om godkännande av en teknisk standard. Denna bestämmelse verkar inte respekteras i någon högre grad av kommissionen. Avslutande reflektioner Förfarandet med delegerade akter och tekniska standarder har hittills kännetecknats av korta konsultationstider och en stor brådska att ta fram regleringarna. Ett annat problem under de gångna åren har varit det stora antalet rättsakter på nivå 2. När det gäller genomlysningen har Esma i enlighet med Esma-förordningen och sin antagna konsultationspolicy genomfört öppna konsultationer innan Esma lämnat råd till delegerade akter och genomförandeakter samt förslag till tekniska standarder till kommissionen. Vid vissa tillfällen har konsultationstiderna varit för korta och konsultationerna ägt rum under mindre lämplig tid (semesterperiod) men i stort får processen hos Esma bedömas såsom relativt väl genomlyst. Det samma kan inte sägas om förfarandet hos kommissionen vid beredningen av nivå 2. I och för sig har kommissionen åtagit sig att konsultera experter från medlemsstaterna vid förberedande av delegerade akter och vad gäller genomförandeakter ska det kommittéförfarande som anges i rättsakten på nivå 1 tillämpas. Någon egentlig genomlysning av dessa förfaranden föreligger emellertid inte. Inte heller processen när en delegerad akt för genomförande eller teknisk standard för tillsyn överlämnats för granskning till parlamentet och rådet är tillräckligt transparent, särskilt borde det framgå tydligare när en akt avses att offentliggöras i EUT. Enligt föreningens uppfattning borde 33

34 kommissionen vara skyldig att genomföra öppna konsultationer när kommissionen avser att avvika från Esmas råd i viktiga frågor. Enligt föreningens bedömning är de mycket korta tiderna för genomförande av reglerna för marknadens aktörer och övriga intressenter ett allvarligt problem. För ett genomförande i ordnade former behöver marknadsaktörerna i de flesta fall åtminstone sex till nio månader på sig efter det att samtliga regler har antagits och offentliggjorts. Med samtliga regler avses nivå 1 och 2 regleringarna samt svensk lagstiftning och eventuella föreskrifter från Finansinspektionen. Tidpunkterna för ikraftträdande behöver vara väl avstämda och planerade med beaktande av marknadens berättigade krav på förberedelsetid. Såsom exempel på problematiska genomförande med mycket korta ledtid kan nämnas ikraftträdande av vissa bestämmelser i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EMIR), blankningsförordningen, ändringarna i öppenhetsdirektivet avseende flaggning och marknadsmissbruksförordningen. Ingen av de ansvariga för genomförandet EUs institutioner eller den svenska regeringen och Finansinspektionen verkar ta denna fråga på tillräckligt allvar. Därtill bör tilläggas att det absolut inte bör få förekomma att en rättsakt träder i kraft utan att klara besked kan inhämtas från lagstiftare eller tillsynsmyndigheter om vad ikraftträdandet innebär för medborgarna i EU såsom har varit fallet med förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EMIR), de nyligen genomförda ändringarna i flaggningsdirektivet avseende flaggning och reglerna i marknadsmissbruksförordningen. Med beaktande på de ansenliga sanktionsavgifterna som kan komma ifråga om reglerna i dessa rättsakter inte följs borde det var en självklarhet med en reglering som uppfyller högt ställda krav på precision och tydlighet. Lagstiftningen på nivå 1 förhandlas i allt större utsträckning fram vid informella möten (formell eller informell trilog) inom och mellan EU-institutionerna. Dessa möten är slutna och involverar en begränsad krets personer vilket gör det möjligt att förhandla och sluta politiska överenskommelser. Men det innebär också att insynen i lagstiftningsprocessen blir begränsad och att viktiga frågor snarare löses genom politiska kompromisser än på basis av fakta och expertis. Den nya lagstiftningsprocessen med delegerade akter, genomförandeakter och tekniska standarder som kompletterar regleringen på nivå-1 (förordning eller direktiv) aktualiserar, enligt föreningens mening, om det inte ska finnas en skyldighet för staten att på ett och samma ställe samla gällande lagstiftning för finansmarknaderna, såväl svensk som EU-lagstiftning. Regelsystemet för finansmarknaderna har med det nya lagstiftningsförfarandet blivit än mer svåröverskådligt och svår att hitta. I det sammanhanget bör det noteras att många regler för finansmarknaderna gäller för alla och envar och således inte bara för finansiella institut och fysiska personer som arbetar i sektorn. Kontaktperson/er: Lars Afrell 34

35 Det ordinarie lagstiftningsförfarandet Europaparlamentet (EP) tar fram ändringsförslag Nyckelaktör: rapportören och skuggrapportörer från de största partigrupperna Kommissionen (KOM) lägger förslag till ny lagstiftning Nyckelaktör: enhetschef i ansvarig enhet och ansvarig kommissionär +medarbetare Diskussioner mellan rådet och EP (+KOM) För att nå enighet kan ärendet behandlas upp till tre gånger i varje institution. Enighet nås vanligen i första behandlingen Lagstiftningen (nivå I) delegerar ansvar att ta fram ytterligare detaljregler på nivå II Nyckelaktör: ESMA, nationella myndigheter (FI) och kommissionen Rådet tar fram ändringsförslag Nyckelaktör: ordförandeskapet samt de största ländernas representanter i den arbetsgrupp som behandlar frågan. Sverige representeras av finansdepartementet. Tid från KOMs förslag till lagstiftning varierar kraftigt, men snittiden är ca 2 år 35