Redovisning av regeringsuppdrag om sanktionsbestämmelser

Regeringen Miljödepartementet 103 33 STOCKHOLM Missiv Vårt datum: 2013-10-29 Er referens: M2013/1429/Ke Diarienr: SSM2013-3411 Handläggare: Ulf Yngvesson Telefon: +46 8 799 4341 Redovisning av regeringsuppdrag om sanktionsbestämmelser Sammanfattning Strålsäkerhetsmyndigheten instämmer med utredarens konstaterande i betänkandet Strålsäkerhet gällande rätt i ny form (SOU 2011:18) att sanktionsavgifter skulle vara ett snabbt och effektivt sätt att hantera vissa överträdelser mot myndighetens föreskrifter. Strålsäkerhetsmyndigheten föreslår därför att förordningen (2012:259) om miljösanktionsavgifter och utredarens förslag till förordning om kärnämneskontroll m.m. utökas med bestämmelser om sådana avgifter i enlighet med vad som framgår av bifogat yttrande. Strålsäkerhetsmyndigheten har inom ramen för denna utredning även funnit anledning att kommentera utredarens förslag på några punkter som endast har indirekt anknytning till frågan om sanktionsavgifter. Ärendet Regeringen gav i beslut den 16 maj 2013 Strålsäkerhetsmyndigheten i uppdrag att ta fram ett kompletterande underlag beträffande de förslag om införande av sanktionsavgifter istället för straff på strålsäkerhetsområdet som lämnades i betänkandet Strålsäkerhet gällande rätt i ny form. I uppdraget ingick att kartlägga och analysera det straffbelagda området och föreslå på vilka områden sanktionsavgifter skulle vara mer ändamålsenligt och effektivt än straffbestämmelser samt att föreslå nödvändiga författningsändringar. Uppdraget skulle redovisas senast den 30 september 2013, men på grund av förseningar har anstånd medgivits till den 31 oktober 2013. I detta ärende har generaldirektören Mats Persson beslutat. Chefsjuristen Ulf Yngvesson har varit föredragande. STRÅLSÄKERHETSMYNDIGHETEN Mats Persson Ulf Yngvesson Strålsäkerhetsmyndigheten Swedish Radiation Safety Authority SE-171 16 Stockholm Tel:+46 8 799 40 00 E-post: registrator@ssm.se Solna strandväg 96 Fax:+46 8 799 40 10 Webb: stralsakerhetsmyndigheten.se

Promemoria Datum: 2013-10-29 Diarienr: SSM2013-3411 Handläggare: Ulf Yngvesson Yttrande i anledning av regeringsuppdrag om sanktionsbestämmelser Bakgrund I betänkandet Strålsäkerhet gällande rätt i ny form (SOU 2011:18) beskriver utredaren utförligt det nuvarande sanktionssystemet inom strålsäkerhetsområdet och lämnar förslag på hur den straffrättsliga regleringen ska integreras med miljöbalkens straffbestämmelser. Utredaren ger även en bakgrund till systemet med sanktionsavgifter och då särskilt miljösanktionsavgifter enligt 30 kap. miljöbalken med tillhörande förordning. Vad gäller strålsäkerhetsområdet så finner utredaren att systemet med miljösanktionsavgifter även bör gälla på detta område då det är enkelt och effektivt att tillämpa. Utredaren framhåller att det vid urvalet av bestämmelser som ska kunna regleras med miljösanktionsavgifter bör vara en utgångspunkt att det inte ska fordras omfattande utredning eller bedömningar för att konstatera en överträdelse. En regel som kräver tolkning för att avgöra vad den enskilde ska göra är därför inte lämplig i detta avseende. De relativt omfattande rapporterings- och anmälningsskyldigheter som förekommer inom strålsäkerhetsområdet ses däremot som lämpliga för sanktionsavgifter. Utredaren konstaterar dock att det inte har varit möjligt att inom ramen för uppdraget analysera Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter med avseende på frågan om sanktionsavgifter och föreslår att myndigheten utför en sådan genomgång. Bedömning Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter innehåller en stor mängd krav som ställs på tillståndshavare och verksamhetsutövare. Att bryta mot föreskrifterna är straffbelagt enligt 25 första stycket 3 lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet eller 36 2 strålskyddslagen (1988:220). Som tillsynsmyndighet ska Strålsäkerhetsmyndigheten övervaka efterlevnaden av dessa regler och anmäla misstänkta överträdelser till polisen eller åklagarmyndigheten. I praktiken kan detta innebära att t.ex. relativt lindriga administrativa överträdelser leder till ett inte obetydligt utrednings- och beslutsförfarande hos myndigheten inför en anmälan till åklagarmyndigheten, trots att erfarenheten visar att sådana anmälningar sällan leder till att någon bestraffas. Utfallet blir oftast att det inte inleds någon förundersökning alls eller att en inledd förundersökning läggs ner på grund av bevissvårigheter eller därför att den misstänkta gärningen anses som ringa. Den sistnämnda bedöm- Strålsäkerhetsmyndigheten Swedish Radiation Safety Authority SE-171 16 Stockholm Tel:+46 8 799 40 00 E-post: registrator@ssm.se Solna strandväg 96 Fax:+46 8 799 40 10 Webb: stralsakerhetsmyndigheten.se

Sida 2 (11) ningen ligger ju nära till hands vid t.ex. en försenad rapportering eller anmälan enligt någon av Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter, men det är inte myndighetens sak att göra den. En åklagarbedömning av vad som är ringa har inte heller sådan prejudikatsverkan att den kan få påverka myndighetens ställningstaganden då frågan om åtalsanmälan ska hanteras i liknande fall. En sanktionsväxling skulle i många fall kunna leda till en snabbare och effektivare hantering av sådana överträdelser av regelverket som upptäcks i samband med myndighetens tillsynsverksamhet. En förutsättning för detta är dock, som utredaren har konstaterat, att reglerna som ska sanktioneras är så tydliga och klara att det inte uppstår tolkningsproblem. Om sanktionsavgifterna leder till återkommande överprövningar avseende de bedömningar som ligger till grund för dem är ju inget vunnet, vare sig effektivitetsmässigt eller samhällsekonomiskt. Vid en genomgång av Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter kan konstateras att många krav är av sådant slag att en överträdelse kan betecknas som ringa eller av s.k. normalgrad och där eventuella straff inskränks till böter eller penningböter. Överträdelserna sker till stor del inom ramen för näringsverksamhet bedriven av juridiska personer och det är myndigheten som upptäcker överträdelserna och står för den huvudsakliga utredningen av dem. Detta är skäl som talar för att sanktionsavgifter är lämpliga för att motverka överträdelser inom det av myndigheten reglerade området (jfr SOU 2013:38 s. 534 ff.). Genomgången visar emellertid också att ett stort antal krav inte är så tydliga och klara till sin utformning eller innebörd att tolkningsproblem kan uteslutas med önskvärd säkerhet. Exempel på sådana krav kan vara att tillståndshavaren ska utföra vissa kontroller eller upprätta vissa planer, utan att detta behöver dokumenteras eller vid bestämda tidpunkter redovisas för myndigheten. Vid tillämpningen av sådana regler kan det förutses att det blir diskussioner huruvida det som har gjorts uppfyller kraven eller inte, vilket i sin tur skulle kunna leda till frekventa överklaganden om sanktionsavgifter används. Även då krav på dokumentation eller redovisning finns kan det uppstå tolkningsproblem rörande oklar reglering av innehållet i det som ska redovisas. Andra krav kan vara svåra att reglera genom sanktionsbestämmelser därför att de innefattar bestämmelser som finns på olika ställen i föreskrifterna och då särskilt i bilagorna kravet kan vara tydligt, men en sanktionsbestämmelse kan inte formuleras med tillräcklig pregnans. I det följande redovisas de bestämmelser i Strålsäkerhetsmyndighetens författningssamling (SSMFS) som framstår som lämpliga att koppla till sanktionsavgifter. Redovisningen följer numreringen i SSMFS och återspeglas i bilagan med författningsförslag. Något utförligare resonemang om de bestämmelser som inte anses lämpliga för sanktionsavgifter görs inte, varför de författningar som saknar lämpliga bestämmelser inte behandlas. SSMFS 2008:1 Dessa föreskrifter innehåller grundläggande krav på de kärntekniska anläggningarna i Sverige. De flesta kraven är av bedömningskaraktär och många har dessutom sådan säkerhetsbetydelse att det är motiverat med straffpåföljd vid överträdelse. Bestämmelsen i 6 kap. 10 om register för kärnavfall är dock utformad på ett sådant sätt att den är relativt enkel både att följa och utföra kontroller mot. Vad som ska ingå i registret är väl specificerat, varför tolkningsutrymmet bedöms vara tillräckligt begränsat för att utesluta återkommande överprövningar. Utredarens förslag Bestämmelsen överlappas eventuellt av utredningens förslag till 7 kap. 2 förordningen om verksamhet med strålning och sanktionsbestämmelsen under punkten 9.1.4 i förordningen om miljösanktionsavgifter. Lämpligheten av denna reglering kan dock ifrågasättas då bestämmelsen i 7 kap. 2 inte synes ha den detaljeringsgrad som behövs för att utesluta bedömningar om kravuppfyllelsen.

Sida 3 (11) SSMFS 2008:3 I föreskrifterna regleras åtgärder som krävs för att uppfylla åtaganden som följer av olika internationella överenskommelser på icke-spridningsområdet. Kontrollen bygger i stor utsträckning på att verksamhetsutövarna dokumenterar sin hantering av kärnämnen och kärnteknisk utrustning och inom viss tid eller vid vissa tidpunkter redovisar detta till Strålsäkerhetsmyndigheten. Bestämmelserna, som företrädesvis riktas mot juridiska personer, är tydligt utformade och lätta att följa upp. Överträdelser är i normalfallet inte heller av så allvarligt slag att något annat straff än böter skulle komma i fråga. Utredarens förslag Dessa föreskrifter reglerar kärnämneskontroll och kommer om utredarens förslag genomförs inte att vara beslutade med stöd av miljöbalken. Istället har en ny lag om kärnämneskontroll m.m. med tillhörande förordning föreslagits och det är inom ramen för dessa som det föreskrivs om sanktionsavgifter. Avgifterna benämns följaktligen sanktionsavgifter och inte miljösanktionsavgifter. SSMFS 2008:7 Enligt dessa föreskrifter undantas tillståndshavare till kärnteknisk verksamhet i vissa fall från det krav på godkännande av uppdragstagare i verksamheten som följer av 5 andra stycket 1 lagen om kärnteknisk verksamhet. Antalet anmälningsärenden enligt dessa föreskrifter är stort och det har vid ett flertal tillfällen uppdagats ofta genom verksamhetsutövarens egna kontroller att anmälningsplikten försummats. Strålsäkerhetsbetydelsen av en utebliven anmälan är för det mesta låg, eftersom tillståndshavaren har kvar det fulla ansvaret för verksamheten, vilket gör att det ligger nära till hands att bedöma överträdelser mot bestämmelsen som ringa brott (någon praxis som bekräftar detta antagande finns dock inte, men flera ärenden ligger hos åklagare för prövning). En övergång till sanktionsavgift skulle öka sannolikheten för att överträdelser beivras och därmed benägenheten att följa regelverket. Även om undantagsbestämmelsen innehåller vissa bedömningsmoment, så innebär den praxis som har etablerats på området att en övergång till sanktionsavgifter inte bedöms leda till överprövningar i någon större omfattning. SSMFS 2008:9 I föreskrifterna, som är en del avgenomförandet av direktiv 2003/122/Euratom (det s.k. HASS-direktivet), regleras hanteringen av slutna radioaktiva strålkällor med hög aktivitet. En viktig del i kontrollen av dessa strålkällor är den registrering som innehavaren är skyldig att göra och som kontinuerligt bevakas av Strålsäkerhetsmyndigheten. Vad som ska registreras är tydligt angivet, liksom de tidpunkter då redovisning ska ske till myndigheten. Blanketten som ska använda för den årliga redovisningen finns som ett ifyllbart dokument på Strålsäkerhetsmyndighetens hemsida. Reglerna om registrering är således enkla att följa upp och lämpar sig därför väl för avgiftssanktionering. De eventuella konsekvenserna vid en överträdelse är normalt inte heller så allvarliga att det är motiverat med strängare straff än böter. SSMFS 2008:10 Även dessa föreskrifter reglerar hanteringen av radioaktiva strålkällor i syfte att ha kontroll på dem för att motverka att människor kommer till skada på grund av strålning. Registerhållning avseende överlåtelser av strålkällor är ett viktigt redskap för denna kontroll. Regeln uppfyller de grundläggande kraven på tydlighet och enkelhet för att anses lämplig för sanktionsväxling. SSMFS 2008:13 I föreskrifterna finns bl.a. bestämmelser om kontinuerliga kontroller och provningar som en tillståndshavare ska utföra av olika anordningar som ingår i vissa kärntekniska anläggningar. Strålsäkerhetsmyndigheten övervakar att detta görs och sammanställer olika iakttagelser som har gjorts med hjälp av den årsrapport som tillståndshavaren ska lämna in

Sida 4 (11) efter varje kalenderår. Att en sådan rapport ska ges in, vad den ska innehålla och när detta senast ska ske regleras tydligt, varför det framstår som lämpligt att avgiftssanktionera bestämmelsen. SSMFS 2008:20 Föreskrifterna reglerar vissa typer av röntgenundersökningar och är en del i genomförandet av direktiv 97/43/Euratom. Bestämmelserna syftar till att skydda personer från alltför höga doser i samband med undersökningar. För att detta ska kunna kontrolleras är det betydelsefullt att tillståndshavaren genom dokumentation kan visa att föreskrivna kontroller har utförts och hur de har utfallit. Bestämmelsen om detta är utformad med tillräcklig tydlighet för att kunna ligga till grund för en sanktionsavgift tas ut om den inte följs. Det är dock endast upprättandet och bevarandet av mätprotokollet som bör sanktioneras på detta vis inte vilka uppgifter som ska ingå. SSMFS 2008:23 Dessa föreskrifter innehåller bl.a. bestämmelser om den miljöövervakning och de utsläppskontroller som den som är tillståndshavare till en kärnteknisk anläggning måste utföra i syfte att skydda människors hälsa och miljön från skadlig verkan av strålning. Strålsäkerhetsmyndighetens tillsyn över efterlevnaden bygger på att tillståndshavaren dokumenterar och rapporterar sina åtgärder i enlighet med föreskrifterna. I en av de bestämmelser som nu är aktuella regleras upprättandet av handlingsplaner att de finns och vad de innehåller, inte kvaliteten på innehållet. Vidare är det bestämmelser om inlämning av vattenprover samt redovisning av åtgärder och vissa mätresultat. Det enskilda straffvärdet för överträdelser kan bedömas som lågt, men betydelsen för tillsynen av att detta sköts är relativt stor. Detta tillsammans med att bestämmelserna är enkla att förstå och följa gör att de är lämpliga för avgiftssanktionering. SSMFS 2008:26 Föreskrifterna gäller personstrålskyddet vid kärntekniska anläggningar och innehåller bestämmelser om åtgärder som tillståndshavaren ska vidta för att skydda arbetstagare mot onödigt höga stråldoser. Strålsäkerhetsmyndighetens tillsyn över efterlevnaden bygger på att tillståndshavaren dokumenterar och rapporterar sina åtgärder i enlighet med föreskrifterna. Att det finns lokala strålskyddsinstruktioner inte kvaliteten på dem är en tydlig regel som är lätt att följa upp liksom bestämmelser om rapporteringar som är knutna till en viss tidpunkt. SSMFS 2008:27 I föreskrifterna finns bestämmelser om verksamhet med acceleratorer och vissa slutna strålkällor. Kravet på skriftlig årsrapportering är bundet till en viss tidpunkt och utformat på ett sätt som minimerar risken för bedömningssituationer. Den är en viktig del i Strålsäkerhetsmyndighetens tillsyn på området och uppfyller kriterierna för att kunna avgiftssanktioneras. SSMFS 2008:30 Bestämmelserna i dessa föreskrifter gäller vissa röntgenutrustningar för användning på djur och syftar till att skydda personal och andra människor som kan utsättas för strålning från utrustningen. För att kunna utöva effektiv tillsyn på området så behöver Strålsäkerhetsmyndigheten veta vilka utrustningar som tillståndshavarna har tillgång till, vilket förutsätter att bestämmelsen om anmälan av förändringar av innehavet följs. Den föreslagna avgiftssanktioneringen avser försenad anmälan, vilket är lätt att kontrollera. Om det misstänks att någon medvetet har ignorerat kravet så bör det utredas inom ramen för en straffrättslig process.

Sida 5 (11) SSMFS 2008:31 Föreskrifterna reglerar vissa typer av diagnostik och undersökningar med externa strålkällor och är en del i genomförandet av direktiv 97/43/Euratom. Bestämmelserna syftar till att skydda personer från alltför höga doser i samband med användning av sådana utrustningar. Vissa tillståndshavare med omfattande verksamhet, t.ex. landsting, har ett samlingstillstånd som inte närmare specificerar vilka utrustningar som får användas. Att dessa tillståndshavare årligen och i rätt tid redovisar för Strålsäkerhetsmyndigheten vilka utrustningar som de faktiskt har, är en viktig förutsättning för planeringen och genomförandet av en effektiv tillsyn. Eftersom det inte närmare anges i föreskrifterna vilka uppgifter som ska redovisas, bör avgiftssanktioneringen endast avse tidpunkten för inlämnandet. SSMFS 2008:33 Även dessa föreskrifter är en del i genomförandet av direktiv 97/43/Euratom och syftar till att personer ska skyddas mot skador på grund av strålning i samband med strålbehandling. Att förteckningen över vilka utrustningar och strålkällor som omfattas av ett tillstånd uppdateras och redovisas regelbundet till Strålsäkerhetsmyndigheten är en viktig förutsättning för planeringen och genomförandet av en effektiv tillsyn. 2008:34 Dessa föreskrifter reglerar nukleärmedicinsk verksamhet och är också en del i genomförandet av direktiv 97/43/Euratom. Det är av stor betydelse för Strålsäkerhetsmyndighetens tillsyn på området att tillståndshavarna redovisar sin verksamhet årligen. Tidpunkt och innehåll för redovisningen är reglerat med tillräcklig tydlighet för att kunna sanktioneras med avgifter utan återkommande problem med överprövningar. SSMFS 2008:40 I föreskrifterna finns regler för utrustningar med strålkällor eller röntgenrör som används för vissa industriella ändamål. Bestämmelserna syftar till att skydda personer från att komma till skada på grund av strålning då utrustningarna används. En viktig del av detta skydd, särskilt i miljöer där man vanligen inte förväntar sig att komma i kontakt med strålning, är att utrustningarna är korrekt märkta. Bestämmelsen om märkning av utrustningar är tydlig och därför enkel att följa och att kontrollera. Strålsäkerhetsvärdet av att kravet respekteras är stort, men straffvärdet är begränsat, varför avgiftssanktionering ter sig lämpligt. SSMFS 2010:2 Föreskrifterna avser avfall och utsläpp från verksamhet med öppna strålkällor och syftar till att begränsa den radioaktivitet som tillförs omgivningen. Verksamhetsutövaren ska dokumentera vilket avfall som tas om hand och vilka utsläpp som görs. Något redovisningskrav föreligger inte, utom vad avser utsläpp till luft där en årlig rapport ska lämnas till Strålsäkerhetsmyndigheten. Det sistnämnda kravet är tydligt och enkelt att följa upp, varför det lämpar sig för avgiftssanktionering. SSMFS 2011:2 I föreskrifterna anges under vilka förutsättningar som material, lokaler, byggnader och mark kan undantas från bestämmelserna i strålskyddslagen och kärntekniklagen, trots att det förekommer viss radioaktivitet på grund av tidigare bedriven verksamhet (friklassning). Ett rapporteringskrav finns för den som har friklassat en viss mängd material. Vad som ska rapporteras är tydligt och det finns en bestämd tidpunkt då rapporten senast ska ha lämnats till Strålsäkerhetsmyndigheten. Bestämmelsen kan därför i sin helhet lämpligen sanktioneras med avgift. SSMFS 2012:4 och 2012:4 Torkning med mikrovågor och användning av laser, som regleras i dessa föreskrifter, är verksamheter med icke-joniserande strålning för vilka Strålsäkerhetsmyndigheten enligt

Sida 6 (11) nu gällande lagstiftning har bemyndigande att besluta om tillståndsplikt. Riskerna är generellt mindre än vad som gäller för joniserande strålning, varför straffvärdet för att bedriva verksamhet utan tillstånd vanligtvis är på den nedre delen av skalan. Till skillnad från verksamheter med joniserande strålning, där ju tillståndsplikten dessutom följer av lag, är det därför sällan motiverat med någon mer ingripande påföljd. Då ett tillståndskrav därtill är enkelt både att uppfylla och att kontrollera, så framstår avgiftssanktionering som en både lämplig och effektiv metod för att följa upp tillsynen på området. Det kan noteras vad gäller SSMFS 2012:4 att bestämmelserna i den kan behöva genomgå vissa förändringar på grund av det förbud mot starka laserpekare som regeringen överväger att föreskriva om. Utredarens förslag Det bör uppmärksammas att Strålsäkerhetsmyndigheten enligt utredarens förslag inte kommer att ha bemyndigande att föreskriva om tillståndsplikt på det icke-joniserande området. Den föreslagna bestämmelsen i 12 kap. 5 andra stycket miljöbalken anger att det endast är regeringen som ska ha möjlighet att meddela sådana föreskrifter. Ett sådant förslag finns också vad gäller lasrar i 2 kap. 2 förordningen om verksamhet med strålning, liksom en bestämmelse om sanktionsavgift i förslaget till ändring av bilagan till den förutvarande förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter. Något motsvarande förslag vad gäller torkning med mikrovågor finns inte i betänkandet, vilket skulle innebära att denna tillståndsplikt inte kan finnas kvar. Strålsäkerhetsmyndigheten har i sitt remissyttrande över betänkandet föreslagit att regeringen även i fortsättningen ska kunna ge myndigheten bemyndigande att föreskriva om tillståndsplikt på det icke-joniserande området. Strålsäkerhetsmyndigheten vidhåller att ett sådant bemyndigande bör finnas. SSMFS 2012:5 Även dessa föreskrifter behandlar verksamhet på det icke-joniserande området där det är Strålsäkerhetsmyndigheten som beslutar om tillstånd. Vad gäller solarier och artificiella solningsanläggningar är dock tillståndsgivningen begränsad, eftersom sådan verksamhet som bedrivs i enlighet med föreskrifternas krav är befriad från tillståndskravet. Det är därför endast i undantagsfall som det blir aktuellt med tillstånd. Icke desto mindre är det viktigt för efterlevnaden av regelverket, som ju omfattar ett stort antal verksamhetsutövare, att överträdelser sanktioneras på ett effektivt sätt. Tillsynen över solarieverksamheter utövas enligt nuvarande lagstiftning av kommunerna genom den nämnd som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. En viktig förutsättning för att kunna bedriva denna tillsyn är att planerade verksamheter på området anmäls till nämnden i god tid. En snabb och effektiv sanktion mot överträdelser av denna bestämmelse kan bedömas ha stor pådrivande verkan på verksamhetsutövarna att fullgöra anmälningsplikten och därigenom underlätta tillsynen. En avgiftssanktionering framstår således som mycket lämplig. Att en kommunal nämnd hanterar frågor om miljösanktionsavgifter förekommer redan. Utredarens förslag Det kan dock noteras att det i betänkandet saknas bestämmelser om att tillsynen över solarieverksamheter ska utövas av den kommunala nämnden (motsvarande 30 strålskyddslagen och 16 strålskyddsförordningen). Mot bakgrund av lägesbeskrivningen i betänkandet så saknas det emellertid anledning att tro annat än att det rör sig om ett rent förbiseende. Det är dock något som bör uppmärksammas vid lagstiftningsarbetet. Det bör även vad gäller solarier uppmärksammas att utredaren föreslår att tillståndsplikten i Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter ska ersättas med en bestämmelse i 2 kap. 2 förordningen om verksamhet med strålning. Till denna bestämmelse föreslås också en sanktionsavgift i förslaget till ändring av bilagan till den förutvarande förordningen

Sida 7 (11) (1998:950) om miljösanktionsavgifter. Detta skulle innebära minskad tydlighet beträffande vilka solarier som omfattas och att tillståndskravet för vissa artificiella solningsanläggningar utgår. Förslaget i denna del framstår inte som välbetänkt och Strålsäkerhetsmyndigheten anser att det bör övervägas att låta tillståndskravet regleras på samma sätt som idag. Euratombestämmelser Att EU-förordningar kan förenas med miljösanktionsavgifter framgår av 30 kap. 1 första stycket 3 miljöbalken. Med EU måste i denna kontext avses även Euratomfördraget då detta är en integrerad och grundläggande del av EU-samarbetet. Således kan Euratomförordningar avgiftssanktioneras, förutsatt att de håller sig inom miljöbalkens tillämpningsområde och i övrigt är lämpliga enligt vad som har anförts ovan. Området kärnämneskontroll kommer, om utredarens förslag genomförs, inte att vara reglerat med stöd av miljöbalken. Istället har en ny lag om kärnämneskontroll m.m. med tillhörande förordning föreslagits och det är inom ramen för dessa som det föreskrivs om sanktionsavgifter. Förordningen 2587/1999 I rådets förordning (Euratom) nr 2587/ 1999 av den 2 december 1999 om vilka investeringsprojekt som ska meddelas kommissionen i enlighet med artikel 41 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen finns krav på att kommissionen ska underrättas på visst sätt av den som investerar i större kärntekniska anläggningar. Bestämmelser i förordningen är idag straffsanktionerade i 27 a lagen om kärnteknisk verksamhet och ska enligt utredarens förslag fortsatt vara så enligt 29 kap. 1 c miljöbalken. Då straffbestämmelsen infördes anförde Försvarsutskottet i sitt betänkande att kriminaliseringen, mot bakgrund av den pågående lagöversynen, kunde betraktas som en tillfällig åtgärd i avvaktan på andra sanktionsmöjligheter (se bet. 2008/09:FöU8 s. 8). Det högsta straffet för den som bryter mot bestämmelserna är böter, vilket är ett skäl för en övergång till avgiftssanktionering. Kraven är därtill tydliga och enkla att följa för den som omfattas av dem. Även om det är upp till verksamhetsutövaren att följa regelverket så har Strålsäkerhetsmyndigheten som tillsynsmyndighet kännedom om sådana investeringar som omfattas av bestämmelserna och kan följa upp eventuella överträdelser i samråd med kommissionen. Förordningen 302/2005 Kommissionens förordning (Euratom) nr 302/2005 av den 8 februari 2005 om genomförandet av Euratoms kärnämneskontroll innehåller bestämmelser om olika redovisningar som ska lämnas till kommissionen och dokumentationer som ska upprättas. Även denna förordning är i dag straffsanktionerad, i 27 b lagen om kärnteknisk verksamhet, och det ovan nämnda uttalandet från Försvarsutskottet avsåg även denna bestämmelse. Utredaren har beträffande denna förordning föreslagit såväl fortsatt kriminalisering i lagen om kärnämneskontroll m.m. som en parallell möjlighet att ta ut sanktionsavgifter i den tillhörande förordningen. En sådan dubbel reglering är lagtekniskt möjlig, men framstår som väl omfattande mot bakgrund av de aktuella kravens administrativa karaktär. Eftersom bestämmelserna till sitt innehåll framstår som väl lämpade för avgiftssanktionering så förordar Strålsäkerhetsmyndigheten att överträdelser enbart regleras med sanktionsavgifter. Avgiftsberäkning Såväl utredaren som Strålsäkerhetsmyndigheten i sitt remissyttrande har framhållit svårigheten med att bestämma fasta sanktionsavgifter när de verksamheter som omfattas av de sanktionerade kraven varierar stort i omfattning. Så är det inte på alla områden, men vissa föreskrifter ska tillämpas såväl av kärnkraftsföretag som mindre bolag med begränsad om-

Sida 8 (11) sättning. Ett sätt att komma till rätta med detta är att differentiera avgifterna baserat på t.ex. omsättning eller antal anställda, men då detta för närvarande inte tillämpas i förordningen (2012:259) om miljösanktionsavgifter så föreslås ingen sådan modell inom ramen för detta uppdrag. De avgiftsförslag som lämnas i bilagan är anpassade till de minsta verksamheterna inom respektive föreskrifts tillämpningsområde. Avgiften ska vara pådrivande utan att verksamhetsutövarens ekonomi utsätts för oproportionerliga påfrestningar. Hänsyn har också tagits till de risker som överträdelserna innebär i strålsäkerhetshänseende, de årliga tillsynsavgifter som i förekommande fall utgår enligt förordningen (2008:463) om vissa avgifter till Strålsäkerhetsmyndigheten och kostnaden för de administrativa åtgärder som behövs för att uppfylla kraven. Även nivåerna på de avgifter som redan finns i förordningen om miljösanktionsavgifter har beaktats mot bakgrund av att proportionerliga avgifter inom tillämpningsområdet bör eftersträvas. Vissa av avgiftsförslagen gäller för bestämmelser där det finns motsvarande förslag i betänkandet. Utredarens avgiftsförslag är på en klart högre nivå än de avgifter som mot bakgrund av ovanstående resonemang framstår som rimliga. Särskilt de föreslagna avgifterna på det icke-joniserande området framstår som väl höga i förhållande till storleken på de företag som bedriver sådan verksamhet. Även avgifterna för överträdelser av Euratomförordningen 302/2005 är oproportionerligt höga jämfört med de avgifter som föreslås för underlåtenhet vad gäller rapporteringskrav i myndighetens föreskrifter. Författningsförslag Vad gäller miljösanktionsavgifter så finns det grundläggande regelverket i 30 kap. miljöbalken och förordningen om miljösanktionsavgifter. Om utredarens förslag genomförs behövs inga lagändringar, utan de nu föreslagna bestämmelserna om avgiftssanktionering kan beslutas som förordningsändringar. Författningsförslaget i denna del är att ett nytt kapitel med rubriken Strålsäkerhet läggs till i förordningen. I detta kapitel finns en underrubrik för var och en av de SSMFS som listas i bilagans första avsnitt och en underrubrik för den Euratomförordning som finns i bilagans tredje avsnitt. De författningsförslag som finns i dessa avsnitt i bilagan utgör paragrafer under respektive rubrik. Den föreslagna straffbestämmelsen i 29 kap. 1 c miljöbalken kan utgå. För icke-spridningsområdet så har utredaren i förslaget till lag och förordning om kärnämneskontroll m.m. lagt grunden för ett system med sanktionsavgifter och även föreslagit vissa sådana för Euratomförordningen 302/2005. De grundläggande reglerna är utformade med det existerande miljösanktionssystemet som förebild och föranleder inga ytterligare överväganden inom ramen för denna utredning. Utredaren har dock valt att, enligt mönster från den förutvarande förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter, lägga avgiftsbestämmelsen i en bilaga. Då det i den nya förordningen om miljösanktionsavgifter har valts en annan, och tydligare, lagstiftningsteknik föreslås istället att avgiftsbestämmelserna även i förordningen om kärnämneskontroll m.m. placeras i löpande text. Således är författningsförslaget att förordningens 6 utgår och att de författningstexter som finns i bilagans andra och fjärde avsnitt utgör de följande paragraferna. Den föreslagna straffbestämmelsen i 23 lagen om kärnämneskontroll m.m. kan utgå. Alternativa överväganden Strålsäkerhetsmyndigheten föreslår nu att ett stort antal bestämmelser i myndighetens föreskrifter ska sanktioneras med avgifter. Sanktionsbestämmelsen finns i en förordning som beslutas av regeringen. Eftersom myndighetens föreskrifter ofta förändras och nya tillkommer kan det bli ett relativt omfattande arbete med att hålla sanktionsbestämmelser-

Sida 9 (11) na uppdaterade. Också avgiftsnivåerna kan behöva justeras efter hand som erfarenheterna av systemet utvärderas. Det är inte heller helt tydligt för verksamhetsutövarna vilka bestämmelser som är sanktionerade genom avgifter. En alternativ lösning att överväga för att minska den sammantagna arbetsbelastningen och öka såväl flexibiliteten som tydligheten är den som tillämpas på arbetsmiljöområdet, nämligen att ge myndigheten bemyndigande att föreskriva om sanktionsavgifter. På så vis kan det, liksom i Arbetsmiljöverkets författningssamling, i direkt anslutning till en sanktionerad bestämmelse framgå hur stor avgift som riskeras vid en överträdelse. Strålsäkerhetsmyndigheten kan då också utveckla en metod för differentierade avgifter och redovisa denna i föreskrifterna. De flesta tillstånd till verksamheter med joniserande strålning som beslutas av Strålsäkerhetsmyndigheten gäller mindre verksamheter med ett begränsat antal strålkällor eller tekniska anordningar som kan alstra strålning. Tillståndsprövningen är till stor del rutinmässig och ansökan görs på blanketter som tillhandahålls på myndighetens webbplats. Verksamhetsutövaren betalar en årlig avgift för tillståndsprövningen och den tillsyn som myndigheten bedriver enligt förordningen om vissa avgifter till Strålsäkerhetsmyndigheten. Att bedriva verksamhet med strålning utan ett sådant tillstånd är en straffbar överträdelse som, mot bakgrund av verksamhetens omfattning, oftast är att betrakta som ringa eller av s.k. normalgrad. Om det upptäcks så är det inom ramen för myndighetens tillsynsverksamhet och det är också myndigheten som utreder de faktiska omständigheterna kring sådana händelser. Detta talar för att även överträdelser i fråga om kravet på tillstånd borde kunna sanktioneras via avgifter inom det område där tillståndsprövningen görs av Strålsäkerhetsmyndigheten enligt betänkandets 2 kap. 1 2 förordningen om verksamhet med strålning. En sådan reglering kan införas i förordningen om miljösanktionsavgifter, men vissa ytterligare överväganden kan behöva göras med avseende på eventuell differentiering. Konsekvensbedömning Beskrivning av problemet Som framgår under bedömningen ovan så innehåller Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter en stor mängd krav som ställs på tillståndshavare och verksamhetsutövare. Att bedriva verksamhet utan att uppfylla dessa krav är straffbelagt. Som tillsynsmyndighet ska Strålsäkerhetsmyndigheten övervaka efterlevnaden av dessa regler och anmäla misstänkta överträdelser till polis- eller åklagarmyndighet. I praktiken kan detta innebära att t.ex. relativt lindriga administrativa överträdelser leder till ett inte obetydligt utrednings- och beslutsförfarande hos myndigheten inför en anmälan till åklagarmyndigheten, trots att erfarenheten visar att sådana anmälningar sällan leder till att någon bestraffas. Straffsanktioneringen är därför inget effektivt sätt att uppnå regelefterlevnad på det här området. Genom att ett effektivt sanktionssystem skapas, ökar incitamentet för verksamhetsutövarna att följa regelverket på strålsäkerhetsområdet. Detta leder i förlängningen till ett mer strålsäkert samhälle. Alternativa lösningar De överträdelser som nu föreslås sanktioneras via avgifter är idag straffbelagda. Att straffsanktionen inte är effektiv i detta sammanhang kan bero på att de resurser som avsätts för tillsyn och utredning, såväl hos Strålsäkerhetsmyndigheten som hos rättsväsendet, är för knappa. Ökade resurser till de berörda myndigheterna kan därför vara ett alternativt sätt att öka incitamentet hos verksamhetsutövarna för att följa regelverket. Eftersom det saknas praxis på området föreligger dock viss osäkerhet vad gäller resultatet på lång sikt ett stort antal friande domar kan ju innebära att man tar ännu lättare på regelefterlevnaden än idag.

Sida 10 (11) Ett annat alternativ är att inte sanktionera vissa överträdelser alls. Detta skulle sannolikt påverka regelefterlevnaden negativt och försvåra tillsynen, vilket leder till att risken för skadlig verkan av strålning i samhället ökar. Vilka berörs av regleringen De nu föreslagna bestämmelserna om sanktionsavgifter anknyter till 20 olika SSMFS och två Euratomförordningar som riktar sig till verksamhetsutövare som bedriver kärnteknisk verksamhet eller verksamhet med strålning. Det kan röra sig om omfattande verksamheter som kärnkraftverk såväl som mindre verksamheter som läkar- eller veterinärmottagningar. Verksamheterna omfattas av tillståndskrav. Konsekvenser av regleringen Det föreslås inga nya krav på verksamhetsutövarna, utan det är endast sättet för sanktionering av bristande uppfyllelse av kraven som ändras. För den som uppfyller kraven i föreskrifter och Euratomförordningar medför de föreslagna sanktionsbestämmelserna därför inga konsekvenser. Den som inte följer regelverket löper däremot en högre risk att drabbas av konsekvenser i form av sanktionsavgifter än med nuvarande reglering. Ett misstänkt regelbrott kommer enligt förslaget att utredas endast av Strålsäkerhetsmyndigheten och inte av polis eller åklagare. Om en överträdelse konstateras kommer en avgift att beslutas enligt sanktionsbestämmelserna. Avsikten är att det ska gå betydligt snabbare att följa upp en överträdelse än idag. Beslutet kan överklagas till domstol av den som är missnöjd. Sannolikheten för en avgiftssanktion bedöms ändå vara större än sannolikheten för en straffpåföljd med nuvarande reglering. Det kan dock anses mindre ingripande att utredas av myndigheten än att vara föremål för en förundersökning. Samhällsekonomiskt kommer det föreslagna systemet att innebära en vinst eftersom en händelse inte behöver utredas av flera instanser. Genom att straffbestämmelser ersätts med sanktionsavgifter är det inte längre aktuellt med preskription. Istället gäller för miljösanktionsavgifter enligt 30 kap. 6 miljöbalken att avgift inte får beslutas om den som anspråket riktats mot inte har givits tillfälle att yttra sig inom fem år från det att förutsättningarna för beslutet inträffade. Eftersom två års fängelse ingår i straffskalan för brott mot Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter, och preskriptionstiden således är fem år, innebär den föreslagna förändringen ingen skillnad. För överträdelser mot Euratomförordningarna, där böter idag är högsta påföljd och preskriptionstiden två år, förlängs dock tiden som det är möjligt att drabbas av en sanktion. Att utöka resurserna för myndighetens tillsyn och för rättsväsendet skulle kunna ge samma effekt på regelefterlevnaden och i förlängningen strålsäkerheten. Kostnaden skulle dock bli högre utan att det skulle innebära någon lättnad för verksamhetsutövarna. Att inte sanktionera alls skulle påverka regelefterlevnaden negativt och försvåra tillsynen, vilket leder till att risken för skadlig verkan av strålning i samhället ökar. Överensstämmelse med Sveriges skyldigheter som EU-medlem I den mån de föreskrifter som föreslås omfattas av avgiftssanktioneringen är grundade på EU-krav så har Sverige en allmän skyldighet att genom bl.a. avpassade sanktioner se till att regelverket följs. Sanktionssystemet överensstämmer i dessa fall med de skyldigheter som följer av anslutningen till EU. Däremot innebär medlemskapet ingen skyldighet att ha en viss typ av sanktioner bara de är effektiva och proportionerliga. För Euratomförordningarna gäller detsamma (jfr prop. 2008/09:121 s. 15). Ikraftträdande De bestämmelser som omfattas av förslaget är redan sanktionerade med straffbestämmelser. Att istället avgiftssanktionera bestämmelserna innebär inte en sådan förändring som påkallar särskilda överväganden vad gäller ikraftträdande. Vad beträffar informa-

Sida 11 (11) tionsinsatser så torde det vara tillräckligt med sedvanlig nyhetsrapportering via t.ex. myndighetens hemsida. Vad gäller verksamhet med solarier som står under kommunal tillsyn kan det dock behövas särskilda informationsinsatser för kommunerna angående den föreslagna nya möjligheten för dem att besluta om sanktionsavgifter. Företag De bestämmelser som enligt förslaget ska omfattas av ett system med sanktionsavgifter är idag straffsanktionerade. Någon förändring vad avser de krav som verksamhetsutövarna har att förhålla sig till föreslås inte. Alla som omfattas av kraven i föreskrifterna löper även i fortsättningen, liksom sina konkurrenter, samma risk att drabbas av sanktioner vid oförmåga att leva upp till kraven. De föreslagna bestämmelserna bedöms därför inte få några effekter av betydelse för företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt.

Bilaga 1. Bestämmelser i SSMFS som kan sanktioneras med miljösanktionsavgifter Bestämmelse Författningsförslag 6 kap. 10 SSMFS 2008:1 För en överträdelse av 6 kap. 10 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:1) om säkerhet i kärntekniska anläggningar genom att inte hålla ett register eller i ett register utelämna föreskrivna uppgifter ska en miljösanktionsavgift betalas med 25 000 kronor. 5 SSMFS 2008:7 För en överträdelse av 5 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:7) om undantag från kravet på godkännande av uppdragstagare genom att vara försenad med att anmäla ett uppdrag ska en miljösanktionsavgift betalas med 5 000 kronor. 4 och 5 SSMFS 2008:9 För en överträdelse av 4 eller 5 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:9) om kontroll av slutna strålkällor med hög aktivitet genom att inte hålla ett register eller vara försenad med att sända registret eller ett utdrag ur detta till Strålsäkerhetsmyndigheten ska en miljösanktionsavgift betalas med 10 000 kronor. 10 SSMFS 2008:10 För en överträdelse av 10 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:10) om införsel och utförsel samt rapportering av radioaktiva ämnen genom att inte hålla ett register ska en miljösanktionsavgift betalas med 5 000 kronor. 5 kap. 4 SSMFS 2008:13 För en överträdelse av 5 kap. 4 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:13) om mekaniska anordningar i vissa kärntekniska anläggningar genom att vara försenad med att sända föreskriven årlig rapport till Strålsäkerhetsmyndigheten ska en miljösanktionsavgift 5 SSMFS 2008:20 För en överträdelse av 5 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:20) om diagnostiska standarddoser och referensnivåer inom medicinsk röntgendiagnostik genom att inte upprätta eller bevara mätprotokoll ska en miljösanktionsavgift 9 SSMFS 2008:23 För en överträdelse av 9 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:23) om skydd av människors hälsa och miljön vid utsläpp av radioaktiva ämnen från vissa kärntekniska anläggningar genom att inte se till att det finns föreskrivna handlingsplaner ska en miljösanktionsavgift betalas med 5 000 kronor. 15 SSMFS 2008:23 För en överträdelse av 15 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:23) om skydd av människors hälsa och miljön vid utsläpp av radioaktiva ämnen från vissa kärntekniska anläggningar genom att vara försenad med att sända månads- eller årsprover till Strålsäkerhetsmyndigheten ska en miljösanktionsavgift betalas med 5 000 kronor. 24 SSMFS 2008:23 För en överträdelse av 24 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:23) om skydd av människors hälsa och miljön vid utsläpp av radioaktiva ämnen från vissa kärntekniska anläggningar genom att vara försenad med att sända en årlig redovisning till Strålsäkerhetsmyndigheten ska en miljösanktionsavgift

Bilaga 25 SSMFS 2008:23 För en överträdelse av 25 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:23) om skydd av människors hälsa och miljön vid utsläpp av radioaktiva ämnen från vissa kärntekniska anläggningar genom att vara försenad med att sända föreskriven rapport till Strålsäkerhetsmyndigheten ska en miljösanktionsavgift 10 SSMFS 2008:26 För en överträdelse av 10 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:26) om personstrålskydd i verksamhet med joniserande strålning vid kärntekniska anläggningar genom att inte se till att föreskrivna strålskyddsinstruktioner upprättas ska en miljösanktionsavgift betalas med 5 000 kronor. 33 SSMFS 2008:26 För en överträdelse av 33 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:26) om personstrålskydd i verksamhet med joniserande strålning vid kärntekniska anläggningar genom att vara försenad med att sända en årsrapport till Strålsäkerhetsmyndigheten ska en miljösanktionsavgift betalas med 10 000 kronor. 35 SSMFS 2008:26 För en överträdelse av 35 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:26) om personstrålskydd i verksamhet med joniserande strålning vid kärntekniska anläggningar genom att vara försenad med att sända föreskriven rapport till Strålsäkerhetsmyndigheten ska en miljösanktionsavgift betalas med 10 000 kronor. 23 SSMFS 2008:27 För en överträdelse av 23 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:27) om verksamhet med acceleratorer och slutna strålkällor genom att vara försenad med att sända en föreskriven årsrapport till Strålsäkerhetsmyndigheten ska en miljösanktionsavgift 27 SSMFS 2008:30 För en överträdelse av 27 första stycket Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:30) om röntgenverksamhet inom veterinärmedicinen genom att vara försenad med att anmäla nyförvärv, utbyte, överlåtelse eller kassation till Strålsäkerhetsmyndigheten ska en miljösanktionsavgift 22 SSMFS 2008:31 För en överträdelse av 22 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:31) om röntgendiagnostik genom att vara försenad med att lämna en årlig förteckning till Strålsäkerhetsmyndigheten ska en miljösanktionsavgift betalas med 10 000 kronor. 22 SSMFS 2008:33 För en överträdelse av 22 tredje stycket Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:33) om medicinsk strålbehandling genom att vara försenad med att lämna en föreskriven årlig förteckning till Strålsäkerhetsmyndigheten ska en miljösanktionsavgift 18 SSMFS 2008:34 För en överträdelse av 18 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:34) om nukleärmedicin genom att vara försenad med att lämna föreskrivna årliga uppgifter till Strålsäkerhetsmyndigheten ska en miljösanktionsavgift betalas med 10 000 kronor. 6 SSMFS 2008:40 För en överträdelse av 6 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:40) om användning av industriutrustningar som innehåller slutna strålkällor eller röntgenrör genom att inte förse utrustning med föreskriven märkning ska

Bilaga en miljösanktionsavgift 5 SSMFS 2010:2 För en överträdelse av 5 andra stycket Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2010:2) om hantering av radioaktivt avfall och utsläpp från verksamhet med öppna strålkällor genom att vara försenad med den årliga rapporteringen till Strålsäkerhetsmyndigheten ska en miljösanktionsavgift 18 SSMFS 2011:2 För en överträdelse av 18 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2011:2) om friklassning av material, lokaler, byggnader och mark vid verksamhet med joniserande strålning genom att vara försenad med att lämna föreskriven rapport till Strålsäkerhetsmyndigheten ska en miljösanktionsavgift 6 SSMFS 2012:1 För en överträdelse av 6 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2012:1) om torkning med mikrovågor genom att utan tillstånd torka med mikrovågor trots att sådant tillstånd krävs ska en miljösanktionsavgift betalas med 10 000 kronor. 14 SSMFS 2012:4 För en överträdelse av 14 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2012:4) om laser och intensivt pulserat ljus genom att utan tillstånd använda laser trots att sådant tillstånd krävs ska en miljösanktionsavgift 3 SSMFS 2012:5 För en överträdelse av 3 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2012:5) om solarier och artificiella solningsanläggningar genom att utan tillstånd inneha, upplåta eller använda solarium eller artificiell solningsanläggning trots att sådant tillstånd krävs ska en miljösanktionsavgift betalas med 10 000 kronor. 10 SSMFS 2012:5 För en överträdelse av 3 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2012:5) om solarier och artificiella solningsanläggningar genom att vara försenad med att anmäla verksamhet med kosmetiskt solarium ska en miljösanktionsavgift 2. Bestämmelser i SSMFS som kan sanktioneras med sanktionsavgifter Bestämmelse Författningsförslag 9 SSMFS 2008:3 För en överträdelse av 9 första stycket Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:3) om kontroll av kärnämne m.m. genom att inte upprätta föreskriven områdesbeskrivning ska en sanktionsavgift betalas med 10 000 kronor. 12 SSMFS 2008:3 För en överträdelse av 12 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:3) om kontroll av kärnämne m.m. genom att inte upprätta föreskrivet inventarieförändringsdokument eller vara försenad med att sända in eller rapportera detta ska en sanktionsavgift 13 SSMFS 2008:3 För en överträdelse av 13 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:3) om kontroll av kärnämne m.m. genom att vara försenad med att redovisa åtgärder som påverkar ett bränsleknippes integritet ska en sanktionsavgift

Bilaga 16 SSMFS 2008:3 För en överträdelse av 16 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:3) om kontroll av kärnämne m.m. genom att vara försenad med att anmäla förvärv utom riket eller sända in en årlig sammanställning ska en sanktionsavgift 17 SSMFS 2008:3 För en överträdelse av 17 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:3) om kontroll av kärnämne m.m. genom att vara försenad med att redovisa bedriven verksamhet eller anmäla planerad verksamhet ska en sanktionsavgift 18 SSMFS 2008:3 För en överträdelse av 18 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:3) om kontroll av kärnämne m.m. genom att vara försenad med att anmäla föreskrivna produktionsuppgifter ska en sanktionsavgift betalas med 10 000 kronor. 23 SSMFS 2008:3 För en överträdelse av 23 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:3) om kontroll av kärnämne m.m. genom att vara försenad med att anmäla utförsel av kärnteknisk utrustning ska en sanktionsavgift betalas med 10 000 kronor 3. Bestämmelser i Euratom som kan sanktioneras med miljösanktionsavgifter Bestämmelse 27 a lagen om kärnteknisk verksamhet (29 kap. 1 c miljöbalken) Författningsförslag För en överträdelse av rådets förordning (Euratom) nr 2587/ 1999 av den 2 december 1999 om vilka investeringsprojekt som ska meddelas kommissionen i enlighet med artikel 41 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen genom att inte underrätta kommissionen om investeringsprojekt enligt det som följer av artikel 1.1 eller 1.2 ska en miljösanktionsavgift betalas med 100 000 kronor. 4. Bestämmelser i Euratom som kan sanktioneras med sanktionsavgifter Bestämmelse 27 b lagen om kärnteknisk verksamhet (23 lagen om kärnämneskontroll m.m.) Författningsförslag För en överträdelse av kommissionens förordning (Euratom) nr 302/2005 av den 8 februari 2005 om genomförandet av Euratoms kärnämneskontroll ska en sanktionsavgift betalas 1. med 10 000 kronor om överträdelsen är att inte redovisa en grundläggande teknisk beskrivning av en anläggning och eventuell malmbrytning i verksamheten enligt det som följer av artiklarna 3, 4 och 24.1, 2. med 10 000 kronor om överträdelsen är att inte lämna uppgifter om verksamhetsprogram enligt det som följer av artiklarna 5 och 24.1, 3. med 10 000 kronor om överträdelsen är att inte följa de särskilda kontrollbestämmelser som kommissionen har beslutat enligt artikel 6.1 och 6.2, 4. med 10 000 kronor om överträdelsen är att inte upp-

Bilaga rätthålla ett system för bokföring och kontroll av kärnämne eller ge kommissionen eller kommissionens inspektörer tillgång till dokumentation och driftrapporter enligt det som följer av artiklarna 7, 9, 24.2 och 30.2, 5. med 10 000 kronor om överträdelsen är att inte lämna bokföringsrapporter enligt det som följer av artiklarna 10, 25 och 30.2, 6. med 10 000 kronor om överträdelsen är att inte sända rapporter om inventarieförändringar enligt det som följer av artiklarna 12, 25 och 30.2 eller i en sådan rapport rapportera om nukleära transformationer enligt artikel 16 eller identifiera kärnämne enligt artikel 17, 7. med 10 000 kronor om överträdelsen är att inte sända rapporter om materialbalans och förteckningar över fysiskt inventarium enligt det som följer av artiklarna 13, 25 och 30.2 eller i en sådan rapport eller förteckning identifiera kärnämne enligt artikel 17, 8. med 10 000 kronor om överträdelsen är att inte lämna särskilda rapporter enligt det som följer av artiklarna 14, 15, 22 och 25, 9. med 10 000 kronor om överträdelsen är att inte efter ett beviljat undantag från rapporteringskrav lämna rapporter enligt det som följer av artikel 19.3 eller 19.4 eller lämna en begäran enligt det som följer av artikel 19.5, 10. med 10 000 kronor om överträdelsen är att inte lämna in förhandsanmälan enligt det som följer av artiklarna 20, 21 eller 31 eller i en sådan anmälan identifiera kärnämne enligt artikel 17, 11. med 10 000 kronor om överträdelsen är att inte lämna meddelande om ändrat datum enligt artikel 23, 12. med 10 000 kronor om överträdelsen är att inte lämna årsrapporter om avfall enligt det som följer av artikel 32, 13. med 10 000 kronor om överträdelsen är att inte dokumentera transporter eller tillfällig lagring av kärnämne enligt artikel 26, och 14. med 10 000 kronor om överträdelsen är att inte i egenskap av mellanhand bevara dokumentation om leverans av kärnämne enligt artikel 28.