Regional handlingsplan för socialtjänsten i Dalarnas län

Regional handlingsplan för socialtjänsten i Dalarnas län Våld i nära relationer Att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och våld i samkönade relationer 2011-2014

1

INNEHÅLL DEL I INLEDNING... 3 Bakgrund... 3 Syfte... 5 Grundssyn... 5 Från bör till skall kommunernas ansvar förstärks... 6 Nya allmänna råd kommunernas ansvar förtydligas... 7 DEL II MÄNS VÅLD MOT KVINNOR I NÄRA RELATIONER EN KARTLÄGGNING... 10 Kartläggningsarbetet metod och genomförande... 10 Kartläggningsarbetet en sammanfattning av resultatet... 11 DEL III REGIONAL HANDLINGSPLAN... 15 Organisatoriska mål... 16 Verksamhetsrelaterade mål... 17 DEL IV VÅLD I NÄRA RELATIONER EN FORSKNINGSÖVERSIKT... 19 Begreppen kvinnofrid och kvinnofridsverksamheter... 20 Mäns våld mot kvinnor i nära relationer... 20 Våldsutsatta kvinnor... 20 Barns upplevelser av att ha bevittnat våld mot sin mamma... 22 Män som utövar våld mot kvinnor i nära relationer... 23 REFERENSER... 25 2

DEL I INLEDNING Bakgrund Den regionala handlingsplanen för arbetet mot våld i nära relationer är resultatet av ett projektarbete som genomförts av Högskolan Dalarna på uppdrag av socialnämnderna eller motsvarande i Dalarnas län under perioden 2008-2010. Med våld i nära relationer avses i denna handlingsplan mäns våld mot kvinnor i nära relationer, våld i samkönade relationer, hedersrelaterat våld och barn som bevittnat våld. Människohandel och prostitution kan förekomma i nära relationer men berörs inte explicit i handlingsplanen. Däremot omfattas frågor som rör människohandel och prostitution i det förslag till regional organisation för arbetet mot våld i nära relationer som läggs i denna handlingsplan. Socialtjänstens arbete mot våld i nära relationer i Dalarnas län har under de senaste decennierna i hög grad präglas av projektverksamheter som kommit och gått. Detta dock utan att varaktiga strukturer för lokal och regional samordning av arbetet med syfte att bidra till en utveckling av verksamhetsområdet kunnat skapas. En uthållig utveckling av länets arbete 3

mot våld i nära relationer kräver ett arbete på såväl lokal som regional nivå grundade på gemensamma strategiska och operativa mål. Samverkan Den regionala handlingsplanen för socialtjänstens arbete mot våld i nära relationer utgör ett verktyg för att successivt bygga upp en långsiktigt hållbar struktur för detta arbete i Dalarnas län där socialtjänstens ansvar och uppgift som koordinator för samverkansarbetet betonas. Enligt socialtjänstlagen har: Kommunen det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. / / Detta ansvar innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän (Socialtjänstlagen, 2 kap. 2, citat i Heimer & Sandberg, 2008:159). När det gäller arbetet mot våld i nära relationer är ansvarsfrågan delad mellan flera av samhällets sociala institutioner som socialtjänsten, polisen, hälso- och sjukvården och rättsväsendet, men där också frivilligorganisationer som kvinnojourer, mansjourer och brottsofferjourer är centrala aktörer och samverkansparter. Skolans socialiserande roll och det faktum att många barn och ungdomar i skolan också är berörda av våld i nära relationer gör att skolan har en viktig roll í sammanhanget. Våld i nära relationer i brottsstatistiken Den faktiska omfattningen av våldet i nära relationer är inte känd via brottsstatistiken. Mörkertalet när det gäller antalet brott som rör våld i nära relationer är också stort och kan bl.a. förklaras av den beroendeställning och den utsatthet som brottsoffret befinner sig i, i förhållande till förövaren vid denna typ av brott. Brott som rör våld i nära relationer döljer sig också bakom en rad olika brottsrubriceringar. Utöver brottet grov kvinnofriskränkning utgör brott som olaga hot, olaga frihetsberövande, misshandel, olika typer av sexualbrott, dråp och mord exempel på brottsrubriceringar som i varierande grad även innefattar våld i nära relationer. 4

Grände, Lundberg & Eriksson (2009, s 10) uppger, med hänvisning till Brå, att polisanmälda fall av våld mot kvinnor för år 2008 var: - 25 926 fall av misshandel mot kvinna varav - 19 072 fall då kvinnan känner gärningsmannen (i snitt 52 fall per dygn) - 2 733 fall av grov kvinnofridskränkning - 20 034 fall av olaga hot mot kvinna - 14 342 fall av sexualbrott varav 5 446 fall av våldtäkt eller grov våldtäkt (i snitt 15 fall per dygn) Enligt preliminära siffror för 2009 anmäldes 90 fall av grov kvinnofridskränkning i Dalarnas län, 505 fall av misshandel av kvinna där offret var bekant med förövaren och 514 fall av sexualbrott. För samtliga dessa brottstyper skedde en ökning av antalet anmälda brott i Dalarna från 2008 till 2009 (Brå, 2010-03-09). Syfte Den regionala handlingsplanens mål för socialtjänstens arbete mot våld i nära relationer har utformats utifrån de problemområden som identifierades i den genomförda kartläggningen 2008-2010 och som presenteras längre fram i texten. Syftet med den handlingsplanen är att den ska bidra till att mer likartade och samordnade insatser i arbetet mot våld i nära relationer utvecklas i Dalarnas län. För att en sådan utveckling ska kunna ske krävs en organisatorisk plattform för lokal och regional samverkan som leder till ökad kunskap, kompetens och ett bättre resursutnyttjande inom området. Forskning har också visat att med mer kunskap, bättre samordning och bättre möjligheter att erbjuda de som är drabbade av våld i nära relationer stöd och hjälp kommer också fler fall att uppmärksammas (SOU 2006:65). Grundssyn År 1993 antog FN sin deklaration om att avskaffa våld mot kvinnor. Dess första artikel lyder: Varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, samt hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet. (Regeringens skrivelse 2007/2008:39, s. 8) I regeringens skrivelse Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer uttrycks att det hedersrelaterade 5

våldet och förtrycket på många sätt innebär samma problematik som våld mot kvinnor. Detta gäller också för våld i samkönade relationer. Artikel 19 i barnkonventionen fastslår att barn har rätt att skyddas från alla typer av våld, såväl fysiskt som psykiskt. Barn som bevittnar våld betraktas som brottsoffer och särskild hänsyn ska tas till dem (Regeringens skrivelse 2007/08:39). Mäns våld mot kvinnor är oacceptabelt. Motsvarande gäller hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Regeringens strävan är att detta våld ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet. Alla människor ska kunna leva i frihet från rädsla att utsättas för våld och övergrepp. För att nå det målet måste förebyggande och andra åtgärder som riktar sig mot både potentiella och konstaterade förövare stärkas och utvecklas. Hedersrelaterat våld och förtryck omfattas av handlingsplanen. Det skiljer sig från övriga våldsformer genom dess kollektiva karaktär, vilket innebär att det kan finnas fler förövare av båda könen och att offren kan vara både kvinnor och män samt flickor och pojkar. Denna handlingsplan omfattar även våld mot HBT-personer (homo- och bisexuella samt transpersoner) som utsatts för våld av sin partner. Alla ska ha tillgång till likvärdigt skydd, stöd och hjälp utifrån sin utsatthet, oavsett sexuell läggning. (Regeringens skrivelse 2007/08:39, s 5). I målen för regeringens jämställdhetspolitik uttrycks att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig identitet. (http://www.regeringen.se/sb/d/2593/a/14257, 2010-03-09) Sveriges kommuner och landsting (SKL, 2009) definierar begreppet kvinnofrid som att kvinnor ska vara befriade från våld, hot och kränkningar (SKL, 2009, s 12). Kvinnofridsbegreppet beskrivs vara en vision och ett mål av samma karaktär som jämställdhetsbegreppet. SKL använder följande definition av jämställdhet: Kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv, vilket förutsätter lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter på livets alla områden. (SKL, 2009, 85) I kvinnofridsbegreppet ingår kvinnors frihet från våld i heterosexuella relationer, lesbiska och bisexuella relationer. Även barn och unga som upplever våld mot sin mamma inkluderas i begreppet, liksom att kvinnor, barn och unga ska vara fria från hedersrelaterat våld (SKL, 2009, s 12). Från bör till skall kommunernas ansvar förstärks År 2005 tillsatte regeringen en utredning med uppgift att göra en översyn av socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor. I betänkandet, Att ta ansvar för sina insatser (SOU 2006:65) påpekades en rad problem inom socialtjänstens område. Ett sådant var att det i 5 kap. 11 i 6

socialtjänstlagen (SoL) sades att socialnämnden bör ge särskilt stöd till kvinnor som varit utsatta för våld i hemmet. Denna formulering fick enligt utredningen till följd att de flesta kommuner uppfattade arbetet med våldsutsatta kvinnor som en prioriteringsfråga och därmed möjlig att placera långt ner på listan av åtaganden. Mot bakgrund av detta ansåg utredningen att lagtexten borde ändras. Den 1 juli 2007 ålades socialnämnden därför att ge särskilt stöd till kvinnor som varit utsatta för våld i hemmet. Nya allmänna råd kommunernas ansvar förtydligas Genom Socialstyrelsens allmänna råd om socialnämndens arbete med våldsutsatta kvinnor samt barn som bevittnat våld (SOSFS, 2009:22 (S)) har kommunernas ansvar i arbetet med dessa grupper ytterligare betonats. Med hänvisning till 3 kap. 3 socialtjänstlagen, där det bl.a. framgår att socialtjänstens arbete ska vara av god kvalitet och att arbetet fortlöpande och systematiskt ska utvärderas och kvalitetssäkras, rekommenderar Socialstyrelsen (SOSFS 2009:22) att kommunerna utformar en handlingsplan för socialtjänstens arbete med kvinnor som utsätts för våld i nära relationer och barn som bevittnat våld. Arbetet med handlingsplanen bör innefatta att: - fastställa uppföljningsbara mål, - beskriva hur grupper och enskilda ska informeras om nämndens verksamhet på området, - regelbundet kartlägga omfattningen i kommunen av våld eller andra övergrepp mot kvinnor av närstående, - regelbundet kartlägga omfattningen i kommunen av barn som bevittnat våld, - analysera hur de sociala tjänster som erbjuds svarar mot gruppers och enskildas behov, - fastställa på vilka områden det finns behov av att samverka såväl internt som externt, både på en övergripande nivå och i enskilda ärenden, - beskriva hur skyddade personuppgifter ska hanteras, - redogöra för hur nämnden ska fullgöra sitt ansvar för kontroll och uppföljning av sådan verksamhet till vilken nämnden har lämnat över genomförandet av insatser enligt socialtjänstlagen, och - redovisa hur uppföljning och utvärdering av nämndens verksamhet på området bör göras. I de allmänna råden (SOSFS 2009:22 (S)) anges också att de metoder som väljs i arbetet med våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld bör vara utformade utifrån den bästa kunskap som finns tillgänglig och vad som visat sig ge bästa reslutat. Med utgångspunkt i 3 kap. 3 socialtjänstlagen lyfts också betydelsen av kompetensutveckling fram. Här talas om att personer som arbetar med ärenden som rör våld i nära relationer bör ha såväl teoretiska 7

kunskaper som att praktiskt kunna använda dessa. Vidare sägs att all personal som arbetar utifrån socialtjänstlagen regelbundet bör få kompetensutveckling inom verksamhetsområdet våld i nära relationer. I de allmänna råden (SOSFS 2009: 22 (S), s 5) ges även exempel på aspekter som bör ingå vid utredningar inom alla fall som rör våld i nära relationer: När det gäller våldsutsatta kvinnor: - vilket behov kvinnan har av stöd och hjälp akut, - våldets karaktär och omfattning, - risken för att kvinnan kommer att utsättas för ytterligare våld, - hur kvinnans nätverk ser ut, - vilket behov kvinnan har av stöd och hjälp på kort och lång sikt, och - om något barn har bevittnat våldet. När det gäller barn som bevittnat våld: - vilket behov barnet har av stöd och hjälp akut, - våldets karaktär och omfattning, - hur våldet har påverkat barnet och dess relation till föräldrarna, - barnets egen uppfattning om våldet, - vardera förälderns uppfattning om våldets konsekvenser för barnet, - om barnet också har blivit utsatt för våld, och - vilket behov barnet har av stöd och hjälp på kort och lång sikt. Det ges även exempel på insatser som socialnämnden bör tillhandahålla, t.ex. (SOSFS 2009:22, s 5 (S)): Tillfälligt boende Om en våldsutsatt kvinna är i behov av stöd och hjälp akut eller på kort eller lång sikt, bör socialnämnden bl.a. kunna erbjuda henne - lämpligt, tillfälligt boende. Boendet bör också kunna ta emot, och vara lämpligt för, eventuellt medföljande barn oberoende av kön och ålder. Råd och stöd m.m. - råd och stöd, - hjälp vid kontakt med andra myndigheter, t.ex. hälso- och sjukvården och polisen, - förmedling av kontakt med frivilligorganisationer och andra aktörer, och - hjälp med att söka och anskaffa ett nytt permanent boende. 8

Ekonomiskt bistånd I de allmänna råden om ekonomiskt bistånd (SOSFS 2003:22, s 5) kommer det till uttryck att i bedömningen ta särskilt i beaktande om det framkommer att det förekommer våld i nära relation. Det bör finnas beredskap för att våldsutsatta kvinnor kan vara i akut behov av ekonomiskt bistånd. 9

DEL II MÄNS VÅLD MOT KVINNOR I NÄRA RELATIONER EN KARTLÄGGNING Kartläggningsarbetet metod och genomförande Den kartläggning av mäns våld mot kvinnor i nära relationer som genomförts under perioden september 2008 till mars 2010 har bl.a. syftat till att få en bild av problemområdet samt de insatser som erbjuds kvinnor och barn som drabbas av våld i nära relationer i Dalarnas län. Kartläggningen har skett via studier av forskningsrapporter och styrdokument, referensgruppsmöten, studiebesök och intervjuer med ett 35-tal verksamhetsföreträdare från socialtjänst, hälso- och sjukvård, polis, kriminalvård, svenska kyrkan, frivilligorganisationer samt våldsutsatta kvinnor. Intervjuerna med representanter från olika myndigheter och organisationer har skett i samtalsliknande former och den metodiska ansatsen är kvalitativ. 10

Utöver de genomförda samtalen har ett antal konferenser i ämnet bevistats. Dessa har dels bidragit till en överblick över problemområdet i ett nationellt och skandinaviskt perspektiv och dels gett möjlighet till informella samtal med åhörare och föreläsare. Kartläggningsarbetet en sammanfattning av resultatet Utifrån den kvalitativa metodansatsen presenteras kartläggningsarbetets resultat i en beskrivande och diskuterande form där avsikten är att belysa identifierade problemområden som grund för såväl det lokala som det regionala utvecklingsarbetet. Enskilda aktörers kunskaper, kompetens och kontaktnät stor betydelse för vilken hjälp som ges Det viktigaste resultatet som kartläggningen av mäns våld mot kvinnor i nära relationer i Dalarnas län har visat är att arbetet med våldsutsatta kvinnor till stora delar är beroende av den enskilda socialarbetarens och kvinnojourskvinnors kunskaper, kompetens och kontaktnät. Detta avspeglar sig bl.a. i att även i kommuner med nyligen reviderade handlingsplaner uttrycks en osäkerhet kring bl.a. systematik, verksamhets- och kompetensutveckling inom detta verksamhetsområde. Som en pendang synliggörs därmed behovet av att systematisera arbetet med våld i nära relationer. Detta kan uttryckas med de ord som användes i prop. 2006/07 Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor, att det behövs en ambitionshöjning och ett helhetsgrepp i form av tydligt målinriktade, strukturerade och samordnade insatser för att bygga för en framtida kvalitativt god verksamhet. Socialtjänst och Kvinnojourer god samverkan i de enskilda fallen, men jourernas ekonomiska osäkerhet är problematisk Kartläggningen visar också att samarbetet mellan olika kvinnojourer är under utveckling men att inte alla jourer är bemannade dagtid med avlönad personal. Dessa jourer är beroende av personal som arbetar på ideell basis. Därmed finns inte möjlighet till likvärdiga stöd- och hjälpformer i alla Dalarnas kommuner. Inte alla kvinnojourer uppfattar heller att deras verksamhet anses som betydelsefull av ledande politiker och tjänstemän. Socialsekreterarna beskriver ett väl fungerande samarbete med kvinnojourerna, något som också motsvaras av den bild personal- och frivilligarbetare på kvinnojourerna ger. Däremot upplever kvinnojourerna ett stort problem i den ekonomiska osäkerhet som präglar verksamheten och som i praktiken innebär att antalet anställda kan variera år från år. Detta bidrar bl.a. till att arbetet med att utveckla verksamheten försvåras. Det råder också periodvis platsbrist på kvinnojourerna. I de flesta fall löses detta genom det kontaktnät som personalen/frivilligarbetarna på kvinnojourerna har och de hjälpsökande kvinnorna kan då beredas plats på en annan kvinnojour. Det får dock anses som otill- 11

fredsställande att kvinnor i behov av stöd inte med säkerhet kan erbjudas hjälp sitt närområde. Brister i kunskaper och kompetens av generell karaktär De brister i kunskaper och kompetens av generell karaktär som här formuleras stämmer väl överens med den problembild som finns i landet i övrigt (se t.ex. Heimer & Sandberg, 2009; Brå, 2010). Kvinnofridsproblematiken är ett mycket skambelagt område. Många kvinnor polisanmäler inte kvinnofridsbrott och det stora mörkertalet, tillsammans med den skam kvinnor upplever, gör att många kvinnors och barns utsatthet aldrig blir känd utanför den egna familjekretsen. Många misshandlade kvinnor utvecklar också olika strategier för att dölja sin situation. Det gör att professionella som möter dem kan ha har svårt att upptäcka de ibland mycket subtila tecken som kan finnas på att de befinner sig i en misshandelsrelation. Till detta kommer att myndigheter och organisationer ofta har begränsade möjligheter att på ett konkret och mer långsiktigt sätt erbjuda hjälp och stöd (se t.ex. Statens folkhälsoinstitut, 2005, Stiftelsen Allmänna Barnahuset, 2009; Grände, Lundberg & Eriksson, 2009). I kartläggningen såväl som i forskning framkommer att dessa förhållanden tenderar leda fram till en situation där den personal som möter dessa kvinnor undviker att ställa frågor, även om de har misstankar om att kvinnan blivit misshandlad. Ett mer eller mindre medvetet samspel mellan den misshandlade kvinnan och olika yrkesföreträdare kan uppstå som innebär att misshandeln förblir dold och att en ytterst komplex samhällsproblematik kan fortsätta att föra en till stor del undanskymd tillvaro. I Folkhälsopolitisk rapport 2005 skrivs t.ex. att personal inom hälso- och sjukvården oftast inte frågar patienterna om de varit utsatta för könsrelaterat våld. Som orsak anges bl.a. att det hos personalen finns ett motstånd mot att fråga, men också motstånd hos kvinnan att få frågan. Motståndet mot att fråga bottnar bl.a. i brist på kunskaper inom området, stereotypa föreställningar om den misshandlade kvinnan alternativt med den misshandlande mannen. Det kan också handla om en inställning att detta inte är ett ansvarsområde för hälso- och sjukvården, men också tidsbrist och att personalen kan uppleva det som meningslöst att försöka hjälp till. För den misshandlade kvinnan kan tidigare negativa erfarenheter i kontakten vården och andra myndigheter vara ett skäl till att hon inte vill bli tillfrågad om hon blir misshandlad, men det kan också vara en rädsla för mannens reaktioner, bl.a. som en effekt av normaliseringsprocessen (se t.ex. Statens folkhälsoinstitut, 2005, s 317, med hänvisning till Rönnberg, AK. & Hammarström, A., 2000). Motsvarande kan tänkas ske även för övriga organisationer och myndigheter i mötet mellan tjänstemannen och en våldsutsatt kvinna. Kunskapen om kvinnofridsproblematiken är generellt sett begränsad inom berörda myndigheter. Det har bl.a. att göra med att våld i nära relationer ofta inte har ingått i grundutbildningarna för arbete inom socialtjänst, polis och hälso- och sjukvård (se t.ex. Statens folkhälsoinstitut, 2005). Detta innebär att många yrkesgrupper som möter misshandlade 12

kvinnor saknar tillräckliga kunskaper, både vad gäller att uppmärksamma problemet och veta hur de ska agera. Under senare tid har emellertid en viss ökning av kompetensutvecklingssatsningarna skett inom detta område, både nationellt och regionalt. I kartläggningen rörande mäns våld mot kvinnor framkommer ett antal problemområden i Dalarnas län som också till stor del överensstämmer med problematiken i landet som helhet. Det handlar om att: - kvinnofridsproblematiken ses som viktig men får inte tillräcklig uppmärksamhet och resurser i berörda organisationer, - våldsutsatta kvinnor upplever brister i bemötande, särskilt hos socialtjänst och polis, - stöd och hjälpinsatser saknas till särskilt utsatta grupper som o kvinnor med psykiska och eller fysiska funktionshinder, o kvinnor med missbruksproblematik, o äldre kvinnor, o kvinnor som lever med en hotbild, o kvinnor som lever i hederskulturer, - ökade kunskaper efterfrågas för att bättre kunna svara mot våldsutsatta kvinnors och barns behov, - stöd- och behandlingsinsatser för misshandlande män som vill ändra sitt beteendesaknas. Många aktörer och stora geografiska avstånd Det är många aktörer, offentliga organisationer och frivilligorganisationer, som på ett eller annat sätt involveras i situationer när en kvinna utsätts för våld i en nära relation. I Dalarna saknas till stora delar former för en systematiserad och organisationsövergripande samverkan i dessa frågor. Olika organisationer och myndigheter hanterar problemet utifrån sitt uppdrag. Det har också visat sig svårt att identifiera ansvariga för organisering och utveckling av området våld i nära relationer inom Landstinget Dalarna. I situationer där olika organisationer är involverade inom samma problemområde, men det saknas en strukturerad samverkan, kan överblick komma att saknas. Detta riskerar att leda till att de olika organisationers agerande kan bli ineffektivt, eller i värsta fall kontraproduktivt. Förutom de många aktörerna är Dalarna ett vidsträckt län med stora geografiska avstånd vilket kan försvåra kommunövergripande samverkan. I många fall måste därför samverkan runt löpande operativ verksamhet i första hand begränsas till aktörer inom den egna kommunens gränser, eller med näraliggande kommuner när de egna resurserna inte räcker till. 13

Inom andra områden, som t.ex. kompetensutveckling och insatser för vissa särskilt utsatta grupper kan det däremot vara mer effektivt att samverka inom hela länet. 14

DEL III REGIONAL HANDLINGSPLAN Den regionala handlingsplanen har som syfte att fungera som ett stöd i ett processinriktat arbete för att utveckla samverkan och ytterst säkerställa ett gott och likvärdigt bemötande, stöd och hjälp till kvinnor och barn som utsätts för våld i nära relationer i Dalarnas län. Handlingsplanen syftar också till att bidra till att stödet till våldsutövande män som vill förändra sitt beteende utvecklas. Handlingsplanens långsiktiga och övergripande mål är att: - Synliggöra och förebygga våldet mot kvinnor och barn. - Öka kunskapen och kompetensen inom berörda organisationer och myndigheter i länet. - Etablera varaktiga strukturer för samverkan mellan involverade myndigheter och organisationer i länet. - Utveckla stöd och behandlingsinsatser för kvinnor, barn och män som berörs av våld i nära relationer. En långsiktigt hållbar regional utveckling av arbetet med våld i nära relation bygger på att organisatoriska strukturer för lokal och regional samverkan finns. Det kräver också en fortsatt utveckling av socialtjänstens och andra aktörers stöd och behandlingsinsatser. Handlingsplanen är därför indelad i två huvudområden: Det första huvudområdet behandlar organisatoriska mål som syftar till att skapa en långsiktigt hållbar struktur där arbetet med våld i nära relationer ges en tydligare regional och lokal plattform. Handlingsplanens andra huvudområde behandlar verksamhetsrelaterade 15

mål som syftar till att främja utvecklingen av socialtjänstens direkta klientarbete med våld i nära relationer. Organisatoriska mål - Socialtjänsten i varje kommun i Dalarna utser en samordnare med ansvar för frågor som rör socialnämndens arbete mot våld i nära relationer. - Samordnaren ges i uppdrag att, i den egna kommunen eller i samverkan med närliggande kommuner, bygga upp en myndighets- och organisationsövergripande lokal samverkansgrupp för arbetet mot våld i nära relationer. - De lokala samverkansgrupperna för arbetet mot våld i nära relationer har bl.a. i uppgift att sprida information, utveckla samverkansformer och arbetsrutiner som rör stöd- och hjälpinsatser till grupper som berörs av våld i nära relationer utformas. - I de lokala samverkansgrupperna för arbetet mot våld i nära relationer ingår bl.a. representanter från socialtjänst, hälso- och sjukvård, polis och berörda frivilligorganisationer. - Samordnarna för arbetet mot våld i nära relationer ingår i ett regionalt nätverk med syfte att främja samverkan, kunskapsöverföring och erfarenhetsutbyte i länet. - En Länsgrupp mot Våld i nära relationer i Dalarna etableras med Länsstyrelsen Dalarna som sammankallande. - Länsgruppen mot Våld i nära relationer ansvarar för att samordna det regionala arbetet mot våld i nära relationer och mot människohandel och prostitution. - Länsgruppen har som uppgift att stödja genomförandet av den regionala handlingsplanens mål, följa utvecklingen rörande våld i nära relationer i länet och att identifiera länsövergripande utvecklings- och kompetensutvecklingsbehov, inom området. - I Länsgruppen mot Våld i nära relationer ingår bl.a. representanter från Länsstyrelsen Dalarna, Socialtjänsten i Dalarna, Polismyndigheten i Dalarna, Landstinget Dalarna, Högskolan Dalarna samt berörda frivilligorganisationer i länet. - Ett kompetenscentrum för arbete mot våld i nära relationer etableras vid Högskolan Dalarna, med uppgift att stödja kompetens- och verksamhetsutvecklingen inom socialtjänsten samt att utveckla och samordna myndighets- och organisationsövergripande utbildningsinsatser. 16

Verksamhetsrelaterade mål Lokala handlingsplaner - Varje socialnämnd eller motsvarande ska, med utgångspunkt från Socialstyrelsens allmänna råd, den regionala handlingsplanen och de lokala förhållandena upprätta lokala handlingsplaner för arbetet med våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Informationsspridning - Socialtjänsten ska via kommunens hemsida och i andra kontakter med allmänheten sprida information på olika språk om samhällets stöd- och hjälpinsatser för de som är drabbade av eller utsätter andra för våld i nära relationer. Kompetens- och metodutveckling - Socialtjänsten ska kartlägga behovet av kompetens och verksamhetsutveckling för arbetet mot våld i nära relationer i den egna organisationen. Insatser till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld - Kvinnor som utsatts för våld i nära relationer ska ges ett gott bemötande och kunna erbjudas stöd och hjälpinsatser anpassade utifrån deras specifika behov och förutsättningar. - Stöd och hjälpinsatser ska utvecklas för särskilt utsatta grupper av kvinnor som kvinnor från hederskulturer, äldre och funktionshindrade kvinnor samt kvinnor med missbruksproblem. - Tillfälliga boenden för våldsutsatta kvinnor ska ordnas inom rimligt avstånd från hemorten. - För kvinnor som är utsatta för hedersrelaterat våld ska de särskilda skyddsaspekter som följer av detta beaktas och tillgodoses vid val av tillfälliga boenden eller andra insatser. - Personal- och frivilligarbetare vid tillfälliga boende för våldsutsatta kvinnor ska ha den kompetens som krävs för att hjälpa och stödja de barn som bevittnat våld. - Kvinnor och barn ska kunna erbjudas möjlighet till samtalsstöd i akuta kriser och som ett led i rehabilitering. 17

- Socialtjänstens tillgång till tolkar med lämplig kompetens för uppgiften ska säkerställas. Våldsutövande män - Våldsutövande män som vill förändra sitt beteende ska erbjudas relevant samtalsstöd inom rimligt avstånd från boendeorten. 18

DEL IV VÅLD I NÄRA RELATIONER EN FORSKNINGSÖVERSIKT Kvinnofridsbegreppet i dagens lagstiftning har sin utgångspunkt i SOU 1995:60 Kvinnofrid. Huvudbetänkande av Kvinnovåldskommissionen. Kommissionen föreslog att kvinnofridsbrott skulle införas som ett nytt brott i brottsbalken. Som skäl angavs att straffrätten har fokus på enskilda gärningar. För kvinnor som under längre tider levt i förhållanden där de utsatts för övergrepp av en man är det dock inte främst enskilda fysiska övergrepp som är det mest plågsamma. Det är ofta istället så att kvinnans hela tillvaro präglas av våld och hot. Det är ofta inte heller möjligt för kvinnan att detaljerat beskriva varje enskilt övergrepp. För kvinnofridsbrott föreslogs att det för straffansvar skulle vara tillräckligt att handlingarna är preciserade till sin karaktär och att de har utförts inom en bestämd tidsperiod (SOU 1995:60, s 23). I regeringens proposition 1997/98:55 Kvinnofrid föreslogs sedan att ett kvinnofridsbrott skulle införas. Den s.k. kvinnofridslagen trädde därefter i kraft den 1 juli 1998 (Domstolsverket, 2001). 19

Begreppen kvinnofrid och kvinnofridsverksamheter I det här sammanhanget behöver också begreppen kvinnofridsarbete och kvinnofridsverksamheter innehållsbestämmas. Enligt SKL (2009, s 12) avser de båda begreppen arbete för kvinnofrid. I konkreta termer handlar detta arbete om att upptäcka kvinnor som är våldsutsatta och att erbjuda stöd och skydd för dessa kvinnor och deras barn. Kvinnofridsarbete handlar också om behandling av våldsutövande män, för att därmed angripa problemet vid dess kärna. Isdal (2008), som i ca 20 år arbetat med män som utövar/at våld in en nära relation, lyfter fram att när människor handlar sker det som ett resultat av såväl strukturella aspekter som individuella. Isdals (2008:7) huvudsakliga poäng är dock att, trots de förutsättningar som föreligger, är en människa alltid ansvarig för om hon väljer våldet framför andra möjliga alternativ. Till detta kommer förebyggande arbete i vidare mening, som bl.a. kan handla om aktiviteter för att öka kunskaperna om kvinnofridsproblematik genom t.ex. informationskampanjer, föreläsningar, seminarier och olika former av formaliserade kurser och utbildningar (SKL, 2009). Målgrupper bör vara alla yrkeskategorier som kan tänkas komma i kontakt med kvinnovåldsproblematik, så som bl.a. medarbetare inom socialtjänst, polis, vård, omsorg, rättsväsendet och skola. Det är först genom att medarbetare i olika organisationer får ökad kunskap om att mäns våld mot kvinnor har specifika särdrag som det skapas förutsättningar för att alla de organisationer som berörs får möjlighet att utveckla samverkansformer trots att de arbetar utifrån olika regelverk (SOU 2006:65). Det är också först då som frågan har möjlighet att bli mindre skambelagd och tydligt identifierad som en jämställdhetsproblematik som grundar sig i en strukturell kvinnlig underordning i relation till männen som grupp. Mäns våld mot kvinnor i nära relationer I en familj där pappa slår mamma påverkas på många sätt kvinnans (och barnens) hela livstillvaro. I det följande ges kortfattade inblickar i forskning om våldsutsatta kvinnor, om barn där våld mot deras mamma förekommer samt hur våldsutövande mäns agerande kan förstås. Våldsutsatta kvinnor Våld i nära relationer utvecklas i vad som brukar kallas en normaliseringsprocess. Med detta avses att successivt kan våld av båda parter komma att betraktas som en normal del av vardagslivet (Heimer & Sandberg, 2008). Detta innebär att det sker en förskjutning av gränserna för vad som bedöms som våld. Våldsinslag tenderar att förminskas, medan de positiva händelserna i förhållandet förstoras upp. Under denna normaliseringsprocess ut- 20

vecklas hos mannen och kvinnan olika strategier. Mannen använder våldet för att få kontroll över den kvinna han lever med. Kvinnan kommer istället att utveckla olika former av anpassningsåtgärder, vilket kan ses som ett sätt att uttrycka kvinnlighet på mannens villkor. Normaliseringsprocessen som fenomen bidrar till ökad förståelse för varför många kvinnor har svårt att bryta upp från ett förhållande som till stor del handlar om våld. Detta har bl.a. att göra med några av de inslag som kännetecknar normalisering. Betydelsefulla inslag utgörs bl.a. av (Heimer & Sandberg, 2008:69): - Kontroll, isolering - Växling mellan våld och värme - Kvinnan tar över mannens värderingar av henne, liksom att hon är våldets orsak - Övergreppen kan vara under några minuter, timmar eller dygn - Övergreppen kan riktas mot henne, hennes värdesaker, växter, husdjur - Varje våldsepisod anknyter till tidigare, som upprepning eller som överraskande alternativ - Det fysiska våldet är inte alltid värst (blåmärken bleknar, benbrott läker ), istället är det den känslomässiga anspänningen inför att våldet kan inträffa igen, de nedvärderande orden, de påtvingade sexualakterna är enligt många det som satt de djupaste spåren Dessa insikter påverkade utformningen av brottet grov kvinnofridskränkning. Våld i nära relationer är ett brott som samhället ser allvarligt på, men det är också ett problem som bl.a. tar sig uttryck som ett folkhälsoproblem. Statens folkhälsoinstitut lyfter fram våld i dess olika former som ett av de största hoten mot utvecklingen av ett gott samhälle. Hälsokonsekvenserna för våldsutsatta kvinnor är betydande. De har sammantaget en sämre hälsa än befolkningen i övrigt och de söker vård i större utsträckning. Den problembild de kan uppvisa är komplex. Förutom de fysiska skador som fysiskt och sexuellt våld kan resultera i löper dessa kvinnor också ökad risk för gynekologiska och sexuella problem. Relaterat till det sexuella våldet är också att de kan drabbas av oönskade graviditeter och missfall. Dessa kvinnor som grupp har högre förekomst av psykiska problem. De psykiska problemen kan ta sig olika uttryck, såsom depression, självmordsbenägenhet, självskadeproblematik och drog- och/eller alkoholmissbruk. Till detta kommer en överrepresentation vad gäller smärtproblematik, som även inkluderar oklara kroppsliga reaktioner. Till den komplexa problembilden hör också att våldsutsatta kvinnor dels rapporterar sämre självkänsla och livskvalitet och dels att de beskriver känslor av vrede, hat, rädsla och skam 21

som bl.a. får till följd att många anser sig ha svårigheter i relationer till män. Problematiken kring våld i nära relationer är, som tidigare lyfts fram, komplex. Till denna komplexitet hör att högre risk för korttidssjukskrivning inte tydligt har kunnat påvisas. Däremot syns ett samband mellan långtidssjukskrivning och att ha varit utsatt för våld från en närstående. Resultatet tyder på att för kvinnor som utsätts för våld är de långsiktiga hälsoeffekterna mer betydande än de effekter som kan betraktas som akuta. Forskare lyfter också upp tanken att kvinnan kan uppleva arbetet som en fristad. Arbetet innebär dels egna kontakter och dels innebär egen lön ett minskat ekonomiskt beroende. Det påpekas också att misshandlade kvinnor uppvisar olika former av motståndsstrategier för att hantera att de lever som våldsutsatta (Hammarström & Hensing, 2008). Barns upplevelser av att ha bevittnat våld mot sin mamma Sedan åtminstone början av 1980-talet har också både forskning och erfarenheter från hjälparbetare på till exempel kvinnojourer och kriscentra för kvinnor visat att mäns våld mot kvinnor i nära relationer är en fråga av direkt betydelse för de barn som lever i familjen. Majoriteten av barn i våldsutsatta familjer har både sett och hört våldet och de konsekvenser detta resulterar i. I det primära skedet hör de skrik och gråt och i det efterföljande bl.a. synliga sår och blåmärken, och/eller mamman intar ett undfallande agerande. Barns specifika utsatthet har alltmer kommit att uppmärksammas. Begrepp som mammamisshandel har figurerat som alternativ till att tala om kvinnomisshandel. Barnperspektivet har relativt sett fått mindre utrymme inom kvinnofridsområdet än vad gäller kvinnorna (Eriksson, (red.), 2007). Mäns våld mot kvinnor kan ses som en form av barnmisshandel. Oavsett om barnet är aktivt och försöker ingripa, t.ex. genom att försöka stoppa våldet, eller förhåller sig passivt skapar "pappans våld mot mamman starka upplevelser av vanmakt och/eller maktlöshet." (Heimer & Sandberg, 2008:90). Vissa barn kan lida så svårt att de kan ges diagnosen Posttraumatiskt stressyndrom (Post Trumatic Stress Disorder, PTSD). För att denna diagnos ska kunna ställas krävs att barnet har upplevt eller bevittnat en eller flera händelser som inneburit död, allvarlig skada eller hot om skada eller hot mot den egna eller andras fysiska integritet. Barnet ska ha reagerat med intensiv rädsla, hjälplöshet eller skräck (Hindberg, 2006:64). Det är således betydelsefullt att ta i beaktande att ett stort antal barn, många i det fördolda, lever i familjer där pappan/sambon utövar våld mot barnens mamma och dessa barn finns i våra förskolor, skolor på alla nivåer och på fritidshem. Således bär många av de ungdomar med sig sår från en sådan uppväxt, vilket kan bidra med en förklaring till ibland synligt oförklarliga beteenden. Tre symtom utmärker PTSD; återupplevande, psykisk avskärmning och ett förhöjt spänningstillstånd. Dessa symtom kan ta sig olika uttryck. Vad gäller åter- 22

upplevande kan detta ske såväl genom minnesbilder som tränger sig på, som flash-backs och genom mardrömmar. Den psykiska avskärmningen handlar om att barnet försöker undvika sådana känslor som traumat skapar/skapat. Det kan röra sig om att göra sig socialt, emotionellt och kognitivt otillgängligt. Ett förhöjt spänningstillstånd yttrar sig som att barn är överdrivet vaksamma utifrån att de ständigt har en känsla av att fara hotar. De uttryck som detta tredje symtom kan ta sig kan vara sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter, aggressionsutbrott och känslomässig instabilitet. De olika symtomen präglar vanligen dessa utsatta barn. Hos barn där ett förhöjt spänningstillstånd är dominerande kan dessa reagera med oro, rastlöshet och irritabilitet. De barn där undvikande symtom är det mest frekventa kan reagera med att dra sig undan kontakt, bli håglösa, orkeslösa, nedstämda och tappa lusten (Hindberg, 2006). Män som utövar våld mot kvinnor i nära relationer Per Isdal är psykolog och terapeut har länge haft organisationen Alternativ til Vold (ATV) i Oslo som arbetsplats. ATV grundades 1987 och var den första behandlingsverksamhet som startades i Norden för arbete med män som använder våld mot kvinnor. Isdal (2008) lyfter fram förståelse som det viktigaste verktyget för att hantera våld. Han pekar på att det är viktigt att försöka förstå våldets mening; varifrån det kommer, vad som gör att det utlöses och vilka funktioner det fyller för människor. Isdal (2008:34) definierar våld i nära relationer på följande sätt: Våld är varje handling riktad mot en annan person, som genom denna handling skadar, smärtar eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja eller avstå från något som den vill. Människor och de handlingar de utför är ett resultat dels av strukturella mekanismer och betingelser och dels av individens tidigare erfarenheter. Människan äger samtidigt förmåga att värdera och göra val. Varje människa är ändå ansvarig för om hon väljer att använda våld, oavsett de förutsättningar och erfarenheter hon har. För Isdal finns det heller inget blint våld. Det kan uppfattas som blint för offret, men för förövaren har våldet alltid en förhistoria, som är präglad av individens inre känslotillstånd samt en avsikt och att göra ett val av en viss handling. Isdal ger som exempel att förövaren kan ha tankar som: Nu är jag så förbannad att jag ska ta den förste jag möter. Någon blir den förste som möter den person som bär på dessa tankar. För denne någon blir våldet obegripligt. Anledningen till att människor utövar våld är att det är effektivt, som en makthandling gentemot andra människor. Många av dem som utövar våld har själva varit utsatta för våld i sin barndom. De tar med sig detta som ett sätt att agera i livet. Av den anledningen är det ytterst väsentligt att arbeta med att försöka stoppa våld i familjer. På nästa nivå är det bety- 23

delsefullt att som grundläggande etisk regel inta inställningen att: Den som utövar våldet är alltid ansvarig för sin handling. En betydelsefull aspekt av våld är vanmakt. Många situationer kan präglas av den enskilde individens vanmakt och det väsentliga är att undvika de två fällorna tillbakadragande eller angrepp, där en våldsutövare väljer att gå till angrepp. I detta sammanhang pekar Isdal på att våld är knutet till en upplevelse av maktlöshet. Detta har i sin tur en koppling till att våld tenderar att reproduceras, vilket innebär att ett viktigt steg för att bryta detta är att barn med våldsproblem får ändamålsenlig hjälp (Isdal, 2008). 24

REFERENSER Brottsförebyggande rådet, Brå, (2010) Mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Pdf-fil. Domstolsverket (2001) Den nya kvinnofridslagen. Särtryck av en artikelserie i tidningen Nämndemannen i samarbete med DV. Eriksson, M. (red.) (2007) Barn som upplever våld. Nordisk forskning och praktik. Stockholm: Gothia Förlag. Grände J., Lundberg, L., Eriksson, M. (2009) I arbete med våldsutsatta kvinnor. Handbok för yrkesverksamma. Stockholm: Gothia Förlag. Hammarström, A., Hensing, G. (2008) Folkhälsofrågor ur ett genusperspektiv. Arbetsmarknad, maskuliniteter, medikalisering och könsrelaterat våld. Östersund: Statens Folkhälsoinstitut, R 2008:8. Heimer, G., Sandberg, D. (2008) Våldsutsatta kvinnor samhällets ansvar. Lund: Studentlitteratur. Hindberg, B. (2006) Sårbara barn: att vara liten, misshandlad och försummad. Stockholm: Gothia Förlag. Isdal, P. (2008) Meningen med våld. Stockholm: Författaren och Gothia Förlag. NTU, Nationella Trygghetsundersökningen 2009 Om utsatthet, trygghet och förtroene. Rapport 2010:12. Brottsförebyggande rådet, BRÅ. Prop. 1997/98:55 Kvinnofrid. Regeringens skrivelse 2007/08: 39. Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Integrations- och jämställdhetsdepartementet, Skrivelse Skr. 2007/08:39 15 november 2007. Pdf-fil. SKL, Sveriges Kommuner och Landsting (2009) Utveckling pågår En kartläggning av kvinnofridsarbetet i kommuner, landsting och regioner. Författare Norén, J. Pdf-fil. Socialstyrelsens allmänna råd om socialnämndens arbete med våldsutsatta kvinnor samt barn som bevittnat våld (SOSFS, 2009:22 (S)). SOU 1995:60 Kvinnofrid. Slutbetänkande av Kvinnovåldskommissionen. Del A. Stockholm: Fritzes kundtjänst. SOU 2006:65 Att ta ansvar för sina insatser. Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor. Betänkande av utredningen om Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor. Pdf-fil. Statens Folkhälsoinstitut (2005) Folkhälsopolitisk rapport 2005. INTERNETKÄLLOR Brå, Brottsförebyggande rådet, 2010-02-21, http://statistik.bra.se/solwebb/action/anmalda/resultat/print Brå, Brottsförebyggande rådet, 2010-03-09 http://statistik.bra.se/solwebb/action/anmalda/urval/sok 25