Filformat / bildformat Filformat/bildformat är olika modeller för att spara bilden. När du sparar ett foto finns det en uppsjö av olika filformat att välja bland. Först och främst har programmet (ex. Adobe Photoshop) ett eget format där programmet sparar alla sina speciella bitar. Om alla program har sina egna filformat blir det krångligt om du har jobbat eller ska jobba i flera olika program. Därför finns ett antal standard filformat som alla program kan förstå. Av utrymmesskäl kan ett foto behöva packas ihop/komprimeras. Packningen görs oftast i Jpeg av olika kvaliteter. Grundläggande är: Desto mindre fil - desto sämre foto. Jpeg är ett filformat som är packar, komprimerar, för att spara utrymme på media eller vid överföring. Photoshop (psd) Psd är det vanligaste filformatet när du jobbar med bildbehandling i Adobe Photoshop. Så länge du arbetar i Photoshop så ska du spara i Photoshops format psd och det finns ingen anledning att välja något annat. All information såsom lager och sparade markeringar följer med i det filformatet. Arbetar du bara i Adobe-produkter såsom Photoshop, Illustrator, InDesign, GoLive så funkar Psd till det också. TIFF TIFF är egentligen fotot rätt upp och ner. Inga krusiduller, bara fotot. Alla program kan läsa det, både på Macintosh och Windows. Eps EPS är i princip samma som TIFF, fast klart för tryck (tryckerier vill ofta ha bilden sparad i EPS). Idag finns det sällan någon anledning för dig att spara i EPS. Får du det filformatet av någon annan funkar bilden att ladda in i Photoshop. RAW RAW kallas ibland digitalt negativ. När bilden fångas i digitalkameran är det i så kallat RAW-format. RAW format är det ljus som släpps in utan bearbetning av kameran. D.v.s. sparar ögonblicket innan bilden bearbetas av kameran (bearbetningen i kameran är inställningar du gjort i kameran samt mätvärden kameran själv känner av). Om inte kameran är inställd på RAW bearbetas bilden i kameran och sparas i Jpeg på kamerans minneskort och RAW-bilden raderas från kamerans minne.
Figur1: RAW är den obearbetade versionen av fotot RAW är en kopia på exakt det som fångades utav kameran medan Jpeg-versionen är behandlad av kameran. Nackdelen med att spara i RAW är att bilden inte är klar. Det är alltid ett arbete innan du kan göra något med filen. Filen tar även upp 3-4 gånger så stor plats på minneskortet som en jpeg. Varje kameratillverkare har ett eget RAW-format med egna filändelser. Canons heter CRW eller CR2 medan Nikons heter NEF. RAW är alltså ett filformat som kameror sparar i och inte som du själv kan spara i. När du behöver komprimera filformatet/bildformatet Ett foto som inte är komprimerat kräver mycket filutrymme. Ett foto på 1000*1000 pixlar tar ca 3mb. Foton med kvalitet för tryck foton kan rusa iväg mot 30-100mb. Med dagens snabba datorer är det inte några egentliga problem. Men det blir en fråga vid sparande i kameror och vid överlämning till andra, i PowerPoints, via e-post, på CD-skiva eller e-post. Med ett modem kan en fil på bara 3mb ta 20 minuter att ladda upp och även med bredband kan stora högupplösta bilder ta lång tid. Det är också intressant att hålla ner filstorleken när du ska spara på digitalkamerornas små minneskort. Därför finns det idag olika sätt att packa ihop/komprimera informationen i ett foto. Mest känt är Jpeg. De som jobbar mot webben kan även behöva spara i ett format som heter GIF. Jpeg När datorn sparar i jpeg försöker den finna mönster i fotot som den kan utnyttja sig av för att minska filstorleken. Figur2: jpeg packar genom att hitta mönster
En väldigt förenklad bild av hur jpeg hittar mönster som den sen utnyttjar för att minska filstorleken. 16 pixlar blir 4. Egentligen är skissen inte i närheten av hur jpeg gör utan en liknelse av komprimering. Men grundtanken kring mönsterskapande är korrekt. I vanlig jpeg så hittar Photoshop mönster och filstorleken minskas därefter. Detta är den s.k. max kvalitén för jpeg. Då har du ofta en fil som är en femtedel av originalets filformat. Om detta inte räcker kan du tvinga Photoshop att skapa egna mönster. Då börjar Photoshop att tänja lite på gränserna. I stil med "om jag bara ändrar den pixeln där så blir det ett nytt mönster". Detta görs smart så att du så länge som möjligt inte kan upptäcka förändringar med blotta ögat. Se figur 3 för att se mönster och skalan går från 0-12 där 12 är max. Ju lägre ned du går på skalan ju grövre blir Photoshops tvångsmönster. Figur3: Ett foto sparat i jpeg med allt lägre kvalitet. Skala 0-12 Photoshop originalet är 300kb. Max (12): ca 50kb. Inga skillnader syns från original Medium (8): ca 25kb. Snäppet sämre kvalitet. Svårt att se någon kvalitetsförsämring, men den finns där. Låg (3). ca 10kb. Märkbart dålig kvalitet. Noll (0). ca 7kb. Riktigt illa kvalitet. Exempel på den mönsterskapning som Photoshop gör. Uppförstorat 300 %. Mönstret är jättetydligt. Photoshop har omvandlat mjuka linjer till pixliga mönster.
De flesta digitalkameror sparar sina foton i jpeg-kvalitet runt 10-12. De flesta foton som ligger på webben är runt medium 5-7. De mönster som skapas av jpeg av lägre kvalitet försämrar kraftigt förutsättningarna för redigering i Photoshop. Därför är det ofta svårt att arbeta i Photoshop med foton stulna från webben. Eftersom jpeg är ett nödvändigt ont i många sammanhang finns det lite tumregler: Spara inte i jpeg förrän du behöver det. Spara helst inte i jpeg mer än två gånger. Ex: fotot sparas i jpeg i digitalkameran, du bearbetar fotot i Photoshop och lägger sen upp det på webben i jpeg. Arkivera aldrig i jpeg. Snåla aldrig på jpeg-kvaliteten i din digitalkamera. GIF GIF-formatet används endast för webb-bruk där det krävs hög komprimering av enkla små bilder. GIF skiljer sig från Jpeg. Medan Jpeg nyttjar mönster i strukturen används GIF för bilder som inte behöver en palett på 17 miljoner färger. Ex. logotyper, webbknappar etc. har ofta inte mer än två-tre färger. I GIF har man minskat den tillgängliga färgpaletten för att hålla ner filstorleken. Tänk dig så här: I vanliga fall representeras varje pixel av ett nummer mellan 00.000.001-16.700.000. Alltså 8 tecken långt. I GIF är paletten 256 färger eller färre. Då är varje pixel bara 3 tecken långt. Figur4: GIF packar ihop genom att minska den tillgängliga paletten Filutrymmet varje pixel kräver är avsevärt mindre när det är GIF packat. För att fotot inte ska bli helt begränsat är den utvalda paletten valbar ifrån den större paletten om ca 17 miljoner. Fotot är sparat som GIF. Färgpaletten om de 256 färger fotot kan bestå av syns till höger. Tittar du noga i de gröna områdena ser du att GIF-formatet skapar en effekt där du ser övergången mellan de olika färgerna.
Även GIF-formatet är reglerbart i kvalité. Som nämnts ovan räcker det ibland med bara några få färger, även 256 är i överkant. Då kan du sänka antalet färger i paletten och därmed minska filstorleken. Originalet i max Jpeg överst. GIF med 256 färgers palett till höger. I nedre raden finns samma foto med allt mindre palett. Vad GIF gör blir riktigt tydligt i sista fotot. Rent generellt blir inte ett foto packat i GIF256 mindre än ett lagom packat jpeg. Snarare tvärtom. GIF är mer användbart i lägre kvalitéter, med paletter runt 4-32 färger. Som syns i figur 6 blir detta oanvändbart för foton. Så för foton är det jpeg som gäller. För illustrationer och logotyper etc. är dock GIF bättre. Spara opackat om det går - annars i jpeg med hög kvalitet Först och främst ska du fråga dig själv om du verkligen behöver packa filen. Kan mottagaren och överföringen hantera Psd eller Tiff? Om ja, måste du inte komprimera filformatet. Spara högsta kvalitet av jpeg för alla former av bilder/foton. Med två undantag, båda i webbsammanhang... 1. Foton för webben - Spara i Jpeg men med medium eller lägre kvalitet. En avvägning får alltid ske mellan kvalitet, laddningstid och syfte med webbsidan. Är det en foto webbsida som visar fotografier eller en nyhetssida som folk vill få så snabbt som möjligt. 2. Illustrationer/logotyper för webben - Spara i GIF med så låg palett som möjligt.