Veckobrev från Isbrytaren Oden 2014-08-07 Hej på er alla, Navigation Vi har sedan förra brevet fortsatt att kampas med isen. Vi har stött på olika istyper som blandats upp med varandra på ett spännande vis. Vi har stött på den allra hårdaste flerårsis till rutten ettårs is. Ni ser vår färd på bilden nedan, det gula strecket är vårt spår. Den större delen av tiden har vi kämpat med dimma och på grund av den så har det även varit svårt att hitta rätt väg genom isen. Vid två tillfällen sedan förra brevet har vi stoppat och väntat på bättre sikt. Nu skiner solen igen, så nu går vi alla på ljusterapi vilket är helt underbart. Upplevelsen när solen lyser intensivt på istäckta hav är svårslagen. Solen har även visat en tendens att vilja närma sig horisonten, så på förmiddagarna har vi en antydande solnedgång. Att detta sker på våra förmiddagar är att vi ligger på GMT tid, dvs. tid enligt Greenwich meridianen som går igenom London. Detta för att det är lättare för våra forskare att senare leta i databaserna för att slippa göra tidsberäkningen för varje tillfälle. Så länge det är midnattssol gör detta inget, det blir värre på nästa ben av SWERUS expeditionen som kommer att få göra en del av expeditionen i nattens mörker. Nedan ser ni issituationen den 2014-07-06 när vi kom in i Arktis till ovan bild som är bilden från 2014-08-06. Isen har krupit upp rejält från kusten, men i vårt område har den behållit sin täckningsgrad men ruttnat och därmed blivit lättare att ha att göra med.
Nedan ser ni en MODIS bild, dvs en typ av kamerabild tagen från en satellit. Denna bild är exemplarisk, där man tydligt kan se de olika iskaraktärerna. Jag har ringat in två olika karaktärer. Det röda området visar tät drivis med 70% flerårs is med inblandning av 30% ettårs is, med extremt lite isfria områden. De gröna områdena visar 70-80% flerårs is där dessa stora kraftiga flerårsflak skapar stora öppna områden. I dessa områden kan det vara lätt att luras köra där det är öppet vatten, men kan där det öppna vattnet tar slut inte finnas någon väg fram då två eller flera flak ligger och trycker mot varandra. Det röda områdena är ofta lätta att forcera om man håller tungan rätt i mun och undviker anhopningarna av flerårs is. Som ni ser så är vårt spår allt annat än rakt, utan här är det naturen som bestämmer hur man kommer fram.
När man kör i den täta sönderkrossade isen så måste man anpassa farten då Oden annars samlar på sig is framför propellrarna. Detta medför att vattentillströmningen inte blir tillräcklig och orsakar då kavitation i propellerdysan. Detta bidrar till våldsamma vibrationer som känns rejält i hela fartyget. Dysorna ger propellrarna bättre verkningsgrad, till och med så mycket att våra konkurrenter som opererar här uppe brukar ha 10000hk mer än våra 25000hk. Man måste dock hålla ner farten till ca 5knop när man kör i tät kross is, för att slippa ansamlingen av is framför dysorna. Jag bifogar två bilder som visar hur Oden ser ut under vattenytan. Här ser ni hur konstruktionen ser ut framför propellrarna. Här i detta fack kan det fastna isblock som är lika stora som en stadsbuss. Här ser ni hur Oden ser ut akterifrån
Här kommer det några bilder från sista veckans upplevelser.
Forskningen Forskningen går vidare och vi har avklarat de tre områden som var tänkt för första delen av SWERUS. Detta medför inte att vi inte forskar vidare utan forskarna kan nu välja bonusstationer i området man har tillstånd att forska i på vägen mot Alaska. Metanutsläppen ur botten har nu avtagit och man mäter nu normala värden av metan i botten, vatten och atmosfär. Forskarna menar att man nu kommit över den östra gränsen av området där metan strömmar ut botten. Här kommer några bilder från morgonens sedimentprovtagning
En fripassagerare från botten av Östsibiriska havet
Stämningen ombord Jag möter fortfarande enbart glada miner ombord och alla är lyckliga över att man lyckats med hela målsättningen av forskningen på denna del av expeditionen. Man kanske är ännu lite tröttare efter långa dagar i arbetet med driften ombord, i köket, i labben. Vi ser nu ett slut och man börjar tänka på avmönstringen i Barrow Alaska den 20 augusti. Att det gått sex veckor sedan vi mönstrade på i Köpenhamn känns inte så långt, snarare att det bara är ca två veckor kvar och då tänker man hur ska jag hinna med allt som måste göras innan dess!! Djurlivet Det har inte varit så mycket djur denna vecka heller, även måsarna har övergett oss Men när jag skriver detta plaskar en säl till framför oss och troligen börjar vi få se ett och annat levande igen. Tack för denna gång, vi hörs i nästa vecka.