Strålsäkerhetsmyndighetens vägledningssamling ISSN: Klicka här för att ange ISSN. SSMFS 2017:xy Vägledning med bakgrund och motiv till Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (2017:xy) om exponering för kosmisk strålning i flygverksamhet
Fastställd: Datum: 2017-03-30 Dokumentnummer: 16-3757
Innehållsförteckning Tillämpningsområde... 5 Definitioner... 6 Bestämmelser för flygpersonal... 7 3
4
Bakgrund Flygpersonal utsätts för högre exponering från kosmisk strålning än markbaserade arbetstagare. Exponeringen per tidsenhet ökar som en funktion av höjden över havet och med högre latitud, dvs. närmare polerna. Exponeringen varierar även med solaktiviteten. Den 5 december 2013 beslutade Europeiska unionens ministerråd om grundläggande säkerhetsnormer för skydd mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning (rådets direktiv 2013/59/Euratom). Av direktivet följer att medlemsstaterna senast den 6 februari 2018 ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. I Sverige sker detta genom framtagande av en ny lag om strålskydd med tillhörande förordning samt genom nya föreskrifter från Strålsäkerhetsmyndigheten (SSMFS). Av direktivet framgår att Exponering av flygplansbesättningar för kosmisk strålning bör behandlas som en planerad exponeringssituation., tillämpningsområdet är drift av flygfarkoster. Exponering av flygpersonal är en befintlig exponeringssituation men ska enligt direktivet ses som en planerad exponeringssituation och kan då kravställas på motsvarande sätt som en verksamhet med joniserande strålning för att skydda flygpersonalen. En skillnad kvarstår och det är att begreppet dosgränser inte gäller utan istället används begreppet referensnivåer som ett verktyg att minska stråldoserna till flygpersonal. Detta följer rekommendationerna i ICRP Publication 132 (Radiological Protection from Cosmic Radiation in Aviation). I snitt får flygpersonal en effektiv dos på cirka 2 msv/år från kosmisk strålning på grund av sitt arbete (för kommersiellt flyg ligger den effektiva dosraten typiskt i intervallet 2 till 10 mikrosievert per timme (µsv/h)), dosraten beror huvudsakligen på latitud, flyghöjd samt solaktivitet. På marknivå är den effektiva dosen från kosmisk strålning cirka 0,3 msv/år. Syfte Enligt artikel 2 i rådets direktiv 2013/59/Euratom ska medlemsstaterna tillämpa artikel 35.3 för företag som bedriver flygverksamhet. Direktivet är inte tillämpligt på exponering av enskilda personer ur allmänheten eller arbetstagare, förutom flygpersonal då dessa utsätts för kosmisk strålning under flygning i atmosfären. Syftet med att reglera exponeringen av flygpersonal är att ha kontroll över exponeringarna till dessa arbetstagare för att undvika att exponeringen ökar och att på sikt kunna minska exponeringen till dessa yrkesgrupper. Tillämpningsområde 1 Dessa föreskrifter innehåller bestämmelser som ska iakttas av svenska flygföretag, svenskt allmän- och privatflyg samt statsluftfart där den effektiva dosen till flygpersonal från kosmisk strålning riskerar att överstiga 1 millisievert per år för en enskild medlem i flygbesättningen. Syfte Syftet med bestämmelsen är att klargöra för vilka verksamhetsutövare föreskriften är tillämplig. Tillämpning av föreskrifterna Arbetstagare som huvudsakligen flyger på höjder som underskrider 8000 meter över havet kommer inte upp i 1 msv/år vilket innebär att föreskriften i praktiken inte kommer att behöva tillämpas på t.ex. inrikesflyg och helikopterbesättningar. Stråldoserna till 5
arbetstagarna kan mätas eller uppskattas med ett simuleringsprogram för uträkning av stråldos från kosmisk strålning. Dosbidrag från solutbrott behöver inte särskilt beaktas eftersom dessa inte nämnvärt bidrar till arbetstagarnas årsdoser. Den effektiva dosen under en enskild flygning kan flerfaldigas, upp till ca fem gånger, om den genomförs under ett kraftigt solutbrott (en s.k. soleruption eller solfackla). Kraftiga solutbrott förekommer dock så sällan och att bidraget till årsdoserna inte behöver beaktas, mjukvarorna för dosuppskattningar tar inte heller hänsyn till solutbrott p.g.a. deras oförutsägbarhet, låga bidrag till totaldosen och låga frekvens. Bestämmelsen gäller enbart arbetstagare. Det finns personer som i sitt yrke ofta genomför flygresor, så kallade frequent flyers. Dessa personer betraktas som passagerare och omfattas inte av föreskrifterna. Bakgrund och överväganden Området har inte tidigare reglerats i svensk strålskyddslagstiftning, i och med införandet av rådets direktiv 2013/59/Euratom införs dessa föreskrifter med stöd av 6 kap. 8 lagen (20XX:YY) om strålskydd. Föreskriften är tillämplig på flygpersonal som riskerar att få en effektiv dos på mer än 1 msv/år från kosmisk strålning. Dessa anses vara yrkesmässigt exponerade för joniserande strålning. Exponering av flygpersonal för kosmisk strålning behandlas som en planerad exponeringssituation och benämns i lagen om strålskydd som annan verksamhet där joniserande strålning förekommer. Referenser Bestämmelsen genomför tillsammans med 2 kap. 2 i lagen om strålskydd artikel 35.3 i rådets direktiv 2013/59/Euratom. Vid utformningen av bestämmelsen har ICRP Publication 132 beaktats. Definitioner 2 Termer och uttryck som används i lagen (20XX:YY) om strålskydd har samma betydelse i dessa föreskrifter. I övrigt avses i dessa föreskrifter med: Term Definition Flygpersonal Kosmisk strålning Statsluftfart Besättningsmedlemmar som tjänstgör ombord på ett civilt eller militärt luftfartyg. Joniserande strålning från solen och från källor utanför vårt solsystem (galaktisk kosmisk strålning). Militära luftfartyg och andra luftfartyg som ägs eller brukas av en stat och nyttjas i icke kommersiellt syfte. Svenska flygföretag Företag som innehar tillstånd till luftfart i förvärvssyfte. 6
Bestämmelser för flygpersonal Stråldosbedömning 3 För exponering av kosmisk strålning ska referensnivån 6 millisievert årlig effektiv dos användas för flygpersonal. Den exponering som flygpersonal utsätts för ska löpande bedömas och arbetsscheman ska därefter planeras så att den årliga effektiva dosen hålls så låg som det är möjligt och rimligt. Syfte Syftet med bestämmelsen om stråldosbedömning är att i största möjliga mån hålla exponering av flygpersonal från kosmisk strålning på en så låg nivå som möjligt och rimligt. Tillämpning av bestämmelsen Bedömning av flygpersonals exponering för kosmisk strålning kan t.ex. göras med en för ändamålet avsedd mjukvara eller med persondosimetrar. Det finns ett flertal mjukvaror avsedda för att beräkna stråldoser till flygpersonal. Några av de vanligast förekommande är CARI-6, EPCARD, PCAire och SIEVERT. I mjukvaran, som tar hänsyn till relevanta stråldospåverkande parametrar, såsom t.ex. flygrutt, beräknas flygpersonalens effektiva dos. Planeringen bör utgå från att hålla stråldoserna till flygpersonalen så låga som möjligt och rimligt. Detta benämns optimering och regleras i 2 kap. 2 lagen (2017:xy) om strålskydd. Genom framförhållning och planering kan exponeringen av flygpersonalen optimeras. Sträckningar och arbetsscheman för flygningar ska planeras för att bidra till stråldosminimering. I samband med att exponeringen av en arbetstagare beräknas, kontrolleras det lämpligen om denne ligger i riskzonen för att överskrida 6 msv/år effektiv dos. Om en arbetstagare ligger i riskzonen enligt ovan planeras lämpligen dennes arbetsschema om i god tid för att undvika att referensnivån överskrids (i enlighet med bestämmelsens andra stycke). Eftersom dosbidraget från detta inte nämnvärt bidrar till den totala årsdosen så behöver dessa inte inkluderas. Bakgrund och överväganden Den kosmiska strålningen varierar, med undantag för solutbrott, på ett förutsägbart sätt och det är därför möjligt att uppskatta exponeringen med hjälp av beräkningar. Referensnivån på 6 msv/år i kravet grundar sig på 2 kap. 13 lagen om strålskydd. Referensnivåer är det optimeringsverktyg som används för optimering i befintliga exponeringssituationer och genom att vidta åtgärder optimeras strålskyddet till en nivå som motsvarar referensnivån eller lägre. Referenser Bestämmelsen genomför (till del) artikel 35.3 i rådets direktiv 2013/59/Euratom. Bestämmelsen genomför artiklarna 35.3.a) och 35.3 b) i rådets direktiv 2013/59/Euratom. Vid utformningen av bestämmelsen har ICRP Publication 132 beaktats. Information till flygpersonal 4 Berörd flygpersonal ska informeras om den uppskattade årliga effektiva dosen. Flygpersonal ska på begäran få tillgång till uppgifter om sin beräknade individuella effektiva dos och det underlag som har använts vid beräkningen. 7
Syfte Genom att ge flygpersonalen tillräcklig information om riskerna kan personalen bli medveten om riskerna och även jämföra dessa med andra risker de utsätts för. Tillämpning av bestämmelsen Av 4 kap. 2 i lagen om strålskydd framgår att den som bedriver verksamhet där joniserande strålning förekommer ska svara för att den som är sysselsatt i verksamheten har god kännedom om de förhållanden, villkor och föreskrifter under vilken verksamheten bedrivs samt bli upplyst om de risker som kan vara förenade med verksamheten. Flygpersonal ska därför ges information, lämpligen i samband med att de informeras om sin uppskattade årliga effektiva dos, att flygning på hög höjd utsätter dem för höjda nivåer av joniserande strålning och om potentiella hälsoeffekter. Genom att i förväg informera potentiella nya arbetstagare kan de göra ett medvetet val huruvida de är beredda att acceptera de risker som arbetet medför eller inte. Bestämmelse om skydd av gravida och ofödda barn framgår av 4 kap. 3 lagen om strålskydd. Där framgår det bl.a. att arbetet ska planeras så att det ska vara osannolikt att den ekvivalenta dosen till fostret överstiger 1 millisievert under den återstående graviditetstiden. Bakgrund och överväganden I tidigare reglering om skydd av arbetstagare har gravida arbetstagare motsvarande rättigheter och det finns ingen anledning till att inte även flygpersonal ska ha samma rättigheter som andra arbetstagare. Flygpersonal kan i sitt arbete utsättas för annan joniserande strålning än kosmisk strålning, bestämmelsen ger därför viss marginal till rådande dosgränser. Referenser Bestämmelsen genomför artikel 10.1 i rådets direktiv 2013/59/Euratom. Bestämmelsen genomför (till del) artikel 35.3 i rådets direktiv 2013/59/Euratom. Bestämmelsen genomför artikel 35.3 c) i rådets direktiv 2013/59/Euratom. Vid utformningen av bestämmelsen har ICRP Publication 132 beaktats. Dispens 5 Strålsäkerhetsmyndigheten kan ge dispens från dessa föreskrifter om det finns särskilda skäl och om det kan ske utan att syftet med föreskrifterna åsidosätts. Tillämpning av bestämmelsen I bestämmelsen anges att Strålsäkerhetsmyndigheten har möjlighet att ge dispens från sina egna föreskrifter och under vilka förutsättningar som myndigheten kan överväga att göra detta. Den som anser sig vara i behov av en dispens ansöker om detta hos Strålsäkerhetsmyndigheten och anger de skäl som kan motivera ett sådant beslut. Om Strålsäkerhetsmyndigheten anser att skälen är tillräckliga så beviljas dispensen. Den beviljade dispensen kan vara av mindre omfattning än vad som anges i ansökan. Dispensbeslutet kan också förenas med kompletterande villkor för verksamheten som måste följas för att dispensen ska gälla. Ett beslut om dispens fattas normalt av Strålsäkerhetsmyndighetens generaldirektör. 8