FPR Norge 2013 Härliga västerland... 200 mil när de är som bäst. Författare, foto och bildbehandling: Olov Olsson, Foto: Daniel Sköld, Ulf Thomasson, Eino Haglund, Sten Strandberg
28 juni 2013 Vålberg - Geilo
Olle, Daniel, Ulf och Eino sammanstrålade vid macken i Vålberg fyllda av glad förväntan. På fina Värmländska asfaltvägar snirklade vi oss till Värmlands Nysäters där Sten mötte upp vid macken. Tankar fylldes på, lunchmackor inhandlades och så även dryck. Sedan bar det av mot vårt inbjudande västra grannland. Första pausen blev vid Örjes mysiga slussmiljö med vackra båtar vilande inför nya äventyr.
Power break vid Örje slussar / kraftstation.
Färdledaren var i akut behov av teknisk paus. Efter lite snack och dryckespaus bar det snart iväg igen med riktning mot färjeöverfart söder om Drammen. Månntro snacket går om nedläggningsvinklar... respektive navigeringsalternativ...
Efter lite felnavigering i en rondell strax efter en tunnel, hamnade vi vid en rastplats där en klar majoritet ville byta vätska i kroppen. En inte helt ok vänstersväng gjorde att vi kunde vända tillbaka till den planerade rutten. Stressade en stackars vinglig pensionärsbilist längst vägen till Svelvik där dagens första färja väntade på oss. Blåste en del, såg därför ett gäng kitesurfare som flög fram över vågorna och lekte livets glada dagar på låg höjd. Efter färjan så tog vi småvägarna längs Drammensfjorden. Det gick inte fort men vackra hus och kurvig väg gjorde att det var tämligen ok även om gasrulle och det outnyttjade däcksmönstret var i samklang med själens önskningar om kommande kamerafria serpentiner Framme i Drammen blev det ingen dram men väl mellanmål/lunch. Efter matpausen fortsatte färden inåt landet. Lite otaktiskt vägval gjorde att vi fick se onödigt mycket samhälle och lite av snabbare väg. Gjorde en liten avstickare mot ett förmodat roligare alternativ men här brast sammanhållningen och i stort sett ingen gjorde som det var överenskommet utan chansade en stund på gissad färdväg. Tog därför ett tag att få ihop flocken. Efter tämligen roliga vägar så blev det grus. Kort överläggning = kör! Grusvägen var underhållande men ändå ganska rak, undantaget någon chikan. Gladast var nog Daniel med sina TKC80-sulor. Mina K60 fungerar ok så länge det inte är för löst. Civilisation igen...
På fjället söder om Geilo ville Eino se den vackra utsikten bakom sig. Genom en överraskande, men effektiv, (för) djup nedläggning i en hårnål gjorde han en 180-gradare med stöd av fästet till fotpinnen. Imponerande svängprestanda på dessa kromsladdar, jag menar kromslädar. Alla motorcyklar samt någon bil som passerade Eino på ömse sidor om honom blev mäkta överraskade. Allt förlöpte väl. Dock var det ett annat MC-sällskap som passerade och det tog ett tag innan jag insåg att ett annat sällskap skuggade. Geilo, tanka, vidare, tillbaka Geilo, turistbyrån, vägletande till Hotell Ro, incheckning... Även liten maskin kan ta mycket packning...
... lite dryck...... mycket snack...... mycket Peppes pizza, mera snack, god natt inför morgondagens äventyr. Servitrisen var en Svenska som tyckte det var bättre att jobba tre veckor i Norge istället för sex veckor hemma...
29 juni 2013 Geilo - Leikanger
Enligt väderprognosen hade det varit veklingens rätt att stanna på hotellet men vikingen drog iväg istället Jag hade lite svårt att komma iväg eftersom skivbromslåset satt kvar... Vi hade åkt någon mil då jag tyckte att det kylde ovanligt mycket och kollade så att inte byxor läckte in vatten. Nollgradigt gjorde att ingen misstyckte en liten paus. (MC var lite trött och la sig ned för vila en stund) Klädseln fungerade olika bra så en del uppskattade fikapausen på Halne fjällstuga (1140 möh) mer än andra MC-glasögon visade sig överlägset visir eftersom imma inte uppträder så länge det finns lite fartvind. Men snögloppet var såklart en omständighet. Efter fikapausen fortsatte klättringen uppför. Ganska intressant resa att i slutet av juni ligga på knappt 70 km/h i kraftig vind och tvingas skrapa bort snö från MCglasögonen var 150:e meter ;-)
Klart man ska åka båt på sommaren eller...
Hardangervidda bjöd på snöyra och ytterst begränsad sikt. Får bli nytt försök kommande år. Skönt att komma ut ur regn och yrsnö för att göra rent glasögonen lite... Vi åker dit upp, bättre utsikt därifrån. Inte alltid lätt att vara GPS Feel the power...
Ola Garen beslutade under 1880-talet att bygga ett hotell vid forsen. Vägen dit var 1 500 trappsteg upp på Måbøfjellet.1891 var Fossli hotell färdigt, byggt i jugendstil. Med tanke på minnesstenen är det en god idé att hålla i sig
Snygg parkering... Riktigt härliga serpentiner att hålla kvar nedlägget i länge 13 är ett äkta turnummer! Vänta nu Norge gör sig bäst från utsidan måste misssat något dags för en U-sväng!
Färja ger chans till vackra vyer i stillhet Brobyggarnas ingenjörskonst tar över Andra ska prompt ha en plan gräsmatta Lite kaos på Norges brantaste riksväg vid Stalheimskleiva... Vid Flåm med lite hjälp av vänner Aurland åker man inte bara förbi...
Vy från Stalheimskleiva först sedan Aurland som inte bara ska passeras... MC vid WC with a view... Sedan rullade vi vidare över berget istället för att åka genom världens längsta vägtunnel ett mycket bra och självklart val rekommenderas verkligen!
Leikanger blev det p.g.a. att det pågick en fotbollscup i Sogndalsfjöra med fullbokningar som följd. Sedan ett litet snabbstopp vid fel hotell innan vi drog vidare till rätt hotell...
30 juni 2013 Leikanger - Skjåk
Hotellfrukost snyggt! Lunchdags i ett vykort 3-siffriga vägar ska det vara... Skalamodell från filminspelningen till "Into the white". Bra film! Gamla Strynvägen mot Grotli. Husbilar spännande... Utsikt över Norges tätaste kurvorgier Dalsnibba mot Geiranger. Mmmm...
Knuten från 1889 med Daniel på toppen! Geiranger och Örnvägen
Lunchdags på väg upp från Geiranger, söderut, efter att vi vänt rutten på toppen av Örnvägen norr om Geiranger. Efter lunch var det dags att få njuta av serpentinerna upp och förbi uppfarten till Dalsnibba. Fantastiska vägar hela dagen så då kan man stå ut med lite tråkväg till övernattningen i "Skjåk turisthem". Nedan en dagen efter -bild...
1 juli 2013 Skjåk - Hemåt
Ibland måste jag bara stanna och ta ett kort... Väg 55 över Sognefjell var fantastisk, magisk i långa partier och svalkande på den höjden... Skidåkare i mängder på sommarträning över glaciärens närhet Högt belägen bomväg som via tvära serpentiner landade i Övre Årdal.
En av otaliga omkörningar följdes av en rastplatsskylt, så det blev lite roligt för de som kom efter Fint ordnat var det och gôtt med mat under västen... Känns lite konstigt att ramla ner bland blommor och sommar igen efter att ha haft hur kul som helst på hög höjd men tätt längst marken bland snö, kargt landskap och mäktiga bergsmassiv Sträckan innan den här pausen hade väl den sämsta vägbeläggningen, både gällande asfaltsliknande och grus, så kromslädarna trängtade efter slät asfalt. Så det blev fordonstäta E16 med en massa sega bilister, vägarbeten och annat. När väl den sörjan släppte så åkte jag bara tills jag insåg att hjärnan började bli lite trött. Visade sig att vi kört dryga två timmar eller så i ett sträck. Blev nödlunch vid en stressig vägkrog men gott med energi, trots allt. En del vilade mer än andra... Svanen iakttar konstiga filurer Innan dess hade vi passerat Randsfjordens västra strandlinje vilken väg och vägen strax innan var inte heller så dum.
En del felnavigeringar blev det under resan men inga som ställde till det för mycket. Magiska vägar som jag ännu inte smält helt. Klättrandet upp från Övre Årdal var en annorlunda serpentinväg, i stort sett alla serpentiner var inne i obelysta, blöta tunnlar men däremellan gick vägen i dagsljus. Sista matpausen blev vid Årnes. Lite pausbilder därifrån. Tullporten till Sverige lystes upp med ett starkt och fokuserat kvällsljus rakt, lågt i ryggen. Var som en gyllene port öppnade sig ut från det magiska väglandet Norge i den sena skymningen. När mörkret föll började jag ana att det inte var resekamrats glömska att slå av helljuset som mötande bilister blinkade åt mitt halvljus stod väldigt högt och konstigt visade sig att ett fäste gått sönder så det blev till att limma lite plast. Kan konstatera att det tar nästan lika lång tid att bearbeta och sammanställa denna resedokumentation som det tar att köra turen. Men många härliga sekvenser kommer upp till ytan igen Trots många bilder var det ändå många fantastiska fototillfällen som passerades utan fotostopp Guvangen t.ex. Att ligga 2,3 mil med ett avstånd av 1-4 meter sydkant Jölstravatnet var himla mysigt att jag sedan råkade hamna på en cykelväg följt av en trottoar innan jag hittade ut på väg igen är sådant som händer alla hängde glatt på. Hjälpsamheten i Norge var det absolut inget fel på. Många ville hjälpa till att lösa kameraproblemen för en av resedeltagarna. I särklass var hjälpsamheten i Skei. En tjej kom ut på torget med prylar och frågade om det kunde passa, ringde kameraaffärsägaren om han var hemma och kunde komma och öppna på en söndag etc. sagolikt! Norge blir det igen för min del!