Fiskevårdsteknik i Sverige AB

Fiskevårdsteknik i Sverige AB NYKÖPINGSÅARNAS VVF NYKÖPINGSÅN FÖRSLAG TILL NATUR- OCH FISKEVÅRDSÅTGÄRDER 08120501 Lund 2014-09-30 Pålsjövägen 12, 223 62 Lund Telefon 046-20 17 00 Telefax 046-20 17 06

2 NYKÖPINGÅARNAS VVF NYKÖPINGSÅN FÖRSLAG TILL NATUR- OCH FISKEVÅRDSÅTGÄRDER Innehåll 1 Inledning 5 2 Utförda undersökningar 6 21 Undersökt område 6 22 Arkivarbete 6 23 Fältarbete 7 24 Utvärdering 8 25 Höjdsystem 9 3 Regionala förutsättningar 10 31 Vattendrag 10 32 Ekologisk status 10 33 Vattenföring 12 34 Vattenkvalitet 15 35 Morfologiska förändringar 17 36 Vattenbiotoper 22 37 Fiskfauna 40 38 Rödlistade arter 47 39 Lax och havsöring 53 310 Sportfiske och friluftsliv 56 4 Lokala förutsättningar 58 41 Vandringshinder 58 42 Storhus 60 43 Fors 63 44 Perioden 65 45 Harg 67 46 Kristineholm 69 5 Målbild och problemanalys 72 51 Ekologisk status 72 52 Hydrologi 72 53 Vattenkvalitet 73 54 Morfologiska förändringar 74 55 Vattenbiotoper 74 Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

3 56 Fiskfauna 75 57 Rödlistade arter 76 58 Lax och havsöring 79 59 Vandringshinder 80 510 Sportfiske och friluftsliv 81 6 Förslag till fiskvägar och skyddsanordningar 84 61 Storhus 84 62 Fors 93 63 Perioden 98 64 Harg 102 65 Kristineholm 108 7 Förslag till biotopvård och övriga åtgärder 116 71 Skogsbevuxen skyddszon 116 72 Återställning av våtmarker 118 73 Miljöanpassade flöden 119 74 Återställning av rensade strömsträckor 121 75 Utsättning av fisk 121 8 Åtgärdsstrategi och övervakning 124 81 Återställning 124 82 Bibehållen kraftproduktion 126 83 Förbättrade förutsättningar för rekreation 128 84 Övervakning 130 9 Sammanfattning 131 Referenser 133 Bilagor Bilaga 01 Översikt Plan, skala 1:100 000 Bilaga 02 Nuvarande förhållanden Storhus Plan, skala 1:500 Bilaga 03 Flöden, kraft och tappning Storhus Tabeller och grafer Bilaga 04 Nuvarande förhållanden Fors Plan, skala 1:500 Bilaga 05 Flöden, kraft och tappning Fors Tabeller och grafer Bilaga 06 Nuvarande förhållanden Perioden Plan, skala 1:500 Bilaga 07 Nuvarande förhållanden Harg Plan, skala 1:1 000 Bilaga 08 Flöden, kraft och tappning Harg Tabeller och grafer Bilaga 09 Nuvarande förhållanden Kristineholm Plan, skala 1:500 Bilaga 10 Framtida förhållanden Storhus Återställning Plan, skala 1:500 Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

4 Bilaga 11 Framtida förhållanden Storhus Återställning Plan, skala 1:5 000 Bilaga 12 Översiktlig kostnadsuppskattning Förslag till fiskvägar Tabeller Bilaga 13 Framtida förhållanden Storhus Omlöp Plan, skala 1:500 Bilaga 14 Framtida förhållanden Storhus Slitsränna Plan, skala 1:500 Bilaga 15 Framtida förhållanden Storhus Avledning Plan, skala 1:200 Bilaga 16 Framtida förhållanden Fors Återställning Plan, skala 1:1 000 Bilaga 17 Framtida förhållanden Fors Återställning Plan, skala 1:5 000 Bilaga 18 Framtida förhållanden Fors Omlöp Plan, skala 1:1 000 Bilaga 19 Framtida förhållanden Fors Slitsränna Plan, skala 1:200 Bilaga 20 Framtida förhållanden Fors Avledning Plan P, skala 1:200 Bilaga 21 Framtida förhållanden Perioden Återställning Plan, skala 1:500 Bilaga 22 Framtida förhållanden Perioden Återställning Plan, skala 1:1 000 Bilaga 23 Framtida förhållanden Perioden Överlöp Plan, skala 1:500 Bilaga 24 Framtida förhållanden Harg Återställning Plan, skala 1:1 000 Bilaga 25 Framtida förhållanden Harg Återställning Plan, skala 1:5 000 Bilaga 26 Framtida förhållanden Harg Omlöp Plan, skala 1:1 000 Bilaga 27 Framtida förhållanden Harg Motströmsränna Plan, skala 1:1 000 Bilaga 28 Framtida förhållanden Harg Avledning Plan, skala 1:200 Bilaga 29 Framtida förhållanden Kristineholm Återställning Plan, skala 1:500 Bilaga 30 Framtida förhållanden Täckhammar Återställning Plan, skala 1:2 000 Bilaga 31 Framtida förhållanden Kristineholm Återställning Plan, skala 1:10 000 Bilaga 32 Framtida förhållanden Kristineholm Inlöp Plan, skala 1:500 Bilaga 33 Framtida förhållanden Kristineholm Slitsränna Plan, skala 1:500 Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

5 1 Inledning Nyköpingsån är ett av södra Sveriges större vattendrag Ån är klassad som riksintresse för fisket efter havsöring och dalgången som riksintresse för kulturmiljö- och naturvård Nyköpingsån har en artrik fiskfauna med rödlistade arter som mal, lake vimma och ål Förutom fisk hyser ån ytterligare rödlistade arter som tjockskalig målarmussla och utter, båda starkt knutna till åns fiskbestånd Nyköpingsån är emellertid ett kraftigt påverkat vattendrag Miljöproblem som övergödning och fysisk påverkan har gjort att flera av åns ursprungliga fiskarter sannolikt försvunnit, fiskproduktionen minskat och att vattenförekomsten inte når vattendirektivets krav på god ekologisk status Inom projektområdet finns fem dammbyggnader som påverkar åns vattenmiljöer genom indämning och reglering samt i varierande grad hindrar upp- och nedvandrande fisk Fisket efter havsöring baseras idag i stort sett uteslutande på utsättningar Ett naturligare vattendrag med en representativ fiskfauna och högre fiskproduktion, samt förutsättningar för att nå vattendirektivets krav på god ekologisk status, kan skapas genom att återställa vattendragets naturliga miljöer och förhållanden Dessa åtgärder kan i sin tur stärka Nyköpingsåns värde för rekreation och turism med förbättrade förutsättningar för forspaddling och ett hållbart fiske efter havsöring På uppdrag av Nyköpingåarnas Vattenvårdsförbund har Fiskevårdsteknik AB därför tagit fram föreliggande förslag till natur- och fiskevårdande åtgärder i Nyköpingsån Utredningen har finansierats med stöd av medel från EUs fiskerifond och Fiskeområde kustlinjen, Nyköpings kommun samt fiskevårdsmedel från länsstyrelsen i Södermanland Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

6 2 Utförda undersökningar Inom ramen för föreliggande uppdrag har främst befintlig kunskap samlats in och sammanställts Utöver detta har en inventering av vattenbiotoper och vandringshinder i nedre delen av Nyköpingsån utförts I anslutning till projekt utfördes även provfisken av personal från Sportfiskarna 21 Undersökt område Föreliggande plan omfattar nedre delarna av Nyköpingsåns huvudfåra från mynningen i Östersjön till sjön Långhalsen samt sträckan mellan Långhalsen och Hallbosjön där vattendraget benämns som Vrena strömmar eller Vrenaån (figur 2-1; bilaga 01) Även biflöden som mynnar inom nämnda sträcka ingår i projektet 22 Arkivarbete Digitala kartunderlag i form av Lantmäteriets vektoriserade fastighetskarta och tillhörande ortofoto har ställts till förfogande av Nyköpings kommun Detta underlag har varit till stor hjälp vid längd- och arealsbestämningar samt redovisning av inventeringsarbetet Uppgifter om nuvarande och tidigare förekomst av fiskarter har inhämtats från tidigare utförda undersökningar samt genom samtal med Nils Ljunggren från Sportfiskarna, Sven Kullander från Naturhistoriska Sibro Vad Husbyån Vrenaån Kristineholm Harg Perioden Fors Storhus Nyköping Nyköpingsån Figur 2-1 Undersökt område omfattar nedre Nyköpingsån och Vrenaån samt inom denna sträcka mynnande biflöden Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

7 riksmuseet och Roger Kristensen från Nyköpingsån-Oxelösunds sportfiskare Uppgifter om teknisk utformning och driftsförhållande vid kraftverken har inhämtats genom samtal med Jonas Larsson, Vattenfall och Tord Vejdal, Nyköpings Vattenkraft AB samt genom befintliga vattendomar I syfte att förbättra kunskaperna kring åns fauna utfördes ett standardiserat elfiske av Sportfiskarna Provfisket utfördes 16 oktober och totalt undersöktes fem lokaler belägna strax nedströms dammbyggnaden vid Storhusfallet, Fors, Harg och Kristineholm Placeringen av lokalerna valdes i avsikt att kartlägga dagens bestånd av laxfisk, passageeffektivitet vid respektive vandringshinder och för att uppskatta åns produktionspotential Uppgifter om fiske och fiskevård har främst erhållits genom samtal med Roger Kristensen från Nyköpingsån-Oxelösunds sportfiskare, Nils Ljunggren från Sportfiskarna och Jimmy Blom, fiskerikonsulent i Södermanlands län 23 Fältarbete En översiktlig inventering av vattenbiotoper och vandringshinder utfördes under juli månad 2013 Under fältarbetet uppgick vattenföringen i Nyköpingsån till ca 15-20 m 3 /s Inventeringen förbereddes genom flygbildstolkning och kartstudier varefter vattendrag samt biflöden undersöktes Sammanlagt har information om ca 17 km vattendrag inhämtats genom att i huvudsak paddla längs större delen av vattendragens längd I de fall vattendragen var för små för att paddla vilket är fallet med biflödena har de fotvandrats Höger respektive vänster sida av vattendraget avser från strömriktningen räknat Inventering av vattenbiotoper har utförts enl den metodik som rekommenderas av Naturvårdsverket (Naturvårdsverket, 2003) För att kunna genomföra inventeringarna inom de erhållna ramarna har inventeringsarbetet koncentrerats till de ur naturvårds- och fiskevårdsperspektiv viktigaste parametrarna (fysisk vattenmiljö och vandringshinder) Metodiken fokuserar på habitat lämpliga för laxfisk, sk öringbiotoper Men eftersom flertalet reofila arter som flodnejonöga, färna, sandkrypare, elritsa och simpor är beroende av grunda strömsatta partier gynnas även dessa arter av habitat lämpliga för lekande och uppväxande laxfisk Vidare togs ett antal fotografier av dammbyggnaderna och de studerade områdena Efter besöket har ytterligare uppgifter om lokala förhållan- Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

8 den, driftsrutiner och vattenståndsvariationer inhämtats genom samtal med fastighetsägare och verksamhetsansvariga För uppskattning av dammbyggnadernas hydrauliska egenskaper har beräkningar för avbördning över horisontella utskov och öppningar i vägg utförts (Reinius 1968) För uppskattning av vattenflöde, vattenstånd och vattendjup i de befintliga åfårorna och de föreslagna naturliknande fiskvägarna har beräkning av strömning i likformiga kanaler med Mannings formel utförts För uppskattning av de föreslagna tekniska fiskvägarnas hydrauliska egenskaper har beräkningar med egna empiriska värden utförts De verkliga hydrauliska förhållandena är emellertid svåra att bestämma på teoretisk väg, varför de nedan redovisade värdena endast bör uppfattas som riktvärden Under projektet utfördes även ett översiktligt elfiske av personal från Sportfiskarna i syfte att undersöka artförekomst och passageeffektivitet vid respektive vandringshinder 24 Utvärdering Ekologisk nisch och reproduktionsklass Fiskarter kan klassificeras utifrån ekologisk nisch Arter som uteslutande lever i stillastående vattenmiljöer, som sjöar och bakvatten utan kontakt med huvudfåran, kallas limnofila De som istället är beroende av strömmande habitat under vissa livsstadier eller samtliga benämns reofila Generalister som kan genomföra samtliga livsstadier i både stillastående och strömmande vattenmiljöer benämns eurytopa En liknande klassificering kan göras för olika fiskarters habitatval vid reproduktion Litofila fiskarter, som tex öring och lax, leker på hårdbottnar där substratet varierar mellan allt från grus till block Fytofila arter, som gädda och mal, kräver dött eller levande organiskt material som löv, rötter och växter för att leka Fytolitofila arter, som abborre och sutare, leker i översvämmade område och fäster sina ägg på dränkta växtdelar eller annat substrat Polyfila arter, som tex braxen, kräver inget speciellt habitat för lek Pelagofila fiskarter, som tex ål, leker i den fria vattenmassan Psammofila fiskarter som grönling har ett lekhabitat som utgörs av strömsatta sandbottnar Rekonstruktion av ursprungliga biotoper och fauna Från Nyköpingsåns källor till mynningen i havet ändras de fysiska, kemiska och biologiska förutsättningarna Genom att jämföra åns fauna med faunan i mindre eller helst opåverkade vattendrag av samma karaktär kan vi dra slutsatser om vilka arter som tidigare har funnits och Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

9 vad som behöver göras för att skapa förutsättningar för en naturlig och för vattendraget representativ fauna Vilka fiskarter som dominerar i ett vattendrag varierar från dess källflöden till dess att det mynnar i havet I ett försök att klassificera den longitudinella successionen har man i Europa använt ett klassificeringssystem utifrån vattendragens bredd och fall med typiska fiskarter för varje zon (Lasne 2007) I större vattendrag urskiljs 5 zoner; öring-, harr-, barb-, braxen- och gerszonen (Bram et al 2003) Eftersom artsammansättningen skiljer sig mellan nord- och sydeuropeiska vattendrag är zoneringen inte direkt applicerbar Men genom att applicera svenska arters utbredning med zoneringen kan en referens skapas för hur fisksamhället i Nyköpingsån en gång förmodligen såg ut Genom att sedan jämföra åns ursprungliga fiskfauna med de fiskarter som finns idag är det möjligt att avgöra vilka fiskarter och livsmiljöer som försvunnit Eftersom fiskarten barb inte förekommer i svenska vatten och barbzonen vanligtvis domineras av färna, som är naturligt förekommande i Sverige, har vi valt istället valt benämna zonen för färnazonen Passageeffektivitet Passageeffektiviteten anger andelen vandrande fiskar som klarar av att passera och överleva en passage förbi ett vandringshinder De vandringshinder där fiskvägen är lätt att lokalisera, passera och där dödligheten för nedvandrande fisk är låg får en hög passageeffektivitet Eftersom olika fiskarter och livsstadier har olika förutsättningar att passera ett hinder klassas passageeffektiviteten för olika funktionella grupper För uppvandring klassas passageeffektiviteten för svagsimmande fiskarter och starka fiskar För nedvandring klassas passageeffektiviteten för små, smala och stora fiskar 25 Höjdsystem Inmätningar har utförts i lokala höjdsystem med en separat fix för varje lokal I de aktuella vattendomarna används flera höjdsystem, huvudsakligen "Elverkets höjdsystem (Nyköpings höjdsystem)" men även RH70 och RH00 För att möjliggöra jämförelser i ett enhetligt höjdsystem har inmätningarna i de lokala höjdsystemen transformerats till Elverkets höjdsystem Uppgifter för transformering från Elverkets höjdsystem till RH70 anges på textplanscherna vid resp vandringshinder (bilaga 02-33) Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

10 3 Regionala förutsättningar 31 Vattendrag Nyköpingsåns avrinningsområde är stort Från mynningen i Östersjön till dess källflöden i Örebros, Östergötlands och Södermanlands höglänta skogsmaker avvattnas en total yta av 3631 km 2 Det gör Nyköpingsån till Norra Östersjöns näst största huvudavrinningsområde Avrinningsområdet gränsar mot 5 andra vattensystem; i norr mot Norrström, i öster mot Trosa- och Svärtaån, i söder mot Kilaån och i väster mot Motala ström Markanvändningen i avrinningsområdet har stor betydelse för vattenkvalité och vattenflöde I områden som saknar ett vegetationstäcke blir avrinningen snabbare, med högre flödestoppar och lägre lågflöden Områden med en högre andel jordbruksmark är generellt sett näringsrikare Där andelen granplanteringar är högre är vattnet vanligtvis surare och mer färgat Markanvändningen i Nyköpingåns källflöden domineras av skogsmark, huvudsakligen granplanteringar Längre nedströms, i åns centrala och nedre delar ökar inslaget av jordbruksmark och urbana miljöer De nedre delarna av Nyköpingsån (figur 2-1; bilaga 01), från Långhalsen ned till mynningen i Östersjön, löper genom ett böljande landskap Den 15,7 km långa sträckan har idag ett fall på ca 18,6 m och en medelbredd på 43 m Markanvändningen inom delavrinningsområde består huvudsakligen av skogs- och jordbruksmark samt urbana miljöer (figur 3-1) Från Hallbosjön till Långhalsen benämns Nyköpingåns huvudfåra Vrenaån (figur 2-1; bilaga 01) Den ca 700 meter långa sträckan har ett fall på ca 0,4 m och en medelbredd på 72 m Markanvändningen inom Vrenaåns delavrinningsområde utgörs huvudsakligen av urban mark samt skogsmark (figur 3-2) 32 Ekologisk status Idag klassas den ekologiska statusen i Nyköpingsån och Vrenaån som måttlig (VISS 2014) Enligt Vattendirektivet ska alla vattenförekomster uppnå god ekologisk status senast år 2015 men på grund av att det bedöms som tekniskt omöjligt har Nyköpingsån och Vrenaån fått en förlängd tidsfrist till 2021 På grund av miljöproblem som övergödning och fysisk påverkan finns risken att kravet ej uppnås till 2021 Vid klassning av ekologisk status väger biologin tyngst och mätningar av biologiska provtagningar indikerar Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

11 Figur 3-1 Markanvändning i nedre Nyköpingsån delavringsområde (från sjön Långhalsen till mynningen i Östersjön) Figur 3-2 Markanvändning i Vrenaåns delavrinningsområde (mellan Hallbosjön och sjön Långhalsen) Fysisk påverkan delas in i tre kategorier; hydrologisk och morfologisk påverkan samt påverkan från vandringshinder Hydrologisk påverkan innebär onaturliga flöden och vattenstånd på grund av reglering, dämning eller vattenuttag Morfologiska förändringar innebär en förändring av livsmiljöerna i sjön, vattendraget eller närmiljön Vandringshinder Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

12 utgörs av vattenbyggnader som hindrar vattenlevande djur från att förflytta sig Idag är Vrenaån både morfologiskt och hydrologiskt påverkad och de nedre delarna av Nyköpingsån i tillägg även påverkade av vandringshinder 33 Vattenföring Den specifika avrinningen uppgår till ca 6 l/s/km 2 i nedre Nyköpingsån och Vrenaån Nyköpingsåns avrinningsområde är vattenrikt Den höga sjöprocenten på nästan 13 % medför ett tämligen stabilt naturligt vattenflöde året runt, utan plötsliga vattenståndsvariationer och flödesförändringar, med en god vattenföring under hela sommaren (figur 3-3 och 3-4) Under maj månad inträffar vanligtvis årets flödestopp i samband med islossningen Under sommaren sjunker vanligtvis vattenflödet sakta för att under hösten nå årets lägsta flöde innan vattenföringen åter ökar i samband med höstregnen Vattenföringen vid Nyköpingsåns mynning innan ån reglerades har med ledning av avrinningsområdets storlek, avrinning och uppmätta flöden från Kristineholm regleringsdamm (tidigare Spånga mätstation) beräknats uppgå till ca 21 m 3 /s i medeltal under året Normal högvatten- och lågvattenföring uppgår till ca 54 m 3 /s resp 9,0 m 3 /s Tillfälliga flödestoppar kan sannolikt nå ca 105 m 3 /s medan extrem torka kan resultera i så låga flöden som ned mot ca 2,1 m 3 /s Figur 3-3 Beräknad vattenföring vid Nyköpingsåns mynning under oreglerade förhållanden (1909-1937) Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

13 Figur 3-4 Vattenflöde i Nyköpingsån år 1937, innan sjön Långhalsen reglerades Observera hur vattenflödet ändras långsamt utan några hack i grafen I samband med att ån reglerades år 1940, vid anläggandet av Kristineholm regleringsdamm, förändrades flödesmönstret i nedre Nyköpingsån markant med snabba flödesförändringar och låga lågflöden (figur 3-5, 3-6) Normal högvattenföring ökade något till 56 m 3 /s och normal lågvattenföring minskade markant till 2,0 m 3 /s Lågflöden som tidigare bara inträffade under extrem torka under hösten förekommer nu under hela året Under senare år har frekvensen av kraftiga flödesförändringar minskat samtidigt som flödesförändringarnas amplitud ökat och nolltappningar ökat i frekvens (figur 3-7) Från år 1980 till 2010 har 138 dygn med nolltappning registrerats (SMHI 2014b) I samband med ett fältbesök vid Storhus kraftverk har kortare perioder med nolltappningar observerats i samband med att vattenflödet understeg kraftverkets drivvattenföring och kraftaggregaten var avstängda När övervattenytan låg i nivå med gällande dämningsgräns öppnades en av luckorna i torrfåran När sedan övervattenytan sjunkit markant under dämningsgränsen stängdes luckan tills övervattenytan åter låg i nivå med dämningsgränsen Under tiden luckan var stängd tappades inget vatten Vattentäkter Kraftvärmeverket Idbäcksverket har enligt deldom daterad 2 februari 2006 rätt att använda 0,42 m 3 /s vatten från Nyköpingsån för kylning Detta vatten tas in och återleds nära ån mynning Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

14 SSAB tar kylvatten från Nyköpingsån uppströms Harg Enligt en deldom daterad 31 januari 1967 har SSAB har rätt att ta ut 0,75 m 3 /s Normalt uttag ligger idag mellan 0,17-0,25 m 3 /s (Matarvattensektionen, 2012) Detta vatten leds inte tillbaka till ån Figur 3-5 Beräknad vattenföring vid Nyköpingsåns mynning under reglerade förhållanden (1940-1990) Lägg märke till hur lägsta lågvattenföring (LLQ) minskat markant Figur 3-6 Vattenflödet i Nyköpingsån år 1940 Efter att ån reglerades började vattenflödet variera kraftigt med upprepade snabba flödesförändringar Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

15 Snabba flödesförändringar Onaturligt högflöde Onaturligt låga lågflöden Figur 3-7 Uppmätt reglerat flöde jämfört med beräknat naturligt flöde i Nyköpingsån år 2002 (SMHI 2014a) 34 Vattenkvalitet Vattenkvalitén inom det undersökta området är överlag bra och har mestadels en för laxfisk tämligen gynnsam sammansättning Det har en mycket hög buffertkapacitet och är nära neutralt Inom vattensystemet har inga anmärkningsvärda förekomster av miljögifter rapporterats Nyköpingsån är recipient för två avloppsreningsverk: Vrena och Stigtomta, som mynnar i Långhalsen Några exempel på punktkällor som potentiell skulle kunna innebära ett problem för nedre Nyköpingsån är Nyköpings mässingsbruk, Hargs gasverk, BP:s och Shells oljedepå (Vattenmyndigheterna et al 2014) Såväl påväxtalger som halten totalfosfor visar att nedre delarna av Nyköpingsån är påverkade av övergödning (VISS 2014; SLU 2014) Halten av fosfor är den faktor som huvudsakligen begränsar tillväxten av växtplankton Från 70-talet har halterna av fosfor i nedre Nyköpingsån ökat något (figur 3-8) Medelvärdet för de tre senaste åren ligger på 47 µg/l vilket motsvarar måttlig på gränsen till otillfredsställande ekologisk status För att nå upp till vattendirektivets krav på god ekologisk status bör fosforhalten ligga under 25 µg/l Det innebär att halten fosfor behöver minska med 43 % Vattnet i Nyköpingsån och dess biflöden är vanligen väl syresatt och fritt från större syretärande utsläpp (figur 3-9) I mycket näringsrika vattendrag som Nyköpingsån kan syrebrist uppstå under vissa perioder Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

16 Figur 3-8 Medelhalt totalfosfor i Nyköpingsån vid Spånga mätstation 1969-2013 (SLU 2014) Figur 3-9 Syrehalt i nedre Nyköpingsån 1999-2013 När syrehalten ligger under 4-5 mg/l riskerar syrekrävande organismer att skadas Under september 2010 mättes syrehalten till 4,2 mg/l Gränsvärdet för kvicksilver i fisk, på 0,020 mg/kg, antas överskridas i Sveriges samtliga vattenförekomster (VISS 2014) Nyköpingsån är sannolikt inget undantag Undantaget kvicksilver bedöms den kemiska statusen i Vrenaån och Nyköpingsån enligt expertbedömningar vara god (VISS 2014) Utöver kvicksilver har halten av övriga 33 ämnen, prioriterade av vattendirektivet, inte undersökts Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

17 Under 1990-talet har sjöar och vattendrag i södra Sverige blivit brunare Denna brunifiering orsakas av en ökad transport av lösta ämnen Som möjliga orsaker nämns en ökad nederbörsmängd till följd av klimatförändringar samt ett minskat surt nedfall Absorbansen av ett filtrerat vattenprov mäter halten lösta ämnen och är ett bra mått på vattnets färg (brunhet) I naturvatten består dessa lösta ämnen huvudsakligen av humusämnen, järn- och manganföreningar Vattnet i Nyköpingsån har blivit något brunare samtidigt som det sura nedfallet har minskat (figur 3-10) Förutom försämrad vattenkvalité leder brunifieringen till en minskad biologisk produktion och lägre artdiversitet Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder är vattnet i nedre Nyköpingsån idag måttligt färgat (Naturvårdsverket 1999) 35 Morfologiska förändringar Morfologin i nedre Nyköpingsån och Vrenaån har förändrats kraftigt Långa sträckor av åns huvudfåra har rensats och fördjupats medan vattendragets kantzon modifierats och tagits i anspråk av jordbruk och bebyggelse (figur 3-11) Dessutom har flera sjöar i avrinningsområdets sänkts Figur 3-10 Färgtal och sulfathalt vid Spånga mätstation (SLU, 2014) Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

18 Rensningar Av den totala längden av Vrenaån och nedre Nyköpingsån bedöms 20 % rensats i varierande grad (kraftigt rensad omgrävd; figur 3-10) I Vrenaån har samtliga strömsträckor rensats och/eller fördjupats I nedre Nyköpingsån har ån fördjupats mellan sjön Långhalsen och Kristineholms regleringsdamm och flera ström- och forssträckor rensats kraftigt på grövre substrat som sten och block (figur 3-12 och 3-13) Närmiljön I samband med att åns närmiljö odlats upp och bebyggts har åns naturliga kantzon försvunnit Idag utgörs nedre Nyköpingåns närmiljö av en hög andel artificiell mark (44,4 %) som till exempel jordbruksmark, industriområden och stadsstrukturer (VISS, 2004) I syfte att vinna odlingsbar mark har även befintliga våtmarker dikats ut (figur 3-14 och 3-15) Sjösänkningar År 1857 sänktes sjöarna Långhalsen, Hallbosjön och Yngaren med 1,2 m i syfte att vinna odlingsbar mark (Kungl Maj:ts befallningshafvande 1863) Sjön Långhalsen sänktes genom att fördjupa åfåran i Nyköpingsån vid Täckhammars strömmar (tabell 3-1) Resultatet av sjösänkningarna var att sjöarnas sammanlagda areal minskade med 16,8 % (figur 3-16) Figur 3-11 Hårdgjord och modifierad strandbank nedströms Storhus kraftverk Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

19 Figur 3-12 Andel rensade sträckor i respektive vattendrag Figur 3-13 Strömmarna vid Täckhammar har rensats kraftigt och åfåran fördjupats Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

20 Figur 3-14 Utdikad våtmark mellan Hargs kraftverk och Kristineholms regleringsdamm Figur 3-15 Samma område som figur 3-12 vid högre vattenflöde Många fiskarter är beroende av åns svämplan för att fullborda sin livscykel Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

21 Tabell 3-1 Ursprunglig och nuvarande vattennivåer i sjön Långhalsen Period HHW MHW MW MLW LLW Tröskel -1857 +120,9 +120,2 +119,6 +119,2 +119,0 +118,5 1857-1939 +119,7 +119,0 +118,4 +118,0 +117,8 +117,3 1939- +118,5 +118,4 +118,2 +118,0 +117,4 +115,6 I samband med att Långhalsens utlopp reglerades år 1939 sänktes sjöns vattennivå ytterligare, från att ha fluktuerat mellan +117,8 och +119,7 till att variera mellan +117,4 och +118,9 (Chalmers tekniska högskolan, 1968) Det gjorde att flera sjöar däribland Vadsjön och Harsjön torkade ut och stora grundområden som tidigare utgjorde viktiga lek- och uppväxthabitat för många fiskarter försvann (figur 3-16 och 3-17) Ursprungligen styrdes tröskelnivån vid Täckhammars strömmar vattennivån i sjön Långhalsen men i samband med att sjön reglerades styrs vattennivån idag istället av Kristineholm regleringsdamm Figur 3-16 Upprepade sjösänkningar har torrlagt stora grundområden (röd linje) i Långhalsen Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

22 Figur 3-17 Vadsjön (röd linje) var en av flera grunda sjöar som torrlades i samband med att Kristineholm regleringsdamm anlades och Långhalsen reglerades 36 Vattenbiotoper Nyköpingsån dominerades ursprungligen av lugnflytande sträckor med inslag av strömmande (16,6 %), svagt strömmande (8,1 %) och forsande (5,8 %) partier (figur 3-18) Idag har andelen ström- och forssträckor minskat markant med 30 respektive 90 % Förändringen beror framförallt på att befintliga dammar förvandlat åns tidigare ström- och forssträckor till artificiella svagt strömmande eller lugnflytande miljöer Ursprungligen utgjorde ca 3 400 m av Nyköpingsån och Vrenaån (11 %) lämpliga uppväxtområden för öring (klass 2 och 3; figur 3-19) Fysisk påverkan och reglering har gjort att stora delar av dessa livsmiljöer har förlorats Idag utgör endast ca 370 m (1 %) av Nyköpingsån och Vrenaån lämpliga uppväxtområden för öring Ursprungligen var andelen lämpliga uppväxtområden jämnt fördelade över de olika delsträckorna (figur 3-20) Idag återfinns lämpliga uppväxtområden endast på delsträckorna Harg-Kristineholm och Vrenaån (figur 3-21), båda isolerade av flera vandringshinder Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

23 Figur 3-18 Ursprungliga och nuvarande strömförhållanden i Nyköpingsån och Vrenaån Figur 3-19 Ursprungliga och nuvarande förekomst av lämpliga uppväxtområden för öring (biotopklass 2 och 3) Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

24 Figur 3-20 Ursprunglig fördelning av öringbiotoper av klass 2 och 3 för respektive delsträcka Figur 3-21 Nuvarande fördelning av öringbiotoper av klass 2 och 3 för respektive delsträcka Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

25 Havet-Storhus Den nedersta sträckan av nedre Nyköpingsån, från mynningen i havet upp till Storhus kraftverk, utgjordes ursprungligen av huvudsakligen lugnflytande och strömmande sträckor med inslag av kortare svagt strömmande och forsande partier (figur 3-22) Andelen ström- och forssträckor har minskat något till följd av att fallen och strömsträckorna nedströms Storhuskvarn förvandlats till torrfåror Fysisk påverkan som kanalisering, rensning, rätning och framförallt genom att kantzonen modifierats och hårdgjorts har gjort att ån förlorat kontakten med strandzonen (figur 3-23) Detta medför att stora arealer lämpliga uppväxtområden för öring (klass 2 och 3) och andra reofila arter gått förlorade (figur 3-24) Av samma anledning har även åns svämplan försvunnit och förutsättningarna försämrats markant för fytofila och fytolitofila arter, vars lek- och uppväxtområden är knutna till åns svämplan Figur 3-22 Ursprungliga och nuvarande strömförhållanden på delsträckan Havet-Storhus Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

26 Figur 3-23 Modifiering av strandbanken nedström Storhus gör att åns lämpliga uppväxtområden för öring gått förlorade Kvar finns en kanalformad åfåra där vattennivån och flödeshastigheten varierar kraftigt Figur 3-24 Ursprungliga och nuvarande uppväxtområden för öring av skilda biotopklasser Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

27 Storhus-Fors Delsträckan mellan Storhus och Fors kraftverk dominerades ursprungligen av längre strömsträckor med inslag av forsande och svagt strömmande partier (figur 3-25) Lugnflytande sträckor saknades helt Idag är åns ursprungliga ström- och forssträckor överdämda av Storhus kraftverksdamm (figur 3-26 och 3-27) Den kortare strömsträcka som återstår utgörs av utloppskanalen till Fors kraftverks med låga naturvärden Lämpliga uppväxtområden för öring har helt försvunnit Ursprungligen utgjorde nästan 90 % av delsträckans totala längd lämpliga uppväxtområden (klass 2 och klass 3) Idag har dessa miljöer försvunnit helt och därmed även lämpliga habitat för andra reofila arter (figur 3-28) Avsaknaden av lugnflytande sträckor med omgivande svämplan gör att större lek- och uppväxtområden för fytofila och fytolitofila ursprungligen saknades på sträckan Figur 3-25 Ursprungliga och nuvarande strömförhållanden på delsträckan Storhus-Fors Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

28 Figur 3-26 Indämd sträcka ovan Storhus kraftverk som ursprungligen utgjorde en ca 160 m lång strömsträcka med god-mycket god tillgång på uppväxtområden för öring Vy uppströms Figur 3-27 Samma sträcka som ovan i samband med att vattennivån uppströms Storhus sänktes Vy uppströms Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

29 Figur 3-28 Ursprungliga och nuvarande uppväxtområden för öring av skilda biotopklasser på delsträckan Storhus-Fors Fors-Perioden Mellan Fors kraftverk och Periodens gamla kraftverksdamm dominerade tidigare strömmande livsmiljöer med inslag av både kortare lugnflytande partier och forssträckor Idag dämmer Fors kraftverksdamm ån hela vägen till Perioden Den kortare strömsträcka som idag återstår är delvis överdämd (figur 3-29) Ursprungligen utgjorde 89 % av sträckan lämpliga uppväxtområden för öring På grund av att åns ursprungliga ström- och forssträckor är helt eller delvis överdämda saknas lämpliga uppväxtområden för öring och även andra reofila arter beroende av grunda strömsatta sten- och grusbottnar (figur 3-30) Vid en avsänkning av vattennivån uppströms Fors blottades åns ursprungliga strömsträckor som idag är överdämda (figur 3-31 och 3-32) På grund av att svämplanet isolerats, genom reglering och fysisk modifiering av strandbanken, saknas lämpliga livsmiljöer för fyto- och fytolitofila arter Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

30 Figur 3-29 Ursprungliga och nuvarande strömförhållanden på delsträckan Fors-Perioden Figur 3-30 Ursprungliga och nuvarande uppväxtområden för öring av skilda biotopklasser på delsträckan Fors-Perioden Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

31 Figur 3-31 Avsänkning av vattennivån uppströms Fors visar strömsträckor med ett varierande bottensubstrat, ett lämpligt habitat för uppväxande öring Vy uppströms Figur 3-32 Bilden visar samma sträcka som ovan Den ursprungliga strömsträckan är idag överdämd Vy nedströms från bron som syns i överkant av bilden ovan Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

32 Perioden-Harg Från den gamla kraftverksdammen Perioden till Hargs kraftverk dominerade ursprungligen lugnflytande livsmiljöer med inslag av korta svagt strömmande, strömmande och forsande partier (figur 3-33) Idag är de ursprungliga ström- och forssträckorna vid Periodens överdämda och forssträckan nedströms Harg har förvandlats till en sprängd utloppskanal Ursprungligen utgjorde 15 % av sträckan lämpliga uppväxtområden för öring och andra reofila arter men på grund av fysisk påverkan som rensning och överdämning har dessa habitat försvunnit (figur 3-34 och 3-35) Stora delar av svämplanet längs delsträckans lugnflytande partier har odlats upp men fortfarande återfinns relativt stora områden som bedöms utgöra lämpliga habitat för fyto- och fytolitofila arter Figur 3-33 Ursprungliga och nuvarande strömförhållanden på delsträckan Perioden-Harg Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

33 Figur 3-34 Strömsträckan vid naturreservatet Hållet är kraftigt rensad Rensade block återfinns längs åns strandbank Figur 3-35 Ursprungliga och nuvarande uppväxtområden för öring av skilda biotopklasser på delsträckan Perioden-Harg Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

34 Harg-Kristineholm Sträckan mellan Hargs kraftverk och Kristineholm regleringsdamm dominerades tidigare av lugnflytande vattenbiotoper och gör så även idag (figur 3-36) Andelen lugnflytande och svagt strömmande habitat har ökat på bekostnad av ström- och forssträckor som minskat respektive försvunnit helt Andelen lämpliga uppväxtområden har minskat markant (figur 3-37) Ursprungligen utgjorde ca 480 m lämpliga uppväxtområden för öring Det som återstår idag är en dryg en fjärdedel (27 %) som utgör nedre Nyköpingsån enda lämpliga uppväxtområde (figur 3-38) På sträckan fanns sannolikt stora arealer av svämplan med höga naturvärden och stor betydelse för åns fiskproduktion Även om majoritet av sträckans svämplan isolerats, påverkats eller helt försvunnit på grund av ett intensivt jordbruk, utgör sannolikt sträckan fortfarande nedre Nyköpingsåns viktigaste lekområden för fyto- och fytolitofila fiskarter Figur 3-36 Ursprungliga och nuvarande strömförhållanden på delsträckan Harg-Kristineholm Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

35 Figur 3-37 Ursprungliga och nuvarande uppväxtområden för öring av skilda biotopklasser på delsträckan Harg-Kristineholm Figur 3-38 På den korta strömsträckan nedströms Kristineholm regleringsdamm finns Nyköpingsåns enda lämpliga uppväxtområde för öring Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

36 Kristineholm-Långhalsen Innan Långhalsen reglerades dominerades sträckan mellan Kristineholms regleringsdamm och sjön Långhalsen av lugnflytande partier med inslag av kortare ström- och forssträckor (figur 3-39) Idag är sträckans tidigare fors- och strömsträckor helt eller delvis överdämda Strömmande och forsande partier har ersatts av artificiella svagt strömmande eller lugnflytandet livsmiljöer I samband med upprepade sjösänkningar har delsträckans forsar och strömpartier rensats och fördjupats (figur 3-40) Påverkan genom rensning och överdämning har gjort att lämpliga uppväxtområden för öring och andra reofila fiskarter försvunnit helt (figur 3-41) Flera av sträckans lugnflytande partier har en skogsbevuxen kantzon bestående av huvudsakligen al och sälg, ett lämpligt habitat för lekande mal (figur 3-42) På grund av att vattenståndsvariationer minskat i samband med att ån relgerades har tillgången till åns svämplan försämrats och därmed förutsättningarna för fyto- och fytolitofila arter Vrenaån Vrenaån mellan Hallbosjön och Långhalsen var ursprungligen ett smalt sund som dominerades av lugnflytande och svagt strömmande partier avbrutet av en kort forssträcka (figur 3-43) I samband med att sjöarna Figur 3-39 Ursprungliga och nuvarande strömförhållanden på delsträckan Kristineholm-Långhalsen Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

37 Figur 3-40 Ström- och forssträckan vid Täckhammar var ursprungligen ett viktigt habitat för uppväxande öring Idag är sträckan kraftigt rensad och åfåran fördjupad Lägg märke till de rensade stenarna som placerats längs strandbanken Figur 3-41 Ursprungliga och nuvarande uppväxtområden för öring av skilda biotopklasser på delsträckan Kristineholm- Långhalsen Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

38 Figur 3-42 Lugnflytande sträcka uppströms Täckhammar Trädens grenar och rötter hänger ned i vattnet och erbjuder ett lämpligt habitat för lekande mal och uppväxande fiskyngel Långhalsen och Hallbosjön har sänkts vid upprepade tillfällen har Vrenaån förändrats markant Idag utgörs delsträckan av två strömsträckor åtskilt av ett kortare lugnflytande parti Undantaget den kortare forssträckan saknades ursprungligen lämpliga uppväxtområden för öring och andra reofila arter Men i samband med att flödeshastigheten har ökat genom sjösänkningarna har lämpliga uppväxtområden för öring skapats (figur 3-44) Idag utgör strömsträckan uppströms Långhalsen ett av två lämpliga uppväxtområden för öring inom det undersökta området (figur 3-45) Genom upprepade sjösänkning har andelen lugnflytande sträckor med omgivande svämplan minskat och förutsättningarna för fyto- och fytolitofila fiskarter försämrats Den drygt 200 m lugnflytande sträcka som idag återstår utgör fortfarande ett lämpligt lekområde för fiskarter vars reproduktion är beroende av åns svämplan Biflöden Från havet upp till sjön Långhalsen ansluter flera mindre biflöden till Nyköpingsån Biflödena domineras av lugnflytande sträckor med ett bottensubstrat bestående av i huvudsak finsediment Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

39 Figur 3-43 Ursprungliga och nuvarande strömförhållanden på delsträckan Vrenaån Figur 3-44 Ursprungliga och nuvarande uppväxtområden för öring av skilda biotopklasser på delsträckan Vrenaån Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

40 Figur 3-45 Vrenaån uppströms Långhalsen Upprepade sjösänkningar har förvandlat ån från ett smalt sund till ett strömvatten Detta medför att lämpliga miljöer skapats för uppväxande öring beroende av grunda strömsatta grusbottnar med skydd längs strandbanken Samtliga biflöden är kraftigt påverkade av framförallt utdikning men även kulvertering och igenväxning och har ett avrinningsområde som är så pass litet att de riskerar att regelbundet torka ut (figur 3-46, 3-47 och 3-48) Därför bedöms samtliga biflöden inom projektområdet ha låga naturvärden och sakna lämpliga lek- och uppväxthabitat för laxfisk Sannolikt har flera av dessa biflöden tidigare utgjort våtmarker som dikats ut 37 Fiskfauna Nuvarande I Nyköpingsån förekommer idag naturliga bestånd av abborre, benlöja, björkna, braxen, flodnejonöga, gädda, gärs, gös, lake, mört, nissöga, nors, sutare, vimma, ål, och eventuellt mal samt ett bestånd av havsöring baserat på utsättningar (Tengelin, 2007; Bjelkstrand 2005; Naturvårdsverket 2000; S Kullander muntligen; R Kristensen muntligen; N Ljunggren) (Tabell 3-2) Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

41 Figur 3-46 Dikad sträcka av biflödet Stenbrobäcken Figur 3-47 Igenvuxen sträcka av biflödet Kristineholmsbäcken Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

42 Figur 3-48 Kulverterad sträcka av biflödet Kristineholmsbäcken Ursprunglig fiskfauna Nyköpingsån är ett typiskt stort låglänt vattendrag som ursprungligen ofta har haft en hög artdiversitet med ett fisksamhälle dominerat av cyprinider (Bram, 2003) Sannolikt bestod åns ursprungliga fiskfauna av arter typiska för både färna- och braxenzonen med arter som abborre, benlöja, björkna, braxen, färna, grönling, gädda, gärs, gös, lake, lax, mal, mört, nissöga, nors, sarv, stensimpa, stäm, sutare, vimma, ål, öring (tabell 3-3) Åns ursprungliga fisksamhälle med uppskattningsvis 23 arter var förmodligen betydligt artrikare jämfört med de 16 arter som sannolikt förekommer idag Likt dagens fiskfauna dominerade generalister medan specialister beroende av stillastående och strömmande livsmiljöer förmodligen var vanligare (figur 3-49) Jämfört med åns ursprungliga fiskfauna har andelen limnofila arter och reofila arter minskat med 50 respektive 60 % Sett till reproduktionsklass har psammofila arter (beroende av strömsatta sandbottnar) och litofila arter (beroende av hårdbotten) minskat mest med 50 respektive 67 % (figur 3-50) Fytolitofila arter och fytofila arter, vars reproduktion är beroende av vattendragets svämplan, har minskat med ca 17 % var Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

43 Tabell 3-2 Förekomst av naturligt reproducerande fiskarter i Nyköpingsån Ekologisk nisch: Re=Reofil, Li=Limnofil, Eu=Eurytop (Bolland et al 2012) Reproduktionsklass: Li=Litofil, Fy=Fytofil, Fl=Fytolitofil, Pe=Pelagofil, Po=Polyfil Ps=Psammofil (Van den Brink et al 1996; Lelek, 1987) Rödlistan: NT=Nära hotad, EL=starkt hotad, CR=Akut hotad (Artdatabanken, 2010) Svenskt namn Latin Eko Repr Rödlistan Lektemp Abborre Perca fluviatilis Eu Fl - 8 Benlöja Alburnus alburnus Eu Fl - 17 Björkna Blicca bjoerkna Eu Fy - 16 Braxen Abramis brama Eu Po - 12 Flodnejonöga Lampetra fluviatilis Re Li Gädda Esox lucius Eu Fy - - Gärs Gymnocephalus cernuus Eu Fl - - Gös Sander lucioperca Eu Fy - 8 Lake Lota lota Re Li/Pe NT - Mal Siluris glanis Eu Fy EL 25 Mört Rutilus rutilus Eu Fl - 8 Nissöga Cobitis taenia Re Fy - 16 Nors Osmerus eperlanus Eu Li/Pe - - Sutare Tinca tinca Li Fl - - Vimma Vimba vimba Re Li NT - Ål Anguilla anguilla Eu Pe CR - Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

44 Tabell 3-3 Förekomst av ursprungliga fiskarter i Nyköpingsån Ekologisk nisch: Re=Reofil, Li=Limnofil, Eu=Eurytop (Bolland et al 2012) Reproduktionsklass: Li=Litofil, Fy=Fytofil, Fl=Fytolitofil, Pe=Pelagofil, Po=Polyfil Ps=Psammofil (Van den Brink et al 1996; Lelek, 1987) Rödlistan: NT=Nära hotad, EL=starkt hotad, CR=Akut hotad (Artdatabanken, 2010) Svenskt namn Latin Eko Repr Rödlistan Nuvavarande Abborre Perca fluviatilis Eu Fl - Närv Benlöja Alburnus alburnus Eu Fl - Närv Björkna Blicca bjoerkna Eu Fy - Närv Braxen Abramis brama Eu Po - Närv F nöga Lampetra fluviatilis Re Li - Närv Färna Squalius cephalus Re Li - Osäk Grönling Barbatula barbatula Re Ps - Sakn Gädda Esox lucius Eu Fy - Närv Gärs Gymnocephalus cernuus Eu Fl - Närv Gös Sander lucioperca Eu Fy - Närv Lake Lota lota Re Li/Pe nt Närv Lax Salmo salar Re Li Sakn Mal Siluris glanis Eu Fy el Närv Mört Rutilus rutilus Eu Fl - Närv Nissöga Cobitis taenia Re Fy - Närv Nors Osmerus eperlanus Eu Li/Pe - Närv Sarv Scardinius Li Fy - Sakn erythrophthalmus Stensimpa Cottus gobio Re Li - Sakn Stäm Leuciscus leuciscus Re Fl - Sakn Sutare Tinca tinca Li Fl - Närv Vimma Vimba vimba Re Li nt Närv Ål Anguilla anguilla Eu Pe cr Närv Öring Salmo trutta Re Li - Sakn Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

45 Figur 3-49 Andel generalister (orange) jämfört med specialister (röd och grön) Figur 3-50 Antalet fiskarter inom respektive reproduktionsklass Arter vars reproduktion är knutem till strömmande (grön), svagt strömmande (gul) samt svämplanets livsmiljöer (röd) har minskat medan antalet arter som är generalister eller förökar sig i den fria vattenmassan är konstant (orange) Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

46 Fiskzonering Vid en jämförelse med fysiska och kemiska parametrar liknar vissa sträckor av ån färnazonen och andra braxenzonen Färnazonen består av breda strömmande partier med inslag av grusbottnar och ofta klart vatten som stäcker sig genom ett böljande landskap (figur 3-51) Av de fiskarter som sannolikt förekommer idag, är till exempel vimma, en reofil cyprinid, ett typiskt karaktärsdrag för Färnazonen (Bram, 2003) En förväntad ursprunglig förekomst av färna, ytterligare en reofil cyprinid, tyder på att stora delar av nedre Nyköpingsån tillhört färnazonen Braxenzonen kännetecknas av långsamflytande eller helt stillastående livsmiljöer och naturligt näringsrikt vatten med en hög turbiditet på grund av övergödning (figur 3-52) Vattendrag påverkade av vattenkraft skiftar ofta karaktär från strömmande till stillastående livsmiljöer med resultatet att arter typiska för braxenzonen tar över där faunan ursprungligen karaktäriserades av reofila arter (Bram, 2003) I Nyköpingsån är denna utveckling tydlig där strömmande livsmiljöer försvunnit och antalet reofila arter minskat (figur 3-18 och 3-49) Figur 3-51 Färnazonen kännetecknas av breda strömsträckor med inslag av grusbottnar och ofta klart vatten Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

47 Figur 3-52 Braxenzonen kännetecknas av stillastående eller lugnflytande sträckor med klart eller grumligt vatten 38 Rödlistade arter I Nyköpingsån förekommer 4 rödlistade fiskarter: vimma, lake, mal och ål (tabell 3-2) Undantaget ål är övriga rödlistade fiskarter dåligt kartlagda Förutom fisk förekommer dessutom ytterligare 4 rödlistade arter: tjockskalig målarmusslan, flat dammussla, äkta målarmussla och utter (Naturvårdsverket 2000; Stefan Lundberg muntligen) Mal Malen är rödlistad och klassas som starkt hotad (Artdatabanken 2010) Under de senaste åren har två kända malfångster gjorts i nedre Nyköpingsån, där den senaste fångades år 2012 och utgjordes av ca 15 kilo tung fisk (Roger Christensen muntligen; Nils Ljunggren muntligen) Malen lever i sjöar och lugnflytande partier av vattendrag Leken sker i anslutning till strandbanken på ett djup mellan 0,4-1 m där rommen fästs på vegetation som hänger ned i vattnet (Degerman 2008; figur 3-53) Påverkan genom sjösänkning, dikning, rensning, reglering och invallning har gjort dessa miljöer till en bristvara Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

48 Figur 3-53 Fint lekområde för mal där strandvegetationen hänger ned i vattnet Under de senast 100 åren har malen minskat kraftigt och förekommer idag naturligt i endast 3 områden i Sverige varav ett av områdena är Båven med närliggande sjöar som ligger i Nyköpingsåns vattensystem (Norling et al 2009) I slutet av 1800-talet fångades ett exemplar i sjön Båven på 3,6 meter med en vikt på runt 180 kg (Pethon & Svedberg 2004) I Sverige befinner sig malen på sin norra utbredningsgräns Malens lek inleds vid en temperatur över 22 ºC I Nyköpingsån är det långt ifrån alla år som vattentemperaturen når över denna kritiska gräns Vid månatliga mätningar av vattentemperaturen vid Spånga mätstation vid Långhalsens utlopp i Nyköpingsån låg vattentemperaturen under juli månad över 22 ºC vid ungefär hälften av provtagningstillfällena (figur 3-54) Sannolikt kan vattentemperaturen i skyddade vikar vara betydligt högre men troligtvis klarar malen inte av att leka varje år i Nyköpingsån Ål Ålen är rödlistad och klassas idag som akut hotad (Artdatabanken, 2010) Uppvandringen av glasål i Sverige har minskat drastiskt och Nyköpingsån är inget undantag Från slutet av 50-talet har uppvandring Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

49 Figur 3-54 I Nyköpingsån befinner sig malen på sin norra utbredningsgräns Det är långt ifrån alla år som vattentemperaturen når över 22 ºC, malens gräns för lek (SLU 2012) en av glasål i Nyköpingsån minskat från mer än 3 miljoner ålyngel per år till endast ett hundratal ålar under 2000-talet (figur 3-55) Nyköpingsån har en stor potential att producera mycket blankål Enligt den svenska ålförvaltningsplanen är ån ett av 11 prioriterade vattendrag med störst potential att producera flest antal ålar med en total potentiell årsproduktion på 7 981 ålar varav 3 347 av dessa produceras i huvudproduktionsområdet som innefattar sjöarna Yngaren, Båven och Långhalsen (Calles & Christiansson 2012) Naturliga vandringshinder som fallen vid Harg och Storhus klarar uppvandrande glasål att passera Men i samband med att behovet av elkraft intensifierades i början av 1900-talet anlades flera vattenkraftsdammar som till exempel Storhus, Fors, Perioden och Harg i Nyköpingsån Dessa dammar innebar ett definitivt stopp för uppvandrande glasål Innan vattenkraften byggdes ut var ålfisket en viktig inkomstkälla Under sekelskiftet 1800/1900 hade godset Christineholm hälften av sina inkomster från ålfiske (Anders Ek muntligen) När sedan kraftverks- Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

50 dammarna byggdes försvann ett av Sveriges viktigaste uppväxtområden för ål och med det en viktig näring För att nå den potentiella produktionen behöver åtgärder sättas in för nedvandrande ål Från huvudproduktionsområde måste nedvandrande ål idag passera 5 större dammbyggnader varav 3 kraftverk med en beräknad dödlighet på uppemot 100 % Vid en passage av samtliga vandringshinder innebär de kumulativa effekterna att i princip inga ålar når havet Den modellerade produktionen tar inte hänsyn till antalet uppvandrande glasål Idag fångas uppvandrande glasål vid ålyngeluppsamlaren vid Storhus kraftverk (figur 3-56) för att därefter transporters längre upp i avrinningsområdet Under elfisket som utfördes i samband med projektet fångades flera ålar i torrfåran Storhuskvarn kraftverk vilket tyder på att flera ålar inte klarar av att lokalisera ålyngeluppsamlaren (figur 3-57) Inom huvudproduktionsområdet finns ytterligare vandringshinder som hindrar och fördröjer upp- och nedvandrande ål, som Vad och Sibro i Husbyån Figur 3-55 Fångst av glasål i Nyköpingsån vid ålyngeluppsamlaren nedströms Storhus kraftverk Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

51 Figur 3-56 Ålyngelfällan vid Storhuskvarn i drift Fångade ålar transporteras uppströms Figur 3-57 Under elfisket som utfördes i samband med projektet fångades flera ålar i torrfåran vid Storhuskvarn Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc

52 Lake Laken är rödlistad och klassas idag som nära hotad (Artdatabanken, 2010) Under provfisket som utfördes i samband med projektet fångades flera lakar Flera av dessa var blinda och ett fåtal hade även utslag iform av vita prickar vilket kan indikera på någon form av påverkan (figur 3-58) Vimma Vimman är idag rödlistad och klassas som nära hotad (Artdatabanken, 2010) Vimman leker på grunda strömsatta grusbottnar och är likt andra reofila fiskarter beroende av en naturlig och opåverkad strandzon Tjockskalig målarmussla Den tjockskaliga målarmusslan är rödlistad och klassas som starkt hotad Inom projektområdet i Nyköpingsån har tjockskalig målarmussla identifierats på flera lokaler (Ljungberg S & Svensson M 2010) Den tjockskaliga målarmusslan (Unio crassus) lever på sand och grusbottnar i rinnande vattendrag Musslans larver, sk glochidier, är parasitiska och använder fisk som värddjur Till skillnad från flodpärl- Figur 3-58 En stor andel av lakarna som fångades var blinda (Foto: Rickard Gustafsson) Kf13C:\Nyköpingsån\Ra140930doc