Predikan 1a advent 2009 Värnamo Allianskyrka Kungen kommer! Det gick ett rykte på stan, Rykten ska man ta med en stor nypa salt, men även om det var svårt att få bekräftelse på sanningen i ryktet, så kunde man inte hindra ryktet från att spridas. Ryktet sa nämligen att: Kungen skulle komma till Värnamo!! Och precis som med alla rykten så fanns det lite olika versioner. Huvudversionen handlade om att kungen planerade att göra en spontan Eriksgata med anledning av att hans båda döttrar skulle gifta sig. Kungen ville ut och besöka kungariket Sverige, helt enkelt, och på denna eriksgata så fanns Värnamo inplanerad. De andra versionerna talade också om ett kungabesök, fast i ena fallet handlade det om att det var Zlatan, kungen av fotboll, som var i antågande och skulle göra ett gästspel i IFK Värnamo på Tinas ö. Eller den mest spekulativa handlade om att det var Barack Obama som skulle passa på att besöka Värnamo när han ändå var i både Köpenhamn och Oslo. Då är det ju bara Värnamo som fattas för att göra Skandinavien-besöket fulländat. Hur det nu var med den saken så kunde som sagt inte ryktet stoppas. Med tiden började
man faktiskt i lite olika sammanhang tillsätta kommittéer som skulle förbereda ett eventuellt kungabesök. För det var ju fortfarande bara ett rykte, om än väldigt livaktigt sådant. I kommunhuset tillsattes över blockgränserna en kommitté som skulle planera det officiella mottagandet. I VKS gick diskussionens vågor höga huruvida man skulle göra något från kyrkornas sida. I samförstånd valde man att också där tillsätta en kommitté med kyrkoherden i spetsen, för att arbeta vidare med frågan. Värnamos köpmän kunde inte heller låta bli, utan såg till att planera för en rejäl marknad i sann marknadsstadsanda när kungen ändå skulle komma, så att trafiken genom stan absolut säkert skulle täppas igen fullständigt, och samtidigt skulle man ju köpmännen tjäna några extra slantar. Nu började ryktet ta fart igen och nu hade man fått en dag då det hela skulle gå av stapeln, och då började planerna ta fart riktigt på allvar. I Allianskyrkan kunde man inte låta detta gå obemärkt förbi, särskilt som ryktet sa att kungen skulle passera på Jönköpingsvägen precis framför Allianskyrkan. Man fick kalla in till ett extra församlingsmöte, och vid detta bestämde man sig för att tillsätta en kommitté (så förvånande ) som skulle arbeta fram förslag på aktiviteter för
mottagandet av kungens Värnamo-besök. Samma kväll satte sig kommittén för att förbereda och komma med förslag. Fastighetskommittén fick i uppdrag att ordna någon form av fyrverkeri som skulle släppas loss när kungen passerade. UV-kåren skulle bilda häck utmed gatan, och körerna, från de minsta till de äldsta, började genast öva på Kungssången och Du gamla, du fria i minst 6 olika stämmor. Församlingens föreståndare övade på ett kort högtidstal, för även om kungen inte hade planerat att stanna vid Allianskyrkan så hade man gett i uppdrag till församlingens ordförande att helt sonika kliva rakt ut i gatan när kortegen passerade så att hela följet skulle tvingas att stanna och under någon minut medan kungen med följe stod still skulle körerna sjunga, fanfar blåsas och blommor överlämnas och högtidstal hållas som ett särskilt och oförglömligt minne från Allianskyrkan i Värnamo. Dagen närmade sig och förberedelserna gick in i ett intensivt skede. Pastorn skickades till Hornbrinks för att låta sy upp en stilig kostym med lämplig skjorta och slips på församlingens bekostnad, för denna dag skulle han minsann vara ordentligt klädd. Det hade särskilt beslutats på det extra församlingsmötet. UV:arna hade kommenderats särskild strykning av skjorta och skarfs, och vid senaste UV-kvällen hade
man tränat på uppställning och ordning i leden som fick vilken officer som helst att rodna av avund. Kjell Gallneby klättrade omkring på kyrkans tak för att montera ett fyrverkeri som skulle få kyrkan att nästa lyfta från marken. Hans Hellström och Tommy Ljunggren övade på fanfaren så läpparna skavde och lungorna värkte. Inget skulle tillåtas att klicka, och allt talade för att det skulle bli ett oförglömligt minne för kungen. Dagen var inne, och nu var alla, jag säger alla, ute på stan för att få en bra plats för att se kungen när han kom med sitt följe av blanka limousiner, och nog hade det låtit som om drottningen, prinsen och prinsessorna också skulle vara med. Trottoarerna fylldes till sista metern. Kommunalrådet rättade till slipsen och gjorde sig redo för att ta emot kungen när han äntligen gjorde Värnamo den äran. Ordförande Bengt gick hemma och funderade som bäst på vad som skulle hända om inte kortegen skulle stanna när han klev ut i gatan, men nej, det ville han inte tänka vidare på. Vem skulle inte stanna för honom, förresten? Just som han var på väg att åka till allianskyrkan ringde det på dörren och han gick för att öppna. Utanför dörren stod en främmande man och frågade om han skulle få komma in och bjuda på lunch.
-Lunch? Nej, det hinner jag inte nu, jag ska åka och ta emot kungen, blev svaret. När Bengt sedan satte sig i bilen och åkte såg han hur mannen gick till nästa hus för att knacka på. Kan det ha varit en sådan där fräck tjuv, som ville komma in för att stjäla, eller? Utanför Allianskyrkan var alla på helspänn. UV:arna hade ställt upp på sina plaster, de gjorde sig redo att göra hälsningen med två fingrar mot pannan. Körerna under ledning av Martina Lundquist fick ton efter ton för att stämmorna skulle komma rätt. Nu var det dags! Trumpetarna satte munstycket mot läpparna. Körsångarna samlade luft i lungorna. Kjell Gallneby satte tändstickan mot plånet för att tända fyrverkeriet. Och alla stirrade mot norr för att som den förste få se kungens gnistrande bilar Fortsättning följer nästa avsnitt i denna spännande berättelse kommer senare närmare bestämt söndagen den 28 nov 2010. I nästa avsnitt: Ska kungen verkligen stanna när Bengt Pettersson kliver ut i gatan? Kommer pastorns nyskräddade kostym att passa? Kommer stämmorna i kören att klinga rent?
Och vem var mannen som ringde på och ville bjuda på lunch? En ledtråd kanske kan vara en bibeltext ifrån Uppenbarelseboken 3:20-22 där Johannes får en hälsning ifrån Jesus till församlingen: Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig. Den som segrar ska jag låta sitt hos mig på min tron, liksom jag har segrat och sitter hos min fader på hans tron. Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! AMEN