Ytterby gruva Kultur- och industrihistorisk dokumentation Lena Knutson Udd & Tommy Leek 2012
Fortifikationsverket 631 89 Eskilstuna 010-44 44 000 Industriantikvarie Lena Knutson Udd Sättraby stationsväg 15 760 31 Edsbro 0175-631 32 073-726 88 51 lena.knutson-udd@telia.com Industriminnesvård Bergslagen Tommy Leek Stigaregatan 19 738 34 Norberg 0223-200 55 070-513 78 90 t.leek@telia.com Framsidesbilden visar dagbrottet vid Ytterby gruva. Foto LKU 2012 2012 Fortifikationsverket och författarna 2
FÖRORD... 4 1. SAMMANFATTNING... 5 2. FASTIGHETSUPPGIFTER... 7 3. VÄRDEN... 10 4. MÅL... 13 5. HISTORIK... 15 Mineral... 15 Kemi... 17 Porslin... 25 Olja... 34 6. NULÄGESBESKRIVNING AV MARK... 36 7. NULÄGESBESKRIVNING AV BYGGNADER... 50 8. KÄLLOR OCH LITTERATUR... 56 9. BILAGOR... 58 Ritningar... 58 Särskilda vårdkrav... 60 3
Förord Inom Fortifikationsverket finns ett stort antal byggnader och anläggningar som har ett högt kulturhistoriskt värde utan att vara klassade som byggnadsminnen. Antikvariska dokumentationer genomförs därför för att öka kunskapen om dessa och beskriva de kulturhistoriska värdena. Den före detta gruvan i Ytterby har många olika årsringar som rör berättelser om kemi, gruvbrytning, porslinstillverkning och oljelagring. Ytterby är den plats i världen som fått flest grundämnen uppkallade efter sig. Samtidigt har den haft stor betydelse både nationellt och regionalt. Den idag till synes oansenliga platsen rymmer stora kulturhistoriska värden som beskrivs i denna kultur- och industrihistoriska dokumentation. Dokumentationen har tagits fram av Fortifikationsverket. Arbetet har utförts av industriantikvarie Lena Knutson Udd och Tommy Leek, Industriminnesvård Bergslagen. Kulturarvsspecialist Ingela Andersson, Fortifikationsverket har varit projektledare. Arbetet har utförts under perioden 2012-08-06 2012-10-01. Historiskt material har tagits fram via arkiv och museer (Tekniska museet, Krigsarkivet och Vaxholms Fästnings Museum) samt litteratur. Vid besök på plats i Ytterby har både en besiktning och en fotodokumentation av anläggningen gjorts. Sist i rapporten finns ritningar, en vård- och underhållsplan samt AQ Arkitekters utredningsprogram (2012). Ytterby ligger på östra delen av Resarö som syns ungefär i kartans mitt. Karta ur Sverige Vägatlas, 2001 4
1. Sammanfattning Ytterby ligger på östra delen av Resarö i Vaxholms kommun, Stockholms län. Historiken kring Ytterby är omfattande och högintressant. Berggrunden i trakten av Resarö innehåller betydande pegmatitförekomster. Både i Ytterby och i andra mindre gruvor i närheten bröts kvarts och fältspat. I Ytterby hittades även sällsynta mineral som banade väg för upptäckter av nya grundämnen. Här fanns främst gadolinit och fergusonit, men också yttrotantalit, anderbergit, ortit och xenotim. De sällsynta jordartsmetallerna har fått sitt namn på grund av att man mycket sällan stötte på dem. Metallerna finns jämnt utspridda i jordskorpan och ansågs länge vara icke brytvärda. Det finns platser i världen där dessa ämnen lokalt har anrikats till högre halter än vanligt och en sådan plats är Ytterby. Någon kommersiell brytning har dock inte skett här, gruvan var en kvarts- och fältspatgruva. De sällsynta jordartsmetallerna i Ytterby tycks ha varit koncentrerade till pegmatitens ytlager. Större delen av fynden gjordes vid gruvdriftens början. Svenska naturvetare, kemister och mineraloger tog ledningen i den internationella kemiska forskningen under 1700-talet och det var ingen slump. Här fanns Carl von Linné som en viktig förebild och här fanns ett mycket aktivt bergsbruk. Resultaten av den svenska kemiska forskningen gav världsrykte under 1700-talets tre sista decennier. Sverige har en stolt kemihistoria och Ytterby är en viktig del av den. 1787 gjorde officeren Carl Axel Arrhenius ett märkligt fynd vid Ytterby. Bland de vackra vita och ljusröda mineralen hittade han en tung svart sten som han inte kände igen. En fullständig kemisk analys av fyndet utfördes av den finländske kemisten Johan Gadolin och analysen publicerades 1794 i Kungl. Vetenskapsakademiens handlingar med titeln Undersökning af en svart tung stenart ifrån Ytterby stenbrott i Roslagen. Fyndet innehöll stora mängder av en tidigare obekant oxid. Själva mineralet döptes till gadolinit och den okända jordarten fick namnet yttrium efter fyndorten Ytterby. Gadolinit blev (vid sidan av mineralet cerit som hittades på en annan plats) utgångsmaterial för ett sekellångt sökande efter de sällsynta jordartsmetallerna. Metallerna har mycket liknande egenskaper och lät sig svårligen separeras. Vid sidan av yttrium har erbium, terbium, ytterbium, tulium, holmium, scandium och tantal hittats i mineral funna i Ytterby. Alla är sällsynta jordartsmetaller utom tantal som tillhör gruppen övergångsmetaller. Svenskar är flitigt representerade när det gäller upptäckter av grundämnen. Antalet varierar något beroende på referenspunkten men 23 stycken nämns ofta, alltså omkring var fjärde grundämne. Upptäckterna skedde mellan 1735 (kobolt) och 1895 (helium). Kemister och vetenskapsmän med koppling till fyndet vid Ytterby var bland andra: Carl Axel Arrhenius, Johan Gadolin, Anders Gustaf Ekeberg, Jöns Jacob Berzelius, Carl Gustaf Mosander, Per Teodor Cleve och Lars Fredrik Nilson. Under lång tid förekom inte någon kommersiell utvinning av sällsynta jordartsmetaller men idag kan en del av deras speciella egenskaper utnyttjas i olika tekniskt mycket avancerade tillämpningar. Brytningen vid Ytterby gruva går långt tillbaka i tiden, kanske redan till 1600-talet, och då handlade det om kvarts främst till de uppländska järnbruken. Ytterby är sannolikt den tidigast brutna fältspatförekomsten i Sverige med start omkring 1790. Fältspat användes främst till porslinstillverkning. Från slutet av 1850-talet och fram till 1926 stod Rörstrands porslinsfabrik som ägare till gruvan och man skeppade både kvarts och fältspat på pråmar in till Stockholm. Den egentliga djupbrytningen startade kring 1860-talet och hade samband med 5
de ökande behoven av fältspat för tillverkning av flintgods och fältspatporslin. Till en början bestod fältspatporslinet mest av prydnadsföremål och lyxserviser, men produktionen ökade kraftigt och nya produkter som hygienartiklar, hushållsgods och elektriska porslinsartiklar inom sektorn tekniskt porslin såg dagens ljus. Den stora efterfrågan ledde till en kortvarig men kraftig ökning av fältspatbrytningen i Ytterby. Produktionen var som störst runt sekelskiftet 1900 då 47 man arbetade i gruvan. 1908 hade arbetsskaran krympt till sex man. 1926 lade Rörstrand ner sin tillverkning i Stockholm och Ytterby gruva överlämnades till dåvarande gruvfogden istället för pension. Gruvbrytningen var igång fram till 1933. Efter nedläggningen av gruvdriften stod anläggningen övergiven och öde under ett antal år. Mot slutet av 1940-talet började staten genom dåvarande REF Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap att intressera sig för gruvan. 1953 byggdes gruvan om och Ytterby blev ny drivmedelsanläggning för lagring av flygbränsle. Oljeprodukterna lagrades i det oinklädda bergrummet. Långtidslagringen av flygbränsle pågick fram till 1978. Anläggningen användes sedan för lagring av diesel och 1995 tömdes gruvan på sitt innehåll. Därefter har området genomgått en saneringsprocess. Ytterby kan tyckas vara en oansenlig plats. Vid en närmare betraktelse visar den sig rymma en mängd spännande berättelser och framstår istället som unik. Ytterby gruva har ett mycket högt kemihistoriskt värde i ett internationellt perspektiv. Grundämnesupptäckterna satte Ytterby på den internationella vetenskapliga kartan och för kemister och mineraloger världen över är Ytterby närmast en helig plats. 1989 hedrades Ytterby med en utnämning till Historical Landmark av ASM International, en internationell organisation för materialforskare och ingenjörer. Efter nedläggning av både mineralbrytning och oljelagring befinner sig Ytterby gruva nu i en slags törnrosasömn och det diskuteras vad som ska hända med området i framtiden. Ytterby är en unik plats som är känd bland kemister och mineraloger världen över, men kanske inte lika uppmärksammad här hemma. Platsens kapacitet utnyttjas inte idag och dess värden är inte synliga. Trots att platsen verkar oansenlig bär den på ett historiskt arv genom sin berggrund och vad den har gett upphov till. Ett besök på plats i Ytterby kan inte ersättas med att läsa en historiebok. Det är kombinationen av de historiska immateriella berättelserna och den fysiska platsen som är det unika med Ytterby. Ytterby gruva är ett värdefullt kulturarv som förtjänar att bevaras. Miljön är känslig och bör hanteras med varsamhet oavsett hur den framtida användningen kommer att se ut. Fastigheten Ytterby 4:610 är hjärtat i anläggningen. Dagbrottet med gruvfogdebostaden och området i direkt anslutning till dessa har högsta prioritet för ett bevarande. 6
2. Fastighetsuppgifter Ytterby ligger på östra delen av Resarö i Vaxholms kommun, Stockholms län. Ytterby 4:610 det gamla dagbrottet med gruvfogdebostaden samt varphögar Ytterby 4:564 tidigare nödutgång från bergrummet, idag skogbevuxen Ytterby 4:9 del av hamnanläggning, strandtomt med vattenfyllt gruvhål, varphögar Ytterby 4:611 kajplats och ingång till bergrum Fastigheterna ägs och förvaltas idag av Fortifikationsverket. Karta AQ Arkitekter 2012 7
Detaljplan Nu gällande detaljplan för Ytterby (Isterberget) vann laga kraft 8 oktober 2009. Stora delar av bebyggelsen i området tillkom under 1900-talet och var ursprungligen avsedd för fritidsboende. En förändring mot permanentboende pågår. Här skrivs vidare: Området har en lummig och lantlig karaktär med smala vägar och stora tomter med friliggande byggnader och bibehållen natur eller trädgård. För de högst belägna fastigheterna kring gruvan anges en byggrätt i ett plan med hänsyn till landskapsbilden. I detaljplanen har gruvfogdebostaden bedömts ha ett kulturhistoriskt värde och ett område kring stugan har därför lagts ut som Q med innebörden att museum, café eller liknande publik verksamhet får inrymmas med hänsyn till kulturmiljövärdet. Gruvfogdebostaden är skyddad i detaljplanen. Foto LKU 2012 Riksintresse för naturvård Riksintressena är viktiga instrument för avvägningar i samhällsplaneringen och utpekas inom en rad olika områden, både för bevarande- och nyttjandeintressen. Naturvårdsverket pekar ut områden som är av riksintresse för naturvård och kommunerna tillgodoser riksintressena i sina översiktsplaner. Ytterby gruva är av riksintresse för naturvården ur mineralogisk aspekt, ingår i Länsstyrelsens naturvårdsprogram och skyddas som naturminne. Naturminnet Ytterby varphögar I Stockholms län finns idag 138 naturminnen. Skyddsformen tillkom 1909 och de flesta naturminnen bildades före 1965. Skyddsformen används idag mycket sparsamt. Naturminnen regleras enligt miljöbalkens sjunde kapitel. 1976 förklarades delar av fastigheterna Ytterby 4:610 och Ytterby 4:9 på Resarö östra udde som naturminne av Länsstyrelsen i Stockholms län. Naturminnet här är av geologisk karaktär och omfattas av två åtskilda mindre områden 8
som innehåller lämningar från pegmatitbrytningen vid Ytterby gruva i form av varphögar och gruvhål. På det ena området är gruvhålet sedan tidigare igenschaktat. På det andra området som ligger längre österut på udden är gruvhålet vattenfyllt och omgärdat med stängsel. I beslutsdokumentet uppges att det inom gruvområdet finns en mindre och en större varphög vilka består av stenar av varierande storlek; kvarts, vit och röd fältspat samt flera intressanta mineraler. Skyddsbestämmelserna utfärdades med anledning av att platsen är internationellt känd på grund av att flera nya grundämnen har upptäckts i mineral från gruvan, yttrium (Y), ytterbium (Yb), terbium (Tb), erbium (Er), holmium (Ho), skandium (Sc) och tulium (Tm). Syftet med naturminnet är att bevara varphögarna ur vetenskaplig och kulturell synvinkel. I beslutet sägs också: Vidare skall sådana åtgärder vidtas att allmänhetens tillträde till naturminnet på fastigheten Ytterby 4:610 underlättas. Föreskrifterna innebär förbud mot att bortföra bergart eller mineral, bedriva täkt eller annan verksamhet som förändrar områdets topografi, anordna upplag samt uppföra ny byggnad eller annan anläggning. För Ytterby varphögar har flera dispenser beviljats genom åren för insamling av material för vetenskapliga ändamål. Den branta slänten upp till Ytterby gruva med varphögar från gruvbrytningens dagar. Foto LKU 2012 9
3. Värden Ytterby kan tyckas vara en oansenlig plats. Vid en närmare betraktelse visar den sig rymma en mängd spännande berättelser och framstår istället som unik. Vad är det då som gör Ytterby unikt? I den kultur- och industrihistoriska värdering som följer nedan definieras platsens värden, uppdelade i geografiska grupper från lokala till internationella. Lokala och regionala värden Industrihistoriskt värde Berggrunden i trakten av Resarö innehåller stora pegmatitförekomster, ofta med kvarts och fältspat separat i stora klumpar. Vid den mest betydande av dessa fyndigheter anlades Ytterby gruva, som tillsammans med andra kvarts- och fältspatgruvor i närheten kom att bli ett av landets mest produktiva områden. Förutom Ytterby var de viktigaste gruvorna Härsbacka och Isättra med start 1890 respektive 1917. Gruvbrytningen i Ytterby har en lång historia med en kvartsbrytning som troligen kom igång redan på 1600-talet och fältspatbrytning med start kring 1790. Driften lades ner 1933. Upplevelsevärde Ett besök vid Ytterby gruva bjuder på klättring uppför en brant stig till dagbrottet. Här finns sporadiska spår av gruvdriften som dock till viss del skyms av sly, buskar och träd. Bergväggarna med sina olika strukturer, borrhål och fästjärn vittnar om brytningen. Ju mer man vet om platsens historia, desto starkare blir upplevelsen av att vara här. Själva platsen, berget, stenen under fötterna framstår då som något innehållsmättat och betydelsefullt. Symbolvärde Områdets enda kvarvarande byggnad med koppling till gruvdriften är gruvfogdebostaden som därmed har ett symbolvärde. Byggnaden har anor från 1700-talet och är skyddad med Q i detaljplanen. Pedagogiskt värde Platsen har idag inte något nämnvärt pedagogiskt värde. Men med tanke på platsens historia skulle det vara fullt möjligt att skapa ett sådant till exempel genom ett gruvmuseum eller ett omsorgsfullt utformat skyltprogram och ett varsamt friläggande av dagbrott och lämningar från gruvdriften. Nationella värden Kemihistoriskt värde Det var ingen slump att svenska naturvetare, kemister och mineraloger tog ledningen i den internationella kemiska forskningen under 1700-talet. Här fanns Carl von Linné som en viktig förebild och här fanns ett mycket aktivt bergsbruk. Resultaten av den svenska kemiska forskningen gav världsrykte under 1700-talets tre sista decennier. Sverige har en stolt kemihistoria och Ytterby är en viktig del av den. Kemister och vetenskapsmän med koppling till fyndet vid Ytterby var bland andra: Carl Axel Arrhenius, Johan Gadolin, Anders Gustaf Ekeberg, Jöns Jacob Berzelius, Carl Gustaf Mosander, Per Teodor Cleve och Lars Fredrik Nilson. 10
Industrihistoriskt värde Ytterby är sannolikt den tidigast brutna fältspatförekomsten i Sverige med start omkring 1790. I ett nationellt perspektiv har Ytterby ett industrihistoriskt värde genom kopplingen till Rörstrands porslinsfabrik som länge stod som gruvans ägare. Härifrån bröts fältspat och kvarts till flera porslinsfabriker, samt kvarts till glasbruk och järnbruk. Ytterby hade en enastående lång brytningstid på minst 177 år, vilket var ovanligt för en fältspatgruva, och var därmed landets mest långlivade i sitt slag. Militär- och samhällshistoriskt värde På 1950-talet övertogs området av försvaret och fram till slutet av 1970-talet användes den nedlagda gruvans håligheter som lagringsplats för flygbränsle. Området inhägnades, och mellan gruvan och den nya kajen som anlades på ön sydöstra del sprängdes tunnlar för in- och utlastning av olja och vatten. Försvarets verksamhet i Ytterby under kalla kriget tillför platsen ytterligare en spännande dimension och ger den ett militär- och samhällshistoriskt värde. Internationella värden Kemihistoriskt värde Ytterby gruva har ett mycket högt kemihistoriskt värde i ett internationellt perspektiv. Hugh Aldersey-Williams, brittisk vetenskapsjournalist och konst- och designkritiker, inbjuder i sin nyligen utgivna bok Grundämnenas sällsamma liv till en guidad tur till det periodiska systemet. Författaren berättar på ett hisnande sätt om grundämnena och hur sammanvävda de är med vår vardag, kultur, historia och språk. Svensk kemihistoria och fynden i Ytterby har en given plats i boken. Bokens femte kapitel har namnet Jord med underrubriker som Svenskt berg, Grundämnesforskningens fotsoldater och Ytterby. Nedan följer ett utdrag ur boken. Jag försöker föreställa mig platsen på Arrhenius tid, då larmet från gruvan ekade mellan tallarna och tävlade med måsarnas skrin. Även om terrängen var klippig och undervegetationen tät så var det knappast någon ödemark ens på den tiden. Det var lätt att komma hit med båt, och gruvan låg bara en liten bit uppför backen. Nu är det en sval junidag. Hur brukade det vara i februari när ostanvinden drog in över havet från Ryssland? Förmodligen bitande kallt. Men kamratskapet mellan gruvarbetarna kanske gav en viss tröst, och det fanns väl en del vindskydd. Man kanske till och med kunde värma sig lite grand vid bålen som gjordes upp intill klipporna. Om denna plats är speciell så beror det inte på att landskapet är särskilt storslaget eller på att resan hit skulle vara ett äventyr. Det speciella med platsen är någonting omedelbart och fysiskt själva marken, berggrunden, som man kan betrakta i hela dess nakna variationsrikedom. Och så är det förstås vetskapen att så många av grundämnena föddes just här. En gång trodde man ju att de inte fanns på andra ställen det som Gadolin fruktade men numera är det bara i bildlig bemärkelse som man kan kalla Ytterby för deras födelseort. För mig känns det ändå som om alla grundämnen och alla våra kunskaper om dem härstammade från denna plats, som om den vore källan och ursprunget till materiens många olika varianter. 1794 hittades den svarta sten som skulle ge så stor dignitet åt Ytterby, ett fynd som gav genklang långt fram i tiden. Stenens innehåll grenades ut i fler och fler grundämnesupptäckter som fortsatte ända till slutet på 1800-talet. Yttrium, terbium, erbium och ytterbium med namn efter fyndorten, samt tulium, skandium och holmium har alla sitt ursprung i Gadolinit, den svarta stenen från Ytterby. Alla dessa tillhör gruppen sällsynta jordartsmetaller. Dessutom upptäcktes grundämnet tantal i gruppen övergångsmetaller i mineralen yttrotantalit från Ytterby. Grundämnesupptäckterna satte Ytterby på den internationella vetenskapliga kartan. 11
För kemister och mineraloger världen över är Ytterby närmast en helig plats. 1989 hedrades platsen med en utnämning till Historical Landmark av ASM International, en internationell organisation för materialforskare och ingenjörer. Samma år fick också flera amerikanska företag samt Eiffeltornet i Paris denna utnämning. Händelsen ger perspektiv på Ytterbys betydelse och tyngd i ett internationellt sammanhang. En skylt sattes upp med texten: ASM International has designated Ytterby Mine an Historical Landmark. Four periodic elements Yttrium, Terbium, Erbium and Ytterbium were isolated from the black stone gadolinite mined here, and were namned after the Ytterby Mine. Värden sammanfattning Ytterby gruvas största värde är kemihistoriskt och består i upptäckterna av grundämnen som har gjort platsen känd bland kemister över hela världen. Ytterby som kvarts- och fältspatgruva banade väg för grundämnesupptäckterna. Historien tar sin början för över 200 år sedan och innehåller många fantastiska och spännande händelser. Allt detta kan man läsa om och ta del av i litteratur och på arkiv. Spelar då själva platsen i sig någon roll? Ja, platsen, berget, stenen är själva grunden och ursprunget i denna historia. Ett besök på plats i Ytterby kan inte ersättas med att läsa en historiebok. Det är kombinationen av de historiska immateriella berättelserna och den fysiska platsen som är det unika med Ytterby. Dagbrottet vid Ytterby gruva. Spår och lämningar (exempelvis betongfundament och fästjärn) som finns kvar från gruvdriften är tydliga vittnesmål om mänsklig verksamhet och får inte plockas bort. Foto LKU 2012 12
4. Mål Efter nedläggning av både mineralbrytning och oljelagring befinner sig Ytterby gruva nu i en slags törnrosasömn och det diskuteras vad som ska hända med området i framtiden. Ytterby är en unik plats som är känd bland kemister och mineraloger världen över, men kanske inte lika uppmärksammad här hemma. Platsens kapacitet utnyttjas inte idag och dess värden är inte synliga. Ytterby gruva är ett värdefullt kulturarv som förtjänar att bevaras. Frågorna kring ett bevarande har inga enkla svar. En besökare kanske ser en tjusning i platsens otillgänglighet, anonymitet och känsla av att vara närmast bortglömd. Med varsam hand bör ändå platsens karaktär friläggas och förstärkas. En besökare ska kunna hitta hit och ta sig upp till gruvområdet med dagbrott. Här är det möjligt att erbjuda ett kunskapsinhämtande. Vad finns i berget? Vad hände egentligen här? Och vad hade det för samband med 1700-talets kemiska experiment i laboratorier, det hårda slitet i forskarnas kammare, den industriella omvandlingen av stenen till porslin? AQ Arkitekter gestaltar i en nyligen genomförd utredning fyra tänkbara framtida scenarier av området. Scenario A och B skissar på ett gruvmuseum. Här utnyttjas även det underjordiska gruvrummet i större eller mindre omfattning. I scenario A som handlar om ett större gruvmuseum antyds att detta kan bidra till ett pånyttfött intresse för utbildningar inom geologi, kemi och fysik i Sverige. I scenario C bildas 8 nya fastigheter inom nuvarande fastigheten Ytterby 4:610 medan kommunen övertar området som utgör toppen av gruvan med den vackra utsikten över vattnet, inklusive dagbrottet. Vad detta i praktiken skulle innebära för miljön framgår inte. Gruvhistorikens fokus flyttas till fastigheten Ytterby 4:9 med en gruvutställning. Scenario D slutligen innebär avyttring av fastigheterna och att den tidigare gruvan samt dagbrotten plomberas och stängs. AQ Arkitekters utredning i sin helhet har bifogats rapporten som bilaga. I ett kemi-, industri- och kulturhistoriskt perspektiv utgör dagbrotten (gäller främst dagbrottet inom Ytterby 4:610) de områden som är mest angelägna att bevara. En plombering och avstängning skulle medföra att områdets kulturhistoriska värden definitivt går förlorade och att de historiska trådarna klipps av. Att anlägga ett gruvmuseum på platsen är en intressant utmaning. Vid placering och utformning av ett eventuellt museum är det viktigt att ta hänsyn till att platsen rent fysiskt är relativt liten, blygsam och oansenlig. Miljön är känslig och bör hanteras med varsamhet oavsett hur den framtida användningen kommer att se ut. Ett alternativ till museum är någon form av skyltprogram. Placering och utformning av skyltar bör övervägas noga. Fastigheten Ytterby 4:610 är hjärtat i anläggningen. Dagbrottet med gruvfogdebostaden och området i direkt anslutning till dessa har högsta prioritet för ett bevarande. Det vattenfyllda dagbrottet på Ytterby 4:9 med intilliggande varphögar har också ett stort kulturhistoriskt värde men vid en prioritering placeras detta område under det föregående. Skisser med prioriterade områden finns på nästa sida. 13
Skisser LKU 2012, underlag AQ Arkitekter 2012 14
5. Historik Historiken kring Ytterby är omfattande och består av parallella spår som ibland möts. Här bröts kvarts och fältspat, främst för porslinstillverkning, och här hittades sällsynta mineral som banade väg för upptäckter av nya grundämnen. Kapitlet börjar med en beskrivning av själva stenen, därefter följer texter om den kemiska historien, gruvbrytningen och lagringen av olja i det tomma bergrummet. Mineral Pegmatit är en mycket grovkristallin bergart som till största delen består av fältspat och kvarts, med växlande halter av glimmer. Pegmatit räknas till de yngre djupbergarterna och upptar ganska stora områden mellan Stockholm och Norrtälje. Fältspat är det vanligaste mineralet i jordskorpan. Färgen är i regel röd, ljusgul, gråvit och vit. Fältspat används huvudsakligen inom glasindustrin och den keramiska industrin i egenskap av oumbärlig smältpunktnedsättande flussmedel. För att vara användbar för porslinstillverkning måste mineralen vara fri från mörk glimmer eller andra järnhaltiga mineral som annars kan missfärga porslinsmassan. Kvarts är en viktig beståndsdel i finkeramiska produkter och har långt tillbaka i tiden haft stor betydelse vid både glas- och järnbruk, i de senare som slaggbildande tillsats i smältan. Ytterby ligger på Resarös östra del, på kartan angiven med Grufva. Karta ur Nordenskjöld 1904 För att pegmatiten ska vara brytvärd måste kvarts och fältspat finnas som separata homogena massor eller i så grova kristaller att de lätt kan separeras. Struktur och kornstorlek kan vara mycket växlande i en och samma förekomst. Ibland uppträder kvarts och fältspat väl skilda från varandra och ibland har mineralen växt ihop i ett hieroglyfliknande mönster som kallas skriftgranit tunna stänglar av kvarts i fältspat. Pegmatiten kan innehålla sällsynta grundämnen som uran, torium, niob, beryllium, europium med flera. I trakten av Resarö når pegmatitförekomsten på sina ställen en betydande mäktighet, ofta med kvarts och fältspat separat i stora klumpar. På sådana ställen har man försökt att tillgodogöra sig särskilt 15
fältspaten men även kvartsen. Vid den största av dessa pegmatitförekomster är Ytterby gruva anlagd. Där hade separationen av kvarts och fältspat gått mycket långt och de bägge mineralen låg inbäddade i skriftgranit. Även på andra platser i Ytterbys närhet fanns kvartsoch fältspatgruvor som sammantaget har utgjort ett av landets mest produktiva områden. Förutom Ytterby var de viktigaste gruvorna Härsbacka och Isättra med start 1890 respektive 1917. Vad innehöll berget vid Ytterby? Den fältspat som bröts var till största delen röd mikrolin (kalifältspat) och i mindre mängd gråvit oligoklas (natriumrik fältspat). Tillsammans med fältspat och ljusgrå kvarts förekom stora flak av biotit (mörk glimmer) och, i mindre mängder, muskovit (ljus glimmer). Här fanns också ett antal så kallade sällsynta jordartsmetaller, främst gadolinit och fergusonit, men också yttrotantalit, anderbergit, ortit och xenotim. Gadolinit bildar svarta, grovt tillyxade kristaller och fergusonit är svartbrun med ett hörntandsliknande kristallutseende. Som sprickfyllnader i gadolinit förekom också yttriumkarbonatet tengerit. Förutom dessa sällsynta jordartsmetaller har även andra mineral påträffats i små mängder; gulgrönaktig beryll, gul apatit, brunröd till vinröd granat, epidot, pyrit och magnetkis, molybdenglans, blyglans, kordierit, flusspat, magnetit, titanomagnetit, kalkspat och bergbeck. Ytterby var en kvarts- och fältspatgruva och de sällsynta jordartsmetallerna har aldrig brutits i kommersiella syften. Däremot har de spelat en unik roll i kemins historia genom de grundämnesupptäckter som gjordes ur mineral från Ytterby. Brytningen vid Ytterby gruva går långt tillbaka i tiden, kanske startade kvartsbrytningen redan på 1600-talet. Den första säkra uppgiften kommer från 1756 då en stuff ett prov sändes till Bergskollegii mineralsamling. På den här tiden skedde utvinningen i liten skala. Enligt berättelser som har levt kvar i flera hundra år transporterades kvarts till järnbruken i norra Uppland med hjälp av häst och vagn. Vintertid fungerade isarna som genvägar. Att åka över isarna var enklare, man slapp dåliga och backiga landsvägar och kunde lasta tyngre. Järnbruken använde kvarts som slaggbildande medel. Vid mitten av 1700-talet gick också en del kvarts till Stockholms glasbruk. Ytterby är sannolikt den tidigast brutna fältspatförekomsten i Sverige med start omkring 1790. Vid denna tid infördes tillverkning av engelskt flintgods med fältspat som en av råvarorna. Omfattningen av fältspatbrytningen var liten, mer eller mindre sporadisk och säkert anpassad efter dåvarande inhemska porslinsfabrikers behov. 1794 undersökte kemisten Johan Gadolin en märkvärdig sten från Ytterby och han skriver om brottet: därest en hvit fältspat för Stockholms Porcellins bruk uptages I ett brev till Rörstrands direktör Robert Almström som är daterat den 13 september 1887 redogör bergmästare Carl Oskar Norelius för Ytterby gruva och dess tillgångar i både text och bild. Skiss från Tekniska museet 16
1808 skrev mineralogen och gruvägaren, tillika kemisten Berzelius beskyddare, Wilhelm Hisinger i Samling till en Mineralogisk Geographie öfver Sverige om Ytterby stenbrott: där uppspränges vit kvarts för glasbrukens och krukmakarnas behov och vit fältspat till porslinsberedning Brottet har ägts av såväl Rörstrands som Gustavsbergs porslinsfabriker. Från slutet av 1850- talet och fram till 1926 stod Rörstrand som ägare. Under långa tider pågick brytningen i liten skala. När efterfrågan på fältspat steg fram emot 1860-talet startade den egentliga djupbrytningen vid Ytterby. Fältspatgruvan var belägen på Ytterby gårds ägor. Kemi Jordens grundämnen Allting i universum är sammansatt av kombinationer av bara några få dussin kemiska byggstenar grundämnen som i sin tur består av endast tre olika slags subatomära partiklar: protoner, neutroner och elektroner. I den mycket spännande historien om grundämnenas upptäckt spelar Sverige och Ytterby en viktig roll. Kunskapen om jordens grundämnen hänger tätt samman med handfast kunskap om olika typer av material och deras bearbetning. Elden har en nyckelroll i kemins historia och var en av förutsättningarna för ett kemiskt tänkande. Ända sedan bronsåldern användes kemiska processer för att smälta metaller och tillverka glas. I Grekland föddes olika tankegångar om materiens uppbyggnad så som teorin om de fyra grundelementen vatten, luft, jord och eld. En annan teori handlade om materien bestående av tomrum vakuum där odelbara partiklar eller atomer rörde sig. Konsten att omvandla metaller kallades alkemi, en lära som byggde på tre principer: kvicksilver, svavel och salt. Alkemin fick så småningom dåligt rykte men kom ändå att genom utövarnas idoga laboratoriearbete bidra till en större kännedom om olika ämnens egenskaper. Kritiska röster höjdes så småningom mot läran om de fyra elementen och de tre principerna. Under mödosamma laborationer och försök utvecklades den kemiska analystekniken under 1700-talet. Materien visade sig bestå av atomer och ungefär 90 grundämnen. Kemisterna fann i sitt arbete med att samla in kunskap om de olika grundämnena också likheter mellan en del av dessa ämnen. Ur den stora mängden insamlade och observerade mineral med sin mångfald av form, färg och densitet uppstod ett behov av en slags systematisk klassificering liknande den som Carl von Linné hade genomfört inom botaniken, och under senare delen av 1800- talet gjordes ett allvarligt försök till en sådan klassificering. Grundämnenas periodiska system utvecklades. Om grundämnena ordnades efter stigande atomvikt så kunde uppräkningen avbrytas efter vissa perioder horisontella rader varvid element med likartade egenskaper blev placerade under varandra i grupper. Svensk kemihistoria Sveriges roll som nordeuropeisk stormakt under 1600-talet byggde till stor del på landets enorma tillgångar på järn- och kopparmalm. Gruvdriften var starkt kopplad till den kemiska vetenskapens framväxt bland annat genom tillgången på mineral som kunde observeras och analyseras. Landets första riktiga kemister var på ett eller annat sätt anställda av gruvbolagen. Fokus låg på kemins praktiska utnyttjande inom mineralogi, metallurgi och farmakologi men även den teoretiska kemin utvecklades starkt på 1700-talet. För att stödja utnyttjandet av Sveriges mineraltillgångar inrättades Bergskollegium och Laboratorium Chymium i 17
Stockholm, ett kemiskt laboratorium som fick stor betydelse för svensk kemi och metallurgi samt för grundämnenas upptäcktshistoria. Vid sidan av nämnda institutioner kom även Uppsala Universitet med landets första professur i kemi, att spela en viktig roll i denna historia. Det var ingen slump att svenska naturvetare, kemister och mineraloger tog ledningen i den internationella kemiska forskningen. Här fanns Linné och här fanns ett mycket aktivt bergsbruk. Forskning bedrevs inte bara vid universitetet och vid Laboratorium Chymicum utan också runt om i landet vid apotekslaboratorier och bergverk med praktiskt betonad laboratorieutrustning. Resultaten av den svenska kemiska forskningen gav världsrykte under 1700-talets tre sista decennier. Av alla dessa forskare och vetenskapsmän berörs här de som har anknytning till upptäckterna i Ytterby. Sällsynta jordartsmetaller Många grundämnen har centrala roller i vår kultur och det är därför vi känner till dem. Alla vet vad guld, silver, kol och järn är, jod för tankarna till medicin och neon kopplar vi ihop med lysande skyltar. Sällsynta jordartsmetaller som till exempel yttrium ger inga sådana associationer. Det var själva den svenska marken och kemisterna i sina laboratorier som gav upphov till dessa grundämnesupptäckter. De sällsynta jordartsmetallerna (rare earths eller RE) är egentligen inte alls sällsynta. Benämningen kommer sig av att man mycket sällan stötte på dem och då bara som jordar (oxider) som länge vägrade att låta sig separeras från sina oxidmalmer. Metaller som koppar, zink och bly bildar koncentrerade och lätt brytbara malmer medan de sällsynta jordartsmetallerna finns jämnt utspridda i jordskorpan. Det finns platser i världen där dessa ämnen lokalt har anrikats till högre halter än vanligt och en sådan plats är Ytterby. Någon kommersiell brytning har dock inte skett här. Sällsynta jordartsmetaller ansågs länge vara icke brytvärda. Långt senare, när man samlat in mer kunskap, kom den praktiska nyttan. De sällsynta jordartsmetallernas 17 medlemmar är skandium, yttrium, lantan och de 14 lantaniderna cerium, praseodym, neodym, prometium, samarium, europium, gadolinium, terbium, dysprosium, holmium, erbium, tulium, ytterbium och lutetium. I grundämnenas periodiska system finns på platsen grupp 3/period 6 inte bara ett grundämne utan de 14 lantaniderna. För att inte krångla till systemet återfinns dessa i en egen rad nedanför övriga grundämnen. Lantaniderna har mycket likartade kemiska egenskaper och de har varit svåra att upptäcka, separera och identifiera. Fyndet i Ytterby Officeren Carl Axel Arrhenius (1757-1824) kom i kontakt med Ytterby inför anläggandet av en befästning på denna plats som dock inte genomfördes. Arrhenius hade också ett stort intresse för kemi bland annat krutets egenskaper och för mineralogi som hade grundlagts i kontakten med bland andra den jämnårige bergmästaren Bengt Geijer på Laboratorium Chymicum. Det var Geijer som på 1780-talet studerade mineralfyndigheter av bland annat fältspat vid Ytterby och som senare blev ägare till Rörstrands porslinsfabrik. 1787 gjorde officer Arrhenius ett märkligt fynd vid Ytterby. Bland de vackra vita och ljusröda mineralen hittade han en tung svart sten som han inte kände igen. Han trodde att den kanske innehöll volfram, en tät metall som hade upptäckts några år tidigare, och tog med sig en bit av stenen hem. Gode vännen Bengt Geijer undersökte fyndet tillsammans med bergsvetenskapsmannen Sven Rinman (1720-1792). En notis om den nya stenarten som Arrhenius och Geijer kallade ytterbit eller ytterit infördes i en tysk kemisk tidskrift. 18
Carl Axel Arrhenius (1757-1824) Bild ur Enghag 2002 Johan Gadolin (1760-1852) Bild ur Enghag 2002 En fullständig kemisk analys av fyndet utfördes av den finländske kemisten Johan Gadolin (1760-1852) som vid denna tid var verksam i Uppsala och några år senare blev professor i kemi vid Åbo Universitet. Analysen, som senare ansågs vara ett mönster av varsam noggrannhet, publicerades 1794 i Kungl. Vetenskapsakademiens handlingar med titeln Undersökning af en svart tung stenart ifrån Ytterby stenbrott i Roslagen. Gadolins slutsats var att Arrhenius mineral innehöll stora mängder av en tidigare obekant oxid som med den tidens språkbruk kom att kallas för ytterjord som senare ändrades till yttrium. Själva mineralet gick under namnet ytterbit, ytterit och yttersten innan det slutligen döptes till gadolinit efter professor Gadolin. Mineralen är ett silikat innehållande järn, beryllium och sällsynta jordartsmetaller, svart eller grönsvart till färgen med en iriserande hinna, den känns igen på sin tyngd och förekommer dels som kristaller och dels som nöt- eller handstora klumpar. Gadolinit är svagt radioaktiv. Ur Johan Gadolins bok Undersökning af en svart tung Stenart ifrån Ytterby Stenbrott i Roslagen 1794 Dessa 38 delar av en okänd jordart satte Ytterby på Europas vetenskapliga karta. Tre år efter Gadolins analys publicerade kemisten och mineralanalytikern Anders Gustaf Ekeberg (1767-1813) sin Ytterligare undersökning af den svarta stenarten från Ytterby och den däri fundna egna jord. Ekeberg bekräftade Gadolins tes att det verkligen handlade om ett tidigare okänt mineral, men fick fram en större andel 47,5 istället för 38 av den egna jorden, eftersom han till skillnad från Gadolin fått fältspatfria flisor till analys. Ekeberg skriver vidare: 19
Den intager således sit rättmätigt förtjenta rum i systemet af naturliga kroppar såsom enkel och sjelfständig jordart. Den okända jordarten fick namnet yttrium efter fyndorten Ytterby. På en annan svensk plats, Bastnäsfältet vid Riddarhyttan i Västmanland, hade 1751 ett okänt mineral hittats som så småningom benämndes cerit i vilket det nya grundämnet cerium upptäcktes. Mineralen cerit och gadolinit blev utgångsmaterial för ett sekellångt sökande efter de sällsynta jordartsmetallerna. Från startgrundämnena yttrium och cerium utvecklades två parallella släktträd inom denna grupp. Se skiss på sidan 28. För att återgå till Ekeberg så upptäckte han 1802, under arbetet med ytterjorden, ytterligare ett mineral i vilket han fann ett nytt grundämne. Han namngav mineralet till yttrotantalit efter Ytterby och grundämnet som var en tungmetall fick namnet tantal. Metallen används idag i kemisk apparatur och till elektrolytiska kondensatorer inom elektroniken, bland annat signalsystem. Jöns Jacob Berzelius (1779-1848) utvecklades ur den stimulerande svenska 1700-talskemin, med Ekeberg som lärare, till en av den internationella kemins giganter. Han gjorde egna grundämnesupptäckter, införde det internationella kemiska symbolspråk som används än idag och arbetade fram noggranna atomviktsbestämningar på en mängd ämnen. Berzelius var mycket generös med sin kunskap. Lyskraften från honom och 1700-talskemisterna drog unga talanger till kemins fält, något som banade väg för den mycket kraftfulla fortsättning av grundämnesupptäckterna som ägde rum i Sverige på 1800-talet. Till sin hjälp att hade dåtidens kemister ett enkelt redskap för analyser som kallades blåsrör och kan beskrivas som ett tunt avsmalnande rör med ett lätt utsvängt munstycke. Detta ficklaboratorium fick sin stora betydelse genom svenska kemister och användes allmänt av bergskemisterna från mitten av 1700-talet. Förenklat gick analysen till så att kemisten blåste en kraftig luftström genom en ljuslåga mot det mineralprov han ville undersöka. Den heta sticklågan som uppstod kunde ge en antingen oxiderande eller reducerande effekt på provet. Blåsröret var böjt nittio grader i andra änden så att användaren kunde iaktta vad som hände med provet. Den här typen av forskning var mycket jordnära och byggde på hantverksskicklighet, tålamod och kunskap om råmaterial. Arbetet med att separera de sällsynta jordartsmetallerna var ren kemi och ett vanligt tillvägagångssätt bestod i att lösa upp ett mineral i en syra till en lösning som innehöll en blandning av salter. Blandningen fick långsamt förångas så att saltet av varje grundämne kristalliserades i tur och ordning, medan den överliggande vätskan höll kvar de andra i löst form. Genom att gång på gång upprepa denna process ibland tusentals gånger kunde kemisterna till slut separera dessa mycket likartade substanser från varandra och sedan gå vidare med att isolera de okända grundämnen som ingick i dem. I ett av dessa laboratorier arbetade en svensk kemist vid namn Carl Gustaf Mosander (1797-1858), timme efter timme vid arbetsbänken. En av Berzelius elever var just denne Mosander, en man som var något av en mångsysslare: läkare, apotekare, lärare i farmaci och, mellan 1841 och 1858, chef för Naturhistoriska riksmuseets nyinrättade mineralogiska avdelning. Mosander fann 1843 att Gadolins yttrium i själva verket innehöll tre olika metalliska beståndsdelar. En fick behålla namnet yttrium och de båda andra döptes till erbium och terbium. Även dessa nya grundämnen fick alltså sina namn efter fyndorten Ytterby. 20
Jöns Jacob Berzelius (1779-1848) Bild ur Enghag 2000 Carl Gustaf Mosander (1797-1858) Bild ur Enghag 2002 Lars Fredrik Nilson (1840-1899) Bild ur Enghag 2002 Per T. Cleve (1840-1905) Bild ur Enghag 2002 Jakten på grundämnena fortsatte och 1878 undersökte fransmannen Jean-Charles Galissard de Marignac erbiumfällningar och upptäckte att de inte var homogena. Mosanders erbium visade sig i själva verket bestå av två grundämnen. Det ena fick behålla namnet erbium och det andra fick namnet ytterbium, också efter Ytterby. Båda dessa ämnen visade sig vara sammansatta och forskningen strävade vidare. I Sverige tog sig Per Teodor Cleve (1840-1905) an fortsatta analyser av erbium och upptäckte samma år två nya element som han kallade tulium efter det gamla romarnamnet Thulia som betyder yttersta Norden och holmium efter det latinska namnet Holmia som betyder Stockholm. Ämnet ytterbium analyserades av Lars Fredrik Nilson (1840-1899) och 1879 såg det nya ämnet scandium dagens ljus. Många av dessa forskare var knutna till Uppsala Universitet. Upptäckt och namngivning av grundämnen Uppdelningen och klassificeringen av all materia i grundämnen utgör en bas för allt kemiskt arbete. Ändå är det inte självklart hur många grundämnen det egentligen finns. Ofta talar man om 92 grundämnen som finns naturligt på jorden. Det finns också instabila grundämnen som har upptäckts som resultat av kärnreaktioner. IUPAC International Union of Pure and Applied Chemistry är det organ som fastslår nya grundämnesupptäckter och namngivningar. 21
Grundämnena har genom tiderna uppkallats efter så vitt skilda saker som himlakroppar (exempelvis selen som är grekiska för månen), grekisk och nordisk mytologi (exempelvis uran som kommer från Uranos, den förste världshärskaren enligt de gamla grekerna), färg (exempelvis jod som är det grekiska ordet för violett) och geografi. Ytterby är ett anmärkningsvärt exempel på det senare eftersom platsen har gett namn åt inte mindre än 4 grundämnen. Bild ur Enghag 2002 22
Det är ofta svårt att definiera vem som ska ha äran av att ha upptäckt ett grundämne. Är det den person som först upptäckte mineralet och visade på att det fanns ett ämne i detta mineral som ännu inte var beskrivet? Eller är upptäckaren den som först isolerade ämnet, konkret i sin degel? Eller är det kanske den som först framställde en ren förening av ämnet? Under tidigt 1900-tal delades fyra Nobelpris i kemi ut för upptäckten av nya grundämnen. Om Nobelpriset hade instiftats ett sekel tidigare hade listan varit väldigt mycket längre och den hade innehållit mängder av svenska namn. Svaret på frågan hur många grundämnen som upptäckts av svenskar varierar något beroende på referenspunkten men 23 är det antal som oftast brukar nämnas, alltså omkring var fjärde grundämne. Samtliga av dessa är stabila och naturligt förekommande. Upptäckterna skedde mellan 1735 (kobolt) och 1895 (helium). Sverige har en stolt kemihistoria och Ytterby är en stor och viktig del av denna historia. In the eighteenth century Sweden outstripped all other countries in the discovery of new elements. It is blessed with a rich supply of rare ores and, moreover, it had a long succession of brilliant chemists and mineralogists whose greatest delight was to investigate these curious minerals. Citatet ovan kommer från Mary Weeks Discovery of the Elements (1968 och 1992) som anses vara ett kemihistoriskt mästerverk. ASM International ASM International tidigare American Society for Metals som grundades 1933 i USA är en internationell organisation för materialforskare och ingenjörer. Den ursprungliga inriktningen på metaller vidgades så småningom till att omfatta alla typer av konstruerade material, och 1986 byttes namnet till det nuvarande. 1969 instiftades ASM Historical Landmarks Designation, en utmärkelse med syftet att identifiera de många platser och händelser som har spelat en viktig roll i upptäckten och utvecklingen av metaller och metallbearbetning. 1987 breddades utmärkelsen i linje med organisationens ändrade inriktning till att omfatta alla konstruerade material. 1989 utnämndes följande objekt: AC Spark Plug Division General Motors Corporation Flint, Michigan Research & Development Center Carpenter Technology Corporation Reading, Pennsylvania DSV Alvin Woods Hole Oceanographic Institution Woods Hole, Massachusetts Mill for the Production of Nickel-Base Alloys Inco Alloy International Huntington, West Virginia Oliver Chilled Plow Works South Bend, Indiana Ytterby mine Resaro Island Stockholm Archipelago, Sweden The Eiffel Tower Paris, France Detta år fick olika amerikanska företag vid sidan av Eiffeltornet och Ytterby gruva (i egenskap av fyndplats för nya grundämnen) äran att utnämnas till ASM Historical Landmark. Händelsen ger perspektiv på Ytterbys betydelse och tyngd i ett internationellt sammanhang. 23
I samband med utnämningen av Ytterby gruva till Historical Landmark 1989 sattes denna skylt upp vid dagbrottet. Foto LKU 2012 Användningsområden för sällsynta jordartsmetaller Under lång tid förekom inte någon kommersiell utvinning av sällsynta jordartsmetaller. Den första riktigt stora användningen var i auerlampan som utvecklades i slutet av 1800-talet av Carl Auer, kemist och uppfinnare från Östterrike. Gasbelysningen var då väl etablerad men med begränsad ljuskraft. Auer trodde att skenet skulle bli starkare om vissa sällsynta jordartsmetaller placerades nära gaslågan i lampan och han experimenterade fram så kallade glödstrumpor som monterades på gaslampor. Resultatet föll väl ut och auerlampan blev en succé. Vanligen användes sällsynta jordartsmetaller RE-metaller blandade och ett exempel på detta är mischmetall för metallurgiska ändamål och som baslegering för tändmetall. REmetalloxider har fått en mycket stor användning som katalysatorer vid krackning av kolväten. Deras speciella egenskaper har kunnat utnyttjas i olika tekniskt mycket avancerade tillämpningar och då ofta som rena, separerade element. Sällsynta jordartsmetaller YTTRIUM Symbol: Y Atomnummer: 39 Utseende: Silverglänsande, mjuk metall, stabil i luft, brinner lätt Användning: Metallen yttrium och yttriumföreningar har många användningsområden. 1987 fick Alex Müller och Georg Bednortz vid IBM i Schweiz Nobelpriset i kemi för upptäckten av keramiska supraledare. Det visade sig att yttrium är supraledande (kan transportera energi utan motstånd) vid hög temperatur. Yttrium används bland annat också i skyddande filter mot strålning från mikrovågsugnar och bildar tillsammans med europium och fosfor en oxid som ger den röda färgen i bildskärmar för färg-tv. HOLMIUM Symbol: Ho Atomnummer: 67 Utseende: Silvervit metall, ganska mjuk och smidbar Användning: Holmium har ovanliga magnetiska egenskaper men få användningsområden 24
TERBIUM Symbol: Tb Atomnummer: 65 Utseende: Silvervit, smidbar och böjlig metall som kan skäras med kniv Användning: Terbium har vid sidan av dysprosium fått en betydande användning i magnetostriktiva material och används inom ultraljudtekniken, för materialprovning, rengöring av metallytor och medicinsk diagnostik. ERBIUM Symbol: Er Atomnummer: 68 Utseende: Silvergrå metall, mjuk och smidbar, oxiderar inte så lätt som andra jordartsmetaller Användning: Erbium har börjat få metallurgisk användning, används också inom kärnreaktorteknik samt i oxidform för färgning av glas och glasyrer (rosa). YTTERBIUM Symbol: Yb Atomnummer: 70 Utseende: Silverliknande metall, mjuk, smidbar och mycket böjlig Användning: Ytterbium används som legeringsmaterial till stål. Den kemiska föreningen ytterbiumflorid används som tillsats i tandfyllningar. TULIUM Symbol: Tm Atomnummer: 69 Utseende: Silverliknande metall, mjuk, smidbar och mycket böjlig, kan skäras med kniv Användning: Tulium är en mycket sällsynt metall som länge saknade praktisk användning. Idag används tulium i tillämpningar inom fiberoptik. SKANDIUM Symbol: Sc Atomnummer: 21 Utseende: Silverglänsande, mycket mjuk och lätt metall som är vanligare i solen och andra stjärnor än på jorden Användning: Skandium används till att förbättra kvicksilverlampor, vid oljeprospektering, för studium av industriella processer samt som legeringsmetall. Övergångsmetall TANTAL Symbol: Ta Atomnummer: 73 Utseende: Gråblå, tung och mycket hård metall Användning: I legeringar för hög smältpunkt, stor styrka och god smidbarhet. Ämnet ingår i framställning av elektrolytkärl, vakuumsmältugnar, kemisk apparatur, kirurgiska instrument, kärnreaktorer, flygplan och missiler. Tantaloxid ingår i speciella optiska glas för kameralinser. Tabellen beskriver grundämnen som har en koppling till Ytterby och vad dessa ämnen används till idag. Observera att alla utom tantal tillhör gruppen sällsynta jordartsmetaller. Porslin Tillverkning av stengods och porslin har sina rötter i Kina vilket den engelska beteckningen china talar om. Den begärliga kunskapen att tillverka porslin kom så småningom till Europa genom de ostindiska kompanierna som idkade handel med Ostasien. Att det kinesiska porslinet var gjort av bränd lera, precis som de grova och sköra tallrikarna man tillverkade i Europa och kallade fajans var svårt att förstå. Det här var något helt annat, hårt och skimrande. Rörstrands porslinsfabrik Rörstrands porslinsfabrik har sitt ursprung i tegeltillverkning med början på 1200-talet. Platsen var gården Rörstrand i nuvarande Vasastaden i Stockholm. Under tidigt 1700-tal skapade importerat kinesiskt porslin ett enormt sug och produkterna värderades som guld. 25