Wintertime! Så har vintern kommit även till oss ute på öarna. Och med den en del nyheter. Arbetstillfällena i Norrbottens kustland ökar dramatiskt. Bland annat har Hav och Vattenmyndigheten anställt fem personer. Deras uppgift blir att kontrollera yrkesfiskarna! Mer om detta på annan plats. Vintern föregås ju av höst, och en tid på året då det blåser kallt och isen varken bär eller brister. Då är det förfallstid, och då arrangerar kommunen förfallstrafik två dagar i veckan. Med båt eller helikopter. Båten Silva har du sett förut, helikoptern ser du på annan plats här i Öktuellt. Så börjar skärgårdssamordnaren Per Hägglund komma in i rutinerna och kryssa fram mellan de olika skärgårdsprojekten. Han presenteras längre fram. Ja, det var lite om vad det här numret innehåller. När jag skriver detta har Kaarina just plockat bort julprydnaderna, men belysningarna ute på julgranen och pilbuskarna får finnas kvar någon vecka till. Så nu är julen över, och rävarna raskar över isen, och det finns inte en enda gris de kan överraska. Få se när vi har de första vildsvinen här. Kärringar och gubbar, då ska ni hålla i er för då kommer många av skärgårdsjägarna att ladda om! Och innan julen så var det ju julbord. Som vanligt på Örnvik. Som vanligt med en del förtroendevalda och en del som via lottens hjälp bjöds in. Som vanligt med möe mad, go mad och bara lite madaro och ett gottebord av Guds nåde. Det sägs att vår kassör sågs där flera gånger, den gottegrisen. Men han är väl unnad, för han är den som gör den största arbetsinsatsen i föreningen, som vanligt. Själv kunde jag inte delta i julbordet på grund av väderförhållanden, så jag fick sitta hemma och drömma mig bort till Eagle Bay som det heter på engelska. För ovanlighetens skull. Julen firades på olika sätt. Vi hade förmånen att få resa bort till kungliga huvudstaden ett par dagar. Tyvärr var tiden för kort för oss att hinna med att hälsa på Silvia och gratta henne på födelsedagen. Och Anne Forslund på Runmarö, där hon och några andra gör skargardsbryggan.com. Men det får väl bli fler flyg. Nu bläddrar vi vidare, håll till godo. Nätfiskeförbudet borde placeras i valborgsmässobrasan, rackarns vad den skulle brinna bra! Hubbe 070-305 84 73 hubbe.okvist@gmail.com Nu har vi hunnit in en bit på det nya året Dags för MEDLEMSAVGIFTEN FÖR 2014 Som vanligt är den en hundring per person (om inte årsmötet beslutar om något annat). Så du, för att inte låta det hela falla i glömska BETALA IDAG Då är du försäkrad om att ha möjlighet att påverka skeendet i skärgården. Gör din röst hörd. Även i Öktuellt. Vi i styrelsen är idel öra, ty föreningen är vad medlemmarna gör den till. Bankgirot är 588-5074 och glöm inte att ange adress, tel och e-postadress. Det senaste är viktigast om du har sådan.
Årets första styrelsemöte Årets första styrelsemöte hölls den 21 januari. Välbesökt som vanligt och avsaknaden av representanter för Storbrändön också som vanligt. Nåväl, en stor del av mötet handlade om bredband i skärgården. Styrelsen gästades av Thomas Sundström, som jobbar på Lunet och är mycket kunnig i de här frågorna. Inledningsvis diskuterades hastigheten. Med andra ord hur snabbt en dator reagerar när den ska ta emot signaler från rymden eller kabeln. Enligt vissa definitioner skall en hastighet på 1 Mbit/sek medföra att det handlar om bredband. Här ska vi inte gå in på vad det tekniskt handlar om, men man kan konstatera att en Mbit/sek räcker till att ta emot mail, läsa hemsidor (ganska lätt även med bilder) och liknande. Men om det blir tal om ljud och rörliga bilder (filmsnuttar) då blir det minst sagt segt. Utbyggnaden av telenätet (det mobila, fast telefoni upphör mer och mer) sker, och de olika operatörerna försöker överträffa varandra i reklamen. Men man måste skilja på telefoni och dataöverföring även om man kan säga att de är släkt. Vad som nu gäller så byggs mobilnätet ut med 4G (fjärde generationen) och Tomas kunde berätta att det inte är bara av godo. Ju modernare nätet blir, desto fler master behövs för att få en fullgod täckning. Och det är inte fallet i skärgården just nu. Därför kommer skärgårdsföreningens representanter på respektive ö försöka ta reda på och rapportera hur mottagningsförhållandena är hos de fastboende. Att mäta detta är inte så svårt, man går bara in på bredbandskollen.se och följer anvisningarna. Bredbandskollen finns även som en app (applikation, litet program) till smartphones ex. iphone och Android. Men man bör göra det flera gånger för hastigheten varierar bland annat på grund av hur många som finns inne på nätet samtidigt. Båttrafiken En annan fråga som Per Hägglund tog upp var båttrafiken. Alla pengar för arbetsbåttrafiken har inte förbrukats och därför finns ideer om att utvidga den här typen av trafik till någon ö med många deltidsboende, exempelvis Småskär. Det skulle i så fall handla om en eller ett par turer i veckan, beroende på efterfrågan. Han tog även upp förfallstrafiken. Från och med i vår så blir det tal om svävartrafik, kanske i kombination med helikopter. Och om man lyssnade noga på Per så är han inte främmande för att utöka den här typen av persontrafik när isen varken bär eller brister. En del av styrelsen samlad på årets första styrelsemöte. Fr. v. Maria Kjellgren Sandön, Mats Karlsson Junkön, Birger Wikström Sandön, Per Hägglund Luleå kommun och Stig- Arne Andersson från Kälkholmen. På andra sidan bordet Gunnel Nygren Bergön, Thomas Sundström LUNET, Lennart Pettersson Kälkholmen, Per Pettersson Degerön/Uddskär, Leif Holmberg Degerön. Och längst till höger skymtar Maria, föreningens sekreterare. Riksförbundet Frågan om förhållandet till SRF togs upp, och vissa menade att det är tveksamt att kvarstå där, när ingen från vår förening åker på möten och inga frågor som rör oss bahandlas. Men man kan fråga sig vilka frågor som skulle aktualiseras av oss och som gäller hela landets skärgårdar. Har vi några? Beslutade att kvarstå och delta i riksförbundets möten. Årsmötet kommer att hållas vecka 12 eller 13 och Mats kommer att, enligt stadgarna, skicka inbjudan per mail och till de som inte har e-post, med snigelposten. Och så till sist Tina Gedeborg valberedningen/långön, Stina Westerberg Brändöskär, Gunnel Nygren och Thomas Sundström. Närvarande men som saknas på bild var Ellinor Sjöberg Långön, Johnny Stålarm Hindersön, Kjell Eriksson Hindersön samt undertecknad.
Nu är det färdigt för den här gången. Förfallstrafiken. Det hela började den 25 november, när Leif Holmberg körde igång trafiken med Silva. Och så fortsatte det fredagar och måndagar tills det blev för isigt och då var det dags för helikopter eftersom svävaren Vildhäxan dragit till sydliga nejder. Och så fortsatte det fram till och med den 13 januari. De flesta dagarna försökte Kaarina fixa så att det bara blev en färd, mitt på dagen, så att vi kunde göra besparingar, ty den största kostnaden är framkörningen. Samtidigt kunde vi arrangera förfallstrafik i södra skärgården, speciellt för de som bor på Kunoön och har knepiga isförhållanden. Samarbetet med Leif fungerar som vanligt helt perfekt, han har ju vanan inne. Men Kallaxflyg, läs flygkapten Nils Norin, var en positiv upplevelse. Han var oerhört tjänstvillig, och var inte främmande för att ta emot och skicka (ibland ringa) meddelanden även under helgerna och sena kvällar. Och det var en herre som krävde säkerhetsagerande. Vi fick inte sätta in väskor etc själva i helikoptern och fick inte gå till och från flygetyget annat än efter givna kommandon. Flytvästen, som var knepig att ta på sig, var obligatorisk. Men det här var toppen, det kändes riktigt tryggt. De sista två veckorna var det bara Storbrändön och Långön som var isolerade, dessförinnan fick helikoptern dimpa ner även på Junkön och Kunoön. Hindersön fick snabbt skoterled och behövde bara nyttja förfallstrafiken med helikopter en vecka. Isvägar och lite till. Höstens förfallstrafik Nu har vi öppna isvägar till de flesta bebodda öar. Och snart stakas väl skoterlederna ut. Det fantastiska den här vintern var ju att när isen väl lagt sig så kom ingen eller minimalt med snö. Och det gjorde att vi fick kraftiga isar som gjorde att det gick att köra bil lite varstans. Hörde att Granec-grabbarna kört bil ut till Lilla Sikören och hämtat skräp som är besvärligt att frakta med båt. Och att någon annan kört ut till Småskär, kanske i ett liknande ärende. Men nu när februari gjort entre så gjorde snön likadant, och snart är det ett minne blott att köra omkring bland kobbar och skär, lite här och där. Nu är det isvägarna som gäller och med dem trafikregler, högsta fart, högsta bruttovikt, parkeringsförbud!!!!!, minsta avstånd mellan fordon och så vidare. Respektera detta, på andra vägar gör man ju det, eller hur? En stor del av höstens förfallstrafik sköttes med Kallaxflygs helikopter SE-JHA med Nils Norin bakom spakarna. Sammanfattningsvis: En märklig förfallsperiod, då man från och till kunde köra bil till några av öarna medan andra körde båt eller skoter och en del kunde inte färdas någonstans utan flytväst och säkerhetssele på högst 2000 fots höjd över marken (vattnet). Och länge varade den. Nu ser vi fram mot ett kort vårförfall och sedan kunna äntra Gajecha eller Forte. Vårförfallstrafiken kommer att i huvudsak skötas av Condor Shipping med svävare, och i viss mån med helikopter, säger man på fritidsförvaltningen som är uppdragsgivare. Sukke igen! Så är skärgårdskalendern uppåt väggarna igen. Årets upplaga fick en snabb åtgång och vad vi vet så finns den nu ute på platser i hela världen. Klart är att den finns skickad som gåva till flera länder i Europa, till USA, till Australien, till Nya Zeeland til Kanada. Vi vet inte om någon i Asien fått den, det är inte osannolikt att någon i Thailand pryder en plats med bilder från luleskärgården. Och ryktet säger att pingvinerna i Antarktis använder den för att kolla när de ska ge sig ut och fiska, och att björnarna kring Nordpolen kollar hur skärgården ser ut ifall att de skulle behöva flytta. Säl finns ju i alla fall. Skämt åsido, det är kul att vi fått mycket beröm och alla ni som bidragit med foton ska sträcka på er. Jag kunde inte tro att det finns så många suveräna fotografer bland våra kobbar och skär.
Till skärgårdsföreningen Ni propagerar för en levande skärgård och skärgårdsutveckling och allt annat. Och så finns det företag som motverkar det här genom att ha jättehöga priser så att det blir för dyrt att fara ut i skärgårn. Nu har jopikrestaurangen på Hindersön mage att ta 85 kronor för en kopp kaffe och en våffla. Med två barn så blir man ju ruinerad, 340 kronor + bensinkostnaden att köra dit. Var det inte meningen att när kommunen köpte gården att det skulle vara möjligt för oss i stan att kunna åka ut till Hindersön och fika utan att det kostar en förmögenhet. Som det är nu så finns det bara plats för miljonärer. Aldrig mer Jopik. Per antog utmaningen I Pers kontor finns flera saker som påminner om skärgården. Den första oktober i fjol tillträdde han tjänsten som skärgårdssamordnare. Men det var hustrun som läste annonsen, och eftersom skärgården och skärgårdsliv är hans stora intresse så sökte han. Och efter några utgallringar så var det klart. Jag blev jätteglad när det var klart att jag skulle få jobbet, avslöjar han. Per Hägglund, som nu axlat manteln och gott och väl gjort sig hemmastadd. Sjön har alltid legat i focus, bland annat beroende på att föräldrarna hade båt och stuga på Bergön. Per ville egentligen bli sjöman, men då fick han höra att man måste kunna segla innan man går till sjöss. Sagt och gjort, han anmälde sig till Segelsällskapets seglarskola och sen har det hela rullat på som han säger. Och vart har det rullat? Jo till högsta platsen på prispallen vid OK-jolle VM. Vid det första världsmästerskapet han deltog i blev han nia, året var 1987. Men två år senare var det dags. Världsmästartiteln var hans och tävlingarna gick på samma vatten som olympiaden 2012 i England. Året därpå, 1990 blev han europamästare och silvermedaljör i VM. Men sedan växlade han spår och så småningom seglade han in på universitetet för en utbildning till civilingenjör. Och efter en tid som tekniker så blev det alltså dags för Luleå kommuns fritidsförvaltning och arbetsuppgifterna inom skärgårdshanteringen. Jag ser det som en ynnest att få vara med och utveckla skärgården, men samtidigt är jag ödmjuk inför uppgiften, säger han. Just nu kretsar mitt intresse inför frågan att få mer båtliv kring centrum, och ej att förglömma Norra hamnen med dess fantastiska vattenspegel sommartid. Vi behöver fler bryggor och andra insatser för att göra vattnen attraktivare för fritidsbåtfolket. Och allt tar tid. Per ser fram mot att få en bra dialog med skärgårdsborna, och gläds över det stora engagemang han upplever hos anställda i kommunen men även hos skärgårdsfolket. Med det menar han fast- och deltidsboende. Det är kul att få vara en del av allt detta, det är lindrigt sagt en utmaning. Som om deltagande i ett världsmästerskap inte skulle vara en utmaning Det kom ett brev... B-E Johansson på Jopikgården har fått tillfälle att kommentera insändaren. Han konstaterar att inga kommunala subventioner finns och att insändarens prisuppgift är fel. I övrigt kommenterar han inte anonyma insändare. Öktuellt... Vi publicerar inte namn på insändare om de skriver med signatur och bifogar namn och adress. Principiellt så har skärgårdsföreningen ingen anledning att lägga sig i skärgårdsföretagares prissättning, det är något mellan företagaren och hans kunder. Och ingen tvingas att köpa de produkter och tjänster som tillhandahålls i skärgården. Som insändaren riktigt anger så propagerar vi för en levande skärgård och att människor skall ha glädje av att besöka öarna. Men det är tråkigt om människor upplever prisbilden på våfflor, löjrom eller andra ö-produkter så hög att de avstår från skärgårdsbesök. Här krävs fingertoppskänsla hos företagarna och även förståelse av företagens vilkor hos besökarna. Och kommunen som företagare skulle inte gynna skärgården, vilket man kan tro om man läser insändaren i och mellan raderna.
Storebror-Storasyster ser dig! Som nog de flesta sett och hört så har Hav- och Vattenmyndigheten, f.d. Fiskeriverket, anställt fem nya kontrollanter. Deras uppgift skall vara att kontrollera yrkesfiskarna längs den svenska delen av Bottniska viken dvs Bottenhavet, N. Kvarken och Bottenviken. Förmodligen med tyngdpunkt på Luleå och Kalix skärgårdar eftersom de flesta yrkesfiskarna finns här. Vi ser fram mot att få träffa dessa personer och lyssna på deras syn på kontrollsamhället och sitt nya jobb. Förmodligen innan nästa Öktuellt sprids genom cyberrymden. Nu har du och vi chansen! Som du vet så är det valår i år, och då i september kommer vi att välja våra representanter till bland annat kommunfullmäktige. Och det är vi som håller i yxan. I god tid före valet kommer vi att gå ut till partierna och kolla var de står i skärgårdspolitiska frågor. Men vad ska vi fråga om? Jo, det är du och vi andra i skärgårdsföreningen som ska ställa frågorna, och det är du och vi andra i skärgårdsföreningen som bestämmer vad vi ska fråga om. Så du... KOM MED FÖRSLAG PÅ FRÅGOR VI SKA S T Ä L L A T I L L R E P R E S E N TANTER FÖR DE POLITISKA PARTIER SOM VERKAR I KOMMU- NEN. Skicka ditt förslag till mig (Öktuellt) eller någon annan i styrelsen. Eller varför inte slå en signal så att vi kan resonera om ditt och datt. Hör av dig på ett eller annat sätt. Tråkigt beslut. Vår kassör Birger Wikström Sandöbo av födsel och ohejdad vana har meddelat att han nu vill lämna över stafettpinnen till en ny kassör i föreningen. Birger har tillhört skärgårdsföreningen i många år, ja sedan Olof den döve och blinde var kung över Norrbotten och resten av Europa. Och han har gjort ett kanonjobb, för tro mig eller ej, det jobbigaste förtroendeuppdraget är det som kassör. Vi återkommer med en utförligare presentation om han inte väljer att vara en riktig karl och ändrar sig. Rör det sig på nätfiskeförbudsfronten eller inte? Som en del minnesgoda, läsintresserade medlemmar nog erinrar sig så utgav författaren Eric Maria Lemarc en bok om striderna på västfronten. Boken blev en världssucce och översattes till många språk, Titeln i Sverige blev: På västfronten intet nytt. Och så skulle man kanske kunna kalla alla svenska skärgårdsvänners kamp mot det förhatliga nätfiskeförbudet som gäller i många av vårt lands skärgårdar, På nätfiskeförbudsfronten intet nytt. Men förbudet gäller inte alla skärgårdar. Och det kan vara ett halmstrå att ta tag i... Strax före jul fick jag kontakt med en yrkesfiskare i Kalix som hade fått information om att hela detta beslut är lagstridigt och kan komma att rivas upp med skadeståndskrav och liknande. Den här informationen skulle finnas hos en jurist som jobbar med dessa frågor och som bor, inte i skärgården, utan i Sundborn i Dalarna. Där konstnärsparet Carl Larsson med hustru levde. I början av året så skrev jag ett brev till denne man och berättade att skärgårdsbor längs våra kuster är minst sagt irriterade på detta förbud och ville att han skulle höra av sig. Så har ej skett, och det finns ingen annan väg än att vänta och se. Nu har vi hunnit in en bit på det nya året Dags för MEDLEMS- AVGIFTEN FÖR 2014. Som vanligt är den en hundring per person (om inte årsmötet beslutar om något annat). Så du, för att inte låta det hela falla i glömska BETALA IDAG Då är du försäkrad om att ha möjlighet att påverka skeendet i skärgården. Gör din röst hörd. Även i Öktuellt. Vi i styrelsen är idel öra, ty föreningen är vad medlemmarna gör den till. Bankgirot är 588-5074 och glöm inte att ange adress, tel och e-postadress. Det senaste är viktigast om du har sådan.
Minns ni? Nu finns svaret! Vad är detta? Det påstås att medlemmarna i skärgårdsföreningen har de skarpaste hjärnorna i Norden och kan och vet allt. Det enda undantaget är föreningens informatör, blåbärssyltfabrikör och redaktör som har fått huvudbry. Nåja, i en hjärndöd hjärna kan inte tankar spridas så gärna, men dock inte längre än till Södertälje och Järna. Saken är den att jag kan inte förstå vad det är jag har hittat. Hoppas du som läsare kan berätta för mig vad de här är. Maila ditt svar. Som i de stora tävlingarna utgår stora vinster. Högsta vinsten är en cykelsemester till Ohtanajärvi, men vinnaren dock får bekosta cykel, mat och husrum. Men frågearrangören bekostar vackert väder om det inte blir oväder. Tjolahopp, svara nu! Massor av sådana här plastföremål har flutit iland i vår hamn. De är vita och ungefär 2 cm i diameter. Ingen aning om vad det är. Har du det? Vad är detta för en växt? Bären liknar hallon men är mycket mindre. Har ej vågat smaka, de kan ju vara giftiga. Växten är ungefär en halvmeter hög. De här problemen har stötts och blötts bland våra medlemmar och många andra. Teorier om både det ena och det andra. Bland andra har Gun-Britt på Tjuvholmen sökt i böcker, men som de flesta gått bet. Och så kom AGNETA CASTELL från Sandön som hade studerat Luleå kommuns hemsida* och speciellt frågan om avloppshantering. Och där fanns lösningen. De här plastföremålen finns i massor när man renar avloppsvatten där de drar till sig bakterier som i sin tur gör avloppsvattnet mindre giftigt. Jonathan Yoko-Toko Forefält som är uppvuxen i Luleskärgården, men numera bosatt i Stockholm är inte medlem men följer Öktuellt genom skargards-bryggan, * www.lulea.se/boende--miljo/vatten-och avlopp/avlopp/avloppsreningsverk.html. reagerade. Han som är marinbiolog i grunden for i taket när han fick reda på att här spyr man ut plast i havet - ett riktigt miljöbrott. Och då började han studera växten... Kollade med sina biolog-kompisar, men alla gick bet. Men då tändes ljuset. Han tog kontakt med sina bekanta på Naturhistoriska riksmuseet, och så föll sista pusselbiten på plats. Växten är mycket sällsynt och påträffas ibland i Skåne. Men fynd har dokumenterats i trakterna kring Uleåborg i Finland samt vid ett par tillfällen i Norrbotten. Det handlar om Bärmålla, Chenopodium foliosum. Du kan läsa mer om den här unika växten på nätet. Googla bara på Bärmålla. M O T I O N E R A M E R A! I mars, vecka 12 eller 13 hålls skärgårdsföreningens årsmöte. Kallelse skickas ut genom ordförandens försorg dels via mail och i förekommande fall med vanlig post. Ärenden som behandlas finns i stadgarna och här finns en viktig punkt: Inkomna motioner, dvs förslag från enskilda medlemmar. Här har du/ni chansen. Ta den och kom med förslag på vad föreningen skall syssla med under det kommande året. Ni kan vara flera personer bakom samma förslag. Skicka motionen (förslaget) till skärgårdsföreningen, Box 50079, 973 22 Luleå eller till någon i styrelsen senast två veckor före årsmötet.
Det blev bara tokigt! Ibland blir det rent sagt tokigt. Någonting som skulle bli A, blev B. Så gäller det en fråga som på sistone dykt upp och som gjort att Kaarina Kaja Forefält på Långön har reagerat rejält. På ren svenska/finska blivit heligt ilsken. Men idag är hon lugn, från kommunalt håll har man förklarat vad man har hållit på med och bett henne om ursäkt och övertygat henne om att aktiviteterna inte riktats mot henne och att hon har odelat förtroende. Vad gäller det då? Jo, bokningen av plats på de fordon som skött förfallstrafiken, och om personuppgifter om de som nyttjat denna trafik. Och då måste vi titta tillbaka i tiden. Vägrade svara Den här frågan uppdagades för flera år sedan när Anna Innala, som i sitt familjeföretag körde förfallstrafik med sin svävare Vildhäxan, anmodades att lämna personuppgifter, namn, telefonnummer osv när det gällde de som bokat plats på och åkt med förfallstrafiken, i det är fallet svävaren. Hon reagerade direkt och i närmast affekttillstånd gav beskedet att det vägrade hon. Och samtidigt fick Leif Holmberg en liknande förfrågan om vilka som åkt med hans båt. Och han sade bestämt Nej, han meddelade att så och så många hade åkt de dagar han kört, men inte namn, telefonnummer etc. Så frågan bordlades om man får uttrycka sig styrelsemässigt. Men den glömdes inte. Nya frågor Nu kom vi in i det senaste årsskiftet. En anställd vid Kallaxflyg ringde Kaarina och ville ha lite kompletterande uppgifter om passagerare eftersom Luleå kommuns fritidsförvaltning ville ha personuppgifter om de som åkt med deras helikopter. Och nu vaknade Kaja, som de allra flesta skärgårdsbor kallar henne. (Namnet kommer från hennes yngre bröder i Finland som hade svårt att säga Kaarina och därför valde Kaja.) Vad i hela friden är det frågan om? Tror dom att jag har lämnat falska uppgifter? Det hör till historien att Kaarina lämnar uppgifter till fritidsförvaltningen om när, hur många, vilken färdväg och om vederbörande resenär är fastboende eller ej. Och hon meddelade att hon inte skulle medverka till någonting sådant, och att Kallaxflyg fick göra som de tyckte var bäst. De hade, som lagstadgat, passagerarlistor med telefonnummer, om en olycka skulle inträffa. Dessutom om avgångs- eller ankomsttider skulle förändras. Men uppgifter om namn, telefonnummer och annat, det var deras sak att offentliggöra. Det här blev en samtalsfråga och snart spred sig ryktet: Kommunen skall registrera vilka skärgårdsbor som åker förfallstrafik och inte. Kanske även annan trafik. På styrelsenivå Vid skärgårdsföreningens styrelsemöte dök frågan upp, och Per Hägglund noterade vad som framkom. Sedan blev det tyst. Men inte från skärgårdsborna, som ville ha besked av Kaarina om vad som egentligen pågick. Och hon kände sig pressad. Tror dom att jag har lämnat falska uppgifter, eller vad är det frågan om? Till Öktuellt Och så blev det en grej för Öktuellt, och då brukar de döda uppstå, riktigt snabbt, för då handlar det om information som sprids över hela landet via skargardsbryggan.com och med skärgårdsintresserade som läsekrets. Runt 30 000 läsare per dag. Innan jag tog kontakt med fritidsförvaltningen så kollade jag med andra entreprenörer inom persontrafikområdet och om personuppgiftsutlämning av den här typen. Och fick klockrena svar: Absolut inte. Nästa steg var att kontakta Helen Wårell och Per Hägglund på Fritids. Och Helen svarade direkt, och meddelade att någon av de anställda skulle kontakta Kaja omedelbart. Men, nu hamnade ärendet hos Per Hägglund, som ju de facto är den som skall handlägga skärgårdsärenden, även om det här är av en annan kaliber. Det hela slutade att jag och senare Kaja hade ett långt samtal med honom. De bad om ursäkt Per bad å fritidsförvaltningens inblandade anställda ärligt om ursäkt för vad som förekommit och förklarade att det absolut inte handlade om någon misstanke eller misstroende mot Kaarina eller skärgårdsföreningen utan att detta ingick i ett uppdrag att följa upp den här trafiken och att kanske förändra den till det bättre. Och att som grund för ett sådant arbete ingår att man presenterar statistiskt hur saker och ting förhåller sig. Att lämna personuppgifter i form av namn, adress, telefonnummer, ålder, kön etc ville han inte direkt kommentera, men påpekade att innan undersökningar av det här slaget i framtiden inleds så skall projektet presenteras och godkännas av skärgårdsföreningen. Nu ska vi komma till slutklämmen (Skulle något ändras så lär vi återkomma) Den här situationen är nu lyftad upp i dagsljuset. Nu har flera strålkastare belyst den och vi kan bara konstatera att Per Hägglund är en stor tillgång för skärgårdsborna. Inte bara att han tar på sig ett ansvar för sina kollegor i en förvaltning där dessa borde ha informerats om verkligheten innan man fortsätter ett förfarande som tidigare kollegor rejält misslyckats med. En stor ros till Per som tog på sig ansvaret att försöka reda ut begreppen och skapa lugn och tilltro till Kaarina Forefälts och skärgårdsföreningens arbete med persontrafik i skärgården när det i naturen är som värst. Nu går vi vidare och glömmer vad som skett Nu hoppas jag att den här frågan är belyst och att vi skärgårdsbor som åker kommunalt kan känna oss lugna. Vi ska inte i framtiden presenteras med namn, telefonnummer, ålder, kön osv i större omfattning än de som åker kommunalt subventionerad trafik i form av bussar, tåg, flyg, båt, svävare eller helikopter. Hubbe