R-2008/1519 Stockholm den 9 mars 2009 Till Finansdepartementet Fi2008/7059 Sveriges advokatsamfund har genom remiss den 10 december 2008 beretts tillfälle att avge yttrande över promemorian Handelsbolagen och kapitalvinstbeskattningen. Sammanfattning Advokatsamfundet instämmer i bedömningen i promemorian att handelsbolagen bör infogas i det nuvarande systemet med skattefri kapitalvinst och utdelning på näringsbetingade andelar. Advokatsamfundet har dock vissa synpunkter på de lagförslag som berör utländska juridiska personer. Den föreslagna lagstiftningen innehåller överväganden som berör grundläggande principer inom skatterätten, EG-rättsliga aspekter och Sveriges åtaganden enligt ingångna skatteavtal. Många av förslagen underbyggs inte på annat sätt än genom påståenden om att det föreligger kontrollskäl och/eller att förhindra missbruk. Advokatsamfundet efterlyser en grundläggande utredning som belyser konsekvenserna av de föreslagna åtgärderna. Advokatsamfundet har ingen erinran mot förslaget att handelsbolag ska inordnas i systemet för skalbolagsbeskattning. Samfundet avstyrker dock förslaget att skalbolagsbeskattning ska aktualiseras oavsett om det uppkommer en kapitalvinst eller ej. Förslaget avseende fastställande och beskattning av justerad anskaffningsutgift vid 2011 års taxering samt beskattning av föreliggande uppskov är till stor del en politisk fråga. Advokatsamfundet ifrågasätter dock om det inte av likformighetsskäl finns skäl att efterge befintliga uppskov i samband med koncerninterna andelsavyttringar och uppskovsgrundade andelsbyten, på samma sätt som vid den förra reformen.
2 Promemorians förslag om beskattning av uttag ur handelsbolag innebär enligt Advokatsamfundet så ingripande förändringar i systemet med beskattning av handelsbolagsdelägare att frågorna bör utredas inom ramen för en större översyn av handelsbolagsbeskattningen. Vidare ifrågasätter Advokatsamfundet om förslaget leder till en rättvis och korrekt beskattning. Advokatsamfundet avstyrker förslaget avseende benefik överlåtelse av handelsbolagsandel och fördelning av handelsbolags inkomst. Advokatsamfundet vill understryka att vid den fortsatta utredningen måste även de nya bestämmelserna i 23 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), IL, som tar sikte på underprisöverlåtelse till och från handelsbolag, beaktas eftersom dessa stoppregler infördes med utgångspunkt i nuvarande bestämmelser om beskattning av handelsbolagsandelar. För det fall andelar som ägs av handelsbolag infogas i systemet med näringsbetingade andelar finns det ingen anledning att utesluta aktiebolag respektive ekonomiska föreningar som ägs genom handelsbolag utanför systemet för resultatutjämning. Advokatsamfundet anser därför att den fortsatta utredningen även måste inkludera reglerna om koncernbidrag och kommissionärsförhållanden i 35 kap. respektive 36 kap. IL. 5.1.1 Olika former av ägande Advokatsamfundet tillstyrker förslaget att andel i handelsbolag under vissa förutsättningar ska vara näringsbetingad, innebärande att kapitalvinst på sådan andel ska vara skattefri. Advokatsamfundet delar uppfattningen att den nya ordningen bör följa nuvarande system med olikheter i beskattningen beroende på de enskilda delägarnas ställning. Vad gäller den omständigheten att andel i en i utlandet delägarbeskattad juridisk person hemmahörande utanför EES inte ska anses näringsbetingad kan följande nämnas. För andelar i aktiebolag och ekonomiska föreningar gäller att dessa kan avse såväl andelar i svenska som utländska bolag. För att andelar i utländska bolag ska anses som näringsbetingade krävs dock att den utländska juridiska personen motsvarar ett svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening (jfr 2 kap. 2 IL). Det finns dock ingen begränsning som innebär att bolagen måste vara hemmahörande inom EES. Skälen i promemorian till att undanta i utlandet delägarbeskattade juridiska personer hemmahörande utanför EES från skattebefrielsen är dels att EG-rätten inte uppställer ett sådant krav, dels att variationen av utländska företeelser försvårar förutsägbarheten. Advokatsamfundet anser dock att frågan om i utlandet delägarbeskattade juridiska personer utanför EES ska kunna omfattas av systemet med näringsbetingade andelar bör utredas närmare, och särskilt med beaktande av vad som idag gäller för aktier och ekonomiska föreningar samt EG-rättens bestämmelser om fri rörlighet för kapital. Promemorian innehåller inte någon reglering angående skattefrihet för utdelning på näringsbetingade andelar i utlandet delägarbeskattade juridiska personer eftersom 24 kap. 13 IL inte föreslås omfatta sådana andelar. Detta torde bero på att Skatteverket anser att
3 det föreligger en generell skattefrihet för utdelningar på sådana andelar enligt allmänna regler. (se, t.ex. Nordstedts Gula bibliotek, kommentarerna till 42 kap. 22 IL). För att undanröja oklarheter i detta hänseende föreslår Advokatsamfundet att det klart framgår av 42 kap. 22 IL att skattskyldigheten enligt sistnämnda regel inte omfattar utdelningar från en i utlandet delägarbeskattad juridisk person. Den bör ges en utformning som tydligt anger att någon faktisk beskattning, enlig 5 kap. 2 a IL, inte behöver ha skett för att utdelningen ska vara skattefri, utan endast att skattskyldighet enligt nämnda lagrum föreligger. 5.1.1 Andel ägd av handelsbolag Advokatsamfundet tillstyrker förslaget att andel som ägs av handelsbolag ska behandlas som om de hade ägts direkt av handelsbolagsdelägaren. Det finns inget skäl till varför andelar som ägs indirekt via handelsbolag skulle behandlas annorlunda än andelar som ägs direkt. Advokatsamfundet efterlyser bestämmelser som uttryckligen anger vid vilken tidpunkt det ska avgöras om utdelning och/eller kapitalvinst är skattefri. Den avgörande tidpunkten kan antingen vara mottagande av utdelningen/realiseringen av kapitalvinsten eller årets utgång. Enligt promemorian synes det vara årets utgång som är avgörande. Detta bör framgå av lagtexten. 5.2 Särskilt om internationella förhållanden Advokatsamfundet instämmer i bedömningen att kretsen av företag som kan äga näringsbetingad andel även fortsättningsvis ska begränsas till företag som hör hemma i en stat inom EES. 5.2.1 Svensk delägare i en i utlandet delägarbeskattad juridisk person Förslaget innebär att andel i en i utlandet delägarbeskattad juridisk person hemmahörande utanför EES inte ska anses näringsbetingad och att kapitalvinst på sådan andel följaktligen alltjämt ska vara skattepliktig. I promemorian föreslås att kapitalförlust på sådan andel fortsättningsvis inte ska få dras av. Bestämmelsen har intagits som en ny punkt 6 i 25 a kap. 19 första stycket IL. Enligt Advokatsamfundet medför förslaget att en asymmetri uppstår. Det kan ifrågasättas varför avdragsförbud ska råda för kapitalförlust på dessa andelar medan motsvarande kapitalvinst ska vara skattepliktig. I promemorian har inte framfört några egentliga skäl för en sådan ordning. Om man endast avser att förhindra kringgåendet av avdragsförbudet på näringsbetingade andelar kan detta ske på annat sätt. Advokatsamfundet avstyrker det föreslagna avdragsförbudet utan att det har gjorts en grundläggande utredning som visar att ett sådant förbud är motiverat.
4 Det bör tilläggas att fördelningen av bevisbördan vid inkomsttaxeringen innebär att de kontrollskäl som görs gällande är överdrivna. Bevisbördan för att det föreligger en avdragsgill förlust åligger den som yrkar avdraget. Advokatsamfundet anser att om ett avdragsförbud för kapitalförluster ska föreligga för andel i en i utlandet delägarbeskattad juridisk person hemmahörande utanför EES, bör regleringen inte finnas i 25 a kap. 19 första stycket IL. Syftet med denna bestämmelse är nämligen att motverka att avdragsförbudet i 25 a kap. 5 andra stycket IL kringgås genom användande av andra typer av tillgångar. Ett totalt avdragsförbud för förlust på andel i en i utlandet delägarbeskattad juridisk person hemmahörande utanför EES, som inte är kopplad till ett kringgående av förbudet mot förlust på näringsbetingade andelar, bör i så fall införas i en separat bestämmelse i IL. 5.2.2 Utländsk delägare i svenskt handelsbolag Förslaget innebär att kapitalförlust inte ska dras av när ett företag med hemvist utanför EES-området avyttrar en andel i ett handelsbolag som tillhör företagets fasta driftsställe i Sverige och motiveras med att undanröja incitament till skatteplanering. Något underlag för vad en sådan skatteplanering skulle bestå av har inte presenterats. Det bör även klarläggas om ett sådant avdragsförbud är förenligt med Sveriges åtagande enligt de skatteavtal som Sverige ingått med utländska stater (jfr skatteavtalens klausuler som förbjuder diskriminerande behandling vid beskattningen av fasta driftsställen). 5.3.1 Fastställelse av den justerade anskaffningsutgiften Förslaget innebär att delägare i handelsbolag som har en negativ justerad anskaffningsutgift ( JAU ) ska ta upp ett belopp motsvarande detta värde vid 2011 års taxering. Frågan om avskattning av latenta vinster ska äga rum är en politisk fråga som Advokatsamfundet inte har att uttala sig om. Samfundet vill dock framföra följande principiella synpunkter på förslaget. Skillnaden mellan marknadsvärdet på delägarens andel i handelsbolaget och delägarens JAU representerar den latenta vinst som finns på andelen. Om JAU är negativ föreligger i princip alltid en latent vinst. En latent vinst föreligger dock även om marknadsvärdet på andelen i handelsbolaget är högre än vad delägarens JAU är. Förslaget innebär att de delägare som vid 2011 års taxering har en negativ JAU ska ta upp ett belopp motsvarande det negativa värdet som intäkt. Detta innebär att delägaren tvingas realisera den latenta vinst som motsvarar negativ JAU i samband med att de nya reglerna införs. För delägare som visserligen inte har en negativ JAU, men som trots det har en stor latent vinst på sin andel, kommer någon avskattning inte att äga rum. Fråga uppkommer därför varför delägare med negativ JAU ska behandlas annorlunda än delägare som visserligen inte har negativ JAU, men som har latent vinst på sin andel. En negativ JAU kan ha uppkommit av flera olika skäl. Den kan bl.a. bero på att handelsbolaget har gått med underskott, eller att delägarens uttag har överstigit insättningarna. Att
5 JAU är negativ innebär dock inte per automatik att staten totalt sett har ett skatteanspråk. Det torde vara mycket vanligt att uttagen överstiger det skattemässiga resultatet eftersom resultat i regel nedbringas genom avskrivningar och/eller avsättning till periodiseringsfonden. Ett annat skäl kan vara att handelsbolaget har haft skattefria intäkter som inte har påverkat JAU i positiv riktning men uttag av dessa medel kan påverka den i negativ riktning (t.ex. kvoteringen av kapitalvinster på näringsfastigheter). Förslaget innebär att en negativ JAU som uppstår på grund av angivna skäl omedelbart utlöser beskattning. I promemorian anges att samlade negativ JAU vid 2007 års taxering uppgick till 19 miljarder kronor. Promemorian berör dock inte frågan hur stor latent förlust som finns på handelsbolagsandelar. Förslaget innebär en avskattning av den latenta skatt som belöper på samlad negativ JAU, men inte någon motsvarande avdragsrätt för den latenta kapitalförlust som kan föreligga. Ett av skälen till förslaget om att negativa JAU ska beskattas är att delägare som redan avvecklat sin handelsbolagsandel har beskattats för negativ JAU, dvs. det är fråga om rättviseskäl. Skatteverket förbiser dock att det kan finnas latenta vinster på handelsbolagsandelar även om någon negativ JAU inte föreligger. Ur ett rättviseperspektiv vore det felaktigt att delägare med negativ JAU blir föremål för beskattning medan delägare med latent vinst utan negativ JAU undgår beskattning. Slutligen kan nämnas att i samband med att skattefrihet infördes för näringsbetingade andelar 2003 aktualiserades ingen avskattning av orealiserade vinster. Likformighetsskäl talar för att så inte heller ska ske när handelsbolagen införlivas i samma system. Enligt promemorian ska JAU för fysiska personer fastställas varje år vid taxeringen och oriktig uppgift avseende JAU ska kunna medföra skattetillägg. Förslaget i denna del har samband med förslaget om uttag ur handelsbolag i vissa fall (se avsnitt 5.4 nedan). Eftersom Advokatsamfundet anser att denna fråga bör utredas vidare inom ramen för en övergripande översyn av handelsbolagsbeskattningen, föreligger inte anledning att i dagsläget beröra frågorna om fastställande av JAU och skattetillägg. 5.3.3 Benefik överlåtelse av andel i handelsbolag Förslaget i promemorian innebär att när en näringsbetingad andel i ett handelsbolag överlåts benefikt ska mottagarens anskaffningsutgift anses motsvara det belopp för vilket denna beskattats med anledning av förvärvet av andelen. Om mottagaren inte beskattas för förvärvet ska anskaffningsutgiften anses vara noll. I promemorian föreslås att bestämmelsen tas in i 44 kap. 21 IL, vilken behandlar överlåtelser genom arv, testamente, gåva, bodelning eller liknande. Förslaget väcker en del frågeställningar. Inledningsvis kan konstateras att om förvärvaren beskattas för förvärvet beror detta på att överlåtelsen i själva verket avser t.ex. ersättning för av mottagaren utfört arbete. Om så är fallet är det dock inte fråga om en benefik överlåtelse. Det föreligger nämligen en motprestation. Att mottagaren i dessa fall får
6 använda det värde som han beskattats för som ingångsvärde följer av allmänna skatterättsliga principer och behöver därför inte lagregleras. När det är fråga om en benefik överlåtelse, dvs. när en överlåtelse sker utan motprestation från förvärvaren, torde enligt Advokatsamfundets mening ett företag endast i undantagsfall kunna överlåta en andel i ett handelsbolag till en fysisk person genom en benefik transaktion. Om överlåtelse sker till en fysisk person är det nästan uteslutande fråga om (förtäckt) lön eller (förtäckt) utdelning. Mot denna bakgrund kan behovet av en reglering ifrågasättas och Advokatsamfundet avstyrker således förslaget. Om en reglering ändå skulle införas bör denna följa allmänna skatterättsliga principer. En grundläggande princip inom skatterätten är att vid benefik överlåtelse inträder förvärvaren i den tidigare ägarens skattemässiga situation. Detta är ett uttryck för den s.k. kontinuitetsprincipen. I promemorian anges att eftersom företag, enligt förslaget, inte behöver beräkna någon JAU på sina andelar i handelsbolag är det inte lämpligt att ha ett system som innebär att en förvärvare tar över anskaffningsutgiften från överlåtaren. Advokatsamfundet delar inte denna uppfattning. Detta förslag skulle innebära att en grundläggande skatterättslig princip sätts åt sidan, vilket kan få till följd att samma vinster blir beskattade två gånger, dels hos det överlåtande bolaget, dels hos förvärvaren. Problemet med att beräkna vilket anskaffningsvärde som ska övertas vid en benefik transaktion får lösas på annat sätt. Ett alternativ kan vara att företagen, vid en benefik överlåtelse, får beräkna en JAU enligt 50 kap. IL. Ett annat alternativ är att förvärvaren övertar överlåtarens anskaffningsvärde utan de justeringar som ska göras enligt 50 kap. IL. 5.4 Uttag ur handelsbolag i vissa fall Förslaget avseende löpande beskattning av uttag ur handelsbolag innebär enligt Advokatsamfundet så ingripande förändringar i systemet med beskattning av handelsbolagsdelägare att frågorna bör utredas inom ramen för en större översyn av handelsbolagsbeskattningen. Advokatsamfundet vill dock framföra följande principiella synpunkter. Beskattningen av handelsbolag i Sverige bygger på att handelsbolaget inte är ett skattesubjekt, och att delägarna löpande beskattas för handelsbolagets vinster. Av detta följer även att uttag och tillskott till handelsbolaget inte får någon inverkan på den löpande beskattningen, utan först vid en eventuell avyttring av andelarna. Denna princip för beskattning av handelsbolag har funnits under en lång tid och är väl etablerad. Förslaget i promemorian innebär att fysiska delägare löpande ska beskattas för de uttag som görs ur handelsbolaget och som inte motsvaras av insättningar. Detta förslag innebär ett stort ingrepp i principerna om beskattning av handelsbolag, och medför att handelsbolag uppvisar allt större drag av eget skattesubjekt. Beskattning av uttag från handelsbolag kan jämföras med beskattning av utdelning från aktiebolag alternativt beskattning av förbjudna lån. Om det verkligen föreligger ett reellt problem med uttag ur handelsbolag bör frågan behandlas inom ramen för en övergripande utredning av handelsbolagsbeskattningen.
7 Det ska vidare beaktas att det kan finnas flera skäl till varför JAU är negativ. Det kan inte uteslutas att det i vissa fall kan ligga skatteplaneringsåtgärder bakom detta. De exempel som anges torde dock kunna angripas på annat sätt än genom löpande beskattning av uttag för samtliga fysiska ägare till handelsbolag. Vidare kan konstateras att det beskrivna förfarandet kan uppstå oavsett om handelsbolag kan avyttra näringsbetingade andelar eller inte. 5.5 Fördelning av handelsbolags inkomst Advokatsamfundet avstyrker Skatteverkets förslag om införande av bestämmelser i IL som tar sikte på fördelning av resultat från handelsbolag. Förslaget innebär att den praxis som finns på området kodifieras. Denna praxis innebär att det i vissa situationer är möjligt att frångå delägarnas fördelning av resultatet i ett handelsbolag, om denna fördelning innebär en obehörig inkomstöverföring eller annars framstår som orimlig och betingad av skatteskäl. Enligt Advokatsamfundet finns det en uppenbar risk med att kodifiera en praxis som tar sikte på undantagssituationer. Risken för konsekvenser som inte kan överblickas är stor. Det ska beaktas att huvudprincipen alltjämt är att beskattning ska följa delägarnas fördelning av resultatet. Om möjligheterna att frångå delägarnas fördelning av resultatet lagregleras, kan denna möjlighet komma att användas i situationer som egentligen inte har stöd i befintlig praxis. Detta kan i sin tur leda till ett stort antal processer mellan Skatteverket och de skattskyldiga samt medföra ökad rättsosäkerhet. Detta särkskilt som den föreslagna lagstiftningen innehåller uttryck som öppnar för tolkningsfrågor Det kan även nämnas att för det fall en avvikelse från delägarnas föredelning sker i större utsträckning, uppstår problem i de fall vissa delägare inte är skattskyldiga i Sverige. Enligt Advokatsamfundet finns det inte anledning att kodifiera något som fungerar i praktiken. För det fall en fördelning av resultat från handelsbolag ska lagregleras bör det noggrant utredas hur en sådan lagstiftning ska komma till uttryck. Uttryck som väsentligen betingad av skatteskäl och skäligt är olämpliga att föra in i lagstiftningen eftersom de leder till ökad rättsosäkerhet. Om Skatteverket ges möjlighet att beskatta ett belopp som framstår som skäligt, bör det vidare framgå utifrån vilka parametrar en sådan skälighetsbedömning ska göras. Advokatsamfundet vill framhålla att om fördelning av resultat ska lagregleras bör en avvikelse från delägarnas fördelning kunna ske endast om Skatteverket vidtar följdjusteringar för samtliga delägare. 5.6.1 Handelsbolag inordnas fullt ut i systemet Advokatsamfundet lämnar Skatteverkets förslag att handelsbolag inordnas i systemet för skalbolagsbeskattning utan erinran. Samfundet ifrågasätter dock varför skalbolagsbeskatt-
8 ning ska kunna omfatta andel i en i utlandet delägarbeskattad person hemmahörande utanför EES, då en avyttring av sådan andel alltjämt kommer att vara skattepliktig. Advokatsamfundet efterlyser även en översyn av skalbolagsreglerna i syfte att utreda i vilken utsträckning dessa är behövliga. 5.6.2 Kravet på uppkommen kapitalvinst Advokatsamfundet avstyrker Skatteverkets förslag att skalbolagsbeskattning ska aktualiseras oavsett om det uppkommer en kapitalvinst eller ej. Skälet för förslaget är att det i framtiden kommer att föreligga praktiska svårigheter med att beräkna en kapitalvinst, eftersom någon JAU inte ska beräknas för näringsbetingade andelar. Dessa praktiska svårigheter finns enligt Skatteverket även i dagens system vad gäller försäljning av aktiebolag. Följden av förslaget är att skalbolagsbeskattning aktualiseras vid varje försäljning, förutsatt att de likvida tillgångarna överstiger jämförelsebeloppet. Detta får till följd att antalet skalbolagsdeklarationer som företagen måste upprätta kommer att öka. Det kan bl.a. konstateras att i princip samtliga underprisöverlåtelser kommer att omfattas av skalbolagsreglerna. Det administrativa merarbete som förslaget kan komma att ge upphov till torde överstiga det merarbete som en beräkning av en kapitalvinst medför. För företag som äger näringsbetingade handelsbolagsandelar kan en lösning vara att dessa vid en försäljning ska tillämpa bestämmelserna i 50 kap. IL för att avgöra om en kapitalvinst har uppkommit. Alternativet kan vara att det införs bestämmelser om förenklad kapitalvinstberäkning som endast ska användas vid beräkning av kapitalvinst enligt skalbolagsbestämmelserna. 5.7.2 Koncerninterna andelsavyttringar och uppskovsgrundande andelsbyten Förslaget avseende beskattning av föreliggande uppskov är till stor del en politisk fråga som Advokatsamfundet inte har att uttala sig om. Advokatsamfundet vill dock framföra följande principiella synpunkter. Förslaget innebär att företag som erhållit uppskov enligt de tidigare bestämmelserna i 25 kap. 6-27 IL, samt enligt bestämmelserna i 49 kap. IL, ska ta upp dessa uppskov till beskattning vid 2011 års taxering. De uppskov som är aktuella hänför sig till avyttringar av handelsbolagsandelar eller handelsbolags avyttringar av andelar. Koncerninterna andelsavyttringar I samband med att skattefrihet infördes för näringsbetingade andelar 2003 eftergavs de uppskov som hänförde sig till sådana andelar som i och med lagändringen blev skattefria.
9 Beviljade uppskov som hänförde sig till fall när det avyttrande företaget var ett handelsbolag, eller när det avyttrade företaget var ett handelsbolag, eftergavs dock ej. Skälet till att beviljade uppskov eftergavs var enligt propositionen (prop. 2002/03:96) att ett företag som hade beviljats uppskov borde inte, efter avskaffandet av beskattning av kapitalvinster på näringsbetingade andelar, komma i sämre läge än vad som skulle ha varit fallet om de inom koncernen avyttrade andelarna istället hade behållits av det säljande företaget. Det var därför enligt regeringens mening både naturligt och rimligt att efterge uppskoven. Uppskovsgrundande andelsbyten Även vad gäller uppskovsgrundande andelsbyten innebar systemet med skattefrihet för näringsbetingade andelar att befintliga uppskov eftergavs. Lagtekniskt skedde detta genom att nya bestämmelser infördes i 49 kap. IL som stadgade att uppskovsbelopp inte ska tas upp till beskattning om de mottagna andelarna avyttras och en kapitalvinst vid denna avyttring inte ska tas upp till beskattning. I likhet med vad som gällde för koncerninterna andelsavyttringar eftergavs inte uppskoven om ett handelsbolag var säljare. Av det ovanstående kan konstateras att vid reformen 2003 valde regeringen att efterge befintliga uppskov. Vad gäller koncerninterna avyttringar var skälet att den som hade gjort en koncernintern avyttring inte skulle komma i sämre läge än vad som skulle ha varit fallet om de inom koncernen avyttrade andelarna behållits. Vad gäller uppskovsgrundande andelsbyten var skälet att ett avskaffande av beskattningen talar för att innestående uppskovsbelopp ska efterges. Anledningen till att uppskov vad gäller handelsbolagsandelar (koncerninterna andelsavyttringar) och andelar som avyttras av handelsbolag (koncerninterna andelsavyttringar och uppskovsgrundade andelsbyten) inte eftergavs var att sådana försäljningar även fortsättningsvis skulle vara skattepliktiga. Promemorians förslag innebär att uppskovsbeloppen, till skillnad från vad som gällde vid den förra reformen, inte ska efterges. Som skäl anges att företag med uppskov inte överlag bör få sådana skattemässiga fördelar som en eftergift av uppskoven skulle föra med sig i förhållande till företag som redan har tagit upp och beskattats för dessa. Enligt Advokatsamfundet föreligger inte anledning att frångå den princip som gällde vid den förra reformen. Att vissa företag missgynnas av en ny lagstiftning är ofrånkomligt. Metoden för uppskov är att uppskov beviljas med kapitalvinsten och inte med själva skatten. Det naturliga är därför att om kapitalvinsten på grund av ändrade regler blir skattefri kommer även uppskovet att undgå beskattning. På samma sätt gäller att om ändrade regler leder till en skärpt beskattning kommer även detta att påverka befintliga uppskov. En parallell kan dras till den ändrade skatten för fysiska personer vad gäller fastighetsförsäljningar. Att skattesatsen ändrades innebar även att de sedan tidigare
10 beviljade uppskoven vid en återföring blir föremål för den skatt som är tillämplig vid återförningen. SVERIGES ADVOKATSAMFUND Anne Ramberg